Spårjägarna som löser brandgåtan

Spårjägarna som löser brandgåtan

Richard Jacobsson är forensiker vid Nationellt forensiskt centrum- NFC, där han jobbar i gruppen för teknisk brand. I hans jobb ingår både att besöka brandplatser och att undersöka tekniskt material som polisens kriminaltekniker skickar in. NFC jobbar i huvudsak med polisärenden men avdelningen för teknisk brand blir även anlitade av försäkringsbolag för att undersöka tekniskt material. NFC, tillsammans med MSB (myndigheten för samhällskydd och beredskap), håller dessutom varje år en kurs i brandutredningar för kriminal-tekniker och olycksutredare från räddningstjänsten.

– Våra brandundersökningar delas upp i två typer, kemiska och tekniska, säger Richard Jacobsson. Vid kemiska brandundersökningar handlar det om att försöka hitta och identifiera brännbara vätskor i brandresterna. De tekniska undersökningarna görs för att utesluta att branden har orsakats av ett elektriskt fel eller andra defekter i maskiner och material av olika slag.

Polisens kriminaltekniker är de som i första läget undersöker misstänkta bränder och kan sedan kalla in NFC vid behov.

– Vi börjar oftast arbetet med att ta in praktisk information via händelserapporter, vittnesförhör, pressbilder eller räddningstjänstens bilder från när de först kom till platsen. Vad vi sedan kan göra beror på hur mycket det har brunnit och hur viktig den taktiska informationen är från början.

Om byggnaden är jämnad med marken är det svårt att göra en teknisk undersökning. Då får man förlita sig på räddningstjänstens bilder och undersöka den plats där man tror att branden har startat. Har det brunnit mindre inleds arbetet med en brandbildstolkning för att försöka lista ut var branden har startat och hur.

– Vi jobbar oss helt enkelt bakåt tidsmässigt för att se vad som har hänt, säger

Richard Jacobsson. Ibland gör vi tester direkt på brandplatsen och andra gånger sker det i labbet. Viktig information att ta med i beräkningen är att saker kan ha flyttats under släckarbetet.

Avläser brandplatsen

På brandplatsen jobbar forensikerna tillsammans med kriminaltekniker för att spårsäkra. Det går ofta direkt att avläsa på skador på apparater och annat var branden har startat.

– Är det flera primärbrandsområden kan man misstänka att det rör sig om anlagd brand, men det skulle också kunna bero på elektriska fel på nätet som orsakat överspänning. Därför måste vi alltid undersöka elen och eliminera alla andra orsaker, även om det finns en misstänkt, eftersom det stärker förundersökningen. Vid en brand brinner kablarnas isolering av vilket gör att kopparledarna går emot varandra och ger en liten kortslutning.

– De hjälper oss att se ungefär i vilket område branden har startat eftersom det oftast är där det först blir varmt man hittar denna typ av skador, säger Richard Jacobsson.

NFC har också knutit till sig brandingenjörer, skorstensfejarmästare och

gasingenjörer på konsultbasis som kan hjälpa till med till exempel beräkningar av tidsförlopp och att undersöka material efter gasförlopp för att kvalitetssäkra.

Ibland görs även rekonstruktioner då man bygger upp en miljö som motsvarar brandplatsen utifrån de parametrar som finns. Dels för att titta på spridningsrisken och, dels för att se hur väl ett vittnes historia stämmer överens med bevisen.

När alla undersökningar väl är klara skrivs ett sakkunnigutlåtande som skickas till kriminalteknikerna vilka sedan tar med det i sin kriminaltekniska rapport.

– Samarbetet och utbytet med MSB, räddningstjänstens olycksutredare och kriminalteknikerna fungerar väldigt väl och förbättras ständigt, säger Richard Jacobsson. Det är mycket värdefullt och gör hela skillnaden mellan bra och dåliga utredningar.

Vem ska betala?

Jan-Olov Sundberg jobbade tidigare som kriminaltekniker hos polisen, men blev 2001 Sveriges förste brandutredare på ett försäkringsbolag, Trygg-Hansa. Hans uppgift är att granska tekniska bränder, ansvarsbränder orsakade av Heta Arbeten, installationsfel och produktfel.

– Det handlar om vem som ska stå för kostnaden. Är det vår eller någon annans försäkringstagare som är ansvarig? Efter en storbrand bildar vi en kommission som består av våra jurister, specialister och storskadereglerare för att undersöka vad som har hänt. Någon gång har vi även varit hos SP som har hjälpt oss att göra en rekonstruktion. Det kostar, men ibland är det värt det.

Jan-Olov Sundberg är placerad i Malmö, men har Sverige som arbetsområde. En stor del av jobbet går ut på att titta på bilder och bedöma information från någon av Trygg-Hansas många besiktningsmän runtom i Sverige. Antalet utredningar på plats brukar ligga runt 20–25 stycken per år.

