caroline ringskog ferrada-noli
Cyrilhanden
Kyrios
Det är SL . Korten är gröna nu som löv i plast
Vi ska inte få nåt men vi ska få dem så vi ska känna att vi är nära naturen nära döden på spåren
Mamma mamma mamma
Barnen barnen barnen
På Liljeholmstorget som inte är ett torg utan en galleria går en man i olivgrön parkas och halstatuering
Han trycker ner ett för gammalt barn i vagnen
Jag vet för jag har ett för gammalt barn som jag vill ha i vagnen. Fem är gränsen. Men fem är också försent. Sju är gränsen. Det här barnet lyder. Jag är ledsen för att sjuåringen lyder. Bakom dem går en full thailändska och på ett sätt är det skönt att inte se henne tjäna. Hon är inte servil. Pappan är inte heller servil. Jag drack alkohol igår och känner att jag måste till psyket. Jag orkar inte med smärtan i att ingen är servil och barnen behöver det servila. De behöver ordet mamma att lägga över sig med löftet om värme. Jag undrar hur många gånger jag har kvar av att se en karl röd i skinnet med hoppig blick prega in en för stor pojke i en vagn och en full fru i tajts och uggs gå efter.
Jag känner att jag vill dö. Jag håller på att dö. Här inne på Coop. I rulltrappan tänker jag på om förskolan gjort en orosanmälan. En orosanmälan. En rökring. Ett osynligt lasso att kasta i stjärnhimlen som börjar redan kl 3 så här i midvintern.
Jag ville fylla hela lägenheten med blommor när du försvann älskade barn. För allt var så fult. Det var november.
Det finns en uska på SÖS som är så söt. Hon säger att i den här salen bestämmer jag. Du får vad du vill. Jag vill bara att mitt barn ska leva igen, skämtar jag. Min make som sitter på en glittrande pall vid fotkanten av sjukhussängen skrattar inte.
Och hon smeker mig över håret och frågar om jag vill ha flytande stesolid?
Jag bad sköterskorna föra det till återvinningen. Släng den i papperskorgen!
Jag fick ett järnrör in utero.
Jag ramlade i trappan.
Läkaren frågade mig om jag blev knuffad.
Det var varmt.
Det var en solig dag då jag fick lämna mig själv och vara hustrumisshandelsoffer.
Men nej.
Minuten senare stod det klart.
Det var bara jag där.
Jag föll och föll och föll. Det var bara jag.
Jag vet att det var en pojke. Jag visste att det var en pojke.
Efter att jag förlorat den lille började jag fantisera om att lämna familjen. Liksom kliva ur den. Den har alltid varit för fin för mig ändå.
Barnens rosor till munnar.
Deras sätt att säga mamma och mena det.
Jag var en smutsig person som hade på sig rena kläder.
De gräver ner foster utanför SÖS
Haha
jag ligger i gynstolen och föder ut en död apa
Gardinerna på BB Danderyd är det vackraste som finns. De är urblekta. Rosa och mint.
Jag tror inte kärlek är till för mig. Men jag är vaken nu och du är här.
I den svarta jorden finns någon du älskar
Satan och hans reklamnissar var bara tvungna att komma på en slogan för blodet som forsa ur mig. Det är inte blod. Det är avfall.
De kallar det så också. Ok. De kallar det avslag. Det osar. Det är spygrönt. Jag är en padda som i sagan av han den danska bössen.
Min make är handfallen och bebisen petit. Det rinner svart ur min vulva. Det skära barnet är för vackert för mig.
Skicka inga hjärtan jag vill ha morfin, filten, avdelningens våfflade äggulegula
Jag minns inte julen för det var jul när jag
födde ut en knotig
apa
över gatorna
lades en slöja
Jag ville krypa under ta tabletter
Mina andra levande barn började intressera sig för rymden
Någonstans måste man ju leta
En fyraåring som berättar att man inte kan andas på Venus Saturnus,
där finns något rött
Det finns en storm av gift
Hjärtljud hjärtljud, jag skrattade när de sa hjärtljud när dina hjärtljud försvann.
