Open Doors - Aug 2014

Open Doors

Nr. 8 • Augusti 2014

I tjänst för världens förföljda kristna

VI VÄXER GENOM

FÖRFÖLJELSE

Fokus på Vietnam

sida 4-7

”Förföljelsetider är evangelisationens högsäsong!” sida 3

Ingen rofylld söndag sida 8-9

Vi är alla en kropp i Kristus sida 10

Skriv en rad! Yagana Lucia Kongbo sida 11

FÖRETAGSVÄNNER Gunnels massage BMV Studio Frölagret i Härnösand AB

Open Doors är en internationell missionsorganisation, politiskt oberoende och inte bunden till något samfund eller förening. Vi arbetar ekumeniskt med ett omfattande arbete världen över. Open Doors målsättning är:

Open Doors Sverige Post- & besöksadress: Drottninggatan 11 702 10 Örebro

• Att stärka och uppmuntra den förföljda kyrkan.

Telefon: 019-31 05 00 E-post: sweden@od.org

• Att förbereda och utrusta den hotade kyrkan.

• Att upplysa och motivera den fria kyrkan.

Plusgiro: 90 03 05-4 Bankgiro: 900-3054 ISSN 2000-5962

2

Prenumeration: kostnadsfri, 12 nr / år Nästa tidning utkommer ca 1.9 2014

Open Doors • Nr. 8 • Augusti 2014

Ansvarig utgivare: Peter Paulsson Administratör: Anna-Lena Hjelte Webmaster/mötessamordnare: Andreas Eklund; Resor: Monika H. Presentatörer: vi har 12 personer utspridda över Sverige som representerar Open Doors och håller informationsmöten.

Medlemsavgifter: Upp till 26 år, studerande, pensionärer och arbetssökande: 100 kr/år Personer över 26 år: 200 kr/år Familj/hushåll: 300 kr/år

www.open-doors.se opendoorsse.wordpress.com/ twitter.com/OpenDoorsSE facebook.com/OpenDoorsSE youtube.com/opendoorssverige

ledare

Förföljelsetider är evangelisationens högsäsong!

Jag besökte nyligen norra Nigeria, det land i världen där förekomsten av våld mot kristna just nu är allra störst. Dessa övergrepp sker främst i landets norra delar, där man infört sharialagstiftning i 12 provinser. Terrornätverket Boko Haram sprider skräck och pressar på för allt mer långtgående reformer. Och många kristna tvingas fly för sina liv.

Vi var tre personer från Open Doors som gjorde hembesök hos kristna änkor och lyssnade till deras berättelser. Vi bad tillsammans. Vi hade långa samtal med både unga och äldre. Några var omvända muslimer som tvingats lämna allt – inklusive fru och barn. En kille drog upp tröjan och visade ärren efter att ha blivit träffad av fem kulor. Berättelserna var gripande. Vi bad tillsammans. Vi besökte ett litet samhälle där pastorn berättade att: ”Det var här allt började och under åren har 1 000-tals kristna dödats. Vi har tappat räkningen”. Han betonade att provinsledningen inte gjort något åt de kristnas utsatthet på platsen. Vi bad tillsammans. Innan vi åker säger han: ”Förföljelsetider är evangelisationens högsäsong”!

Jag lämnade platsen med pastorns slutord ringande i mina öron. Vi hade besökt en av de värsta platserna i hela Nigeria. En plats där kristna har massakrerats i stor skala. En plats där det med all önskvärd tydlighet gjorts klart att den kristna närvaron inte är önskvärd.

En plats där de kristna inte kan förvänta

sig något skydd från myndigheterna. Ändå stannar de kvar. Och de pratar om att detta är en perfekt tid för att nå ut med evangeliet!

Att möta förföljda kristna vänder upp-och-ned på begreppen för oss kristna från väst. Hur hanterar till exempel en svensk trygghetsnarkoman inställningen att: ”Det värsta som kan hända är att dom dödar dig”. Vår egen strävan efter lugn och ro utmanas kännbart av en kristen ledare i Kina: ”Det är frånvaron av förföljelse som gör oss oroliga”. I månadens tidning säger en kristen kvinna i Vietnam att: ”Det är genom förföljelse som vi växer. Det är en välsignelse att lida för Kristus”.

I Sverige tar för givet att vi som kristna ska vara respekterade och är ofta noga med att själva inte sticka ut.

En evangelist från Indien besökte kyrkan i väst och återvände med följande kommentar: ”Kyrkan i väst har lyckats omforma en farlig Gud till en trygg Gud. Istället för en Gud som brinner av raseri mot hyckleri, avgudadyrkan och orättvisa, har de en Gud som ser mellan fingrarna på våra fel och brister och bara fortsätter att älska oss på ett avmätt sätt och utan att egentligen bry sig om att vi står upp för Honom eller inte.”

Den dag vi inser hur omvälvande Evangeliet verkligen är kommer kampen även att komma till oss. Ser du fram emot det?

