4
2022 VECKA 10
ÖSTGÖTATIDNINGEN.SE
”Jag vill be för Putin. Att han vaccineras med förnuft och kärlek” SKÄNNINGE. Stillsamt och kärleksfullt, men ändå med så mycket sorg och allvar. Efter Askonsdagsmässan i Vårfrukyrkan samlades en mindre skara människor för att be för situationen i Ukraina. – Jag ber för det ukrainska folket. För fred. Jag ber för att de ryska soldaterna ska dra sig tillbaka till Ryssland. Jag ber för att ukrainska folket ska komma tillbaka från allt det här, säger Eva Söderström. DET ÄR hon som är initiativtagare till denna samling. – Det låter kanske märkligt. Men det var en ingivelse från gud. Jag fick bara till mig att jag skulle ta initiativ till det här. Jag visste inte alls hur det skulle bli eller om någon skulle komma, men nu känns det väldigt bra att ha fått träffas så här
och be. Vi behöver varandra i tider som dessa, säger Eva Söderström. I SAMMANHANGET kallar hon sig för böneledare, men annars är hon konstnär, författare och teolog. Tillsammans med ett drygt tiotal människor sitter Eva Söderström och ber. Delar med sig av känslor och tankar. Människorna som har samlats precis innanför entrén till Vårfrukyrkan kommer från olika församlingar och olika orter. Pastorer från frikyrkliga församlingar tillsammans med företrädare för Svenska kyrkan. – Jag ber för att kriget ska ta slut. För att gud ska komma med sin kärlek till de stridande och hjälpa dem, säger en man i den lilla samlingen. – Jag ber för de ryska pojkarna som har åkt till Ukraina för att strida. Många är de unga pojkar som är där mot sin vilja, eller som inte vet
Eva Söderström tänder ett ljus för alla krigets offer. Foto: Anton Rimstedt.
vad de strider för. De tvingas kriga. Jag ber för att gud ska hjälpa dem, säger en annan man. STILLSAMT SITTER samtliga med knäppta händer. Vissa
med ansiktet ner mot golvet, andra med slutna ögon, några med blicken flackandes fram och tillbaka på sina medmänniskor. Ibland brister rösten för den som tar ordet. Gråten och för-
tvivlan finns nära till hands, men det gör också värmen och kärleken. Och hoppet. I stunder som dessa, oavsett om det är krigshot eller virushot, är det många människor som vänder sig
till religion, till tron på en gud eller på något större. Så har det varit i alla tider, och det är inget undantag den här dagen inne i Vårfrukyrkan i Skänninge. För dessa människor är det en självklarhet att vädja till en högre makt, men det är också en självklarhet att göra det tillsammans med andra. Något hat existerar inte här. En tillfällig tystnad avbryts av att en kvinna tar ordet. – Jag vill be för Putin, säger hon och får medhållande nickar från flera i bönecirkeln. – Jag vill be för att han vaccineras med förnuft och med kärlek, avslutar kvinnan. HÄR OCH nu, denna onsdagskväll i Vårfrukyrkan, finns hoppet om att kärleken fortfarande ska segra. Ingen blir snäll av stryk. ANTON RIMSTEDT
Taras och Yaroslav fortsätter hjälparbetet i Motala MOTALA. Taras Kuzmenko och Yaroslav Mikhajluk är hemma i Motala och Vadstena igen. Taras är redan fullt upptagen med att organisera nästa hjälptransport till Polen vid gränsen av Ukraina. Hur gick resan? – Det har gått bra, förutom att det var långt att köra. Vi blev trötta, mest psykiskt av att se alla människor som är på flykt. Jag kände en frustration över att vilja göra ännu mer, säger Taras Kuzmenko, Motalabon som i måndagsmorse åkte till gränsen mellan Polen och Ukraina med förnödenheter som Motalabor och Vadstenbor skänkt. HAN BERÄTTAR att de vid gränsen fick veta att det är många, helt vanliga människor i Ukraina som nu kämpar mot ryska soldater. – Det finns ett antal unga män som återvänt till sitt Ukraina för att försvara sitt land men det finns ingen utrustning till dem, inga kläder, inga skydd. Därför får de ställa sig i kö och vänta på att kunna göra en insatts, berättar Taras.
