Lära 1 2017 webb enkelsidig by Pedagog Stockholm

LÄRA

#1/2017 STOCKHOLM

Viviane Robinson:

Alla kan leda

Slöjden omåttligt populär Här har de stor hjälp av digitala verktyg

Hon fick Svenska Akademiens lärarpris ”Tyck inte synd om eleverna”

Bli inte utan biljett! Förra året blev biljetterna snabbt uppbokade. Anmäl dig på settdagarna.se Årets teman är Bottom up, Human vs Technology och Teacher 2 Teacher. SETT är Skandinaviens största mässa inom det innovativa och moderna lärandet. Mässan äger rum den 3–5 maj på Kistamässan. Du är välkommen! Läs mer på settdagarna.se

FOTO: ULRICA ZWENGER

I N SP I RATION OCH I N FO RMAT I O N F RÅ N UT B IL D NINGSFÖ RVA LT NINGE N I STO CK H O L M S STAD

STOCKHOLM #1/2017 Tre gånger vinnare av Svenska Publishingpriset för bästa p ersonaltidning.

LÄRA Stockholm ges ut av utbildningsförvaltningen i Stockholms stad och utkommer med sex nummer per år. Adress: LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Besöksadress: Hantverkargatan 2F. Chefredaktör: Tomas Bannerhed, 08-508 33 899, tomas.bannerhed@ stockholm.se.

Grafisk form: b-e-r-g.se Tryck: Edita, Falun, 2017. ISSN 1654-7330.

”Jag är lågaffektiv så det skriker om det”, säger speciallärare Gunilla Granberg. Hon växte upp utanför Jokkmokk och bestämde sig väldigt tidigt för att bli lärare. Här tillsammans med Delal Mohammad på Hökarängsskolan. FOTO: ULRICA ZWENGER

Upplaga: 15 900 exemplar. För kostnadsfri prenumeration, kontakta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@stockholm.se.

Lördagsskolan lockar många och har kommit till Bredäng för att stanna. Läraren Vojka Nikolic hjälper Sara Nur Khaire i årskurs 6.

ILLUSTRATION: MARIA JERNBERG

Ansvarig utgivare: Sofia Oliv.

FOTO: ULRICA ZWENGER

Medverkande skribenter: Katarina Bjärvall, Annelie Drewsen, Calle Hedrén, Agneta Berghamre Heins, Helena Karlson, Helene Lumholdt, Lina Pilo, Marianne Hühne von Seth, Monika Sidén, Annebritt Ullén och Ingela Ösgård.

Marcus Kringberg går sista året på Riksgymnasiet för rörelsehindrade och har stor hjälp av digitala verktyg i sitt skolarbete.

”Har du beslut på det? Vem skrev handlingsplan?” Maria Jernberg är tillbaka med en ny stripp i serien ”Skolans värld”.

DESSUTOM ... Omslag: Forskaren Viviane Robinson från Nya Zeeland fotograferad av Ulrica Zwenger.

Populär slöjd på Söderholmsskolan

Bättre skolutveckling tack vare Prio

Flygande start för ”When you are lärare”

Milena, 17, gillar SSIS

Krönika: ”Tyck inte synd om dem!”

”Alla kan vara ledare”

Ett lyft för modersmålsundervisningen

Allas ord lika mycket värda

De har forskat om förstelärarna

Ögonrörelser avslöjar lässvårigheter

Hon prisades av Svenska Akademien

Nämnd & Nytt

SLÖJD

Genom grupparbetet med dockskåpen får eleverna träna på att lyssna, hjälpa och lära av varandra. Från vänster Kian Falk, Hajar Orujzada, Maja Bergman, Alexander Lipski och Zaga Stjärnlöf. I bakgrunden slöjdläraren Harri Varonen.

Omåttligt 4

LÄRA #1/2017

SLÖJD

rg årbe V i n p la ssko dockskå en m l o n h a rspla ial öder eder sin u S k å om ap ter inr vern ger och rmågor s juka ma Och e l e l. m fö yg När och texti ar, b apå alla a h n d c g r i o hå är rä des de n med elat på t r a — n p d p trä tar u inte upp . d j ö , l s is sida man d i m v a tills sida r allt ö g de

populärt LÄRA #1/2017

SLÖJD

TEXT: HELENE LUMHOLDT FOTO: ULRICA ZWENGER

fönstret till Söderholmsskolans slöjdsal lyser garnbollarna i klara färger. Inne i salen, bland symaskiner, vävstolar och strykbord, är eleverna i full gång med att sy gardiner och brodera mattor – fast i miniformat. De ska nämligen passa in i de dockskåp som eleverna i årskurs 4–6 är engagerade i att designa, bygga och inreda. Själva husen står i den andra slöjdsalen där sågar, skruvmejslar och limpistoler samsas om utrymmet med färgburkar och maskiner av olika slag. Där står Maja Bergman och sågar ut en tevebänk ur ett trästycke, medan Hajar Orujzada sliter med att fästa gångjärnen till en av dockskåpets dörrar. – Hålen har blivit för stora. Du får pröva med tjockare skruvar eller så får du klämma in lim i hålen, innan du sätter i skruvarna, tipsar slöjdlärare Harri Varonen.

Under två månader ägnade han, slöjdlärarkollegan Carina Olavsdotter och eleverna sina 80 minuter i veckan åt projektet Dockskåp. Ett projekt där samverkan står i centrum – mellan eleverna, mellan lärarna och mellan de hårda och mjuka material som eleverna ska möta i slöjdämnet enligt Lgr 11. Indelade i sex grupper ansvarar eleverna för var sitt hus, fixar allt ifrån takresning till köksinredning. Grupperna är i sin tur uppdelade så att två eller tre elever ansvarar för varje rum.

Maja Bergman använder sig av bandsliprullen för att få rätt fason på en dörrkarm.

LÄRA #1/2017

– Grupparbetet ger en bra träning i de förmågor som är en viktig del i skolans uppdrag att lära ut, som att få elever att lyssna på, hjälpa och lära av varandra, och förstås också i att kompromissa, förklarar Carina Olavsdotter. Att arbeta med dockskåpet ger eleverna många möjligheter att upptäcka hur hårda och mjuka material möts och olika verktyg och redskap behövs. – Ta en soffa till exempel. Den består av trä, metall, textil och kanske något ytterligare material. Vi delar inte in slöjden i textilslöjd och träslöjd. Vi har slöjd helt enkelt, säger Harri Varonen och hänvisar till läroplanens kursplaner där slöjd sedan länge betecknas som ett ämne. Tidigare upplevde lärarna att de flesta killar ville vara i träslöjden och tjejerna i textilslöjden. Att bryta det mönstret har varit ett tungt vägande argument för att arbeta med dockskåps- och de tidigare vänskaps- och länderprojekten. – Efter våra projekt finns det inga elever som delar upp det i kill- och tjejslöjd längre. Nu pratar de om slöjd, berättar han. Som ett levande bevis står Hajar Orujzada vid Hegnersågen och kapar med säker hand av den tunna pinne som ska bli till golvlist i ett av dockskåpets rum. – Jag föredrar att såga och bygga framför att sy, säger hon. För Kian Falk har nästan hela lektionen gått åt till att få upp en knut på den svarta runda tygbiten som ska bli matta i teverummet och som han dekorerar med flätsöm. Carina Olavsdotter muntrar upp med att man lär sig av att göra fel och även om Kian Falk säger att han är arg verkar han ta knutproblemet med viss ro. – Jag tycker att det är roligt med slöjd. Särskilt roligt är det att göra något tillsammans som alla vill, säger han. Den upplevelsen verkar han dela med de andra eleverna och beslutet att skänka de färdiga dockskåpen till flyktingförläggningar, förskolor eller sjukhus har gett en extra dimension åt arbetet. Alla elever är positiva lik-

SLÖJD

Hajar Orujzada föredrar att snickra framför att sy, men här målar hon bordet som ska stå i dockskåpets vardagsrum.

Zaga Stjärnlöf och slöjdlärare Carina Olavsdotter hjälps åt att såga lister med kontursågen.

som de alla verkar uppskatta att arbeta, tänka och problemlösa tillsammans. – Ett gemensamt projekt gör det lättare att hjälpas åt. Det bli ingen konkurrens utan tvärtom gynnar det alla om man hjälper varandra, säger Carina Olavsdotter. De två kollegerna är angelägna om att sudda ut föreställningen om slöjden som en hobbyverkstad. Tillsammans har de sett till att täcka in kursplanernas mål i sin undervisning och att förmedla dem till sina elever. Varje lektion startas med en teoretisk genomgång av syftet och avslutas med att eleverna skriver loggbok. – Loggboken är ett bra sätt för eleverna att tänka på vad det är de faktiskt gör. Den ger dem också chans att träna språket. De får sätta ord på vad de har tänkt och lärt sig under lektionen, säger hon. Ett viktigt redskap för att tydliggöra de långsiktiga kunskapsmålen för eleverna är Måltavlan – en stor interaktiv skrivtavla där de förmågor som eleverna ska utveckla genom slöjdämnet finns konkretiserade. De har haft måltavlor i slöjden tidigare också, men på dem stod det bara ord. Efter att ha deltagit i Läs lyftet beslutade de att göra en ny variant, med bildstöd. – På kursen talades det mycket om visualisering som stöd för att utveckla språket. För oss som har många nyanlända elever kändes det som en väldigt bra idé att använda bilder för att tydliggöra vad som menas begrepp som att ”analysera och värdera arbetsprocessen” eller ”tolka slöjdföremåls uttryck”, säger Carina Olavsdotter. >> LÄRA #1/2017

SLÖJD

– Bildstödet ger alla elever möjlighet att lära sig de ämnesspecifika begrepp som många svensktalande elever heller inte har någon kläm på. Med Måltavlan sammanfattar vi själva essensen av det som står i läroplanens kursplaner för slöjdämnet, säger Harri Varonen. Måltavlan började som ett samarbete mellan slöjden och skolans bildlärare, och nu har alla ämnen, eller är på väg att få, sin egen måltavla med bildstöd. Att slöjden och bilden inspirerat lärarna i de andra ämnena är ingen tillfällighet. På Söderholmsskolan tas de praktisk-estetiska ämnena på stort allvar.

Det är något nytt för både Harri Varonen och

Carina Olavsdotter som med lång erfarenhet i bagaget upplever sina bästa år i yrket. – Vi har verkligen fått luft under vingarna här. Skolledningen stöttar oss i allt och ser slöjden som ett viktigt ämne, säger hon. Det märks också på att skolan, som en av få, har schemalagd slöjdundervisning redan från årskurs 1. Inget annat ämne har fått stryka på foten, utan lektionstid har lagts till på tid där eleverna i stället skulle ha varit på fritidshemmet. Det är det ingen som har klagat på. – Slöjd är ett omåttligt populärt ämne, berättar Harri Varonen. Säkert har populariteten också att göra med lärarnas inställning till sina elever. De tror på dem och har höga förväntningar. Tilltron till eleverna är också en absolut förutsättning för den säkerhet som krävs i en slöjdsal. – Vi måste kunna lita på dem. Att de kan säkerhetsreglerna och håller sig stenhårt till dem, och det är faktiskt inte några problem, säger Harri Varonen. Skolans satsning på slöjden har också inneburit mindre undervisningsgrupper. Som slöjdlärare har de mellan åtta och tolv elever vardera under sina lektioner. De ingår också i ett särskilt arbetslag i praktisk-estetiska ämnen där de kan få stöd och tips från varandra. En fin samverkan med övriga ämnen bidrar till en god och kreativ stämning. — I bilden gör de tavlor som ska hänga på

dockskåpets väggar, teknikämnet tar över när det är dags att sätta in belysning i skåpet, säger Carina Olavsdotter. Och när vi berättade om dockskåpen och att möblerna skulle byggas i skala 1:16 sa matteläraren direkt: ”Då tar jag upp skalor på lektionen.” Vi blir lyssnade på i den här skolan. För något år sedan kände de båda att de ändå ville prata med fler om sitt ämne. Därför 8

LÄRA #1/2017

Carina Olavsdotter demonstrerar Måltavlan där bildstödet tydliggör vilka kunskapsmål eleverna ska uppnå.

Vi delar inte in slöjden i textilslöjd och träslöjd. Vi har slöjd helt enkelt.

bildade de ett nätverk för slöjdlärarna i Skärholmen, i dagsläget tio stycken. – Vi träffas två gånger per termin och lär av varandra, ventilerar olika frågor, diskuterar vad målen innebär och hur kursplanerna ska tolkas. Det allra viktigaste med nätverket är att vi ska se till att eleverna får en likvärdig bedömning oavsett vilken skola de går på, säger Harri Varonen. Den bedömning som eleverna i årskurs 6 nu alltså för första gången kommer att stå inför. Samarbetsförmågan bedöms inte, men väl alla andra förmågor som eleverna tränar på både i dockskåpsarbetet och i resten av årets individuella arbeten. Så för sjätteklassarna blir det extra angeläget att studera Måltavlan. n

ATTRAKTIV ARBETSGIVARE

” Vi vill få fler att prata om läraryrket”

Det första poddsamtalet har lockat många lyssnare, ”When you are lärare” har uppmärksammats i radio och teve och dialogen är i gång i sociala medier. ”Yrket känns meningsfullt och är betydelsefullt – vi gör skillnad. Och det är aldrig långtråkigt! En lördagsförmiddag när du promenerar i dina kvarter så hör du ditt namn ropas och någon slänger sig om din hals. Denna någon är en elev du hade för 20 år sen. Denna någon visar sig arbeta som lärare i dag. Du är en förebild och inspirationskälla!” Så skriver Kristina Büki, lärare på Eriks

dalsskolan, i bloggen ”When you are lärare” på Pedagog Stockholm och uppmanar sina kolleger att dela sina framgångssagor. Hon är programvärd för podden ”Så blir du lärare” – en av 20 poddar som sänds under våren. I satsningen finns också 20 humoristiska kortfilmer, fakta om utvecklings- och karriärvägar, vägar till läraryrket och röster från våra lärare och elever. Målgruppen är unga vuxna i färd med att välja yrke men också lärarstudenter och lärare. Syftet är att visa fler bilder av läraryrket, att det kan vara fantastiskt men också utmanande. – Vi vill att unga, lärarstudenter och lärare ska prata om läraryrket och vi vill att fler blir lärare. Våra elever ska ha bra och behöriga lärare – nu och i fram tiden. Vi behöver angripa ett så stort och komplext problem som lärarbristen på

många olika sätt, från många olika håll, säger kommunikationschef Sofia Oliv. Från ”When you are lärare” på Facebook

sprids poddar och filmer. Det är också en plats för dialog och en hel del frågor har kommit in. Även Instagram används och på Twitter postas inlägg om stadens utmaningar och satsningens syfte från ”When you are lärares” konto. Material och information om satsningen sprids även på utbildningsförvaltningens Linkedin-sida. – Vi är på gång och ser att vi har fångat många av dem vi vill nå. Nu gäller det att leverera roligt och intressant material om läraryrket och bygga en grund för diskussioner och samtal under våren, säger Sofia Oliv. Både trailrar och filmer har mängder av visningar men också många kommentarer och delningar. Det första podd avsnittet ”Ny som lärare” hade laddats ner cirka 1 100 gånger några dagar efter att det släppts. Det är utbildningsförvaltningen i Stockholms stad som står bakom satsningen, en av många för att nå det långsiktiga målet att kunna försörja stadens skolor med lärare. Under de kommande åren kommer Stockholms stad att behö-

WHEN YOU ARE LÄRARE ■■Du hittar filmerna och poddarna på whenyouarelärare.se. De läggs upp efterhand som de släpps. ■■Följ satsningen även på Facebook, Instagram och Twitter. Sök på ”whenyouarelarare”. ■■Sprid och dela innehållet och delta gärna i dialogen.

va anställa 1 700 nya lärare per år inom förskola, grundskola och gymnasieskola. Vad gör vi mer för att få fler lärare?