Peter Paulsson | Generalsekreterare för Open Doors Sverige

www.open-doors.se

3

fokus • Vietnam

VI VÄ GEN FÖRFÖL

Pastor Huu skicka läger och blev sa att ha predikat e sitt folk, vilket lä Nguyet till att en församling

Ändå, trots många motgångar, ger paret fortfarande bibelundervisning bland sitt folk. Både i Vietnam och utanför landets gränser.

Huu och Nguyet* välkomnar mig till sitt hem med ett leende.

Jag tar av mig skorna, kliver in i deras vardagsrum och dricker deras kaffe – serverat svart och starkt, på det sätt som lokalbefolkningen i högländerna i landets centrala delar brukar dricka det. Innan vi går upp på vinden tar jag mig en titt runt omkring.

“Herren är min Herde” glänser på den paljettförsedda väggdekorationen. I ett annat hörn finns en inramad kopia av Den sista måltiden försedd med en annan vers: “Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren.”

Det här är ytterligare ett hem 4

Open Doors • Nr. 8 • Augusti 2014

för en pastor och hans fru som arbetar bland de etniska minoritetsgrupperna i Vietnams västra höglandsområden, där pepparplantan klänger och kaffefälten och risfälten frodas. Det här är en huskyrka i ett av landets mest bevakade områden, där polisen gör besök nästan varje dag och där det är så svårt som det bara kan vara att leva ut sin tro på Kristus. Vietnam är trots allt på 18:e plats på årets World Watch List.

Men enligt den 67-årige Huu var det värre förr.

HUU I FÅNGENSKAP

“Jag var 33 år gammal när Gud kallade mig”, minns han. “Det var år 1970. Jag gick på bibelskola i två år och tog sedan hand om en kyrka i en annan provins. 1973 var jag pastor för vår kyrka och tre dotterförsamlingar.”

“När kriget upphörde 1975 fortsatte jag att tjäna Gud. Två år

senare skickade regimen mig till ett arbetsläger.”

Huu säger att arbetslägret var uppdelat i två avdelningar. Du var antingen en brottsling eller en politisk fånge. Han och de andra pastorerna var politiska fångar, misstänkta för att ha “försökt störta” den nya kommunistiska staten.

“Regeringen–Viet Cong–sade att pastorer var amerikanska spioner och att kristendomen var en amerikansk religion. Det var därför de skickade oss alla till arbetslägret. Jag var där i sex år.”

“I arbetslägret tillät de oss inte att ha några biblar. Vi kunde inte ta med dem när vi togs dit och än mindre läsa dem. Men en dag skickade någon en bibel till mig.

Jag gömde den. Jag gick till och med till hemliga ställen bara för att läsa den, men de andra såg mig och anmälde mig till vakterna.

“De störtade in i mitt cell och

ÄXER NOM LJELSEN

ades till ett arbetsatt i fängelse för evangeliet bland ämnade hans fru nsam ta hand om gsarbetet.

kontrollerade allting till dess att de slutligen hittade min Bibel”, minns han. “De konfiskerade den och tvingade mig att skriva ett brev där jag lovade att aldrig mer läsa den, men jag vägrade.” “’Den här Bibeln är mitt liv’, sade jag. ‘Det här är mitt bröd— mitt andliga bröd—jag måste äta det varje dag.’ Och hör och häpna, de gav tillbaka den. Cảm ôn Chưa!

(Tacka Gud!) “De andra pastorerna och jag brukade fira nattvard i lägret”, fortsätter Huu. “En gång i månaden smög vi iväg ut för att hämta lite mat och honung som skulle representera brödet och vinet.”

På grund av att Huu och hans vänner vittnade om Kristus i sin fångenskap beslutade tre av deras medfångar att lämna sina liv till Honom. Efter ett år släpptes Huu fri och gick direkt tillbaka till att återuppbygga och leda sin kyrka.

År 1988 arresterade polisen Huu ännu en gång.

“Jag sattes i ett vanligt fängelse den gången, men de tvingade mig ändå till att arbeta hårt. De sade att jag evangeliserade utan til�låtelse och frågade mig ständigt varför jag gjorde vad jag gjorde.

”DEN HÄR BIBELN ÄR MITT LIV’, SADE JAG. ‘DET HÄR ÄR MITT BRÖD—MITT ANDLIGA BRÖD— JAG MÅSTE ÄTA DET VARJE DAG”.

De sade att under den tid som jag varit i arbetslägret så fanns det inga kristna i min by. De fortsatte att fråga mig om varför jag startade församlingen igen, men

de fick inget svar från mig så jag släpptes.”

NGUYET TAR LEDNINGEN

“Från 1986 till 2001 kunde inte männen i vår församling bege sig ut och evangelisera”, inflikar Nguyet, som är Huus hustru sedan 46 år tillbaka och som har lyssnat uppmärksamt på vår konversation. “Polisen följde alltid efter dem, för på den tiden var kyrkan inte godkänd. De som spred evangeliet då var kvinnorna.”

