Resedagbok England Arkitektur och Teknik 2017 by Ola Sjöberg

ENGLAND – ARKITEKTUR OCH TEKNIK – 2017

RESEDAGBOK

RESEDAGBOK ENGLAND – ARKITEKTUR OCH TEKNIK – 2017

teborg 2017

Resedagbok 2017 Arkitektur och Teknik Chalmers Tekniska Högskola Utgivare Karl-Gunnar Olsson Redigering och grafisk form Nemir Chaudhry Clara Havström Ola Sjöberg Omslag Diederik de Vries Papper Invercote g 280 g sammetslaminat Arctic volume white 100 g Tryckeri Litorapid Media AB Göteborg 2017 Tagenevägen 68 425 37 Hisings Kärra

Miljömärkt Trycksak 3041 0834 Miljömärkt trycksak 3041 0834 © AT2 2017

Inledning VI

Inledande ord Redaktionen och medresenärer

Förord av lärare

Världar av stål och glas Reportage om Foster + Partners

Vikten av att vara transparent Betraktelse av Tate Modern och Laban Dance Center

Utan tillsatt socker Reportage om 6a architects

En oas av glas i en öken av tegel Iakttagelse av Pioneer Health Centre

Konsten att bemästra kraftspel Reportage om Hopkins Architects

Att förnya en stadsdel Iakttagelse av Peckham Library och Chips Building

Bar talk #1 Möte med Will Alsop

Bar talk #2 Möte med Neil Thomas

När England spårade ur En samling texter om Manchester Railway

102

Fartygens nya landsvägar Beskrivning av Manchesters Kanaler

110

Den nya trädgården Vandring genom Rousham Garden

Del I

Del II

Del III

Hej Årets resa, för årkurs två i Arkitektur och Teknik, har bjudit på flertalet berikande möten med arkitekter och ingenjörer runtom i England. Will Alsop bjöd in till sin egendesignade Doodle bar och Neil Thomas visade upp en jättebebis i brons i en annan. Martha Tsigkari öppnade dörrarna till Fosters + Partners annars konfidentiella värld medan Tony White erbjöd en tältkonstruktion utanför Hopkins Architects kontor som skydd mot regnet. Bland väggar tapetserade av bilder talade Tom Emerson engagerat om 6a:s projekt och mellan hyllrader av elevers modeller på Bartlett School of Architecture visade Nat Chard och Mads Peterson hur man får mekano att kasta färg. Utöver detta har resan slingrat sig längs med järnvägsspår och kanaler för att undersöka 1800-talets England och industrialismens innovationer. En mängd olika stopp har gjorts. Allt från Londons hektiska tunnelbanerusher till den rofyllda landsbygden utanför Oxford. Här följer några av de möten och upptäckter som gjorts under resan. Trevlig läsning! Redaktionen

Nemir Chaudhry Ola Sjäberg Clara Havström

Medresenärer August Sjölin Albin Norrman Jonas Carlsson Hilda Alfredsson Rebecka Larsson David Bengtsson Sara Lundell Vera Sehlstedt Rebecka Geber Ella Davidsson Maria Tjäder Emma Lundberg Jonas Bergström Lina Andersson Sara Eidenvall Alexander Radne Cornelia Ahlstedt Diederik de Vries Lina Zachrisson Lydia Winninge Foto Nemir Chaudhry Ytterligare medresenärer Einar Persson Erica Henrysson Fredrik Nilsson

VII

VIII

Föregående sida. Överst vänster. Tom Emerson berättar om varför återvunna plankor i ek är det bästa valet av trä. Överst höger. Nat Chart visar upp en tavla gjord av hans hemagjorda färgkastarmaskiner. Nedtill berättar tak om fått ett hjälp av

vänster. Tony White under ett exteriört tälthur kontorsbyggnaden smäckert uttryck med en momentled.

Nedtill höger. Morten Lund och Will Alsop i arkitektens Doodle bar. Denna sida. Överst. Mads Peterson visar Bartletts modellverkstad och alla avancerade maskiner. Nedtill. Neil Thomas visar en skulptur av en jättebebis som han med hjälp av kontoret, Atelier One, fått att sväva över marken. Foto. Nemir Chaudhry, Lydia Winninge, Albin Norrman.

Att läsa en byggnad Förord av

KARL - GUNNAR OLSSON MORTEN LUND

Kandidatutbildningen i Arkitektur och teknik har för varje

årskurs ett ledmotiv, ett tema. Under första årskursen är motivet Rum. Vi tränar rumsbegreppet och sinnenas förmåga att uppfatta rummets och materiens olika nyanser. Andra årskursen har temat Byggnad. Vi organiserar rum, skapar funktionella rumssamband och ser och förstår byggnaden som ett tekniskt system. Ett övergripande hållningssätt är empati: att kunna tänka sig in i olika människors förutsättningar och behov. Tredje årets tema är Arkitektur. Här arbetar vi med två centrala begrepp: kontext och koncept. Två studieresor, en till Storbritannien och en till Schweiz, inleder en systematisk träning av dessa begrepp. Samtidigt utvecklar vi den repertoar av byggnadsverk, av förebildliga människor från våra professioner och av framgångsrika arbetskulturer, som är ett fundament för de yrkesroller som Arkitektur och teknik-studenter förbereds för. handlar om att knyta an ett byggnadsverk till dess olika sammanhang. För att på djupet kunna läsa en byggnad behöver vi veta mer om både den plats där byggnaden är uppförd och om den tid i vilken byggnaden blev till. Tidskontexter kan vara: politisk situation och rådande maktförhållanden; ekonomiska och sociala sammanhang med ekonomiska villkor för byggandet och levnadsvillkor för dem som på olika sätt berördes; tidsandan med dess kulturella strömningar och värderingar och tidens kunnande, såväl teoretiskt som byggnadstekniskt. Platskontexter kan handla om det fysiska landskapets karaktär, naturlandskapets eller stadslandskapets, och om topografi, geologi, vatten, solljus, vindförhållanden, jordbävningar, ljudlandskap, etc. Det kan också

Begreppet kontext

Karl-Gunnar Olsson Programansvarig för Arkitektur och teknik och lärare i Strukturmekanik. Morten Lund Konstnärlig professor och lärare i bland annat kursen Arkitektur och optimerade strukturer. Foto Nemir Chaudhry.

vara kulturlandskapet: var platsen ett kyrkligt centrum? Eller industrilandskapet: fanns här en viktig hamn, en transportnod, kolfyndigheter och/eller ett industriellt centrum för textiltillverkning? Genom att studieresa får vi en unik möjlighet att såväl uppleva byggnadsverken i sitt nutida sammanhang som att föreställa oss dem i sitt vidare sammanhang när de byggdes. Så växer insikter om hur de byggnader vi arbetar med alltid växelverkar med sina kontexter, sina sammanhang. Begreppet koncept kopplar till en fördjupad förståelse för vad arkitekt- och ingenjörsarbete innebär. I en komplex designprocess söker vi oss successivt fram mot ett förslag till utformning av ett byggnadsverk, där viljan till etisk, estetisk, hållbar och funktionell skönhet är drivkraften och där det iterativa och successivt fördjupade undersökandet och prövandet av olika alternativ är metoden. Konceptbegreppet hjälper oss att formulera och synliggöra utformningsuppgiftens kärnfrågor, och ger oss verktyg för att kommunicera och nå eftersträvade kvalitéer och värden. Under årskurs ett och två har vi genom arkitekturprojekten fått erfarenhet av olika designprocesser. I årskurs tre är ett viktigt mål att uppfatta och medvetet träna och utveckla den egna processen. Under studieresor söker vi därför efter koncept som har varit drivande för byggnadsverkens tillkomst. Hittar vi dem inte i källor så prövar och diskuterar vi vilka de kan ha varit och varför. Fanns uttryckta ambitioner kring rum och rumsorganisation och om byggnadsverkets kopplingar till den befintliga omgivningen? Fanns idéer om form och mönster? Hur fördes resonemangen kring ljus, ljud,inneklimat och bärande struktur? Kring miljö- och hållbarhetsfrågor?

Fanns en medvetenhet kring materialval och materialbearbetning? Var byggnadstekniken i sig, tillgången till lokala material och till produktionsenheter och/ eller överväganden kring transporter, koncept som fick påverka utformningen? är en del av Arkitektur och teknik-studenternas förberedelse för årskurs tre. Så här går vi tillväga: Inför studieresan utformas en broschyr som sedan presenteras och diskuteras på plats. Här finns basfakta – vilket byggnadsverk det är, när det är skapat, vem/vilka som var arkitekter, ingenjörer och de som byggde. Här finns referenser bakåt och framåt i tiden som kan associeras till byggnadsverket. Här finns också en första ansats till att beskriva byggnadsverkets kontexter och de koncept som var centrala vid planeringen av byggnadsverket. Väl på plats undersöker vi, skissar, genomför konstnärliga övningar, samtalar med broschyren som stöd och bygger ett grundmaterial till vår resedagbok. Under gemensamma seminarier och genom läsning av varandras texter sker sedan en upprepad bearbetning av dagboken där studenterna uppmanas till ett personligt reflekterande hållningssätt.

Den resedagbok du nu håller i din hand

är resedagboken ett levande dokument. Ett dokument som visar vår glädje och nyfikenhet över de många av arkitekturens rum, byggnader och broar som vi upplevt tillsammans. Vi har iakttagit proportioner och form, vi har mätt upp och känt efter, och vi har framför allt samtalat med studenter och kollegor vid några av arkitekturens och ingenjörskonstens många stora och små mästerverk. □

Men allra främst

Tryck och drag mig baklänges Förord av MATS ANDER

Mats Ander Universitetslektor på avdelningen för Materialoch beräkningsmekanik. Lärare i bland annat kurserna Hållfasthet och Strukturmekanik. Foto Nemir Chaudhry.

XII

Jag har än en gång fått följa med på en av Arkitektur och tekniks, AT:s, studieresor. Den här gången gick resan till London, Liverpool, Manchester och Cambridge. Resan äger rum på försommaren efter årskurs två, men min resa med AT börjar egentligen långt tidigare. Som lärare har jag mött AT-studenterna i kursen Hållfasthetslära och också bidragit till träningen i att använda Matlab som beräkningsverktyg. Vi kommer att ses mer i årskurs tre i kursen Strukturmekanik där vi främst tränar på att formulera och använda numeriska beräkningsmodeller för att lösa strukturmekaniska problem. Vi tränar också att se och förstå olika strukturmekaniska koncept. På mastersnivå är det relativt många AT-studenter som väljer att göra sina examensarbeten på institutionen för Tillämpad Mekanik. Det har genom åren hunnit bli en hel del arbeten som jag

handlett och varit examinator för. Flera av dem har på olika sätt tangerat begreppet formfinding och utmanat oss på Tillämpad mekanik med nya frågor och förhållningssätt till vårt kunnande. ATs studieresor är alltid spännande och lärorika. Det är

upplevelser kryddade av både de fascinerande historiska och nya avancerade byggnadsverk vi besöker, och av studenterna som väl pålästa beskriver och berättar. Ibland är vi inte eniga i tolkningen av hur strukturerna är tänkta att fungera och livliga diskussioner tar vid, mellan studenter och lärare, och inte minst mellan lärare och lärare. Det blir engagerade och inspirerande samtal. många minnesrika upplevelser. Promenaden genom Rousham Gardens ritad av William Kent på 1730-talet, Etheridge’s Mathematical Bridge i Cambridge och vandringen över Norman Fosters och Arups Millennium Bridge i London. Taket över Great Court, British Museum i London där Buro Happold och Chris Williams tillsammans med Fosters skapade nya koncept för formfinding. Tågresan på världens äldsta järnvägslinje mellan Manchester och Liverpool med stop vid Rainhill Skew Bridge ritad av mästeringenjören Stephenson blev andaktsfull för mig som gammal modelljärnvägsfantast. Mötena med arkitekten Will Alsop och ingenjören Neil Thomas, där de på ett personligt sätt talade och resonerade med oss i gruppen om några av sina projekt, var två andra höjdpunkter på resan. Mitt varma tack till studenterna i AT2, Peter, Morten och Karl-Gunnar. Jag följer med igen! □

Resan har gett

Denna sida. Samtal och livliga diskussioner. Foto. Nemir Chaudhry, Albin Norrman, Cornelia Ahlstedt.

XIII

XIV

Föregående sida. Skissade iakttagelser. “Bra bilder blir det alltid!”. Foto. Nemir Chaudhry, Clara Havström, Ola Sjöberg.

Englandsvirvel Förord av PETER CHRISTENSSON i England AT2 är som en seriekrock. Intrycken kommer i rasande fart och det är först långt efter sista smällen som man fattar den första! Vi går, springer, åker, buss, upp, ner, ut och in. Över, under, utmed och från från till till. Rebecca Solnit påstår att medvetandet rör sig i fem km i timmen men det struntar vi blankt i.

Att resa med

Alla är på span, hela tiden. Efter allt möjligt. Det känns som att det inte finns någonting som inte är värt en blick, en skiss eller en bild och just precis det här är en av de riktigt roliga sakerna med att resa med AT. Alla är med på noterna och spjällen är öppna. För några är årets Englandsresa den första resan i raden av tre. Vi ska vidare till Iran direkt från England och sedan runt i Schweiz i slutet av september. Claudio Magris säger att resan i första hand är ett återvändande som lär oss att se på vårt hem på ett nytt och mer poetiskt vis. Jag tror att han har helt rätt. Vi är i grunden förän-

drade efter resorna vi gör och för varje hemkomst blir vi allt rikare. England försöker jag speciellt uppmuntra tecknandet då jag tror på den friktion som är inbyggd i tekniken. Det kan vara knöligt att teckna särskilt om man inte känner sig säker men det är viktigt att hålla i minnet att det i första hand handlar om ett sätt att bearbeta en observation med ett verktyg som ofta jävlas och att – bra bilder blir det alltid! Vi fotograferar naturligtvis mycket men även här försöker vi fråga oss hur och varför. Vi ger varje dag ett tema för att söka bilder. Det kan vara mer eller mindre abstrakta idéer som får oss att söka vid sidan av det uppenbara för det kommer ju ändå alltid med så låt oss i stället titta i ögonvrån.