– Vi erbjuder goda utvecklingsmöjligheter, karriärvägar och nya utmaningar med 168 kommunala skolor att välja bland, säger Annakarin Östlund, chef för kompetensförsörjningsenheten. – Vi jobbar kontinuerligt för att förbättra lön och arbetsmiljö. En av flera satsningar är projektet ”Från nyanländ till nyanställd lärare” som förkortar vägen till svensk lärarlegitimation. Dess utom har vi ett ambitiöst VFU-arbete med 3 500 lärarstudenter på våra skolor. På Pedagog Stockholm berättar Annakarin Östlund om fler insatser som görs för att locka lärare till stadens skolor. n MONIKA SIDÉN

FOTO: BJÖRN TESCH

Rekryteringssatsningen ”When you are lärare” har fått en flygande start. En vecka efter premiären den 30 januari hade Facebooksidan fått över 4 000 gillamarkeringar. Och trailrar och filmer hade visats mer än en halv miljon gånger. — Vi jobbar för att ännu fler ska få upp ögonen för läraryrket och delta i dialogen, säger Sofia Oliv, kommunikationschef på utbildningsförvaltningen.

Poddvärden Kristina Bükl diskuterar med blivande läraren Karan Partovi, Max Landergård (som ligger bakom ”When you are lärare”) och biträdande rektorn Fredric Nyström hur fler ska lockas till läraryrket.

LÄRA #1/2017

FOTO: ULRICA ZWENGER

LÖRDAGSSKOLA

Hamza El Mourabit, Ilham El Mourabit och Diana Gebreslase Yohannes från årskurs 9 pluggar franska tillsammans och lär av varandra.

Helgarbete höjer meritvärdet Lördagsskolan har kommit till Bredäng för att stanna och uppskattas av både elever och lärare. Men den ska inte förväxlas med läxhjälp. — Till lördagsskolan kommer de studiemotiverade eleverna som vill få upp sina betyg, säger Bredängsskolans biträdande rektor Ulrika Nimstrand. – Fler skolor borde öppna lördagsskola, det är jättebra! Uttalandet kommer spontant från Ilham El Mourabit och Diana Gebreslase Yohannes från klass 9B i Bredängskolan. Flickorna sitter i skolans ljusa matsal. Utanför rör sig människor ut ur och in i affärer och kaféer i Bredängs livliga centrum. Men här inne råder lugn, trots att drygt 20 elever sitter i klungor eller enskilt, tillsammans med lärare i samtal 10

LÄRA #1/2017

eller djupt koncentrerade på någon skoluppgift. I dag är Ilham El Mourabit här för att få hjälp med sin inlämningsuppgift i NO. – Men Diana och jag kommer också att plugga lite franska, säger hon och berättar att alla i hennes familj är fransktalande. – Det är ändå bra för mig att träna oregelbundna verb. Båda flickorna brukar komma hit varje lördag och Diana Gebreslase Yohannes berättar att hon ofta också får hjälp med matematiken. – I sjuan hade jag E i matte, men nu har jag läst upp till C. Den här våren är deras sista på Bredängsskolan. De har sökt till olika gymnasieskolor. Ilham El Mourabit vill i

första hand läsa ekonomiprogrammet på Nacka gymnasium och Diana Gebreslase Yohannes vill gå samhällsvetenskapsprogrammet antingen på Huddinge gymnasium eller på Sjödalsgymnasiet i Huddinge. Hamza El Mourabit från klass 9A ansluter sig till flickorna. Han ska läsa lite franska tillsammans med dem men också göra färdigt en NO-rapport. – Lördagsskolan tillsammans med läxhjälpen som är efter skolan på tisdagar och torsdagar har verkligen hjälpt mig. Jag har gått från C till A i SO och till B i matte, säger han och tycker att det är bra att kunna gå hit på lördagsförmiddagen och sedan vara ledig på eftermiddagen och kvällen. Hamza El Mourabit kommer att söka naturvetenskapsprogrammet, antingen på Sjödalsgymnasiet eller Kärrtorps gymnasium. Vid ett bord sitter Vojka Nikolic, lärare i matematik och NO, tillsammans med två flickor från årskurs 6. Hon hjälper dem att lösa ekvationer. – Det är bra att eleverna börjar tidigt med algebra, de har ofta svårt att lösa matematikproblem när det blir bokstäver i stället för siffror, säger hon och tycker att arbetsklimatet är väldigt trevligt här på lördagarna. – Det är skönt att komma hit på lördagar, säger en av flickorna. Hemma blir man så lätt störd av småsyskonen. Ingela Santesson är lärare både i svenska som andraspråk, franska och idrott. I dag hjälper hon bland annat en av pojkarna som ska ha SO-prov om Egypten och Mesopotamien. – Alla ämnen handlar ju om att läsa och skriva. Jag har ett intresse för språkutveckling och kan förstå vilka problemen kan vara i svenskan och då är det väldigt roligt att arbeta med ungdomar som har utländsk bakgrund, säger hon. Läraren Shams Shariyar understryker att lördagsskolan inte ska blandas ihop med läxhjälp. – Hit kommer de elever som vill plugga, eller kanske titta på en film om andra världskriget, eller läsa en tidning. Eller diskutera, till exempel om USA:s president, säger han och berättar att ungdomarna var lite undrande i början.

KRÖNIKA

– De frågade: ”Får jag gå på toaletten?” och jag sa: ”Du får gå hem om du vill, det här är frivilligt.” Trots frivilligheten kommer allt fler elever. Det är en morot för dem som vill plugga. Här kan de möta sina lärare på ett annat sätt och umgås och prata med dem. Om man stärker de här elevernas självförtroende så stärker man också hela klassen, fastslår Shams Shariyar. – Som lärare hinner jag ta mig tid, bekräftar Emma Schaber, lärare i NO och spanska. – Eleverna är här av fri vilja och vi kan prata om allt möjligt. Samtidigt ger det också avtryck på betygen, när det är frivilligt kommer de ambitiösa som vill lära sig mer. Klockan två på eftermiddagen stänger

Shams Shariyar dörrarna. Han konstaterar att drygt 30 elever har varit här sedan klockan tio den här lördagen. De har också bjudits på smörgås med pålägg och mjölk eller saft. – En lördag i månaden är det omprov och då kan det vara uppemot 70 elever, säger biträdande rektor Ulrika Nimstrand. Hon är den som startade lördagsskolan tillsammans med Shams Shariyar när hon kom till Bredängsskolan för ett och ett halvt år sedan. Idén har hon tagit med sig från Rinkebyskolan där hon jobbade tidigare. Erfarenheterna därifrån visade att det genomsnittliga meritvärdet ökade markant. – Hit kommer de studiemotiverade eleverna som vill få upp sina betyg, för de inser vikten av att komma in på den gymnasieutbildning de önskar, säger hon och understryker att det viktiga med lördagsskolan är att lärarna finns med. – Det ska finnas minst två lärare och alltid någon i matematik/NO och svenska. Lärarna får ersättning med 2 000 kronor per gång och de får inte arbeta mer än två helger i rad. Lördagsskolan har kommit till Bredängsskolan för att stanna, anser Ulrika Nimstrand. – Det kommer allt fler elever och vi märker att de känner sig allt säkrare. n INGELA ÖSGÅRD

SIGNERAT: LINA PILO

Tyck inte synd om dem!

et är morgon och musiken fyller klassrummet. Jag dansar fuldans och tar närvaro. I refrängen skrattar vi tillsammans, tar i och sjunger teatraliskt ut på de betonade orden. Jag ler och pekar på mitt ena öra och en hörlur petas då ut ur ett annat öra som sitter på ett yngre huvud som färdats helt andra vägar än mitt genom livet, och jag hade aldrig kunnat tro att det fanns en väg bort från de minnen som jag vet rör sig i det huvudet om jag inte hade sett det med egna ögon. Jag hade aldrig förstått att det går att läka en massaker. Mina elever – och eleverna i alla våra klasser – har varit i Sverige kort tid. De kommer från olika platser: Afghanistan och Somalia, Kurdistan och Syrien. Några har kommit med en släkting. Många har kommit ensamma. De har tagit sig över berg, öknar och hav för att komma fram till Sverige. Om de inte hade haft den styrkan hade jag inte fått möta dem i mitt klassrum. Det längsta jag själv rest utan sällskap är till Spanien och då hade jag ändå pass, flygbiljetter och någon som mötte mig. Jag hade en mobiltelefon som jag kunde ringa och gråta i när jag missade tåget i Barcelona och inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag har ingen aning om ifall jag skulle ha klarat av att gå igenom vad mina elever har gjort för att överleva. Det vet man antagligen inte förrän det är skarpt läge. Alla, alla framför mig, saknar sin mamma – och ingen av dem gynnas av att jag tycker synd om dem. Jag skulle, med rätta, kunna säga att det hämmar elevernas utveckling om jag tycker synd om dem. Det är svårt att ha höga krav och förväntningar på någon man tycker synd om. Jag skulle kunna leta fram källan på det, men sanningen är att det är irrelevant. Varje möte med eleverna

handlar om att visa att de har ett egenvärde som människor: att möta dem med empati. Varje elev ska, som det står så fint i Lgr 11, få ”finna sin unika egenart”, oavsett bakgrund. Så länge jag har något att säga till om ska de få göra vad de vill med sin bakgrund. Kriget och flykten – allt det är preteritum. Aldrig ska jag vara domare över deras ångest eller över deras hopp om att vinna nästa turnering i rundpingis. De har ingen skyldighet att odla en identitet präglad av det värsta som hänt dem. Under hösten har det från olika yrkesgrupper höjts röster för att de här eleverna ska slippa utvisas till krig. Jag är en av alla som försökt rikta strålkastaren lite och den rörelse som jag då sett ger mig hopp om framtiden. En sak får mig däremot att skruva på mig. Det är när man tycker synd om oss som jobbar med människor som har flytt, eller när yrkesfolk tycker synd om sig själva. Jag kan helt ärligt säga: om det inte är synd om mina elever så är det inte synd om mig, eller om dig. Människors livsöden är inte våra arbetsmiljöproblem. De senare uppstår ur bristande organisation och dito professionalitet. De förstnämnda ger oss unika möjligheter att utvecklas i mötet med människor som har erfarenheter och styrkor som vi inte hade kunnat fantisera ihop. Det lär oss något om livet och läkandet – och om att uppskatta att leva i ett land där man får spela, sjunga och dansa.

LINA PILO ÄR FÖRSTELÄRARE PÅ TENSTA GYMNASIUM

LÄRA #1/2017

FOTO: ELISABETH UBBE

SPRÅKUTVECKLING

Katja Sandholm är ambulerande modermålslärare i tyska. Här med Livia Cavallius och Jakob Schriever som går i förskoleklass på Johannes skola.

Ett lyft för modersmål Katja Sandholm är en av 450 modersmålslärare på Språkcentrum. Förutom att undervisa elever med tyska som modersmål på nio skolor handleder hon kolleger i Läslyftet. — Det har förändrat hur vi pratar om vår undervisning och vi har också börjat auskultera i varandras klassrum, säger hon. Dagens klassrum ligger högst upp i Johannes skola och liknar en gammaldags gymnastiksal. Katja Sandholm drar fram ett bord och lägger fram läroböcker, pennor, snöre, surfplatta och ett pennskrin. Hon kommer direkt från Läslyftets handledarutbildning och humöret är på topp. Men det är det nästan alltid. 12

LÄRA #1/2017

– Vi modersmålslärare vill skapa en positiv upplevelse. Eleverna träffar oss ofta efter skoldagen när deras kompisar kanske är ute och leker. Vem vill komma till en surtant då? I dag är det två elever i förskoleklassen som ska leka, sjunga, prata och skriva på tyska, det språk de talar hemma vid sidan av svenska. Intresset för modersmål har ökat de senaste åren, inte minst för de europeiska språken. Från att ha varit två är det numera tio lärare på Språkcentrum som undervisar i tyska som modersmål. Katja Sandholm är en av dem. Dessutom undervisar hon i tyska som modernt språk och är förstelärare med uppdrag som handledare i Läslyftet.

