Inledning

Kapitel 2. Ulrik Josefsson: Pingstvänner i Svenska kyrkan: pentekostal ecklesiologi i förhållande till praktiken med dubbelt medlemskap

Inledning

Pingströrelsen har ibland betraktat sig själv som en väckelserörelse inom Svenska kyrkan (SvK) och pingstvännerna har därför i hög grad stått kvar som medlemmar i SvK samtidigt som man varit medlemmar i en pingstförsamling. Hur ska detta dubbla medlemskap förstås och vilken är bakgrunden till Pingströrelsens ställningstaganden om fortsatt medlemskap i SvK? Detta är frågor som här ska belysas.

Låt mig börja i en personlig reflektion som jag tror belyser pingstvänners ställningstagande i denna fråga. Som uppvuxen i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm var det en självklarhet att vara medlem i SvK. Under min uppväxt var det aldrig något som diskuterades utan medlemskapet i SvK var en outtalad självklarhet. I takt med att min egen teologiska reflektion fördjupades väcktes frågorna. Pingströrelsens betoning av den lokala församlingen som en grundsten i Guds handlande i världen väckte frågor kring det rimliga i att ha ett församlingsmedlemskap i något som inte var “min” församling. Samtidigt växte en djup övertygelse om att SvK haft och har en mycket viktig roll för evangeliets plats i det svenska samhället. Denna senare tanke talade för ett, åtminstone, stödmedlemskap i SvK medan den tidigare reflektionen talade mot. I efterdyningarna av SvKs förändrade ställning efter år 2000 kom jag att fatta beslutet att inte längre vara medlem i två olika församlingar. Beslutet grundade sig på ecklesiologisk reflektion och var ett uttryck för respekt för SvK som kyrka, men det var inte ett självklart steg.

29