Jag kände för att dansa.
Jag var hög som ett hus.
Ett sjukhus i mintgrönt urtvättade gardiner.
Den mjukaste särk
Drömmar om rosor och guld rosa rosor och blad
Och blod.
Letar sig in i drömmen.
Bara några blodstänk än så länge på den mjukaste nattaskjortan i mannaminne med en snäll blå prins på. Stockholms stads goa gubbe. Han är kladdig nu.
Ni sprang med mig. Kromet i sängstolpen blänkte upp i min makes tår. Jag brukar inte känna något för en man som gråter och jag kände inget nu heller. Men det var en spegel som berättade att någon låg i en sjukhussäng. Och det var jag. Det var blod och tårar. Det var ingen skillnad. Jag tänkte: Tänk att vi fått ett eget rum. Träpanel och stort som en sal. Men det var bara för att någon dog? Morfinet skingrades. Petidinet som ju var samma som Tove Ditlevsen blev torsk på fälldes ner.
Jag bad om mer.
Nej. Nu är det klart.
Nu får du åka hem, sa de och sköterskorna slutade sina pass.
Jag tog hissen ner till huvudentrén
Grön betyder botten
Korridoren.
Ormbunkarna.
Men det var Stockholm.
Det var bostadsrätt och snö
Och gator
Och knarket föll
Och lyckan sjönk
Och snön föll utanför i stora flak
Som laxens silverfjäll
Snön föll som miljonprogrammets mjäll
Och bilar och bussar och mina andra barn
Min make
allt fanns kvar.
Allt fanns kvar och gick sönder
Jag promenerade in på akuten.
Dubbelvikt!
Jag hade vatten i lungorna.
Jag hade så ont i magen.
De ville behålla mig för observation, men jag slet av mitt dropp som
Clint Eastwood och sa att jag är faktiskt en mor!
Det kändes som att jag ljög.
Jag har två små barn som väntar på mig därhemma, sa jag.
Jag skröt såklart.
Det var sant, men jag åkte inte hem
Jag tog in på hotell
Jag ska på återbesök. En reunion för en begravning.
De ska röntga mina lungor
Och sen ska jag på mammografi på SÖS
Om de hittar nåt vill jag dö direkt
och att min man hittar en ung blond svensk tjej med jämnt humör
som kan vara snäll mot mina små flickor.
Vår äckliga bostadsrätt är ett omklädningsrum
En duschkabin
Saloondörrar flaxar upp i vaginan
Det drar ett snöre
Det rinner en il
Det finns en pedofil i gräset. Det finns en alkis i mellanblå jeans. En man kom till dagis och hämtade ett barn.
Det är ingen fara.
Det är ingen fara, det är ingen fara, sa personalen i ett mail men ni ska veta att det smög in en man och försökte ta med sig ett barn. En helikopter hovrar ovanför parken.
Ser hösten som en flint förlora sitt grepp
Det har gått åt helvete sedan dagispersonalen fick mobiltelefoner.
Jag och mina döttrar smyger på fröknar bland klassiska ekar. De står i termobyxor med böjda nackar. Jag vet att kvinnor inte får skrika och att på förskolan älskar man bara pappor. Min fyraåring ler. Hon är blodig i ansiktet och min sjuåriga flicka ler. Och jag ler.
Jag och barnen odlar blommor utan namn och majs. Jag frågar
Clémentine avslappnat vem hon är kär i, för jag hörde en full bög fråga henne samma sak på påskafton och hon är bara sju år. Hon sluter sig som en hård viol. Har jag sagt att jag fått artros i fingrarna?