– Det är väldigt givande. Jag ser det som min uppgift att stimulera det kollegiala lärandet. Vi modersmålslärare kan vara så isolerade och det är viktigt att öppna klassrumsdörren och utbyta erfarenheter. Kollegerna på Språkcentrum träffar hon sällan, eftersom hennes undervisning sker på nio olika skolor. – Vi håller kontakt via e-post och telefon, och en gång i veckan har vi konferens. Syftet med den är kompetens utveckling och fortbildning som sker både språkövergripande och i språkgrupperna. Just nu planerar vi i tyskgruppen att arbeta med romanen ”Maikäfer, flieg!” av Christine Nöstlinger med de äldre eleverna. Erfarenheter

SPRÅKUTVECKLING

Dagens lektion inleds med lek och rörel-

se. De två eleverna ställer sig på var sin sida av rummet och Katja Sandholm går igenom olika sätt att röra sig. – Man kann hüpfen, krabbeln, rückwärtsgehen, säger hon och visar samtidigt hur man hoppar, kryper och går baklänges. Sedan ska eleverna ropa till varandra och röra sig över golvet på det sätt som kamraten säger. Katja Sandholm är med SPRÅKCENTRUM ■■Här arbetar 450 modersmålslärare som undervisar i drygt 70 olika språk. ■■Under ett läsår får 17 000 grundskoleelever modersmålsundervisning. ■■De största språken är arabiska, dari, tigrinja och somaliska. ■■Studiehandledning på modersmålet står för knappt en fjärdedel av Språkcentrums verksamhet.

hela tiden. Efter en stund blir det andra rörelselekar, hela tiden med språket i fokus. Livia Cavallius och Jakob Schriever skuttar och skrattar medan de övar på höger och vänster och namn på olika djur. Men hur säger man sköldpadda? – Schildkröte. – Schild ... kröte, provar Jakob Schriever. – Super! utropar Katja Sandholm och kryper över golvet som en sköldpadda. Som handledare i Läslyftet blir det mindre krypande och krälande. I stället sätter hon sina kollegers tankar i rörelse. Under läsåret handleder hon en grupp modersmålslärare i albanska, amhariska (officiellt språk i Etiopien), engelska, swahili, thailändska och tyska och som läser modulen ”Läsa och skriva” i alla ämnen. – Redan förra året började vi med Läslyftet utan statsbidrag. Det var samtidigt som jag blev förstelärare och det var viktigt att främja det kollegiala lärandet. Vi försökte arbeta över språkgränserna och långsamt förändra en kultur, säger Katja Sandholm. Under förra läsåret tog omkring 100 mo-

dersmålslärare på Språkcentrum del av modulen ”Samtal om text”. Det här läsåret har Språkcentrum fått statsbidrag för fyra handledare som därmed kan gå handledarutbildningen. Statsbidraget gör också att lärarna måste läsa modulen i ett högre tempo än förra året, vilket hittills har gått bra. – Vi har förändrat hur vi pratar om vår undervisning. Nu är det tillåtet att saker kan gå fel och vi funderar tillsammans på vilka slutsatser vi kan dra av det inför den fortsatta undervisningen. Vi har också börjat auskultera i varandras klassrum, säger Katja Sandholm. Förändringen märks även i undervisningen, eftersom en del i Läslyftet är att prova och utvärdera olika sätt att arbeta. Katja Sandholm berättar om när lärarna i hennes grupp använde en skrivmall där eleverna fyllde i start, hinder, lösning och mål för sin berättelse. – Hela lärargruppen blev så glad och berättade att elever som brukade ha svårt att formulera sig kom på idéer och kunde skriva fantastiska grejer. Man fick nästan gåshud! Efterfrågan på modersmålsundervisning ökar i skolorna och Språkcentrum

växer. Det beror dels på fler nyanlända elever, dels på en större medvetenhet om rätten att läsa modersmål. Maria García är en av nio biträdande enhetschefer på Språkcentrum, en roll som närmast liknar den biträdande rektorn på en skola. – Jag ansvarar för att leverera studiehandledning och modersmål på elva språk och ser till att lärarna träffas både i språkgrupper och över språkgränserna. Det främsta målet med Läslyftet var att lärarna skulle diskutera pedagogik med varandra och dela sina erfarenheter på ett mer strukturerat sätt. I det avseendet har vi lyckats. I nästa led kommer eleverna och vi hoppas att det ska påverka deras resultat. För Katja Sandholm har den största vin-

sten med Läslyftet varit att systematiskt och gemensamt planera, utvärdera och följa upp undervisningen med utgångspunkt i vetenskapliga texter och i relation till den samlade beprövade erfarenheten i gruppen. – Det har verkligen främjat det didaktiska samtalet på våra möten. Vi har läst och testat jättemycket och min undervisning påverkas av det varje dag, säger hon och packar ihop sina saker. Medan det skymmer över Stockholm går hon över skolgården för att ha nästa lektion i tyska. n ANNELIE DREWSEN

FOTO: ELISABETH UBBE

från Läslyftet sätter sin prägel även på planeringen inför romanprojektet. Elevernas geografiska spridning gör att grupperna hon undervisar är små, ibland bara ett par elever. Katja Sandholm gör vad hon kan för att de ändå ska känna att de är en del av en tyskspråkig gemenskap. – Jag använder mycket digitala verktyg och låter dem till exempel spela in presentationer som en ljudfil. Sedan kan mina elever på andra skolor lyssna på det. De får också jobba med samma uppgift i delade dokument. En dröm är att kunna använda Skype tillsammans med andra lärare som har modersmål samtidigt. Katja Sandholm är född i Tyskland och kom till Sverige för åtta år sedan. Efter en kurs i svenska för pedagoger kompletterade hon sin lärarutbildning och är numera legitimerad lärare. För tre år sedan började hon arbeta som ambulerande modersmålslärare, efter några år på Mariaskolan. – Skillnaden är ganska stor. Som modersmålslärare är man inte mentor och man har mycket mindre grupper, som är väldigt heterogena. Det kan vara elever i olika årskurser som är olika duktiga på tyska. Man måste anpassa sig. Jag försöker alltid ha en gemensam inledning med något roligt för gruppen.

Språket är hela tiden i fokus. Livia Cavallius ropar på tyska till sin kamrat.

LÄRA #1/2017

SAMTALET

Ann Öhman Sandberg, Örebro universitet, och Per-Erik Ellström, Linköpings universitet.

LÄRA #1/2017

SAMTALET

” Reformen svarar inte mot skolans behov” Hur ska förstelärarna kunna göra mer nytta? Genom att samtal förs mellan olika nivåer, från politiker, skolchefer och rektorer till lärare utanför karriärtjänsterna. Bara så kan skolornas behov av förstelärarna identifieras, menar två forskare bakom en rapport om hur den statliga förstelärarreformen har genomförts.

e kommer ångande mot Stockholm med tåg från var sitt universitet, pedagogikprofessorn Per-Erik Ellström från Linköping och pedagogiklektorn Ann Öhman Sandberg från Örebro. Deras mål är utbildningsförvaltningen där de ska träffas för att sondera marken för en studie de ska göra, den tredje de leder på uppdrag av förvaltningen. Per-Erik Ellström är inriktad på lärande i arbetslivet och hans forskningsintressen omfattar bland annat förändringsarbete och interaktiv forskning. Ann Öhman Sandberg, som även är legitimerad lärare, är särskilt intresserad av policydrivna reformers hållbarhet. Deras första studie handlade om lärarcoacher och nästa ska handla om Läslyftet. Den mellanliggande studien, som de har genomfört tillsammans med forskarkollegerna Lennart Svensson och Christina Ehneström och som de fyra nu har avrapporterat, handlar om förstelärarreformen och om hur den har landat på Stockholms skolor. Förstelärarna och rektorerna är ofta nöjda, men det är de ganska ensamma om. Många andra lärare känner inte att satsningen på karriärtjänster svarar mot skolans behov – ungefär det är kontentan av forskarrapporten. Forskarna menar också att de yrkesgrupper som berörs av reformen har haft skilda mål för den, att många av de berörda inte har förstått reformens innebörd på samma sätt och att de ansvariga inte tillräckligt har följt upp reformen och vårdat den.

Reformen är relativt löst utformad av staten. Det finns inte några glasklara direktiv för vad

förstelärartjänsten ska fyllas med. Är det förklaringen till problemen eller är reformen fel genomförd?

– Det kan ju vara två fel man gör i alla reformer – man kan tänka fel eller man kan tänka rätt men göra fel, säger Per-Erik Ellström. Jag tror inte att reformen är feltänkt. Ett oklart innehåll borde snarare ge större utrymme för lokala tolkningar: hur kan den här reformen bli en språngbräda för oss på vår skola? Det finns en projektträngsel där det regnar ner reformer och därför är det svårt att hinna med, men egentligen är genomförandet inte avhängigt av statliga intentioner. Reformen är ju totalflexibel. Det som har saknats är att lokalt ge reformen en gemensam innebörd. Man tolkar den på olika sätt. – I Stockholm har utbildningsförvaltningen tagit det hela på allvar och skrivit styrdokument för att få det på plats. Men i en så stor förvaltning är det förstås en massa tolkningar som ska göras mellan alla olika nivåer, så det finns en hel del utmaningar, säger Ann Öhman Sandberg.

TEXT: KATARINA BJÄRVALL FOTO: ULRICA ZWENGER

En lärare jag talade med sa att hon tycker att förstelärarna får ägna för mycket tid åt annat än undervisning och därmed förlorar en del av kärnan i sin lärarskicklighet. Stämmer det med vad ni har sett?

– Ja, säger Ann Öhman Sandberg, om man ska teckna en schablonbild så blir det ju förvirrande om Per-Erik är lärare och får en förstelärartjänst för att han är så skicklig i sitt ämne, och så får han i uppdrag att leda kollegialt lärande, samtidigt som jag som inte är förstelärare har gått en coachutbildning så att jag är bättre på att leda kollegialt lärande. >> LÄRA #1/2017

SAMTALET

>> Då kanske det sticker i ögonen på mig att han

får 5 000 mer i månaden. Men det borde vara fullt möjligt inom ramen för reformen att ha olika tjänster med olika inriktning på en och samma skola. – Det är oklart vad reformen handlar om, säger Per-Erik Ellström. Den kanske handlar om att premiera ”en sådan som jag” – eller handlar den om kollegialt lärande, att inspirera kolleger, driva skolutveckling, handleda? Var ligger betoningen? Faller en lärare in i den organisationsutvecklande logiken så säger ju den läraren att ”jag är mycket bättre på skol utveckling och kollegialt lärande än vad du är”. ”Okej”, säger jag, ”men jag uppfattar inte att det här handlar om skolutveckling utan om att belöna oss som är skickliga lärare”. Ann Öhman Sandberg förtydligar: – Här i Stockholms stad har man dragit upp två karriärspår för lärare. Antingen kan man ta det mer administrativa spåret, som kan leda in i ett arbetslag med biträdande rektor och rektor, eller så kan man vara kvar som skickligt undervisande lärare. Det är där som utmaningen finns, att premiera den skickligt undervisande läraren i klassrummet och den duktiga pedagogen på förskolan. – Det finns två olika synsätt på lärarprofessionalism som är kopplade till två olika logiker, säger Per-Erik Ellström. Det där går tillbaka till en distinktion som sociologiprofessorn Julia Evetts har gjort, där det ena synsättet har att göra med ämnesskicklighet och yrkesprofessionalitet och det andra har att göra med organisationsprofessionalitet och att driva utvecklingen framåt. Det finns en kollision där, ett spänningsförhållande som bidrar till otydligheten. Det är en av huvudslutsatserna i vår studie. Men grundfrågan är väl: hur borde karriärlärartjänsterna vara utformade för att gynna elevernas lärande maximalt?

– Det har vi inte undersökt, säger Per-Erik Ellström, men man kan säga generellt att en reform som vill påverka elevernas lärande måste vara utformad så att det händer något i klassrummet. Det måste göras lokalt, genom en strategisk dialog, inte minst i vertikalled. Mellan politiker och tjänstemän och andra chefer, mellan rektorer och lärare som utbyter föreställningar om vad reformen ska vara bra för. – Grundskolechefer och gymnasiechefer har också en viktig roll att spela där, säger Ann Öhman Sandberg och fortsätter: – I det här sammanhanget talar man mycket om kollegialt lärande. Då är Skolverkets defi16

LÄRA #1/2017

Reformen är ju totalflexibel. Det som har saknats är att lokalt ge reformen en gemen sam innebörd.

nition organiserat kollegialt lärande, men jag tror att det informella kollegiala lärandet är oerhört viktigt – det som sker på vägen till och från klassrummen, den kultur man skapar på en skola. Samspelar det med elevernas lärande?

– Jo, säger Ann Öhman Sandberg, reformen bygger ju på att vissa är skickliga och ska leda, men idealet är kanske en skola där alla lärare tar ett stort ansvar och är riktigt skickliga. – Det är en viktig distinktion mellan formellt och informellt kollegialt lärande, säger Per-Erik Ellström, men det finns studier som visar att det informella kollegiala lärandet kan stimuleras av det formella. Och även av klassiska fortbildningsinsatser. Under de senaste två decennierna har det skett ett paradigmskifte där man har gått från ett nästan totalt fokus på formell kompetensutveckling, där man skickar ett par individer på en kurs, till en komplettering med planerade satsningar på kollegialt lärande. Utmaningen är att få till samspelet mellan de där tre – fortbildningen och det formella och det informella kollegiala lärandet. Lärandet kommer ur görande plus reflektion över detta görande. Det handlar inte bara om att tillägna sig kunskap utan också om att omsätta den i praktiken och pröva och utvärdera den. Därför kan lesson and learning studies vara jätteviktigt. Hur kan reformen bidra till ökad likvärdighet mellan skolorna? Det talas om att lärarnas rörlighet måste öka?

SAMTALET

och fundera på skolans behov, säger Ann Öhman Sandberg. Men vi ser att dialogen har blivit tydligare. Jämförelsen mellan de intervjuer vi gjorde hösten 2015 och dem vi gjorde våren 2016 visar det.

– Vi har pratat mycket om vad Stockholms stad avser med att man eftersträvar ökad rörlighet, säger Ann Öhman Sandberg. Förstelärarna får ju inte ta med sig tjänsten om de byter skola, den är knuten till skolan, så på det sättet bidrar inte reformen till ökad rörlighet. Men det finns också en problematik i att lärare rör på sig för mycket. Om man rekryterar många lärare externt så kan det skapa en känsla av att medarbetarna på skolan inte duger. Och bara för att man är en duktig lärare på Viktor Rydberg så är det inte säkert att man är det i Rinkeby. Flera lärare i vår studie har sagt att de gärna skulle testa att jobba på en annan skola för att se hur det fungerar.

Oklarheterna har skapat spänningar och splittring ute på skolorna. Ni skriver om en likhetsnorm — är det jantelag och avundsjuka eller mer en sund solidaritet?