EN AV dem är Yaroslav Mikhajluk som Östgötatidningen berättade om i förra numret av tidningen. Han var fullt inställd på att åka hem till sin hemstad Zhytomir i Ukraina för att försvara sitt land. NÄR HAN vid gränsen fick veta svårigheten i att få utrustning kom han överens med Taras att han kan göra mer nytta med hjälparbetet i Motala och Vadstena. -De behöver hjälmar, skyddsvästar, walkie-talkies, kläder, kängor allt som kan hjälpa dem för att stå emot ryssarnas anfall, säger Taras. SKA DU åka ner igen med hjälpmaterial? – Vi har fått hjälp av ett transportföretag som hjälper oss att köra material till gränsen. För mig är det bättre att jag samordnar på det sättet kan jag göra mer. HAN BERÄTTAR hur han och Yaroslav såg många människor vid gränsen som bara satt och väntade på att bli undsatta. Många av dem har ingenstans att åka. De som reser vidare har en anknytning i ett annat land, kanske vänner eller släkt.
ra något för mina föräldrar gör jag allt jag kan göra för att kriget ska ta slut. Så länge jag orkar eller så länge jag ser att behovet finns kommer jag fortsätta min hjälpinsamling, säger Taras Kuzmenko.
MIA KARLSVÄRD
–Vid gränsen till Polen finns det mycket hjälp och många volontärer. Det är svårare att få in hjälpen till Ukraina, berättar Taras Kuzmenko. Foto: Taras Kuzmenko.
– De som inte har någon släkt eller vänner försöker polackerna inkvartera i närheten. Jag känner att vi måste fortsätta hjälpa dem. NÄR HAN var vid gränsen fick han bättre kunskap om vad som behövs. VAD ÄR det om inte behövs just nu? – Vanliga kläder och leksaker. Det finns det gott om på den polska sidan. Vid gränsen till Polen finns det mycket hjälp och många volontä-
rer. Det är svårare att få in hjälpen till Ukraina, säger han. HAN BERÄTTAR att Råssnäs kyrkan fortfarande ställer upp med lokal dit man kan lämna det som behövs. – Nu börjar det komma folk hit till kyrkan som erbjuder bostad. Det kommer behövas. Det handlar om någonstans att bo tills de fått kontakt med Migrationsverket, förklarar Taras. HUR MÅR dina föräldrar?
Bara timmar efter hemkomsten är Motalabon Taras Kuzmenko sysselsatt med att samla in till nästa hjälpsändning. Foto: Mia Karlsvärd (arkivbild).
– De är fortfarande i Kiev och jag förstår att jag fortfarande inte kan hjälpa dem och hoppas på det bästa. Vi kontaktar varandra flera gånger om dagen. Min mamma kontakter mig varje natt. Hon skickar korta meddelande, nu är det lugnt. Jag tror de har haft det svårt att sova de senaste dagarna. HAN BLIR tyst en stund och fortsätter: – Kiev är den stad som Ryssland ser som hetast just nu. Eftersom jag inte kan gö-
FAKTA Fakta vad som behövs nu: Torrmat. Mörk choklad. Mediciner smärtstillande, lugnade, blodstoppande läkemedel, medicin som dämpar blodtrycket, alla slags bandage. Mat till barn under ett år. Desinfektionsmedel. Första hjälpen kit. Mobiltelefoner. Underkläder. taras.sound@ gmail.com +46721244600 kan berätta mer om vad som behövs. Om man hellre vill skänka pengar finns det flera hjälporganisationer att bidra till. Exempelvis har Röda Korset en särskild insamling till Ukraina.
