Kennet Klemets All denna รถppenhet som kommer
Omslag: Ola Ă…strand
all denna รถppenhet som kommer
kennet klemets
All denna รถppenhet som kommer
PEQUOD PrESS
Pequod Press Södra Förstadsgatan 18 211 43 Malmö www.pequod.se
Av Kennet Klemets har tidigare utgivits på annat förlag: År med tretton månar (1997) Lördag natt feber (2002) Accelerator (2005) Lux interior (2007) Kling kling (2009)
Kennet Klemets: All denna öppenhet som kommer © Pequod Press och författaren 2011 Tryck: Madonas poligrafists, Lettland 2011 ISBN 978-91-86617-10-3
En motorväg. Ett köpcentrum. Fågelsträck. Åkrar. Tomma eller nästan tomma campingplatser. Väntkurer. Vindkraftverk. Mobilmaster. Kanadagäss. Granskog. Stängsel mot motorvägen. Tunnlar under motorvägen. Vägskyltar. Långtradare. Bussar. Bilar. Får. Kraftledningar. Flaggor med företagsloggor. Fotbollsplaner. Bensinstationer. Pendelparkeringar. Trafikkontrollplatser. Rastplatser. Granitväggar. Avfarter. En kundvagn. En hög, rykande skorsten. En överkörd grävling. En överkörd kråka. Containrar. Vita, inplastade höbalar. Navkapslar. Klockor (på väggar eller höga stolpar). Kabelrullar. Trafikljus. Växlande mellan rött, gult, grönt.
Om jag lyssnade på vad folk sa skulle jag vara tyst, skulle jag vara död. Rakt igenom landskapen. Rakt ner i jorden. Och sen upp igen. Inte död som nu. Död på ett annat sätt. Verkligen död. Svärdets vinande ljud när det skär genom luften. Eggen som blixtrar till just innan den når nacken. Som ett ljus av Ingenting. Bara en enda tanke. Och sen formulera den. Och sen börja om på nytt. I grönskan. I den blodiga grönskan. I en grop. I ett hål. Eller bara på marken. Låta det landa. Komma till ro. Mellan två vita streck. Eller under en buske. Med huvudet mot hjärtat. Som ett gosedjur mot hjärtat. Blankt är svärdet av Ingenting. Svaret på allt. Svaret som befriar. Ett svar av Ingenting.
7
Det förväntansfulla sorlet. De hatiska vrålen. Tystnaden när svärdet höjs. Jag älskade det. Jag älskar det. Jag älskar ordningen. Världens självklara ordning. Rädslan som bryter ut i varje por. Tarmen som töms en sista gång. Hamburgare. Stekt färsk tonfisk. Filet mignon. Jag älskar det. Smaken av ett annat liv. Jag älskar det mer än mig själv. En smak av släckt stearin. Plötsligt stänger man bara av. Nu räcker det. Nu är det slut. Nu ska jag bara ägna mig åt mina egna orgier. De doftar starkt, nästan som urin, och trycker bort allt annat. Approximativt tretusensjuhundrasjuttiosju vita streck. Sen är jag hemma. Träden är tysta och fina. Bilarna är tysta och fina. Djuren är tysta och fina. Trycker bort alla tankar på allt annat. Nu kommer inget mer. Inte minsta droppe.
8
Att eliminera alla föreställningar och förväntningar. Den lätta smärtan i testiklarna. Jag vet inte, det är som om jag inte syns. Suget i testiklarna. Klarblå himmel. Välvd över världen. Som en kupa. Först som död blir jag levande. Inte en spricka. Inte en öppning. Inget som säger att nu är det dags. Asfalten flyter. Som en hägring. Det känns helt naturligt. Jag tror mjälten sprack. Ett himmelrike för ett moln. Eller något annat inre organ som man inte behöver. Jag ska inte skada honom. Jag kanske tyckte om det. Jag kanske njöt. Jag kanske älskade det. Ett moln. En fågel. En gräshoppssvärm. Jag ska inte skada honom.