Under dagarna i

Peter Christensson Tekniklektor i arkitekturens teori och metod. Foto Nemir Chaudhry.

Hur var resan då? Underbar, fantastisk, superduper… Tack! □

Vänster. Foto. Albin Norrman. Denna bild. Foto. Nemir Chaudhry.

Tankar i ett skuggigt galleri

Höger. “Tankar i ett skuggigt galleri”. Dikt. Hilda Alfredsson.

XVI

När vi blockerar solstrålarnas rätlinjiga rörelser skapar vi mörka skepnader i samma form som oss själva. Tänk om ljuset kunde svänga, böja sig runt oss och spridas till varje liten vrå? Då skulle vi vara utan våra vackra följeslagare. Vi skulle vara utan våra kopior som skapas när vi går under gatlyktorna om natten, eller när vi går ute i solen mitt på dagen. Jag är glad att solens strålar har rätlinjig riktning, att de inte kan svänga. För jag tycker om skuggorna, våra följeslagare och vackra kopior.

XVII

Del I

Kontor och deras arkitekturpraktik

“Vi mødes søndag den fjerde juni klokke tre under det store tag i British Museum.” – Morten. När klockan närmade sig började klasskamraterna trilla in, inte bara genom huvudentren men ur alla möjliga vrår från museets olika utställningar runt omkring the Great Court.

Världar av stål och glas Reportage om FOSTER + PARTNERS Skrivet av MARIA TJÄDER ALEXANDER RADNE

20 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Foster + Partners är ett arkitektkontor i London med inriktning på high-tech arkitektur och integrerad design. Sedan 60-talet har de med sina innovativa tekniska lösningar vunnit mark med byggnader världen över. Designen är ofta utmanande, något som senare nämnda verk vittnar om och som även var påtagligt i deras egna kontorsbyggnad. Under ett kvällsbesök hos Foster + Partners gavs inom strikta ramar skymtar av kontorets arbetssätt. Den breda kompetensen visades upp med allt från avancerad VR-teknik till professionella tecknare. En timme spenderades med arkitekten Martha Tsigkari som guidade runt och höll presentation om kontoret. Tsigkari talade om allt ifrån hur kontoret med

hjälp av den senaste tekniken ska nå högre kvalitéer i sina projekt till hennes favoritfilmer, inte helt oväntat inom science fiction-genren. Allt detta under ledorden ”Computers amplifies our intellect”.

Föregående uppslag. Skiss. Hilda Alfredsson. Vänster. Arkad utanför British Museum. Foto. Ola Sjöberg.

ett tak över the Great Court i British Museum, Millennium Bridge över Themsen samt kontorsbyggnaden, the 30 St Mary Axe i Londons affärsdistrikt gemensamt? Genom sin uppkomst kring millennieskiftet har byggnadernas form utvecklats med avancerad teknik. Parametrisk design kombinerar ett matematiskt tänkande med nya digitala verktyg och själva designprocessen. Det ger möjlighet att analysera komplexa situationer, skapa nya arkitektoniska uttryck och rationellt producera former som tidigare krävt stor hantverksskicklighet. Den parametriska designen kräver experter på området och till både Millennium Bridge och the 30 St Mary Axe har ingenjörsfirman Arup varit verksamma. Skapandet av the Great Court har skett i samarbete med BuroHappold.

Vad har då

“Computers amplifies our intellect.”

Förväntningarna var höga. Under de första åren på Chalmers Arkitektur och Teknik talas det ofta och engagerat om de resor som ska göras, både fysiska och metaforiska. Vilket ställe skulle bättre kunna starta denna Englandsresa än Europas största publika takbeklädda torg. Känslan av att gå igenom sir Robert Smirkes monumentala nyklassicistiska tempelportik och vidare in under Lord Norman Fosters facetterade tak är mäktig. Queen Elizabeth II Great Court gav ett starkt intryck och satte därmed standarden på en oförglömlig resa.

Gemensamt för de tre verken är deras centrala placering i London och den roll de spelar i att visa upp London som en högteknologisk metropol. Byggnadernas karakteristiska design ges för både the 30 St Mary Axe och the Great Court

21 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

genom användningen av stål och glas som huvudmaterial. I båda byggnaderna är dessa glasrutor triangulära vilket bidrar till deras former. The 30 St Mary Axe med sina roterande ränder och The Great Court med sin optimerade form av glastaket. Trianglarna, som är en överlägsen form att bilda bärande och stabila konstruktioner av, ger möjlighet till denna fria formgivning. fasad mot staden berättar inte om det torg som göms inuti. Mellan muséets fyra längor bildas ett rektangulärt torg. På torget råder ett rörelsemönster med många entréer och viloplatser. The Great Courts takform är sprungen ur att krafter behöver läggas i hörnen av torget istället för mot långsidorna. Takets högsta punkter har därmed lagts mellan hörnen och den cylindriska mittbyggnaden, se skiss på nästa uppslag. Genom att lägga ett tak på torget skapas ett rum som både känns som inne och ute. Det är allmänt och samtidigt privat. Solen lyser genom taket och ger ett öppet rum. Den ekande akustiken visar dock på att taket inte löst alla problem trots sin komplexitet.

British Museums ståtliga

22 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

The 30 St Mary Axe går inte att undgå när man ser en bild av Londons silhuett. Som ett smycke bland de fyrkantiga tornen sträcker och snurrar den sig upp i skyn. På marknivå syns Fosters vision om att likt Corbusiers tankar skapa kontakt med staden genom att kunna vandra under byggnaden, låta kraftiga element stå stadigt ner i marken och skapa ett rum runt byggnaden. Här fanns en vision om ett öppet levande stadsrum kring byggnaden men promenaden under vingarna av

FAKTA

Great Court, British Museum Byggår: Arkitekt: Ingenjör: Plats: Bakgrund:

1994-2000 Foster + Partners BuroHappold Engineering London Queen Elizabeth II Great Court är en ombyggnation av innergården till Storbritanniens nationalmuseum. Den takbeklädda innergården var i ursprungsdesignen av Robert Smirke en trädgård.

30 St Mary Axes stomme upplevs som reserverat för människor med anknytning till byggnaden, trots uppställda bänkar och en inramad parkmiljö. Formen för the 30 St Mary Axe har uppkommit för att minimera vindlaster, skapa en optimal planlösning och använda kanaler i glasfasaden till ventilation. I slutändan kunde dock inte ventilationslösningen tillämpas på grund av brandrisk. Byggnaden har en speciell stjärnliknande plan som delar upp kontorsavdelningarna. Byggnaden är också uppdelad i funktion i höjdled, där det högst upp i byggnaden finns en skybar med panoramavy som välkomnar alla i staden. The 30 St Mary Axe är dock inte lika publik som the Great Court, då den huvudsakligen har funktion som kontorsbyggnad. Byggnaden är liksom de båda andra storskaliga och i närheten av dem känner man sig liten. Ett exempel på detta är 30 St Mary Axes mäktiga entré under en arkad av kryssade pelare. Millennium Bridge är böjda som kedjekurvor, både nedåt och inåt. Skillnaden i höjdled gör att vajrarna är tryckta på de sträckor där de ligger under brobanan, samt dragna där de ligger över brobanan, se skiss på nästa uppslag. Genom den förhållandevis slanka konstruktionen ges ett lätt intryck och siktlinjer har åstadkommits i brons längdriktning. Millennium Bridge kan delas upp i tre delar med de två stöden som avskiljare. Vid brons mitt finns dess högsta punkt och där hamnar vajrarna under brobanan. Det gör det till ett nytt rum med mer möjlighet att se ut mot staden än på andra platser. Under den första veckan efter brons uppförande

Vänster. Karl-Gunnar berättar om hur krafterna i taket tas om hand i the Great Courts ekande sal. Nedan. Chris Williams lätta takkonstruktion vilar på den gamla tempelgaveln. Foto. Nemir Chaudhry.

Vajrarna som stöttar

23 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Höger. The 30 St Mary Axe, Gammalt möter nytt, ett återkommande tema för Fosters + Partners. Foto. Nemir Chaudhry.

FAKTA

30 st Mary Axe Byggår: Arkitekt: Ingenjör: Plats: Bakgrund:

24 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

1997-2004 Foster + Partners BuroHappold Engineering City of London, London 30 st Mary Axe är adressen och det officiella namnet på byggnadsikonen som i folkmun brukar kallas the Gherkin, “gurkan”. Byggnadens rundade design är gjord för att hantera de stora vindlaster som uppkommer på skyskrapor.

Vänster. Kraftskiss över Millenium Bridge där gångbanan går från hängandes till stöttandes av de kraftiga vajrarna. Skiss. Maria Tjäder. Nedan vänster. Konceptuell skiss över hur krafterna leds ut i hörnen på taket över British Museum. Digitalt verktyg: Rhino Vault. Modell. Ola Sjöberg. Nedan höger. Geometrisk analys över the 30 st Mary Axe. Digitalt verktyg: Grasshopper. Modell. Alexander Radne.

25 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Ovan. Detalj av kabelinfästning, Millenium Bridge. Skiss. Ola Sjöberg. Höger. I siktlinjen ligger St Pauls katedral, och mitt emot katedralen ligger konstmuseet Tate Modern. Foto. Nemir Chaudhry.

26 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

uppstod problem med svängningar i bron på grund av den stora belastningen på brobanan under invigningsveckan då tusentals personer passerade bron. Fotgängarnas gång ledde till resonans med egensvängningar som följd och dämpande element fick läggas till i konstruktionen. Bron möter St Pauls katedral i norr och Tate Modern i söder och kopplar därmed ihop två olika tidsepoker. Ett samlat intryck är att Fosters verkar där både upprustning av äldre byggnader samt nya byggnadselement i staden antas. Användandet av den parametriska designen i processen för god arkitektur hjälper till strukturmässigt, miljöfrämjande samt även för upplevelsen. Kontoret siktar på att ta tekniken vidare och på så sätt vara världsledande i sin genre genom uppförandet av smarta konstruktioner. □

FAKTA

Millennium Bridge Byggår: Arkitekt: Ingenjör: Plats: Bakgrund:

1996-2000 Foster + Partners BuroHappold Engineering Themsen, London. Millennium Bridge är Londons första nya bro sedan Tower Bridge 1894. Gångbron binder samman St Pauls Katedral och City of London på den norra sidan med Tate Modern på den södra strandpromenaden.

27 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Bild. I Laban Dance Center gรฅr fasaden smidigt รถver i himlen. Foto. Hilda Alfredsson.

28 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Kolkraftverket vid Themsen försörjde tidigare London med elektricitet men är idag omvandlat till museumet Tate Modern som förser staden med en annan typ av energi - kultur. Bakom projektet finns arkitektduon Herzog & de Meuron som också ritat Laban Dance Center, ett annat viktigt tillskott i Londons kulturliv.

Vikten av att vara transparent Betraktelse av TATE MODERN LABAN DANCE CENTER Skrivet av CLARA HAVSTRÖM OLA SJÖBERG

29 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

I modern arkitektur

har glasade fasader länge varit ett dominerande inslag i stadsbilden. Bostadshus med panoramavy och kontorsbyggnader som vill vara öppna, ljusa och osynliga. Men vad är transparens egentligen och hur genomskinlig är en glasvägg? Herzog & de Meuron utmanar den glatta glasfronten och visar i flera av sina projekt på en ny trend när det kommer till osynliga fasader som smälter in i sin omgivning. Projekten visar även att transparens inte bara handlar om att vara fysiskt genomskinlig – det är också en viktig ingrediens i demokratin.

och utmanar istället när det gäller form och byggteknik. Genom att bygga fasaden i moduler med hjälp av industrirobotar har man nått en precision som är omöjlig att uppnå för hand. Resultatet är en fasad som spelar ögat ett spratt. Genom tegelstenarnas precisa placering, förbandets varierande form och de skarpa vinklarna av de snedställda ytorna tar fasaden oanade uttryck. Linjer och vågor dyker upp där man minst anar och den optiska illusionen av pixlighet som en högupplöst bild kan ge, uppstår när man ser byggnaden på plats.

för ombyggnationen av den gamla kraftstationen behöll den råa känslan i byggnaden och skapade en ny mötesplats i hjärtat av London. Den tidigare turbinhallen fungerar som ett stort vardagsrum i staden och har blivit ett sätt att öppna de fina, traditionellt svårtillgängliga konstrummen för alla medborgare. Ett liknande koncept visar sig i Oslos operahus ritat av kontoret Snøhetta där utformningen av taket skapat ett torg för stadens invånare. För Tate Modern blev en kombination av höga förväntningar, gratis entré och vad som verkar ha varit ett uppdämt behov ett lyckat recept. Med besökarsiffror som var femfaldigt över förväntan blev Tate Modern det mest populära galleriet i världen för modern och samtida konst1 och planerna på en tillbyggnad sattes i rullning där Herzog & de Meuron fick förnyat förtroende. Tate Moderns tillbyggnad som i folkmun kallas The Switch House har fått samma kostym som det forna kraftverket men med en modern twist. Den hörsammar samma modernistiska teknik med en grundstomme av stål med en fristående fasad av tegel

För en fotgängare

Det vinnande förslaget

1 http://www.tate.org.uk/ press/press-releases/tate-modernmost-popular-modern-art-museum-world 2 http://www.london-se1. co.uk/news/view/3417 30 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

längs med Themsens strandpromenad ser utbyggnaden på håll ut att vara av samma karaktär som det gamla kolkraftverket. Men tung, robust och bärande går smidigt över i en lätt och luftig mur. Ett välkommet och välbehövligt tillägg till Londons silhuett i form av ett tio våningar högt torn i tegel. Planerna att låta fasaden byggas upp av rätblock i glas övergavs till fördel för den mer subtila och mer energieffektiva klädseln i tegel2. Som betraktare från insidan avslöjas en annan berättelse. Här visar det sig att utbyggnaden i själva verket inte är ett tegelfort utan en lätt väv kring ett luftigt och voluminöst utställningsrum. Det nya ikoniska tillägget är byggt ovanpå uttjänta oljetrummor i direkt anslutning till det existerande galleriet. Visionen är att ta museet in i det nya århundradet genom att skapa mer yta för utställningar, performance- och installationskonst samt ytor för lärande i form av till exempel workshops. Detta gör det möjligt för besökare att engagera sig djupare i konsten och skapar fler sociala utrymmen för besökare att varva ner och koppla av i. >>

Vänster. Fasaden är genomskinlig från insidan av konstmuseet. Tegelstenarna är noggrant placerade med robotars hjälp i en väv. Foto. Nemir Chaudhry.

