Månadens Ulrika

Det verkar inte bättre än att jag får ta mer och mer ansvar i hushållet. T.ex skriva krönikor (hur många Dreamisar är en krönika värd???) och inspektera islyktorna. Det är husse som gör dom och pysslar med dom, tänder ljusen osv. Det enda matte gör är att bli glad över dom och fotar dom.

Nu säger hon att hon ser ljuset, men det är oklart om det är dagsljuset eller ljuset från islyktorna. Hon gnäller i alla fall mindre över vintern nu och det är skönt för mina öron och troligen för husses öron också.

Jag har det nog bättre än husse för jag har päls i mina öron som ljuddämpare men det har inte han. Däremot har han lite päls på hakan, eller päls å päls, det är inte alls lika mjukt som min päls. Nåt slags hårväxt är det då. Jag brukar nafsa honom lite lätt i hakan för att visa honom min kärlek.

Och vet ni vad? När jag tog en selfie, tror ni inte att husse var där i bakgrunden. Jösses så förvånad jag blev när jag upptäckte det!

Jag har hört att det snart är vintermarknad. Det verkar inte vara nåt för mig, utan det är tydligen nåt slags människo-event som pågått i flera hundra år. Alltså inte i sträck utan det är en helg i mars.

Undrar om det finns katt-godis där, för människogodis av en massa sorter finns visst där; kaffeost, mjukkakor, munkar m.m.

Strax efter marknaden är det min 1-årsdag och det tycker jag är mycket viktigare, så jag hoppas på bra katt-event den dagen och mycket Dreamisar. Om det inte blir nån renbäddning den dagen så har jag kommit på att jag kanske borde försöka göra en hårboll och kräkas upp i sängen. Renbäddning är ett av dom bättre katt-eventen helt klart.

/Kavat, med mer och mer ansvar.

P.S Dreamisar är kattgodis, goda kattgodisar.

Jag tänkte berätta vad som hände en fredagkväll i februari på Centrumbiografen i Arjeplog. Det var Elvisafton, en lyckad kväll för hängivna Elvisfans:

Ett tjugotal personer dök upp på Elvisaftonen som arrangerats av de hängivna Elvis-fansen Mona Nilsson, Anne-Lie Wallström och mig - Greger Öberg. Mona hade plockat fram sina många tidningsurklipp och ”filmisar”, jag fick med mig mina Elvisskivor samt en grammofon och Annelie hade piffat till sig för att passa Elviseran.

Filmen om Elvis skulle visas och trots att filmen släpptes på bio och strömningstjänster för ett drygt halvår sedan, så kom det ändå med Arjeplogsmått mätt många besökare. Mona berättar att filmen efterfrågats länge och att det alltid är en chansning när man bokar en äldre film.

Filmen var egentligen planerad till den 19:e februari men på grund av strul med tekniken så kunde man inte visa den förrän på fredagen veckan därpå. Det var många samtal till distributören och trots många timmars jobb blev man tvungen att ställa in söndagens visning. Biografföreningen ber om ursäkt för det inträffade och vet att många fler hade nog kommit om inte söndagens visning hade ställts in.

Publiken var märkbart tagen efter visningen av filmen och många satt kvar långt in i eftertexterna. Filmen är en dramatisering av Elvis liv från barndom fram till hans tragiska död blott 42 år gammal. Filmen är regisserad av Baz Luhrman och som Elvis manager ser vi Tom Hanks och i rollen som Elvis ser vi Austin Butler.

/Greger Öberg