Estetik är grunden för kvalitet

Det var landskapsarkitekturens domäner och material som lockade bebyggelseantikvarien Lina Lo Gillefalk att sadla om. Men samtalen om estetik saknades i utbildningen.

TEXT: ANNA LENNINGER

Estetik är överhuvudtaget inget självklart begrepp inom svensk landskapsarkitektur eller stadsplanering, säger Lina Lo Gillefalk, utbildad bebyggelseantikvarie, som under några år arbetade med byggnadsminnesutredningar och kulturmiljöprogram innan hon bestämde sig för att påbörja en ny utbildning – på landskapsarkitektprogrammet vid SLU.

– Kulturmiljöfältet är spännande men jag ville arbeta inom ett yrke som gav möjlighet till ett friare skapande och som hanterar fler sidor av stadsmiljön, säger hon.

Att välja byggnadsarkitektur var inte aktuellt för Lina Lo Gillefalk, trots att detta kan tyckas ligga närmre till hands för en byggnadsantikvarie. Det var landskapsarkitekturens domäner och material som lockade. Att arbeta med miljöer som är mer föränderliga än vad byggnaderna är.

– Tid finns naturligtvis som en parameter hos allt som är byggt och anlagt, men sättet som vegetation och landskap förändras över tid är speciellt, säger Lina Lo Gillefalk.

Hon fängslas av hur det levande växtmaterialet – ett stycke natur – talar till våra sinnen på ett väldigt påtagligt sätt.

En landskapsarkitekt ska lösa en rad uppgifter så att en plats ges förutsättningar att fungera så som uppdragsgivaren tänkt sig. Men bakom tillsynes rationella beslut finns mer eller mindre reflekterade ställningstaganden kring varför en planerings- eller gestaltningsuppgift löses på det vis det görs. Det handlar om estetik – det vill säga om grunderna för ens kriterier för kvalitet. Av en tillfällighet fann Lina Lo Gillefalk boken To Design Landscape: Art,

Nature & Utility av den brittiska konstnären och landskapsarkitekten Catherine Dee. Detta möte ledde till att hon ägnade sitt kandidatarbete vid SLU åt att fördjupa sig i begreppet estetik och dess förhållande till ett praktiskt utövande av landskapsarkitektur.

Catherine Dee skiljer på estetisk upplevelse (experience) och estetiskt omdöme (judgement). Estetisk upplevelse handlar om det vi erfar genom våra sinnen, det som vi spontant antingen gillar eller ogillar. Det estetiska omdömet utvecklas genom att reflektera över dessa erfarenheter. Uppfattningen om vad som är kvalitet ur ett professionellt perspektiv skulle kunna tolkas som ett resultat av ett vitalt estetiskt reflekterande.

Kathryn Moore är ännu en brittisk landskapsarkitekt som liksom Catherine Dee undervisar blivande landskapsarkitekter. Hennes bok Overlooking the visual. Demystifying the art of design är ytterligare en skrift som Lina Lo Gillefalk refererar till.

Att estetik kommit att ses som överflödig lyx och något som kan bantas bort ur projekt bygger på en missuppfattning om vad estetik är, enligt Kathryn Moore. Vilka kvaliteter önskar vi att vår vardagsmiljö ska innehålla? Detta är ett estetiskt förhållningssätt. Avsaknaden av kvaliteter i omgivningen är även det ett estetiskt ställningstagande.

När vi blir berörda av ett landskap är det för att det fyller ett syfte eller en funktion för oss. Detta är något som sker på ett personligt plan. Den estetiska erfarenheten är enligt Kathryn Moore relaterad till den kunskap som individen besitter. Det är därför angeläget att dessa frågor ges plats under utbildningen och att de också fortsätter att finnas med under yrkesutövandet. Det går att dra en parallell mellan att reflektera över estetik och hur skissande med penna i handen utvecklar förståelsen för en gestaltningsuppgift.

