Bra och dåliga barn

Oavsett om man själv gillar barn eller inte har man nog tänkt på vilken typ av barn man gillar mer eller mindre än genomsnittet. Det har i alla fall jag gjort, både när jag själv var barn och på äldre dagar, och jag har tagit mig friheten att skriva en lista över bra och dåliga barn (eller typer av barn)! Jag är själv av uppfattningen att jag var ett exemplariskt barn, så innan ni läser denna text ska ni nog ha i åtanke att den mest troligt är väldigt icke-objektiv….. (obs: jag vet att man kanske egentligen bör skylla på föräldrarna och att vissa saker inte är barnens egna fel)

. Barn som har studsmattor är inte nödvändigtvis dåliga eller otrevliga, jag minns bara att jag själv störde mig så mycket på de i min omgivning som hade studsmattor för att de kändes så bortskämda (var nog avundsjuk..). Samma sak gäller alla typer av lyxigare leksaker och annat, typ de som hade en lekställning i trädgården eller sommarkaniner… jag minns att jag avskydde barn som hade poliströjor eller liknande tröjor när jag var liten, för av någon anledning var det alltid de pojkarna som var stökigast och typ mobbare. Det känns inte alls som ett bra samband, snarare känns det som upplagt för polisövervåld. Såklart kan det bara vara att barnen har ett stort intresse för poliser och brandmän och så, men jag har i alla fall personligen inget minne av att någonsin ha träffat det här ett visst typ av barn som jag träffat alldeles för många gånger. Jag börjar tro att det är någon slags ålderskris som alla barn får när de inser att de inte är riktigt små längre. De kännetecknas i alla fall av att de ställer dumma frågor som de egentligen vet svaret på, pratar med bebisröst, surar och gör allt för uppmärksamhet. Om det nu inte är alltför problematiskt att säga att ett barn ger en “the ick” är det den här typen av barn kan ofta vara samma som ovanstående punkt, men inte nödvändigtvis. Barn som envisas med att sitta i ens knä, dra i ens kläder och hår och typ lowkey tafsa på en..? Och ska ha ens odelade uppmärksamhet HELA TIDEN. Så fruktansvärt jobbiga. om det är NÅGOT som är en green flag så är det att lägga pärlplattor. Det är bara något som är så gulligt med barn som bara sitter i lugn och ro och lägger allt sitt fokus på att göra en detta må låta befängt…. men med dagens IPad kids kan man nästan inte ta för givet att barn kan leka bara av sig själva utan stimulans (man skulle nästan kunna tro att detta är en osläppt vers på barn av vår tid..). De jag syftar på är de barn som varken behöver IPads eller andra extrema leksaker för att underhålla sig utan kan skapa sjukaste leken bara med sin fantasi. Så kreativt! Jag tror att det är denna typ av barn som tar sig jag pratade häromdagen med mina kompisar om att man borde börja samla på saker igen som man gjorde när man var liten. Hur chill med barn som samlar på kapsyler eller luktsudd liksom? inte de barn som köpte/köper inplastade tidningar bara för leksaken som medföljer (guilty as charged..) utan de barn som läser KP, Bamse, SvD Junior, Min Häst osv. Det låter verkligen som att jag favoriserar lillgamla barn men vad kan jag säga… Av Stina

. Jag förstår att det kanske hör till att vara kräsen när man är barn, men någonstans går faktiskt en gräns. Samma sak gäller er som fortfarande är kräsna at this grown age. Skäms!

. Jag har ett jättetydligt minne av att vissa specifika barn på min förskola spydde verkligen hela tiden. Jag vet inte om det är detta som har triggat min spyfobi som jag fortfarande har idag, men om jag själv fick ett barn som spydde varje dag hade jag nästan övervägt att adoptera bort det.