SÅ FASTNAR SKRÄMMANDE MINNEN I VISSA HJÄRNOR

”Att kunna känna rädsla är en förutsättning för att undkomma livshotande situationer och lära sig att undvika dem i framtiden. Men vid vissa tillstånd, som posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och flera ångestsjukdomar, blir rädsloreaktionerna överdrivna och finns kvar även när de inte längre är ändamålsenliga. Detta triggar intensiv ångest trots att faran inte längre är närvarande och blir ett hinder för personen som är drabbad”. Foto: Unsplash

Forskare vid Linköpings universitet har hittat en biologisk mekanism som förstärker lagringen av skrämmande minnen i hjärnan. Studien, som är gjord på råttor, publiceras i tidskriften Molecular Psychiatry. Upptäckten ger ny kunskap om mekanismer bakom ångestrelaterade sjukdomstillstånd och identifierar en möjlig gemensam mekanism bakom ångest och alkoholberoende.

Att kunna känna rädsla är en förutsättning för att undkomma livshotande situationer och lära sig att undvika dem i framtiden. Men vid vissa tillstånd, som posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och flera ångestsjukdomar, blir rädsloreaktionerna överdrivna och finns kvar även när de inte längre är ändamålsenliga. Detta triggar intensiv ångest trots att faran inte längre är närvarande och blir ett hinder för personen som är drabbad. Forskare misstänker att en del individer har större sårbarhet för att utveckla patologisk rädsla och att detta orsakas av störningar i hur hjärnan processar skrämmande minnen.

Minskar vid alkoholberoende

Ett par delar av hjärnan är särskilt viktiga för bearbetning av rädslorelaterade minnen. När vi upplever något som hotfullt aktiveras amygdala, som arbetar tillsammans med delar av hjärnans pannlober, eller prefrontala cortex, som är viktiga för känsloreglering.

Det är känt att nätverket av nervceller som kopplar ihop främre pannloberna med amygdala är inblandade i rädsloreaktioner. Hos individer med PTSD och andra ångesttillstånd är kopplingen mellan dessa hjärnstrukturer förändrad, säger Estelle Barbier, biträdande universitetslektor vid Centrum för social och affektiv neurovetenskap, CSAN, och Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, BKV, vid Linköpings universitet, som har lett studien.

Men de molekylära mekanismerna som är inblandade i detta har länge varit okända. Forskarna bakom den aktuella studien har undersökt proteinet PRDM2, ett epigenetiskt enzym som stänger av uttrycket av många gener. Forskarna har tidigare sett att nivåerna av PRDM2 minskar vid alkoholberoende och att detta leder till förstärkta stressreaktioner. Hos människor är det mycket vanligt att alkoholberoende och ångestrelaterade tillstånd förekommer samtidigt och forskarna misstänker att det beror på gemensamma bakomliggande mekanismer.

För att minnen ska bestå måste det nya minnet stabiliseras och bevaras som ett långtidsminne. Denna process kallas konsolidering. I den aktuella studien undersökte forskarna effekterna av minskade nivåer av PRDM2 på bearbetningen av skrämmande minnen.

Vi har identifierat en mekanism där ökad aktivitet i nätverket mellan främre pannloberna och amygdala ökar inlärda rädsloreaktioner. Vi visar att nedreglering av PRDM2 verkar öka konsolideringen av minnen förknippade med rädsla, säger Estelle Barbier.

Forskarna identifierade också gener som påverkades av att nivåerna av PRDM2 sänktes. Det visade sig att det ledde till en ökning av aktiviteten i nervceller som kopplar ihop pannloberna och amygdala.

Patienter med ångestsjukdomar kan bli hjälpta av behandlingar som kan försvaga eller utplåna skrämmande minnen. Den biologiska mekanismen som vi har identifierat i den här studien innebär att PRDM2 är nedreglerat och i dag har vi inget sätt att höja det. Men mekanismen kan vara en del av förklaringen till varför en del individer har en sårbarhet för att utveckla ångestrelaterade tillstånd. Den kan också förklara varför dessa tillstånd och alkoholberoende så ofta förekommer tillsammans, säger Estelle Barbier.

Riccardo Barchiesi och Estelle Barbier. Foto: Anna Nilsen Linköpings universitet

Källa: Linköpings universitet Markus Heilig, professor. Foto: Anna Nilsen.

Artikeln:

An epigenetic mechanism for over-consolidation of fear memories, Riccardo Barchiesi, Kanat Chanthongdee, Michele Petrella, Li Xu, Simon Söderholm, Esi Domi, Gaelle Augier, Andrea Coppola, Wiskerke Joost, Szczot Ilona, Ana Domi, Louise Adermark, Eric Augier, Claudio Cantù, Markus Heilig och Estelle Barbier, (2022), Molecular Psychiatry, publicerad online den 21 september 2022, doi: 10.1038/s41380-022-01758-6

Projekt för att hitta ny behandling av inflammation som orsak till sjukdomar

Rosanne Reitsema, postdoktor vid Örebro universitet. Foto: Maria Eliasson.

Inflammation är en viktig orsak till ateroskleros, som i sin tur är den vanligaste orsaken till hjärt-kärlsjukdomar. Rosanne Reitsema har fått anslag av KK-stiftelsen för att undersöka nya metoder för att behandla inflammation.

Målet för projektet är att hitta nya sätt att förebygga och begränsa hjärt-kärlsjukdomar som har sin orsak i ateroskleros, åderförfettning. Ateroskleros är en kronisk inflammation i artärerna, alltså blodkärlen som leder blod bort från hjärtat. – Idag är behandlingen inriktad direkt mot hjärt-kärlsjukdomarna, och här finns många möjligheter. Men det saknas i stort läkemedel mot själva inflammationen, säger Rosanne Reitsema, som närmast kommer från universitetet i Groningen, Nederländerna.

