ELEVER SOM ”LOKFÖRARE”? - Undersökning av modellen ”Two stars and a wish”
FÖRBEREDELSE
FORMATIV BEDÖMNING
METOD
FRÅGESTÄLLNING
INTERVENTION 1
INTERVENTION 2
TWO STARS AND WISH
I BACKSPEGELN
INTERVENTIO
DISKUSSION
ANALYS RESULTAT
ON 3 INTERVENTION 4
: Utgivare
onIdrott och H채lsa s s k i r E r Pete IKT Barn
r & ungdoma
r e n n 채 v Familj &
Fotbo l
l
När jag för några månader sen
hörde docenten och lektorn vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet Christian Lundahl prata om att synliggöra elevernas lärande och att det är den formativa processen som ska prioriteras. Samt att man som lärare ska lägga kraft på formativ bedömning. Då väcktes tankarna hur det såg ut för mig under min skolgång.
Har nämligen under mina fyra år på Uppsala univer-
sitet märkt att jag haft vissa svårigheter i att visa mina kurskamrater hur jag löst en skoluppgift, har även haft svårt att se vad och hur mina ”kursare” har gjort för att lösa uppgiften, både om dem har gjort det bra eller mindre bra och därigenom ibland stött på problem när man ska ge feedback, framförallt till någon som man inte känner så väl.
Så jag började fundera på hur det såg ut när jag själv
gick i grundskolan. Arbetade mina lärare med formativ bedömning, synliggöra lärandet och fick vi som elever möjligheten att kritiskt granska uppgifter i syfte att det i slutändan skulle bli till det bättre? Nej, inte tillräckligt mycket enligt mig. På lektionerna i Idrott och Hälsa så var det lite annorlunda, där spelade det inte någon roll, där tog jag plats och gav ofta feedback till läraren och mina klasskompisar ändå. Antagligen hade jag tillräckligt med självförtroende där och där visste jag eller i alla fall trodde jag att jag hade rätt.
När jag och min nuvarande ”kur-
sare” Johan fick förmånen att under vår andra VFU-period i kursen IKT och Lärande B återvända till samma klass med samma elever som vi fick praktisera under IKT och Lärande A. Så börja jag/vi att fundera på hur det såg ut i denna grupp av elever, hur kommunicerar eleverna med varandra i klassrummet
när det gällde arbete? Hur synliggjordes lärandet i klassen etc.? Under den första VFU-perioden kunde vi observera att eleverna hade vissa svårigheter med att kommunicera med varandra när det kom till skolarbete. Utanför klassrummet som på rasterna så fanns inte problemet i samma utsträckning. I Klassrummet hade eleverna svårt att kommunicera när de satt i grupp och skulle utföra en uppgift, oftast förvandlades grupperarbeten till en ”enelevsshow” där den något starkare eleven tog pennan, fråga sina kompisar i gruppen vad de tyckte. Denne fick oftast inget svar och det slutade med att han eller hon skrev och tyckte utifrån sig själv. Jag utförde då en uppgift under den perioden där eleverna skulle opponera på en reklamfilm, eftersom de just för tillfället arbetade med reklam. Under opponeringen som utfördes i ”helklass” så blev ofta svaren till exempel: ”den var bra/dålig”, ”den var rolig”, ”bra musik” och ”fina bilder”. På frågan om varför de tyckte på det viset så blev svaret att de inte visste. Några av eleverna hade även en viss tendens till att ”slarva sig igenom” uppgifter bara för att bli ”klara” så fort som möjligt utan en tanke på hur resultatet blev.
För några år sen hade jag en fotbollstränare som
ofta sa att för att utveckla sig själv och en grupp så räcker det inte med att hoppa på tåget och sätta sig i en vagn för att bara åka med. Det gäller att varje individ vill ta ansvaret att sätta sig längst fram i loket för att köra och driva tåget framåt. Detta är något som jag vill ta med mig i mitt yrke som lärare och försöka få mina elever att inse samma sak. Det gäller att få så många elever man bara kan att känna tryggheten som det krävs för att ta initiativ och plats i klassrummet.
