Svår kamp för mänskliga rättigheter i Uganda

Svår kamp

för mänskliga rättigheter i Uganda

K18 Samuel Opio vägrar låta sig tystas. Som hbtqi-aktivist i Uganda 56 lever han med en ständig rädsla för hot och våld men trots det fortsätter han kampen för mänskliga rättigheter.

– Det är tufft, väldigt tufft. Att hitta min plats i samhället är en ständigt pågående kamp eftersom jag betraktas som annorlunda och som en skam, säger han.

Samuel Opio är generalsekreterare för organisationen Queer Youth Uganda vars mål är att främja situationen för hbtqi-ungdomar i landet och arbeta mot diskriminering och för mänskliga rättigheter. Men situationen är svår, hbtqi-personer riskerar arrestering, diskriminering, vräkning från sina hem och våld från polisen och allmänheten. Samuel Opio säger att arbetet med organisationen är svårt. – Det är alltid en oro för säkerheten när vi ska genomföra våra aktiviteter och mobilisera medlemmar med ett ständigt hot om att polisen ska ingripa. Vi måste alltid vara försiktiga även när vi verkar inom det civila samhället.

Homofobi och transfobi är utbrett i Uganda och samkönade sexuella handlingar är kriminaliserade och kan straffas med fängelse. Flera religiösa och politiska ledare i landet driver också på hatretoriken mot hbtqi-personer. President Yoweri Museveni har starkt fördömt homosexualitet och kallat samkönade relationer för äckliga. Situationen förvärrades ytterligare 2014 när den så kallade »Antihomosexuality-act«, i folkmun även kallad »Kill the gays act«, röstades igenom av parlamentet. Den innebar en skärpning av tidigare lagstiftning och förbjöd bland annat »främjande« av homosexualitet och kriminaliserade även organisationer som arbetade med och stöttade hbtqi-personer. Högsta domstolen upphävde dock lagen samma år, på grund av en teknikalitet då tillräckligt många parlamentsledamöter inte hade röstat. Samuel Opio menar att den ändå fått stora konsekvenser för hbtqi-personer i Uganda.

– Många människor som tidigare var modiga gick under jorden och den enighet som hbtqi-samhället så länge kämpat för påverkades starkt. Det här påverkade också de nya strategiska partnerskap vi hade med organisationer som inte arbetade direkt med hbtqifrågor. De fruktade för sin existens, eftersom lagen också skulle straffa »hbtqi-kollaboratörer«. Olyckligtvis är många av dessa effekter fortfarande synliga, trots ogiltigförklaringen av lagen, säger han.

Trots att mycket är mörker när det gäller hbtqi-personers rättigheter i Uganda, finns det många organisationer och personer som arbetar för att synliggöra situationen. Tack vare aktivister som Samuel Opio har ökad internationell uppmärksamhet riktats mot hur hbtqi-personer behandlas i landet. Själv hoppas han att hans medverkan på MR-dagarna ska bidra till att ytterligare uppmärksamma läget. – Hbtqi-personer kan inte längre bli marginaliserade och vi kan inte längre gömma oss och tillåta andra att behandla oss som andra klassens medborgare. Vi ska fortsätta kampen medan vi hoppas på en bättre morgondag. Kampen fortsätter i Uganda precis som på andra platser i världen där hbtqi-rättigheter inte erkänns, säger Samuel Opio. Länder där homosexualitet är förbjudet:

Uganda är ett av 33 länder i Afrika och 72 i världen, där samkönade sexuella handlingar är förbjudet. 13 av världens länder har dödsstraff för homosexualitet.

Källa: Ilga (International lesbian, gay, bisexual, trans and intersex association) * hbtqi = akronym för homosexuell, bisexuell, transperson, queer, intersexuell

☛ 93. The future of LGBTI rights Tid: Fredag 17:40 - 18:10

☛ Queer Youth in Uganda Tid: Lördag 11:00 - 11:30 Miniseminarium Stora scenen

Samuel Opio syns också i utställningen We Have a Dream på Jönköpings läns museum.

»Det är alltid en oro för säkerheten när vi ska genomföra våra aktiviteter«