Ateroskleros bildas av en ansamling av kolesterol och immunceller i kärlväggarna.

Vi vet nu att inflammationen under hela processen spelar en central roll för hur ateroskleros bildas, mot tidigare då uppfattningen var att det enbart handlade om att fett fastnade på kärlväggarna, säger Rosanne Reitsema.

Hon är knuten till forskningsmiljön CVRC (Cardiovascular research center) och ska under två år undersöka på vilket sätt två immunmolekyler (IL-17 och HMGB1) påverkar utvecklingen av ateroskleros. Dessutom ska Rosanne Reitsema utvärdera effekten av att hämma dessa två molekyler med molekyler som utvecklats av bioteknikföreförtaget Affibody som behandling för hjärtkärlsjukdom.

Projektet är ett samarbete med Affibody AB och TATAA Biocenter AB, och bygger på tidigare forskning som skett i samarbete med CVRC vid Örebro universitet.

MARIA ELIASSON Örebro universitet

Anlaget från KK-stiftelsen är 2,4 miljoner kronor. Partnerföretagen bidrar med 2,2 miljoner kronor och Örebro universitet med 780 000 kronor.

Illustratör: Nadja Nörbom

Recension

Bokens rubrik är en uttömmande varudeklaration, kompletterad med en innovativ beskrivande innehållsförteckning. Författarna Kerstin Brismar och Harriet Wallberg är båda läkare och forskare inom diabetes och skriver sakkunnigt och lättläst om ett komplext sjukdomsområde. Diabetes typ 2 kan uppstå av olika orsaker och yttra sig på skilda sätt. Här beskrivs de olika varianterna med sina respektive behandlingar och risker för följdsjukdomar. En stor del av boken fokuserar allt som kan göras på egen hand för att få blodsockernivåerna hanterbara: kosten, motionen, sömnen, stressen… De ”traditionella” nationella kostråden vid diabetes är på väg att uppdateras i enlighet med nyare forskning, och just det avsnittet kommer sannolikt att revideras något framöver. Som på alla områden krävs också individuell anpassning. Boken är lättillgänglig med många pedagogiska figurer och scheman. Koll på diabetes typ 2 kan rekommenderas en bred läsekrets, då den också handlar om hur anhöriga kan stötta sjuka till en hälsosammare livsstil och om att förebygga sjukdom. Helhetsbetyg: 4-Mycket bra. (BTJ)

KOLL PÅ DIABETES TYP 2

SYMTOM, BEHANDLINGAR & ALLT DU KAN GÖRA SJÄLV

Ta kontroll över din diabetes en gång för alla! Även om ärftlighet och ålder påverkar risken att drabbas finns det också en hel del du själv kan göra för att må bättre. Kerstin Brismar och Harriet Wallberg har många års erfarenhet av forskning, utbildning och rådgivning kring diabetes och guidar dig rätt på ett inspirerande och lättillgängligt sätt. I boken tar de upp allt från vad de flesta oroar sig för, till fakta om mediciner, vilken vård du har rätt till och vad du själv kan göra för att må bra. Det går att leva ett gott liv med diabetes – här får du veta hur!

Kerstin Brismar och Harriet Wallberg har många års erfarenhet av forskning, utbildning och rådgivning kring diabetes och guidar dig rätt på ett inspirerande och lättillgängligt sätt. De tar upp allt från vad de flesta oroar sig för, till fakta om mediciner, vilken vård du har rätt till och vad du själv kan göra för att må bra. Det går att leva ett gott liv med diabetes – här får du veta hur!

Som pedagogisk inspiratör liksom kunskapskälla kan jag därför rekommendera att varje primärvårds och diabetesmottagning skaffar boken och att man sätter den i händerna på utbildningsläkarna och blivande diabetessköterskor.

D I A B E T O LO G N Y T T

Denna berättarteknik gör att läsaren har möjlighet att finna mycket kunskap och få en god överblick och förståelse av sin egen sjukdom. D I A B E T O LO G N Y T T

KOLL PÅ DIABETES TYP 2 finns att köpa i bokhandeln.

Vid intresse av att köpa in ett större antal böcker kontakta martin.harris@bonnierforlagen.se

Om författarna:

Harriet Wallberg är läkare, specialist i klinisk fysiologi och professor i fysiologi vid Karolinska Institutet. Hon forskar om diabetes och hur livsstilen påverkar sockerbalansen. Foto: Gabriel Liljevall

Kerstin Brismar är läkare och senior professor i endokrinologi och diabetesforskning vid Karolinska Institutet. Foto: Gabriel Liljevall

”Resultaten visar att överlevnaden vid plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus mer än fördubblades under åren 1990-2020, till en nivå på cirka elva procent. Hela förbättringen skedde under slutet av 1990-talet och början på 2000-talet”. Foto: Canstock, arkiv.

Ökad överlevnad vid plötsligt hjärtstopp

Chansen att överleva plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus har mer än fördubblats på 30 år. Det visar en nationell svensk registerstudie som omfattar totalt över 130 000 fall.

Plötsligt hjärtstopp drabbar varje år cirka 10 000 personer i Sverige. Att rädda dem är en kamp mot klockan och omgivningens insatser med hjärt-lungräddning (HLR) och hjärtstartare är helt avgörande. Tre av fyra fall inträffar i folks vardag, ett av fyra på sjukhus.