Min husläkare som heter Lasse och är en av få läkare som är kraftigt överviktig satt på sitt vackra hörnkontor och sa är det någon gång man behöver fingrarna är det när man skriver. Jag kan inte knyta min näve och jag kan inte dra upp blixtlåset på den lätta dunjackan min fyraåring ärvt i märket Uniqlo. Jag kan inte göra plockrörelsen den som på engelska kallas chef’s kiss. Den som betyder toppen.
En kristen rockstjärna sa vi ber för henne när Clémentine skulle döpas.
Ingen kristen sa det när jag hade dödat mitt barn i sjätte månaden.
Det var bara en reklamfinansierad poddare med en autistisk son som skickade ett blombud där vas ingick.
Rosa rosor.
Den dyraste buketten man kan klicka in i varukorgen på www.interflora.se
Han visste något. Han visste att man inte vill ha blodfärgade blom-
mor.
Ett rött hjärta.
Jag ville ha landstingets äggula filt.
Morfin intravenöst.
Poddarens bleka blommor.
Jag får inte ta benzo för jag älskar benzo.
Den är en solfjäder över en soptipp!
Jag tog en nu.
Det är otroligt att även en överviktig kropp kan skaka. Leka flicka.
En psykkärring som visar läderhuden.
Det glittrande andra hudlagret. Barnen ligger på övervåningen. De sover när jag ramlar i trappan.
Min make säger att det är ingen fara.
I cirkeln finns en cirkel av gift.
Håll den här, sa jag till min make.
Jag växlade in en docka mot en reskassa.
1.
Jag gick till en bar. Jag drack hostmedicin för att slemhinnorna i slidan skulle lösas upp och sädescellerna vandra lättare läste jag på familjeliv.se.
Min make och jag låg med varandra i ett rum.
Det mörka klädskåpet i mahogny välvde sig i vågor som Adriatiska havet utanför.
Ariadne kan hon heta, tänkte jag.
Trådrullen
Röda nystanet
2.
Det finns något som heter arabisk jasmin
Det regnade
Min make öppnade fönstret
Vi var så stolta över att vi knullade och pensionärerna utanför inte gjorde det
Det luktade jasmin alltså riktig jasmin
Det tog mig så lång tid
Det tog mig 38 år att återse ljung
Vad spelar det för roll att den är gul.
Jag sitter i en glänta
Jag har fött barn
Mig själv som ljung.
Och igel.
Det är en stämpel.
En amulett av hjärnans veck.
Missbildad rosa hov!
trycker mot himlen, så stelnar minnet i skrift
brunt blod, min bebis
jag letade baklänges
sjönk i det lila
jag är en medelålders kvinna och allt är äckligt med mig
Kärlek ska inte vara en gråtande kvinna vid E4:an.
Det ska inte vara en gråtande kvinna vid E4:an.
En sten är kluven på mitten
Leråkern är fet och glansig
Jag tar farväl
Jag flöt upp som en kork
Jag gick till en bar
Jag gick till en källare
Jag lämnade min familj
i nattningen
jag orkar inte tvätta
jag orkar inte diska
eller städa.
Jag bara ligger här hela dagen och har ont i nedre delen av ryggen
och försöker förstå mig själv
Det är moderkakan som ska lossna bit för bit
Blodanemoner
Fostret skickar
blöta stjärnor i toalettstolen
Vykort i tusen tussar
Jag ska ge det pussar
Nej. Jag ska dricka ett dyrt vin
Jag ska dricka vilket vin som helst
Jag ska betala en taxi
En människa som inte vet någonting
måste jag träffa
Jag lämnar mina barn vid tv:n.
Jag ser inte på min man
Han är en god man
Och jag är på en bar
blöder ner tajts
Jag tänker bara ingen hund kommer
Jag blir bjuden på champagne
Det får inte plats
Hur det var
Det finns en sten som är kluven på mitten
När jag förlorade barnet förlorade jag mina barn
Jag flöt upp som en kork
Gick till en bar
Gick till en källare lämnade min familj i mörkret
I tv-soffan
Strax före nattning
Man önskar sig det röda.
