1
Katalog4.indd 1
5/23/13 9:18 AM
Katalog4.indd 2
5/23/13 9:18 AM
ELEMENTAL — 8 BO DEN FOTOG RAFER
—
BO DENSKO LAN STIG SAN D BERG
6 J U N I – 20 O KTO B E R 201 3 — Ö P PE T O N S DAG – S Ö N DAG 1 2 .0 0 – 1 7.0 0 — W W W. H AV R E M AGA S I N E T. S E
Katalog4.indd 3
5/23/13 9:18 AM
P R OJ E K T L E DA R E
Ricky Sandberg C U R AT O R E L E M E N TA L
Gregory Volk A S S I S T E R A N D E C U R AT O R E L E M E N TA L
Birta Gudjonsdottir M A R K N A D S F Ö R A R E /S Ä L J A R E
Peter Sundström KO N S T P R O D U K T I O N S L E DA R E
Pilar De Burgos P R OJ E K T KO R D I N AT O R / KO N S T P E DAG O G A N S VA R I G
Ingela Ögren Weinmar TEXTBEARBETNINGAR
Katarina Leinikka U T S TÄ L L N I N G S A S S I S T E N T
Stina Engman U T S TÄ L L N I N G S T E K N I K E R
Olof Larsson U T S TÄ L L N I N G S T E K N I K E R
Carlos Segovia P R KO N S U LT
Hanna Isaksson GRAFISK DESIGN
Kasper Lahti D I G I TA L B I L D B E A R B E T N I N G
Stig Ahlstrand E KO N O M I
Gertrud Backman — H AV R E M AGA S I N E T Norrbottensvägen 18 961 36 BODEN 0921-93041 www.havremagasinet.se — O M S L AG ÍVAR VALGARDSSON, WATERCOLOR, 2011 WATERCOLOR ON PAPER 100 X 100 CM DIAMETER © ÍVAR VALGARDSSON EXHIBITION VIEW FROM i8 GALLERY, REYKJAVIK
Katalog4.indd 4
5/23/13 9:18 AM
HAVRE MAGASIN ET & ELEMENTEN
—
Det är en stor ära för oss att i år kunna visa en separatutställning av en av Bodenskolans profiler, Stig Sandberg. En konstnär som gick bort alldeles för ung men som under en relativt kort konstnärsbana lyckades hitta sin stil. Vi visar här en spännvidd av målningar från början till slutet av hans karriär. Vi vill rikta ett varmt tack till Gregory Volk och hans assisterande curator Birta Gudjonsdottir som inte bara satt samman den internationella utställningens tema och konstnärer, utan planerat den i minsta detalj. Ett stort tack till Galleri Hauser & Wirth i Zürich och London, Galleri Neugerriemschneider i Berlin, Galleri Charlotte Lund i Stockholm, Collection of Pétur Arason and Ragna Róbertsdóttir, SAFN Collection i Reykjavik (www.safn.is) och Galleri i8 i Reykjavik för att vi fått låna verk till Elemental. Vi vill även tacka de som lånat ut fotografier till utställningen 8 Bodensfotografer och de som lånat ut målningar till utställningen av Stig Sandberg. Ett tack till de volontärer som hjälpt till att förverkliga utställningarna. Tack till Bodens kommun, Norrbottens läns landsting, Länsstyrelsen i Norrbottens län och Statens kulturråd som finansierar verksamheten. Men mest av allt vill vi tacka de konstnärer och fotografer som visar sin konst i dessa tre utställningar. Vi hoppas att ett besök på Havremagasinet ska ge er ett bestående intryck och vara en grogrund för nya tankar.
I S O M M A R E N S I N T E R N AT I O N E L L A U T S TÄ L L N I N G E L E M E N TA L M ÖT S N AT U R E N S E L E M E N T O C H D E N G RU N D L ÄG GA N D E KO N S T E N .
Vi är oerhört stolta och glada att få möjlighet att visa ett absolut toppskikt av internationella konstnärer, var och en med sin speciella relation till Island. Som fysiskt eller andligt hemland och inspirationskälla i sitt skapande. Island och dess elementära naturkrafter är närvarande både i konstverk och medvetande hos de 16 utvalda konstnärerna från Island, USA, Danmark, Tyskland, Schweiz och Sverige. De verk som visas i Elemental har en spännvidd från det absolut minimalistiska till det expansivt maximala. Från urkraft till naturkraft. Från kontemplation till explosion. På Havremagasinet möter Island också Norrbotten. Island är, liksom Norrbotten, glest befolkat på stor yta. Människorna lever där som här nära naturen. Och påverkas av naturens och elementens krafter. Island ligger, liksom Norrbotten, i periferin. Van att leva och agera utifrån detta faktum skapar vi vårt centrum och tar världen till oss. Formar något eget, grundläggande, elementärt. Vi är också glada att kunna visa några av alla de fotografer som varit verksamma i Boden genom åren. Vi hoppas att utställningen 8 Bodenfotografer ska ge en bild av den mångfacetterade bildskatt som Boden kan visa upp.
— HAVRE MAGASINET MAJ 2013
5
Katalog4.indd 5
5/23/13 9:18 AM
ELEMENTAL — G REGO RY VO LK CU RATO R
RAGNA RÓBERTSDÓTTIR RED MUDSCAPE (DETAIL) 2005 GEOTHERMAL MUD FROM ICELAND DIMENSIONS VARIABLE © RAGNA RÓBERTSDÓTTIR
6
Katalog4.indd 6
5/23/13 10:49 PM
el-e-men-tal adj. 1. Of, relating to, or being an element. 2.
a. Fundamental or essential; basic.
b. Of or relating to fundamentals; elementary.
c. Constituting an integral part; inborn.
3. Of such character as to resemble a force of nature in power or effect: elemental violence. — The Free Online Dictionary
1
Jag skulle vilja börja denna essä med att återge en del av en text som jag skrev 2001 precis hemkommen efter mina första två besök på Island. Olafur Eliasson (vars föräldrar är isländska, men som är född och uppvuxen i Köpenhamn och som nu deltar i Elemenal) hade hört talas om mitt passionerade intresse för Island. Han bad mig skriva ett textbidrag om Island till boken Olafur Eliasson: Surroundings Surrounded, Essays on Space and Science,
vilken också innehöll blandade texter av flera andra författare. Boken handlar egentligen inte om Eliassons arbete; den vänder sig till många av ämnena som omger hans verk, däribland Island. Så här inleds min text: “Island är känt för att vara världens äldsta demokrati, alltsedan år 930 när det forntida parlamentet—Alltinget—grundades i Thingvellir. Under två veckor varje sommar, samlades folk från hela Island på denna plats för att reda ut dispyter, planera, skapa lagar och sammanhållning i ett samhälle löst utspritt över en särskilt ogästvänlig del av världen. Island är ovanligt homogent och stamtavlorna kan spåras långt tillbaka, och där själva språket som är relativt oförändrat genom tiderna, kan fungera som en bro till avlägsen tid, över (mer än) 1000 år sedan, då de första djärva vikingarna (samt några kelter) bosatte sig där—och man ofta hör på Island: att om dessa vikingar skulle återvända idag skulle de inte ha besvär att konversera med dagens islänningar. Intressant att notera, är att detta gamla, intakta samhälle uppstod i vad som
helt klart är Europas yngsta land och var sist att bli bebott, år 874. Den isländska landmassan, som till stor del fick sin nuvarande form för 13000 år sedan vid slutet av senaste istiden, är tudelad av den mittoceaniska ryggen som separerar två enorma tektoniska plattor, den Eurasiska och den Nordamerikanska. Halva Island är de facto på den nordamerikanska sidan av dessa plattor och andra halvan är på den europeiska sidan, vilket ger det en speciell mittemellan status. Som amerikan växte jag upp i tron att den första europén som “upptäckte” min del av världen var Christoffer Columbus. Faktum är att islänningar hade kommit till nuvarande Kanada redan 500 år tidigare. Jag vill inte framställa mig som expert på detta land, plats och samhälle när jag bara besökt det ett par gånger (nyligen) under sammanlagt tre veckor. Dock kan jag säga att detta var tre otroligt inflytelserika veckor. Det är något med detta unga land som letar sig in i ens medvetande och ännu mer in i ens blodomlopp nästan direkt efter att man klivit av flygplanet, när man kör från Keflavik till Reykjavik genom kala och sammansvetsade lavafält som förefaller helt utomjordiska. Där finns något som förvränger perspektiven, som föryngrar, som förbryllar och får en att vackla och som slutligen övertygar en om att ompröva hur man ska fortsätta leva. Detta kan inträffa kulturellt, men det kan också hända fysiskt och särskilt i ens relation till landet och alla dess krafter, vilket, för övrigt även kan
7
Katalog4.indd 7
5/23/13 9:18 AM
hända i huvudstaden Reykjavik. Jag minns hur jag simmade i en av många varma geotermiska bassängerna i staden (det finns alltid en utomhusbassäng i närheten, man kan bada året runt) för att sedan basta och därpå vila i de heta källorna. Efter sessionen mådde jag ypperligt och fortsatte att promenera ner för kylslagna gator denna gråa dag i ett bostadsområde i västra Reykjavik, genom parken mot gamla stan. Regnet var som kalla spikar och en oväntat isig vind blåste som verkade passa på en annan planet, på en av Jupiters månar kanske. Jag minns hur jag skakade okontrollerbart och trodde att jag skulle dö. Hypotermi i stadsparken. Jag minns hur jag tänkte—besynnerligt—medan jag lutade mot vinden, hur underbart Reykjavik hade verkat på distans, som en liten hamnstad, med de blåa eller rostbruna husen nere på stan (de är täckta med färgad plåt) och den ståtliga Hallgrímskyrkan reslig på den högsta höjden. Det regnade horisontellt. Jag minns hur jag kände mig ensam, men inte så mycket psykologiskt som in i märgen; skinn och ben på en råbarkad plats. Jag minns också hur jag kände mig löjligt lycklig, uppe i varv, ovanligt levande. Det var tidig eftermiddag och skymning och det var möjligt—inne i Reykjavik—att vara kopplad till och påverkad av den typen av hejdlösa krafter vilket är vanligt förekommande inne i landet och längst de vindpinade kusterna.