Utgången av plötsligt hjärtstopp är oftast dödlig, oavsett var det sker. Sjukdomen utgör också den vanligaste dödsorsaken för personer med diabetes, hjärtsvikt eller kranskärlssjukdom, vilket gör den till en folksjukdom.

Den aktuella studien, publicerad i European Heart Journal, inkluderar svenska registerdata om 106 296 fall av plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus under åren 1990-2020. I studien ingår också data om 30 032 fall av hjärtstopp hos personer som var under sjukhusvård, åren 2004-2020.

Utveckling under tre decennier

Araz Rawshani är forskare på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, ST-läkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och studiens korresponderande författare: – Det här är en omfattande studie som beskriver omhändertagandet och överlevnaden vid plötsliga hjärtstopp. Det är en detaljerad rapport som belyser tre decennier av återupplivning i en hel nation, och den visar att situationen, för både patienten och för vårdgivarna, förändras snabbt, konstaterar han.

Resultaten visar att överlevnaden vid plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus mer än fördubblades under åren 1990-2020, till en nivå på cirka elva procent. Hela förbättringen skedde under slutet av 1990-talet och början på 2000-talet. Under det senaste decenniet har överlevnaden inte ökat. Vid hjärtstopp på sjukhus ökade överlevnaden med faktor 1,2 under 2004-20, till cirka 35 procent. Förbättringen skedde främst från 2010 och berodde enligt forskarna på bättre färdigheter och resurser inom vården.

Senare ambulanser och svårare fall

Vid hjärtstopp utanför sjukhus är det sannolikt den ökade förekomsten av personer som tränats för att utföra hjärt-lungräddning som drivit på den positiva utvecklingen. Miljontals svenskar har utbildats i denna livsviktiga färdighet som kan komma till användning när som helst, och dessa personer ingriper allt oftare. I dag är det civila som startar HLR i majoriteten alla fall av hjärtstopp utanför sjukhus, säger Araz Rawshani, och fortsätter: – Att utvecklingen sedan stannat av har flera orsaker. Dels lyckas inte ambulanssjukvården anlända i tid till patienten, utryckningstiderna har hela tiden ökat, och dels har andelen patienter som är relativt lätta att återuppliva, de som får hjärtstopp till följd av akut eller kronisk kranskärlssjukdom, sjunkit dramatiskt under de senaste decennierna.

Den växande gruppen svårbehandlade fall, hjärtstopp orsakade av exempelvis lungsjukdom eller hjärtsvikt, gör att det framgent blir svårare att lyckas med återupplivning. I dessa grupper är kvinnor dessutom överrepresenterade, vilket förklarar skillnaden i överlevnad mellan kvinnor och män. År 2020 överlevde nästan 14 procent av männen plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus, mot cirka 8 procent av kvinnorna. – Studien pekar på att hälso- och sjukvården, från ambulanssjukvård till vård efter återupplivning, kommer att möta nya och svåra utmaningar under de kommande åren, med en patientpopulation som blir allt svårare att återuppliva. – Fortsatta förbättringar i överlevnad kräver nya sätt att utbilda betydligt fler i hjärt-lungräddning, att kompetensen upprätthålls, och det behövs tekniska landvinningar för att leverera hjärtstartare tidigare, avslutar Araz Rawshani.

Araz Rawshani, forskare. Foto: Charlotta Sjöstedt.

Källa: Sahlgrenska akademin

”Många inom diabetesvården antar intuitivt att diabetes hos barnet påverkar den psykiska hälsan negativt hos både patienten och familjemedlemmarna”. Foto: Canstock, arkiv.

Typ 1-diabetes kopplat till högre risk för psykisk ohälsa hos patienter och familj

Agnieszka Butwicka, forskarassistent. Foto: Gunilla Sonnerbring.

Barn med typ 1-diabetes och deras närmaste familjemedlemmar löper högre risk att drabbas av psykisk ohälsa jämfört med dem utan sjukdomen, enligt en stor studie av forskare vid Karolinska Institutet som publicerats i tidskriften Diabetes Care. Fynden understryker behovet av psykologisk rådgivning för barn och familjer i diabetesvården.

Forskning visar att barn och ungdomar med typ 1-diabetes har ökad risk för psykiska problem som depression, ångest och stressrelaterade besvär och att dessa samsjukligheter kan stå i vägen för optimal vård.

Nuvarande riktlinjer från International Society for Pediatric and Adolescent Diabetes (ISPAD) rekommenderar screening för psykisk ohälsa hos barn med typ 1-diabetes. Men behoven hos familjemedlemmar, som också löper högre risk för psykiska problem, har inte fått lika mycket uppmärksamhet. Orsakerna till sambandet mellan psykisk ohälsa i familjen och typ 1-diabetes är inte heller klarlagda.

Många inom diabetesvården antar intuitivt att diabetes hos barnet påverkar den psykiska hälsan negativt hos både patienten och familjemedlemmarna. Men vi tror inte att svaret är så enkelt. Vår studie indikerar att det också kan finnas en genetisk komponent bakom detta samband, säger Agnieszka Butwicka, forskarassistent vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska Institutet och studiens seniora författare.

Nära dubblerad risk för depression

I studien jämfördes registerdata från drygt 3,5 miljoner människor födda i Sverige mellan 1973 och 2007 med deras biologiska föräldrar, hel- och halvsyskon och kusiner. Fler än 20 000 var diagnostiserade med typ 1-diabetes som debuterat i barndomen.

