11 minute read
Torgets nya kläder
Vad är det som styr gestaltning och utformning när ett torg rustas upp? STAD granskar omgörningen av fyra Stockholmstorg.
TEXT: ANNA LENNINGER
Stureplan, Brunkebergstorg, Norra Bantorget och Kärrtorpsplan är exempel på stadsrum i Stockholms kommun som, liksom många andra publika rum i staden, har genomgått omgörningar under de senaste decennierna. Samtliga upprustningar motiveras utifrån utsagor om att förändringen kommer att locka människor att vistas och trivas i staden. Men premisserna för upprustningarna har skiftat, liksom föreställningen om vem den människa är som ska befolka dessa stadsrum.
Arkitekten och forskaren Catharina Gabrielsson är verksam vid Arkitekturskolan vid KTH.
I texten Från Stureplan till Brunkebergstorg: trettio år av stadsrummets privatisering, publicerad år 2020 i Bebyggelsehistorisk tidskrift nummer 79, försöker hon sätta fingret på den samhällsförändring som kommer till uttryck genom de processer som ligger bakom omgörningarna av de två stadsrummen. Hon ser också gestaltning – de estetiska uttrycken – som en konsekvens av processerna.
– Upprustningen och omgörningen av Stureplan som påbörjades under 80talet är det första exemplet på hur det privata näringslivet tar steget ut i stadsrummet i modern tid, säger Catharina Gabrielsson, och tillägger:
– Då hette det sponsring, i dag kallas det samverkan.
Högertrafikomläggningen 1967 gjorde att Stureplan inte längre var slutstation för spårvagnen. Det gjorde att det kommersiella intresset för platsen försvann och området uppfattades med tiden som en skamfläck för staden. Tillsammans med Stockholms Handelskammare presenterade privata aktörer med intressen i Sturegallerian idéer om hur ytor utmed Birger Jarlsgatan borde utformas. Under devisen ”Nytt liv i city” skulle stenstaden återskapas i kontrast till det som beskrevs som modernismens felsatsningar.
Protokoll och andra källor som Catharina Gabrielsson gått igenom visar att ett förslag från Trafikkontoret, som enligt kommunens planerare bättre skulle gynna fotgängare och kollektivtrafik, valdes bort till förmån för planlösningen med en öppen yta i direkt anslutning till Sturegallerians entré och andra butiker och serveringsställen längs gatans östra sida. Nu var det 80tal och nya köpstarka målgrupper skulle lockas med ett exklusivt butiks, restaurang och klubbutbud. Stureplan skulle utformas som ett förrum till ett kommersiellt projekt.
Både tillblivelseprocessen och gestaltningen möttes efter invigningen 1991 av kritik från politiskt håll såväl som i den offentliga debatten. Stadens styrande politiker kritiserades för att de lät sig dirigeras av kommersiella krafter. Gestaltningen med rosafärgad betongsten, pollare och en vågformad avgränsning av sten mot Birger Jarlsgatan kallades nedsättande för kitschig. Trots talet om att knyta an till den gamla stenstaden saknas sådana uttryck i såväl disposition som material.
– 30 år senare, vid omgörningen av Brunkebergstorg, saknas det både en politisk och en offentlig diskussion om vad samfinansieringen inneburit, konstaterar Catharina Gabrielsson. Hon noterar också att varken de projekterande landskapsarkitekterna eller ansvariga på Stockholms stad velat låta sig intervjuas om processen.
Catharina Gabrielsson påbörjade sin undersökning då hon tyckte sig se att inflytande från kommersiella intressenter över stadsplaneringens riktning och innehåll har ökat och att det påverkar rummens gestaltning. Arbetet med Från Stureplan till Brunkebergstorg bekräftar bilden.
– Vi har gått från Stureplans klumpigt gestaltade stadsrum, där privata aktörers inflytande väckte kritik, till en allmän acceptans av en uppenbart kommersiell agenda – och ett professionellt och exklusivt formgivet Brunkebergstorg, säger hon.
Vid invigningen 2017 fanns inget som uppenbart tydde på att kommersiella intressen tog plats på Brunkebergstorg. Uteserveringar saknades men torget erbjöd rikligt med sittplatser där vem som helst skulle känna sig välkommen att slå sig ner utan att betala för en öl eller en kopp kaffe. Idag, fem år senare, är den östra sidan av torget kantad av uteserveringar som med växter och andra avskärmningar skapar en tydlig kontrast mot det öppna torget.
Brunkebergstorg
Foto: Anna Lenninger
Trots avsaknaden av tydliga kommersiella markörer är gestaltningen, enligt Catharina Gabrielsson, färgad av de krafter som drivit på omgörningen. Fastigheter runt Brunkebergstorg ägs av stora företag som AMF fastigheter och Stena fastigheter men verkar under konceptnamnet Urban Escape och har hyresgäster som Gallerians köpcentrum, restauranger, hotell, barer och kontor för coworking och andra ”innovationsföretag”.