31 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Höger. August iakttar undersidan av den spiralformade trappan i Tate Modern. Ett återkommande element i flera av Herzog & de Meurons projekt. Här valde de obehandlad betong för att bibehålla den råa industrikänslan från det tidigare kraftverket. Foto. Clara Havström.

32 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

är sluten och robust är den inifrån öppen och luftig. Horisontella fönsterband bryter upp mönstret av tegel och utställningsytorna bjuder på en behaglig, homogen atmosfär tack vare tegelnätet, som silar ljuset utan hjälp av kompletterande jalusier. Crescendot är en panoramavy över London från den översta våningen där ett inskjutet fönsterband bryter av, löper runt byggnaden och ger ett avslutande snitt innan byggnaden möter himlen. The Switch House har en bärande kärna i form av ett hisschakt i betong. Den fria fasaden är uppbyggd av moduler som sedan monterats på plats. Fasaden är uppbyggd av rektangelformade tegelstenar som sitter samman med murbruk i par. Dessa följer sedan ett luftigt förband med distanser i form av gummibussningar, se skiss på nästa uppslag. Utförandet är innovativt men grundprincipen urgammal. Liknande mönster och form på teglet kan nämligen hittas i gamla persiska moskéer3. Med små förskjutningar och extremt hög precision blir resultatet en storslagen gest. Tegel möter tegel och det forna kolkraftverket övergår obemärkt i en modern konsthall.

Om känslan utifrån

som fasaderna möts i Tate modern går grässlänten över i skyn utanför Laban Dance Center. Byggnadens väggar saknar tyngd och förhöjer himlens färgspel. Fasaden är ett resultat av ett samarbete med konstnären Michael Craig-Martin känd för sina konceptuella verk, men också för sina färgstarka alster föreställande vardagliga föremål. Han har i tidigare projekt jobbat med att göra konst tillgänglig för allmänheten genom att smycka Londons tunnelbanor med färg. Samarbetet blev en bra match för Herzog

Lika ledigt

& de Meuron som också arbetar medvetet med mångfald. Danscentret är designat för att både dansare och besökare ska kunna röra sig fritt oavsett rörelsehinder. Något som återspeglas i byggnadens fria och lekfulla form.

En nästan 90 meter lång fasad välkomnar med öppna armar.

Fasaden är klädd i halvgenomskinlig kanalplast med stora glaspartier som bryter upp där utblick krävs. Laban Dance Centre är byggd i tre våningar och en nästan 90 meter lång rundad fasad välkomnar med öppna armar. Detta gör Laban till världens största facilitet specifikt byggd för modern dans4. Även här handlar det om en fri fasad där den bärande konstruktionen istället tas om hand av pelare med runda tvärsnitt och sparsamt utplacerade väggar i betong. Den mest anmärkningsvärda delen av designen är det innovativa användandet av polykarbonat som fasadbeklädnad. Ett yttre skal av glas och kanalplast runt om byggnaden möjliggör generösa ljusinsläpp med ett behagligt diffuserat ljus. Släppet mellan polykarbonaten och de interiöra fönstren fungerar som en isolerande luftspalt som reducerar energiförbrukningen, se detaljsnitt på sida 36. Den semi-transparenta fasaden tillsammans med färgsättningen gör att byggnaden får en mystisk, nästan magisk lyster över sig. Skuggspelet av dansare genererar en ljusteater som spelat en aktiv roll i byggnadens arkitektur. På dagen är de vardagliga repetitionerna halvt synliga genom fasaden och på natten lyser byggnaden upp för att sprida ljus och färg i det gamla industriområdet. >>

3 Tegelförband från Fredagsmosken, Jameh Mosque.

4 https://www.trinitylaban. ac.uk/student-life/facilities/faculty-of-dance

33 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Denna sida. Detaljsnitt av vägg, Tate Modern Extention. Från vänster: Tegel Gummibussningar Fönster Betong Skiss. Ola Sjöberg. Nästa sida. Gammalt möter nytt, tillbyggnadens fasad blandar ny och gammal teknik. Foto. Nemir Chaudhry.

Naturligt ljus kommer in i danslokalerna genom den färgskiftande kanalplasten och bryter upp gränsen mellan inne och ute. Mellan övningssalarna är det däremot full genomsyn och från vissa salar kan man skymta rum i motsatta sidan av byggnaden. Eleverna kan sitta i korridorslandskapet under rasten och se sina vänner dansa, i en miljö inspirerad av det urbana livet. Sittmöbler ser ut som parkbänkar och väggarna är prydda av Craig Martins graffiti-liknande konst. En spiraltrappa ser ut att vara en bit vriden asfalt ställd på högkant och tunnelbanespärrar kräver access för att man ska komma in i skolan. Utanför omfamnar en konstgjord gräsmatta danscentret, gjord av Vogdt landskapsarkitekter. Ett vikt landskap, som de själva kallar verket, skapar exteriöra utbildningsrum och två amfiteatrar som veckar sig ner i backen. Härifrån syns även föreställningen i den böljande fasaden där människor och ljus verkar dansa i himlen. Den vyn gör Laban Dance Center till en byggnad i verklig rörelse. Framgången som Tate Moderns ombyggnad fört med sig, har gjort Herzog & de Meuron till ett arkitektkontor att räkna med när det gäller innovativa förslag. Med The Switch House och Laban Dance Center utmanar de konventioner kring upplösta fasader. De lyfter frågan om vad transparens innebär och gör samtidigt en hel del vågade val i material och byggnadsteknik längs vägen. Ur detta har det uppstått nydanande fasader som är svåra att slita blicken från. Byggnader som visar upp sig för allmänheten och symboliserar det de hyser - öppenhet, kreativitet och transparens. □

34 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

FAKTA

Tate Modern, Tate Modern Extension, Herzog & de Meuron, London, UK Plats: Tävling: Projekt: Byggår: Bakgrund:

London, UK 1994-1995 1995-1997 1998-2000 Tate Modern är Storbritanniens nationalmuseum för modern och samtida konst och är ett av fyra i Tatenätverket. De andra är Tate Britian, London, Tate Liverpool och Tate St Ives, Cornwall. Det före detta kolkraftverket, the Bankside Powerstation, var ritat av Sir Giles Gilbert Scott och byggt i två etapper mellan år 1947 och 1963. Det stängde år 1981. Sir Giles Gilbert Scott var känd för att blanda modernism med gotik och ligger bland annat bakom designen för den ikoniska röda telefonkiosken.

Tävling: Projekt: Byggår: Bakgrund:

2005 2005-2012 2010-2016 Tillbyggnaden blev officiellt omdöpt till the Blavatnik Building i maj 2017 efter den engelsk-ukrainska billionären Sir Leonard Blavatnik som bidrog med den ansenliga summan på 260 miljoner pund.

35 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Denna sida. Detaljsnitt av vägg, Laban Dance Centre. Från vänster: Kanalplast Luftspalt Fönster Betongbjälklag Skiss. Ola Sjöberg. Denna sida. Materialet i fasaden är kanalplast i en färgkomposition av konstnären Michael Craig Martin. Foto. Nemir Chaudhry.

36 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

FAKTA

Laban Dance Centre Tävling: Projekt: Byggår: Samarbete: Plats: Bakgrund:

1997 1998-1999 2000-2003 Herzog & de Meuron, Michael Craig Martin, Vogt landskapsarkitekter London, UK Trinity Laban Conservatoire of Music and Dance är ett musik- och danskonservatorium i London. Det bildades 2005 som en sammanslagning av två äldre institutioner - Trinity College of Music och Laban Dance Center. Trinity College of Music grundades redan år 1872 av Pastor Henry George Bonavia Hunt för att höja nivån på kyrkomusiken. Laban Dance Center grundades år 1945 av Rudolf Laban, en pionjär inom modern dans.

37 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

För Emerson representerar inte brutalismen en aggressiv arkitektur utan han jämför den snarare med en brut champagne – rå och skön.

Utan tillsatt socker

Reportage om 6A ARCHITECTS

Skrivet av CORNELIA AHLSTEDT EMMA LUNDBERG

38 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

som många förknippar med exponerad, obehandlad betong och en nästan fientlig arkitektur. Vid besöken av South London Gallery och Cowan Court är det knappast någon som går därifrån med den upplevelsen. Här är trä ett framstående material och arkitekturen känns gemytlig och inbjudande. Som betraktare dras snabbt en parallell till Arts and Crafts-rörelsen där hantverket stod i fokus. Ändå vill Tom Emerson, en av grundarna av 6a, använda just ordet brutalism för att beskriva deras arkitektur.

Brutalism är en stil

2001 av paret Stephanie Macdonald och Tom Emerson. I början inrymdes kontoret i deras hem i trappuppgång 6a, varifrån kontoret fått sitt namn. Kontoret har efter det haft möjligheten att jobba med kunder där materialitet och hantverk fått stå i fokus. Tack vare dessa samarbeten har 6a kunnat skapa byggnader som är varsamt och eftertänksamt omhändertagna. Detta sätt att närma sig arkitektur har gjort att kontoret snabbt etablerat sig på marknaden och har sedan start fått över 30 utmärkelser för sina projekt. Den småskaliga och intima känslan är ständigt närvarande när 6a tar sig an en byggnad. För att kunna behålla den närvaron har Macdonald och Emerson valt att skilja sig från de stora arkitektkontor som i övrigt dominerar marknaden och begränsa sin personalstyrka till det nuvarande antalet på 40 personer. Vidare kan närvaron av trädgården ses som en röd tråd genom 6a:s projekt. Enligt Tom Emerson finns det en sak engelsmän definitivt kan och det är gröna trädgårdar. Han uttrycker det som att “hela världen är en trädgård, med byggnader placerade i den” och

6a architects grundades

som engelsman ser han chansen att skapa vackra trädgårdar. Arbetet med intimitet och trädgård gör att 6a:s arkitektur inte tar slut där huset tar slut.

Vänster. Återanvänd ek i fasaden på Cowan Court. Foto. Cornelia Ahlstedt.

tillgänglighet, landskap, hållbarhet och sociala ytor har 6a hittat ett slags gemensamt koncept för sina projekt Cowan Court och South London Gallery. I båda projekten tar de något befintligt och omformar det för att passa dagens krav men bevarar samtidigt platsens själ. Kontoret har bemästrat en eftertänksamhet i skapandet av byggnader som gör att man känner vikten av varje val i arkitekturen.

Med fokus på

Platserna för dessa två projekt ligger i redan starkt etablerat sammanhang och 6a har använt det för att utveckla sina byggnader. South London Gallery utökades med nya lokaler i det intilliggande viktorianska huset på Peckham road nr 67 samt en helt ny utbildningsbyggnad på bakgården. På samma sätt hade 6a architects redan befintliga byggnader, landskap, material och känslor att ta hänsyn till vid arbetet med Cowan Court. Genom att ta vara på det befintliga lyckas de behålla känslan i det som redan finns på plats och gör egentligen bara ett tillägg med sina byggnader som förstärker det uttryck som redan existerar. Cowan Court blir en länk mellan skolans öppna spelplan och de gamla bostadshusen, och har en stark anknytning till båda. Från bostadshusen tas de bästa detaljerna tillvara på och landskapet lyfts in genom den väl bearbetade innergården mot vilken huset öppnar upp sig. Nivån av bearbetning märks tydligt i detaljer kring hanteringen av vattenavrinning och material som återkopplar till de övriga byggnaderna på univer-

39 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Hรถger. Interiรถr i den gamla delen av South London Gallery. Foto. Clara Havstrรถm.

40 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Vänster. Tom Emerson berättar om arkitektkontorets grundvärderingar och stilgrepp. “Taket är ditt”. Foto. Nemir Chaudhry.

41 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Materialen lämnas obehandlade och i sin renaste form. 42 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

sitetsområdet. 6a återanvänder också antalet våningar, närvaron av en innergård, en konstruktion i trä och djupa fönsternischer som fungerar som sittbänkar från de gamla bostadshusen. Genom att använda obehandlat trä på vissa delar av fasaden efterliknas betongen som finns hos övriga byggnader på campus. På samma sätt har kontoret tagit sig an arbetet med renoveringen av South London Gallery. Här lyfts landskapet in genom att glasa upp stora partier i caféet och material som redan fanns i galleriet innan omoch tillbyggnaden bevaras. Dessa naturmaterial som trä, tegel och sten skapar en känsla av tidlöshet och det kan antas att projekten kommer kännas lika aktuella i sin arkitektur även i framtiden. Arbetet med naturmaterial ses som en av 6a:s främsta koppling till brutalismen. Materialen lämnas obehandlade och i sin renaste form. Detta ger projekten den råa känslan som eftersöks inom brutalismen. Genom att öppna upp mot naturen kan den möjliga aggressiviteten hos det råa tonas ner och arkitekturen antar en ren form som bjuder in istället för att stänga ute. I Cowan Court kan det ses som extra relevant att försöka återuppnå en arkitektur med drag av brutalism då resten av universitetsområdet ses som ett av Storbritanniens finaste exemplar på engelsk brutalism. Inkludering av omgivningen med dess bebyggelse och befolkning är en fråga som står högt på dagordningen i dagens arkitekturdebatt. Vid ombyggnation av ett galleri som varit gratis för allmänheten sedan 1891 eller en skola med bostäder för alla sorts studenter, blir denna fråga särskilt viktig. Båda projekten anknyter till den plats där de är byg-

gda. I South London Gallery har till och med den nya utbildningsbyggnaden byggts på samma ställe som det tidigare låg en hörsal, vilken blev förstörd i andra världskriget. I Cowan Court förstärks historien, förutom den tydliga utseendemässiga anknytningen till de äldre husen, genom skyltar ovanför varje hörsal där de alumner som donerat pengar för att göra byggandet möjligt står nämnda. Att ge byggnaderna en historia redan vid invigningen är ett starkt grepp för att ge dem en självklar plats i sin kontext. Ett tydligt sammanhang för en byggnad gör den lättare för de boende i byggnaden och dess omgivning att ta den till sig. I och med detta säkerställs byggnadens roll som aktiv i samhället och på det sättet kan den fylla sitt syfte. Situationen underbygger också arkitektens argument för hur byggnaden ska utformas vilket på många sätt gör det ännu mer självklart för hur den ska inkorporeras i samhället. Just för South London Gallery har detta varit en huvudfråga. Här jobbar man ständigt med att föra konsten till samhället och det är ett arbete arkitekturen inte får hindra. Med detta som argument kan historien hos utbildningsbyggnaden inte underskattas. Här kan barn från grannskapet komma och utveckla sin kreativa förmåga. Galleriets placering i södra London där ekonomin hos invånarna inte varit stark, historiskt sett, gör att tillgången till gratis kultur känns extra relevant. Cowan Court anknyter som tidigare nämnt på många sätt till de gamla byggnaderna och deras formspråk. En fyrkantig byggnad med en innergård i mitten. På en viktig punkt skiljer de sig dock åt. I de gamla byggnaderna på campuset vid Churchill College finns två

Denna sida. InnergĂĽrden till Cowan Court. Foto. Emma Lundberg.