9
Att eliminera alla besvikelser. Jag lovar, jag ska inte skada honom. Jag vill se mig själv i vitögat. Det var en som stannade, som öppnade dörren och kräktes. Jag ska bara fråga hur jag var. Hur jag kändes. Om jag var skön. Ett halsband av Ingenting. Sticka in fingret i ögat. Bort bara bort. Som elledningar. Vita streck. Ett rubinrött halsband av Ingenting. Jag rår inte för det, jag bara fortsätter sjunga. Sen hela armen. På kvällarna brukade jag titta upp mot husfasaderna och tänka att där, just där, bakom de gardinerna och den tända lampan, finns värme, dans, oändliga samtal. Jag tror inte på det längre. Drömmen är över. Men känslan lever kvar. Och det räcker. Jag står där på gatan och bara njuter. Om jag trycker på den här knappen försvinner alla minnen.
10
Som att spy. Utan att märka det. Som barn gör. Spyr och skrattar samtidigt. Sen hela överkroppen. Ett så jämnt och högt tempo som möjligt. Sen hela benet och sen nästa ben. Nu trycker jag. Bara hatet är intakt. Det är det enda som gäller. Och fötterna. Och tårna. Sen är man hemma. När jag var tolv planerade jag att starta en motståndsrörelse mot den moderna världen. Jag skulle göra räder mot bilar och fabriker. Krossa dem, smasha dem, förinta dem. Ingenting hände. Jag planerade att lägga mig i en myrstack och låta myrorna äta upp mig. Eller jo kanske. Ständiga dagdrömmar om krig. Eller det spelar ingen roll. Vad hände med de drömmarna?
11
Jag försökte tömma mig. Det spelar absolut ingen roll. Vad förvandlas de till? Tömma mig på allt klibbigt mörker. En god människa. Inte för gammal. Inte för seg. Minnena är lika tydliga som förr. Fast avlägsna. Som om de inte hade med mig att göra. Här går jag omgiven av änglar. Guten Morgen. Jag flyttade in på en offentlig toalett. Allt rinner av mig. Folk hatar normala människor. Ett naturligt Ingenting. När jag jobbat ihop en femkrona stoppar jag bara in den i myntinkastet. Hemma! Normala människor hatar normala människor. Ett glittrande Ingenting.
12
Mamma. Ena dagen går jag långsamt, andra dagen går jag fort, vissa speciella dagar sitter jag bara och ser ut över mig själv. Jag heter Silver och Han heter Guld. När jag vaknade var jag övertygad om att jag slagit ihjäl någon. Jag tycker jag känner igen dig. Jag hade blod på händerna. Har vi jobbat ihop? Men det behöver inte betyda någonting. Har vi legat med varandra? Det är bara när jag pratar som jag inte sjunger. Jag hade stora sår på knogarna. Du kanske liknar någon som jag legat med. Har mamma kommit nu? Det vore inte likt mig. Jag brukar komma ihåg. Jag kan lika gärna vara här som någon annanstans.
13
Har hon det? Samtidigt är det skönt att slippa komma ihåg. Jag vet överhuvud taget inte om någon annanstans. Mamma! Hon var så ung när jag var så ung. Det är ofattbart. Det finns en frihet i det. Platsen växer in i mig. Avståndet till föräldrarna är konstant. Hur mycket man än mognar eller krymper. Växer över tidigare platser. Hon var så vacker. Mamma. Det tyckte jag inte då. Han lade mig vid vägrenen, strök mig över bröstet och armarna och benen och grät, sen kräktes han. En tilltagande personlighetsupplösning.
14
Kennet Klemets debuterade 1997 och har sedan dess gett ut ytterligare fyra diktsamlingar. För sin senaste bok, Kling kling, fick han Gerard Bonniers lyrikpris. Han är även verksam som översättare av fransk litteratur.
ISBN 978-91-86617-10-3
Man kan förlora huvudet på många sätt och av många orsaker. Men ingen slipper undan. Resten är prat, tankar, tystnad medan vi rör oss in i oss själva, i natten, i ljuset. Drivna av hemlängtan och en aldrig sinande hunger. Korsande våra spår, om och om igen. I ett lika löftesrikt som grått och blodigt landskap.
PEQUOD PrESS