har en väldigt ung historia på Island, inte längre än drygt 100 år—av ett antal anledningar, såsom århundranden av fattigdom och dansk ockupation. Jag vill också betona hur vittfamnande inflytelserikt och uppfriskande Island har varit för mig, inte bara dess konstnärer, men kulturen, litteraturen, musiken och det slående landskapet. Att resa långt ut till vulkanerna; att vandra på Landmannalaugar där bergen är blåa, gula, skära, gröna, svarta, lila och vita; att campa i landskapet av oländiga och hotande lavaformationer vid Berserkjahraun på Snaefellsnes liksom på avlägsna och spektakulära Hornstrandir på nordvästra toppen av Island –dessa erfarenheter har format mig. På platser som dessa är man oftast ensam med de mäktiga naturkrafterna: med lava och vädret, magnifika klippor och floder, hedar och havet, glaciärer och ursprunglig geologi. När jag vid ett tillfälle samtalade med Roman Signer, en av konstnärerna i Elemental som även han flitigt besöker Island, frågade jag honom varför han gör sina tillfälliga skulpturer, eller skulpturala aktioner, långt ut i naturen. Han funderade en stund och svarade sedan, på tyska, att han helt enkelt mår bäst och känner sig friast utomhus, för honom är det där som “poesi skapas”. Island är ett utmärkt ställe för sådan utomhuspoesi. Det är något väldigt grundläggande med Island och med isländsk konst, i synnerhet konsten i denna utställning. Fastän denna konst stundtals kan verka och se minimalistisk ut, är det viktigt att förstå kontexten. Minimalismen i USA och Europa startade under tidigt 1960-tal, men på Island började det som ett övergripande förhållningssätt 874, när Ingólfur Arnarsson, den första bosättaren, ankom till vad som idag är Reykjavik och valde att lägga sin framtid på denna speciella, avlägsna och ursprungliga plats: himmel, hav, berg och lavafält som brer ut sig i alla riktningar. Han hade en svåger som hette Hjörleifur Hródmarsson, de facto hans granne, som bosatte sig i Myrdalssandur omkring hundrasextio kilometer nedåt längst kusten (han blev mördad av sina irländska slavar som kände sig dåligt behandlade). På Myrdalssandur finns en enorm svart strand, havet, en hög platå omgiven av klippor och i närheten finns Myrdalsjökull glaciären, vilken du kan se från stranden och vilken ibland släpper tonvis av glaciärmassa i en plötslig flod som förintar allt
2
Sedan dess har jag återvänt till Island många gånger och närt ett bestående intresse för isländska konstnärer inklusive de som nu ställer ut på Elemental. Jag har curerat en utställning på underbara Galleri i8 i Reykjavik, isländska konstnärer har deltagit i ett antal andra utställningar som jag har curerat som inte alls haft Island som tema och så har jag skrivit en hel del om isländska konstnärer. Jag har ofta förundrats av hur ett sådant litet land (population: 321,857 den 1 januari 2013: det bor långt fler människor i Malmö än i hela landet Island) lyckas generera så intressanta konstnärer. I synnerhet om man begrundar att visuell konst
8
Katalog4.indd 8
5/23/13 9:18 AM
i dess väg: detta är en i synnerligen ursprunglig plats. Att leva nära och med naturkrafterna har karaktäriserat isländsk kultur alltsedan starten, och har starkt influerat isländsk konst. Dessutom handlar denna konst kanske inte “om” Island, men Island finns i något mått ändå i konstverken och i medvetandet som producerade konsten: ett andligt hemland som informerar och ger energi till varje konstnärs djupaste efterforskningar. När det gäller de isländska konstnärerna i utställningen, kan man se hur detta fundamentala förhållningssätt spelar in på ett fascinerande sätt. Ragna Róbertsdóttirs två väggverk består av lava och röd jord; Kristjan Gudmundssons teckningar-som-skulpturer, monterade på vägg, är gjorda av ren grafit eller blyerts; Tumi Magnussons video-monokromer är gjorda av rinnande färg och Hrafnhildur Arnardottirs färgstarka skulptur har nästan uteslutande skapats av konstgjort hår. Margret Blöndals typiska användande av lösa delar av plast, tyg, snöre, gummi och allsköns material i sina skulpturer, medan Ívar Valgardssons skulpturer är gjorda av inget annat än handmålade papper, ihopskrynklade till stora bollar, men på ett sätt som påminner om stenbumlingar och lavastycken. Birgir Andréssons två väggverk, med samspelet mellan färger och ord, inkluderande de fantastiskt korta texterna “hällande regn” och “svartaste natt”, koncisa anspelningar på kraftfullt väder, miljö och Islands historia. Hildur Bjarnadóttirs konstverk, som liknar minimala målningar, är gjorda av handvävd isländsk ull, handfärgade med pigment från isländska växter, gjort av konstnären själv. Utställningen Elemental lyfter också det inflytande som Island haft på viktiga internationella konstnärer, som har besökt, och ibland bott i landet under flera år. Roni Horn har haft med Island att göra under i stort sett hela sin karriär och har även levt och ställt ut här, liksom Olafur Eliasson. Roman Signer, som har en förkärlek för vulkaniska omgivningar, har gjort ett antal av sina signaturverk—temporära skulpturer och skulpturer-som-händelser—långt ut i landskapet. Lawrence Weiner har många gånger besökt och även ställt ut i Reykjavik liksom långt norrut, i Akureyri. Karin Sander har även ställt ut i Reykjavik och rest runt Island. Joan Jonas kopplingar till landet går ända tillbaka till Volcano Saga (1985-1989), filmad på Island
och delvis baserat på den berömda 1200-tals Laxdaela Saga, medan svenska fotografen Maria Friberg räknar utbytesåret på Islands konstakademi Reykjavik som en viktig influens i sitt arbete. Konsten i denna utställning är blandad; skulpturer, foton, konceptuella målningar, videoverk, textbaserade verk, textil, ljud och performance. Alla är de “Elemental”, i den flerfaldiga betydelsen av ordet: de är involverade i essensen liksom i kraften av naturen. Genomgående i utställningen finns Island, den vulkaniska ö-nationen i norra Atlanten, som en mäktig och dominerande influens, både för de isländska konstnärerna och de från andra håll, som har erfarit och känt landets magnetiska dragningskraft. Jag skulle vilja framhäva det omfattande arbete som, Birta Gudjonsdottir, en isländsk curator och konstnär, bidragit med som assisterande curator av Elemental. Med sig i detta arbete har hon sin breda och genomträngande kunskap om både isländsk och internationell konst, liksom en djup känsla och kunskap om sitt hemland. Hon är en stor kännare av samtida isländsk konst och dess relation till omvärlden och hennes engagemang i Elemental har varit ovärderlig.
9
Katalog4.indd 9
5/23/13 9:18 AM
ICELANDIC COLOURS EXHIBITION VIEW FROM FOKSAL GALLERY FOUNDATION, WARSAW 2010 - 2011 COURTESY i8 GALLERY, REYKJAVIK, ICELAND DIMENSIONS VARIABLE © ESTATE OF BIRGIR ANDRÉSSON
10
Katalog4.indd 10
5/23/13 9:19 AM
BIRGIR ANDRÉSSON — Birgir Andrésson (Island 1955-2007)
är en av de främsta och mest exceptionella isländska konstnärerna på många decennier. Om han hade lämnat sitt lilla hemland för en karriär på en mer synbar plats, skulle han troligtvis ha varit internationellt välkänd. Ändå var hans beslut att stanna helt logiskt. Island var mycket mer än hans hem. Det var också hans musa; subjektet i mycket av hans arbete; en ändlös källa till upptäckter och inspiration; en kultur, historia och ett speciellt landskap som han absorberade och reagerade på i eklektiska arbeten: allt från målningar, skulpturer, teckningar, till texter och fotografier. På samma gång djupt känt och svalt ironiskt, lekfullt och formellt utsökt, präglas Andréssons konst av ett utomordentligt engagemang i själva Island, dess samtid och djupa historia, liksom dess relationer med omvärlden. Upphittade fotografier på obskyra 1800-tals vagabonder och excentriker, ackompanjerade av korta texter; förstorade och förvrängda målningar av 1930-tals frimärken som hyllar representativa isländska fenomen som gejsrar och vattenfall; “porträtt” av anonyma isländska individer och djur tillsammans med korta, beskrivande texter och subtilt förändrade kartor av Island är alla delar av Andréssons verk.
Andréssons två väggmålningar i Elemental kommer från hans Icelandic Colors serie, där han, med sin gravallvarliga humor, hävdade att vissa färger är unikt isländska fastän de hade kunnat existera var som helst. De är gjorda av husfärg i dämpat grågrön nyans och exakt den matta färg som man ofta ser på Island på hus med exteriör av korrugerad plåt. Högt upp finns orden “hällande regn” i dämpad orange, och längst ner en kort lista av färgerna som ingått: isländsk 0560-Y20R och isländsk 4010890G. Den andra målningen är i djup, glänsande svart med orden “svartaste natt” i samma gröna färg som använts på första målningen. Uppriktiga och empiriska, likt gigantiska provkartor av färg i målaraffären eller på nätet, visar sig dessa sobra målningar vara överraskande suggestiva och poetiska. “Hällande regn” och “svartaste natt” är medvetna klichéer som icke desto mindre för tankarna till mäktig väderlek, miljö och isländsk historia. Långa, långa vinternätter; slagregn från alla håll, förfäder hukande i läckande torvhus. Tillsammans skulle dessa två uttryck kunna vara fragment från en berättelse eller en urtida isländsk saga, från vilken all annan information raderats.
