
1 minute read
Novell
from O(R)DEN april 2021
by O(R)DEN
Cykeltur
Du cyklar längst trottoaren och fnittrar mot mig med ditt sliskiga, äckliga och vidriga cykelleende, men du är så vacker. Jag springer efter dig och känner luften våta upp mina ögon och jag kan heller inte låta bli att le. Mina envisa känslor vill slita sig loss från mitt konsekvenstänk; jag vill känna mig fri denna cykelkväll, kvällen jag önskar ska pågå i evighet.
Advertisement
Vid övergångsstället står vi bredvid varandra och kollar upp mot trafikljuset. Våra händer nuddar varandra och min överarm rispas av din gåshud. Det lyser grönt och vi går över; alla bilister kollar på oss som om vi vore på cykelmattan tillsammans. Jag hoppar upp i farten på din pakethållare och det kryper i mina ben. Mina lungor håller på att explodera av cykelspänning; jag är så lycklig med ditt gift och jag kramar om dig runt magen.
Under månen cyklar du och jag i cirklar. Kylan har inte försvunnit än och vi båda hackar tänder. Vi cyklar utan att säga ett ord till varandra, det är så skönt att få vara i din närhet, men cykelmagen säger annorlunda. Vi befinner oss i ett ensidigt tillstånd vi båda är medvetna om, men du tycks inte bry dig. Jag tittar upp mot månskenet som fängslar mig i mina egna tankar och jag orkar inte mer, jag vill inte, jag vill sno en annan cykel och åka hem. Mitt grubblande avbryts av dig när du tvärbromsar cykeln. Jag går av pakethållaren för att se dig, månen som reflekteras i dina stora ögon fängslar mig, nu i dig. Jag kysser dina mörkblåa läppar och ett ögonblick senare hamnar vi i ett cykelklister, du kramar om mig så hårt att jag nästan tappar andan. Jag stryker din rygg med mina händer upp mot ditt hår som vajar i vinden, det är så mjukt och lent, allt står still.
Den obehagliga sensationen av kyla nere vid mina anklar, kryper upp längst mina vader och slutar vid mina shorts. Mina känslor har hoppat ur mig och jag känner inget behov av att sluta hålla om dig, jag känner mig levande med ditt gift i mig. Det slår inte till mig förrän en bil snabbt körde förbi mig längst ute på trottoaren att detta kan vara min sista tid vid liv, med dig, ditt gift och din cykel.