Därför har jag och Johan utifrån tidigare erfa-
renheter och hur läget såg ut vid förra VFU-tillfället valt att i denna undersökning tillsammans testa en modell som ska hjälpa eleven att våga ta för sig mer och uttrycka sin synpunkt, vilket synliggör lärandet och skapar en formativ process som förhoppningsvis stärker och utvecklar eleven.
För att synliggöra elevernas lärande* så valde vi en modell som kallas ”Two stars and a wish”. Det är en modell som genomförs så att eleverna ska lära sig av varandras erfarenheter och utifrån det utveckla sitt lärande (kamratrespons). Modellen går ut på att eleverna via ett positivt förhållningssätt ska opponera muntligt eller skriftligt på varandras gjorda uppgifter och därigenom lära sig av varandra. Eleverna ska vid opponeringstillfället bedöma sina klasskompisars arbete med att säga två stycken saker som är bra med arbetet (Two stars) och sedan säga en sak som kompisen kan förbättra (a wish). (Lundahl, bedomningforlarande.se) *Med att synliggöra lärande menar jag att eleverna kan visa upp sitt lärande, reflektera, analysera och sätta ord på sitt och andras lärande.
John Hattie (2012) skriver om olika nivåer inom återkoppling/feedback där den ena är en självregleringsnivå, där det handlar om elevens egen inlärningsprocess, med den menar han att med återkopplingen har man möjlighet att stärka elevens skicklighet på att utvärdera, vilket bidrar till bättre självförtroende för att kunna arbeta vidare med uppgifter.
”Formativ bedömning är en bedömning läraren gör under själva undervisningsprocessen – alltså innan ett undervisningsmoment är avslutat.”(Skolverket, Formativ bedömning)
Christian Lundahl (bedomningforlarande.se) pratar mycket om och förespråkar den formativa processen och formativa bedömning. Han menar att formativ bedömning synliggör lärandet. Detta ska göras ofta och när eleverna sitter med problem eftersom formativ bedömning är som mest effektiv när den sker kontinuerligt, timme efter timme, dag efter dag eller vecka efter vecka. Det som gör att elevers lärande ökar mest är de metoder som synliggör lärandet och det görs bäst med bedömning. Dels för att synliggöra för eleven var de behöver förbättras men också för läraren som då kan se och reflektera hur och vad eleverna lärt sig. Det är då viktigt att denna bedömning görs under hela processen och inte först när det är för sent att göra något åt det, därför är kontinuiteten viktigt. Att det blir en del i undervisningen. ”Den största skillnaden är när eleverna blir sin egna lärare och lärarna blir elever av sin egen undervisning” (Lundahl). Lärarna ska lära hur undervisningen fungerar och eleverna ska ett större ansvar för sitt lärande.
Platsen där vi genomförde fyra veckors VFU (verksamhetsförlagt utbildning) var på en gymnasiesärskola.
Där undervisa vi i en klass där inriktningen är media. Klassen består av 8 elever med olika typer av handikapp eller funktionshinder. Eleverna har undervisning i media, vilket är de tillfällena vi hade undervisning på, cirka 180 minuter i snitt per dag. Klassen har under hösten startat ett låtsasföretag som de driver tillsammans. Eleverna arbetar med detta på torsdagar. Lektionerna är ett rollspel där eleverna går in i sina roller och arbetsuppgifter i företaget så mycket de bara kan, de är alltså inga skolelever utan de är anställda på ett företag. De har till exempel startat en hemsida där de ska marknadsföra sig. På skolan finns det flera datorer som bl.a. har moviemaker och photoshop elements installerat, de har införskaffat en Ipad, de har tillgång till bra kamera och bra ljudinspelningsmöjligheter.
Syfte
Att öka elevernas förmåga i att reflektera, analysera och diskutera sitt och andras lärande.
Frågeställning • Kan ”two stars and a wish” som modell, hjälpa elever när de ska ge feedback?