– Insidans estetik har närmast sömlöst flyttat ut på torget, säger hon och pekar på släktskap mellan inredning av gallerior och hotelllobbyer och stadsrummet.
Det finns enligt Catharina Gabrielsson något försåtligt med bilden som målas upp av de människor som befolkar den ”attraktiva” staden, som om vi alla antas spegla samma värderingar, att vi alla är urbana nomader som med våra bärbara datorer kan slå oss ner var helst det passar oss.
Liksom vid kartläggningen av processen kring upprustningen av Stureplan har Catharina Gabrielsson läst de tillgängliga dokument som staden registrerat, men hon betonar att hon inte kunnat få sina slutsatser bekräftade av inblandade tjänstepersoner.
– Jag kan dock inte tolka materialet på annat vis än att upplägget i slutändan inneburit en större kostnad totalt för staden, för skattebetalarna, än om kommunen drivit omgörningen utan samverkan, säger hon och tillägger:
– Urban Escape har bland annat styrt tidsschemat och pressat fram lösningar som inneburit ökade kostnader för staden. Att privata fastighetsägare kan bekosta en dyrare markbeläggning än vad staden kan uppväger inte de kostnadsökningar som bland annat mycket komplicerade markförhållanden inneburit. Kärnan i Catharina Gabrielssons analys rör dock inte kostnader utan hur kommunens samverkan med privata intressenter normaliserats och att intressekonflikter i stort lyser med sin frånvaro.
– Privatiseringen antar alltmer undanglidande former, vars yttersta syfte är ett slags omdanande av invånarna, säger hon.
Stockholms stad har ingen separat budget för att anlägga nya publika stadsrum eller för omfattande upprustningar av gamla. Om sponsring eller samverkan inte är aktuellt kan finansiering enbart uppstå i samband med exploatering av tomtmark, från försäljning av mark och fastigheter eller intäkter från tomträttsavtal.
Bengt Isling är projekterande landskapsarkitekt på Nyréns i Stockholm och har arbetat med flera centrala parker och torg i Stockholm, bland andra Norra Bantorget och Kärrtorps Centrum.
Gränsdragningarna mellan staden och berörda bygg och fastighetsbolag sker under detaljplaneskedet och under byggtiden mellan stadens projektledare och fastighetsägare. När kontoret får ett projekteringsuppdrag finns förutsättningar, krav och önskningar formulerade i beställningen från kommunen.
Norra Bantorget låg länge på kommunens lista över försummade stadsrum i behov av upprustning. Trafik och parkerade bilar upptog stora ytor och den insynsskyddade parkdelen vid Brantingmonumentet hade tagits över av missbrukare. Andra stadsbor undvek i stor utsträckning platsen. Fyra kontor bjöds in för att lämna förslag på hur Norra Bantorget skulle kunna bli ett grönt stadsrum – ett parktorg – till glädje för fler i en tät del av Stockholms innerstad.
Fram till mitten av 1800talet, när Mälarens vatten upptog en större yta än vad Karlbergskanalen gör idag, låg här en trädgård tillhörande en numera riven malmgård. Områdets omvandling mot hårdgjord stadsmiljö påbörjades i samband med att Norra stambanan fick sin slutstation här på 1860talet och att stadsbebyggelsen började breda ut sig mot norr.
Norra Bantorget är starkt förknippat med arbetarrörelsen som i över hundra år haft verksamheter i närliggande fastigheter. Protestyttringar och 1 majdemonstrationer har utgått eller avslutats i grannskapet.
År 1935 startade LO en riksinsamling för att få till stånd ett minnesmärke över Hjalmar Branting. Det dröjde dock till 1952 innan Carl Eldhs bronsskulptur, det bombastiska Brantingmonumentet, installerades på en muromgärdad plats.
– När vi var ett av de kontor som fick lämna ett förslag, fanns inte planer på den nyexploatering som senare skulle hamna väster om Norra Bantorget, säger Bengt Isling.
När Nyréns fick projekteringsuppdraget 2005 pågick emellertid byggnation längs Torsgatan mellan Norra Bantorget och järnvägen och upprustningen finansierades genom denna exploatering.
Gestaltningen överensstämmer delvis med kontorets första förslag från 90talet där uppdraget var att inlemma det slutna rummet vid Brantingmonumentet i en parkanläggning.
– Nya öppningar togs upp i murverket vid monumentet och skapade på så vis mer insyn och även förutsättningar för andra rörelsemönster än de som fanns tidigare, säger Bengt Isling.
I dag är Norra Bantorget med sina stora och prunkande perennplanteringar och öppna gräsytor en av de få parker som omfattas av en särskild budget för skötsel av parker i innerstaden.
Att kärrtorpa blev ett nyord på Språkrådets lista 2014. Det står för motstånd mot nazistisk propaganda och nazistiskt våld. Begreppet myntades efter den stora manifestation som hölls några dagar efter att en demonstration på Kärrtorpsplan anfallits av nynazister och antifascister gått till våldsamt motvärn.
