Läget var en aning bekymmersamt …

Att lägga spontanbud på den gamla grosshandlarvillan var kanske inte åretshundradets smartaste beslut.

Troligtvis var det fredagsfeelingen som gått överstyr eller så var det nåt skumt i Margarita-mixen från Sturups Tax-free shop. Nåja. Nu var i alla fall kåken deras.

De största byggprojekten de dittills rott i hamn var en skev smörkniv och en julgran av piprensare någon gång under mellanstadiet. Och då med detaljerad vägledning.

Fast 350 lätt fuktskadade kvadratmeter från 1900-talets början borde väl inte vara någon större skillnad? Och en verktygslåda fanns ju någonstans på vinden.

Men först lite pulssänkande djupandning och en meditativ promenad genom stan. Regnmoln hopade sig på kvällshimlen vilken inte direkt bidrog till en ljusare sinnesstämning.

Men på Drottninggatan 75 lade de märke till ett mystiskt sken från ett av skyltfönsterna som på ett närmast övernaturligt sätt fick dem att stanna upp och kliva in.

En magisk inredningsvärld bredde ut sig framför deras fötter och där bakom ett hörn stod den. Svaret på de stora frågorna. Ljuset i tunneln. Botemedlet mot ondskan. Drömsoffan.

Så snart de sjönk ner bland kuddarna smälte stressen bort som en Piggelin i en vedeldad bastu. Det var som att träda in i en madrasserad kokong där inga sorger existerade.

Ord var överflödiga. Soffan skulle hem till grosshandlarvillan till varje pris. Och med detta tillskott på plats krävde stämningen en ordentlig inflyttningsfest. Trots det smärre renoveringsbehovet.

Väl hemma klädde de upp sig till tänderna och vevade i gång trattgrammofonen som de hittat på en murken silltunna. Bakom några lösa stenar i vinkällaren upptäcktes även en låda bubbel som trots spindelväven verkade välbevarad.

Till de raspiga tonerna av Glenn Millers In the Mood utbröt en spontandans som hade gjort tranorna på Hornborgasjön avundsjuka. Det tryckande renoveringsdilemmat kändes för ett ögonblick som en baggis.

Efter ett tag föll de utmattade ner i drömsoffan för en bubbelpaus. De molnmjuka kuddarna började så sakteliga att vagga dem till sömns när något föll från taket.

Grammofonskivan slirade till och tystnade. Det ploppade till i champagneglaset. Vännerna tittade upp mot bjälkarna och kunde sedan bara stirra tomt framför sig under kompakt tystnad.

Regnet hade börjat falla – och visst hade det varit en smart idé att börja med att täta taket. … men de hade åtminstone hittat drömsoffan.