Tappa ut sig själv i toaletten
Ett billigare vin med skruvkork klunkar runt i klosetten
Det är gult i blodet.
Det är grönt i blöjan!
Min alldeles egna blöja böljar över celluliterna.
Det finns väntrum med tidningar.
Det står hur man tar bort dem.
Men inga tips om självmord.
Det är mellan raderna.
Man ser sig själv flyga över flaggstången.
Himlen, nyttiga gröten. Grynvällingen.
Fotbollsplanen.
Det är strålkastare ute ikväll.
Det hovrar en helikopter.
Det knackar på.
Det knackar på och hälsar på.
Jag har fått missfall. Jag är en vanlig människa.
Det är ljusa droppar på himlen.
Ta bort den gravida horan från mitt flöde
Mina dagars skum Forskning visar.
Det var ingenting, forskning visar bara. Som en klocka.
Att vita människor är slampigare
vad var det jag sa tänker jag när jag går över spången
Så underbart att inte vara rädd för att bli mördad
utan så att säga själv vara den som bär kniven
Lövverket snuttefilt
Jag är en barnrumpa
Tussilago.
Det är ingen fara!
Det är i innerstan bebismammor på bruncher finns.
Efter att jag hade tryckt ut det hårda aphuvudet reste jag mig upp och tog ett flyg.
Jag hade besparingar!
Jag checkade in på ett hotell med kokvrå och 29 våningar över parken!
Stesolid packad i en liten ask för örhängen.
Jag hade bett min man att inte fråga var jag var.
Flickorna skulle inte be mig att komma tillbaka.
Jag blev med barn ett universum skapades
Lika fattigt som det utanför, men ändå det fanns en stjärnhimmel
En scen utan ridå
Jag snöt Clémentine. En pytteliten dunblomma gled in vid hennes arm.
Den lilla mjuka stjärnan
En vit mygga
En luden en
Det var en rest från en prydnadsvas proppad med torkad vass jag hade pregat ner under diskhon och där hade min man ställt hushållspappret också och när jag snöt henne så dansade det dun. Det var allt. Men hon blev rädd.
Jag plockade vassen i Kyrkviken, nedanför Lidingös kyrkogård.
Vickade av stjälkarna. Den ser ut som något mäklare sätter i vaser.
Den är så sober. Offwhite. Den är ju egentligen död.
Ingen vet om det men på SÖS har de en kyrkogård i rabatten där de gräver ner foster. Jag vet det för när jag krystade ut barnet i mörkret, frågade barnmorskan: Vill du begrava honom? Många tar farväl så.
Stålet i sjukhussängen kylde mina lår. Jag särade på benen. Kände mig tjock. Uskan lyfte könshåret som om det vore ett handtag. Krysta, ropade några. Den jag födde var tyst. Du var tyst? Det uteblivna skriket. Förlossningen försvann inåt. Det var en begravning?
Jag hade bett dem att inte nämna barnets kön. Men det var en pojke
alltså. Släng honom i papperskorgen, sa jag. För jag tänkte att det finns inget värre än att gå med sitt missfoster till platsen där alla misslyckade kvinnor grävt ner freaks i jorden och själv gräva ner sitt dåliga barn där. Där gråter förstulna pappor. Där stryker mammor
som jag själv, som sticker så fort de får chansen.
Jag tänkte också att poesin är ett ställe att vila. Men det är det inte.
Skuggor rusar upp och ner.
Det är som en flyttkartong. Den fälls upp och ner.
En orosanmälan.
En rökring.
Jag ber Clémentine att inte berätta för lågstadieläraren att jag borrade in mina naglar i hennes pappas underarm.
Jag är så ledsen att hon såg det.
Att jag finns är verkligen pinsamt.