Kvinnorna har en stark ställning i den kultur som råder hos Nguyets folk. Det är deras namn som ges vidare till barnen. Ibland tar de även ledningen i äktenskapet. När Huu sattes i fängelse för att ha predikat om Kristus, säkerställde Nguyet att Guds budskap fortsatte att spridas i byn.

“Vi var fyra stycken”, fortsätter hon roat. “Vi brukade låtsas att vi skulle ta hand om lantbruket. www.open-doors.se

5

fokus • Vietnam

Vi klädde oss alla i bondkläder och gick från plats till plats för att dela evangeliet.”

I den tid då de var som mest drabbade av förföljelsen var det många som kom till Gud. Omedelbart efter att Huu fängslades kom mellan 10 och 20 bybor till Nguyet och sade att de ville ta emot Jesus.

“Jag frågade dem om de var rädda men det sa de att de inte var, de ville bara tro på Gud”, säger Nguyet och fortsätter. “Det är genom förföljelsen som vi växer. Det är en välsignelse att få vara en del av Kristi lidande.”

Efter Huus andra frigivning fortsatte han och Nguyet att förtryckas av byns myndigheter. De som bodde där var tvungna att anmäla sina namn, sina adresser och sin religionstillhörighet för att få ett ID-kort, ett verktyg som ibland användes av myndigheterna för att hålla ögonen på vad de kristna från de etniska minoritetsgrupperna gjorde och var de fanns.

6

Open Doors • Nr. 8 • Augusti 2014

“Regeringen gav ID-kort till alla i byn förutom till oss. När de gav matransoner ville de se våra ID-kort. Och eftersom vi inte hade några att visa upp så gav de inte vår familj någonting”, säger Nguyet.

“Vi var så hungriga, men Gud kände till det och försåg oss med vad vi behövde”, fortsätter Nguyet. “En dag, när vi var på väg ut för att evangelisera, föll en fågel ner framför oss. Det hände också många gånger att vi inte hade något ris att äta, men människor från Kinh-folket kom till oss och hade ris med sig. De kände oss inte ens! Vi var totala främlingar för dem, men de hjälpte oss. Några

”DET ÄR GENOM FÖRFÖLJELSEN SOM VI VÄXER. DET ÄR EN VÄLSIGNELSE ATT FÅ VARA EN DEL AV KRISTI LIDANDE.”

systrar från Kambodja skickade också ris till oss. Det är otroligt hur Gud sörjer för oss!”

EN DRÖM OM GALILEE

Längst in i Huu och Nguyets bostad finns ett rum med träpanel som intas av tre kvinnor klädda i vindjackor och tjugo män i finbyxor, alla uppslukade av sina biblar. Det här är den plats där huskyrkans gudstjänster hålls och Galilee Bible School (GBS) har sina lektioner.

GBS är en skola för pastorer från de etniska minoritetsgrupperna som Open Doors startade 1994. Huu har använt materialet därifrån för att utbilda församlingsmedlemmar sedan 1995.

Nguyet lär även ut innehållet till kvinnor. Studieböckerna handlar om Jesu liv, den kristna läran och principer för tjänande och ledarskap från Bibeln.

“Jag studerade kursen Jesu liv [den grundläggande delen av GBS] när jag gick på bibelskolan”, säger

Huu. “När jag fick höra talas om de mer avancerade delarna inom GBS från tre andra pastorer läste jag in dem på egen hand och började sedan lära ut dem till andra.

GBS är väldigt viktig, för om du vill lära känna Jesus måste du lära dig om hans liv. Jag har till och med lärt ut det här till mina barn!”

Huu säger att GBS har hjälpt deras församlingsmedlemmar att växa i sitt andliga liv, särskilt genom att stärka dem i tron. “Allt vad våra församlingsmedlemmar gör baseras på vad de har lärt sig om Kristus genom GBS. Det är vår egen grund. Det är min dröm att ha en riktig skola här för att bedriva Galilee-undervisning.

Inte bara en enda kurs, utan många som pågår parallellt.

“Just nu, medan vi undervisar i vår kyrka och i dotterkyrkorna, undervisar vi även våra bröder och systrar från Kambodja” fortsätter han. “De kommer hit en gång i veckan för att studera vid GBS, och de möter många svårigheter när de färdas hit. En del kommer hit på cykel, inte på motorcykel, så be gärna för beskydd över dem.”

“De åker 100 kilometer för att komma hit”, tillägger Nguyet. “Vi bor i bergen, ganska långt ifrån gränsen, så det är farligt och svårt.”

Jag tänker på de troende som finns i det andra rummet och hur de kämpar mot oförutsägbara väderförhållanden, kraftiga vindar och branta, hala, obelagda vägar bara för att komma hit. Det är en svår resa till Huu och Nguyets hus.

“Vi måste också ge ekonomiskt stöd till dem varje månad så att de kan komma”, fortsätter Huu. “De har inte pengar hela tiden, men när de har det ger de en del av det till kyrkan för att få mat medan de är här. Om de inte har något att äta får de stöd från kyrkan. Vi går till skogen och hämtar grönsaker där. Vi är ett väldigt enkelt folk.”

