Sätt diabetes i centrum

Inom sjukvården hör vi ofta att patienten är i centrum. När det gäller oss med diabetes stämmer inte det. Vården klarar, trots goda kunskaper, inte att ge oss det stöd och den hjälp vi behöver.

Vi i Diabetesorganisationen har undersökt detta och det är tre saker som tydligt visar på att förbättring av vården för typ 2 diabetiker behövs.

Det vi ser är att diabetes ofta upptäcks av en slump, att man inte får patientutbildning och att man missar kontrollera fötterna.

Tidig upptäckt av diabetes är oerhört viktigt. Många kommer till vården av något annat skäl men att man har eller riskerar få diabetes förmår vården ofta inte klarlägga. Med några enkla frågor och test skulle många fler kunna upptäckas på ett tidigt stadium.

Ofta ser vården indikation som skulle kunna tyda på att hen har diabetes. Att då direkt ta tag i detta är viktigt. Med en struktur som aktivt jobbar för att de i riskzonen för diabetes upptäcks skulle otroligt mycket kunna förbättras, framför allt för patienten, men givetvis även för vården. Mycket onödigt lidande och stora kostnader uppstår för att vården inte lyckas diagnostisera på ett tidigt stadium.

I Socialstyrelsens riktlinjer står att när man fått sin diabetesdiagnos ska man erbjudas utbildning. Alltför många får inte detta och på många håll saknas kompetens och struktur för att erbjuda den. När patienten precis fått sin diagnos finns självklart många frågor av typ hur ska jag hantera detta, vad behöver jag göra osv. De allra flesta patienter har både vilja och förmåga att ta tag i sin livssituation men man behöver hjälp.

Att få hjälp tidigt är viktigt för den fortsatta behandlingen. Enkelt uttryckt, om man får utbildning tidigt finns mycket större förutsättningar för att behandlingen blir lyckad. Men utbildningen fyller också funktionen av stöd för all den tid som personen med diabetes ska hantera själv. Det är enbart några få timmar per år som man är i kontakt med vården. All övrig tid får patienten klara sig själv. För det är ju den enskilde som har ansvar för sitt eget liv. men vården måste klara av att hjälpa den enskilde att ta det ansvaret.

Tyvärr glöms fötterna ofta bort vid besöket hos diabetesvården. Allvarliga komplikationer som nedsatt känsel och skador på blodkärlen i fötterna och som kan leda till sår och i värsta fall amputation - kan upptäckas i tid, om alla personer med diabetes fick sina fötter undersökta en gång varje år av sin läkare eller diabetessjuksköterska. Förutom lidandet för patienten så kan höga kostnader sparas för vården.

Tyvärr glöms fötterna ofta bort vid besöket hos diabetesvården. Allvarliga komplikationer som nedsatt känsel och skador på blodkärlen i fötterna och som kan leda till sår och i värsta fall amputation - kan upptäckas i tid, om alla personer med diabetes fick sina fötter undersökta en gång varje år av sin läkare eller diabetessjuksköterska.

Sammantaget finns det många utmaningar att ta tag i. Skillnaderna är stora i landet. Vården varierar mellan olika regioner och vården varierar också inom samma region. Det skapar en otrygghet hos den med diabetes, man vet helt enkelt inte om man kan lita på diabetesvården. Så kan vi givetvis inte ha det. Därför menar Diabetesorganisationen att krafttag behöver tas och vi manar både ansvariga politiker och tjänstemän att:

• Se till att Socialstyrelsens riktlinjer följs. • Se till att diabeteskompetens finns på varje vårdcentral. • Granska att riktlinjerna följs och att diabeteskompetensen byggs ut.

THOMAS MAGNUSSON Förbundsordförande Diabetesorganisationen i Sverige