Dessa personer hade i genomsnitt en nästan dubblerad risk för depression och runt 1,6 gånger högre risk för ångest och stressrelaterade besvär än dem utan sjukdomen. Deras föräldrar och helsyskon hade också en något förhöjd risk för ångest och stressrelaterade besvär, dock till en lägre grad, medan deras halvsyskon och kusiner hade ingen eller enbart marginellt ökad risk för vissa av de psykiska besvären. – Dessa resultat är av hög klinisk relevans eftersom de innebär att terapeutisk behandling och andra insatser också bör involvera nära familjemedlemmar, inte bara patienterna, säger Agnieszka Butwicka.

Barn och föräldrar och helsyskon delar fler gener (runt 50 procent) än halvsyskon (runt 25 procent) och kusiner (mindre än 12,5 procent). Givet att sambanden var starkare för föräldrar-barn och helsyskon tyder resultaten i studien på att gener kan vara en bidragande faktor till psykisk ohälsa vid typ 1-diabetes, enligt forskarna. De noterar dock att de enbart kan spekulera i vad som orsakar sambanden givet studiens observationella design.

Fler studier behövs för att förstå hur gener och miljö bidrar till att driva psykisk ohälsa vid typ 1-diabetes, säger Shengxin Liu, doktorand vid Karolinska Institutet och studiens korresponderande författare.

Källa: Karolinska Institutet Shengxin Liu, doktorand. Foto: Gunilla Sonnerbring.

Publikation

“Association and familial co-aggregation of childhood-onset type 1 diabetes with depression, anxiety, and stress-related disorders: a population-based cohort study.” Shengxin Liu, Marica Leone, Jonas F. Ludvigsson, Paul Lichtenstein, Brian D’Onofrio, Ann-Marie Svensson, Soffia Gudbjörnsdottir, Sarah E. Bergen, Henrik Larsson, Ralf Kuja-Halkola, Agnieszka Butwicka, Diabetes Care, online 1 augusti 2022, doi:10.2337/dc21-1347.

Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet, Strategiska forskningsområdet neurovetenskap (StratNeuro) vid Karolinska Institutet, Stiftelsen Drottning Silvias Jubileumsfond, Region Stockholm, EU:s Horizon 2020 forsknings- och innovationsprogram under ett Marie Sklodowska-Curie anslag. Vissa av studieförfattarna har rapporterat att de tagit emot finansiering och ersättning för föredrag av privata bolag utanför det aktuella arbetet. En av författarna är anställd på Johnson & Johnson.

Allergier saknas helt i ursprungssamhällen. Orsaken är den ständiga exponeringen för djur och natur under den långa amningsperioden, som där brukar variera mellan 3 och 4 år. Två års amning är ett minimum för utvecklandet av ett komplett immunförsvar. Arundi Village, Sepik District, Papua Nya Guinea. Foto: Göran Burenhult 1985.

20 miljoner år är väl ingen ålder!

Om varför kunskap om vår evolution är central i vårt moderna samhälle

Allergier är moderna folksjukdomar. Vår överhygieniska moderna värld gör oss sjuka – allergier fanns inte för 100 år sedan!

Varför saknas allergier helt i ursprungssamhällen? Svaret är amningsperiodens betydelse och längd och vikten av att tidigt låta sina diande barn få närkontakt med exempelvis pälsdjur, som hundar och hästar, liksom vårblomning med pollen och intag av olika födoämnen. Nya studier vid Karolinska Universitetssjukhuset och Universitetssjukhuset i Oslo har visat att barn som får tillskott av bl a jordnötter och ägg under den tidiga amningsperioden till stor del kan undvika framtida allergier av dessa ämnen (The Lancet July 2022). Barn i ursprungssamhällen saknar helt allergier på grund av total exponering från omgivningen under amningsperioden, som hos dessa är 3-4 år.

Kunskap om immunförsvarets uppbyggnad och moderns roll under barnets första levnadsår är alltså avgörande. På grund av vår stora hjärna, och därmed stora kranium, som färdigutvecklat inte skulle kunna passera kvinnans bäcken, föds människobarn väldigt outvecklade jämfört med andra däggdjur. Man kan säga att graviditeten fortsätter ungefär två år efter födseln, då amning och anknytning är centrala för barnets immunförsvar och mentala utveckling. Tarmfloran av bakterier är först färdigutvecklad vid 2 års ålder – över 1000 olika arter – under den tiden är det viktigt med exponering för olika födoämnen, liksom pollen i naturen och pälsdjur för att förhindra utvecklingen av allergier. Flaskmjölk tillför absolut ingenting i uppbyggnaden av bakteriefloran – den är avsedd för kornas kalvar. Amnings- och mentaliseringsprocessen, med modern i centrum ständigt närvarande, kräver därför minst två år. Kvinnor i ursprungsbefolkningar ammar sina barn i 3 till 4 år, som vi gjort under hela vår evolution.

Under alla de år jag levt bland ursprungsbefolkningar blir man ständigt påmind om närheten till naturen, inte minst när man inför natten skall gå och lägga sig på en palmbladsmatta i en hydda i någon av byarna. Man är inte ensam, minst sagt. Vissa av den oändliga mängden småkryp är synliga, som malariamyggor, flugor, kackerlackor, spindlar, tvestjärtar, tusenfotingar, myror eller larver av olika slag, men den absoluta merparten man sover tillsammans med syns inte – de är mikroskopiskt små. Så har det varit även hos oss i Sverige in i modern tid, framför allt i det gamla bondesamhället. Nu plötsligt, under de senaste generationerna, utestänger vi alla småkryp och sprayar ihjäl dem med giftiga vätskor. Ett bra exempel från ursprungsbefolkningar i stillahavsområdet är den immunitet mot malaria som oftast utvecklas hos barnen under amningsperioden.

