Fanfiction

Vad passar bättre nu i julens tid än en liten saga? En saga om våran alldeles egne Odens och kattens liv innan midgård...

En gång för länge sedan i ett avlägset kungarike föddes katten Oden. De första dagarna märkte ingen av något (hallå, katter föds blinda) men när kattens syskon öppnade sina ögon häpnade de över vad de såg. Och vad Oden inte såg. Ty Oden hade enbart ett öga att se världen genom, skåda solen, upptäcka hundarna i tid och hitta mamma. Mamman var så klok och förstående ( trots att hon var en katt). Hon sa “ Oden, det är helt ok om du inte vill leka med de andra djuren och typ sniffa växter istället” och Oden svarade “ wtf mamma, jag är varken Tjuren Ferdinand eller knarkare och jag skulle vilja leka med de andra katterna, jag kan bara inte se dem, men fin tanke”. Sådan var deras relation, förvisso lite hård i tonen men alltid präglad av mycket omsorg och omtanke. Men en dag var det dags för Oden att lämna familjen och slaya på egen hand.

Livet är dock hårt för en kringflackande katt såsom Oden. Han fick söka allmosor i stad och land, och blev ömsom bemött med omsorg, ömsom hårda ord och hot. Oden flyttade med tiden in i staden och blev en sann storstadskatt, där var de snälla barnen många och avstånden små. Men när Oden vandrade runt med sina gangsterglasögon genom staden slogs han ibland av skräck. Långt ifrån landsbygden fanns en väldigt urban man, som ägnade hela sitt liv åt att plåga stackars storstadsdjur. Hundarna plågades värst, men även katterna fick kalla kårar när de såg honom. Odens bekymmer förvärrades enbart när han hörde nyheterna om en tragedi där hemma, en sann katt-astrof. När Oden gjorde sin dagliga runda såg han plötsligt sin mammas spöke uppenbara sig i all sin prakt. “Mamma, är du död?” “Nädå, men ville skicka ett viktigt meddelande ändå. En fruktansvärd snubbe från storstaden vill jämna vår trädgård med marken för att urbanisera området och skapa mer utrymme åt sina dekadenta fester. Minns du den där trädgården och växterna du alltid brukade uppskatta så? “. Oden begrundade detta ett tag och svarade spöket “ seriöst mamma, jag blev hög av de där växterna EN gång och plötsligt har jag tydligen i uppdrag att rädda en hel familjeträdgård? Vad i helvete? Men det är klart att jag tar mitt ansvar mamma” Oden letade efter ett sätt att komma närmare sin fiende. Den ytterst urbana mannen, som hatade landsbygden, älskade däremot att driva med besynnerliga djur. Oden hade en plan, om galenskap var vad mannen ville ha är galenskap vad mannen skulle få! Så var det sagt och så skulle det bli gjort, redan dagen efter, när djurplågaren stod i sitt fönster och helt fritt från livsglädje åt såväl bröd som flingor torrt, knackade Oden på mannens dörr. Han förklarade “ jag är enbart blind åt nordväst, när vinden är sydlig kan jag skilja mellan en hund och en väderkvarn”. Mannen förkunnade “ du var allt en märklig typ, vad sägs om att bli av med ytterligare ett öga?”. Mannen tog fram den laserstråle han på något sätt hade konstruerat och besköt den stackars katten, som hamnade på marken. Svagt hördes därifrån “Att tala eller icke tala? Det är frågan. Den vetskapen jag får, att ord utan tanke himlen aldrig når”

Mannen förundrades av Odens kommentarer och krävde “ tala ur skägget kattracka, dina grubblerier tar på tok för lång tid. Ur led är tiden, så låt oss få detta avklarat”. Oden frågade då “ vadå, är det här Hamlet eller något?” och hans belästa moders vålnad svarade “ sedan länge, men du behöver inte fortsätta vara så dramatisk”. Då väcktes något inom Oden, deras relation hade länge varit okomplicerad men till slut vände sig han mot sin mamma. Det var hans stund att glänsa på egen hand, hans tid att vara rebell. Spöket försvann och Oden utbrast mot mannens håll “ surprise motherfacker! Du sköt mig i ögat där jag redan är blind! Och det är inte allt, mina vänner från lokaltidningen har följt allt som har hänt!” Den ondskefulla mannen blev förtvivlad när han insåg att han skulle bli cancelled. Oden själv tog tillfället i akt och flyttade hem till slut. Hans prövningar hade varit många, men till slut kunde Oden se en hållbar framtid framför sig.