Metod för att få ut ett resultat kommer ske med hjälp av observation av Johan och mig. Men framförallt
kommer vi utföra test med modellen ”two stars and a wish”. Testen går ut på att eleverna ska ge feedback på en bild (redigerad bild) och en film med hjälp av modellen. Båda testen kommer ske muntligt (alla hör vad man har för synpunkter) och anonymt (synpunkterna skrivs ner på ett papper som ingen av de andra eleverna får ta del av) för att se ifall det finns några skillnader där. I testen kommer vi att se på hur eleverna i klassen ger varandra feedback på deras arbeten. Vi kollar även på hur lång tid det tar att genomföra modellen. Vi valde att genomföra detta ”före-under-efter”. Eleverna kommer därför att göra test 1 (före) i början av VFU med tanke att vi ville ha en utgångspunkt. Sedan under de fyra veckor som VFU:n äger rum så kommer eleverna att få uppgifter (intervention, under) utifrån deras kursplan som kan kopplas till modellen, för enligt Skolverkets (2002) kursplan ska eleverna: - kunna skapa medieproduktioner med bild-, text- och ljud - ha erfarenhet att presentera ett budskap verbalt och visuellt - kunna samtala om form och innehåll i bild, text och ljud.
(Eleverna kommer att göra olika produktioner/övningar. Där vissa övningar är på de ”vanliga lektionerna” och en del på tillfällena där de driver ett ”företag”.) I slutet genomförs ett avslutanden test (efter) för att fastställa om det blivit någon förändring. Johan ansvarar för uppgifter och test gällande film och jag ansvarar för avdelning som gäller bildredigering. Vi sammaställer sedan tillsammans våra resultat och gör ett gemensamt resultat.
Första testet med ”two stars and a wish” gjordes på bilden ovan, jag redigera bilden så att det skulle vara lätt att
se brister i bilden och dess bildredigeringen. Eleverna fick en stund på sig att analysera bilden, när alla ansåg sig klara fick de i tur och ordning berätta två saker de tyckte var bra med bilden och en sak som de inte tyckte var så bra med den. Jag tog tid och dokumentera vad eleverna sa. Eleverna fick sedan i uppgift att själv skapa en en liknande bild. Jag valde en av dessa bilder som eleverna hade skapat och genomförde ”two stars and a wish” anonymt. Eleverna fick nu ett papper där dem skulle skriva vad dem tyckte om bilden och sedan lämnas in anonymt till mig. På resterande bilder som skapats så genomfördes, som en del av interventionen ett muntligt ”two stars” men utan ”wish”, för att eleverna enbart skulle få positiv feedback på sina arbeten.
Fortsättningsvis så genomfördes en uppgift i för deras ”företag” där eleverna skulle skapa
och redigera en bild som symboliserade deras dröm. Jag presenterade uppgiften genom att visa och berätta om min dröm som var att bli fotbollsproffs i Liverpool (se bild på nästa sida). Vidare så genomfördes ”two stars and a wish” på just den bilden som jag skapat. Denna gången fick eleverna ta hjälp av begrepp som jag skrivit på tavlan, detta syftar på underlätta för eleverna kan se ord som de kan använda sig av. Jag delade in det i två delar. En del med positiva ord som t.ex. bra och fin och en del med begrepp som rörde arbetet i photoshop, det kunde vara, positionen på porträttet, ljus, skärpa eller utklippningen såg ut. Berättade även att när de skulle säga sin önskning (wish) så skulle ordet förbättra användas istället för t.ex. dåligt.
Eleverna fick nu som ett annat sätt att
träna sig på att ge varandra feedback, de skulle nu prova på att skriva kommentarer under klasskompisens bilder (samma bilder som de gjorde i intervention 1) som de hade publicerad i en blogg på den resurssida som jag och Johan tillverkat. Innan feedbacken skulle ges fick de nu själva komma på positiva ord och begrepp (dessa skrevs upp tavlan) som de kunde använda sig av. Eleverna kom fram till att de ville kolla på skärpa, position, ljus och klippning, de ville bedöma begreppen med orden: duktig, fin, rolig, bra, snygg och vacker. (En annan uppgift blev nu också att de skulle träna sin förmåga i photoshop. Syftet var då att träna sig på de begrepp som det nu kände till i bildredigerin. De genom att sätta den svenska flaggan på månen.)