Var fjärde svensk är drabbad av allergier

Vi har omkring ett kilo livsnödvändiga bakterier i magen och tarmarna – eller 100 miljarder bakterier per milliliter! Var fjärde svensk är drabbad av allergier därför att vi lever allt längre från naturen och de bakterier som håller oss friska. 30-40% av alla i Sverige har idag någon form av allergi – minst 3 miljoner svenskar. På 1950-talet var det mindre än en procent av Sveriges befolkning som exempelvis led av astma. Idag är det runt 10 procent.

Som Magnus Wickman, barnallergiläkare och professor i barnallergisjukdomar vid Karolinska Institutet uttrycker det: ”När man tar bort smittoämnen försvinner också mikroorganismer som svampar och bakterier, som har en kraftig skyddseffekt mot allergier. Vår tarmflora är exempelvis mycket fattigare än i samhällen som lever nära naturen. Experiment som gjorts på afrikanska stammar visar att en person på 1500 är allergisk bland dem. Det skall jämföras med en av fyra i Sverige.” Sjukdomar som reumatism, inflammatoriska tarmsjukdomar och diabetes har ökat parallellt med allergier, i exakt samma kurva. Det skulle alltså kunna vara samma immunologiska mekanismer som ligger bakom. ”Det man har sett är att barn som växer upp på en bondgård löper mycket mindre risk att utveckla allergier. I en ladugård finns massor av mikroorganismer som lever i balans”.

Under vår evolutions årmiljoner har människan varit en integrerad del av naturen. Detsamma gäller merparten av de 200 000 år vi varit moderna människor. Men de senaste generationerna har vi sett en dramatisk ökning av just allergier av olika slag. En av huvudorsakerna är alltså knuten till hur våra barn föds och hur det första levnadsåret ser ut. Vid en normal, vaginal, förlossning sätts en viktig process igång som har till avsikt att via bakterier bygga upp barnets immunförsvar. Denna process fortsätter via moderns bröstmjölk, som är avgörande för barnets hälsa, och det är viktigt att barnet under denna period utsätts för bakteriell eller växtpåverkan från omgivningen, exempelvis från pälsdjur eller pollen i naturen. Sätt babyn på hästryggen, låt den varje dag sova en stund bland hundarna och ta dagligen barnet ut i naturen! Inte minst hundar bär med sig mikroorganismer som de får utomhus med sig inomhus och ger oss större möjlighet att motverka allergisk inflammation.

Eller som vetenskapsjournalisten Ed Yong sammanfattat det 2016: ”Men våra keldjur är inte den viktigaste källan till gamla mikrobiella vänner. Den äran går till våra mammor. När barn kommer ut från livmodern koloniseras de av mammans vaginala mikroorganismer – en gåva som skapar en kedja av händelser som sprids i generationer. Det här håller också på att förändras. Omkring en fjärdedel av alla barn i Storbritannien och en tredjedel i USA föds numera genom kejsarsnitt, i många fall på egen begäran. Maria Dominguez-Bello har funnit att om barn föds genom ett snitt i mammans mage, kommer de första mikroorganismerna från hennes hud och sjukhusmiljön istället från vaginan. Detta kan förklara varför barn födda genom kejsarsnitt i högre grad utvecklar allergier, astma, celiaki eller fetma senare i livet.”

Så fungerar det ännu i ursprungsbefolkningar och så har det fungerat under hela vår evolution. Kejsarsnitt och flaskmjölksersättning kan leda till problem för barnets framtida hälsa. I nödsituationer kan ett kejsarsnitt självfallet vara nödvändigt, men dessvärre blir det allt vanligare av helt andra skäl. Skulle moderns bröstmjölk sina finns det förhoppningsvis andra mödrar som har för mycket och som kan dela med sig.

Varför får kvinnor i ursprungssamhällen aldrig bröst- eller livmoderhalscancer?

Antalet menstruationer hos kvinnor i ursprungssamhällen är mellan tio och femton under deras reproduktiva tid. Orsaken är långa amningsperioder och mellanliggande

Kvinnan på bilden från byn Mwatawa på Trobrianderna, Papua Nya Guinea, var omkring 90 år när bilden togs. Hon har aldrig drabbats av brösteller livmoderhalscancer, lika lite som någon annan kvinna i ursprungssamhällen, trots att hon aldrig träffat någon läkare eller haft tillgång till några mediciner. Foto: Göran Burenhult 1985.

graviditeter och det är alltså tre till fem år mellan varje period av ägglossning och menstruation. Motsvarande siffra för västerländska kvinnor är ungefär fyra hundra menstruationer, ofta med besvärande PMS. Få har vågat lyfta fram detta som en möjlig huvudorsak till våra höga frekvenser av bröst- och livmoderhalscancer. Till detta kommer hos oss övergångsålderns problem, med bland annat, för många, svåra vallningar, en helt onaturlig situation. Eller som evolutionsmedicinarna Randolf M. Nesse & George C. Williams uttryckte det redan 1995, för snart 30 år sedan: ”Det mest sannolika offret för cancer i reproduktionsorganen är en äldre kvinna, som haft tidig första menstruation, sen menopaus och som aldrig haft sin menstruationscykel avbruten av havandeskap och amningsperioder”. Professor Bo Gräslund har nyligen framfört en liknande åsikt: ”Ständigt upprepade ägglossningar och menstruationer är ett uttryck för en permanent kulturell rubbning av systemet som evolutionen inte haft en möjlighet att ta itu med. Naturen har helt enkelt inte rustat oss för att möta de fysiologiska påfrestningar som månatlig ägglossning och menstruation från och med tidiga år innebär”. Hur många tänker på detta i vårt moderna samhälle idag?