11
Katalog4.indd 11
5/23/13 9:19 AM
NERVESCAPE 2012 SYNTHETIC HAIR & MIXED MATERIALS DIMENSIONS VARIABLE © HRAFNHILDUR ARNARDÓTTIR EXHIBITION VIEW FROM CLOCKTOWER GALLERY, NEW YORK
12
Katalog4.indd 12
5/23/13 9:19 AM
H RAFNHILDUR ARNARDOTTIR — Hrafnhildur Arnardottir (Island, född
är mest känd för sina skulpturer av konstgjort hår – konstverk med teman som utsmyckning, fåfänga, omvandling och lockelser – vilket har givit henne betydande utmärkelser, exempelvis Nordic Award in Textiles (2011) och Prins Eugen-medaljen för framstående konstnärlig verksamhet (2011) utdelat av den svenska kungen. Konstgjort hår var det huvudsakliga materialet i Arnardottirs spektakulära Nervescape, som presenterades på New York City Clocktower Gallery under 2012. Ett överflöd av blått, brunt, grönt och vibrerande gult i denna mjuka, resliga vägg med kaskader av löshår. Hår som “växte” ur arkitekturen, tog över den, verkade bisarr och omåttlig, likt en hybrid livsform som löpt amok – men gjort i ett verk som var inbjudande och överraskande meditativt och som även hade en mystisk inhöljande, omslutande makt. Arnardottirs elastiska verk framstod som organiskt, trots sina syntetiska material och även geologiskt; hon refererar till det som ett “landskap”, till och med landskapsmåleri, om än tillverkat utan målarfärg. Detta verk var även fantastiskt stämningsmättat, påminde om grottor, sagornas boningar där magiska varelser bor, bergsväggar, glaciärer och vulkaniska utbrott. I Arnardottirs interiöra verk fanns en resonans av något stort, kanske hennes hemland; dess vind och flödande vatten, glaciärer och lavaformationer. Nervescape har även haft en dubbel funktion som inspirerat till ett samarbete med den 1969, bor i New York)
kända isländska musikern och sångerskan Kría Brekkan (aka Kristín Anna Valtýsdóttir), en isländsk vokalist med förtrollande sopranstämma; en multi-instrumentalistisk virtuos och tidigare grundpelare i bandet múm. Arnardóttir bjöd in Brekkan att skapa ett ljudverk och performance på plats, i gensvar till verket. Utan förvarning framträdde Brekkan plötsligt, kanade fram ut konstverket, klädd i samma material som skulpturen och med ett hårt grepp om mikrofonen: hon var en skapelse i ett med verket. Ihopkrupen, krypande, halvliggande, klättrandes på skulpturen och ibland försvann hon in i den allt medan hon improviserade sång (utan ord) under flera timmar, använde hon sig av en speciell keyboard kopplad till en dold dator som mixade ljud som kom ut i åtta dolda högtalare. Resultatet var en evigt skiftande ljudmiljö, omväxlande drillande, dyster, nyckfull, luftig och skarp – allt i utsökt sammansmältning med Arnardottirs skulptur. Arnardottir gör i Elemental en andra version av detta anmärkningsvärda verk, än en gång i samarbete med Brekkan. Och hon gör det i samklang med, och som en påverkan på, den specifika miljön som Havremagasinets källare utgör. Skulpturen, med ljud och performance, liknar en resa; en resa iväg mot avlägsna landskap, en resa inåt mot djupet av psyket, djupt in i mysterierna.
13
Katalog4.indd 13
5/23/13 9:19 AM
HILDUR BJARNADÓTTIR —
14
Katalog4.indd 14
5/23/13 9:19 AM
URBAN COLOR PALETTE, REYKJAVÍK 2010 45 X 45 CM MATERIAL: WOOL, HAND- DYED WITH DANDELION, WOVEN. © HILDUR BJARNADÓTTIR
Med sina rötter i en gedigen textiltradition har Hildur Bjarnad ttir (Island, född 1969)
färdigheter i och kunskaper om traditionell isländskt hantverk; som stickning, sömnad, vävning, virkning och broderi, i ett land där textilhantverk har en lång historia. Detta är högst ovanligt för en framstående samtidskonstnär. Bjarnadóttir arbetar med många material och tekniker som användes av henne mor, mormor, mormorsmor och andra släktingar genom tiderna. Det häpnadsväckande och fascinerande med Bjarnardóttir är hur hon radikalt uppdaterar denna tradition, hur hon undersöker isländskt hantverk med okonventionella idéer och uppsåt, allt medan hon skapar fullständigt icke-traditionella konstverk. 2012 var Bjarnadóttir nominerad till Carnegie Art Award, ett pris som årligen ges till enastående nordiska konstnärer och hennes textilbaserade konst har ställts ut vida kring, i Island och internationellt. Bland höjdpunkterna i Bjarnadóttirs arbeten finns Re-present (2007-2009) som utgörs av ett antal par konceptuella vantar som hon gjort till sin mormor, ett konstverk som speglar alla år som hon själv fick ett par vantar av sin mormor i julklapp. Vantarna i verket är väldigt
specifika och väver in aspekter av mormoderns liv i designen. Bjarnadóttir tillverkade ett av vantparen i en teknik som idag nästan är bortglömd, från en tid innan stickning var uppfunnet, och som användes av Islands första bosättare, vikingarna. Hennes Untitled (skulls) (1999), är en extraordinär version av virkade runda prydnadsdukar. Detta intrikata verk är ganska stort, det täcker större delen av ett bord, och har virkade döskallar i fransen—skallar som ger en ödesdiger antydan om dödlighet och möjligtvis våld, till ett objekt som vanligtvis är skirt och ljuvligt. I Elemental visas Bjarnadóttir konstverk som vid första anblick verkar vara monokroma målningar i olika färger. De är de facto gjorda av handvävd isländsk ull, handfärgat med pigment från isländska växter, allt utfört av konstnären själv. Bjarnadóttir använder därmed två centrala isländska element: fårull, som varit en viktig del av kulturen ända sedan de tidigaste bosättarna, och inhemska växter. Bjarnadóttir har mycket av Island i dessa verk, medan hon också jämför och sammansmälter olika sfärer: hantverk och finkonst, vävda objekt och minimalistiska målningar.
15
Katalog4.indd 15
5/23/13 9:19 AM
UNTITLED (RUBBER, RAGS, ANGLES, STRING AND SCREWS) 2012 DIMENSIONS VARIABLE © MARGRÉT BLÖNDAL EXHIBITION VIEW FROM THOMAS FISCHER GALLERY, BERLIN
16
Katalog4.indd 16
5/23/13 9:19 AM
MARGRÉT BLÖNDAL — har en ovanlig arbetsmetod. Istället för att komma med färdiga konstverk till utställningshallen och installera dem där, tillbringar hon vanligtvis mycket tid på platsen för att fånga upp dess karaktär, känna och tänka på platsens möjligheter. När tiden är inne, när hon känt in platsens aura, gör hon konstverk direkt för och i relation till platsen. Exempelvis skulpturer så försynta och diskreta att de inte märks vid första anblick, liksom lågmälda och ändock underbara teckningar. Blöndals material är ofta påfallande ordinära. Bitar av saker som hon hittar och ser potential i, bortkastade föremål som i hennes händer plötsligt får nytt liv och poetisk mening. Bitar av gummi, tråd, blå skumisolering, plast, tyg, pinnar, plastringar, omslagspapper och ballonger är bara några material som hon arbetat med. När du möter Blöndals små skulpturer kan de först verka vara som knappt någonting, slumpmässiga. Om man stannar upp och verkligen tittar på och tar in verken, så blottar de en stark lockelse och nästintill omskakande intensitet; fängslande former, på samma gång ovårdat och utsökt, ren visuell poesi som också är fylld med känslomässig energi. Ibland är Blöndals skulpturer på golvet, ibland fästa på väggarna och ibland svävande uppe i luften. De tar hela
Margrét Blöndal (Island, född 1970)
platsen i anspråk. Trots att de ofta är minimalistiska, försiktigt uttryckta och medvetet ickemonumentala så har de maximal effekt. Blöndals ofta försynta teckningar (vilka är en stor del av hennes arbete) är likaledes fängslande. Delvis abstrakta och delvis representationella, stundtals med referenser till delar av familje-fotografier och minnen, har dessa teckningar en nästan magisk förmåga att framkalla komplexa psykologiska tillstånd; drömmeri blandat med längtan och förlust, livsglädje blandat med allvar och kontemplation. Utbrotten av pulserande färg, på liknande sätt som färg används i Blöndals skulpturer, är särskilt praktfullt. Som i Blöndals skulpturer, kan man anta att dessa teckningar uppstår på ett djupt och sökande psykologiskt plan, från själfulla outgrundliga djup. I Elemental interagerar Blöndal, på sitt speciella sätt, med Havremagasinet. Hon förvandlar entréplanet till sin specifika miljö och använder upphittade material i sin skapandeprocess.
17
Katalog4.indd 17
5/23/13 9:19 AM
KRÍ A BREKKAN — Musikern, sångerskan, ljud- och bildkonstnären Kr a Brekkan, aka Krist n Anna Valt sd ttir (Island, född 1982) är en virtuos multi-instrumentalist. En fascinerande vokalist med en hänförande sopranstämma som tillsammans med sin tvillingsyster Gyda tidigare utgjorde grundstommen i isländska bandet múm. Efter att ha lämnat bandet 2006 har Brekkan ägnat sig åt en eklektisk karriär av egen performance; samarbeten med tidigare maken David Portner från Animal Collective, däribland albumet Pullhair Rubeye från 2007 (under namnen Avey Tare och Kría Brekkan); performance med Animal Collective; medverkan i Stórsveit Nix Noltes, en grupp av framförallt isländska musiker som ägnar sig åt bulgarisk musik; performance med den utmärkta isländska duon Slowblow. Hon är även en av artisterna i den isländska konstnären Ragnar Kjartanssons lovprisade nio skärmars videoverk The Visitors (2012), i vilken hon spelar gitarr, dragspel och sjunger. Brekkan fyller sin musik med extraordinär kraft och känsla och i hennes märkliga enmanskonserter är allt av vikt. Hennes andelika röst, hennes musicerande, fysiska rörelser, uttryck och hennes kontakt med publiken. Hon lever sin musik, snarare än att bara framträda, och därför blir hennes konserter så hänförande
och katharsiska, de genomkorsar och kombinerar en mångfald av psykiska tillstånd, såsom nyckfullhet, oro, förtjusning och saliggörande lugn. Möjligtvis implicit, men det finns en djupgående koppling mellan Brekkan och den hårda, men fantastiska, isländska naturen, liksom även en koppling till isländsk poesi, sagor och sånger långt tillbaka i historien. Improvisation är av fundamental vikt för Brekkan, som ibland framför igenkänningsbara sånger men tar den försjunkna publiken med på improviserade ljudupplevelser. I Elemental kommer Brekkan att använda sina olika tekniker för att improvisera ett ljudperformance i förening med Hrafnhildur Arnardottirs färgsprakande skulptur av konstgjort hår. Hon kommer även att ge en solokonsert på Havremagasinet.