Huu och Nguyet utvidgade sitt tjänsteområde till Kambodja år 1989 och öppnade till slut en GBS-skola där. När de påbörjade sitt uppdrag fanns det bara två huskyrkor bland Huus folk. Nu har paret ansvar för 22 huskyrkor med fler än tusen medlemmar. De säger att de fått allt detta genom

Guds nåd, som visar sig genom böner och stöd från troende över hela världen som de vet ber för dem i deras besvärliga situation. *Pseudonymer används och information om etnisk bakgrund hemlighålls för att skydda paret.

BE •

•

•

Tacka Gud för allt Han har gjort i Huu och Nguyets liv.

Be Honom fortsätta utrusta de troende från de etniska minoritetsgrupperna i Vietnam genom deras tjänst och ge Huu vishet då han leder kyrkorna i sju olika distrikt.

“Nu är situationen lättare, men vi måste fortfarande rapportera till myndigheterna vart vi går och vilka vi träffar. De låter oss gå, men de följer oss fortfarande och bevakar oss.” Be för Huus folk.

Be för parets växande familj.

De har sju barn, 17 barnbarn och tre barnbarnsbarn. Be för att Gud ska välsigna deras hushåll så att de kan vara till välsignelse för andra.

FRÅN PASTORER TILL NYA TROENDE Galilee Bible School har utvecklats från att vara en utbildning för pastorer bland de etniska minoriteterna till ett träningsredskap för nya troende. Programmet är uppdelat i två kurser: Jesu liv och Fördjupningskursen.

De lokala pastorerna tror att kunskap om Kristi liv - hans födelse, barndom, tjänst, död, återuppståndelse och himmelsfärd – är avgörande för att alla kristna ska kunna växa, inte bara för de som är kallade till en pastorstjänst.

Programmet är utformat för att vara avklarat inom tre år, men analfabetism, fattigdom och svårigheter att mötas regelbundet hindrar de troende från att bli klara i tid.

www.open-doors.se

7

fokus • Vietnam

Ingen rofylld söndag För Vietnams pastorer som arbetar bland landets minoritetsgrupper kan det vara lättare att dö för Kristus än att leva för Honom.

V

ietnam är ett hem för mer än 50 etniska minoriteter, var och en med sitt eget språk och kultur. Sådan mångfald har ofta lett till utmaningar för regimen, vars kommunistiska ideal står i konflikt med individualitet, privat ägande och religion.

Gruppen Kinh är den största av de 54 etniska grupperna. De utgör omkring 86 procent av landets 91 miljoner invånare. Lokalt kallas de för ”Viet”-folket. De flesta av näringsidkarna, de välutbildade och de politiska ledarna tillhör Kinh. De finns till största del i städernas centrum och längs med vägarna, medan övriga människor från andra etniska minoriteter finns i de avlägsna och huvudsakligen oåtkomliga områdena. ”Minoritetsfolken”, som de flesta som tillhör Kinh skulle kalla de övriga av de etniska grupperna, utgör arbetskraften och är anställda som hjälpredor i fabriker och på lantgårdar. En del av dem äger en liten bit land att odla

8

Open Doors • Nr. 8 • Augusti 2014

grödor på, men den kan snabbt och lätt förloras om de börjar slåss för sin frihet – eller om de väljer att följa Kristus.

I Vietnams kyrkor står de etniska minoritetsgrupperna för en majoritet av de troende. Sex av tio protestantiska kristna i landet hör till en av dessa grupper.

KRISTNA FRÅN DE ETNISKA MINORITETSGRUPPERNA OCH FÖRORDNING 92

År 2014 klättrade Vietnam från den 21:a till den 18:e platsen på Open Doors World Watch List. En av anledningarna till detta är Förordning 92 som officiellt trädde i kraft i januari förra året. Denna stadga kräver att anhängare av en särskild trosövertygelse ska söka ett officiellt tillstånd från folkförsamlingen, ett kontor i byn, innan de får ha några religiösa sammankomster.

För den miljon kristna som kommer från de etniska minor i t e t s g r u p p e r n a i Vi e t n a m innebär det här att de lokala

myndigheterna måste informeras och ge sitt tillstånd innan de träffas för tillbedjan, bön och gemenskap på en söndag. ”Vi skickar in en ansökan varje gång”, säger pastor Vanh* till Open Doors. ”Vi skriver en lista på de personer som kommer att vara med. Vi ger dem också information om programmet, innehåll, aktiviteter, hur många dagar etc.

Sedan ger de (tjänstemännen i folkförsamlingen) oss ett muntligt godkännande. Det är inte ’officiellt’, men det får lov att vara tillräckligt.”

För att få ett officiellt tillstånd, så att hans huskyrka ska få fortsätta existera och verka, måste pastor Vanh följa en uppsättning regler och tillgodose kraven från tjänstemännen som hanterar religiösa frågor på både provinsiell nivå och distriktsnivå.

