fran monarki till anarki

Allt detta blev så småningom tingens bestående ordnin och natur och som det skulle vara, och innan många vecko hade gått, tyckte man, att det aldrig hade varit annorlunda. Framför allt fanns det ett föremål, som blev så välkänt, att man tyckte, det hade existerat sedan världens begynnelse - och det var den skarpa kvinnofigur, som kallades La Guillotine.

Den gav anledning till mycket skämt. Den var et bästa medlet för huvudvärk, den hindrade, att håret grånade, den gav hyn en engendomlig frihet, den var den nationella rakkniven, som tog allt med. Den, som kysste La Guillotine, tittade genom det lilla fönstret och nös ned i säken. Det var tecknet på den mänsklia rasens pånyttfödelse.

Den hade intagit Korsets plats. Avbildningar av den bars på bröstet av många, som hade lagt Korset ifrån sig, och man böjde sig för den och trodde på den, samtidigt som man förnekade Korset. Den klippte av så många huvud, att både den och marken runt omkring nedsölades av ruttnande blod. Den plockades isär som en djävulsunges leksak och sattes samman igen, när så behövdes.

Kapitel 33

Historien on tva städer

Charles Dickens