– Jag jobbar som alla andra brandtekniker. Tar reda på hur brandbilden serut så att jag kan koncentrera mig på primärbrandsområdet, läser vittnesutsagor och tar brandprover vid misstanke om brännbara vätskor eller undersöker elinstallationen om den är en möjlig orsak. Om min kompetens inte räcker till anlitar jag experter utifrån och sedan gör vi undersökningen tillsammans. Men vi hittar förstås inte alltid brandorsaken. Vi brukar säga lite överdrivet att får vi hem en av hundra är det bra.

Jan-Olov Sundberg försöker alltid ta kontakt med räddningstjänstens olycksutredare när han ska besöka en brandplats eftersom de brukar ha någon form av dokumentation och bilder som kan vara till nytta i hans arbete.

– De brukar vara väldigt hjälpsamma. Däremot är samarbetet med polisen nästan obefintligt eftersom de jobbar med brottsärenden där det råder sekretess. När undersökningen väl är klar skrivs ett protokoll för att dokumentera brand -orsaken, om den är känd. Det skickas sedan över till bolagets regress- eller ansvarsjurister. Protokollet är avgörande för om det är Trygg-Hansa som ska betala eller någon annan.

Ett par gånger om året brukar han även

få vittna i civilrättegångar. Det kan till exempel handla om en anlagd brand där fastighetsägaren är skyldig och därför har blivit nekad skadeersättning.

Den största fördelen för försäkringsbolag att ha en egen brandutredare, menar Jan-Olov Sundberg, är att få ytterligare en kompetens till sitt förfogande.

– Det gör att vi kan bedöma och vara ute och titta på skador ganska omgående istället för att nyttja externa företag. Den största fördelen i vardagen är att vi snabbt kan se vilka bränder som är värda att undersöka eller inte från vår sida.

Bättre kvalitet på utredningarna

Kommunerna har genom lagen om skydd mot olyckor, LSO, en skyldighet att undersöka olyckor, där brand är en del, som lett till en räddningsinsats. Det görs i sin enklaste form genom räddningstjänstens händelserapporter och för större olyckor genom en mer omfattande olycksundersökning.

Innan LSO kom 2004 fanns det så kallade brandutredarprogrammet där dåvarande Räddningsverket betalade för utredningar genom att lägga ut ett bestämt antal uppdrag på utvalda utredare i kommunerna.

– På den tiden tittade man bara på orsaker och inte på insatser, säger Marianne Stålheim, MSB. Utredarna ansåg också att de jobbade för Räddningsverket så kunskapen kom inte kommunerna direkt till del utan det blev en egen liten fåra med generell återföring via Räddningsverket. I dag har vi ett betydligt bredare uppdrag. MSB gör inga utredningar själv men vid speciella händelser, som till exempel branden i Eksjö, kan vi beställa och betala för en utredning.

På MSB:s hemsida publiceras sedan de olycksundersökningar som har skickats in utifrån LSO liksom vägledningar och annat stöd till kommunerna. Det brukar bli runt 200 utredningar per år som analyseras och granskas innan de

läggs ut på webben. De är också sökbara i RIB-biblioteket och skickas även vidare till andra berörda målgrupper som kan genomföra åtgärder som Elsäkerhetsverket, Boverket, Konsumentverket, branschorganisationer och inte minst MSB:s egna sakenheter som berörs av den aktuella frågan.

– Även om antalet utredningar som kommer in har minskat något så är de av mycket bättre kvalitet. Kommunerna har olika kriterier för när en utredning ska göras så det är inget statistiskt säkerställt system. Vissa kommuner gör alltid utredningar, andra sällan eller aldrig. Det man kan göra för att komma åt detta är att fråga hur det fungerar och varför det är så vid länsstyrelsens tillsyner.

Det viktiga med brandutredningar enligt Marianne Stålheim är lärandet. Dels att hitta orsaker, dels för att kunna göra bättre insatser.

– Jag skulle önska att det gjordes fler utredningar och att alla dödsbränder utreddes. Sedan är det inte så lätt att hitta orsaken alla gånger, men om vi verkligen ska komma tillrätta med varför folk omkommer behövs det. Det är svårt för MSB att påverka, vi kan inte tvinga någon men vi kan framföra önskemål. Många säger att MSB måste sätta ner foten och när vi väl gör det fungerar det bra.

Text: Karin Wandrell Foto: Maria Åsén/NFC

MSB – Utlysta teman

För att snabbare kunna göra analyser och dra lärdomar av inträffade händelser har MSB utlyst teman under begränsade tidsperioder. Förhoppningen är att de kommuner som har olyckor inom temaområdena ska utreda dessa eftersom de vet att det finns ett nationellt intresse och att de ser nyttan av lärdomarna. Exempel på två sådana teman är Ljusrelaterade bränder och Bränder i flyktingboende.