18
Katalog4.indd 18
5/23/13 9:19 AM
KRISTIN ANNA SPEAKS INTO A MEGAPHONE IN THE RECORDING STUDIO, DURING THE PRODUCTION OF CANADIAN FILMMAKER GUY MADDIN´S “TALES FROM THE GIMLI HOSPITAL: REFRAMED”.
19
Katalog4.indd 19
5/23/13 9:19 AM
THE LARGE ICELAND SERIES 2012 C- PRINT 96 X 143.5 X 6 CM UNIQUE COURTESY OF THE ARTIST AND NEUGERRIEMSCHNEIDER, BERLIN
20
Katalog4.indd 20
5/23/13 9:19 AM
O LAFUR ELIASSON — Med sin kala skönhet, råa geologiska kraft och fängslande naturfenomen, har det vulkaniska Island länge varit både subjekt och musa för Olafur Eliasson, vars föräldrar är isländska fastän han är född och uppvuxen i Köpenhamn. Eliasson (f. 1967, bor i Berlin och Köpenhamn) började ställa ut under början av 1990-talet och blev snabbt hyllad för sina skulpturer, installationer och fotografier som fokuserade på natur, ljus, färg, perception, reflektion, arkitektur och optiska effekter. Grunden i hans arbete är vad man kunde kalla förmedlad natur; grundliga, rigoröst konstruerade verk som inte desto mindre tillgängliggör elementära naturkrafter som solljus, dimma, regnbågar, is och vattenfall. Hans enormt populära The New York Waterfalls (2008) som utgjordes av fyra monumentala, konstgjorda vattenfall vid New Yorks strandlinje, kan möjligtvis kopplas till Islands mäktiga, magnifika vattenfall; Dettifoss i nordöst och Gullfoss i sydväst. Eliasson som ofta samarbetar med vetenskapsmän och ingenjörer, har en anmärkningsvärd och oöverträffad förmåga att skapa en hänförd publik. Hans sublima och enormt populära The Weather Project (2003) i turbinhallen på Tate Modern hade två miljoner besökare på sex månader, många av dem återvändande. I detta stora, grottliknande
rum, formade hundratals mono-frekventa lampor en orangegul, halvcirkulär skiva högt uppe i ena änden av salen. Taket var klätt i speglar, reflekterandes det glödande, halvcirkulära ljuset, så att solen tycktes framträda: dessa speglar reflekterade också själva utrymmet och besökarna. Med fuktmaskiner som pumpade ut en mix av vatten och socker för att forma en dimma, är Eliassons interiöra version av solen, moln, dis och väder ett signaturverk och ett av de mest ikoniska konstverken av denna tid. Eliassons två fotografier i Elemental kommer från hans The large Iceland series (2012), då han besökte Island och fotograferade det säregna landskapet från olika perspektiv. Några högt uppifrån från flygplan, andra från marken. I bilderna figurerar färgskiftande berg, mosstäckta lavafält, vattenfall, himlen, floder, bergsformationer och stigande ånga. Återhållsamma men ändå överflödande färger och nästan abstrakta former av natur, på sätt och vis väldigt måleriskt. Elisassons fotografier fungerar som landskap komponerade såväl av konstnären som av naturen själv. Eliassons fotografier må vara vetenskapliga, kliniska och indexiala—de hanterar information och fakta—men de är också fängslande och sublima, de frambesvärjer intensiva möten men en natur som är både förunderlig och skrämmande.
21
Katalog4.indd 21
5/23/13 9:19 AM
PAINTING SERIES 1 2011 C- PRINT 154 X 158 CM COURTESY GALLERI CHARLOTTE LUND ©MARIA FRIBERG
22
Katalog4.indd 22
5/23/13 9:19 AM
MARIA FRIBERG — är en framstående fotograf och videokonstnär vars konst har visats i många utställningar i Sverige och internationellt. Hon är särskilt känd för sina fotografier av män—verk i vilka hon utreder och transformerar vad maskulinitet innebär—men hon utforskar även ofta vår komplexa relation till naturen och landskapet. Fribergs färgfoton är levande, frodiga och helt enkelt underbara, men samtidigt störande och kallsinnigt provocerande. Verken omkullkastar århundraden av vad som ofta kallats “den manliga blicken” (mäns blick på kvinnor). Fribergs kvinnliga blick fångar välklädda män, i exempelvis kostym, i en oväntat sårbar och sensuell kontext. Ett av fotografierna från serien Still Lives (2003-2007) visar en man som ligger på sidan oförklarligt innästlad i högar av böcker, vilket samtidigt verkar både skyddande och hotfullt. Ett annat visar en man i vit kostym och svarta byxor liggandes på rygg ovanpå en hög av ihoppressade bilar, en perfekt symbol för omkullkastad makt. Båda verken bryter ned koder av maskulin auktoritet, medan de fungerar som gripande och medryckande visuella krafter. 1992 spenderade Friberg större delen av ett år som student på Islands konstakademi i Reykjavik och under denna tid gjorde Island, beskriver hon själv, Maria Friberg (Sverige, född 1966)
ett “starkt intryck, visuellt och känslomässigt”. Många av hennes påföljande verk har placerat hennes undersökning av genus i relation till en natur som samtidigt är storslagen och olycksbådande, exempelvis i fotografierna Alongside Us (2007), i vilka män i vita kostymer ligger, som vilande djur, högt upp på trädgrenar. I Elemental, ställer Friberg ut tre fotografier från hennes utsökta The Painting Series (2011) i vilka hon, underifrån, har fotograferat människor liggande på en glasskiva täckt av vatten och bläck. Det flytande färgstarka bläcket ser ut som våt målarfärg och verken är i sanning måleriska (Friberg har en bakgrund i måleriet), med rörelser och gester, till exempel abstrakta virvlar och fläckar, som skapar blåa, orangea, bruna och röda former. I sitt arbete med grundläggande element—kroppar, färgat bläck, vatten, ljus och glas—skapade Friberg slående fotografier som samtidigt framstår som biologiska, med antydningar om kroppens insida, och kosmiska, syftandes på nebulosa och galaxer.
23
Katalog4.indd 23
5/23/13 9:19 AM
KRISTJ N GU MUNDSSON — Kristj n Gudmundsson (Island, född 1941)
var en av förgrundsfigurerna i den kortlivade men djupt betydelsefulla rörelsen av progressiva konstnärer under namnet SÚM, vilka radikalt utmanade och förnyade isländsk konst under sent 1960- och tidigt 1970-tal och öppnande upp för fräscha, internationella idéer. Ett berömt och vid den tiden kontroversiellt arbete av Gudmundsson från 1969 involverade bland annat en strykbräda täckt av kycklingskit; han tog brädan ut till hönsgården och lät fåglarna göra kompositionen. Detta konstverk—ett av de första eller kanske rentav den första installationen på Island—blev totalt nedsablat av kultureliten och betraktades som antingen löjeväckande eller som en skam för nationen. Långt senare har det blivit inköpt av Islands Nationella Galleri, och Gudmundsson är numera med all rätt erkänd som en stor konstnär även utanför Island. Han vann det prestigefyllda Carnegie Art Award 2010, som årligen delas ut till framstående nordiska konstnärer och var även den förste islänningen att ta hem förstapriset.
24
Katalog4.indd 24
5/23/13 9:19 AM
Gudmundsson förenar konkreta material och sparsamma, nedbantade former med skarpa filosofiska och estetiska undersökningar av det som definierar konstföremål idag. Bland Gudmundssons mest prisade verk är vad han benämner “teckningar”, vilka existerar i olika storlekar och gestalter. Istället för att med hjälp av penna på papper göra en bild, som man normalt sett gör när man tecknar, består dessa skulpturala verk av ren grafit som fysiskt material, ibland ställda bredvid rullar av vitt papper; andra av Gudmundssons oortodoxa teckningar utgörs helt av blyerts. Alltid uppfinningsrik, inkluderande och villig att inlemma världsliga objekt i sin strama och geometriska—men samtidigt humoristiska och excentriska estetik—har Gudmundsson inkluderat vågar från järnaffären, fönsterglas och en gåsattrapp i plast med ett gyllene ägg i sina arbeten, och han har även skapat en serie av “ljudabsorberande målningar”, enfärgade akrylmålningar täckta av massproducerade perforerade galler som används i väggar för ljudisolering. I Elemental ställer Gudmundsson ut ett urval av sina underbara teckningar-som-objekt på väggarna, gjorda i grafit eller blyerts. Genom att destillera teckning ner till sin absoluta essens, nämligen de rena material från vilka de flesta teckningar produceras—har Gudmundssons verk en expansiv påverkan på rum, interagerande med vita väggar, fönster och hela omgivningen.