– Vi har använt begreppet likhetsnorm neutralt. Det syftar på att i många professioner och grupper finns det en idé om att det ska vara hyfsat likartade arbetsvillkor. Sedan har prestationsbedömningar och individuell lönesättning kommit in i och med new public management. Det ser många som en störning. Och generellt när det gäller reformer så underlättar det om reformen passar in i den förhärskande kulturen, säger Per-Erik Ellström. – I skolan finns inte en tradition av karriär, säger Ann Öhman Sandberg, och det är inget som vare sig skolledare eller lärare är bekanta med. Det är mer av en näringslivslogik. Och det bygger på ett grundantagande om att människor presterar bättre om de får högre lön.

Finns det några andra verktyg i reformen som kan leda till ökad likvärdighet?

– Man måste börja med att undersöka varför en skola inte har högre måluppfyllelse, säger Ann Öhman Sandberg. Är det verkligen skickligare lärare som behövs, eller är det kanske ett läslyft eller ett mattelyft? För vi har sett att skolor som har låg måluppfyllelse ibland får väldigt många förstelärare, och då blir det problem. Med 25–30 procent förstelärare så kan de bli stressade av att tänka att de var och en måste driva ett eget projekt. Och de stackars kollegerna som ska ingå i allas projekt! Om förstelärarna kan slappna av och känna att de får vara skickliga lärare i klassrummet, då kanske det är ett bra sätt, men staden har ju skrivit mycket om att de ska driva utvecklingen. – Det är de två logikerna som spökar igen. Konsten att gå på två ben är att jobba med båda, säger Per-Erik Ellström. – Sedan finns det konkurrerande behov även här, säger Ann Öhman Sandberg. Utbildningsförvaltningen har behov av ökad likvärdighet, men en rektor på en skola med hög måluppfyllelse vill behålla sina duktiga lärare. Dessutom har varje nivå i systemet krav på sig från politiker och samhälle – rektorer brottas med sina frågor, förstelärare med sina och de andra lärarna med sina. Det gäller att föra ett samtal om det. Ni menar att om förstelärartjänsterna ska få legitimitet så måste skolledningarna bli tydligare med kriterierna för tillsättningar och även med uppdragets innehåll. Vad kan de göra konkret?

– Naturligtvis ha en dialog med kollegiet, säger Per-Erik Ellström. Hur kan reformen hjälpa oss att hantera de utmaningar vi står inför? Vilka är de utmaningarna? Och sedan utformar man reformen så att den blir en hävstång för skolutveckling. – Det gick så snabbt i början att man inte hann med att förankra reformen i kollegiet

Är det inte så då?

En reform som vill påverka elevernas lärande måste vara utformad så att det händer något i klassrummet.

– Jo, säger Ann Öhman Sandberg, men många som väljer läraryrket drivs i större utsträckning av mötena med elever. Det pratas det för lite om. – Det ser man i undersökningar av arbetstillfredsställelsen, att just mötet med klienten eller eleven kommer högre än lönen. Men därmed inte sagt att lönen är oväsentlig, säger Per-Erik Ellström. Var det stort söktryck på förstelärartjänsterna? För då kanske missnöjet delvis har sin grund i att många inte fick den tjänst de sökte?

– Relativt många har sökt, i vår studie nästan hälften av de lärare som inte redan var förstelärare, säger Ann Öhman Sandberg. Visst kan man vara besviken, men de som inte har fått den tjänst de har sökt accepterar det. I stort sett alla är överens om att det är skickliga lärare som har fått tjänsterna. Sedan kanske man inte alltid är överens om att det är just de skickligaste, men det beror ju på vad man har för kriterier. Det finns lärare som inte vill delta i projekt som leds av förstelärare. Hur kan man komma till rätta med det?

– Man får vänta ut dem, säger Per-Erik Ellström. Blir det bra så kommer de kanske smygande. – En grundskolechef här i Stockholm har sagt att alla lärare ska ha en särskild uppgift >> LÄRA #1/2017

SAMTALET

ger en helt annan legitimitet än något slags diffus skicklighet, säger Per-Erik Ellström. Finns det många personer ute på skolorna som har de formella meriterna för att bli lektor men inte har fått någon tjänst?

– I början fick i stort sett alla, säger Ann Öhman Sandberg, men nu har det drivits fler licforskarskolor, så nu börjar det finnas lärare med licentiatexamen, och kanske disputerade också, men det blir ju inte fler lektorstjänster. Det finns en liknande dynamik när det gäller förstelärarna. Man tillsatte många i ett svep och de flesta var 35–40 år. Målar man upp ett scenario så kommer de att vara kvar på skolorna i många år. Samtidigt kommer det inte att komma till en massa förstelärartjänster, så det blir inte riktigt en drivkraft för andra lärare. Det är ett problem. Hade man börjat med lärarlyftspengarna så kunde man efter det ha inrättat förstelärar- och lektorstjänster och fått ett slags karriärtrappa. Vad har ändå varit lyckat med reformen i Stockholm? >> på skolan, till exempel att vara VFU-ansvarig

eller att driva Matematiklyftet. Det är väl med lärare som med elever, att alla behöver få känna sig sedda och värdefulla, säger Ann Öhman Sandberg. – Men sedan har lärare också olika intressen, säger Per-Erik Ellström. – Javisst, säger Ann Öhman Sandberg, en del är inte intresserade av förstelärartjänster, de säger kanske att ”jag har små barn så det är inte läge just nu”. Men egentligen, om tjänsten handlar om att vara en särskilt skicklig lärare, ska det verkligen behöva ta mer tid då? Fast då menar en del rektorer att man kan vänta sig att förstelärare jobbar effektivare och på så sätt hinner med mer inom ramen för sin tjänst. Medan andra rektorer menar att det räcker att vara särskilt skicklig lärare – får man extrauppgifter ska man också få extra tid för dem.

Många som väljer läraryrket drivs i större utsträckning av mötena med elever. Det pratas det för lite om.

– De som har tillsatts som förstelärare är stolta och nöjda och glada, säger Ann Öhman Sandberg. Och på många skolor har de jobbat med projekt och tagit tag i utvecklingsarbete. – Vi ser också ett ökat samspel mellan olika nivåer, säger Per-Erik Ellström. Har reformen bidragit till att höja läraryrkets status?

– På individnivå men knappast på kollektiv nivå, säger Per-Erik Ellström. – För att se det behöver man egentligen titta utanför skolan, och det har vi inte gjort, säger Ann Öhman Sandberg. Men det som har kommit upp är den så kallade mingelfaktorn, att om man på en middag berättar att man är förstelärare så möts man av ett större intresse: ”Jaha, vad innebär det?”. Och flera av dem vi har intervjuat menar att förstelärare ganska ofta deltar i samhällsdebatten genom att till exempel skriva artiklar.

Vad kan man säga om lektorstjänsterna — har de varit lättare att införa?

Men det kanske inte höjer statusen för lärare generellt?

– Ja, säger Ann Öhman Sandberg, de är betydligt mindre omdiskuterade, även på skolor där lektorerna gör i stort sett samma saker som förstelärarna. Dels har ju lektorerna en formell utbildning, en licentiat- eller doktorsexamen, så där finns inte samma utrymme för subjektiva bedömningar, dels har de ett tydligt särskiljande uppdrag, att de ska ha kontakt med universitet och forskning. – En formell utbildning har en särskild dignitet i utbildningssystemet, eftersom allting där handlar om formella nivåer och betyg. Det

– Nej, just det, det blir frågor kring just förstelärare, säger Ann Öhman Sandberg.

LÄRA #1/2017

Hur ska utbildningsförvaltningen nu följa upp reformen?

– Det vi har sett från vår studie av lärarcoacher är att man kan ändra målbild, säger Ann Öhman Sandberg. Rörlighet till exempel är en viktig fråga att fundera på, vad menar man med det? Eller skolutveckling, är det synonymt med måluppfyllelse? Det finns många sådana positivt laddade värdeord som är viktiga att definiera. n

DÄRFÖR ÄR JAG LÄRARE

”Det kändes surrealistiskt” — En riktigt bra lektion då eleverna förstått. Då känns det särskilt bra att vara lärare. Det menar Cecilia Peña, grundskollärare i svenska och engelska på Nya Elementar i Bromma. – Som i morse då sjuorna i slutet av lektionen berättade vad de lärt sig om gestaltning, säger hon. Eller när vi hade läst ”Låt den rätte komma in” och några elever på eget initiativ en kväll tagit sig till biblioteket för att lyssna på John Ajvide Lindqvist, som skrivit boken. I fjol tilldelades Cecilia Peña Svenska Akademiens svensklärarpris ”för att ha stimulerat intresset hos unga människor för svenska språket och litteraturen”. – Hur det kändes? Surrealistiskt, underbart och hedrande. Hon lyssnar in sina elever, intresserar sig för dem och plockar upp det de gillar – men ger dem också sådant de inte visste att de behövde. – Läsning behöver till en början få vara lustfylld, innan man tar sig an svårare saker. För läsning kan vara tungt och svårt också. Sitt yrkesval gjorde Cecilia Peña någonstans mellan praon som engelsklärare i trean på gymnasiet och en tid som lärarassistent efter studenten. Att vara med eleverna i klassrummet,

sätta ihop bra lektioner och prova sig fram till det bästa sättet att lära ut, hör till det hon gillar mest med att vara lärare. – Och kollegerna! Det kollegiala didaktiska samtalet ger mig så otroligt mycket. Kollegialt lärande handlar inte bara om att dela med sig av goda exempel eller appar. Det är i samtalen man utvecklas mest, exempelvis i Läslyftet eller när vi diskuterar forskning. Vi behöver mer tid till detta. Lärarnas och skolans roll ser Cecilia Peña som extremt viktig. Inte minst med tanke på de så kallade filterbubblorna. – I sociala medier kan man skala bort mycket av det som inte passar in i ens världsbild. Men i en klass kan det finnas 26 olika åsikter som eleverna måste lära sig att lyssna på, bemöta och respektera. Det måste man träna på. Kanske blir det ännu viktigare i framtiden. Om fler ska vilja bli lärare behöver förutsättningarna för att göra ett bra jobb bli bättre, menar Cecilia Peña. – Det är inte jobbet i sig eller kontakten med eleverna som avskräcker lärarstudenter eller får lärare att lämna yrket fastän de älskar sitt jobb. Ofta handlar det om arbetsbelastning och arbetsmiljö. n

FOTO: ULRICA ZWENGER

Cecilia Peña tilldelades Svenska Akademiens svensklärarpris 2016.

ANNEBRITT ULLÉN

LÄRA #1/2017

DIGITALT LÄRANDE

LÄRA #1/2017

DIGITALT LÄRANDE

Stor hjälp av digitala verktyg TEXT: INGELA ÖSGÅRD

FOTO: ULRICA ZWENGER

På Riksgymnasiet för rörelsehindrade har många elever speciella förutsättningar och de digitala verktygen är till stor hjälp i det pedagogiska arbetet. — Eleverna har digitala läroböcker i alla kurser och är beroende av andra digitala hjälpmedel av olika slag, säger inspirationsläraren Susanne Börjesson.

I Med hjälp av en filmsnutt på surfplattan kan idrottsläraren John Nilsson återkoppla och visa Lucas Ekelund vad han behöver träna på.

medierummet på Riksgymnasiet för rörelsehindrade i Skärholmen sitter några elever vid var sin dator. Någon arbetar med Photoshop, en annan redigerar ett manuskript på skärmen och en tredje tittar på ett videoklipp. Eleverna går sista året på samhällsvetenskapsprogrammet med medieinriktning. Förutom läraren Sonja Edenius och två av skolans assistenter finns Anders Axelsson här. Han är regissör och skådespelare och ska hjälpa eleverna att göra en egen film. Han sitter bredvid Marcus Kringberg som ska skriva ut ett manus på skrivaren. – Vi har bestämt att vår film ska handla om en klass som ska göra en film, berättar Marcus Kringberg.

– Eleverna kommer med nya manus varje dag, så det råder ingen brist på idéer. En av dem ville spela Leif GW Persson, berättar Anders Axelsson. När det gäller arbetet med de digitala verktygen är det mycket ”learning by doing” som gäller. – Glöm att du som lärare kan vara expert på allt det digitala! Utvecklingen går fort och många av mina elever lär sig nyheterna snabbare än jag, säger Sonja Edenius. Hon är bild- och medielärare och tycker att kollegialt lärande i lika hög grad handlar om att lära också av och med eleverna. – Som lärare kan jag däremot bidra med analys och reflektion, och sätta in det eleverna gör i ett sammanhang. >> LÄRA #1/2017

DIGITALT LÄRANDE

Marcus Kringberg hinner få en liten paus innan det är dags för nästa lektion. Han berättar att han var lite orolig innan han började på gymnasiet. – Jag valde medieinriktningen för att få så lite samhällsämnen som möjligt. Jag hade dåliga erfarenheter av de ämnena sedan grundskolan eftersom jag har autism. Jag var orolig för att inte klara av det, men det har gått mycket bättre än vad jag trodde.

Bäst tycker Marcus Kringberg om franska.

– Men det beror mest på att då får jag vara ensam med läraren, eftersom det bara är jag som läser franska, säger han litet skämtsamt. – Matten har också gått bra, men jag fick be läraren att inte skriva ut hur många poäng som krävdes för de olika betygsnivåerna, eftersom jag kan bli väldigt distraherad av sådan information. Snart ska Marcus Kringberg ha möte med arbetsförmedlingen om vad han kan göra efter gymnasiet. Hans teknikintresse är stort och han talar varmt om att han någon gång 22

LÄRA #1/2017

Det är ju inte så ofta de här eleverna syns eller hörs i medierna med sin egen röst och det kändes viktigt.

i framtiden skulle vilja gå en kurs i hur man hanterar en app som finns för Volvos nya bilar. Med den går det att på distans slå på och av motorvärmare, se var bilen finns, läsa av instrumentpanel med mera. – Jag skulle också kunna tänka mig att köra runt som bud på elmoppe, säger han innan han sätter sig i rullstolen och drar iväg för att hinna till lektionen i engelska. Granne med skolan ligger Skärholmens sim- och idrottshall som också har ett gym. Vi får eskort dit av John Nilsson, lärare i biologi, geografi, idrott och naturkunskap. Inne på gymmet är Fredrik Berg och Lucas Ekelund i full gång med armstyrketräning på var sin träningsbänk. – När man sitter i rullstol är det viktigt att träna armstyrkan, säger Fredrik Berg som har ställt in vikten på 35 kilo. Med viss möda pressar han handtagen uppåt tolv gånger och vilar sedan. Också här fyller IT en viktig funktion. John Nilsson plockar fram sin surfplatta och filmar Lucas Ekelund när han kämpar med sina lyft. Sedan tittar de båda på resultatet.

