Skapade med vilja att tjäna

Hur bevaras den rätta motivationen och glädjen i det frivilliga tjänandet? Och hur motverkar vi att människor bränner ut sig i ivern att göra gott? Läs om volontärskap och hur vi värnar om sundhet i det.

RUNTOM I VÅRA församlingar lägger medlemmar ner sin tid och sina krafter i frivilligt tjänande. Medan vissa uppgifter märks tydligt, sker andra mer i det fördolda men tillsammans bildar allt engagemang den helhet som gör församlingens verksamhet möjlig.

– Dessa insatser är församlingens rikedom och styrka. Hela idén med att vara frikyrka bygger på det frivilliga engagemanget, säger Johannes Magnusson, verksamhetsledare för Pingst Utbildning som också varit pastor och verksamhetsledare i bland annat Smyrna Göteborg.

Att använda sin kapacitet och sina gåvor för att bidra till Guds rike, är en grundläggande tanke genom hela Bibeln, framhåller han. Det avlönade arbetet nämns mer som ett undantag.

– Viljan att göra något meningsfullt för andra tror jag är en drivkraft som Gud skapat människan med. Det är en naturlig del av det kristna livet, ett utflöde ur mitt lärjungaskap.

I församlingen finns ofta en mängd verksamheter, där var och en kan hitta sin funktion. Men ser vi vissa uppgifter som viktigare än andra?

– Självklart har vissa insatser större påverkan än andra men i grunden hittar jag ingen gradering mellan uppgifter i Bibeln. Tjänandet i sig är lika mycket värt. Det är i själva intentionen, att vara trogen i det som man anförtrotts, som värderingen ligger, säger Johannes Magnusson.

Samtidigt är det viktigt att tjänandet inte bygger på krav och prestation, menar han.

– Tron är djupare, den är inte beroende av hur mycket jag engagerar mig. Livet kan gå upp och ner och i vissa perioder kanske jag behöva vila och återhämta mig, vara den som själv blir betjänad.

Han framhåller också att bönen hör till det allra viktigaste vi kan ägna tid åt, men ibland är vi alltför upptagna med annat som syns mer och tycks vara mer angeläget för stunden.

Hur undervisar vi då om det ideella tjänandet i våra församlingar idag? Har något av den ursprungliga tanken gått förlorad?

Johannes Magnusson Verksamhetsledare Pingst Utbildning

1.

Jobba relationellt. Odla en atmosfär av tillhörighet och god gemenskap kring varje uppgift.

2.

Påminn om att det yttersta syftet inte är att vara snäll mot pastorn utan att tjäna Gud.

3.

Gör det tydligt vad uppgiften innebär. Var inte rädd att uppmuntra och utmana, men gör det också tillåtet att säga nej.

Volontärskap är något som ligger i tiden i samhället i stort. Här finns risk för att även kyrkan anammar en marknadsanpassad terminologi där det beskrivs som ett tillval som ska göra oss mer lyckliga, tror Magnusson.

– Problemet med själva ordet frivillighet är att tjänandet kan framstå som ett engagemang vid sidan av, som grädden på moset eller pricken över i:et, när det i själva verket tillhör själva grunden för det kristna livet.

Han beskriver hur pendeln svänger mellan två ytterligheter, att själva orsaken till att vara med i församlingen är att det behövs arbetskraft, eller att man bara gör det man vill i stunden.

Det finns en flyktighet i tidsandan som kan påverka även oss kristna, tror han.

– Ofta finns en kärna av medlemmar som är väldigt trogna medan andra rör sig mer i periferin. Det kan ju finnas olika skäl till detta, men generellt finns en risk för att det vi gör blir mer kortsiktigt och känslostyrt. Det bör finnas ett utlopp i mitt liv som känns naturligt och rätt, men det innebär inte att det jag gör måste vara roligt varje gång. Jag behöver stå fast i mina uppgifter.

MEN HUR HITTAR vi rätt balans, där vi inte driver oss själva eller andra för hårt?

– Jag tror att det oftast är kraven på oss själva som är för höga, säger Magnusson. Jag tror också att vi mår bra av en tydlig förväntan, att veta att någon tror på mig och att min insats är viktigt. Att ständigt täcka upp för någon som inte kommer kan signalera att den personen egentligen är oviktig i sammanhanget. Det blir nästan en björntjänst.

Det största problemet tror han är just otydlighet, att det exempelvis saknas en uppgiftsbeskrivning som förklarar de olika moment som ingår.

– Ibland kanske vi försöker linda in saker för att någon ska ta uppgiften, men det hjälper oss ju inte om den sedan visar sig vara för omfattande eller svår för personen.

Många unga människor har en stor längtan att vara med och göra skillnad, men kanske känner de inte själva var de- ras gränser går, utan kör slut på sig själva. En församling är inte ett företag utan en gemenskap där medlemmarna hjälper varandra att vara lärjungar och slipas mot varandra framhåller Johannes Magnusson.