Sista delen var att de skulle göra ”drömbilden” så välgjord som möjligt innan det var dags för spela i ett filmklipp där de skulle presentera sin dröm verbalt och visuellt. Filmklippet skulle sedan klippas ihop med filmen som de skapat med hjälp av Johan. Utifrån dessa bilder och filmer som skapades så genomfördes det slutliga testet. Detta genomfördes på exakt samma sätt som första testet med ett muntligt på en av bild och film och ett anonymt på en anna bild och film.
I följande avsnitt kommer nu resultatet presenteras i form av ett stapeldiagram som visar hur lång tid det tog att
genomföra testen. Där det gula fältet visar hur många minuter det dröjer innan någon har något att säga (betänketid) och det röda visar hur lång tid det tar för eleverna att framföra sina åsikter. Utifrån testen valde vi också att presenter hur elevernas feedback såg ut, om kommentarerna var kopplade till arbetet eller om dem bara bedömde vad de tyckte om bilden. Detta visas med cirkeldiagram där det vänstra diagrammet visar hur det såg ut vid första testen och det högra hur det såg ut efter 4 veckor. Under diagrammen finns även våran analys av resultatet.
Tidsaspekt
Tid:
Tiden för att genomföra ”two stars and a wish” visar på en stor skillnad i minuter man jämför det först tillfället i relation till det testet som genomfördes fyra veckor senare. En differens på över 7 minuter i betänketid och genomförande visar på en markant förbättring och utveckling när det gäller tidsaspekten. Tiden det tog för eleverna att fundera ut vad de skulle ge varandra för feedback var dubbelt så lång vid det första tillfället. Diagrammet visar även tydligt på att under den tiden när eleverna pratar och ger varandra feedback som förändringen/förbättringen är som störst, eftersom här kunde vi se utifrån våra observationer att eleverna inte var förberedda efter dessa fyra minuter och de hade även svårt för att uttrycka sig i ord och meningar.
när
Utgångsläge
Efter 4 veckor
Muntligt:
I våra resultat för ”stars” som är kopplade till arbetet och ”stars” som inte är kopplade till arbetet, har vi valt att dela upp kommentarer som inte tar fokus på bildbehandlingen eller filmredigering i motsats till dem som gör det. Då man tittar på diagrammen i utgångsläget för ”stars” som är kopplade till arbetet med bildbehandling så kan man se att 45 % av kommentarerna som eleverna lämnade inte hade med arbetet att göra. De övriga 55 % av kommentarer handlade mer om själva fotot och skojiga kommentarer. Efter 4 veckor ser vi att hela 85 % av alla ”stars” syftar på hur de arbetat med bilden. Vilket visar att eleverna har förstått vad
uppgiften går ut på samt lärt sig att använda begreppen som vi lärt eleverna under interventionen. Samma utveckling ser man gällande när eleverna skulle ge varandra en ”wish” där 60 % av svaren inte handlade om att hjälpa kamraten att utveckla arbetet. Enligt observationer handlade det om att eleverna inte hade redskap och kunskap för att ge konstruktiv kritik och att de även var rädda för att säga saker som kunde uppfattas som taskiga, bl.a. hördes ofta innan dem sa något ”jag säger inte det här för att vara ttexaskig”. Resterande 40 %
av eleverna hade förståelse om vad syftet var med ”wishes”. Dessa 40 % förvandlades efter 4 veckor till att hela 90 % av kommentarerna handlade om vad som kompisen kunde förbättra med sitt arbete med bilden. Ett ännu tydligare tecken på att eleverna lärt sig att förstå syftet med uppgiften och att hjälpa varandra att bli bättre, men även att vi hade gett dem kunskap och förståelse. Elevernas ”träning” på bl.a. ”bloggen” under dessa veckor bidrog också i allra högsta grad till att eleverna utveckla sitt sätt att uttrycka sig
Utgångsläge
Anonyma:
Efter 4 veckor
Vi kan även se att på testen som genomfördes anonymt inte skiljer sig något anmärkningsvärt jämfört med dem som genomfördes muntligt. Även här har utveckling från de 30 % (”stars”) och 40 % (”wish”) som handlade om själva arbetet en liknande kurva som det muntliga testen och efter 4 veckor så är det procentuella uppe på 80 % (”stars”) respektive hela 100 % (”wish”).