DIGITALT LÄRANDE

– Titta, nu sjunker du ihop lite när du blir trött. Då är det bättre att vila för att kunna hålla överkroppen stabil igen, säger John Nilsson och Lucas Ekelund nickar. John Nilsson skriver sedan upp i en träningsmatris vad de båda har gjort. – Uppgifterna mejlar jag till dem senare, och de kan också själva föra statistik över sin träning i form av dokumentation i en digital träningsbok.

Eleven Pontus Stålfors jobbar med ett speciellt tangentbord och en styrspak som gör det lättare att träffa rätt bokstäver och siffror.

Manöverpanel till en el-hockeystol.

På väg tillbaka till skolan häver Fredrik Berg sig ur rullstolen. Med hjälp av ett räcke går han uppför trapporna för egen maskin; konditionsträning lönar sig. Det är inte så lätt att hitta i skolans vindlande korridorer, men vi möter elever och deras assistenter som kan visa oss till läraren Susanne Börjessons klassrum där fem elever ska starta sin svensklektion. Klassen har nyligen börjat läsa Lena Anderssons roman ”Egenmäktigt förfarande”. Susanne Börjesson inleder med att visa ett tidningsklipp om boken. Sedan är det dags att börja läsa. Några av eleverna har en hjärnsynskada som innebär att de har svårt att hålla ögonen på samma rad. Flera har också svårt att vända blad i en vanlig bok på grund av sitt rörelsehinder. Det innebär att många har lättare för att lyssna till en talbok. Från datorn går de in på legimus.se, en webbplats för nedladdning av talböcker som stöds av Myndigheten för tillgängliga medier. Pontus Stålfors har ett specialbyggt tangentbord som gör det lättare för honom att träffa rätt tangenter. Han försöker logga in på sidan med skolans mejladress, men lösenordet fungerar inte. – Försök med din egen mejladress, föreslår Susanne Börjesson, och då går det bättre. Flera elever har samma problem och behöver hjälp med inloggningen innan alla kan lyssna eller läsa under en stunds ro i klassrummet. – Många elever har minnessvårigheter och då tar det tid med sådant som kräver inloggning och lösenord, förklarar Susanne Börjesson efter lektionen. I höstas läste några elever kursen Journalistik, reklam och information. Då fick de en vecka var att presentera sin bild av skolan och utbildningen på skolans Instagramkonto. – Målgruppen är framför allt tänkbara blivande elever men också andra som intresserar sig för skolans verksamhet. Det är ju inte så ofta de här eleverna syns eller hörs i medierna

En smart handdator hjälper en av Susanne Börjessons elever att hålla reda på schema och tider för lunch och rast.

med sin egen röst och det kändes viktigt, berättar Susanne Börjesson. Själv fick hon idén till projektet när hon deltog

i Stockholms stads lärarinkubator där lärarna får hjälp att utveckla kreativa idéer med IT som ett naturligt redskap i lärandet. Susanne Börjesson har också uppdrag som inspirationslärare på skolan genom Stockholms stads 1:1-projekt för att utveckla satsningen på egna datorer till alla gymnasieelever. – På vår skola har eleverna digitala läroböcker i alla kurser och de är beroende av andra digitala hjälpmedel av olika slag, så vi arbetar nästan uteslutande med det, säger hon och berättar att en kollega nyligen gått en kurs för att använda ett program för digitala prov som heter Digiexam. – Men vi har inte hunnit använda det i verksamheten ännu utan arbetar tills vidare med programmet Socrative för att skapa digitala prov. Susanne Börjesson är också själv intresserad av hur provkonstruktion och uppgiftskonstruktion kan utvecklas och anpassas för de här eleverna och fortbildar sig via kurser och litteratur i ämnet. – Det viktiga för våra elever är att kunna arbeta självständigt, och digitala prov är en del i det. De måste få möjligheter att visa vad de kan utan att varje gång skriva långa texter som ofta är väldigt tidsödande för den som har en fysisk funktionsnedsättning. n LÄRA #1/2017

FOTO: ELISABETH UBBE

PRIO

”Likvärdigheten har blivit bättre med Prio. Nu har vi gemensam planeringstid och jag samplanerar allt med min kollega”, säger förstelärare Jessica Winther (längst till höger), här i samspråk med (från vänster) rektor Ulrika Forsström, lärare Ann Stenerlöw och biträdande rektor Katrin Burström.

Verktyg för skolutveckling Hur ska kostymnissar kunna hjälpa en skola att bli mer effektiv? Det frågade sig en och annan lärare när Prio kom till Aspuddens skola. I dag är strukturerna och arbetssätten som infördes en självklar del av skolans arbete — och tiden kan ägnas åt att prata om det allra viktigaste: undervisningen. Prio står för planering, resultat, initiativ och organisation och var från början ett projekt som drevs av Stockholms stad och Sveriges Kommuner och landsting (SKL). Genom att utveckla skolors arbetssätt ska organisationen bli mer lärande. Det övergripande målet är att höja kunskapsresultaten i stadens grundskolor och arbetet bygger på två 24

LÄRA #1/2017

rapporter om framgångsrika skolsystem från konsultföretaget McKinsey. Aspuddens skola var med som pilotskola vid starten 2012. Katrin Burström är biträdande rektor men arbetade då som lärare på skolan. Hon berättar att det fanns en hel del tveksamhet hos kollegiet när konsulter från McKinsey kom för att introducera Prio. – Många tänkte nog: Varför ska personer utifrån komma och tala om hur vi ska göra? Det vet vi bäst själva. Hittills har Prio kommit till 69 grundskolor.

Processen på skolorna drivs av åtta förändringsledare som är anställda av utbildningsförvaltningen. En av dem är Jenny Lindblom, i grunden lärare och skolledare.

– Prio pågår i tre terminer och den första är mest intensiv. Under sex till åtta veckor kartlägger vi skolan. Vi gör enkäter och intervjuer med pedagogisk personal. Lärare och skolledare tidsloggar sin arbetstid. Dessutom läser vi dokument och observerar möten. Utifrån kartläggningen görs sedan en analys av skolans utvecklingsområden tillsammans med skolledningen och ibland även förstelärare eller arbetslagsledare. – De flesta skolor behöver utveckla det kollegiala lärandet, säger Jenny Lindblom. Tanken är att Prio ska fungera som en verktygslåda för skolutveckling. Förändringsledarna bidrar med arbetssätt och

ENKÄT

former för exempelvis kollegialt lärande, men det kunskapsmässiga innehållet står skolans egna medarbetare för. – Efter kartläggningen går man in i en lokal anpassningsfas för att tillsammans med skolans personal hitta former att arbeta vidare med. Vi förändringsledare är spindeln i nätet och dokumenterar och administrerar allt. För Aspuddens skola innebar det bland annat att mötesstrukturen ändrades. Med tydligare ramar för varje möte blev det också viktigare att komma förberedd och att hålla sig till det som skulle diskuteras. Det tog ett tag innan alla förstod poängen med det nya sättet. – En del trodde att det var något vi skulle göra utöver det vi redan gjorde, men det var ju djupare diskussioner vi var ute efter. Då kom bland annat lesson studies in i det kollegiala lärandet, alltså att titta djupare på varje lektion, säger Ann Stenerlöw, lärare och arbetslags ledare på Aspuddens skola. För att förbättra samarbetet mellan lära-

re avsattes tid för samplanering som styrdes väldigt hårt mot de fokusområden som var bestämda, till exempel formativ bedömning och motivation. Så småningom spred sig en positiv känsla i kollegiet. – Man tog del av varandras lektioner och fick återkoppling på hur man själv agerade. Det leder till utveckling och fler diskussioner, säger Ann Stenerlöw. Förändringsledarna arbetar i par och finns med under tre terminer. I början motsvarar deras insats nästan en heltidstjänst, därefter trappas tiden ner och skolan har själv ansvar att driva arbetet. På Aspuddens skola lever mycket av Prio arbetet kvar. Som stöd finns ett omfattande dokument med mallar, strukturer och planeringsmodeller för just Aspuddens utvecklingsarbete. Rektor Ulrika Forsström har en utskriven version på bordet framför sig. När hon kom till skolan våren 2014 var Prio redan genomfört. – På mina tidigare skolor har jag själv fått ta fram strukturer och hitta forum för att diskutera olika frågor. Här fanns redan genomtänkta mötesstrukturer och rollbeskrivningar, vilket gjorde att jag kunde fokusera på vårt inre arbete. Det blir ett tidseffektivt pedagogiskt ledarskap.

Numera ser hon även Priostrukturen som ett verktyg för rekrytering. – Vi vill anställa utvecklingsbenägna lärare och många av dem vill ha tydlighet. De stödjande strukturerna ger bra förutsättningar för dem att arbeta. En annan rektor med erfarenhet från Prio är Margareta Forsman på Sätraskolan. När hon kom till skolan för tre år sedan var det med uppdrag att förbättra resultaten och öka sammanhållningen och det kollegiala lärandet på skolan. Hösten 2015 kom Prio till skolan. – Tillsammans med förändringsledarna definierade vi läroplanens förmågor som ett utvecklingsområde. Det hade man inte jobbat så mycket med och det var ett gyllene tillfälle att hitta en plats för förstelärarna, som tidigare hade haft otydliga uppdrag. Genom att lärare som undervisade på olika stadier och i olika ämnen möttes för att diskutera förmågor, växte så småningom en dela-kultur fram i kollegiet. – Vi har också en egen Facebookgrupp där pedagoger kan dela vad de gör i undervisningen. Jag är själv ganska drivande där, säger Margareta Forsman. Hösten 2016 var Prio fullt implementerat på Sätraskolan. Margareta Forsman ser tydliga effekter. – Eleverna är nöjda med att det är tydligare vad de ska kunna och vilka förmågor de ska utveckla. Jag kan även se att de kan kommunicera om sitt eget lärande. Våra resultat har blivit bättre och meritpoängen har höjts. Den positiva uppfattningen om Prio går igen i de utvärderingar som gjordes förra läsåret. Rektorerna pekar framför allt på att mötestrukturen har förbättrats och att det har blivit större utrymme för att diskutera pedagogiska frågor. Skolledningens arbete har blivit mer effektivt och det kollegiala lärandet har ökat. De negativa sidor som lyfts fram handlade främst om att innehållet i Prio till stor del följde en bestämd mall och att det är en tidskrävande process som är svår att genomföra samtidigt med andra satsningar på skolan. n ANNELIE DREWSEN

Varför ville du bli lärare? Marléne Halfar, lärare, Fruängens skola — För att jag älskar svenska och språk i största allmänhet och ville arbeta med ungdomar. Läraryrket var det bästa yrkesvalet jag kunde göra. Det är fantastiskt att få arbeta med läsning, skrivutveckling och muntlig förmåga! Det känns som att få hålla på med mitt fritidsintresse. Johan Larsson, lärare, Akalla grundskola — Det var mitt musikintresse som tog mig till skolans värld. Jag började arbeta som musiklärare och på den vägen är det. För några år sedan vidareutbildade jag mig till lärare i svenska som andraspråk. Det är det bästa jag har gjort. Jag brinner för olika kulturer och språk. Ingrid Stegs Nordell, lärare, Stockholm Science and Innovation School (SSIS) — Det här är mitt första år som lärare. Jag ville ha ett nytt jobb som gav energi, och det har jag fått nu. Här är det stort utrymme för egna idéer. Jag älskar verkligen mitt nya yrke. Jag kommer troligen att vara lärare i resten av mitt yrkesliv. Erik Ohlson, lärare, S:t Eriks gymnasium — Jag började som vikarie och kände direkt att läraryrket passade mig. Drivkraften var då, och är fortfarande, all energi och glädje som jag upplever i möten och samtal med eleverna. Det är härligt att få följa dem, se dem kämpa och utvecklas. Helén Södrén, lärare, Akalla grundskola — Jag har alltid tyckt om att kunna påverka och göra skillnad. Som lärare kan man det. Det är kul att kunna ge eleverna nya kunskaper och känna att man också är en förebild och ett extra vuxenstöd. I lärar yrket får man mycket tillbaka av eleverna.

TEXT OCH FOTO: AGNETA BERGHAMRE HEINS

LÄRA #1/2017

FOTO: MARC FEMENIA

MIN SKOLA

MILENA VILCINSKAITE, 17 STOCKHOLM SCIENCE AND INNOVATION SCHOOL (SSIS) ”Tillsammans med rektorn på vår skola är jag med i Programmeringskommissionen, en satsning som Stockholms stad gör för att få fler elever intresserade av digital teknik och programmering. Att just jag blev utvald som den enda eleven är nog för att jag brinner för programmering. Det är många framgångsrika personer som sitter med i kommissionen, så jag får ett jättebra kontaktnät inför framtiden. Det känns lite ovant att förväntas bidra på det sättet. Jag försöker framföra att man ska satsa på programmering tidigt i skolan, helst redan på lågstadiet. Man ska börja väldigt enkelt. Det gjorde jag. På SSIS känns allt seriöst. Lärarna är superduktiga, många har jobbat i näringslivet tidigare och vi har ett bra samarbete med flera stora IT-företag och även KTH. Alla elever och lärare är vänliga och alla umgås med alla. Jag tror att den transparenta miljön, där klassrummen har glasväggar så att man alltid kan se vad som pågår, bidrar till den öppna och positiva atmosfären. Just nu bygger vi robotar som vi programmerar, så i många klassrum pågår det också mycket praktiskt arbete. Mitt intresse för datorer och programmering startade tidigt. I Litauen, som jag kommer från, hade man hög status om man kunde mycket om datorer. Men där fanns inte den här typen av skolor. När jag kom till Sverige för fem år sedan fortsatte jag att satsa på matematik. I framtiden vill jag jobba som programmerare eller spelutvecklare, alternativt starta eget. Men nu njuter jag av varje dag i skolan och tänker ofta att jag fått en fantastisk chans som får gå just här.” n BERÄTTAT FÖR AGNETA BERGHAMRE HEINS

LÄRA #1/2017

MIN SKOLA

” Jag har fått en fantastisk chans”

LÄRA #1/2017

INTERNATIONELLT

”Alla kan vara ledare” — Jag vill se fler ledare i skolan. Ett elevcentrerat ledarskap är ett otroligt effektivt sätt att påverka resultatet på en skola och visa att alla kan vara ledare oavsett titel. Det säger professor Viviane Robinson från Nya Zeeland som besökte rektorsseminariet på Norra Latin i november. Viviane Robinsons forskning visar att det behövs fler ledare som driver på den pedagogiska utvecklingen på skolorna. Det betyder inte att det behövs fler chefer, men alla kan vara ledare i stunden eller i en viss situation. – Alla kan ta ett ansvar för att leda gruppen. Ett sätt att reagera på ett dåligt 28

LÄRA #1/2017

möte är att sitta ut det och klaga efteråt. Ett ledarskap innebär att man försöker göra något åt det under mötet oavsett om man leder mötet eller inte. – Om du känner att tiden slösas bort på bagateller kan du fundera på hur du ska få mötet på banan igen. Ledarskap är viljan att påverka utifrån dina idéer och iakttagelser för att styra verksamheten, slår Viviane Robinson fast. Om ledarskapet centreras till eleven och dennes lärande, och om relationerna mellan olika aktörer runt eleven är goda, blir ledarskapet effektivare i att främja elevens utveckling. Lärare bör också uppmuntras att ta ansvar för andra vuxna i skolan, inte bara för sina elever.

