Vid POSK:s årsmöte 25 maj 2013
Romersk-‐katolska kyrkan
Gemenskap med biskopen av Rom (påven). Gemensam kyrkolag I hög grad gemensamma gudstjänstordningar Originaltexter som översätts till andra språk
Anglikanska kyrkogemenskapen
Självständiga kyrkor som bevarar teologiskt och
liturgiskt arv från kyrkan i England ”De tre gammalkyrkliga trosbekännelserna” Book of Common Prayer 1662 Erkänner ärkebiskopen av Canterbury som kyrkans primas
Självständiga kyrkor Sammanfaller ofta med nationsgränser ”De tre gammalkyrkliga trosbekännelserna” Augsburgska bekännelsen från 1530
Martin Luthers lilla katekes? Augsburgska bekännelsen: den text Luthers anhängare lägger fram vid
riksdagen i Augsburg i ett försök att upphäva splittringen mellan lutherskt och romersk-‐katolskt
Ingen person, organisation eller gudstjänstordning som
sammanhållande band
Inget ömsesidigt erkännande
Svensk lutheran som flyttar till Belgien förväntas bli belgisk lutheran Lutherska världsförbundet 1947
Hålls samman av att kyrkorna erkänner varandra eller av att kyrkorna
har ett antal gemensamma trosbekännelser?
”Svenska kyrkan är en bekännelsegemenskap, inte en
åsiktsgemenskap” Bonus: Förstår man hur lutherska kyrkor hänger ihop med varandra förstår man kongregationalistisk församlingssyn
Svenska kyrkan är samma kyrka före och efter
reformationen Blev luthersk när Uppsala möte 1593 antog den augsburgska bekännelsen mm Bryr sig ganska lite om hur andra lutherska kyrkor organiserar sig – biskopsämbete, kyrkomöte mm Utifrån synen på vad som händer med en svensk lutheran som flyttar utomlands: prefererar territoriell församlingssyn Lätt att hantera olikheter på kyrkonivå, svårare att hantera olikheter inom kyrkor
Vidare lär de, att en helig kyrka skall äga bestånd till evärdelig
tid. Men kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. Och det är inte nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkan överallt är lika. (CA artikel VII) För att vi skall få denna tro, har evangelieförkunnelsens och sakramentsförvaltningens ämbete inrättats. Ty genom Ordet och sakramenten såsom genom medel skänks den helige Ande, vilken hos dem som hör evangelium frambringar tron, var och när det behagar Gud. (Ur artikel V) Kyrkosyn och församlingssyn sammanfaller. Församlingen är en uttrycksform för kyrkan. Är orden om det nödvändiga och valfria kyrkonivå eller församlingsnivå?
Kan det lutherska betraktelsesättet kring vad som är
den förenande punkten (bekännelsen) tillföra något i hur vi tänker kring ansvarstagande, vem som är kyrkan ”myndig kristen”? Vilka konsekvenser borde orden om det nödvändiga och valfria få? Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i
fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. Och det är inte nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkan överallt är lika.