N
4 DRAWINGS 1993 PENCIL LEAD, ALUMINIUM 80 X 80 CM COURTESY OF THE ARTIST AND i8 GALLERY, REYKJAVIK
25
Katalog4.indd 25
5/23/13 9:19 AM
ASPHERE 1986 -1995 STAINLESS STEEL, GLASS SHOT PEENED 30.5 X 32.4 CM COURTESY OF THE ARTIST AND HAUSER & WIRTH
26
Katalog4.indd 26
5/23/13 9:19 AM
RONI HORN — Med sina skulpturer, fotografier, blandade arbeten med textinnehåll, platsspecifika installationer, böcker och utsökta teckningar—är Roni Horn (USA, född 1955) bland de främsta av sin generation och ett stort namn både i USA och internationellt. Horns typiskt sparsamma, men ändå praktfulla konstverk, som rektangulära skulpturer av gjutet blått glas, trollbindande fotografier av vattenytor (särskilt floden Themsen i hennes serie Some Thames, 2000) och fotografier av bakifrån fotograferade uppstoppade isländska vattenfåglar mot fullständigt vit bakgrund är visuellt överväldigande och samtidigt frammanande och poetiska. Horn drivs av en djupsinnig undersökning av plats, väder, förändring, vatten, moln, vår relation med naturen, identitet, och psykologiska djup. Hennes många elementariska fotografier av exempelvis vattenytor, med fokus på struktur och mönster, väcker även dolda djup både i vattnet och i oss själva, alltmedan det skildrar komplexiteter; vatten som en mild och mjuk substans som kan nöta bort sten och forma kontinenter, som en föränderligt (och samtidigt evig) sak som lätt förbyts från lugn till våldsam kraft. Alldeles sedan början av sin karriär har Horn besökt och även bott i längre perioder på Island, så pass att isländsk kultur och än mer landets speciella natur och klimat satt sin prägel på hen-
nes konst. Horns långsiktiga Library of Water 2004, ute vid kusten på Stykkishólmur, Island, visar 24 transparenta kolumner fyllda med isländskt glaciärvatten, vilka gradvis försvinner på grund av den globala uppvärmningen. I detta “bibliotek” tittar man på klart vatten men också genom och bortom det, på betydligt större vatten där ute: nordatlanten på ena sidan av byggnaden och hamnen på andra sidan. Över hela experimentet vilar något väldigt vackert, kontemplativt och sublimt alltmedan man besvärat tvingas betänka att massiva glaciärer verkligen håller på att försvinna och att väder- och klimatförändringen är ett faktum, med olycksbådande och förmodligen farliga följder. I Elemental ställer Horn ut en skulptur, Asphere (1986-1995) i ett för övrigt nästan tomt rum. I rostfritt stål, med en inblästrad glaskula för att skapa en liten, knappt märkbar fördjupning. Horn har beskrivit sin svagt icke-sfäriska sfär såhär: “Det är alltså inte en sfär och inget annat heller. För mig är det som en hyllning till androgynitet. Androgynitet är integrationen av olikhet som en källa till identitet.” Horn ställer även ut två fotografiska diptyker med samma titel, Becoming a Landscape, i vilka isländska heta källor framstår som ursprungliga, en aning skrämmande och samtidigt starkt lockande.
27
Katalog4.indd 27
5/23/13 9:19 AM
Om man blickar tillbaka på hennes centrala tidiga verk, som det inflytelserika videoverket Vertical Roll (1972) och hennes hyllade performance Organic Honey’s Visual Telepathy (1972), så har Joan Jonas (USA, född 1936) varit och förblivit en av de främsta utövarna av video- och performancekonst. Som en av de mest innovativa, visionära och meningsfulla konstnärer av en fantastisk generation som trädde fram i slutet av 1960- och början på 1970-talet, så har Joan Jonas också varit banbrytande i den konstform som sammansmälter video, live performance, skulptur, teckning och musik och som ofta utgått från en specifik text, eller snarare Jonas meditation över den texten.
JOAN JONAS —
28
Katalog4.indd 28
5/23/13 9:19 AM
Volcano Saga (1985-89) är inspirerat av Jonas besök och upplevelse av Island, som har bland de mest instabila och mäktiga naturkrafterna på jorden (vid ett tillfälle blåstes Jonas bil plötsligt av vägen av en kraftfull vind). Baserat på utdrag ur 1200-talets Laxdaela Saga (som många forskare tillskriver en kvinnlig författare, även om detta inte har kunnat bevisas) rekonstruerar detta verk ett spänt möte mellan Gudrun, en legendarisk isländsk hjältinna och hennes kusin Gestur, en hövding och siare. Detta möte mellan kusiner är hypnotiserande och erotiskt laddat och det sker mot bakgrund av videobilder och fotografier av det samtida Island; med lavaflak, klippiga berg, lavafält, torvhus och ångande vatten. Allt
sammanflätas; nuet och det avlägsna förflutna, uråldriga resor på Island och Jonas egna resa till landet. Med Jonas videoverk i Glacier, som var en del av hennes mycket hyllade installation på dOKUMENTA 13 (2012) i Kassel, Tyskland, fortsätter hon sitt engagemang i det isländska. Det inspireras delvis av den isländska författaren och nobelpristagaren Halldór Laxness bok Under the Glacier (Under glaciären). Tillsammans med talade ord (vissa av dem direktcitat från Laxness) och Jonas signaturuttryck med blandad rekvisita, är båda filmerna fängslande meditationer kring Laxness, glaciärer, naturen, Island och det nordliga. Draw Without Looking, som innehåller musik av den uppmärksammade amerikanske kompositören Jason Moran, sång och jojk av den samiske artisten Ande Sombe från Norge, och tillagda ljud av konstnären, utgör videobakgrund för Jonas Tate Live Performance av Reanimation 2013. Inspelad i norra Norge, med fastnaglande bilder av berg, stenformationer och himmel, frambesvärjs en färd ut till en plats som är både förebådande och förunderlig, slående och ruggig.
DRAW WITHOUT LOOKING, VIDEO BACKDROP FOR TATE LIVE PERFORMANCE AT TATE MODERN MUSEUM, LONDON 2013 SOUND FROM TRACK OF REANIMATION PERFORMANCE: SONG BY ANDE SOMBE, MUSIC BY JASON MORAN, ADDITIONAL SOUNDS JOAN JONAS - EDITED FOR DRAW WITHOUT LOOKING BY JOAN JONAS AND CAMERON ROWLAND CAMERA: JOAN JONAS LOCATION: LOFOTEN ISLANDS, NORWAY COURTESY OF THE ARTIST
29
Katalog4.indd 29
5/23/13 9:19 AM
EX
30
Katalog4.indd 30
5/23/13 9:19 AM
TUMI MAGN SSON — Tumi Magn sson (Island, född 1957) har blivit höjd till skyarna för sina livfulla, intelligenta och ofta uppfriskande excentriska målningar och på senare tid för sina måleriliknande fotografier och videor. Magnússons avskalade estetik, som visar klara enskilda färger men också subtila samspel mellan olika färger, är kopplat till olika former av praktiserad reduktionism, exempelvis monokromer och färgfältsmåleri. Dock är han förmodligen lika, eller kanske främst, sammankopplad, till en långvarig isländsk samhörighetskänsla kring stämningsmättat allvar, som landets stränga men på samma gång fängslande natur och de skarpa ljuskvalitéerna i detta landskap och även den nationella känslan för underdrift, ödmjukhet och reservation i motsats till praktfullhet och överdrift. Magnússon parar ihop en saklig, nästan vetenskaplig observation av visuella fenomen med en fånig humor och en stark känsla för det absurda. Bland Magnússons minnesvärda tidigare verk finns sex abstrakta målningar som sträcker sig från mörkbrunt till gulbrunt, vilka säkrar hågkomsten av och verkningsfullt fångar olika nyanser av Coca-Cola, från att flaskan är full till en ynka droppe. Ett annat verk, en svit av åtta målningar, går från ljusgult längst åt vänster via gulvitt till mestadels vitt längst åt höger, vilka tillsammans kartlägger nyanserna och skiftningarna i en äggvita från rå till kokt.
Magnússons enkla metod och skiftande färger kvarstår som grundläggande, även när han allt mer utforskar ett slags expanderat måleri, vilket inkluderar temporära väggmålningar, storskaliga fotografier och videor. Till Elemental presenterar han Seven Leftover Monochromes, 2009, en videoinstallation med två kanaler. Vid första anblick ser vi sju enfärgade fält till synes statiska. Plötsligt förändras allt. Raskt hälld färg träffar ett färgfält i ett slag och slår om till en ny färg, medan bubblor gör ytan ojämn. Medan färgen torkar (Magnússons förtätade tid för detta verk gör de långa procedurerna relativt korta) försvinner bubblorna och en ny jämn färg framträder, men som ändras i sinom tid. Sakta ändrar monokromraderna färg i en ordningsföljd vilket skapar ett rytmiskt och ständigt föränderligt verk. Magnússons manipulerade version av den mest grundläggande måleriska processen—applikationen av våt färg—är dråplig, men detta verk är även fängslande och nyanserat. Precis när du vant dig vid något avbryts det, överraskningen i en plötslig impuls. Kanske är detta en slags banal association till så kallad action painting (som Jackson Pollock) och dess droppande och kastande av våt färg på canvasduk, men kanhända också antydningar av regnstormar och flöden, högt tidvatten och lavaströmmar. Detta verk är en förtrollande meditation av färger, perception, statiskhet och förändring.