43 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Höger. Trapphus i Cowan Court där den råa betongen får tala för sig själv. Foto. Cornelia Ahlstedt. Nästa sida. I tillbyggnaden gjord av 6a architects vätter studentrummen utåt. En förbättring från de äldre studentbyggnadenra där några rum är riktade in mot innergården. Foto. Emma Lundberg. Nedan. Det gamla universitetsområdet ses som ett av Storbritanniens finaste exemplar på engelsk brutalism. Foto. Cornelia Ahlstedt.

44 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

FAKTA

Cowan Court Tävling: Byggår: Arkitekt: Plats: Bakgrund: Info:

Priser:

2008 2016 6a architects Churchill Collage i Cambridge Ett bostadshus med 68 rum för studenter på skolan. Churchill Collage grundades som ett minne till Sir Winston Churchill och var en pionjär i den radikala expansionen av universitetsutbildningar under efterkrigstiden. RIBA East award 2017, Civic Trust Award Commendation 2017, Cambridge Design and Construction Awards, Best New Large Building 2017.

45 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

FAKTA

South London Gallery Byggår: Arkitekt:

2010 6a architects, konstruktionen av John Perkins Projects Ltd. Plats: Södra London. Bakgrund: Utbyggnad som rymmer galleriutrymmen, ett café, en extern utbildningsbyggnad och en lägenhet för en utställande konstnär att övernatta i vid behov. Info: South London Gallery öppnades för första gången 1891 och ställer ut samtida konst. 6a architects fick uppdraget att bygga ut galleriet. Priser: Mies van der Rohe Award nomination 2011, New London Architecture Award 2011, CivicTrust Award Commendation 2012.

46 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

typer av studentrum. Den ena typen ligger längs den yttre väggen, vända från innergården och den andra typen ligger längs med den inre väggen, vända mot innergården. De separeras med en korridor som går runt hela huset. Med rum som vetter in mot gården blir det lätt att boende upplever att andra har stor insyn. Konceptet med en innergård återfinns i 6a:s bidrag, men här har man valt att lägga alla studentrum längs den yttre väggen. Denna enkla åtgärd, hos en byggnad som tydligt relaterar till de som redan finns på platsen, gör rummen i Cowan Court mer åtråvärda än de i de gamla byggnaderna. Detta pekar också på det viktiga i fingertoppskänslan, att veta vad som är viktigt att bevara och vad som bör förändras för att möta dagens förväntningar på en modern arkitektur. Bevarandet av platsens historia är ett särdrag som återfinns i flertalet av 6a:s projekt. Detta har till exempel gjorts i ett projekt genom att spara en gammal vägg och bygga vidare på den. Det har också gjorts i galleriet där en gammal grundsten bevarats. Genom att använda detta arbetssätt med att bevara och synliggöra platsens historia, skapar kontoret en kontext för sina projekt. Detta gör att byggnaderna känns självklara i sin utformning. Studenthemmet blev klart så nyligen som 2016, men vid besöket kändes det varken malplacerat eller taget ur sitt sammanhang utan det smälte in i omgivningen. Förmodligen till stor del tack vare att formspråket så tydligt anknöt till vad som redan fanns på platsen. Den finstämda behandlingen av material, plats och historia gör South London Gallery och Cowan Court till två exempel på modern arkitektur som tillåtits vara i sin renaste form - utan tillsatt socker. □

Föregående sida. Fibercement upphängt med clips i fasaden på de tillagda delarna i South London Gallery. Plattorna är något nytt som möter det gula teglet i den gamla byggnaden. Denna sida. Detaljer från South London Gallery. Överst. I de äldre delarna sparas den gamla parketten. Mitten. Tegelmur i trädgården utanför det hippa caféet, väl värt ett besök. Foto. Clara Havström. Nedtill. Innovativ stenläggning i bakgården gjord av konstnären Gabriel Orozco. Foto. Jonas Bergström.

47 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

48 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Denna sida. Bakgården till South London Gallery. Englands växtvänliga klimat utnyttjas för att skapa en lummig och vild trädgård. Superscan à la Morten. Foto. Jonas Bergström. 49 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Promenaden till Pioneer Health Center kantas av radhus i tre våningar med enkla fasader i brunt tegel, byggda under den stora expansionen som London genomgick på 1800-talet. Vid svängen in på st. Mary’s road skymtar en iögonfallande byggnad med stora fönsterpartier, som på många sätt kontrasterar mot sin omgivning. Pioneer Health Centre i Peckham är en av ingenjören och arkitekten Sir Owen Williams viktigaste verk.

En oas av glas i en öken av tegel Iakttagelse av PIONEER HEALTH CENTRE Skrivet av NEMIR CHAUDHRY DIEDERIK DE VRIES 50 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

VÃ¤nster. The Pioneer Health Centre. Skiss. Diederik de Vries.

51 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Vänster. Välvda burspråk, en flirt med traditionellt byggande. Nedan. Hörnen är lämnade fria från stöd. En tydlig liknelse med Walter Gropius Fagus Werk. Foto. Diederik de Vries.

FAKTA

Pioneer Health Centre Byggår: Arkitekt: Ingenjör: Uppdragsgivare: Plats: Bakgrund:

52 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

1935 Sir Owen Williams Sir Owen Williams George Scott Williamsson och Innes Hope Pearse Peckham, London Ett forskningscentrum med fokus på den mänskliga hälsan.

ägde rum. Ett forskningscentrum där forskarparet Innes Hope Pearse och George Scott Williamsson hade som mål att undersöka hur vanliga familjer i den brittiska huvudstaden skulle påverkas av att träna sin fysik på ett kontrollerat sätt. Bakgrunden till forskningen var enligt Pearse att synen på forskning om människokroppen hade förändrats sedan Darwins evolutionsteori publicerats1. Tidigare hade man sett människan som ett undantag från andra djurarter med andra förutsättningar. Det var därför intressant för Pearse och Williamsson att undersöka om man kunde påverka en människas hälsa med vardagsmotion och bra matvanor. Pearse skriver i sin bok: ”Now we recognize that man is but one of the species undergoing evolution in the cosmos”.

Det var här Peckhamexperimentet

Platsen som valdes för experimentet var Peckham. Peckham hade på 1800-talet utvecklats från en by utanför London till en tätbefolkad förort sedan en järnväg hade anlagts. I tegelradhusen, som var byggda för en familj per hus var det inte ovanligt att det bodde två eller tre familjer. De flesta av de som bodde i Peckham på 30-talet var del av arbetarklassen som arbetade inne i London. Pearse beskrev Peckham-befolkningen som att de motsvarade en genomsnittlig population i stadsmiljö i England, med människor från olika etniska och socioekonomiska bakgrunder.

att Walter Gropius kallade byggnaden ”An oasis of glass in a desert of brick”. The Pioneer Health Center uppfyller alla kriterier som ett modernistiskt hus i 30-talets internationella stil ska uppfylla. En vitmålad pelarskog i betong med stora

Det var ingen slump

glasytor. Fönstren har smäckra spröjs och möter varandra elegant i hörnen. Öppningsmekanismerna i svartmålad stål, inspirerade av Bauhausskolan i Dessau, är gedigna på ett sätt som man bara hittar i tidigt modernistiska hus som detta. Samtidigt finns det också en traditionell underton. Byggnaden hålls visuellt samman av två flyglar. Det är två stabila klossar som mellan sig förvarar de till synes fragila burspråken. Detta är ett formspråk som visar på status och återfinns i mycket traditionell bebyggelse som visar på makt, exempelvis det nygotiska Rousham House, se sida 110, beläget i Oxfordshire, England. kännetecknar strukturen i många av Owen Williams projekt. Typiskt för honom är att det från pelarens topp skjuter ut fyra sneda element som ger strukturen styvhet för laster från sidan. Denna struktur ger Williams förutsättningar för att ha en öppen planlösning. Konceptet kom till god användning i såväl Pioneer Health Centre som i hans projekt The Daily Express Building i Manchester, som var ett tidningstryckeri där en öppen plan gav bra förutsättningar för en effektiv industri. Dessa två projekt må ha olika fasaduttryck vid första ögonkastet, men deras uppbyggnad är i grunden lika. Daily Express-huset visar sin struktur på ett grafiskt sätt med hjälp av toningar i glaset medan Pioneer Health Centre istället anspelar på traditionell bebyggelse. The Pioneer Health blev snabbt en samlingsplats för hela Peckham. Forskningsanläggningen fick i talspråk namnet ”the centre” och blev den plats där människor träffades för att umgås i caféet eller för att träna tillsammans. Idag finns det en stor yta mellan

1 Pearse Innes Hope. Origins of the Welfare State: The Peckham Experiment, 1943.

Pelar-balksystem i armerad betong

53 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Höger. En innovativ fasad med runda hörn i glas. The Daily Express Building är byggd redan på 30-talet men ser högst aktuell ut än idag. En nutida jämförelse är det nya forskarhuset vid Chalmers Science Park Foto. Nemir Chaudhry. Nedan. Forskarhuset Chalmers Science Park. Foto. Ola Sjöberg.

stängslet vid gatan och fasaden, som på 30-talet troligen fungerade som ett torg. Torget är ett av arkitektens starkaste verktyg för att uppmuntra till social gemenskap. Ett annat verktyg som används för att främja sociala gemenskapen är planlösningen. Den öppna planlösningen inne i huset cirkulerar kring en simbassäng i mitten och när deltagarna i experimentet klev in bytte de om till likadana kläder. Torget, de öppna planlösningarna och de transparenta fasaderna bildar en miljö dit alla kommer med samma förutsättningar. Av dessa anledningar har Pioneer Health Centre senare tagits upp av den socialistiska rörelsen i England som ett bra exempel på ett byggnadsverk med ett starkt moraliskt och socialistiskt koncept. Pioneer Health Centre upplevs som ett oskrivet blad. Den kliniskt rena modernismen har som största utmaning att inte bli opersonlig. Det är därför det är viktigt att det finns en interaktion mellan hus och människa. Förr var det familjerna som kom till platsen för gemenskap och idrott. Idag har huset blivit värd för några rymliga lägenheter där de boende sätter sin egen prägel på deras hem. Huset berättar med sina val av stilar och referenser en tydlig berättelse där man visar upp att kunskap är den nya makten i samhället och att vetenskapen kan beskriva naturen. Samtidigt är det här en plats där människor av alla klasser samlas i en och samma byggnad. Husets natur vilar i mötet mellan det sociala engagemanget och den vetenskapliga precisionen. □

54 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

FAKTA

The Daily express building Byggår: Arkitekt: Ingenjör: Fasad: Plats: Bakgrund:

1936-1939 Robert Atkinsson Sir Owen Williams Sir Owen Williams North Quarter, Manchester Tidningstryckeri som tillkom i Daily Express expansion i Storbritannien på 30-talet.

Ett huvudkontor kan vara uppseendeväckande. Det kan vara skrytsamt, överflödigt och statusmarkerande. Men hos ett huvudkontor kan det också finnas en anspråkslöshet, ett utrymme som spänner utanför viljan att hävda sig; ett arkitektoniskt sammanhang som bjuder på fler upptäckter än vad som anas på ytan.

Konsten att bemästra kraftspel Reportage om HOPKINS ARCHITECTS Skrivet av ELLA DAVIDSSON SARA EIDENVALL

56 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Bild. Schlumberger Research Centre från håll, inga besökare får gå nära utan tillstånd. Foto. Jonas Bergström.

57 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Hopkins Practice Office är en byggnad som i sin enkelhet

visar sig briljera med genomtänkt strukturell utformning, flexibilitet och fokus på hållbarhet. Det är därför inte förvånande att ett sådant arkitektkontor ligger bakom det häpnadsväckande kraftspel som spänner upp väggarna till Schlumberger Research Centre i Cambridge, där konstverket inte utgörs av klassisk ornamentering, utan av utmanande, strukturella lösningar.

Schlumberger Research Centre är hårt bevakat av

övervakningskameror och ståltrådsstängsel. Innanför byggnadens väggar pågår avancerad forskning kring borrning för oljeindustrin. Det är uppenbart att endast personer med behörighet är välkomna. Trots detta väcker den ufoliknande byggnaden på fältet utanför Cambridge nyfikenhet och det är svårt att inte vilja ta ett steg närmre.

58 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

vajrar i olika riktningar, vilket skapar en nästintill orubblig stabilitet i konstruktionen. Ingenting lämnas åt slumpen. Tyget som utgör byggnadens väggar och tak är en teflon-

belagd glasfiberduk som transmitterar 13 procent av dagsljuset. Ljuset och volymen har gett det inre rummet i byggnaden smeknamnet ”Vinterträdgården”. Här är en plats där de anställda kan känna sig fria och inspirerade, allt för att ge goda förutsättningar till nya upptäckter inom oljeindustrins hemlighetsfulla forskarvärld.

Vinterträdgården är en plats där de anställda kan känna sig fria och inspirerade.