– Som ledare är jag inte bara ansvarig för att tillsätta olika funktioner, utan jag är med på varje individs resa för att hjälpa och stötta och det kan även innebära att begränsa. Ibland kan vi i vår iver att lyckas, skapa en atmosfär där det nästan är omöjligt att säga nej. Detta behöver vi jobba med. Ju yngre och mer oerfaren en person är, desto mer stöd behöver den och det ligger i en ledares ansvar att vaka över detta.

Men även här ser han ett annat dike. – Jag möter både unga som känt sig utnyttjade och slitit ut sig och unga som inte tyckt sig bli tagna på allvar, som aldrig fått frågan. Människor är olika och vi ledare behöver ha en lyhördhet för detta.

FÖR FÖRSAMLINGENS volontärer innebar pandemin att en mindre grupp fick ta ett större ansvar än någonsin, medan den större gruppen inte längre kunde engagera sig så som de brukat. Efteråt märks på många håll en minskning i det frivilliga engagemanget.

När Andreas Nielsen, huvudpastor i Hillsong Sverige, kommenterade detta under Pingst Ledare i januari, så framhöll han att det efter pandemin inte gick att trycka på samma knappar som före och få samma resultat. Istället valde församlingen att se tiden efter som ett år av omstart. – Nu är det tid för att så in i relationer, så in i människor, så in i nya vanor för alla dem som inte kunnat ses på två år, fram- höll Andreas Nielsen.

Tiden för reflektion kan mynna ut i nya sätt att värdera och prioritera i arbetet med att bygga upp rutiner och engagemang igen. Här behöver vi jobba både teologiskt och relationellt, tror Johannes Magnusson. – Det gäller att inse att ett helt kristet liv är utgivande. Detta ska vi påminna om bland annat genom predikan. Men det handlar inte bara om uppgiften i sig utan också om gemenskap och mening, att bli sedd och uppmuntrad att vara med.

Som administrativedare i Pingst Jönköping, ansvarar Anna-Carin Rabnor för en serviceorganisation med omkring 600 personer. I hennes församling märker man generellt att det är tyngre att samla volon- tärer efter en lång tid av pandemi.

– Många uttrycker att de vill engagera sig, men man bokar upp sig väldigt sent. På något sätt tycks ändå det frivilliga engagemanget prioriteras lägre, säger hon. Samtidigt finns det personer som satsar med större glädje och inspiration än någonsin, eftersom de omvärderat sitt volontärskap och är tacksamma över att kunna tjäna igen.

LEDARE BEHÖVER mycket stöd i en ny situation, inte bara andliga inspirationsdagar utan också praktiska verktyg, framhåller Anna-Carin Rabnor.

För att volontärerna ska må bra i sina uppgifter arbetar hon utifrån ledorden

Anna-Carin Rabnor Administrativ ledare Pingst Jönköping kultur, struktur och relevans.

– Vi behöver ha en kultur som är kärleksfull, accepterande och trygg, där vi inte talar illa om varandra utan hjälps åt. Att bli stressad när det fattas folk och försöka pressa fram lösningar hjälper inte utan det gäller att komma ihåg att vi bygger långsiktigt.

– Man ska känna att man är uppskattad och att det man gör är viktigt, säger hon. Att man är sedd och respekterad både som volontär och individ.

Även om ledaren är den som har överblicken, så behövs det ett inkluderande förhållningssätt när verksamheten utformas, där alla kan göra sin röst hörd, framhåller hon.

DEN TID SOM DEN avlönade ledaren har till sitt förfogande innebär också ett ansvar att skapa förutsättningar för att tjäna, menar Rabnor. Detta innefattar att forma en tydlig struktur som gör arbetsuppgifterna konkreta.

– Människor har idag så mycket omkring sig och orkar inte dyka in i ett kaos. Vi behöver hjälpa till att skapa en ordning som gör att de direkt förstår vad de ska göra. Ju enklare det är att hänga på, desto fler kommer att göra det.

Arbetet bygger också på relevans, som bland annat innebär att inte boka upp 20 mötesvärdar om det bara behövs 10. De som kommer ska känna att de verkligen gör skillnad, framhåller hon.

ANNA-CARIN RABNOR beskriver arbetet med att forma en fungerande organisation av volontärskap som pragmatiskt.

– Vi arbetar kontinuerligt med att utvärdera och justera utifrån vad som visar sig vara bra eller mindre bra i praktiken. Hon betonar att det i slutänden handlar om att tro på det man gör.

– Denna kultur byggs av hela församlingen gemensamt, inte bara volontärerna. En insikt om att vi arbetar tillsammans för något som är viktigt.

Volontärerna ska komma ihåg att deras insatser inte går ut på att vara snälla mot föreståndaren eller barnpastorn, framhåller Johannes Magnusson.

– Ytterst sett är det från Gud som vi får vår bekräftelse och vår drivkraft och vi behöver påminna varandra om vem det är som vi tjänar, säger han.

1.

Skapa en kultur som gör att människor har roligt och trivs.

2.

Forma en struktur med tydliga uppgifter och ramar så att det blir så enkelt som möjligt.

3.

Se till att uppgiften är relevant – att det man gör känns meningsfullt.