För att få ett sådant tillstånd måste hans huskyrka vara byggd på ägd mark med en fristående byggnad. Han måste också visa att hans huskyrka inte bestrider

någon religiös lag och ge exempel på ”stabila religiösa aktiviteter” (det vill säga söndagsgudstjänster, julfirande, lärjungaträningar med mera) under minst 20 år från det att de först fick ett tillstånd på kommun- eller bynivå. ”Om huskyrkor vill registrera sig måste de ägna mycket tid och kraft åt det. Och det tar många år. Om kyrkan har en svag församlingsledare ger han upp och fortsätter bara med samlingarna [i hemlighet] utan något tillstånd”, säger Moan*, en annan pastor för minoritetsgrupperna.

Det är vad vissa pastorer för minoritetsgrupperna har gjort, vilket har fått digra konsekvenser.

I december 2013 blev till exempel två huskyrkor i norra Vietnam utsatta för en razzia. Medlemmarna har skingrats, biblarna har konfiskerats och en pastor har misshandlats med tegelstenar. Minst 20 troende kämpar nu för att kunna samlas varje söndag för tillbedjan.

FÖRSAMLINGSTILLSTÅND ELLER MÖTESTILLSTÅND: VILKET AV DEM?

vecka efter vecka för varje gudstjänst, seminarium, bönemöte, ungdomsläger och julfirande. Det senare är mer realistiskt.

De etniska minoritetsgrupperna i Vietnam har hungrat mest efter evangeliet, vilket har lett till en betydande tillväxt i dessa församlingar, särskilt under de senaste tre åren. Det betyder att fler ledare behövs. De måste upptäckas, utrustas och sändas ut till att vara herdar för de nybildade huskyrkorna, särskilt i de centrala och norra provinserna där majoriteten av de troende från olika etniska minoritetsgrupper bor.

Vanh, Moan och alla pastorer för de etniska minoritetsgrupperna kommer att behöva arbeta dubbelt så mycket och dubbelt så hårt. De är dock inte ensamma.

Open Doors kommer att finnas där tillsammans med dem.

Förordning 92 ger inte någon försäkran om att pastorerna för minoritetsgrupperna (Vanh och Moan) alltid kommer att få tillstånd för sina ’religiösa aktiviteter’. Att få ett tillstånd på provinsiell nivå för deras huskyrkor, så att de kan existera i sina respektive samhällen på ett lagligt sätt, är troligen helt uteslutet. Fast ju mer de gör för att följa kraven i förordning 92, desto större är risken för dem och deras huskyrkor att bli synliga – och kanske nedstängda om de växer i antal medlemmar.

Om det skulle hända har Vanh och Moan åtminstone två alternativ: att tas upp av redan registrerade samfund och därmed kanske snabba på registreringen av deras huskyrkor, eller att dela de växande huskyrkorna i mindre församlingar, utse nya ledare och leva med påfrestning- *Pseudonymer används och etnisk arna och restriktionerna som det bakgrund avslöjas inte av säkermedför att ansöka om ett tillstånd hetsskäl. www.open-doors.se

9

Vi är alla en kropp i Kristus

T

roende från de olika etniska minoritetsgrupperna är den mest utsatta delen av Kristi kropp i Vietnam. Redan att tillhöra ett minoritetsfolk innebär att man är försummad och åsidosatt. Men förföljelsen intensifieras den dag de börjar följa Jesus.

De tvingas lämna sina familjer och samhällen och blir sparkade från sina jobb, pressade till att återvända till sin tidigare tro, hånade, misshandlade, hindrade från att gå till kyrkan, bevakade, arresterade och förhörda. Ändå uthärdar de allt detta, även om det innebär att de måste hemlighålla sin tro ett tag, träffas i skydd av mörkret och gå hungriga vissa dagar eftersom de har förlorat sin inkomstkälla.

Genom samtal med dem har Open Doors identifierat fem områden där dina gåvor och böner ger störst påverkan:

LÄRJUNGASKAP

Lärjungaskapsträning är det mest akuta behovet, särskilt bland nya troende. Kristna från de etniska minoritetsgrupperna i norr skulle vilja ha en biblisk och kulturell känslighet då de delar med sig av evangeliet till sitt eget folk.

De hårda restriktionerna kring att träffas eller hålla möten gör lärjungaskapet extra svårt. Skolundervisningen utsätts ofta för räder och de troende förs iväg för 10

Open Doors • Nr. 8 • Augusti 2014

att förhöras.

BEREDSKAP INFÖR FÖRFÖLJELSE

De kristna från de olika etniska minoritetsgrupperna lider av förföljelsens tyngd från deras animism-buddhistiska samhällen men också från lokala tjänstemän, även om det då är av politiska orsaker. Open Doors har målmedvetet utformat undervisningstillfällen som gör de troende från minoritetsfolken redo inför förföljelsen och hjälper dem att reagera inför den på ett sätt som stämmer överens med Kristi karaktär och budskap.

SOCIALA RÄTTIGHETER

De troende från de etniska minoritetsgrupperna nekas utbildning, hälsovård och annan grundläggande service, vilket är en anledning till att många är analfabeter och berövade sina rättigheter.