Anläggningen byggdes år 1985 och konstruktionen kan beskrivas som en tältduk uppspänd mellan fyra stycken master med hjälp av vajrar. Hela den bärande konstruktionen syns på utsidan, vilket avslöjar den komplexa strukturen. Sidomasterna är L-formade där den övre delen utsätts för tryck och den undre för drag. Vajrar som spänner masterna är dragna. I varje punkt som duken spänns upp i löper åtminstone tre

Den karakteristiska, utanpåliggande strukturen hos Schlumberger Research Centre leder gärna tankarna till en insekt. Skelettet klamrar sig fast på byggnadens utsida, som i sin tur omsluter de mjuka organen på insidan. Kanske att tankarna leds till Franz Kafkas bok Förvandlingen, där byggnaden i likhet med boken kan upplevas som vulgär men samtidigt fascinerande. Det kraftfulla, genomtänkta samspelet mellan tryck och drag, i kombination med nyfikenheten kring det förbjudna och övervakade, bäddar för en känsloladdning. Det finns någonting poetiskt i att en insekt har landat på ett övergivet fält utanför Cambridge. >>

Överst. I en del av byggnaden har det byggts en vinterträdgård innanför tältets tak. Skiss. Clara Havström. Nedtill. Snedstagen fungerar i drag men under större vindlaster fungerar de även i tryck varför de är styva. Skiss. Jonas Bergstöm.

59 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Höger. Insidan av Hopkins Architects huvudkontor. Den första byggnaden av två som restes på tio arbetsdagar. Foto. Clara Havström.

60 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Vänster. Den bärande strukturen ligger utanpå klimatskalet. Den bortre byggnaden kan ses som en iteration av den främre och med hjälp av en momentfri led ges ett smäckrare uttryck. Se ritning på nästa uppslag. Foto. Clara Havström.

61 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Höger.Strukturell ritning över Hopkins Practice Office ena bygnads fackverk och dess sammankopplingar. Ritning. Utdelat material från Hopkins kontor.

62 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Hopkins Practice Office är namnet på den huvudkontorsbyggnad vars medarbetare ritat och konstruerat Schlumberger Research Centre. Vid första anblick är huvudkontoret ingenting utöver det vanliga. På ett kilformat utrymme mellan två äldre byggnader skymtas blygsamt en boxliknande volym, inramad av ett skelett i stålkonstruktion. Innanför anar besökaren ytterligare en sådan volym. Mellan de äldre husväggarna och volymerna är vita dukar uppspända som skydd mot Englands varierande väderlek. En av kontorets medarbetare Tony White förklarar att för att upprätta byggnaden behövdes inget avancerat arbete på plats, eftersom allt färdigställdes i produktion. Huvudbyggnaden påstås vara så enkel att montera att ett mindre

arbetsteam färdigställer byggnaden på tio arbetsdagar. Det betyder också att byggnaden kan nedmonteras vid behov, för att sedan flyttas till en ny plats. Under normala förhållanden beräknas byggnaden bara behöva underhållas var 20:e år. Byggnaden uppmäter bra isolering, vilket betyder att god inomhustemperatur kan bibehållas med låg energianvändning. Mönstret på fasadmaterialet och insidan av väggen är densamma, för att delelementen enkelt ska kunna staplas tillsammans vid transport. Att det strukturella ramverket är placerat på utsidan har flera fördelar. Bland annat reduceras vindlasten, men det är även gynnsamt ur energisynpunkt, eftersom de

element som främst leder värme i konstruktionen inte är en del av klimatskalet. Strukturen är uppbyggd som en tredelad ram med två sidor och en övre del, där den övre delen bara tar draglaster. Vid exempelvis snölast är den mittersta dragstången i slakt tillstånd, medan den vid vindlaster som trycker underifrån tar draglast. Den innersta delen av den övre ramen är därför alltid tryckt, och den övre är alltid dragen. Den undre hålls emot av strävheten i fasadmaterialet. Byggnaden är en billig, hållbar konstruktion med goda kvalitéer inom brandsäkerhet, isolering, konstruktion och energiförbrukning. Frågan är bara, till vilket estetiskt pris? För även om fördelarna inte går att ta miste på är det möjligt att inte alla uppskattar den strukturella, ärliga utsidan. Kanske att Hopkins Architects vill visa att de prioriterar något annat än de konstnärliga delarna inom arkitektur. Eller anser de rent av att den framhävda konstruktionen är ett konstverk i sig? Likt Schlumberger Research Centre är kanske tanken att framhäva det råa och funktionella. På så vis skapas en strukturell ärlighet som kan liknas vid 30-talsmodernismen inom vilken Le Corbusiers vita putsfasader utan ornament i det här fallet har bytts ut mot en ut- och invänd fasad, och därigenom kanske till och med tagit idén om arkitektonisk ärlighet steget längre? För vad är konst? Och vad är den gemensamma nämnaren mellan Hopkins Practice Office och Schlumberger Research Centre? Kanske är byggnaderna riktade till en annan publik än allmänheten. Kanske är byggnaderna till för dem som uppskattar konstruktionskon-

sten, de som ser bemästrandet av kraftverkan som en lika kreativ process som en målning och som imponeras snarare än avskräcks av byggnadernas strukturella ärlighet. Kanske är dessa personer den sanna målgruppen. Om den teorin stämmer, måste väl ändå Hopkins Architects lyckats? Ett konstverk behöver inte nödvändigtvis vara vackert. Ett konstverks uppgift kan istället vara att imponera, utmana och inspirera. Konst kan tänja gränser och bjuda in betraktaren till att använda sin egen fantasi för vad som är möjligt. Konst kan vara en dramatisk, uppspänd tältkonstruktion i området utanför Cambridge, likväl som ett huvudkontor inklämt mellan två hus i centrala London. Oavsett åsikt om mötet mellan form och funktion, estetisk korrekthet eller om det vulgära, eller vackra, i sanna konstruktioner, så lyckas Hopkins Architects med en sak i sina byggnader: de får människor att ta ställning. För det är svårt att inte reagera, på gott och ont. Och det är väl det som är konst, om något? □

63 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Att skapa arkitektur som förändrar samhällen är en utmaning. Will Alsop kan dock ha kommit en bra bit på vägen, med ett bibliotek i Peckham och en lägenhetsbyggnad i Manchester.

Att förnya en stadsdel Iakttagelse av PECKHAM LIBRARY CHIPS BUILDING Skrivet av EINAR PERSSON DAVID BENGTSSON

64 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Kanaler från den gamla industri-eran flyter genom stadsdelen New Islington som ligger en kort promenad från Manchester centrum. En halvtimme med buss från centrala London ligger Peckham. Dessa två stadsdelar har mycket gemensamt. Båda förföll urbant och socialt under den ekonomiska nedgången på 70-talet och vidare in på 80-talet. Kriminaliteten ökade och flera gäng fick fäste i områdena. Denna nedåtgående spiral behövde brytas, så under 90-talet beslöt regeringen att investera i en förnyelse av flera stadsdelar i England, bland annat Peckham och Manchester. I förnyelsen av Peckham ingick bland annat ett nytt bibliotek som skulle bli symbolen för det nya Peckham. Knappt 10 år senare inleddes även förnyelsen av Cardroom Estate i Manchester som snart gavs det nya namnet New Islington av sina invånare. Arbetet i Manchester leddes av företaget Urban Splash som valde Will Alsop för att designa ett av de första bostadshusen i det nya området. Syftet med Peckham Libraryochden så kallade Chips Buildingvar mycket mer än att bara rymma de funktioner som förväntades av byggnaden. Alsops främsta uppgift var att skapa hopp och framtidstro hos människorna i området. I båda fallen tacklade han den uppgiften genom att designa färgsprakande lekfulla byggnader, som även väl fyller sitt praktiska syfte. Trots att Peckham ligger geografiskt nära Londons centrum var det tidigare på många sätt socialt isolerat. Ser man norrut genom Peckhams biblioteks färgglada glasfasad syns nu flera av centrala Londons landmärken, en påminnelse till besökarna att Peckham är och förblir en viktig del av London.

Uppdraget med Chips Building var att rita ett stort flerbostadshus som även skulle rymma flera offentliga faciliteter. En tydlig strategi i utformningen av Chips Building var de boendes närhet till vatten, framförallt att kunna se vatten från sina fönster. Även det gräsbeklädda allmänna området mellan de nyanlagda kanalarmarna är tänkt att fungera som en social mötesplats. Grannskapet består av mindre villor, affärer och några större flerbostadshus. Tidigare igenfyllda kanaler har grävts upp så att byggnaden nu har vatten på tre sidor och två lekfullt utformade öppningsbara gångbroar har byggts. “Thegood momentsinlife”är ett av Alsops huvudteman, och i Chips Building försöker han skapa möjlighet till dessa stunder. Chips building är ett nio våningar högt flerbostadshus, uppdelat i tre lager på tre våningar vardera. >>

Ovan. Interiör från Chips Building där färgsättningen hjälper till att orientera sig i huset. Från fönstret ser man ner över de anlagda samt befintliga vattenstråken kring huset. Foto. David Bengtsson. Vänster. Trappan upp till Peckhams biblioteks lässal. Genom de färgade fönstren syns Londons innerstad i horisonten. Foto. Albin Norrman.

65 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

FAKTA

Peckham Library Byggår: Arkitekt: Plats: Ingenjör: Byggare:

66 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Denna uppdelning leder tankarna till engelska chips, tre pommes frites staplade på varandra. Den upplevda skalan gör att byggnaden ser betydligt mindre och lättare ut än vad den annars skulle gjort. Varje chips har en en egen färg med nischer i klara accentfärger. Fönstersättningen är ett lekfullt kollage och för att knyta an till platsens historia är fasaden prydd av stora bokstäver som skriver ut namnen av kanaler och vattendrag i Manchester, som Ashton och Mersey. Byggnaden innehåller 142 lägenheter på ett till tre rum och kök samt lokaler för företag på bottenplanet. Idag finns det bland annat ett dagis och ett spa. Lägenheternas plan-

1999 Will Alsop (Alsop and Störmer) Peckham, sydöstra London AKT II Sunley Turriff Construction

lösning är baserade runt en central kärna innehållande badrums- och köksfaciliteter. Planlösningen är öppen, men kan delas upp med hjälp av ihopfällbara skärmväggar. Alsops bakomliggande tanke för detta var att även de boende i en mindre lägenhet skulle ha plats att bjuda hem sina vänner på middag genom att öppna upp skärmväggarna. Konstruktionen är primärt i betong, men i sann Alsop-anda är den interiört målad i skarpt kulörta färger, matchande fasaden. placerat på ett torg, som även rymmer ett Health Center med pool, gym och Peckham Library ligger centralt

Nedan. Läspodd på övervåningen, Peckhem library. Skiss: August Sjölin.

Ovan. Undersidan av läspoddarna inuti Peckham Library. En rofylld plats att fly från vardag och fokusera på studier. Höger. Ljuset tas in från öppningar i taket. Nedan. Läspodden är klädd i tunnt fanér och sitter fast med hjälp av stift. Foto: Lydia Winninge.

FAKTA

Chips Building Byggår: Arkitekt: Plats: Ingenjör: Entreprenör:

68 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

2009 Will Alsop (aLL Design) New Islington, Manchester Martin Stockley Associates Urban Splash Build

dagis. Formen på byggnaden har avsiktligt utformats till att inte ta för mycket av torgets yta. Torget snarare förstärks genom rummet som skapas under bibliotekets utkragning. Den upphöjda byggnaden fungerar också som skydd mot väder och vind. Det finns även en poäng i att för en stund få lämna det vardagliga bakom sig när man stiger upp i biblioteket. De snedställda, till synes slumpvist placerade pelarna undviker medvetet ett klassicistiskt uttryck och gör byggnaden mindre formell. Pelarna ser inte ut att bära mycket vikt vilket får byggnaden att uppfattas som lätt. Topografin i centrala Peckham är liksom övriga London relativt platt. Stadslandskapet är präglat av flerbostadshus på tre till fyra våningar, vilket gör att bibliotekstaket sticker upp något över de närliggande husen och ger ett tydligt avtryck i stadsbilden. En fråga flera besökare ställer sig är om byggnaderna verkligen har förnyat stadsdelarna? För biblioteket i Peckham är svaret ett klart ja. Hyllat med ett Stirling Prize och med betydligt fler besökare än förväntat har de boende i Peckham en byggnad att vara stolta över. Tomterna runt Chips Building väntar fortfarande på att bli bebyggda så det är än idag för tidigt att säga hur New Islington kommer utvecklas. En sak som är säkert är att Chips Buildings starka grepp ger en unik karaktär till området som förhoppningsvis kommer att bidra till ett framgångsrikt förnyande av hela New Islington på samma sätt som Peckham. Slutresultatet återstår att se, men det är troligt att dessa områden redan nu har mycket att tacka Will Alsop för. □

Vänster. The Chips Buildings färgglada fasad sätter ton för det nya området New Islington. Foto. Nemir Chaudhry. Höger. Porträtt. Skiss. August Sjölin.

69 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Del II

Tingens oundvikliga bredvidvartannathet

Bar talk #1

72 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Mötet med Will Alsop äger rum på en fuktig och för till-

fället folktom bar. Det är inte vilken bar som helst utan Wills egna Doodle bar, beläget precis under järnvägsviadukten in till centrala London, som får agera scen för vårt möte. Väggar och tak är sparsamt renoverade sedan 1800-talet men man kan ana Wills tillskott i interiören. I ett hörn av lokalen sitter Morten och talar ivrigt med en till synes inte lika engagerad äldre man. Böjd över ett vinglas, vit skjorta och en bleklila kavaj. Fördomarna gör sig påminda direkt, kan detta vara mannen som skapat dessa färgglada glädjefyllda byggnader..? Vi placerar oss vid ett stort massivt träbord. Will vid kortändan och vi runtom. Samtalet tar sin början...

temat “good moments of life”. Som att vi ska undvika konsulter och att livets bästa ögonblick är när man ser ut över ett vattendrag med en gin och tonic i handen. Bildspråket är ärligt, mänskligt och tydligt. Vad Alsop anser om 3d-program går inte att misstolka: “Revit is an awful program, it asks questions you are not ready to answer”. Allteftersom samtalet fortskrider blir det uppenbart att Will har trängt långt och djupt in i arkitekturens snåriga värld, och alltid följt sin egen väg. Den kunskap han förmedlar ligger inte i smidiga Revit-hacks eller nya trendiga planlösningar. Det vi lär oss från honom handlar om fenomenen, och den djupare kontakt vi har med arkitekturen. Känslor, snarare än siffror.