Hur vore det om du gick på övergångsstället och höll dig själv i handen, undrar en antagligen underbetald vårdarbetare som heter
Eva. Om jag kanske skulle börja ta hand om mig själv, och ta hand om mina barn?
Jag är för lat för att upprätthålla en ätstörning. När jag var en duktig kvinna hade jag den lata. Jag spydde. Jag somnade vid nattningen.
Det är förbjudet att barnet nattar mamman
Det är förbjudet att gråta.
Vara hora. Vara invandrare
Jag vaknar till. Jag kysser hjässan.
Jag kan ta hand om alla bebisar. Jag får inte. Jag får inte åka buss och gå fram till en blond jävel med täckjacka och stretchjeans som är tio år yngre än jag, med en vagn där däcken har fjädring. Jag får inte böja mig över relingen av vattenavstötande tyg i greige och söka söka söka söka bebisen som skriker för att få tröst och fastän
vi har lärt oss nu att blonda är goda vill jag ta den lilla i min famn. (Jag vill hålla dig i min famn.)
Lyft upp henne, säger tanten bredvid mig som också tittar in i barnvagnen.
Lyft upp henne, människa. Jag tittar ner på allt spräckligt SL har att erbjuda.
Den blonda har en airpod i ena örat och jag tänker att hon är en fruktansvärd mamma.
En dålig dålig mamma.
Ljungen på Järvafältet
Det finns blodiglar.
Jag frågar vad de gör.
Fröknarna svarar att de suger blod.
Det finns ett naturreservat bakom skjulet.
Det heter Igelbäcken.
En rö d filt ovan barren.
Igelbäcken Igelbäcken.
De ska straffa barn.
Ankis rosa barm.
Det var feministiskt av mamma att lämna oss i gryningen.
Vi gick på heden
Ljungen lade sig ner i rött
Vid igelbäcken Igelbäcken.
De skjuter barn vid Igelbäcken.
Det var dockteater
Säpo var bara vanliga sossar.
Det var semlor. Nej det var längder.
Det var kaffe och rö d saft på rättegångarna.
Vi klarade allt. Vi gick hand i hand. Bland iglarna.
Men när vi kom därifrån
Ut ur 80-talet
När 90-talet var slut saknades det en bror.
1.
Vårens offer, höfter.
Mitt inre är så litet
Jag har gjort ett altare av diverse
Det är mars.
2.
Jag googlar blommor.
Basic perenner.
Sorgen är en puckel uppflugen
på kärlekens rygg
En marsdag.
En broskbildning.
En sammanväxt.
Infångad i en klocka.
På en kulle av liljor.
3.
Det är våren som gör det, spräcker glaset framför ögonen.
Som när en skådis börjar skratta spricker jag.
4.
Hur många gånger har hon på Seven Eleven Valhallavägen sett mig gråta? Vad är dykarsjuka? Någonting snurrar. Nåt löper fritt. Någonting har stannat.
5.
Han var arton, fick obeskrivligt ont. Babblade. Tuppa av. Drunknade inifrån. Det pumpade blod i en ryslig fart, som trädgårdens krängande vattenslangar som vilda ormar löpte amok inuti hans torso. Och det var igår. Den 24 mars. Nu är det den 25:e. Det är idag. Och det är löning.
Jag räckte fulfingret åt min make å sjuåringen grät. Vid nattning frågade hon gjorde du det verkligen och jag sa ja som en inverterad
Judas men också som vanliga Judas.
Jag såg inte hennes ögon.
Tårarna var som ett sånt draperi de har i köket istället för dörrar i
Disneyfilmen Encanto som handlar om en magisk familj i Mexiko.
Tusen pärlor över hennes ansikte.
Klotiga knogar
Sträckta
mot mig
Hon sa att jag gör så här mot dig för att du gör så mot min pappa.
Hennes söta fingrar som gjorde tecken mot mig. Ljudet som eskalerade och fler och fler tårar.
Man ska inte gråta som mamma men det är så hemskt att göra fel.