– Om du ser en kollega som brottas med ett problem kan du hjälpa till och lösa det. Det är ledarskap. Alla passar inte för att leda vuxna, men de som har den viljan och färdigheten måste tas om hand och odlas. I Stockholm finns flera karriärvägar där lärare leder kolleger, exempelvis förstelärare, utvecklingslärare och lärarcoach. Viviane Robinson menar att det är viktigt att odla förväntningarna och färdigheten att leda pedagogiskt arbete för att utveckla läraryrket som profession. Skolledningen har en viktig roll i att skapa en miljö som främjar ansvar för hela skolan.

”Om du ser en kollega som brottas med ett problem kan du hjälpa till och lösa det. Det är ledarskap”, säger Viviane Robinson, professor vid University of Auckland i Nya Zeeland.

FOTO: ULRICA ZWENGER

INTERNATIONELLT

pedagogiskt ledarskap och hon menar att det är för lite för att kunna leda en skolas pedagogiska utveckling. Därför behövs det fler pedagogiska ledare på olika nivåer, men det är ett svårt uppdrag som även är svårt att bedöma. En vanlig fallgrop är att man fokuserar mer på rektorns administrativa skicklighet än på hur denne påverkar lärandet och välmåendet hos eleverna. Viviane Robinsons forskning visar att lä-

– Om en lärare kommer och klagar över en kollegas agerande så kan rektorn be denne att ta upp det direkt med kollegan i stället för att säga: ”Tack, jag tar hand om det.” Det sistnämnda agerandet skapar en förväntan om att rektorn ska fixa alla andras problem. Viviane Robinson betonar att detta inte innebär att rektor ska skjuta över allt ansvar på sina medarbetare. Problemlösning ska ske i samarbete och kollegialt, med inställningen att ”vi är båda ansvariga för skolan och som ledare kommer jag att hjälpa dig att lösa ditt problem, men jag lyfter inte bort ansvaret från dig”. Hennes studier visar att rektorer generellt använder en femtedel av sin tid till

rare uppskattar ledarskap och samarbeten som hjälper dem att lösa pedagogiska utmaningar i klassrummet och med eleverna. Därför bör det utvecklande arbetet inte ha för mycket fokus på administration, som att fylla i papper eller dokumentera, eller att någon observerar undervisningen utan att återkoppla. Då får läraren inte ut så mycket av samarbetet och förstår kanske inte vad hen ska ha för nytta av det pedagogiska ledarskapet. – Den som vill leda måste veta något som är relevant och som hjälper mottagaren att lösa problemet samt ha en god relation till lärarna. Återkoppling som löser problem är det viktigaste styrmedlet för pedagogiskt ledarskap. Det innebär att det måste finnas en gemensam förståelse av vad man ska göra och att parterna håller med om att det är rätt handling. – I min forskning har jag upptäckt att många samtal är så vaga att de blir ineffektiva. När lärare säger att de inte har tid för pedagogiska samtal handlar det ofta om att samtalen är så otydliga att de inte vet vad de ska använda dem till, och en massa tid går åt till att klargöra detta. Ett högkvalitativt samtal bygger på att det är en dialog där båda parter känner sig sedda och att man innan samtalet är slut stämmer av att man har förstått varandra. För att kunna hålla kvalitativa samtal kring elevers lärande måste ledare ha kunskap om läroplan, bedömning och pedagogik samt förståelse för hur man kan stödja andra lärare.

– Det handlar om att bygga förtroende så att man kan närma sig en lärare utan att ifrågasätta ämneskunskapen, att göra det till exempel för att titta på elevernas resultat. Om lärarens prioriterade mål är att öka elevernas kunskaper i problemlösning, måste ledaren ha insikt i och förstå vad det betyder för undervisningen. En annan framgångsfaktor är att ha en gemensam målsättning som genomsyrar hela skolan. Hela personalen och eleverna ska veta vilket som är skolans mål och ska känna att de arbetar mot det. Om en skola exempelvis ska arbeta mot mobbning så måste det vara så tydligt att det genomsyrar hela skolan i värderingar och handlingar. – Ofta finns det för många mål. Mål ska sättas för sådant som vi inte gör tillräckligt bra än. Det är något vi ska lära oss och nå upp till och det tar tid. Med för många mål kommer man inte i mål. Hur många mål är lagom?

– Två eller tre. Om det är fler mål så blir det för mycket att arbeta med på en gång. Ledarskap handlar om tydlighet och då ska man inte arbeta med för mycket samtidigt. Ledarskapet stannar inte innanför skolans väggar utan bör genomsyra elevernas omgivning. Viviane Robinson framhåller att det är särskilt viktigt på skolor som arbetar mycket med det kompensatoriska uppdraget. Hennes studier visar att framgångsrika skolledare bygger förtroende i lokalsamhället eftersom vårdnadshavare är en viktig resurs för att elever ska komma till skolan och göra sina läxor. – Om vi vill nå högre elevresultat bör föräldrarna bli delaktiga även i pedagogiken. I lägre åldrar kan det handla om att de ska delta i språkinlärning, läsa för sina barn. I högre årskurser bör föräldrarna känna till vad man gör i skolan, ha kunskap om olika yrkesval och vilka krav som deras barn måste uppfylla. De bör också stödja dem i prioriteringar kring skolarbete och fritid. n CALLE HEDRÉN

LÄRA #1/2017

PROFILEN

Stolt klassrese

Gunilla Granberg är speciallärare och förstelärare på Hökarängsskolan. Hon växte upp i byn Porjus utanför Jokkmokk och bestämde sig redan som tre åring för att bli lärare. — Jag har gjort en klassresa och är stolt över det. TEXT: ANNELIE DREWSEN FOTO: ULRICA ZWENGER

LÄRA #1/2017

är Gunilla Granberg öppnar dörren till sitt klassrum är allt redan förberett. På tavlan finns bilder och namnskyltar som förklarar vem som ska göra vad. Allt material i rummet är prydligt uppställt och sorterat i lådor och på hyllor. Sex elever från årskurs 1 tassar in och sätter sig runt bordet. Efter en kort instruktion plockar de fram rätt material och sätter i gång med lästräningen. Surfplattor, kortlekar, bokstavsspel och en läsomat får dem att koncentrera sig på ljud och bokstäver, medan Gunilla Granberg går runt och uppmuntrar och stöttar om vartannat. – Vad står det där? – Björn. – Bra, vad duktiga ni är! En del av hennes arbete som speciallärare är att inge hopp.

– Ofta har eleverna som kommer hit många styrkor, men det har varit mycket fokus på problem, säger hon. De elever som är här just i dag behöver öva upp sin läsning och fonologiska medvetenhet, alltså sambandet mellan ljud och bokstav. – Här jobbar vi på ett annat sätt än i klassrummet. Det är ingen idé att göra mer av samma sak, utan jag försöker hitta andra ingångar. Men för Gunilla Granberg handlar bokstavssnurrorna och surfplattorna om mer än bara bokstäver. – Språket är så viktigt som tankeverktyg och för identitetsskapandet. Det är grundbulten i allt, säger hon. Vad som sker när barn inte får möjligheter att utveckla sina språkfärdigheter till fullo funderar hon mycket på, inte minst utifrån sin egen skolgång.

PROFILEN

enär

Det var inte många av hennes jämnåriga från Porjus som tog en akademisk examen. Gunilla Granberg är stolt över att ha gjort en klassresa. Hon läste till förskollärare i Härnösand. Sedan flyttade hon till Stockholm där hennes pojkvän, senare make, skulle studera på Dramatiska institutet. – Jag fick jobb på en förskola på Östermalm för att jag var från Norrland, utan att visa referenser. De trodde väl att jag var präktig och ordentlig, skrattar Gunilla Granberg. Under tolv års arbete på förskola kunde hon se

Joline Segerlind skriver sig till läsning på surfplattan med stöd av Gunilla Granberg.

– När jag gick i skolan i Porjus, en by utanför Jokkmokk, fanns det barn med samiska som modersmål i klassen. Men det var ingen som sa något om det och de fick inte prata samiska i skolan. Det har väckt många frågor hos mig som vuxen. Hon drar sig till minnes en barndomskamrat som hon träffade för några år sedan när hon besökte Porjus. – Vi blev vänner på Facebook, och när jag tog min magisterexamen gratulerade han mig. Samtidigt ursäktade han sig för att han inte skrev så bra. Han hade uppenbara läsoch skrivproblem, men ingen talade om det på 60-talet, säger Gunilla Granberg. Hon känner sig ledsen för hans skull, för att han inte fick det stöd han hade behövt. – Han bär med sig en känsla av att inte vara tillräckligt bra, det lyser igenom. Så ska det inte vara. Som lärare kan jag känna en sorg för det.

Jag har aldrig haft någon läslära utan använt skön litteratur och försökt individ anpassa.

att många av barnen lärde sig läsa och skriva själva. Hon blev nyfiken på att lära sig mer och vidareutbildade sig till grundskollärare. I 18 år var hon klasslärare och följde sina grupper från förskoleklassen till årskurs 3. – Jag kunde använda det bästa från mitt förskollärarjag – att leka sig till lärande och fonologisk medvetenhet – och bygga in det i undervisningen. Jag har aldrig haft någon läslära utan använt skönlitteratur och försökt individanpassa. I klasserna stötte hon på elever som behövde särskilt stöd. Återigen väcktes hennes nyfikenhet och hon byggde på sin utbildning igen. Den här gången läste hon till special lärare med inriktning på språk-, läs- och skriv utveckling vid Stockholms universitet. När det blev dags för fältstudier bad hon att få göra dem i Rinkeby. – Jag hade arbetat i Enskede och på Östermalm, men när jag kom till Knutbyskolan och såg hur de jobbar var det bara: Wow! Då insåg jag att det är de här eleverna jag ska jobba med. I en flerspråkig och mångkulturell miljö blev arbetet helt enkelt mer utmanande. – Det är klart att det fanns elever i behov av särskilt stöd även i Enskede. Men jag kände att jag hade så mycket med mig som jag kunde dela med mig av. Nu är hon inne på sitt femte år som speciallärare på Hökarängsskolan, även det en flerspråkig skola. – Andraspråksutvecklingen och kunskapsutvecklingen sker i en parallell lärandeprocess. Det är spännande att följa. Språk och språkutveckling har gått som en röd tråd genom mitt liv. Om man följer den tråden bakåt hamnar man hos mamma Karin Johansson, nu 84 år. – Mamma var lärare och ganska experimentell. Ända sedan min tonårstid har vi haft pedagogiska diskussioner. Hon är en >> LÄRA #1/2017

PROFILEN

>> otrolig

inspirationskälla och ställer fortfarande frågor om mitt jobb, säger Gunilla Granberg. Om det pedagogiska innehållet kom från mamma, verkar dess struktur och ordning komma från pappa. Han arbetade för Vattenfall i depån med reservdelar till 15 kraftverk längs Luleälven. – Ett förråd med reservdelar är ett jättestort rum indelat i sektioner med miljoner prylar som är sorterade och katalogiserade. Jag var där och hälsade på, men det var ingen miljö för lek. Det var stora farliga grejer, säger Gunilla Granberg. Hennes eget klassrum är ett slags förråd med verktyg och hjälpmedel för lärandeprocessen. När hon öppnar skåp och plockar fram den ena grejen efter den andra, tycks varje föremål bära på en berättelse om en elev, oavsett om det är ett gosedjur eller en knottrig boll. – Jag hade en flicka som enbart kom hit för att ta hand om katten. En pojke med autism klarade av genomgångar oerhört bra om han fick ha en taktil boll i handen. Mycket av materialet skulle nog de flesta lä-

rare känna igen, men här syns också ett och annat oväntat föremål. Som ett antal flugsmällor. Gunilla Granberg förklarar att hon använder dem tillsammans med lappar med ord på.

– Sedan lägger jag lapparna på bordet och säger ett av orden. Eleverna ska slå på rätt ord med flugsmällan. Utöver att arbeta direkt med elever har Gunilla Granberg ett övergripande ansvar för det specialpedagogiska arbetet på skolan. Hon leder den specialpedagogiska gruppen och ger stöd och fortbildning till personalen. Hon har också tagit fram en resursbank till lärarna på skolan med handlingsplaner för olika svårigheter. Dessutom leder hon kollegialt lärande på skolan utifrån konceptet visible learning. Gunilla Granberg slänger sig vant med diverse högaktuella forskarnamn och begrepp. Det märks att hon trivs i skärningspunkten mellan teori och praktik. – Fram till att jag gick på speciallärarutbildningen var jag en pedagogisk praktiker. Under mina senaste studier, när jag tog en magisterexamen, kunde jag koppla ihop teori och praktik. Det var en helt magisk känsla som jag nu äger och jobbar hårt för att sprida. Något annat hon sprider är ro. Bland ljuden från sex elever som brottas med bokstäver är hennes röst betryggande som bruset från en norrländsk fors. Men om någon skulle få får sig att kalla hennes bemötande för norrländskt lugn skulle hon förmodligen protestera. Det korrekta begreppet är lågaffektivt förhållningssätt. – Jag är lågaffektiv så det skriker om det, säger Gunilla Granberg. n

GUNILLA GRANBERG Gör: Speciallärare och förstelärare i special pedagogik. Bor: Parhus i Gamla Enskede. Gillar: Mötet med män niskor (stora och små). Ogillar: Tidiga morgnar. På lediga stunder: Ser film, lagar mat och bakar, umgås med nära och kära. Läser: Barnlitteratur, facklitteratur, recept och kvällstidningen. Lyssnar på: Vad andra har att säga, 60-talssoul, Creedence Clearwater Revival och AC/DC. Bästa lärarminne: ”Den glädje alla elever visade då jag ordnade en Pippiutställning med tillhörande högläsning i biblioteket. Jag hade fått ihop Pippiböcker på 45 olika språk.”