Förföljelsen gör det svårt för dem att hitta arbete och att upprätthålla sina liv. Open Doors vill hjälpa dem att få tillbaka sin värdighet och att lyfta fram deras livsberättelser till ytan i deras egna samhällen genom seminarier om bibliskt förvaltarskap och inkomstskapande näringslivsprojekt.

LEDARSKAP

Många kyrkor inom de etniska

minoritetsgrupperna bildas och växer med en oerhörd hastighet på grund av de initiativ som görs av andefyllda och entusiastiska pastorer och ledare. Många av dem kämpar dock hårt med att leda en stor församling på grund av de religiösa restriktioner och den press som de leder under.

Galilee Bible School hjälper pastorer från minoritetsfolken att bli tjänande ledare.

UNGDOMAR OCH BARN

Även om de har det svårt så lever de kristna från minoritetsfolken ett bättre liv än de tidigare generationerna på grund av uthålligheten, uppoffringen och martyrskapet hos sina föregångare. De genomgick intensiva perioder av förföljelse mellan 1975 och 1990.

Men de kristna ungdomarna och barnen från minoritetsfolken glömmer snabbt det rika andliga arvet från sina föräldrar och farföräldrar. Många pastorer över hela Vietnam är bekymrade över detta och de ber om förbön.

BE.

Inneslut de kristna från minoritetsfolken i Vietnam i dina böner nu i augusti. Låt texten på den här sidan inspirera dig. Du kan hitta fler böneämnen i månadens bönekalender.

skriv en rad

Skriv en rad!

CAR

Yagana Lucia Kongbo Den 28 januari 2014 dödades pastor Pierre-Séverin Kongbo (52) och hans son Dieubéni av medlemmar från den nu upplösta Selekagruppen i det område som tillhörde hans kyrka i den nordliga delen av den centralafrikanska huvudstaden Bangui.

Pierre, som också var styrelsemedlem i baptistkyrkan i den Centralafrikanska Republiken (CAR), efterlämnade sin fru och fem barn.

Hans änka, Yagana Lucia Kongbo, säger till Open Doors att rebellerna hade kommit till deras hem två veckor tidigare och frågat efter hennes man. Hon berättade för dem att pastorn inte fanns hemma och gav dem alla pengar som hon hade i huset (vilket var cirka 120 kronor).

Den 28 januari kom rebel�lerna tillbaka vid middagstid i ett försök att få tag på Pierre. Vid den tidpunkten var Yagana i kyrkan.

Rebellerna ropade ”Allahu Akbar” (”Gud är stor”) och sköt sedan

Yaganas man och parets äldste son.

Det kan vara svårt att finna ord som kan ge tröst i en sådan situation, men under ett besök hos Yagana fick Open Doors medarbetare ännu en gång erfara att det kan göra mycket att bara finnas där. Open Doors uppmuntrade henne och har sedan också hjälpt henne ekonomiskt.

Såsom många andra änkor i den Centralafrikanska Republiken (CAR) har Yagana Lucia Kongbo en lång väg att gå till dess att hon blir hel igen, men du kan hjälpa henne att läka. Be för att Gud ska lindra hennes smärta och för att allt det dåliga som hon har upplevt ska kunna vändas till något gott.

Du kan också uppmuntra Yagana. Du behöver bara lägga några få minuter på att skriva en hälsning som visar henne att du också står tillsammans med henne och ber för henne. Följ anvisningarna här nedanför.

Yagana Lucia Kongbo

Skrivkampanjen pågår fram till den 1 december 2014.

Du hittar fler skrivkampanjer på www. open-doors.se/engagera_ dig/skriv_en_rad

Vägledning för brevskrivning • Skriv enkelt, tydligt, och skriv helst på engelska.

• Skriv en kort och uppmuntrande hälsning, och gärna en bibelvers.

• Skriv aldrig något negativt om islam eller muslimer.

• Skicka inte pengar.

• Skriv gärna ditt namn, och vilket

land du bor i, men skriv inte adressen.

• Nämn aldrig Open Doors vid namn.

SKICKA DIN HÄLSNING I ETT KUVERT TILL: Mary Lunyamila, c/o Open Doors, Drottninggatan 11, 702 10 Örebro

www.open-doors.se

11

WORLDWATCH

NYHETER BURMA (Myanmar): Olagligt att ’förolämpa’ buddhismen Nästan 1,3 miljoner invånare har redan undertecknat en namninsamling till stöd för en lag om att skydda ras och religion. Lagen får stöd av extremistiska buddhistgrupper.

Lagens syfte ska vara att skydda buddhismen, fast teoretiskt kan alla religioner använda sig av den. Och den kommer att göra livet svårare för den kristna minoriteten i landet.

För det första kommer lagen att begränsa eller till och med

förhindra att människor konverterar eftersom det kräver ett tillstånd från ett offentligt organ.

Dessutom kommer fria äktenskap inte längre att vara tillåtna eftersom människor från olika religioner först måste be om til�låtelse från lokala myndigheter.