Min make skrev ett sms att en parterapeut hade sagt att skilsmässa
är värst för barn mellan 3 och 10.
Det är barnen.
Det är maj och jag vill ta mitt liv. Jag vill självskada. Jag vill ta en vit svans hals och knyta runt min hals. Jag vill inte gå hem. Jag vill göra bukplastik. Jag vill separera fettet mellan tarmarna. Jag vill ta en blank kniv. I skulderbladen. Jag har inte ätit. Jag är inte hungrig.
Jag har såriga fötter. Jag har gått till fots hela vägen ifrån stan.
Det står en ensam becknare under Liljeholmsbron.
Vagnen är full av diagnoser
Allas ögon.
Dikten stelnar allt med sin stenblick
Jag har gula ögonvitor kransar med blod
Jag har smärta i hela kroppen.
I underlivet om man ska vara ärlig.
Jag svarar tålmodigt
Ja. Jag är fet som en planet.
Jag är gravid i sjätte månaden utan barn.
Men jag har pengar på banken.
Jag har en man.
Till och med jobb.
Jag hoppar inte från perrongen, fast det är hemska Skanstull.
Jag biter mig fast.
Jag suger och suger och suger.
Jag är en igel.
Som djuret i sumpmarken i Akalla
Det dagisfröken skrek
Släpp
Om jag tecknar ner alla enarna. Cypresserna.
Bevisar att nåt finns i dalen.
Allt är inte sant om mars t ex.
Jag såg ett träd vara spädgrönt
Musöron musöron
Som om tårarna lyfts upp.
Ur en blöt lera
Ja. Som ut ur jorden. Som från under jorden.
Vi åker bil och jag känner igen ett löv.
En trasig vimpel i vinden
Det är nytt. Det är spänt i mars. Det kröner en båge.
Jag tänker när jag ser cypressen genom fönstret när jag skär ett
äpple vid diskhon att man kan tänka att ens barn inte behöver måla
det här.
De kan kanske utveckla appar. Bli lyckliga.
Det är möss i väggen.
Piper.
Björkens öron.
Flickors fransar
där de nu ligger och sover.
Mina barn och musungarna.
Näver är pärlemor
utan överdrift
och något vill ut
Jag filmar en droppe tränga sig förbi blåleran.
Varför känner jag inget när jag står i slänten. Är det sant som de säger? Att det sker ett folkutbyte. Det bor bara brackor här.
Jag vet inte hur jag ska säga det här men erosion är tradition i min familj.
Det rinner sand mellan rötterna.
Det ligger ett träd slängt i slänten.
För 30 år sedan var jag också här. Jag var 14. Jag var på väg till en kolonistuga utan toalett. Det var studenttider. Vrålåk. Näckrosblad
runt stenens svarta. Paddor på campingen. I en alldeles upplyst juninatt. Men jag var ensam. Jag gick på en väg som heter Kärleksstigen och tänkte på ifall jag skulle bli våldtagen.
Himlens lila igen.
Det gula i dött gräs.
Jag säger till mina barn att himlen är hög här.
Den fortsätter som en stor panna.
På vissa ställen i världen välver sig himlen så här.
Mina barn måste få vara likgiltiga inför alltihop.
Det är inte diktens fel
att det inte är epik.
Det är småbarnsåren.
Det är inte ett stålbad
som lögnen om kärlek vill göra gällande
Jag gör det så gärna
Att jag går ut i ett hav
Utan stenar i fickorna
Jag är inte suicidal
Det är en höstpromenad
Dimman är ett undantag. Horisonten upphör. Kanske är det inte slut. Det finns inte gränser, orangea gummibåtar? En mamma dricker havsvatten så hon ska kunna amma innan hon torkar ut och i land flyter två bebisar som ska återvandra.
Nej. Jag vet inte. Hon drack sitt eget urin? Hon dog?
Jag stannar bilen.