SEVEN LEFTOVER MONOCHROMES 2009 TWO VIDEO PROJECTIONS, WITH SOUND © TUMI MAGN SSON EXHIBITION VIEW FROM SLEEPER, EDINBURGH
31
Katalog4.indd 31
5/23/13 9:19 AM
R
32
Katalog4.indd 32
5/23/13 9:19 AM
RAGNA RÓBERTSDÓTTIR — Ragna R bertsd ttir (Island, född 1945)
gör inte konstverk om det isländska landskapet, hon tar bokstavligen in landskapet, såsom lava—ett grundläggande element i hennes vulkaniska hemland—direkt in i sina verk. Många av Róbertsdóttirs välkända väggverk, däribland ett av de två som hon deltar med i Elemental, är tillverkade av lavabitar som hon samlar vid isländska vulkaner. Dessa verk är virvlande och pulserande, men ändå slumrande och meditativa. När hon tillverkar dem, grundar Róbertsdóttir först en del av väggen med lim, sedan kastar hon snabbt lavabitarna mot väggen och det mesta fastnar; senare bearbetar hon noggrant och minutiöst ut den slutgiltiga strukturen genom att antingen fästa mer lava och småsten eller genom att skrapa bort delar av den. Tittar man på hennes lavaväggverk från sidorna verkar det närapå monokromt, men samtidigt framstår det också som enorma lavastycken sett på långt håll. Flyttar man sig mot mitten så öppnar verket upp sig, lossnar, blir mer aktivt, ständigt skiftande. Virvlar och mönster uppstår, förändring och planering, kaos och ordning. Där finns ljusa och mörka rytmer, mättnad och tomhet, förveckling och
klarhet—allt förunderligt nog med en teknik som är så basal—några oförfalskade stenar på väggen, i all sin ojämna ytstruktur och jordliga närvaro. Dessa verk är även tecken för platser: de stora vulkanerna Hekla—som tidigare ansågs vara platsen där de olycksaliga nedsteg till Helvetet—och Katla, båda viktiga i Islands historia, medvetande, myt, litteratur och konst. De är även uttryck för Island och hemkänsla, så när Róbertsdóttir reser till utställningar för att installera sina verk, placerar hon bokstavligen spår av Island på fjärran platser. Róbertsdóttir använder också andra material till sina väggarbeten, exempelvis krossat glas, för att göra abstrakta versioner av glaciärer, snäckskal och jord. I Elemental är hennes andra verk tillverkat av röd, isländsk jord. Genom att använda de enklaste medel, gör Róbertsdóttir underbara verk som visar på en komplex växelverkan mellan jaget, geologin, landskapet och det väldiga inflytande som landskapet kan ha på kulturen, exempelvis på Island.
LAVA LANDSCAPE 2007 CHIPS FROM ICELANDIC LAVA, FROM VOLCANO HEKLA DIMENSIONS VARIABLE © RAGNA RÓBERTSDÓTTIR EXHIBITION VIEW FROM TANYA BONAKDAR GALLERY, NEW YORK
33
Katalog4.indd 33
5/23/13 9:19 AM
GEBRAUCHSBILDER (PATINA PAINTINGS) 2013 HAVREMAGASINET, BODEN, SWEDEN, JUNE 6 – OCTOBER 20, 2013 STRETCHED CANVASES IN STANDARD SIZES, WHITE UNIVERSAL PRIMER PLACED ON THE OUTSIDE FACADE OF THE MUSEUM RENDERING © STUDIO KARIN SANDER
34
Katalog4.indd 34
5/23/13 10:48 PM
KARIN SANDER — Istället för att presentera autonoma konstverk på en plats väljer Karin Sander (Tyskland, född 1957) att tillvarata, omskapa och resolut förändra vardagliga saker som redan finns där, såsom grundläggande beståndsdelar som väggar, tapeter, golv och fönster liksom rutinmässiga aktiviteter kopplade till platsen. I hennes välkända väggpoleringar vilka har utförts på många olika platser i världen, sandpapprar och polerar Sander rektangulära former direkt mot väggytan. Dessa polerade former refererar till målningar på väggar i muséer eller gallerier, men de är snarare omvända målningar, målningar som omkullkastar i stort sett allt som traditionellt sett har utgjort måleri, inklusive duk, penseldrag och slutligen färg. Resultatet blir fantastiskt släta fält med en spegellik lyster som, beroende på betraktarens perspektiv, återtar alltihop till nästintill osynlighet eller är häpnadsväckande reflektiva och skimrande. Snarare än att visa färdiga visuella händelser till publiken är dessa intensivt aktiva fält hyperalerta på sina omgivningar, koncentrerar ljus på sina ytor, fångar och uppvisar externa utrymmen och händelser som flyktiga fantasier. De fungerar som skärmar på vilka själva platsen både projiceras och förvrids.
I sin utställning på Neue Berliner Kunstverein i Berlin 2011 lämnade Sander de allmänna galleriutrymmena tomma till en början. På våningen ovanför, i den institutionella affärsdelen av galleriet som normalt döljs för flertalet av besökarna, tog Sander bort papperkorgarna bredvid skrivborden och skar perfekt runda hål i golvet på platserna där papperskorgarna stått. För att förhindra att människor skulle komma till skada placerades en liten metallskena över varje hål. Under utställningstiden instruerades galleripersonalen, även chefen, att slänga sina papperssopor precis som vanligt, men istället för att fylla sopkorgarna singlade detta ner på våningen nedanför: ett sakta regn av papper, som gradvis formade fem sjaskiga och klumpiga men samtidigt underligt lockande och prunkande skulpturer, tillverkade av vanligt skräp. Istället för att ställa ut tavlor inne i Havremagasinet, där de normalt sett skulle vara, har Sander i Elemental installerat tomma, vita ramade dukar på byggnadens fasad, helt öppna och exponerade. Dessa målningar kommer att utföras under utställningstiden, inte av konstnären, utan bokstavligen av omgivningen och den naturliga miljön i Boden.
35
Katalog4.indd 35
5/23/13 9:19 AM
ROMAN SIGNER — Allt sedan mitten av 1970-talet, har Roman Signer (Schweiz, f. 1938) ägnat sig åt radikala och idiosynkratiska variationer på skulpturer i sig. Han använder allsköns material för att tillverka fixerade eller permanenta skulpturer, några även som bevis för en katharsisk process eller händelse, men mest känd är Signer för sina övergående skulpturer-som-händelser, vilka sker för att sen försvinna och endast möta publiken som fotografisk- eller videodokumentation. Dessa temporära skulpturer, som ibland endast består i några sekunder, drar nytta av obeständighet, överraskning och krutdurkar utlöst av kris, katharsis eller både och. Flera verk blandar kvasivetenskaplig research (dock utförd i medvetet hemmagjord anda) med busig humor. På detta sätt påvisar de en förunderlig förmåga att inlemma grundläggande och till och med världsformande krafter, såsom hastighet, tid, friktion, tyngdkraft, rörelseenergi, explosioner, erosion och vattenflöden och de kan också vara synnerligen gripande; med sina säregna kombinationer av klumpighet och elegans, klaustrofobisk begränsning och exstatisk upprymdhet. Dessutom är Signer själv är en fundamental del av sina verk, hans lätt skrynkliga yttre, uttryckslösa uppsyn och behärskade rörelser är en viktig del av hans estetik. Likt en
outgrundlig Envar har han gjort sina märkliga saker på ensliga platser, vanligtvis utomhus, exempelvis på landsbygden i Appenzellregionen i Schweiz, på en snötäckt åker i Polen eller på otillgängliga platser på Island. Roman Signer har besökt Island i åratal, samstämd som han är med detta avlägsna, vulkaniska land i Nordatlanten och han har gjort många temporära skulpturer-som-händelser ute i det isländska landskapet. Tre av dessa verk är med i Elemental, exempelvis Zwei Schirme (Two Umbrellas) 2009, i vilka konstnären uppsökte en öde plats på Island på en regnig och ytterst blåsig dag. Där knöt han ihop två paraplyer, öppnade och släppte ut dem och det hela filmades på video. Fångade i vinden stiger paraplyerna, gör krumsprång i luften, dansar, snubblar och skuttar runt i landskapet tills de slutligen kollapsar. Efter att länge ha varit en “konstnärens konstnär”, verksam långt från rampljuset, har Signer under de senaste 15 åren framträtt som en av de stora av sin tid.
36
Katalog4.indd 36
5/23/13 9:19 AM
ZWEI SCHIRME (TWO UMBRELLAS) ICELAND, 2009 CAMERA: AUFDI AUFDERMAUER EDITING: DOMINIQUE MÜLLER VIDEO PRODUCTION: VIDEOCOMPANY.CH PAL, HD 16:9, (1’32”) COURTESY OF THE ARTIST
37
Katalog4.indd 37
5/23/13 9:19 AM
WATERCOLOR 2011 WATERCOLOR ON PAPER 100 X 100 CM DIAMETER © ÍVAR VALGARDSSON EXHIBITION VIEW FROM i8 GALLERY, REYKJAVIK
38
Katalog4.indd 38
5/23/13 9:19 AM
ÍVAR VALGAR SSON — 2011 var Gregory Volk curator för utställningen Three Parts Whole på Galleri i8 i Reykjavik. Utställningen bestod bland annat av Ívar Valgardssons (Island, född 1954) skulpturer och bland dem en stor, otymplig och underligt elegant pappersboll som förde tankarna till en stor sten, lavaklump eller en magnifik version av en hopskrynklad pappersbit. Valgardssons skulptur hade en säregen kraft och mystisk närvaro; med dess livfulla färg, uppenbart känsliga yta, knöligheter och djup och sammanflätning av in- och utsida liksom antydningar om vatten och himmel. I Elemental deltar han med fyra sådana skulpturer, var och en i en egen färg, tre gjorda av handmålat papper, den fjärde en teckning på papper. Att sammanfläta skulptur med måleri och i ett fall teckning, gör att Valgardssons sparsamma, till stor del monokromatiska verk (även om nyanser av färg väger in), anknyter till det kärva och vulkaniska isländska landskapet; de är skulpturer som fungerar som förmedlad geologi och är även extremt idiosynkratiska och innovativa versioner av landskapsmåleri och teckning.