Fler svenska barn borde gå till ”soltanten” under vårt mörka vinterhalvår

När jag var barn på 1940-talet tog min mor mig varje vecka till ett solarium i Malmö. Damen som drev det hela döpte jag till ”soltanten”. Samtidigt var det en självklarhet att vi barn dessutom regelbundet skulle få A-D-droppar – man hade redan då klart för sig vad brist på vitamin D kunde ställa till med i vårt solfattiga klimat.

När vi som moderna människor vandrade ut ur Afrika för över 100 000 år sedan var vi svarta – annars hade vi inte kunnat överleva på den soldränkta savannen. För att kunna producera livsviktigt vitamin D måste huden ha solbestrålning. För lite ljus medför bristsjukdomar, framför all rakit – engelska sjukan. När människan vandrade mot de norra och ljusfattiga delarna av Eurasien var det alltså en nackdel med mörk hudpigmentering, och de individer som hade ljusare pigment hade således en större överlevnadschans. Dessa gener kom därför att ständigt öka i antal, och under några tiotusentals år medförde detta att ”vita” människor uppstått i norr – trots att vi har svarta förfäder.

Denna evolutionsprocess har sannolikt gått förhållandevis fort av den anledningen att D-vitaminbrist och rakit främst drabbar unga individer, före reproduktiv ålder. Gener med anlag för ljus pigmentering gynnades framför sådana med mörk. För att förtydliga händelseförloppet kan vi ta ett teoretiskt exempel på ett omvänt förhållande. Det är väl känt att den högsta frekvensen av malignt melanom, alltså hudcancer, återfinns bland vita australiensare i den tropiska delen av Australien, framför allt i Queensland. Om vi tänker oss en ursprunglig, solexponerad situation utan solkrämer, solhatt och kläder och artificiell skugga i arbetslivet under dagtid, skulle evolutionen slå ut de släkter som uppvisar de ljusaste pigmenten, medan de med mörka skulle gynnats. Med tiden skulle den ”vita” befolkningen i Australien åter bli svart. Nu skulle detta emellertid förmodligen ta mycket längre tid än vad som var fallet i Istidseuropa, därför att evolutionen endast gynnar reproduktion, inte hälsa. Eftersom hudcancer, i motsats till rakit, huvudsakligen drabbar individer som utsatts för solbestrålning under fyra-fem decennier, kommer de allra flesta att hinna reproducera sig innan de drabbas, och därmed förs gener som ger ljus pigmentering vidare till kommande generationer, trots att många av dess bärare kommer att dö i förtid.

Det har på senare år gått hysteri kring våra solarier – risken för malignt melanom har helt dominerat debatten. Men sanningen är att risken är mycket större att exempelvis under en semesterperiod, med solskyddskräm, bränna sig på en strand i något tropiskt land än att regelmässigt under vinterhalvåret sola i ett solarium. Omfattande studier vid Södersjukhuset i Stockholm av professor Pelle Lindqvist, överläkare vid kvinnokliniken, har dessutom visat att det är mycket farligare att inte sola. Undersolning är ett större problem än översolning. ”Att inte sola kan vara en lika stor riskfaktor som att röka. Risken att dö är lika stor”. Studierna omfattar 30 000 svenska kvinnor, som följts under 30 år. ”En stor del av skyddseffekten låg i risken för hjärt- kärlsjukdomar. Den var halverad hos dem som solade mer. Men effekten på autoimmuna sjukdomar var till och med ännu större, där vi såg en nästan trefaldig minskning av risken för sjukdomar som

reumatism och MS” (Wellness juli 2022). Solningen påverkar sockeromsättningen i kroppen och minskar risken för diabetes typ 2, risken för hjärt-kärlsjukdomar halveras och effekten på autoimmuna sjukdomar, som reumatism och MS, är ännu större. Risken att få diabetes typ 2 minskade med 40 procent. ”Den absolut största risken (8 ggr ökad) för melanom i Sverige har de som smörjer sig för att vara ute länge i solen. Orsaken är sannolikt att personer som smörjer in sig inte vet när de översolat eftersom de inte blir röda”. Det har också visat sig att Dvitaminer minskar riskerna för effekter av SARS-Cov-2 (Sawicka m.fl. Coronavirus Drug Discovery Vol. 2, July 2022). D-vitaminbristen är utbredd i vårt land – särskilt veganer lever farligt om de avstår både sol och fet fisk, som makrill, lax och sill.

Fotomodellen Twiggys efterföljare lever sundare än de flesta – om fetma, mat och status

Det finns inga överviktiga människor i ursprungssamhällen – trots obegränsad tillgång till näringsrik mat. Undantagen är några traditionella samhällen där det blivit hög status inom ledarskikten att äta sig överviktig för att visa sin position i samhället, alltså kulturella konstruktioner.

Enligt Folkhälsomyndigheten 2022 uppvisar 52% av svenskarna i åldern 16-84 övervikt eller fetma. Fetma är den främsta orsaken till för tidig död. Många av våra folksjukdomar kan direkt relateras till fetma och övervikt, förhöjt blodtryck och andra hjärt-kärlsjukdomar, diabetes typ 2, njursjukdom, liksom många cancerformer. Prostataproblem hos överviktiga män är väl dokumenterat. Professor Gunnar Johansson har nyligen publicerat en rad referenser till dagens situation (Dagens Medicin augusti 2022): ”Vetenskapliga studier har visat att övervikt och ett ökat kroppsmasseindex, BMI, är relaterat till en rad sjukdomstillstånd. Risken att få kroniska sjukdomar såsom hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och ett flertal cancerformer ökar från ett BMI på ungefär 20 till 21, alltså från normalvikt och uppåt.”…” Övervikt anses som den främsta orsaken till förlorade levnadsår i Sverige till följd av ökad risk för typ 2-dibetes, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdom. Även andra hälsoproblem ökar i risk med ökande BMI såsom förhöjda blodfetter, hjärtsvikt, hjärtrytmrubbningar, stroke, sömnapné, astma, reflux, gallsten, fettlever, artros, cancer, psykisk ohälsa…”.

