På cykel längs de gamla järnvägsspåren På randen av en pyrande vulkan 42

PÅ CYKEL LÄNGS DE GAMLA JÄRNVÄGSSPÅREN

Den bästa upplevelsen Bettina på MyPlanet haft i Nya Zeeland är en cykeltur längs Otago Central Rail Trail på centrala Sydön. En fantastisk cykelväg som följer ett gammalt järnvägsspår långt från de stora vägarna och vackert omgiven av vild natur. Överraskande nog är det också en sträcka som förbises av många besökare i landet.

”Då var vi framme”, meddelade chauffören och parkerade bilen mitt ute i ingenstans. Vi steg ur och tittade oss omkring. Böljande ängar sträckte sig över låga kullar och i bakgrunden kunde vi se de höga bergen resa sig upp mot skyn. Förutom den väg vi kommit dit på fanns inte många tecken på mänsklig civilisation. Trots det slingrade sig en bred grusväg bort mot horisonten genom det vilda landskapet. ”Nu ska vi bara ta av cyklarna från trailern, sen är ni redo att ge er iväg”, sa guiden och lyfte snabbt av cyklarna. Han gav oss cykelhjälmar och vår lilla medhavda ryggsäck fylldes med snacks, mat och vatten. ”Lycka till,” vinkade han när han gick tillbaka mot bilen. ”Jag hämtar er 20 km neråt vägen”. Jag lade i rätt växel på min mountainbike, placerade fötterna på pedalerna och satte fart nerför grusvägen.

Längs gamla järnvägsspår Otago Central Rail Trail är inte en vanlig cykelväg. På 1860-talet gjordes stora guldfynd i denna del av landet och lycksökare, guldgrävare, investerare med flera lockades hit från när och fjärran. Städer uppkom i rekordfart runt guldgruvorna och vägar anlades genom den annars ogenomträngliga terrängen. Detta öppnade också upp området för en annan del av befolkningen; jordbrukare som såg en mer stabil inkomstkälla i de frodiga landskapen. De etablerade fårfarmar och fruktodlingar vilka ofta gick väldigt bra. Dock stötte de på ett stort problem. Vägarna var dåliga och det var långt till städerna längs kusten när ull, frukt och andra produkter skulle säljas. Därför beslutades det att bygga ett järnvägsspår genom det avlägsna området.

Det blev ett mödosamt arbete. Tunnlar skulle sprängas ut med dynamit, broar skulle byggas över steniga raviner och ton efter ton med jord skulle flyttas med hacka, spade och skottkärra. Utmed vägen var de också tvungna att kämpa mot både ekonomisk depression och första världskriget, vilket sinkade projek-

En bra idé Tåglinjen blev snabbt en viktig länk mellan kuststäderna och de avlägsna bondgårdarna. Men järnvägens storhet var på väg att ebba ut. Vägarna hade under tiden förbättrats och många transporter hade tagits över av lastbilar som var billigare, snabbare och flexiblare. År 1980 stängdes sträckan från Cromwell till Clyde för att göra plats för Clyde-dammen och Lake Dunstan, och 1991 togs också skenorna mellan Clyde och Middlemarch bort. Delar av den gamla järnvägen fanns dock fortfarande kvar och det var möjligt att uppleva de första 64 kilometerna av sträckan ombord på Taieri Gorge Railway från Dunedin till Middlemarch. Men järnvägens dagar var räknade.

Detta kunde ha varit slutet på historien om järnvägen, om inte någon fått en mycket bra idé: att omvandla det gamla järnvägsspåret till en cykelväg. Idén fick gehör och år 2000 öpp

nade Otago Central Rail Track för allmänheten. Något som också skapade ett nytt kapitel i järnvägens historia.

Nya Zeelands bästa cykelväg Det var fantastiskt att cykla längs de gamla järnvägsspåren. Inom kort hade vi lagt huvudvägen bakom oss och i alla riktningar var vi omgivna av vild natur utan en enda stad eller väg i sikte. Det enda som fanns var cykelvägen som gick som ett smalt band genom det frodiga landskapet. Då och då passerade vi en

gammal bro över en ravin eller körde genom tunnlar som kunde vara så långa att vi inte såg ljuset i andra änden. Men för det mesta cyklade vi i lugn och ro under en klar, blå vårhimmel omgiven av djupgröna ängar och vilda blommor. Får i tusental gick och betade längs spåret och överallt hoppade ystra lamm omkring i den varma vårsolen. Vägen var också väldigt platt eftersom de gamla tågen hade haft svårt att komma upp för alldeles för branta stigningar. Cykelturen har snabbt blivit en hit i Nya Zeeland, och även om många resenärer missar denna möjlighet har nyzeeländarna tagit den nya vägen till sig. Vi mötte flera trevliga och välkomnande nyzeeländare som gärna ville stanna och prata, och detta var faktiskt en av de absoluta höjdpunkterna på turen. En del har blivit så förtjusta i området att de tagit steget att flytta dit och har öppnat små, mysiga Bed & Breakfasts längs vägen. Det gör det möjligt att cykla i flera dagar och ha bekväma övernattningar utmed hela sträckan.

Totalt är vägen 150 km lång, men de flesta väljer att köra kortare delar av den. Det kan vara allt från bara ett par timmar till flera dagar. Vi hade valt att bara köra 20 km - och det var helt klart inte tillräckligt! För turen längs den gamla järnvägen är enligt mig en utav de allra bästa upplevelserna du kan få i Nya Zeeland. En dag återvänder jag och gör resten av sträckan – det är en sak som är säker!