Taroon Avakian (till vänster) och Prinsessa Pawelsson övar på avkodning med läsomaten.

LÄRA #1/2017

SKOLAN I SAMHÄLLET

Allas ord lika mycket värda

Den här eftermiddagen har eleverna egentligen fullt upp med att förbereda en föreställning på skolan. Trots det fångar Erik Ohlson snabbt deras intresse för dagens uppgift i svenska, ”101 ord till vårt Stockholm”. – Syftet är att skildra Stockholm ur invånarnas perspektiv och främja kultur, integration och gemenskap. Det har också kommit ut en bok med 101 bidrag, skrivna av personer i alla åldrar. Alla som vill kan skicka in sitt bidrag om en plats man valt i Stockholm. Kanske blir just ni utvalda till nästa bok, säger han uppmuntrande. På storbildskärmen visar han boken ”101 ord” och förklarar att det är en ideell förening som driver projektet ”101

Svensklärare Erik Ohlson och Gerhard Escalera diskuterar texten till skrivuppgiften ”101 ord till vårt Stockholm”.

ord till vårt Stockholm”, med inspiration från Chile där man ursprungligen skrev texter på 100 ord om storstaden Santiago. – Föreningen i Sverige tog det ett steg till och här fick det bli 101 ord i stället, säger han och delar ut inspirationsmaterial som ska sätta i gång fantasin. – Jobba lite med detta så kommer ni i gång. Här finns exempelvis metaforer, som ni kan använda, och ni kan också tänka i kontraster – ljus eller mörkt, varmt eller kallt, vasst eller slött, cent rum eller periferi, säger Erik Ohlson.

va något, allas ord är lika mycket värda. Det ser han som det viktigaste budskapet med uppgiften. – Alla är olika och ser olika på saker. Nu ska ni skriva för att ni tycker det är roligt, inte för att prestera. Jag hoppas att ni ska upptäcka vad kul det kan vara att formulera sig på ett bestämt tema. Eleven Malin Nordin kommer i gång direkt och börjar skissa på olika idéer: – Jag vet redan flera olika platser i Stockholm som jag vill skriva om. Tranebergsbron och Tekniska högskolan lutar det åt. Tranebergsbron åker jag över varje dag, solen är så fin där, och Tekniska högskolan är min station som jag tar tåget från, ut till Vässarö och scouternas läger. Jag tycker det här är en uppgift som verkligen sätter i gång fantasin och väcker lusten att skriva. Lite extra kul är det också att man kan skicka in texterna. Kanske kommer de med!

Några använder materialet, andra funderar själva på vad som ska bli deras utgångspunkt i berättelsen om staden. – Jag gillar verkligen att skriva helt fritt, som den här uppgiften innebär. Men hur mycket är 101 ord egentligen? säger en av eleverna frågande och tar upp sin egen dator för att kolla. Nu är det flera elever som funderar högt över uppgiften och Erik Ohlson understryker att man inte måste skriva just 101 ord, utan att det är det maximala antalet ord. Det viktiga är att alla kan skriFOTO: ULRICA ZWENGER

— Uppgiften ”101 ord till vårt Stockholm” handlar om att våga skriva fritt och låta fantasin flöda, utan prestationskrav. Lektionen är inte betygsgrundande. Här är allas ord lika mycket värda, säger svenskläraren Erik Ohlson och startar dagens lektion för eleverna i årskurs 1 på estetiska programmet på S:t Eriks gymnasium.

Även Erik Ohlson tycker att tanken på att texterna kan bli publicerade skänker en extra dimension åt skrivandet: – Det blir på riktigt, inte bara som en skoluppgift. 2015 kom faktiskt ett bidrag från min klass med i boken. Jag ser den här uppgiften som en del av litteraturlektionerna. Just nu känns det lite extra kul att diskutera vad litteratur och lyrik kan vara med eleverna, inte minst med tanke på 2016 års Nobelpristagare, Bob Dylan, säger Erik Ohlson. – ”101 ord till vårt Stockholm” kan beskrivas som ett demokratiprojekt. Att göra eleverna delaktiga och skapa förutsättningar för att de ska kunna formulera sina egna berättelser, tycker jag har ett stort värde i sig, förutom att uppgiften förhoppningsvis utvecklar språket och tar skrivandet ett steg till. n AGNETA BERGHAMRE HEINS

”101 ord till vårt Stockholm” vänder sig till alla stockholmare mellan 10 och 101 år som vill skriva en text på högst 101 ord till eller om sin stad. Läs mer på www.101ord.se.

LÄRA #1/2017

LÄS- OCH SKRIVINLÄRNING

Ögonrörelser avslöjar lässvårigheter Eriksdalsskolan på Södermalm har prövat en ny metod för att upptäcka läs- och skrivsvårigheter. Elektronisk registrering av elevernas ögonrörelser under ett kort läsmoment ger samma träffsäkerhet som skolornas egna test men går betydligt fortare att genomföra och analysera. Metoden har utarbetats av forskare vid Karolinska institutet (KI) och lanseras främst för att upptäcka dyslexi, men resultaten är relevanta för alla typer av läsoch skrivsvårigheter, oavsett orsak. Biträdande rektor Ann Goliath-Pillóla har tillsammans med speciallärare samordnat projektet på Eriksdalsskolan, som är en av Stockholms största grundskolor. Totalt har 231 elever i 13 olika klasser i årskurserna 1–4 deltagit i testet. – Eleverna har fått läsa en kort text på en datorskärm samtidigt som deras 34

LÄRA #1/2017

ögonrörelser registreras av en kamera. Hela momentet tar bara några minuter och resultatet analyseras och presenteras i en digital rapport, berättar Ann Goliath-Pillóla. Hon betonar att det är viktigt att förstå att metoden inte hittar orsaken till läs- och skrivsvårigheterna, bara att de finns. Det är endast få elever som har, eller får, diagnosen dyslexi, andra orsaker kan vara problem med synen, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller att eleven inte har svenska som modersmål och därför behöver mer träning för att bli säkrare i sin läsning. – Eriksdalsskolans speciallärare testar redan i dag alla skolans elever tidigt och vi hade redan tidigare samma resultat som den nya metoden utvisar. Det som är intressant är tidsvinsten för att analysera resultatet. Detta gäller kanske särskilt skolor som inte har så utarbetade

rutiner för detta, anser Ann GoliathPillóla. I den digitaliserade tjänsten skickas inspelningarna via Internet till en molntjänst där de analyseras och jämförs mot andra inspelningar med hjälp av statistiska datamodeller. Resultaten kan sedan publiceras på en webbportal utifrån olika sökkriterier, exempelvis på kommun- eller skolnivå. Alla personuppgifter är då avidentifierade. Ann Goliath-Pillóla ser en möjlighet att

frigöra tid för speciallärarna, tid som i stället kan ägnas åt att spåra anledningen till elevernas svårigheter. Med en snabbare process kan insatserna för att hjälpa eleverna dessutom komma i gång snabbare och bli bättre. I dag är det företaget Optolexia som utvecklat modellen för kommersiellt bruk. Det är grundat av forskare vid KI med stöd

Beatrice Keijser är en av alla elever som har fått sina ögonrörelser registrerade av en kamera när de har läst en kort text på skärmen.

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

TÄVLING

VINN BIOBILJETTER

Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får två biocheckar vardera. Lycka till! 1. Var ligger Riksgymnasiet för rörelsehindrade? 1. I Skärholmen. X. I Hägersten. 2. På Södermalm.

från Karolinska Institutet Innovations och Verket för innovationssystem (Vinnova). Mattias Nilsson Benfatto, som delar sin tid mellan Optolexia och KI, är en av de forskare som arbetat fram metoden som företaget använder. En studie över forskningen som ligger bakom metoden har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Plos One. – Vi anser att tidig upptäckt av läs- och skrivsvårigheter är viktig inte minst från rättvisesynpunkt. Alla elever i Sverige måste ha rätt till en tidig och objektiv bedömning, oavsett vilken skola man går på, säger Mattias Nilsson Benfatto.

kommer först efter en uppföljande undersökning om ett år att ta ställning till om metoden har kommit för att stanna och kan komma att bli standard i Stockholms skolor. – Det intressanta är vilka insatser skolorna gör för de elever som identifierats i undersökningen. Om ett år ska vi göra en ny studie för att undersöka om åtgärderna har lett till mätbara förbättringar Jag är dock positiv till att tidsvinsten gör att skolorna frigör resurser som kan användas till elevstöd i stället för administration, säger Adelinde Schmidhuber. n MARIANNE HÜHNE VON SETH

Han påpekar att tidigt stöd är helt avgöran-

3. Var föddes modersmålsläraren Katja Sandholm? 1. I Tyskland. X. I Sverige. 2. I Österrike. 4. Vad är Milena Vilcinskaite, 17, ledamot av? 1. Utbildningsnämnden. X. Programmerings kommissionen. 2. Kommunfullmäktige. 5. Var växte specialläraren Gunilla Granberg upp? 1. I Porjus. X. I Hökarängen. 2. På Östermalm.

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

de när det handlar om läs- och skrivsvårigheter. Det är lättare för yngre elever att utveckla sin läsförmåga än för äldre. Ju senare eleverna får hjälp, desto mer har de kommit efter i undervisningen. På Eriksdalsskolan och övriga tre deltagande Stockholmsskolor (Björkhagens skola, Högalidsskolan och Katarina Södra skola) ska nu resultaten analyseras noga för att man ska kunna ta ställning till om metoden bör bli standard. Bland annat ska kostnaden vägas mot nyttan. Grundskolechefen Adelinde Schmidhuber följer utvärderingarna noga och

2. Vilket pris fick läraren Cecilia Peña i fjol? 1. Stockholms stads kvalitets utmärkelse. X. Svenska Akademiens svensk lärarpris. 2. Ingvar Lindqvistpriset.

Ann Goliath-Pillóla, biträdande rektor på Eriksdalsskolan, ser en möjlighet att frigöra tid för speciallärarna.

Skicka din tipsrad senast den 13 mars till tomas.bannerhed@stockholm.se eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsförvalt ningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Ange var du arbetar och din hempostadress så att vi kan skicka biocheckarna om du vinner. Vinnare i nummer 6/2016 blev Annika Lindmark, Rödabergsskolan, Kerstin Linke, Skanskvarnsskolan, och Rebecca von Sydow, lokalenheten. Rätt rad var 2, 2, 2, 2, 2.

LÄRA #1/2017

Första hockey matchen för för beredelseklassen Eleverna i förberedelseklassen på Sjöängsskolan i Älvsjö var tidigare i vinter VIP-gäster på AIK:s hockeymatch på Hovet. Läraren Henrik Franzén La Fontaine hade noterat att många av de nyanlända eleverna på skolan var idrottsintresserade: — Fotboll kan de på sina fem fingrar, men då jag började prata om Sveriges egentliga nationalsport märkte jag något underligt i deras blickar. Henrik Franzén La Fontaine kontaktade AIK Hockey — som han själv spelat i som ung — och den 14 december fick eleverna se en match gratis på Hovet. AIK Hockey tog emot förberedelseklassen som gäster på VIP-läktaren där de såg matchen, träffade några av AIK:s storheter och fick deras autografer.

Skolbibblan är en viktig resurs Det är viktigt med skolbibliotek men lika viktigt med skolbibliotekarier. Därför ska fler skolbibliotekarier anställas enligt den skolbiblioteksplan som staden antagit för 2017–20. ”Skolbiblio tekariernas kunskap och engagemang ska tas tillvara och utgöra en naturlig del av skolans undervisning”, står det i planen. Den omfattar både förskola och skola och lyfter fram stadens bibliotek och dess personal som en nyckelfaktor för barns och ungas läsande och lärande. – Vi behöver mer utbildad personal på våra bibliotek, inte bara vuxna som vaktar, säger skolborgarrådet Olle Burell (S).

Lättare att antas med färre sökande Det var lättare att komma in på vårens lärarutbildningar än året dessförinnan. Samtidigt som antalet behöriga sökande minskade med fem procent, ökade antalet antagna i första urvalet med tolv procent. Minskningen förklaras av de minskade ungdomskullarna.

LÄRA #1/2017

Nämnd & Nytt Redaktör: Helena Karlson, 08-508 33 069, helena.karlson@stockholm.se.

FOTO: STJEPAN PAPAC

Nämnd & Nytt

 Rapportera incidenter med app

Patricia Musau och Ninib Ladho i klass RL15A.

Restaurangskola får rum för choklad När bageri- och konditoriutbildningen på Enskede gårds gymnasium flyttade till Stockholms hotell- och restaurangskola vid Globen, byggdes skolan om och har nu två bagerier och ett exklusivt chokladrum. Chokladrummet är bland annat utrustat med specialbeställda tempererade marmorbänkar för att eleverna på ett professionellt sätt ska kunna arbeta med choklad. Anledningen till flytten var att man ville samla utbildningarna under samma tak. Därmed är Stockholms hotell- och restaurangskola landets största.

– Det här innebär att bageriet och olika delar av restau rang- och livsmedelsprogrammet lättare kan samarbeta. Chokladrummet gör det möjligt att erbjuda avancerade chokladkurser och vi kan även skapa varianter för bageri och konditori där vi blandar in choklad och låter eleverna jobba med olika tillverkningstekniker, säger Anna Örjebo, rektor på skolan. – Många av dem som söker bageriutbildningen är konstnärligt intresserade, och med choklad går det att skapa sådant som tilltalar både ögat och munnen. Det är också ett sätt för oss att spetsa utbildningen och sticka ut som skola. Det ger oss en bredd och visar att vi är ledande på området. Ombyggnaden har kostat cirka 16 miljoner kronor.

16 858 71 114 Antal elever som går i våra gymnasieskolor.

Antal elever som går i våra grundskolor.

Vi behöver bli bättre på att händelserapportera inom staden och det måste bli enklare att göra det. Därför ersätter staden händelserapporteringssystemet Risk med IA, som ska vara ett stöd för arbetsmiljöarbetet på din arbetsplats. Här ska saker som kan orsaka skada eller har orsakat skada på människa, miljö och egendom rapporteras. Ladda ner IA-appen, som finns bland stadens interna appar, så har du alltid verktyget nära till hands. Du kan också rapportera via webben på ia.stockholm.se.

