Bekännelsernas historia

Hur har egentligen bekännelser sett ut genom tiderna? Finns det något sådär tidstypiskt pinsamt eller är vi ungefär likadana som tidigare? Och vilka är egentligen de bästa bekännelserna genom tidningens historia? Här är en kurerad samling

2013-2015:

O(r)den hade inte riktigt kommit igång med denna förnäma tradition och ägnade sig istället åt sådant som “seriös journalistik” , 2015 tog det däremot fart med bekännelser och det var en udda blandning som dock utmärktes av väldigt direkta meddelanden av sexuell art. Vanligt beundrande blandades med abnormalt beundrade (“jag lärde mig en killes schema utantill en gång”) och filosofiska diskussioner kring etik på hög nivå (“ett gammalt liggs lillebror… är ganska cute ändå, ok att göra ett försök?).

2016:

2016 var temat skuld. Det rörde sig ofta om stölder, det grövsta exemplet lär vara två vänner som i maskopi med varandra stal ett glasswienerbröd, men det fanns även mer vardagliga exempel ( “jag stal en penna”). Skulden kunde också röra känslor (“hatar alla (inklusive mina vänner)/önskar att det inte var så”). Även andra exempel på kriminellt beteende förekom (“jag köpte lustgas av en barndomsvän på en fest, nu har festen blivit en riksnyhet. “)

2017:

2017 var kanske kärlekens år på Midgård, och många midgårdare använde bekännelselådan för att erkänna sina känslor. Valen av adjektiv varierade, alltifrån “musiktrean med röd keps” och “cello-killen” till “korta yoga-veganen”, men beskrivningar var det ingen brist på. I några fall verkade det som att det rörde sig om personer i närheten men för det mesta handlade det nog om beundran från avstånd, och vad är egentligen fel med det?

2018:

2018 var ett märkligt år på bekännelsesidan. Det handlade ofta om just märkliga upplevelser, såsom misslyckade försök (“skulle skrämma en kille i musik men råkade falla och halka inför honom. Gjorde en snabb uppställning och gick iväg skärrad, tror inte han märkte något”), eller varför inte personen som lyckades med konststycket att spilla sojamjölk i grafsalen? Min personliga favorit är följande berättelse “till dig som tappade din glass ( som för övrigt var helt stängd, jag är inte äcklig”) på marken utanför skolan den 20 april vill jag bara säga att jag åt upp den, hoppas du inte blev arg eller så, det var en GOD gärning”, en föredömligt detaljerad text som kanske dock hade lite mer 2016-stil?

2019:

2019 var det ovanligt positiva bekännelser, som prisade allt från tidens musiktvåor ( som var “fett grymma”) till grundläggande hygien (“jag älskar att borsta tänderna”), och även många konstnärliga projekt (“musikettornas projekt var så himla bra, började gråta). Det var dock inte bara hyllningar, även förmaningar förekom (“kan ni SNÄLLA sluta airdroppa konstiga memes i matsalen?”).

Detta är en kort översikt av gamla bekännelser, men om ni vill upptäcka ännu fler finns det både några gamla tidningar i biblioteket och nästan alla gamla exemplar på Issuu. Jag har valt att inte analysera fler epoker då de skulle vara lite väl för moderna men om någon vill granska O(r)den 2020 och senare om några år så är det fritt fram.