Sammanfattningsvis kan vi säga att på
sättet vi planerat våra lektioner som genomförts. Att vi gav eleverna de redskap, den kunskap, dess förståelse för att kunna genomföra och träna sig på modellen, har haft en stor betydelse för eleverna när det gäller att ge varandra feedback på arbeten. Både när det gäller vilken tid det tar, vilka ord som används och förståelsen för begrepp och hur de används. Eftersom eleverna inte hade genomfört ”two stars and a wish” förut så tar en uppgift alltid längre tid första gången. De hade heller ingen kännedom hur de skulle analysera eller reflektera en bild, vilket gör det svårt ge feedback och då tar det längre tid. Så att tiden för det andra testtillfället blev så mycket kortare beror till stor del på att eleverna fått kännedom om de ord och begrepp som kunde användas och hur man skulle formulera meningar, vilket gjorde att dem hade lättare att utrycka sig.
Dock skedde den viktigaste positiva utvecklingen i
de vanliga arbetssituationerna som uppkommer under lektionstid. För på bara 4 veckor har vi även sett att eleverna blev bättre på och hade betydligt lättare att kommunicera med varandra när de haft uppgifter som genomförs i par eller i grupp. I början av VFU:n så var uppgiften där de skulle ta ett foto på varandra nästan för svårt. I slutet däremot kunde det t.ex. höras en konversation mellan 2 stycken elever när de skulle hjälpas åt att filma:
Den här positionen blir bra om du filmar mig på. -
- Men om vi flyttar oss mer däråt och står där istället så blir bakgrunden bättre.
Detta visar att den mer naturliga kommunikationen
(alltså inte den styrda som i ”two stars and a wish”) förbättras betydligt genom att de vågar komma med synpunkter och att det känns naturligt att hjälpa kompisen så hans eller hennes film blir så bra som möjligt.
När man analyserar resultatet i fråga om hur lång
tid det tog för eleverna att ge varandra feedback och genomföra modellen så finns det vissa aspekter som ska tas hänsyn till. Att vid det första tillfället tog så mycket längre tid kan ha förklaringar att för det första så är det aldrig lätt att göra något för första gången. Eleverna blir osäkra på vad som ska göras och hur det går till. Enligt observationen som man såg under VFU:n så gäller speciellt detta elever med särskilda behov. Då de ofta känner sig obekväma när det kommer till att göra saker som de inte är vana vid. En viktig aspekt att ha i åtanke är då att eleverna kan känna en viss osäkerhet gentemot oss som pedagoger ifall dem inte träffats tidigare och då kan resultaten se annorlunda ut. Men med tanke på att de redan våren innan träffat oss dagligen under fyra veckor, anser vi inte
att detta på påverkat resultaten i större utsträckning. Detta har så klart gett oss en större inblick i deras förkunskaper och där vi på haft större möjlighet att individanpassa mycket av uppgifterna. En negativ aspekt är tiden det tas från ett lektionstillfälle vid utförandet. Om man som lärare vill använda sig av denna modell (two stars and a wish) när det ska genomföras kamratbedömning eller det ska ges feedback mellan elever anser vi att det är viktigt att själv fundera ut en metod eller form som gör det möjligt att genomföra ”two stars and a wish” som inte gör att en halv lektion försvinner. Nu gjorde vi testen på 7 elever som efter 4 veckors träning av modellen tog cirka 6,5 minut på sig. Kan bara tänka oss hur lång tid det skulle ta om det vore 30 elever i klassen.
Då man ser på de resultat kring ord och begrepp
som är kopplade till ämnet kan man se en tydlig förbättring i kommentarerna. Vi kan då dra slutsatsen att det är viktigt att eleverna har en förståelse för vad begreppen verkligen betyder så att de vet vad som ska granskas. Det menar Black & William (1998) är viktigt för att eleverna ska förstå vilka lärandemål som de ska arbeta med för att den formativa bedömningen ska fungera. Vi anser att vår presentation i början var väldigt tydlig, då vi presenterade dessa begrepp och noggrant förklarade hur kommentarerna kunde se ut. Eftersom att arbetet med begreppen och kommentarerna pågick kontinuerligt och var nivåanpassat, där tiden inte spelade så stor roll. Anser vi inte att detta var avgörande för resultaten. Exakt i linje med det som Lundahl, C (2010) pratar om att formativ bedömning får störst effekt när den sker kontinuerligt. Det är detta som blir problematiskt i och med att modellen kräver mycket tid i början innan eleverna fått en förståelse och lärarna hittat en väl fungerande arbetsmodell.