En av de mest oroväckande aspekterna av lagen är det faktum att ”förolämpning” av någon annans tro kan straffas med upp till två års fängelse. Lagen förklarar inte vad det innebär att

”förolämpa”. Det påminner om andra länder i Asien eller Mellanöstern där sådana bestämmelser utgör ett enkelt sätt att ofreda och bestraffa minoritetsreligioner, inklusive kristna.

Många ickestatliga organisationer och kristna ledare har uttalat sig mot lagen. De blev hårt tillrättavisade av extremistiska buddhistmunkar som anklagade dem för att splittra nationen och att inte vara burmesiska.

PAKISTAN: Muslimska ickestatliga organisationer rapporterar om tvångskonverteringar av kristna kvinnor En pakistansk muslimsk ickestatlig organisation säger att varje år blir mellan 100 och 700 kristna kvinnor, ”vanligtvis mellan 12 och 25 år gamla, kidnappade, omvända till islam och bortgifta med kidnapparen eller någon i nära relation till honom”.

I sin utredande rapport ”Tvångsäktenskap och tvångsomvändelser i den kristna delen av Pakistan” (”Forced Marriages & Forced Conversions in the Christian Community of Pakistan”) har Movement for Solidarity and Peace (MSP) identifierat ett mönster. De säger att i de flesta av dessa fall av kidnappningar anmäler föräldrarna till de kristna offren det som hänt hos polisen. Men som svar på detta lämnar kidnapparens släktingar eller vänner in en annan anmälan till polisen på uppdrag av den kristna kvinnan 12

Open Doors • Nr. 8 • Augusti 2014

som hävdar att hon av egen vilja gifte sig och konverterade till islam och att hennes föräldrar nu olagligt ofredar henne.

Av Pakistans omkring 185 miljoner invånare är cirka 95 % muslimer - varav 20-30% är shiamuslimer och majoriteten är sunnimuslimer. Omkring två procent av den totala befolkningen är kristna och ungefär samma antal är hinduer. Den kvarvarande procenten består av andra religiösa minoriteter.

Rapporten konstaterar att efter att ha kidnappats utsätts dessa kristna kvinnor för ”sexuellt våld, våldtäkt, tvångsprostitution, trafficking och försäljning, eller andra missförhållanden i hemmet”. När de står inför domstolen och ombeds vittna om att de har blivit kidnappade så vittnar dessa kvinnor (och ibland även barn)

till förmån för sina kidnappare i rädsla för att de själva eller deras familjer ska hotas till livet.

Enligt MSP baseras rapporten på fältundersökningar som rättsexperten Emad Ansari sammanställde sommaren 2012. Den omfattar ett stort antal intervjuer med lokala sociala organisationer, nationella beslutsfattare och olika intressenter från den pakistanska domarkåren.

world watch nyheter

”Jag har alltid vetat att Herren behövde mig inne i fängelset för att ta hand om sina får” SRI LANKA & NEPAL: Nya åtgärder för religiösa minoriteter Två asiatiska länder har nyligen infört åtgärder riktade till religiösa grupper.

Sri Lanka meddelade nyligen att det ska startas en polisenhet med särskilt ansvar för klagomål från religiösa minoriteter. Det här kan vara ett steg i rätt riktning för att förbättra rättigheterna för religiösa minoriteter, inklusive kristna, säger Daniel som jobbar som förföljelseanalytiker för World Watch Research. Ändå finns det några skäl till oro. ”För det första är den här enheten väldigt liten och placerad i landets huvudstad. Grundat

på det faktum att det förra året skedde attacker mot över 120 kyrkor och ett dussintal moskéer, och att 40 kyrkor har förstörts redan under det här året, så kommer mängden religiösa konflikter troligen att ge en för hög belastning för att den lilla polisstyrkan ska kunna hantera det.”

Dessutom är enheten placerad under översyn av ministeriet för Buddha Sasana (buddhistisk undervisning) och religiösa frågor, vilket historiskt har visat sig vara partiskt eftersom det aldrig har vidtagit någon åtgärd mot någon buddhistisk grupp.

I Nepal håller regeringen på

att introducera ett ID-kortsystem som omfattar religionstillhörighet. I processen har den nepalesiska regeringen uppmanat kristna, kristna konvertiter och muslimer att ”ompröva sin tro” innan de ansöker om sitt identitetskort. ”Varje polisman som kontrollerar dig på gatan kommer nu också att kunna få veta din religion och/eller om du har konverterat. Nästa fråga är: Vad kommer de att göra? Kommer du att bli behandlad som en andra klassens medborgare eller, än värre, kommer du att attackeras för att du lämnade hinduismen?”

MEXIKO: Ännu en Acteal-fånge frikänd År 1997 dödades 45 personer i vad som blev känt som Acteal-massakern. Majoriteten av de som arresterades var oskyldiga bönder som på falska grunder hade anklagats för morden. Av de 98 män som hade arresterats var 30 kända som evangeliska kristna.