Valgardsson använder sig ofta av ändamålsenliga och praktiska material i sina verk, så familjära material att vi i normala fall inte skulle uppmärksamma dem. Han har exempelvis använt ett vanligt byggmaterial (sektioner av aluminium som används till metalltak) i åtskilliga minimala grå och blå skulpturer fästa på väggen. Att använda bruksmaterial i en ny kontext, gör att dessa verk framstår som underligt omfattande; styva metallbitar som påminner om horisonten på håll, rullande vågor, det gråa väder som ofta drabbar Island, en djupt blå himmel, fantasierna man får när man tittar upp mot himlen. I sin soloutställning på Galleri i8 i Reykjavik hade Valgardsson spänt upp ett stycke ledningskabel, sådan som vanligtvis används till el- och telefonledningar utomhus, genom galleriet från ena väggen till den andra, och därigenom skapat en luftig skulptur som tog utsidan in i galleriet. Valgardssons spartanska och enkla arbeten i olika material är på samma gång uppriktiga och stillsamt poetiska och genljuder av många underbetydelser.
39
Katalog4.indd 39
5/23/13 9:19 AM
LAWRENCE WEINER — ”Konst handlar om materiella objekt” fastslog Lawrence Weiner (USA, född
1942) i en intervju 1989, vilket är ett intressant påstående av en konstnär som alltsedan sent 1960-tal i huvudsak arbetat med språk och som är en frontfigur inom den konceptuella konsten. I Weiners fall representeras de materiella objekten av substantiv och rättframma beskrivningar utan förskönanden eller spår av subjektivitet (A WALL BUILT TO FACE THE LAND & THE WATER AT THE LEVEL OF THE SEA, 2009)
och lika rättframma handlingar
(ONE QUART EXTERIOR GREEN INDUSTRIAL
ENAMEL THROWN ON A BRICK WALL, 1968).
Att använda språket som ersättningsmedel för faktiska objekt, fysiska material och psykiska procedurer gör Weiners arbeten radikalt förut-
sättningslösa medan de håller sig till empiriska fakta. Det är exempelvis troligt att varje alert betraktare kommer att skapa en egen mental bild av Weiners två verk i Elemental, den ena som har att göra med “ICELAND SPAR” (en transparant blandning av kalkspat) och den andra med fallande “MAGMA” (smält sten som blir till lava i vulkaniska utbrott och ett grundläggande karaktäristikum för Island). Med sina sparsamma och samtidigt livfulla färger och på sättet som dess konstituerande ord i versaler placeras på väggen, är Weiners verk vackra att se på och etablerar ett uppfriskande och starkt övertygande förhållande mellan idéer och ord. Med början i sitt koncisa, provocerande och ofta upprepade manifest om konstverks beskaffenhet, äganderätt till dem och metoder
40
Katalog4.indd 40
5/23/13 9:19 AM
1996 LANGUAGE + MATERIALS REFERRED TO DIMENSIONS VARIABLE COLLECTION OF PÉTUR ARASON AND RAGNA RÓBERTSDÓTTIR
för deras genomförande (1.
THE ARTIST MAY
CONSTRUCT THE WORK 2. THE WORK MAY BE FABRICATED 3. THE WORK NEED NOT
har Weiner utforskat en myriad sätt att framföra sin konst. Väggverk med olika material såsom vinylbokstäver och färg samexisterar med affischer, böcker, teckningar, filmer, schabloner på byggnadsfasader och många andra metoder. Medan han sedan länge varit erkänd som en pionjär inom den konceptuella konsten så har hans arbeten också en uppenbar och otroligt förutseende visualitet. Weiners grafiska presentation av ord började på 1960-talet och har fortsatt till idag—de har föregripit och förmodligen influerat vår samtida orientering mot ord och texter på det hela taget, däribland vår reklam, formgivning
BE BUILT)
av magasin, datorskärmsmiljö och designen av hemsidor. Weiner har ställt ut sin konst i hela världen, även på Island. Hans två verk i Elemental handlar om Islands speciella natur och dess karaktäristiska beståndsdelar, såsom magma och färger som bildar “ON THE SURFACE OF THE EARTH”.
41
Katalog4.indd 41
5/23/13 9:19 AM
HAV REMAGASI N ET PRESENTE R A R:
F
FOTO: RAGNAR HANSSON
42
Katalog4.indd 42
5/23/13 9:19 AM
8 BODEN FOTOGRAFER —
43
Katalog4.indd 43
5/23/13 9:19 AM
FOTOGRAF – NY T T YRKE I TEKN I KENS S PÅ R
Kameratekniken har en lång historia, men världens första fotografier togs på 1800-talet. Två fransmän var viktiga i denna historia: Joseph Nicéphore Niépce tog det äldsta bevarade fotografiet, men med många timmars exponeringstid. Han kallade resultatet “solteckning”. Louis Jacques Mandé Daguerre var fotografen som gjorde upptäckterna som förkortade exponeringstiden. Daguerre tog även patent på sin uppfinning—som han döpte till daguerrotypi. Patentet ligger till grund för den officiella dagen för världens första fotografi: 19 augusti 1939. Allt eftersom utvecklades tekniken och de kemiska upptäckterna, som förenklade den fotografiska framställningen. När exponeringstiden minskat till att endast bli några sekunder blev det möjligt att fotografera annat än stillastående objekt. Så småningom blev porträttfotografi en modefluga.
Att bli fotograf var en unik möjlighet till självförsörjning för de kvinnor som hade intresse, drivkraft och ekonomi att starta upp en ateljé. Som kvinna fick man normalt sett inte bedriva flertalet av hantverksyrken i Sverige på 1800-talet, men fotografyrket var nytt och föll därför utanför skråreglerna. Drygt en tredjedel av fotograferna i Sverige kring sekelskiftet var kvinnor och en stor del av dessa var ogifta. Maria Hällgren hette fotografen som öppnade Bodens första fotoateljé. Som 17-åring hade hon flyttat till Boden, handlaren Johan Hällgren var hennes fosterfar. I 30-årsåldern gick hon som elev hos en fotograf i Stockholm, för att sedan starta ateljé 1887 i Boden, på Bränna. Hennes namn är känt som Bodens första etablerade fotograf, men få bilder som med säkerhet är tagna av henne finns i arkiven.
FOTOGRAFIN KOMMER TILL SVERIGE OCH NORRBOTTEN —
BODEN KOMMUNS BILD- OCH FILMARKIV —
På 1840-talet når fenomenet fotografering Sverige och först Stockholm. Daguerres handbok hade översatts till svenska redan sent 1839 och ett par år senare startades den första svenska fotoateljén. Under decennierna som följde spred sig fotografi i landet och därmed möjligheten att betala för att få sitt porträtt taget. De första fotograferna som nådde Norrbotten var kringresande “daguerreotypister”: sommartid på 1850- och 60-talet gjordes långa resor till städerna i Norrland. Fotograferna ställde vanligtvis upp sina kuliss nära ortens kyrka på söndagen och gav folk möjligheten av fotograferas efter mässan, då man var iklädd sina finaste kläder. KVINNORNA TOG CHANSEN! —
Från det att tekniken gjorde det möjligt att kopiera fotografier på papper—så att vanligt folk hade råd att ta porträttbilder—så växte fotografyrket hastigt och man kunde etablera en bofast ateljé även på mindre orter. Många kvinnor tog chansen att prova detta nya yrke: tittar man på de absolut första etablerade fotograferna i Boden, Luleå och Piteå så var det klart övervägande kvinnor som etablerade fotografiateljéer.
En del av bilderna i denna utställning finns bevarade tack vare Bodens kommuns bildarkiv. Idén att inrätta ett bildoch filmarkiv kom i en motion 1963 av Bertil Strandberg. Stadsfullmäktige klubbade så småningom beslutet och arkivet inrättades 1966. På stadsbiblioteket kom de bilder som redan fanns till en början att förvaras, i pärmar. Det första stora inköpet—ca 100 000 foton—var Harnesks gamla bilder som Bert Persson sålde till kommunen i början av 70-talet. Dessförinnan hade man köpt Carl Rudolf Frigghes samling. Gamla negativ och annat förpassades till källaren i stadshuset. Först i början av 1980-talet sorterades Harnesks bilder. Arkivet växer allt eftersom. Donationer från 2000-talet är exempelvis den från Elsie Wikström—med Vendla Hvitmans foton—samt Agnes Betzens samling—med foton av Walfrid Bernhard Ahnkvist och Ragnar Hansson. För tio år sedan påbörjades även en digitalisering av arkivet. Än så länge är ungefär en tredjedel av äldre papperskopior, negativ, diabilder och glasplåtar inscannade, drygt 31000 bilder.
NILS OSKAR FAHLGREN VID SIN VW CABRIOLET
44
Katalog4.indd 44
5/23/13 9:19 AM
TACK TILL —
Vi på Havremagasinet vill tacka Bodens kommunarkiv för att de lånat oss fotografier av: Jakob Elof Harnesk, Vendla Hvitman, Carl Rudolf Frigghe och Nils Oskar Fahlgren. Vidare riktar vi ett stort tack till Rolf Ericson och Bert Persson som har lånat ut sina fotografier. Vi vill också tacka Svartlå Dialektgrupp via Magnus Bergdahl, både för utlåningen och bevarandet av Ragnar Hanssons fotografier, en för världen oupptäckt bildskatt! Tack till Georg Palmgren i Luleå—som från sin stora samling av farfar och farmors porträttbilder—hjälpsamt lånat oss de porträttfoton som var tagna av Ellen Ask. Stig Ahlstrand ska ha stort tack för inscanningen och den digitala bildbearbetningen av många av utställningens bilder!