– Landskapsarkitektur är ett formbaserat hantverk. Det är givande att pendla mellan praktik och teori, mellan att skissa och att resonera kring varför vissa lösningar fungerar medan andra väljs bort, säger Lina Lo Gillefalk.

– Men, tillägger hon, detta är svårt att hinna med under arbetsdagen.

Hur är det då med ”smak”? Var går gränsen mellan kvalitet byggd på erfarenhet och reflektion och det tydligare subjektiva ”snyggt – fult”?

– Smak är nog det som kommer till uttryck genom olika trender, som när ett visst material, formspråk eller färg samtidigt syns i många olika anläggningar.

Catherine Dee skriver om ett antal så kallade formelement som ingår i landskapsarkitekturens sfär. Vatten, vegetation, topografi, strukturer/ möblering, jordart och lokalt väder är alla bekanta element. Också himlen är ett formelement, enligt Catherine Dee – en ofta förbisedd aspekt som borde bli allt mer relevant i samband med förtätning. – Månen liksom natthimlen skulle absolut kunna utgöra underlag för planering, till exempel som argument för att avstå från att placera belysning på vissa platser utmed gångstråk, säger Lina Lo Gillefalk.

Sättet som hon och hennes inspirationskällor förhåller sig till estetik på framstår som högst relevant när det handlar om att beakta sociala aspekter inom ramen för en planeringskontext, där det som ska formas måste förhålla sig till olika tekniska och tydligt funktionella måttstockar.

I planeringskontexten råder ett alltigenom rationellt förhållningssätt och Lina Lo Gillefalk har nästan reflexmässigt oroat sig för att framstå som flummig. Men detta sker allt mer sällan.

– Det är dags att sluta urskulda sig. Estetik har en självklar och berättigad plats i gestaltnings- och planeringssammanhang som inte alls har med flummighet att göra, säger hon, men tillägger:

– I fallet med natthimlen är det troligtvis lättare att få gehör för nedtonad belysning genom att hävda nyttan för fladdermöss än för det subtila värdet av en mångata.

Hon älskar att begreppet ekosystemtjänster börjar ta plats inom planeringen.

– I praktiken har landskapsarkitekter alltid arbetat utifrån innebörden av ”ekosystemtjänster”, och nu finns ett accepterat – om än otillräckligt – begrepp att luta sig mot, säger hon. Men kanske är en förändring på gång? Lina Lo Gillefalk har med intresse läst den danske landskapsarkitekten Stig L Anderssons texter om vikten av att skapa förutsättningar för att människor ges möjlighet att uppleva natur med alla sina sinnen. Även stadsbon har ett grundläggande behov av denna kontakt.

– Och inte bara sådant som upplevs som behagligt och njutbart!

Natur är också material som bryts ner, som är stökigt och ibland till och med obehagligt – allt detta har också ett berättigande.

Biologisk mångfald är nödvändig för att väcka upplevelsen av natur i oss, men denna upplevelse kan inte uppstå om vi inte vistas i en miljö som erbjuder en rikedom av sinnesintryck. På så vis hänger en estetisk natursyn utifrån ett mänskligt perspektiv samman med biodiversitet. Tolkar vi enbart biodiversitet ur ett rationellt nyttoperspektiv riskerar vi trots all välvilja att misslyckas med att rädda utrotningshotade arter.

Lina Lo Gillefalk uppskattar det holistiska synsätt som framförs av Stig L Andersson och som hans Köpenhamnsbaserade kontor SLA strävar efter att tillämpa.

– Medvetenheten om att naturen inte ”bara” förser oss med mat och vatten, utan att upplevelsen av naturen påminner oss om att vi också ÄR natur själva. Det tycker jag är inspirerande.

Det är viktigt att skapa förutsättningar för att människor ska kunna uppleva naturen med alla sinnen, oavsett var man bor, påpekar Lina Lo Gillefalk, här på en favoritplats, fickparken vid Saluhallen Briggen i centrala Göteborg.

Foto: Pia Schmidtbauer