I en avhandling vid Sahlgrenska akademin av läkaren Emma Kjellberg från mars 2019, publicerades resultaten av en omfattande studie på 6-åriga barn. Barnen följdes från det de var födda. De med övervikt och fetma hade redan när de var 6 år drabbats av nedsatt insulinkänslighet, blodfettsrubbning och högt blodtryck och har då en kraftigt ökad risk att senare i livet utveckla diabetes typ 2 liksom olika hjärt-kärlsjukdomar. Barnen uppvisade sänkta nivåer av hormonet adiponektin och förhöjda nivåer av tillväxtfaktorn IGF-1 och av hormonet leptin, som utsöndras från fettcellerna, faktorer som påverkas av vad vi äter. Kjellberg menar att tidiga insatser alltså är centrala för att hjälpa barn ändra sin livsstil: ”Genom att hjälpa barnens familjer att skapa bättre matvanor och en mer fysiskt aktiv fritid kan vi vända riskfaktorerna i tid och undvika kroniska sjukdomar och livslånga skador”.

Trots stora hälsorisker med övervikt/fetma börjar man nu tala om en stigmatisering av överviktiga och att de ofta blir nedtryckta och illa behandlade i sjukvården. I sjukgymnasternas/fysioterapeuternas tidskrift Fysioterapi Nr. 3-2021 lyfter man på olika sätt hälsoriskerna med detta, vilket naturligtvis är utomordentligt viktigt och helt oacceptabelt. På motsvarande sätt är mobbning av barn med övervikt mycket vanligt enligt patientföreningen HOBS, Hälsa Oberoende av Storlek, något som nyligen lyfts fram av barnhälsoöverläkare Mariette Derwig i Region Skåne. ”Det är viktigt att hela tiden betona: det handlar inte om hur kroppen ser ut, inte om bantning – utan om att må bra”. (SvD 23 september 2022). Liknande tankar har förts fram av Erik Hemmingsson, docent i metabolism och överviktsforskare. ”Dietkulturen har vuxit till ett större problem än människors ökande vikt” (SvD 24 september 2022). Men dessvärre löser inte detta de akuta problemen. Det gäller istället, som jag ser det, att försöka finna en väg som alla kan ta till sig oavsett ålder och kön – och som vanligt handlar det om kunskap. Här har föräldrar, skola och myndigheter ett stort ansvar – barn gör inte vad man säger till dem, barn gör som sina vuxna förebilder, som det sagts så många gånger tidigare.

En del av problemet när det gäller att komma till rätta med övervikt och fetma kanske ligger i det jag brukar kalla ”Svenskheten”. Jag försökte lyfta fram problemet i en av mina böcker för snart 20 år sedan (Den fulländade människan 2004), men det blev ”locket på”. Att tala om vikt och hälsa avfärdades istället som ”kroppsfixering”. På 1960-talet blev det en storm i Sverige mot trådsmala fotomodeller, där den engelska modellen Twiggy kom att bli idealet för många unga kvinnor. Motreaktionen blev att det med tiden blev ”tillåtet” att vara ”mullig”, och det skapade klädmoden som skulle passa även överviktiga individer. Modeaffischer med smala modeller sprayades över med färg. Problemet är att det kanske uppmuntrade många till att inte bry sig om sin vikt. Om vi bortser från direkt sjuklig anorexi, med ätstörningar, etc., är det som vi sett en betydligt högre hälsorisk att vara överviktig än underviktig. Bäst är naturligtvis den trend som vuxit fram på senare år med mycket fysisk aktivitet och vältränade kroppar, men då kommer samma kritik åter fram: kroppsfixering!

Övervikt och fetma existerar inte i ursprungssamhällen. De dagliga aktiviteterna håller på ett naturligt sätt deras kroppar i toppskick, både kvinnor och män – utan tillgång till några gym eller träningsredskap. Männen på bilden i byn Mwatawa på Trobrianderna bär de traditionella ”handväskorna” under armarna. Foto: Göran Burenhult 1987.

Våra förfäder på stenåldern var lika måna om att exponera sina kroppsdelar som vi är idag. Bikiniskört av genomborrade sältänder påträffat i en grav med en ung kvinna på den gropkeramiska stenåldersboplatsen i Visby. Graven har en ålder av omkring 3700 år och fyndet finns i dag på Gotlands Museum i Visby. Foto: Göran Burenhult.

Ofta framhålls att ätstörningar och anorexi hos framför allt unga flickor skulle vara ett resultat av dessa förebilder – kravet på en slank och vacker kropp, men dessvärre blandar man här samman två helt olika saker. Man får ingen slank och vacker kropp bara genom att gå ner i vikt. Man blir bara mager, och riskerar att bli sjuk. En mager, otränad kropp är inte vacker att se på, den är biologiskt väldigt onaturlig. Onödigt fett skall arbetas bort innan det skapar sjukdomar av olika slag, men det skall ersättas av en vältränad muskulatur, och det är här det krävs kunskap och goda förebilder. En sund och aktiv livsstil skapar just den fysik och den kroppskänsla som de flesta eftersträvar. Underviktiga kvinnor förekommer dessvärre både i modebranschen och inom idrotten, men att dessa existerar är ingen ursäkt för att acceptera fetma eller uppmuntra övervikt hos andra.