...eller snarare,

Att få möta

monologen tar sin början. Det blir snabbt klart att denna stunden får man ut mest av genom att bara lyssna. Utan någon alltför uppenbar röd tråd delar Will med sig av sina viktigaste livserfarenheter, filosofier, och övriga spontana tankar under

en arkitekt av sådan kaliber på ett så personligt plan var en av resans stora höjdpunkter, som sent kommer glömmas. – David Bengtsson

Föregående uppslag. Skiss. Clara Havström. Vänster. Will Alsops tankar kring arkitektens arbetsprocess: “20 notions one idea, 20 ideas one concept, start over...”. Skiss från hans Doodle bar i Southwark, London. Skiss. Ola Sjöberg. 73 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

74 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Föregående sida. Skiss: Clara Havström. Denna sida. Foto. Jonas Carlsson, Ola Sjöberg, Nemir Chaudhry, Jonas Bergström, Clara Havström, Hilda Alfredsson.

75 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

76 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Foto. August Sjรถlin, Ola Sjรถberg.

77 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

78 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

PÃ¥ Bartlett School of Architecture

Föregående sida. Skiss från Bartlett School. Skiss: Ola Sjöberg. Denna sida. Dikt “På Bartlett Scool of Architecture”. Dikt. Hilda Alfredsson.

You know more than you think, sa någon till oss. Skitsnack var min första tanke. Och sedan slutade jag tänka.

79 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Hรถger. Foto. Clara Havstrรถm, Ola Sjรถberg, August Sjรถlin, Albin Norrman, Nemir Chaudhry.

80 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Vänster. Skiss. August Sjölin, Ola Sjöberg, Hilda Alfredsson.

81 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Bar talk #2 Höger. Källarbaren i Manchester. Skiss. Albin Norrman.

82 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Morgonen vi träffar Neil Thomas är mulen. Frukosten på vårt hostel i Manchester serveras av en lokal förmåga som ännu luktar sprit efter gårdagskvällen. Hans starka dialekt är näst intill oförståelig för ett svenskt öra. Det bjuds på cornflakes som smakar ungefär likadant som den gråa kartongförpackningen. Det finns dock apelsinjuice, som vår servitör trots ett visst vingel i steget lyckats fiska fram från ett skafferi. På rutorna tickar duggregnet. Klockan har inte slagit mer än 10 när klassen leds ner i en barlokal på källarplan i huset, av klassiskt engelskt snitt. Trämöbler, dovt ljus och ett upplyst barskåp. Man skulle kunna föreställa sig en riktigt sunkig kväll på krogen här. Det är här vi möter Neil Thomas, ingenjör och grundare till kontoret Atelier One. Så fort han öppnar munnen är det tydligt att det här är någonting nytt. Entusiasmen fullständigt lyser upp den murriga källaren när han pratar om sitt yrke på ett målande och intimt sätt. Ingenjörer som vi har träffat dittills under utbildningen har ofta pratat om att lösa problem. Problemlösning är den stora uppgift som ingenjören förväntas ta sig an. Det är därför det är så uppfriskande att höra Neil Thomas berättelse. Här står en ingenjör som är entusiastisk kring sitt yrke. Någon med visioner, drömmar, förhoppningar och mål. Ingenjörskonsten är för

honom bryggan mellan konst och vetenskap. Det är viktigt att båda dessa ska få komma till uttryck. Presentationen avslutas med att Neil Thomas berättar om varför han valde att bosätta sig i Manchester trots att hans kontor befinner sig i London. Anledningen är att hans fru och barn bor i Manchester och att han inte tycker att jobbet ska få prioriteras över hans familjeliv. Den här avslutningen är kanske det som lämnar störst avtryck av allt. Förutom att vara en ambitiös och hårt arbetande ingenjör så väger Neil Thomas även upp detta med ett privatliv som är viktigt för honom. Det finns något poetiskt över hela det här mötet på den här platsen. Manchester är inte en plats som är hisnande vacker. Byggnaderna står lite omaka bredvid varandra och vädret lämnar en hel del att önska. Neil Thomas, en oerhört innovativ och ambitiös ingenjör, bor här trots att det att de stora uppdragen finns på annat håll. Här finns familjen, det som är viktigast för honom. I den ruffiga bakgrund som är Manchester, förstärks det vackra i det här beslutet. Manchester och samtalet med Neil Thomas berörde mig på ett sätt som London eller andra världsstäder inte har kunnat göra. De små färgklickarna blir så mycket starkare mot en grå bakgrund. – Diederik de Vries

“Understand your engineering. If it’s all just numbers to you, then stop it.” ”Communication” ”Go and fight for the right place to be.” ”You see things and you say - why? I dream things and I say -why not?” – Neil Thomas 83 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Del III

I kรถlvattnet av den industriella revolutionen

1 2

86 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Den 15 september 1830 ångade de första loken ut från Liverpool längs rälsen mot Manchester. Premiärministern the Duke of Wellington vinkade till folksamlingen från sin öppna vagn, tågsätten tog fart och invigningen såg ut att bli en lyckad dag.

När England spårade ur En samling texter om MANCHESTER RAILWAY Skrivet av ALBIN NORRMAN AUGUST SJÖLIN JONAS CARLSSON JONAS BERGSTRÖM 87 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Sida 84. Skiss. Ola Sjöberg. Föregående uppslag. Karta över Manchesters järnväg med markering för de stopp som gjorts längs vägen. 1. Liverpool 2. Albert Docks 3. Rainhill station 4. Sankey Viaduct 5. Liverpool-Manchester railway 6. Manchester Illustration. Albin Norrman. Höger. Stationen lever än idag. Skiss. Albin Norrman.

En dag senare summerades invigningsdagen i tidningarna runt om Europa. En dyster men makabert spektakulär bild målades upp. Invigningsdagen innehöll en urspårning, en kollision och förlusten av benen och sedermera livet för en namnkunnig politiker som försökte skaka premiärministerns hand när the Rocket kom dundrande på det intilliggande spåret. Detta skulle ha kunnat bli en katastrofal start för den första kommersiella järnvägen men fick motsatt effekt. Den högt uppsatte politikerns död gjorde att öppningsdagen blev vida omskriven - nyheten om att snabb, smidig och relativt billig långdistanstransport existerade spred sig bland folket. Ett otäckt exempel på hur all publicitet är bra publicitet.

Tunnlar byggdes och berg karvades ur – naturen fick anpassa sig efter järnvägen och den nya tiden.

88 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Liverpool & Manchester Railway, eller LMR,

blev direkt populär och planer på en utvidgning av järnvägsnätet började utformas. På tio år hade ytterligare 3,000 km järnväg lagts och bara tjugo år senare omfattade Englands järnvägsnät mer än tusen mil räls. Byggandet finansierades privat och det rådde hård konkurrens mellan de många olika bansträckningarna samt deras respektive investerare. Efter första världskriget insåg man att situationen var ohållbar och de privata bolagen fördes i ett första steg samman till fyra regionalt övergripande bolag. 1948

bildades British Rail och bolagen förstatligades. Liverpool & Manchester Railway kan ses som startskottet för järnvägens guldålder, en tid som revolutionerade världen både vad gäller handelsutbyte och möjligheterna för enskilda människor att resa. Även om det inte var den första järnvägen, så var det den första att uppfylla ett antal villkor som gjorde den kommersiellt gångbar och banade väg för framtidens strategi. Tågen gick enligt tidtabell, endast ångdrivna lokomotiv var tillåtna och sträckan var försedd med ett, om än primitivt, signalsystem. Signalsystemet tillät tågen att hålla en högre hastighet genom att endast släppa in ett tågset i taget på en bestämd sträcka. Detta gav lokföraren möjlighet att öka hastigheten med vissheten om att sträckan var fri från hinder. Ingenjören George Stephenson hade också insett hur mycket energi som slukades av även svaga lutningar och järnvägen byggdes därför så rak som möjligt, såväl i horisontellt som vertikalt plan. Tunnlar byggdes och berg karvades ur – naturen fick anpassa sig efter järnvägen och den nya tiden. George Stephenson,

järnvägspionjär och ingenjör, var ledande inom konstruerandet av järnvägar och lösningar till de allehanda problem som behövde överkommas för en framgångsrik tågtrafik. På de nästkommande sidorna presenteras två av hans verk, Rainhill Skew Bridge samt Sankey Viaduct som båda ligger längs med bansträckningen mellan Liverpool och Manchester. Vidare ges en presentation av Albert Dock i Liverpool som tillsammans med järnvägen var en viktig del av infrastruktursexpansionen i den industriella revolutionens England. □

89 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Världens första diagonalt sträckta stenbro heter passande nog Skew Bridge – skev bro, och återfinns vid Rainhill station mellan Liverpool och Manchester. Att leda lasten rätt i en diagonal stenbro är svårt, vilket går att utläsa ur de speciellt skurna stenarna som med hjälp av gravitationen låser fast strukturen.

Rainhill Skew Bridge Iakttagelse av RAINHILL STATION Skrivet av JONAS CARLSSON

90 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Bron stod färdig 1829 och är byggd i sandsten snett över The Liverpool and Manchester railway. Eftersom varje sten är unik och väger upp emot två ton i den komplexa konstruktionen byggdes först en replika i trä på en åker i närheten, detta för att kunna bestämma den exakta formen på varje sten, där inga sidor är parallella eller vinkelräta mot varandra. Konstruktionen innebar en utmaning då kraften vill ta den kortaste vägen genom valvet och därmed trycka stenarna ut ur sitt läge. Man kan säga att en vanlig valvbro är tvådimensionell eftersom kraften bara verkar nedåt och utåt mot brofästena, medan en skew bridge är tredimensionell eftersom det här även finns krafter i sidled. För att hantera de skjuvkrafter som uppstår på grund av brons vinkel har varje sten formats på så vis att detta förhindras och de låses fast i läge. Detta ger upphov till ett skruvformat mönster på undersidan av valvbågen. “The Father of Railways”,

George Stephenson, som byggde världens första intercity-järnväg mellan Liverpool och Manchester, var även arkitekten bakom bron. Ett av arven som Stephenson lämnade till eftervärlden var standardmåttet för avstånd mellan skenorna i rälsen, 1435 mm, som används på de flesta järnvägar i världen än idag.

Denna typ av bro har funnits ända sedan romartiden men är relativt ovanlig eftersom det är mycket svårt att få vinklarna på stenarna korrekta. Det var först i mitten av 1800-talet, när man insåg att man kunde använda tegelstenar som formats med rätt vinkel från

början som det blev enklare att bygga dem och Charles Fox, ingenjören bakom “The Crystal Palace”, var en av de första att utveckla en fungerande princip för detta. Det konstruerades hela 63 broar på sträckan mellan Liv-

erpool och Manchester och bron i Rainhill var den enda av sitt slag. Anledningen varför bron byggdes i vinkel var helt enkelt för att förvaltarna för den befintliga vägen mellan Liverpool och Warrington insisterade på att vägen skulle vara rak även fortsättningsvis och eftersom järnvägen också var tvungen att hållas rak, var enda lösningen att bygga bron i vinkel. Detta kom att tillämpas på allt fler ställen över hela England när järnvägsnäten växte och befintliga vattendrag och vägar var tvungna att korsas av järnvägen i vinkel.

Vänster. Varje sten har sin unika form. Materialet är sandsten som är den huvudsakliga geologiska berggrunden i området kring Manchester Railway. Foto. Albin Norrman. Nedan. Tryckande krafter i valvbågen. Skiss. Jonas Carlsson.

Bron med sitt spann på 16 meter och valvhöjden 9,1 me-

ter är idag Rainhills största turistattraktion. Den lilla staden med ca 11 000 invånare nås enkelt med tåg från Manchester eller Liverpool på den fortfarande aktiva tåglinjen. □

91 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

92 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Föregående sida. Plan och sektion över brobanan. Ritning. Jonas Carlsson. Vänster. Akvarell. Skiss. Clara Havström, Ella Davidsson.

93 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

FAKTA

Rainhill Skew Bridge Byggår: Arkitekt o Ingenjör: Plats: Bakgrund:

94 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

1829 George Stephenson Rainhill Bro över järnvägen som behövde byggas sned för att tillåta en befintlig väg att behålla sin raka sträckning

Föregående sida. Pågående samtal vid Skew Bridge. Foto. Nemir Chaudhry. Denna sida. Foto. Hilda Alfredsson, Cornelia Ahlstedt.

95 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Sankey Viaduct är med sina nio tegelvalv den första teglade järnvägsviadukten i världen. Dess design härstammar från romartidens akvedukter och gav utrymme för höga båtar som färdades längs Sankeykanalen att passera under.

Sankey Viaduct Beskrivning av JÄRNVÄGSVIADUKTER Skrivet av JONAS BERGSTRÖM

Redan år 1822 diskuterades möjligheten att anlägga en järnväg mellan Liverpool och Manchester. Lokomotivmotorer användes då i Newcastle Upon-Tyne och ingenjörerna spekulerade om dessa även skulle fungera för en kommersiell järnväg. Med ingenjören George Stephenson i spetsen grundades år 1825 ett företag som skulle anta utmaningen. Nu skulle gods och passagerare framföras betydligt snabbare, samtidigt som transportkostnaderna skulle halveras i jämförelse med det befintliga systemet. William Allcard vara bara 19 år då han fick i uppdrag att tillsammans med Stephenson designa järnvägsbron över Sankeykanalen. Konceptet för viadukten vilar på en väl beprövad design för akvedukter från romartiden. Jämförbart med till exempel Pont-du-Gard i södra Frankrike, en stenvalvsbro från början av första århundradet efter Kristus. Utmaningen med Sankey Viaduct var hur man skulle hantera punktlaster, en last som akvedukter aldrig tidigare behövt hantera.

kom i bruk, gick huvuddelen av transporter längs kanaler och floder i England. Sankeykanalen var den industriella revolutionens första kanal. Redan år 1757 kunde kol transporteras ner till den växande industrin i Liverpool. Kanalen bidrog till en industriell tillväxt i hela den omgivande regionen och inkluderade ditintills småstäder såsom St Helens, Earlestown och Widnes. Innan dess att järnvägen

96 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

“Mersey flats” kallades de båtar som transporterade gods längs Sankeykanalen. De var breda och hade höga segel, vilket gjorde att samtliga vägar som kor-

sade kanalen behövde korsa över svängbroar. Även den nya järnvägen hade behövt korsa över en svängbro, men Stephenson beslutade att istället lyfta upp järnvägsbron så högt att båtarna kunde passera under, med en fri höjd på 18,3 m. Viaduktens nio runda tegelvalv har samtliga en spännvidd på 15,2 m. Valven stöttas upp av åtta stabila, rektangulära bropelare med socklar i tre nivåer. På respektive pelare finns en pilaster som sträcker sig upp i nivå med brons långsträckta kornisch. På grund av väldigt sank mark i området, vilar bropelarna på sandstensplattor, där plattorna i sin tur vilar på totalt 200 timmerpålar, med längden 6,1-9,0 m. I en valvkonstruktion har varje stenblock en egentyngd som stabiliseras av normalkrafterna i kontaktytorna mellan blocken. Normalkrafterna ger upphov till en

trycklinje som ändrar riktningen för egentyngden. För att valvet ska bevaras stabilt då detta utsätts för tillfälliga punktlaster, såsom ett förbipasserande tåg, krävs att brons egentyngd är tillräckligt stor. Med en tillräcklig egentyngd kan trycklinjen hållas inom valvets tjocklek och därmed bevara valvet intakt.