Enklare att anmäla kränkning Regeringen föreslår att Skol inspektionen tar över alla diskrimineringsfrågor i skolan. Den nuvarande lagstiftningen innebär att kränkningar som har grund i diskrimineringslagen behandlas av Diskrimineringsombudsmannen. Kränkningar som inte har någon grund i diskrimineringslagen regleras av skollagens bestämmelser och tas om hand av Skolinspektionen. — Det är väldigt svårt för barn och föräldrar att veta vart de ska vända sig. På det här sättet blir det enklare, säger utredaren Anna-Karin Lundin.

Nämnd & Nytt

Likvärdig skola för alla elever Det blir Institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet som får regeringens uppdrag att samordna det vetenskapliga stödet till landets skolhuvudmän i arbetet med att skapa en likvärdig skola för alla elever. Det var bland annat den senaste Pisaundersökningen som visade att svenska skolor blivit sämre på att kompensera för elevers sociala bakgrund. Satsningen ”Samverkan för bästa skola” är långsiktig och syftar till att förbättra elevernas resultat och öka likvärdigheten inom och mellan skolor. Åtgärderna kan handla om utveckling av pedagogiken, bedömningspraktiken eller förmågan att möta elever med olika förutsättningar. De skräddarsydda insatserna kan komma både huvudmän, rektorer och lärare till del.

46 procent av lärarna anser att betyg i årskurs 6 har gjort det lättare att upptäcka elever Källa: Skolverket i behov av stöd. Skam stöttar undervisningen Malin Appeltofft, lärare på Blommensbergsskolan, har hittat en genväg till elevernas intresse för klassisk litteratur. I den populära norska teveserien Skam har hon sett paralleller med Shakespeares drama ”Romeo och Julia”, vilket hon framgångsrikt har använt i undervisningen. Teveserien har haft andra förtjänster som hon dragit fördel av i undervisningen i nordiska språk. — Det Skam har gjort för intresset för norska språket hos våra elever är ungefär vad David Lagercrantz Zlatanbok gjorde för att öka läsintresset hos en del ovilliga läsare, säger Malin Appeltofft till Svenska Dagbladet.

Av stadens 146 kommunala grundskolor har 121 eget skolbibliotek. Sofia blev Årets vikarie Sofia Selenius från Johanneshov har utsetts till Årets vikarie 2016. Det är en nationell utmärkelse för lärarvikarier som har gjort en extra stor och betydelsefull insats på förskolor och skolor. ”Med ett tydligt och strukturerat arbetssätt skapar hon trygghet hos eleverna och ansvarar för sina uppdrag på ett föredömligt sätt. Hon är kunnig och engagerad och kliver in och bidrar till hela arbetslagets välmående” lyder motiveringen. Det är nionde året i rad som utmärkelsen delas ut av Vikariepoolen.

FOTO: ANN TURLOCK

Vad jobbar du med? rapporterar hur det går med de uppdrag som vi har fått från utbildningsnämnden. En annan del är att säkerställa att de allra viktigaste frågorna kommer upp på ledningsgruppens dagordning. Andra uppdrag är att leda förvaltningens grupp för mänskliga rättigheter och jag kommer också vara med och ta fram stadens skolprogram tillsammans med projektledaren Annika Hedås Falk. Vad är det bästa med ditt arbete?

… Tove Bodin, stabschef på utbildningsförvaltningen.

– Jag fungerar som en länk mellan förvaltningen och skolroteln i Stadshuset. Jag håller roteln informerad om vad som händer inom förvaltningen och

– Att det är så varierat. Ena stunden ringer en journalist och undrar hur skolorna arbetar med läxhjälp och i nästa stund är det möte om hbtq-certifiering. Vilka är dina utmaningar?

– Att acceptera att det inte går att ha hundraprocentig

kännedom om allt som händer inom denna enorma förvaltning. Det är en stor skillnad mot arbetet jag hade senast i Botkyrka kommun. Den förvaltningen bestod av fyra verksamheter och central förvaltning utgjordes av tolv personer. Vad gör du på fritiden?

– Vi har precis skaffat en liten valp så den mesta fritiden går nu åt till att lära känna henne. Annars älskar jag att fixa i trädgården. Gärna lite lagom tungt arbete som att plantera träd, lägga markplattor och bygga plank. Ogräsrensningen försöker jag få barnen att sköta, men det brukar bli orimligt dyrt. n HELENA KARLSON

Vuxenskolan får fasta förstelärare Från och med 1 juli i år ska förstelärarna på de kommunala vuxenskolorna i Stockholms stad bli tillsvidareanställda. När reformen om karriärlärartjänster infördes 2013 fick förstelärarna inom den kommunala vuxenskolan endast ett treårsförordnande, medan förstelärarna på utbildningsförvaltningen blev tillsvidareanställda. Lärare med lektorat fick tillsvidareanställning inom båda skolformerna. Men eftersom syftet med reformen är detsamma, oberoende av skolform, vill man nu harmoniera anställningsformerna mellan förvaltningarna.

I jakt på ett bättre liv Den globala skolan är Universitets- och högskolerådets fortbildning för pedagoger och skolledare i alla skolformer om globalt lärande för hållbar utveckling. Målet är att stärka skolans möjlighet att utbilda morgondagens vuxna i att ta ansvar för en hållbar utveckling i ett mångkulturellt samhälle. Den 23 mars visas ”I jakt på ett bättre liv” på Bio Rio klockan 14. ”Vi passerar dem dagligen på Sveriges gator. De har kommit hit från fattiga länder i Europa för att tigga, sälja tidningar och panta burkar. Men vilka är de?” På det här seminariet får ni se filmen och möta regissörerna Caroline Kernen och Tova Kurkiala samt Karolina Sandahl, lärare på Globala gymnasiet, för ett samtal om film, mänskliga rättig heter och den prekära situationen för EU-migranter i Sverige och Rumänien. Anmälan senast den 17 mars till mathias.demetriades@denglobalaskolan.se.

2 200 Antal elever som Anna Whit locks gymnasium ska ta emot när det öppnar nästa höst på Hantverkargatan 27.

LÄRA #1/2017

Dans dämpade flickors stress Stress, ångest, huvudvärk och magont minskade när tonårsflickor fick dansa utan krav på prestation, visar Anna Duberg i en avhandling vid Örebro universitet. Flickorna i undersökningen, 112 mellan 13 och 18 år med stressrelaterade symptom som ofta besökte elevhälsan, fick efter skoltid två gånger i veckan under två terminer delta i en dansgrupp. Med fokus på rörelseglädje innehöll dans träningen allt från afro till jazz, koreografi och eget skapande. Kroppsliga besvär, stress och oro minskade, medan självkänsla och förmågan att hantera vardagsproblem ökade. Andra positiva effekter var att flickornas konsumtion av smärtstillande medicin minskade, liksom besöken hos elevhälsan. — Flickorna själva pekar framför allt på att dansen var fri från prestationer och att träningen inte skulle utmynna i någon uppvisning, säger Anna Duberg till Skolporten.

34 procent av lärarstudenterna upp ger att VFU:n gjort dem osäkra på om de vill fortsätta som lärare. Markel Sjöström, vaktmästare på Eiraskolan, fick pris för sitt arbete med återvinning.

Återvinning gav Eiraskolan Pingvinpriset ILLUSTRATION: VEXELS.COM

Beatles slår Dylan i medicin Forskare inom biomedicin har sedan länge roat sig med att smyga in citat av Bob Dylan och Beatles i sina vetenskapliga artiklar. I en sökning för två år sedan i den medicinska artikeldatabasen Medline på Karolinska institutet hittade man 213 säkra referenser till Nobelpristagaren. De mest populära låttitlarna är ”The times they are a-changin” och ”Blowin’ in the wind”. Beatles citeras mer än dubbelt så ofta som Dylan och oftast inom immunologi. Medelåldern hos de forskare som citerar Dylan är 58 år, uppger tidningen Curie från Vetenskapsrådet.

HALLÅ DÄR …

LÄRA #1/2017

FOTO: BJÖRN TESCH

Lärarlyftets ansikte utåt Jessica Atterling på avdelningen för personal- och kompetensförsörjning är väl insatt i Lärarlyftet II och kan svara på de flesta frågor. Mellan 15 mars och 15 april pågår ansökan till höstens kurser. Lärarlyftet II erbjuder kurser för anställda lärare med examen men som saknar behörighet i sitt undervisningsämne. Lärarlyftet II är knutet till lärarlegitimationsreformen där huvudregeln är att endast lärare som har legitimation och är behörig för viss undervisning får undervisa och sätta betyg. Lärarlyftet II vänder sig även till anställda fritidspedagoger som kan läsa kurser för att få behörighet att undervisa i praktiskestetiska ämnen. Lärarlyftet II pågår fram till utgången av 2018. Läs mer på intranätet eller mejla dina frågor till Jessica Atterling på lararlyftet2@stockholm.se.

FOTO: VIKTOR NORDAHL BÄCKLUND

Nämnd & Nytt

... Carina Hallqvist, grundskolechef för Östermalms och Enskede-Årsta-Vantörs skolor och gäst i den tredje podden i satsningen ”When you are lärare”. Temat för avsnittet är Utbildning för alla. Vad pratar ni om?

– Ett klassrum. Mängder av olika personligheter, kunskapsnivåer, önskedrömmar,

ambitioner och viljor. Hur kan man få alla elever att lära sig det de behöver – och kanske också stimulera till ännu mer lärande – när det bara är en person, läraren, som ska få detta att hända? Vi pratade om hur inlärning för alla skapas i realiteten i klassrummet. Vem är värd för podden?

– Hanna Eliasson och vi spelade in på hennes skola, Stockholms byggtekniska gymnasiesärskola. Medverkar gör också Karolina Schönström, lärare på Alviksskolan, och FoU-samordnaren Attila Szabo.

Skolverket svarar på dina betygsfrågor Vill du lära dig mer om betygsättning? Eller känner du dig osäker i en bedömningsfråga och behöver stöd eller hjälp? Då kan du vända dig till Skolverkets frågeforum för bedömning och betyg. Här kan du söka bland redan ställda frågor eller ställa din egen fråga och få svar av undervisningsråden på Skolverket. Frågeforumet är öppet för alla. Läs mer på kundo.se/org/skolverket.

På Eiraskolan på Kungsholmen är både elever och personal engagerade i att återvinna så mycket som möjligt av förpackningar och övriga material. Skolan källsorterar för att spara resurser, men också för att miljöfarliga ämnen ska tas om hand på ett säkert sätt. För sitt arbete med skolans återvinning får Markel Sjöström, vaktmästare på Eiraskolan, Pingvinpriset och utnämns till månadens klimatsmarta exempel i januari 2017. – Vi har arbetat med källsortering sedan 2003 och jag ger elever och personal godkänt betyg i ämnet, ler han. Återvinningskärlen finns bredvid vaktmästeriet så jag kan se till att alla sorterar rätt.

 7av 10 lärare uppger att de utsätts för påtryckningar från föräldrarna

Källa: Lärarnas Riksförbund

11215 Antal sidvisningar på bloggen Läs- och språksatsningen på Pedagog Stockholm, som fick flest visningar under 2016.

Nämnd & Nytt

Har du hört myten, yrkesprogram är för den ”skoltrötte”. Tuff matte krävs för att göra en byggritning. #dintalang Tony Mufic, @TMufic

Yrkesutbildning är ett smart val Det är budskapet i den informationskampanj som utbildningsförvaltningen deltar i tillsammans med www.dintalang.se under våren. Kampanjen som är nationell syftar till att få fler elever att välja ett yrkesprogram. Syftet är att vidga bilden av och öka kunskapen om vad det innebär att gå ett yrkesprogram på gymnasiet och på sikt få fler sökande till yrkesprogrammen. Många väljer ett högskoleförberedande program i tron att det ”öppnar fler dörrar”. – Kampanjen vill skapa positiva bilder av yrkesutbildning och nå ut till ungdomar så att de som funderat på att välja en yrkesutbildning också gör det. Många väljer annat för att de inte inser värdet av sin talang eller sitt intresse, säger Stockholms stads gymnasiedirektör Jan Holmquist.

Källa till k unskap om svenska företag Företagskällan är en skolsajt från Centrum för näringslivshistoria, CFN, som varje månad lägger upp nya lektionstips kopplade till läroplanen. Arkivarierna, som inte sällan är lärarutbildade, paketerar lektionsmaterial utifrån källmaterial de arkiverar från några av Sveriges ledande företag. CFN har ett omfattande ekonomisk-historiskt arkiv med primära källor. De erbjuder även skolor analoga lektioner med primära källor på plats i Bromma. Läs mer på www.foretagskallan.se.

Giltig frånvaro kan leda till ogiltig ”Elever som inte är i skolan ska vara saknade”, är slutsatsen i den utredning om problematisk elevfrånvaro som överlämnats till regeringen. Den konstaterar bland annat att en varningssignal är att ströfrånvaro ofta är en inkörsport till mer omfattande frånvaro och att ogiltig frånvaro inte sällan börjar med giltig. — Även giltig frånvaro är alltså viktig att uppmärksamma. Vi har tittat på båda i utredningen eftersom båda sorter innebär en risk för att eleven inte uppnår målen, säger Malin Gren Landell som varit regeringens utredare.

#2 LÄRA  I nästa

nM öt Zahia Furustad som gått från nyanländ elev till förstelärare.

Följ våra poddar på whenyouarelärare.se under våren. De spelas in i Stockholms stads skolor där lärare och skolledare lyfter fram aktuella frågor och fördjupar innehållet i ”When you are lärare”-filmerna. Även elever och fackliga organisationer hörs. Totalt spelas 20 poddar in och bland annat är dessa utlagda för lyssning: ”Ny som lärare” med Dennis Serwadda på Sturebyskolan, ”Så blir du lärare” med Kristina Büki på Eriksdalsskolan och ”Det här med betyg” med Per Friberg från Bromstensskolan.

n Lång intervju med forskaren Teresa Cerratto Pargman. n Så kan programmering användas i undervisningen. n Gränslös poesi i skolbiblioteket.

… och naturligtvis mycket mer. Ute hos dig 21 april.

jernbergmaria@gmail.com

MARIA JERNBERG: SKOLANS VÄRLD

LÄRA #1/2017