Vi ansåg oss även kunna se större förbättringar
kring elevernas arbeten där resultaten blev bättre och detta tror vi kan vara kopplat till förståelsen för begreppen och så klart ämneskunskapen. Detta gjorde att det blev enklare att diskutera sina arbeten mellan varandra. Två av de kursmålen som vi utgick ifrån, att skapa och samtala om mediaproduktioner såg vi en förbättring i. Även det tredje kursmålet anser vi oss ha uppnått genom att de själv fick presentera sig i en sin film, både visuellt och verbalt. Även här såg vi på en förbättring under dessa 4 veckor genom att träna på ”two stars and a wish”. Det anser vi har att göra med att eleverna fick ett allt bättre självförtroende och en större trygghet i klassrummet beroende på att de tog åt sig och blev genuint glada av att få se och höra alla positiva kommentarer som deras klasskompisar sa om deras produktion. En tydlig koppling till det Hattie menar med självregleringsnivå. En större trygghet kan dock ifrågasättas då resultatet av testen som skedde anonymt visar på liknande utvecklingskurva som det testet där eleverna ej var anonyma. Vi anser ändå att eleverna fick en större trygghet med att visa och diskutera sina arbeten/ produktioner, kanske som en följd av det ökande självförtroendet. En fördel med att genomföra kommentarerna anonymt kan vara att eleverna inte väljer att säga samma sak som klasskompisen sagt eller skrivit innan, utan själv måste visa på att han/hon förstått. När eleverna väljer att kopiera andras svar skapar det problem i och med bedömningsprocessen.
Med formativ bedömning är det centralt hur
eleverna når resultatet snarare än den i motsats summativa bedömningen handlar om, då man fokuserar på det slutliga resultatet. Här tycker vi oss kunna se att eleverna lyssnade på det positiva i kommentarerna och sedan bedöma varandras arbeten vilket medförde att de utvecklade sig inom
ämnet, denna gång i film och bildhantering. Vid diskussionerna använde sig eleverna allt mer av de begrepp vi introducerade vilket användes allt mer naturligt ju längre tiden gick. Vi såg även att vissa elever gärna hjälpte sina kompisar med att utföra uppgifter, utan att fråga läraren om hjälp innan. Det kan ställas i relation med det vi observerade under vår första VFU-period på skolan att eleverna hade ett stort behov av att bli klar så fort som möjligt med sitt eget arbete för att slippa jobba vidare med den. Detta är även något vi kan sätta i relation med det William & Thompson diskuterar, när de menar på att det blir lättare för eleverna att se brister och fel i andras arbeten än sitt eget. Där av skapar det större utveckling hos eleven, då de får möjlighet att reflektera över sitt eget arbete när de upptäcker fel hos andra.
Själv anser jag att modellen ”two stars and a
wish” kan vara en till stor hjälp för de elever som vanligvis inte vill eller vågar säga något i klassrummet. Det är många elever enligt mig som sitter inne på mer kunskap än de vågar visa. Så med hjälp denna modell så kan kanske fler elever ta mer plats och våga bli ”lokförare” för utveckla sig själv och klassen/gruppen framåt.
Källor: Hattie, John (2012) Synligt lärande för lärare bokförlaget natur & kultur: Stockholm Lundahl Christian http://www.bedomningforlarande.se/ Skolverket. Formativ bedömning ger möjlighet att styra undervisningen rätt. http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.178256!/Menu/article/attachment/5b.NT-inspiration.pdf Skolverket (2002) Kursplan för medieproduktion, gymnasiesärskolan http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=1213&infotyp=5&skolform=1321& id=3965&extraId= Wennersten, Åsa & Häggström, Madeleine Gensvar – medel utan matris? Pedagog Stockholm: Stockholm http://www.pedagogstockholm.se/Web/Core/Pages/Special/DocumentServiceDocument.aspx?fileid= eceb240d8ffd40709a06c66f560f0258