Nedan. Skiss. Jonas Bergström.

Huvudsakliga material som använts är gul sandsten och

rött tegel. Den gula och röda sandstenen var ett lokalt material som användes flitigt på stora byggen vid den här tiden. Faktumet att stenen kunde brytas lokalt, sänkte troligen kostnaderna för bygget. ett högt historiskt och kulturellt värde, som den första stora järnvägsviadukten i världen. Ännu korsar tåg över bron för att transportera människor längs den första järnvägen - järnvägen mellan Liverpool och Manchester. □

Sankey Viaduct har idag

97 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Byggnaderna konstruerade utan bärande trä blev de första brandsäkra lagerlokalerna i världen och gjorde Albert Dock till en världsledande hamn i sitt slag – en hamn som snart skulle få se sig förbipasserad av en ny tid.

Alber t Doc k Iakttagelse av LIVERPOOLS HAMN Skrivet av AUGUST SJÖLIN

98 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Albert Dock var segelskeppen fortfarande ledande på haven och hamnen utvecklades efter dem. Hamnbassängen nådde proportioner av tre fotbollsplaner och kunde ta emot flera hundra skepp på den tiden. Valet att placera lagerlokalerna intill vattnet så att lasten kunde föras direkt från fartyg till lager och vice versa var inte revolutionerande men var ett modernt grepp att effektivisera hamnen. Två år efter öppnandet modifierades hamnen ytterligare med installationen av världens första hydrauliska kranar. Trots att Albert Dock nu hade utvecklats till en modern hamn med en avancerad design gick skeppsutvecklingen snabbare än vad hamnen kunde hantera. Segelskeppen byttes successivt ut mot moderna ångskepp som snabbt växte sig stora, större än vad hamnen kunde hantera. Redan 50 år efter öppnandet hade hamnen gått från världsledande till utdaterad.

Vid byggandet av

Utan bärande konstruktion i trä användes istället gjutjärn, tegel och sten. Timmerpålar användes förvisso, men för att staga upp grunden då marken mest bestod av lera och sand. Konstruktionen innehar flera konstruktivt starka och på den tiden radikala lösningar. Främst var det så kallade “stressed skin roofing”, någonting helt nytt när det byggdes. Det består av stora fackverk av järn med fastnitade galvaniserade gjutjärnsplattor som utgör formen av ett upp och nedvänt båtskrov. Våningarna hålls uppe av järnpelare och ytorna mellan dessa ansågs väldigt flexibla då man kunde addera fönster, trapphus och hissar utan risk för att byggnaden skulle tappa bärighet. Hela byggnaden stabiliseras av bärande väggar i tegel. De tjocka väggarna mäter dubbel tjocklek nedtill jämfört med på fjärde våningen.

Vänster. Doriska rödmålade kolonner i gjutgärn i en arkad kring hamnen. Lagerlokalerna placerades nära kajkanten för att effektivisera av- och pålastningen av varor. Foto. Nemir Chaudhry.

Exporthamnen har nu hundra år senare förvandlats till ett populärt promenadstråk för turister och Liverpoolbor.

arkitekten bakom Albert dock, var i grunden även civilingenjör. Redan 1837 började Jesse skissa upp planer på ett nytt hamnområde kombinerat med lagerlokaler. Han gjorde samtidigt tester för att få byggnaderna så brandsäkra som möjligt och byggde flera byggnader i olika material i mindre format som han sedan tände på för att dokumentera hur branden kunde te sig. Jesse Hartley som var

Den mest utmärkande detaljen för Albert Docks arkitektoniska uttryck är de rödmålade doriska kolonnerna i gjutjärn. De bär med sina 4,6 meter upp byggnaden och skapar en arkad mot hamnsidan. Där varor lättare kunde lastas av och på under 1800-talet skulle drygt hundra år senare bli ett populärt promenadstråk bland caféer och restauranger för turister och Liverpoolbor. En utveckling som fått Albert Dock att leva kvar i sitt forna jag med samma puls men med ett nytt innehåll. □

99 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

FAKTA

Albert Dock Byggår: Arkitekt: Ingenjör:

1846 Jesse Hartley Philip Hardwick och Jesse Hartley

Plats: Liverpool Bakgrund: Innovativt hamnområde som tillät avlastning av fartyg direkt in i lagerlokaler Sankey Viaduct Byggår: Arkitekt o ingenjör: Plats: Bakgrund: 100 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

1830 William Allcard och George Stephenson Sankey Canal Järnvägsbro vars andra syfte var att fortfarande tillåta relativt tung båttrafik att passera under längs Sankey Canal

Detta uppslag. Albert Docks hamn. Foto. Nemir Chaudhry.

101 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

En promenad längs kanalstråken i utkanten av Manchester väcker tankar om sjutton- och artonhundratalens stora industrialiseringsepok. De berättar en historia om Manchesters industriella utveckling och hur regionen kom att bli en av Europas viktigaste städer för textilexport.

Fartygens nya landsvägar Beskrivning av MANCHESTERS KANALER Skrivet av LINA ZACHRISSON LINA ANDERSSON SARA LUNDELL

102 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

ägde rum från 1760- till 1840-talet. Under dessa år började kommunikationssystem, såsom kanaler och järnvägar, utvecklas i Storbritannien. Den industriella revolutionen ledde till att industrin satte press på utvecklingen av infrastruktur, vilket därmed blev dåtidens ingenjörers främsta sysselsättning. Området kring Manchester i norra England var under 1700-talet först i Storbritannien med att utveckla kanaler. Dessa kom att spela en viktig roll för utvecklingen av regionens export och handel och utgjorde den huvudsakliga förutsättningen för Manchesters fortsatta industriella utveckling. Klimatet i Manchesterområdet var en förutsättning för den bomullsindustri som kom att växa fram där. Den fuktiga luften hindrade bomullens fibrer från att dela sig vilket resulterade i god kvalité. Vattendragen mellan dalarna i Lanchesterområdet möjliggjorde användningen av vattenkraft och senare byggnation av kanaler, vilket både var en förutsättning och ett krav för industrins fortsatta utveckling i regionen.

Industriella revolutionen i Storbritannien

Bridgewater Canal var den första kanalen i England att inte följa ett existerande vattendrag, och dess byggnation möjliggjordes av Francis Egerton, den dåvarande hertigen av Bridgewater. Han lyckades med stöd från lokala handelsmän, som lovades ett reducerat pris på kol i gengäld, få igenom en motion år 1759, vilken tillät byggnationen av en kanal mellan Egertons egna gruvor i samhället Worsley och Manchester. Då endast vattenkraft allena inte kunde förse de nya industrierna i Manchester med nog energi ökade behovet av kol till förbränning betydligt. Hertigens nya kanal gjorde det då möjligt att förse industriernas ång-

motorer med billigt bränsle från hans kolgruvor, vilket därmed hjälpte den fortsatta utvecklingen av Manchester som handelsstad. Hertigdömen hade under 1700-talet stor makt att påverka utvecklingen i landet. Det faktum att Francis Egerton själv ägde gruvor i regionen stärkte ytterligare familjen Egertons makt och inflytande. Worsley kom att bli centrum för Manchesters kolindustri redan år 1729, när Manchesters gruvområde expanderade. Den första borrningen i Worsley avsågs dränera ovanliggande kolgruvor, genom att på ett djup av 550 meter samla upp överblivet vatten. Denna konstruktion gynnade även underliggande gruvor, eftersom överskottsvattnet inte behövde transporteras hela vägen till markytan. För att öka produktionen av kol och tillgodose Manchesters stora energibehov, utökades den cirka 1000 meter långa gruv-tunneln och kom att utgöra en viktig komponent i möjliggörandet av Bridgewater Canal. Eftersom kanalen inte sträckte sig längs ett naturligt vattendrag blev vattentillförsel desto viktigare att säkra. När kanalen kopplades samman med de underjordiska tunnlarna säkrades således dränering av gruvorna såväl som effektivare koltransport och ett tryggt vattenflöde i kanalen. Utvecklingen av ångmotorn år 1784 bidrog ytterligare till kolindustrins expansion och gjorde att den klassades som landets viktigaste industri. Tillväxten fortsatte under 1800-talet och områdena Lancashire och Cheshire norr om Manchester kom att utvecklas till viktiga gruvområden. >>

Vänster. Bild från promenaden längs med kanalerna. Foto. Nemir Chaudhry.

Det lilla samhället

103 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Höger. En av de många tegelbyggnader som återfinns längs med kanalen och järnvägarna från Manchester till Liverpool. Foto. Lina Andersson.

104 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

byggdes för att möjliggöra havsfartygs åtkomst till den viktiga handelsstaden Manchester. Kanalen sträcker sig längs de befintliga floderna Mersley och Irwell, vilka båda gjordes navigerbara redan på 1720-talet. Bridgewater Canal och järnvägen mellan Liverpool och Manchester, byggd 1830, användes fortfarande år 1890 för att transportera varor från Manchester, men de navigerbara floderna var till stor del oanvändbara. Då regionen led svårt från den stora depressionen sågs en investering i en större kanal som positiv för den ekonomiska utvecklingen. Kanalen stod klar år 1893, och bidrog till att göra Manchesters hamn till den tredje viktigaste i England.

Manchester Ship Canal

intog regionen. Manchester var avskilt från omvärlden eftersom utvecklingen av transportsätt för export och import av varor hade avstannat. Detta påverkade såväl Manchester som dess omgivande samhällen och behovet att återigen möjliggöra handel med omvärlden var stort. Bridgewater Canal,

som i nästan hundra år bidragit till regionens tillväxt och rent av möjliggjort utvecklingen av industrier och handel, hade förlorat sin slagkraft. Storleken på de båtar som rymdes i kanalen kunde inte frakta nog med kol och handelsvaror för att möta samhällets inkomstkrav. Det var först vid färdigställandet av Manchester Ship Canal år 1893 som regionens ekonomiska och sociala tillväxt åter tog fart, då stora handelsfartyg slutligen kunde nå Manchesters hamnar. Manchester Ship Canal är, till skillnad från Bridgewater Canal, anlagd delvis i anslutning till befintliga vattendrag, det vill säga floderna Irwell och Mersley.

Det förtroende som i och med detta måste visats ingenjören var dock bevisligen befogat.

Samhällets utveckling

och ekonomiska tillväxt var under denna tid till stor del beroende av gruvdriften och möjliggörandet av snabbare och billigare koltransport. De samhällen som lyckades följa med den utveckling som industriella revolutionen medförde blomstrade, vilket även kan kopplas till den depression som på mitten av 1800-talet

I utkanten av samhället Barton upon Irwell fanns från byggandet av Bridgewater Canal år 1761 ända fram

105 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

till år 1893 Barton Aqueduct. Den murade akvedukten ledde Bridgewater Canal över floden Irwell. I samband med att flodens sträckning planerades att dikas ut och bli en del av Manchester Ship Canal befann sig akvedukten, och därmed samhällena längs Bridgewater Canal, i fara. Deras huvudsakliga inkomstkälla var export av varor via kanalen, och den nya Manchester Ship Canal skulle transportera stora havsfartyg vilka inte på långa vägar skulle komma att passera fritt under akvedukten. Lösningen skulle komma att bli världens första, och än idag enda, öppningsbara akvedukt. kom att kallas Barton Swing Aqueduct, och leder än idag Bridgewater Canal över den betydligt större Manchester Ship Canal. Byggnationen tillät en samexistens av de båda kanalerna och gjorde att de kunde vara i bruk parallellt. Detta blev i stor utsträckning regionens räddning under det sena 1800-talet, då den stora depressionen och minskad export hotade dess fortsatta utveckling. Om byggnationen av Barton Aqueduct i 1700-talets England varit kontroversiell var den nya konstruktionen än mer vågad. Den unika akvedukten består av en stor tank, 5,5 meter bred och 70 meter lång, vilken på båda sidor är sammankopplad med kanalen. Tanken rymmer 800 ton vatten, och då akvedukten ska öppnas försluts kanalen, och tanken, i båda ändar varpå hela konstruktionen vrider sig 90 grader kring sin mitt och kommer att vila i öppet läge på en liten ö i den underliggande Manchester Ship Canal. Barton Swing Aqueduct byggdes precis bredvid den ursprungliga murade akvedukten. Byggnationen pågick i ungefär ett år och Bridgewater Canal behövde

Den nya akvedukten

106 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

rinna ostört under byggtiden. Detta gjorde att konstruktionen inte kunde testas förrän den var sammankopplad med kanalen och den gamla akvedukten var riven. Det förtroende som i och med detta måste visats ingenjören Edward Leader Williams var dock bevisligen befogat, eftersom akvedukten helt felfritt har svängt sig öppen ända sedan 1893 fram till idag. Akveduktens konstruktiva utformning vittnar på många sätt om dess historiska kontext. Den är en kombinerad gjutjärn-, järn- och stålkonstruktion. Den vattenfyllda tanken i järn vilar på en gjutjärnskonstruktion i mitten. Vridmomentet möjliggörs av hydrauliska motorer, vilka utvecklades under mitten på 1800-talet. Hela konstruktionen stabiliseras av ett ovanliggande stålfackverk. I öppet läge har fackverket en avgörande roll för akveduktens bärighet, då tankens ändar verkar som utkragande konsoler kring pivot-stödet i mitten. Fackverkets snedstag och den ovanliggande balken blir dragna och samverkar med den tryckta balken i konstruktionens nedre del, och snedstagens riktning sammanfaller då med det böjande momentet. I stängt läge blir snedstagens verkan mindre tydlig, då de närmast mitten jobbar i drag och de längst ut i tryck. Akvedukten är då att betrakta som två delvis skilda konstruktioner, en på var sida pivot-stödet och vardera med tryck i den övre balken och drag i den nedre. Den intilliggande vägbron Barton Swing Bridge talar samma språk som akvedukten vad gäller material och användning. När ett fartyg ska passera i Manchester Ship Canal behöver båda konstruktionerna öppnas, och de kommer då att vila direkt efter varandra på ön. Trots stora likheter i uttryck och materialval har de

båda konstruktionerna olika bärverkan. Vägbron har formen av en båge och är dimensionerad för mer varierande laster och punktlaster. En akvedukt behöver endast ta hänsyn till den utbredda och icke-varierande lasten från vatten, vilket i stor utsträckning påverkat det sätt på vilket den är utformad. som skapade behovet av nya kommunikationssystem, vilket resulterade i uppförandet av kanaler. Kanalerna bidrog till

Det var den industriella revolutionen

tillväxt för industrier och intilliggande samhällen. Den industriella utvecklingen fortlöpte och ytterligare krav på infrastrukturen resulterade i nya, förbättrade kanaler, såsom Manchester Ship Canal. Byggnationen av en ny kanal ledde i sin tur till en ny akvedukt, då den gamla konstruktionen inte lämpade sig längre. Bridgewater Canal och Manchester Ship Canal är tydliga resultat av samhällets krav på utveckling, men trots denna fortlöpande progression består de än idag. □

Ovan. Den öppningsbara akvedukten har helt felfritt har svängt sig öppen ända sedan 1893 fram till idag. Foto. Nemir Chaudhry.