T
45
Katalog4.indd 45
5/23/13 9:19 AM
JA KO B E LO F HA RN ESK (1 871 -1927) —
Jakob Harnesk föddes 1871 i Norsjö, Västerbotten. Hans far och namne startade och drev fotofirma på hemorten på 1870-talet, inspirerad av en smålänning som försökt etablera sig i Norrland men misslyckats. Den äldste sonen tog över rörelsen 1893. Jakob Elof Harnesk hade dels lärt sig yrket av sin far och dels studerat hos en fotograf i Uppsala under en tid. Flera av hans syskon kom senare att arbeta som fotografer på olika orter i Sverige. Likt många andra av de tidiga fotograferna kom Jakob Harnesk till Boden från en annan del av Norrland under slutet av 1800-talet. Harnesk köpte en tomt på Kungsgatan i Boden av Anna Maria Hällgren, kvinnan som själv drev Bodens första fotoateljé. 1896 lät han bygga ett 3-våningshus med ateljéer högst upp. 1899 gifte sig Jakob med Klara Kristina Holm (1868-1947) från Luleå. Under 1910-talet satt Jakob i vad som på den tiden kallades municipalstyrelsen (kommunstyrelsen) och från 1919 satt han i stadsfullmäktige. Jakob Harnesk var även en ansedd sångare och det var tradition i Boden på den tiden att sjunga in våren från terrassen i hans hus. 1927 insjuknade han och dog av lunginflammation. Jakob Elof Harnesk kallas ibland “den store militärfotografen”. I Bodens bildarkiv finns ca 40000 av Harnesks glasnegativ. Sonen Gösta Harnesk (1907-1999) tog över firman efter faderns död.
46
Katalog4.indd 46
5/23/13 9:19 AM
E LLEN DO ROTEA AS K (1 8 8 6 -196 8) —
Ellen Ask föddes i Bjurträsk, Norsjö församling 1886. Familjen Ask köpte ett hus som enligt dagens adressystem låg på Drottninggatan 25 i Boden. Från 1913 finns en uppgift från byggnadsnämndens arkiv att Ellen Ask ansöker om att få uppföra fotografiateljéer med uthus. Där drev hon, tillsammans med två syskon, en fotofirma. Ett fåtal av hennes porträttfotografier finns bevarade. Hon var yrkesverksam ungefär 1912-43. Ellen Ask levde kvar i Boden till sin död, 1968.
47
Katalog4.indd 47
5/23/13 9:19 AM
VEN D L A HVITMAN (1 8 8 6 -1979) —
Vendla Hvitman—flicknamn Sundqvist—föddes 1886 i Heden, utanför Boden, där hon också kom att bo större delen av sitt liv. I 20-årsåldern gifte hon sig med Signar Hvitman som var målare. Paret hade en fosterdotter. Vendla började fotografera som ung och fortsatte upp till 50-årsåldern. Hon lärde sig själv att framkalla och inredde ett mörkrum på vinden hemma. Kameran blev en följeslagare och utöver det egna fotograferandet gjorde hon även beställningsjobb i hemtrakten. Vendla var engagerad ända från starten i Blåbandsföreningen (en kristen nykterhetsorganisation) i Boden. 2003 skänkte dottern Elsie Wikström det som fanns kvar av sin moderns glasplåtar och negativ till kommunens bildarkiv.
48
Katalog4.indd 48
5/23/13 9:19 AM
CA RL RU DO LF FRI G G H E (1 893 -1969) —
Rudolf Frigghe föddes 1893 i Fors församling, Södermanland. 1919 flyttade han till Boden och två år senare gifte han sig med Nanna Matilda Kemi från Haparanda. Under större delen av sitt yrkesliv arbetade han vid SJ:s förråd som vakt, både i Boden och Notviken. Frigghe fotade mycket, motivmässigt främst rivningshotade byggnader. Mer än 500 av hans bilder finns i Bodens kommuns bildarkiv.
49
Katalog4.indd 49
5/23/13 9:19 AM
R AG NA R HANSSO N (1903 -1979) —
Ragnar Hansson föddes 1903 i Nedre Svartlå. Han var en självlärd fotograf och anlitades flitigt ute i byarna. Han var aktiv som fotograf främst under 1920- och 30-talet. Svartlå Dialektgrupp fick överta samlingen av Ragnar Hanssons glasplåtar efter hans död, ca 1000 glasplåtar fanns då kvar. Därmed blev hans bilder bevarade till eftervärlden.
50
Katalog4.indd 50
5/23/13 9:19 AM
N I LS OSK A R FAH LG REN (1905 -1992) —
Nils Oskar Fahlgren föddes 1905 i Boden. Han arbetade mestadels med att fotografera på skolor. Tillsammans med Anders Andersson startade Nils Oskar företaget Fotocentralen som han sen tog över och drev själv. Ungefär 200 glasnegativ finns kvar av hans fotografier i kommunens bildarkiv.
51
Katalog4.indd 51
5/23/13 9:19 AM
B E RT PE RSSO N (FÖ D D 1928) —
Bert Persson föddes 1928 i Skellefteå. När han var 20 år började han etablera sig som frilansfotograf. I början av 1950-talet tog han över Harnesks fotoateljé i Boden. Drygt tio år senare sålde han den stora negativsamlingen som Harnesk efterlämnat till Bodens kommun. Bert Persson började arbeta som reportagefotograf. 1953 gjorde han ett fotoreportage om en samisk familjs levnadsförhållanden—familjen Päiviö i Karesuando—vilket fick stor uppmärksamhet. Med majoritetssamhällets mått mätt klassades deras sätt att leva som misär och reportaget kom att leda till politiska reformer. “Lex Karesuando” innebar att staten anslog pengar för att bostadshus skulle byggas till samiska familjer. Bert Persson har fortsatt att följa familjen Päiviö och har som fotograf ett engagemang för samisk kultur. Bert Persson har rest och fotat för ett antal svenska och utländska tidningar. Som fotograf och entreprenör har han tidigt satt Nordkalotten på kartan som turistresmål. Under sitt långa arbetsliv har han byggt upp en unik kulturdokumentation.
52
Katalog4.indd 52
5/23/13 9:19 AM
RO LF E RICSO N (FÖ D D 1929) —
Rolf Ericson föddes 1929 i Luleå. Han var konst- och musikintresserad som barn. Som ung gick han ett år på Isaac Grünewalds konstskola i Stockholm. Efter det studerade han konst för André Lothe i Paris och därefter en fotoutbildning i Saarbrück, Tyskland. Tillbaka i Sverige började han frilansa för Åhlén & Åkerlund, en koncern som ägde tidningar som Se, Vecko-Journalen och Året runt. Han fotade åt dessa tidningar och fick efter en tid anställning som fotograf på Expressen. Men större delen av sitt arbetsliv, 34 år, kom Rolf Ericsson att arbeta åt DN:s riksredaktion. Hela Nordkalotten var hans arbetsfält, vilket innebar en hel del resande. Först 1993 gick han i pension. Rolf Ericsons första publicerade bild var i NSD 1948, med motiv från Barnens dag-firande i Boden. Den drygt 800 000 bilder stora samlingen, från ett långt yrkesliv, donerade Rolf Ericsson till Norrbottens museum 2005.
53
Katalog4.indd 53
5/23/13 9:19 AM
HAV REMAGASI N ET PRESENTE R A R:
54
Katalog4.indd 54
5/23/13 9:19 AM
BODEN SKOLAN — STIG SANDBERG
DEN GAMLA BRON. OLJA
55
Katalog4.indd 55
5/23/13 9:19 AM
Stig Sandberg (1925-1961) föddes i Boden och blev, trots sitt korta liv, en av de mest inflytelserika konstnärerna i Bodenskolan. Under två år fick han chansen att studera för Isaac Grünewald i Stockholm och sedan kom han att arbeta i Boden och Piteå som teckningslärare. Sandberg påverkades senare av Västerbottensmålaren Helge Linden och hans puristiska, detaljfattiga måleri i dämpad färgskala. För att ytterligare se och lära åkte han på studieresor till Frankrike och Spanien under 40- och 50-talen. Sandberg utövade sedan i sin tur inflytande på de unga Bodenkonstnärer som han undervisade i måleri på kvällskurser. Om Sandberg tidigt fann formen för sitt måleri var hans motivvärld desto mer varierad; han målade gärna människor i interiörer eller landskap, men också porträtt (däribland självporträtt), stilleben och rena landskapsbilder. Därtill utförde han keramiska arbeten och teckningar. Stig Sandberg är bland annat representerad på Nationalmuseum.
TACK TILL —
Bodens kommun, Rolf Ericson, Lars Bergström, Roger Sandberg, Staffan Värnestig, Sonja Flodström, Jeanette Wårgren, Bert Persson och Gudrun Ehnström för utlåning av de verk som ingår i utställningen.
STIG SANDBERG, SJÄLVPORTRÄTT. OLJA
56
Katalog4.indd 56
5/23/13 9:19 AM
57
Katalog4.indd 57
5/23/13 9:19 AM
HAVREMAGASINET —
I dag drivs militära fordon av bensin eller diesel. Så har det inte alltid varit. I minst fem tusen år har människan använt hästar i krig. Hästar behöver bränsle. Havre. För att kunna hålla ett stort antal hästar i rörelse krävdes stora mängder havre. Därför byggdes fyra havremagasin i Sverige, varav ett var detta i Boden. Havremagasinet i Boden var under perioden 1913 till 1950 centralmagasin för Övre Norrlands Militärområde och försåg förbanden i regionen med foder. När förbanden så småningom blev helt motoriserade användes magasinet som upplag för brödsäd. År 1978 började magasinet byggas om till förråd. Då togs alla maskiner bort utom i en sal där några sparats av antikvariska skäl.
När man lagrar säd är det viktigt att vara uppmärksam på temperatur och fukthalt. Om temperaturen överskred 20 grader var man tvungen att transportera runt säden i huset. Ett sinnrikt maskineri möjliggjorde att säden kunde fraktas runt i huset, såväl horisontellt som vertikalt. Från plan 7 ner till plan 2 och sedan upp igen. Så vandrade säden runt tills temperaturen sjunkit. Detta skedde nattetid och med alla fönster öppna. På samma sätt torkade man säden om den var fuktig. I magasinet kunde totalt 1 920 ton säd förvaras. I kristid, som under andra världskriget, var lagren alltid fyllda. År 2001 beslutade regeringen att Havremagasinet skulle förklaras som byggnadsminne.
58
Katalog4.indd 58
5/23/13 9:19 AM
Katalog4.indd 59
5/23/13 9:19 AM
HAVRE MAGASIN ET
Katalog4.indd 60
5/23/13 9:19 AM