Tunnelbanans linje 17 smyger inte under jord när den lämnat innerstaden och trafikerar stadens sydöstra stadsdelar utan går ovan jord. Stationerna ligger i direkt anslutning till de stadsdelstorg som anlades under 50 och 60talen för att ge plats åt lokal service för invånarna i de nya bostadsområdena. I Kärrtorp går tågen på broar som bärs upp av stora runda betongpelare högt över stationens entré. Under spåren bildas ett alldeles eget torgrum – ett förrum till kollektivtrafiken med cykelställ och gungor.
Kärrtorpsplan, Stockholm
Foto: Anna Lenninger
Väster om spåren ligger den öppna torgytan. Livsmedelsbutiker, café, cykelbutik med verkstad, secondhandaffär och den föreningsdrivna biografen Reflexen är några av de verksamheter som ryms runt torget. Funktionen av att vara samlingsplats för lokal handel och service har enligt boende stärkts av omgörningen.
Skalan, äldre markbeläggningar och inte minst murar av huggen granit och trappsystem som är nödvändiga för att hantera alla nivåskillnader, härstammar från uppskattad arkitektur som går tillbaka till bland andra arkitekt Erik Glemme och den stil som kallas Stockholmsskolan. Även platsen runt Brantingmonumentet på Norra Bantorget var för övrigt ursprungligen gestaltad av Erik Glemme.
Nedanför stödmurar öster om spåren finns busshållplatser och en parkeringsplats – och ett nybyggt flerfamiljshus. Huset byggdes som ett led i förtätning på en tomt som tidigare innehöll en förskola. En bostadsutvecklare fick av staden köpa tomten som dessutom utvidgades med en del av den gamla bussterminalen.
För att ge busstrafiken fortsatt tillräckligt med plats i den nya lösningen behövde delar av det äldre torget tas i anspråk och trafikytorna försköts 15 meter mot tunnelbanan och torget. Utvidgningen av bostadsfastigheten medförde en rockad som i förlängningen bekostat omgörningen av Kärrtorpsplan. Torget var enligt Bengt Isling troligen inte i större behov av upprustning än ett antal andra förortstorg. Men på grund av markaffären uppstod möjligheten.
– Inkomster från markförsäljning hamnar inte direkt i en specifik kassa för upprustning, men kopplingen mellan försäljningen och den mycket påkostade upprustningen är självklar, säger Bengt Isling.
Murar revs, all sten bevarades och användes för att bygga helt nya stödmurar samt trappor och ramper. Bengt Isling är imponerad över stenhuggarnas yrkesskicklighet. Den som inte vet att stenarbetena är nygjorda kan tro att de funnits under lång tid. Detsamma gäller rundlarna av gatsten som täcker torgets centrala delar och som är moderna kopior av markbeläggning från Erik Glemmes tid.
Ett långbord med fasta bänkar och andra möbler med klart blåfärgade detaljer är tydliga samtida markörer.
– Människor slår sig lätt ner vid långbordet och gungorna är ofta använda av både barn och vuxna som väntar på tunnelbanan. Torget är ett vardagsrum, säger Bengt Isling.
Att kärrtorpa kan mycket väl vara ett ord som fallit ur bruk när stadsdelen inte längre för utomstående kopplas samman med ett akut behov av att manifestera mot nynazism. I december 2013 räckte torget inte till, det krävdes en stor idrottsplats för att samla de cirka 16 000 personer som slöt upp.
På Kärrtorpsplan finns fortfarande plats att samlas för olika former av evenemang och manifestationer men till vardags är det troligare att människor ses vid långbordet med medhavd fika eller kaffe med dopp från ett populärt nyöppnat café – just på det trivsamma vis som uppdragsgivarna tänkt sig.
Det går att läsa in en relation mellan utformningen av de fyra stadsrummen och omgivningen. Fasaderna runt Brunkebergstorg är höga och slutna, trots entréer mot hotell, galleria och serveringar i markplan. Det nya torget är elegant och opersonligt. Det signalerar att city tillhör alla och ingen när företag och institutioner dominerar och boende är försvinnande få. Kanske inte riktigt för alla ändå – en bastant uniformerad väktare med en fot på torget och en i byggnaden vaktar ingången och hissen upp till restaurang, bar och aktivitetsyta på ett av taken.
För Kärrtorpsplans del är förhållandet det omvända. Det är ett torg för den som dagligen rör sig till och från kollektivtrafiken eller som behöver göra vardagliga inköp. Butikerna i markplanet har inte lämnat några synliga avtryck och gestaltningen vilar tryggt i stadsdelens igenkännbara arkitektoniska historia.
Att finansieringen uppstått på grund av ett nybyggt flerfamiljshus med boendekostnader som vida överstiger det som gäller stadsdelens äldre bestånd syns inte i miljön.
Att bygga stad är komplext och konsekvenser över tid är svåra att överblicka. Vi vet mycket om materials hållbarhet och värdet av kontinuerlig skötsel, mindre uppmärksamhet riktas mot vem eller vilka som initierar förändringar eller effekterna av olika modeller för finansiering.