107 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Höger. Akvarell av Barton Road Bridge som ligger bredvid akvedukten. Skiss. Ella Davidsson. Nästa sida. Karta över hur de två vattendragen korsar varandra. Nedan. Kraftanalys av Bartong Swing Aqueduct. Överst. Akvedukt stängd, sedd från vattnet. Underst. Akvedukt öppen, sedd från land. Skisser. Lina Zachrisson.

108 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

FAKTA

Bridgewater Canal Byggår: Byggherre: Ingenjör: Plats:

1761 Duke of Bridgewater John Gilbert och James Brindley Worsley - Manchester och senare Runcorn Manchester - Leigh Bakgrund: Byggdes för att transportera kol från gruvorna i Worsley till industrier i Manchester och anses därför vara viktig för Manchesters industriella expansion. Manchester Ship Canal Byggår: Ingenjör: Plats: Bakgrund:

1893 Edward Leader Williams Irländska sjön - Manchester Byggdes för att ersätta den äldre kanalen Bridgewater.

The Barton Swing Aqueduct Byggår: Ingenjör: Plats: Bakgrund:

1893 Edward Leader Williams Barton Upon Irwell, Greater Manchester. Akvedukten bär Bridgewater Canal över Manchester Ship Canal.

109 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Efter tre långsamma timmar i bilkö svänger bussen av från motorvägen och in på en mindre landsväg. Det sedvanliga åkerlandskap som breddar ut sig på höger sida om vägen gör det svårt att förnimma var man befinner sig. Muren på vänster sida ger däremot en indikation om vad som väntar. Efter att ha passerat en anspråkslös skylt med texten “Rousham only” svänger bussen in på en allé som fridfullt leder fram till den trehundra år gamla herrgården Rousham house. Det är en romantisk och lugn plats, långt bortom det intensiva stadslivet i London. Man kan nästan tänka sig in i det liv familjen Cottrell-Dormer levde här på 1700-talet. Solen som står högt på himlen denna dag förverkligar den idyll William Kent en gång sökte när parken anlades.

Den nya trädgården Vandring genom ROUSHAM GARDEN Skrivet av VERA SEHLSTEDT REBECKA GEBER HILDA ALFREDSSON REBECKA LARSSON

110 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Föregående uppslag. Rousham House, ombyggnation av William Kent. Foto. Albin Norrman. Höger. Plan över Rousham Garden. 1. Rousham House 2. Gothic Seat vid HA-HA mur 3. Venus dal 4. Praeneste 5. Köksträdgård Skiss. Hilda Alfredsson. Nästa sida. Staty av Venus som står på en pedistal och avslutar vyn i översta delen av Venus dal. Foto. Jonas Bergstöm.

112 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

leder in i Rousham Gardens, ingången är väl invävd i naturen och närapå svår att hitta. De slingrande stigarna och den oregelbundna topografin som sedan väntar uppfattas lätt som ett resultat av slumpen. Det ges en känsla av att parken utforskas på egen hand, men det framgår snart att stigarna löpande leder runt till parkens alla delar. Trots avsaknaden av pilar och skyltar uppstår ett naturligt rörelsemönster. Detta var en av William Kents huvudsakliga idéer - att locka besökarna till att följa en förutbestämd rutt i en viss riktning men få dem att tro att de själva valde den. Det ligger eftertanke bakom varje ljusglimt, buskage och siktlinje för att de ska fungera som naturliga vägvisare. Kent ville skapa en oförutsägbar och spännande vandring med överraskningar runt varje hörn.

En blygsam entré

Statyer är en av överraskningarna längs vandringen ge-

nom Rousham Gardens. De hamnar i fokus genom att vara belägna i öppningar längs stigarna. Statyerna går i antik stil och många av dem är hämtade från den romerska mytologin. Platsen ”Venus dal” sägs vara parkens klimax. Dalen har blivit uppkallad efter en staty av gudinnan Venus, som står i dess fokus. Gemensamt för statyerna är att de ser ut att vara fångade mitt i en dramatisk rörelse. Eftersom Kent förutsatte att besökarna skulle följa det uttänkta rörelsemönstret är statyerna mer välarbetade på den sida som besökarna förväntas möta.

Längs vandringen genom parken passeras även mindre byggnader och bänkar i sten och trä. Många av dem erbjuder sittplatser som uppmuntrar till att i lugn och ro betrakta parkens olika scener. Strukturerna kan

113 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

114 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

FAKTA Rousham Gardens Stil: Arkitekt: Beställare: År: Plats: Storlek: Bakgrund:

Engelsk landskapsträdgård William Kent och Charles Bridgeman James Dormer Cottrell 1700 tal Oxfordshire 25 hektar Utöver landskapsarkitekt var William Kent både arkitekt och möbeldesigner. Med inspiration från romantiken föreställde han sig landskap som klassiska målningar, omsorgsfullt arrangerade för att maximera effekten av ljus, form och färg. Däremot hade William Kent varken kunskap eller intresse för trädgårdsskötsel, varpå det blev hantverkarnas uppgift att lösa Kents idéer på bästa sätt. Kent gjorde också en del arkitekturprojekt i slutet på sin karriär, främst interiörer med kompletterande möbler. Han är och förblir dock mest förknippad med just den Engelska trädgården.

Detta uppslag. Bild från köksträdgården i holländsk stil. Foto. Nemir Chaudhry. 115 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

framstå som mycket varierade i form och uppbyggnad. Många av dem har en tydlig romersk inspiration. Några går i dåtidens moderna engelska stil och vissa är en kombination av de två. Ett tydligt gemensamt drag är att de är uttryck för samma designkoncept att bilda en fristad med en utsikt. Byggnaderna har i regel en skyddad baksida, täckta sidor och tak, men en öppen front. Liksom med statyernas tydliga framsida kan det även här uppstå problem om besökarna kommer från ett annat håll än förväntat. Byggnaderna är grott-liknande med en mörk interiör. Även bänkar är placerade i mörka områden, halvt dolda med rak utblick över större ljusare platser. Besökaren är åskådare av parkens skönhet och ska själv inte bli iakttagen. en ganska liten park, men med smarta medel har William Kent skapat en illusion av att den breder ut sig på en större area. Vissa statyer är placerade utanför trädgårdens gränser, vilket likt en kuliss ger ett intryck av att dessa böljande åkrar tillhör trädgården. Att skapa förgrund, mellangrund och bakgrund är ett knep man använder sig av när man skapar djup i ett foto eller i en målning. William Kent arbetade på samma sätt med Rousham Gardens, genom att placera ut flera objekt, eller så kallade ”eyecatchers” med olika långt avstånd från betraktaren får betraktaren flera punkter att vila ögat på. Ett annat knep William Kent utnyttjade för att skapa ostörda siktlinjer var att använda så kallade Ha-Ha-murar som inhägnad för djur. Dessa fungerar på samma sätt som vanliga murar eller staket, skillnaden är att en Ha-Ha-mur är nedgrävd i ett dike. De gav då en känsla av att djuren vandrade

Rousham Gardens är egentligen

Föregående sida. Praeneste, döpt efter ett gammalt tempel utanför Rom. Foto. Nemir Chaudhry, Cornelia Ahlstedt. Vänster. Landskapssektion genom Rousham Gardens och vidare. 1. Rousham House 2. Lejonet och hästen 3. Cherwell-floden 4. Eye-catcher, Kvarn 5. Eye.catcher, bluffruin Skiss. Hilda Alfredsson. Nedan. Bild över Statyn Lejonet och hästen med kvarnen och bluffruinen i mellangrund och bakgrund. Ett medvetet grepp för att skapa djup och spänning i utblickarna får trädgården. Foto. Clara Havström.

117 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

fritt i Rousham Gardens men kunde också leda till komiska situationer som namnet antyder. Att planera en trädgård med lummiga stigar och återska-

118 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

pade romerska byggnadsverk var banbrytande för sin tid. Rousham Gardens var en av de första trädgårdarna att planeras enligt stilen som sedan kom att kallas engelsk landskapsträdgård. Denna stil började växa fram i England under 1700-talet för att sedan ta fäste i hela Europa. Målningar av konstnärer som Claude Lorrain and Nicolas Poussin var en betydelsefull inspirationskälla där idealiserade miljöer visades upp. I Rousham Gardens återfinns alla de karaktäristiska drag för den engelska trädgården, såsom dungar av träd, små anlagda sjöar och böljande gräsmattor. Den tidigare trenden inom landskapsarkitektur var de ordnade franska trädgårdarna, där ett av de mest klassiska exemplen är trädgården i Versailles. Deras symmetri och skarpa gränser gav ett tydligt intryck av att människan bestämde över naturen. Den romantiska engelska trädgården kan ses som en reaktion mot det strikta och regelbundna. Trots att trädgårdar som Rousham Gardens krävde minst lika mycket arbete för att anläggas, framstod de som naturliga och frodiga. Den dominerande andelen av landskapet i Rousham Gardens är böljande, men en liten del precis intill huset har en karaktär som påminner om de föregående strikta franska trädgården. Den varierande höjden på växtligheten och storleken gör dock att den klassificeras som en holländsk trädgård. Genom att placera den avvikande och ordnade trädgården nära huset stör det inte utblicken över vidderna där trädgården flyter ut i landskapet, men erbjuder möjligheten att odla blommor och örter till köket. >>

Vänster. En del av den anlagda trädgården, trots att det upplevs som en naturlig skogsstig. Höger. Ha-Ha-mur, vid Gothic Seat, som får landkapet att smidigt flyta över i boskapens inhängnad. Gothic Seat var en plats för reflektion. Foto. Nemir Chaudhry. Nedan. Jämförelse av en traditionell mur och en Ha-Ha-mur. Muren tillät trädgården att obemärkt löpa ut i böljande fält utan störande moment. Den subtila övergången kan leda till humuristiska och oanade situationer, som namnet föreslår. Skiss. Hilda Alfredsson.

120 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Trots att trädgårdar som Rousham Gardens krävde minst lika mycket arbete för att anläggas, framstod de som naturliga och frodiga.

Tour” som främst gick till Italien. Den gjordes i syfte att bilda sig inom antiken och renässansen. Som en naturlig följd av detta kom allt från statyer till tankar och ideal att följa med hem. Det var i samband med dessa resor som ett romantiskt synsätt spreds och de formella franska trädgårdarna började ifrågasättas. William Kent tillhörde inte själv överklassen men fick finansiering för att resa till Italien. Där spenderade han 10 år med den huvudsakliga sysslan att studera till konstnär, men även bilda sig inom arkitektur och design.

Vänster. Venus dal med en anlagd damm. En vackert reggiserad scen som avslutas med statyn av Venus. Foto. Nemir Chaudhry.

Familjen Dormer köpte på 1630-talet herrgården Roush-

am i Oxfordshire och påbörjade byggandet av Rousham House. Den kungliga trädgårdsmästaren Charles Bridgeman anlitades för att utforma en trädgård efter det romantiska idealet. När Rousham sedan togs över av general James Dormer Cottrell anlitades William Kent för att ytterligare förbättra och utveckla trädgården. William Kent förskönade även Rousham House såväl exteriört som interiört. På utsidan tillkom krenelering och två flyglar medan insidan smyckades med ornament, takmålningar samt möbler han själv designat. Även om Rousham House har renoverats har det gjorts med stor hänsyn till Kents utformning. av familjen Cottrell-Dormer och mycket lite har förändrats sedan William Kent anlade parken för nästintill 300 år sedan. När bussen rullar ut på grusvägen och lämnar Rousham bakom sig har Kents förtrollande landskap lämnat ett bestående intryck. Det är inte svårt att förstå varför den nya trädgården blivit en tidlös klassiker. □

Rousham Gardens ägs fortfarande

starkt klassamhälle präglade England under 1700-talet. Något som blev vanligt bland sönerna i det översta samhällsskiktet var en resa kallad ”the Grand

Ett

121 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

Tack till Alla medresenärer, lärare och elever. Extra tack till Albin Norrman Calle Sjöberg Monica Havström Lydia Winninge Emma Lundberg Teresia Forsman Ella Davidsson Hilda Alfredsson 122 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

123 ARKITEKTUR & TEKNIK - 2017

RESEDAGBOK ENGLAND ARKITEKTUR OCH TEKNIK â&#x20AC;&#x201C; 2017