Människan är med sin visuella sexualitet i grunden en kroppsfixerad varelse – alla andra däggdjur ”tänder” istället på lukten i samband med brunstperioderna. Vi ser det i många ursprungsbefolkningars danser och vi har faktiskt mångtusenåriga belägg för att detta ligger i vår mänskliga biologi. Vid utgrävningen av ett stenåldersgravfält i Visby påträffades en kvinna iklädd ett bikiniskört av genomborrade sältänder, som klart medvetet exponerade hennes mage, stuss och lår. Graven har en ålder av ca 4700 år. Ett något yngre exempel är den välbevarade danska graven i Egtved på Jylland från äldre bronsålder med en ung kvinna, vars klädedräkt av tyg var helt intakt efter 3500 år, tack vare gynnsamma bevaringsförhållanden. Hon var iklädd ett kort snörskört med ornerad bälteplatta av brons och en smal tröja, som också lämnade magen bar. Det råder ingen tvekan om att dessa båda klädslar avsåg att sända sexuella signaler, uppenbarligen även i livet efter detta.

Fetma är idag ett gigantiskt problem i västvärlden, och man beräknar att 2-3 miljarder människor är överviktiga. Övervikten har ökat med fyrahundra procent de senaste femtio åren och antalet stiger allt snabbare och kryper allt längre ner i åldrarna. Vi har redan sett att detta ofta leder till allvarliga sjukdomstillstånd, som hjärt-kärlsjukdomar, vissa cancerformer och typ 2-diabetes. Men övervikt och en otränad muskulatur drabbar också i hög grad vår rörelseapparat, med fullständigt onödiga förslitningar, skador och med tiden kroniska smärttillstånd. För att förstå vad övervikt på sikt gör med våra leder kan man testa att bära upp en 20-kilossäck med exempelvis hundfoder på axlarna och sedan raskt gå upp och ner för en trappa några gånger. Om man exempelvis själv väger 70 kilo får man då plötsligt en klar insikt i vad det skulle innebära att väga 90 och vilken extremt ökad belastning detta innebär för vårt skelett! Att övervikt i de allra flesta fall är ett resultat av den föda vi intar, liksom bristen på fysisk aktivitet, är alla forskare överens om.

GÖRAN BURENHULT

Professor emeritus i arkeologi

”Människor med RPE65relaterad retinal dystrofi har en mutation i RPE65genen, som ansvarar för produktionen av ett protein (RPE65), vilket behövs för ögats syn. Majoriteten av patienterna har symtom tidigt i barndomen, till exempel dåligt mörkerseende”. Foto: Arkivbild.

Nu har den första patienten i Sverige behandlats med godkänd genterapi1 mot en ärftlig ögonsjukdom

I september fick den första patienten i Sverige den godkända genterapin Luxturna1 (vars substansnamn är voretigen neparvovek1) mot den ärftliga ögonsjukdomen RPE65-relaterad retinal dystrofi.1 Sjukdomen leder till synförlust och slutligen blindhet.1,2 Den första behandlingen i Sverige genomfördes på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Mölndal.

– Vi har nu kunnat erbjuda den första patienten i Sverige genterapi för den ärftliga ögonsjukdomen RPE65-relaterad retinal dystrofi och jag är stolt över hur det multidisciplinära teamet har samarbetat för den här patientgruppen, säger Madeleine Zetterberg, Verksamhetschef för Ögonsjukvården vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Människor med RPE65-relaterad retinal dystrofi har en mutation i RPE65-genen, som ansvarar för produktionen av ett protein (RPE65), vilket behövs för ögats syn.1,2 Majoriteten av patienterna har symtom tidigt i barndomen, till exempel dåligt mörkerseende.2 Redan i tonåren har många en kraftig synnedsättning och riskerar blindhet med tiden.1-4 För att patienterna ska kunna få korrekt diagnos och möjlighet till behandling, behövs en utredning där gentest ingår.1

Genterapin ges som en engångsinjektion i ögat under näthinnan, i syfte att möjliggöra att en fungerande kopia av RPE65-gen kommer in i de levnadsdugliga näthinnecellerna så att de kan producera det protein, RPE65, som saknas1. Behandlingen sker under narkos.1 – Detta är första gången genterapibehandling genomförs i Sverige för personer med biallelisk RPE65-relaterad retinal dystrofi och även om det är en mycket liten patientgrupp som kan vara aktuell, är det ett tillskott i behandlingsarsenalen, säger Anders Öhberg, Nordisk Medicinsk Rådgivare på Novartis. Källa: Novartis

Referenser

1. Luxturna® (voretigen neparvovek) SmPC, 2022-08-19. 2. Chung DC et al. Am J Ophthalmol 2019;199:58–70. 3. NHS. National genomic test directory. 2019. Available at: https://www.england.nhs.uk/publication/national-genomic-testdirectories/ (Accessed August 2022). 4. Senthil M et al. JPRO 2017;1(1):15. 5. Luxturna (voretigen neparvovek) vid hereditär retinaldystrofi NT-rådets yttrande till regionerna 2021-06-01. Janusinfo.se,

Nationellt införande av läkemedel. 6. European Medicines Agency (EMA) 2018.

Om voretigen neparvovek

Voretigen neparvovek är en behandling för vuxna och barn som har synförlust som orsakas av en ärftlig ögonsjukdom (mutation i båda uppsättningarna av RPE65-genen, även kallad biallelisk) och som har tillräckligt med fungerande näthinneceller.1 Voretigen neparvovek1 godkändes av den Europeiska Läkemedelsmyndigheten, EMA, i 2018, och blev rekommenderat i Sverige av NT-rådet (nya terapier) enligt vissa kriterier i juni 2021.5,6