Med tiden började myndigheterna att erkänna oskulden hos denna grupp kristna män och majoriteten har nu släppts fria.

Fram till nyligen fanns bara sex av dem kvar i fängelset.

I slutet av april släpptes ännu en fånge fri.

Det var hans tro och förtröstan på Gud som bar Antonio Perez genom de 17 fängelseåren i Mexikos fängelser Caña Hueva och El Amate. Antonio var i trettioårsåldern när han arresterades. Fram till dess hade han arbetat som pastor i en kyrka som grundades av hans far, och han tjänstgjorde i församlingen vid sidan av sin far och bröder.

Med tiden insåg Antonio att frihetsberövandet gav honom en

möjlighet att fortsätta pastorsarbetet i fängelset. Han förklarade för en fältarbetare från Open Doors att han genom Guds nåd kunde påminna sina medfångar om Guds godhet. ”Jag visste alltid att Gud behövde mig inne i fängelset för att ta hand om sina får”, sade han.

BE •

•

Tacka Gud för att Antonio har satts fri! Fortsätt att be för honom och hans familj, då de nu väntar på att regeringen ska ge dem och 24 andra Actealfångar en ny plats att bo på.

Fortsätt också att be för de fem Acteal-fångarna som fortfarande hålls fängslade.

www.open-doors.se

13

Vi kommer gärna till din församling och berättar!

B

jud in oss till din församling eller förening. Vi kommer gärna kostnadsfritt och berättar om våra kristna trossyskons vardag. Under en samling kan vi hjälpa till att fördjupa er förståelse av hur de kristnas situation ser ut i världen genom att t.ex. berätta: var förföljelsen mot kristna är som värst; hur det ser ut i ett specifikt land eller område; hur det är att leva som kristen i ett land där kristna förföljs; hur du som kristen på ett aktivt sätt kan hjälpa och stödja; och hur deras erfarenheter på olika sätt kan blir till hjälp för oss. Vi delar gärna vittnesbörd från fältet och visar bilder och filmer.

Under våren har vi utökat antalet presentatörer från 6 till 12 stycken. Våra presentatörer finns utsprdda i landet för att i sin

14

Open Doors • Nr. 8 • Augusti 2014

region berätta och inspirera till engagemang för våra förföljda trossyskon. De finns från söder till norr: Skåne (Helsingborg), Småland (Kalmar, Värnamo, Jönköping), Västra Götaland (2 st Göteborg), Västergötland (Alingsås), Närke (Kumla), Västerbotten (2 st Umeå) och Norrbotten (Piteå).

Boka ett möte genom att kontakta oss på: 019-31 05 00 - eller: sweden@od.org

hemmafronten

Vi fortsätter dessutom att utöka antalet presentatörer och mottar ansökningar löpande. Just nu söker vi presentatörer till Östergötland, Stockholm, Uppland, Dalarna, Västmanland, Gävleborg och Västernorrland. Är du en av våra nya presentatörer?

Om du känner dig manad, tveka då inte att skicka in en ansökan eller att höra av dig.

Mer information om tjänsten hittar du på: https://www.open-doors.se/pdf/lediga_ tjanster/14presentator

Regionmöte i Örebro Missionskväll om Kina med Erik Lee, Open Doors regional director för Kina.

Eric, som under 18 år varit ledare inom Open Doors berättar om den starkt växande kyrkan i Kina och vilka utmaningar de ställs inför idag.

Tid: 13 september kl 18:00 Plats: Sörbykyrkan, Senapsvägen 24, Örebro

www.open-doors.se

15

ETT MED DEM

BÖN FÖR DEN FÖRFÖLJDA KYRKAN

”Det minsta vi kan göra är att hålla oss informerade och samlas i bön för våra förföljda trossyskon”!

Hösten 2014 inleder tredje säsongen av Ett med dem – en ekumenisk bönesamling till stöd för den förföljda delen av Kristi kropp. För många Örebroare har dessa bönesamlingar - som arrangeras av Open Doors - blivit en viktig och uppskattad mötesplats.

Första söndagen varje månad samlas vi i Filadelfiakyrkan, Slottsgatan 16 i Örebro. Utifrån olika teman ber vi för aktuella ämnen och bjuder in tillgängliga gästtalare. Vi hoppas att dessa samlingar ska ge en ökad insikt och förståelse för läget i världen samt inspirera till förbön för länder, situationer och enskilda personer. Välkommen!

ETT MED DEM

Första söndagen i månaden kl. 18.00 Filadelfiakyrkan, Slottsgatan 16, Örebro

Höstens samlingar: Sönd 7 september 18.00 Sönd 5 oktober 18.00 Sönd 2 november 18.00 Sönd 7 december 18.00

OBS – vill du få råd, tips och hjälp att arrangera något likande i din egen stad är du välkommen att kontakta vårt kontor i Örebro.

“Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra.”

1 Kor 12:26

Open Doors Sverige Drottninggatan 11, 702 10 Örebro 019 - 31 05 00 sweden@od.org, www.open-doors.se