Krönikan

Robin Olsen – Spanien 0–0. Så enkelt kan jag skriva det – för så var det! Denna EM-premiär för Sverige var inte den vackraste, men en poäng är en poäng!

Det började som jag hade förväntat mig med en gastkramande press från de spanska lirarna. Och det fortsatte så i en hel match som kändes som en evighet. Robin Olsen stod upp som en Sven Dufva, en klippa, en jävel som inte släpper någon över bron, och tog boll på boll från det spanska kastanjettlaget.

Riktigt nära blev det när han fick gå ned på ett närskott som kunde ha gått in men Robin gjorde en enhandsräddning som tagen ur bakfickan. Spanjorerna fortsatte att trumma på. Först i mitten av första halvlek så kom Sverige upp i några ströanfall, där främst den evigt springande Albin Ekdahl och Kristoffer Olsson hittade varandra med några passningar och kunde lyfta upp bollen mot den spanska försvarslinjen.

Det kändes som jag satt i ett skruvstäd i en karusell som gick nedåt och nedåt för det blåste på när de spanska spelarna ångade på framåt. Men, så en bit närmare halvtidsvilan så kom chansen som kunde ha frälst ett land långt upp i norra Europa. Alexander Isak fick en förlupen boll som han tog vara på och kom djupt ner i det spanska försvarsområdet. Han fintade bort tre spelare och fick sånär in 1–0 till Sverige, men bollen tog på ett spanskt knä och gick i stolpen och

målvakten Simon kunde rädda. Spanien lirade med den teknik som de är uppväxta med, snabb med en kvick touch på bollen med en rörlighet och smidighet som inte de svenska har – förutom Isak, just nu! Sverige täckte istället och försvarade det egna målet. När första halvlek var över så kunde jag andas igen. Efter pausen satte pressen i gång igen. Det påminde mig om forna tider då Sverige mötte Sovjet i ishockey. Höll man 0–0 efter en period kunde man andas ut och känna att nu har vi läge. Jag kunde knappt andas då Spanien inte slutade anfalla. Det svenska försvaret var visserligen starkt, men det kändes som att snart brister dammen och då rinner målen in. Det blev mest långbollar som spanjorerna tog hand om, närkamper som hemmalaget vann. Men lik förbannat så stod försvarslinjen och Robin Olsen fast och det kändes så tryggt och säkert. I mitten av andra halvlek kom chansen. Alexander Isak tog hand om en boll i straffområdet och fintade bort tre spanska försvarare och efter lite klurigheter så fick Marcus Berg ett jätteläge att sätta 1–0 i fritt läge. Sedan var det slut på chanser för svenska mål i denna match. Sverige fick 0–0 i denna premiärmatch och det ska vi vara glada för. Att ta en poäng mot Spanien borta är bra. Det var inte vackert och det finns de som menar att det är intressantare att se målarfärg torka, men en poäng är en poäng. Sverige är med i kampen om åttondelsfinal. Bollinnehavet verkade vara 88–12 i Spaniens fördel. Jag är glad för poängen och hoppas det blir bättre mot Slovakien. Kanske det är dags att fixa en ny staty i Text: Peter Edström Malmö – denna gång över Robin Olsen.