Nordjobbare och andra utlandsungdomar på plantskolan

Bilder: Kjell Wickman

Jag blev ombedd av Nordenföreningen i Närpes att skriva om att vi då och då har haft både Nordjobbarungdomar och andra ungdomar från olika länder i sommarjobb hos oss.

Som bakgrund kan nämnas att jag innehar en förhållandevis liten plantskola som valt att ha både direktförsäljning och parti- och anläggarservice. Våra växter i partiledet är främst karaktäristiska fleråriga finska växter för uteträdgård plus också en del ryska och baltiska växtsorter. För oss känns det därför viktigt att vi till våra partikunder i Finland och runt om i övriga Norden har egen känning av hur konsumenten tar emot de förhållandevis nya växtsorter som vi erbjuder dem, därför har vi stor nytta av den egna minutförsäljningen.

För att kunna producera dessa växter har vi med åren kommit fram till att en sommararbetstyrka på ca 10 personer är optimal. Eftersom jobben vi gör oftast utförs i arbetslag om 2-5 personer vill vi givetvis att hela jobbarskaran ska vara så ”samspelt” som möjligt och det är här som vi har märkt att det är till klar fördel att det också då och då finns ungdomar från andra länder och kulturer med i gruppen. Tack vare dessa får den egna ortens ungdomar en inblick i att förhållanden kan variera från land till land. Som ett extra plus tillkommer också de personliga vänskapsbanden som knyts ungdomarna emellan.

Catharina Wickman och Klara Hardardottir njuter av å-färden.

Vår första nordjobbare hade vi någongång i början av på 1990-talet, kanske det t.o.m. var i slutet av 80-talet. Det var en flicka från Kalmar i Sverige. Hon ville egentligen på nordjobb till Norge eller Danmark men det blev i stället Närpes och vår plantskola. Det som vi kommer ihåg från de första dagarna av hennes vistelse var givetvis att hon tyckte att vår dialekt här i Närpes var sån att den kommer hon aldrig någonsin att förstå och hon skrattade stort när vi sa till henne att vi ger henne tre dar att förstå det väsentliga som sägs på rasterna i kafferummet. Efter tredje dagen frågade vi henne hur det går med närpesiskan och mycket riktigt sken hon upp och sa ”Jo tack, förstår gör jag nog, men räkna inte med att jag ska prata dialekten!”

Under 1990-talets lågkonjunktur var åtgången på plantskoleväxter liten liksom också arbetsstyrkan som år för år drogs ner, men i mitten av 90-talet hade vi gjort avtal med en svensk trädgårdskedja på deras norrlandsavdelning och detta gjorde att vår försäljning igen ökade och med den givetvis också behovet av att producera.

Genom en f.d. anställd fick vi då tips om en estnisk flicka, Tuuli, som gärna ville komma och lära sig svenska. Hon jobbade här under flera somrar och hittade sig också så småningom en närpesisk pojkvän. Senare fortsatte hon sina studier inom design i Stockholm. Under dessa somrar fanns det i Närpestrakten rätt många s.k. kvotflyktingar, de flesta från Vietnamn, och då och då under somrarna var det invandrarfolk på ”språkpraktik” under en eller några veckor. Två vietnamesiska systrar minns jag speciellt eftersom den ena senare startade restaurang och vid besök i Vasa brukade vi stanna till och luncha eller äta middag hos dem, alltid med samma hjärtliga välkomnande och småpratande om gamla tider.

Emma och Eko från Nordmakedonien eller ”Former Yogoslavian Republic of Macedonia” som det då hette blev följande par som hittade sig hos oss, också genom en arbetsinvandrare i bekantskapskretsen. Emma och Eko är syskonpar som egentligen tillbringat en hel del ungdomsår i USA men familjen hade fått det svårt i USA efter 11 september attackerna 2001 och hade då återvänt till Makedonien. Brodern Eko som var ett par år äldre än systern var en sommar hos oss och flyttade sedermera till Tyskland där han fann en fru från sina hemtrakter. Emma kom efter ett par år att återvända till oss och henne och familjen besökte jag och fru Maria faktiskt nere i Makedonien en senhöst för ett antal år sen. Nuförtiden finns Emma med man och barn i Stockholmstrakten där jag så sent som i höstas hälsade på under ett besök i svenska huvudstaden.

Vy från plantskolans visningsträdgård med finska rhododendron.

Nordenföreningarna har ju också elevutbyte och under ett sånt utbyte bodde Klara från Island hos oss eftersom vår egen dotter är ganska nära i ålder. Klara återvände som nordjobbare följande sommar, faktiskt först som dagishjälp på Närpes Stad men som ”utfyllnad” på sensommaren också på plantskolan. Hon bodde här under sommaren så arrangemanget föll sig rätt naturligt. Också Klara återvände som nordjobbare till oss och tog dessutom med sin kompis Sædís en sommar. Sædís har vi senare träffat flera gånger på Island och Klara hittade sig sedermera en pojkvän i Närpes.

Utöver de ovannämnda minns jag också t.ex Alicia från ryska Raivola. Hon råkade under sticklingsveckorna skära sig på en vass sekatör och eftersom hon inte själv visste hur det var med stelkrampsvaccinerandet på ryska sidan kom jobbarkompisarna här att i ilfart köra henne till hälsocentralen för en snabbvaccination. Hon sade själv efteråt att alla blev så blixtsnabba att hon trodde sig vara i absolut akut fara borta i främmande land.

Andra utlandsklingande namn som jag nu kommer ihåg är Ekaterina, Arturas och Mira. Nu under senare år är det också rätt ofta närpesungdomar med utlandsbakgrund som kommer och sommarjobbar hos oss men de är givetvis som närpesungdomarna i allmänhet. •

Kjell Wickman, Ägare till Wickmans Plantskola i Närpes