Jag hissar ner fönsterna pga smaragdgrön kulle.
Jag skruvar ner barnens rutor varsin grön kulle.
Det ser ut som England här och stranden och dimman landstigningen dagen D.
Den här morgonen kan allt ändras. Kanske redan har.
en hand vinkade godmorgon till mina flickor
det var gud.
det var skum och silver, roseneld och snö och nytt
och i det fula människor
en jävla sportstuga med folk
en man som fått skabb.
vet ni hur skabb ser ut det är oregelbundna mynt av kött på ett hårigt mansben i den glittrande soluppgången på sjön, silvergata och guldflätor.
Ditt hår Teresa, hans svarta skabb, en rund sten, ett trubbigt glas i stänkande sken.
Det är silver i Östersjön. Sillen och leendet.
Jag visste inte att björkens vita var silver. Den är rosa. Den är My
Little Pony och regnbåge
Pärlemor och till havet tillhörande?
Jag är ju mor. Jag är ju mamma.
Bränningarnas bränning. Återvänder du i en dyning?
Spjälkad och avskild, som jag. Delad, i stavar, som jag.
På en platå är det bränd mark, en brun midsommarstång, den är för liten.
Hanhängena dinglar i korvar.
Det var snårigt ovanför brynet.
Du såg så orolig ut som bebis.
Var det du som ärvde pappas PTSD ?
Mamma fick diagnosen borderline och kanske är det dålig kombination med kolik.
Det finns liv och död och mellan dem text.
Det är därför jag är här.
Min bror och min bebis det är mellan raderna vi ses.
Kärleksdikt Jag ropade på dig och du kom.
hejdå nu ska jag stiga ner i helvetet
Varje morgon binder vi kransar till jorden stjälkar runt handlederna för att minnas min döda bror.
Det är bara jag som gör det.
Jag går i skogen.
Allmänningen till Telefonplans station
Det är mörkna jeans under lövhögarna
Det är pulkor vi inte orkar bry oss om som om vintern var en engångsgrej
Mina drömmar
Det finns något som hjälper och det är ett annat ansikte, junis nätter. Sedan juli: dimmiga dagar som utbrända stumpar. Ångbåtarna.
Kronblad.
Fångenskap.
De döda unga kropparna i mausoleum
Rosor vid huvet jasmin vid fötterna
Din lilla lilla lilla
Döda döda bebiskropp bebis
Ingenting är äckligt med honom!
Inte ens döden
Därför vi knulla!
Väldigt tidigt morgonen efteråt stod jag i Stockholm och tittade på
mobilkartan bland persikorna
Ludna på Ica Baronen
Köpte en piggelin
Den gula gryningen byttes ut mot vit dag.
Jag hatar våren.
Den spärrar upp ögona
Jag älskar på offentliga toaletter.
Passerande moln.
Skarven mellan en månad som blir till en ny månad
Pioner sväller, blir klossiga.
Jag klättrar ner för en stålsäng förbi ett fönster.
Jag går över Hötorget och tusen människor har inte druckit surt vin
hela natten, förutom vissa som tar emot solen på trappen. Alltså jag.
Jag är en mor. Alltså fast jag är en mor är jag till brädden full av piss.
De andra säljer grönsaker och skit.
Det är morgon och jag tycker jag var söt i mina rosavita jeans.
En psykkärring poserar flicka.
Jag skriver brev.
Plåga inte dig själv med det här, får jag som svar.
Släpp det, står det.
Jag läser på nummerplåtar, mjölkförpackningar, böcker från din hembygd.
Psykvården säger att det inte är normalt att känna så mycket, alternativt att min mamma inte tog upp mig i famnen när jag var spädbarn. Det är sant. Min mamma lades in på Beckomberga efter
att jag föddes. Trots att hon var blond och smal och välutbildad.
Jag blir erbjuden dialektisk beteendeterapi fyra gånger i veckan
utan att betala ett öre. Jag ljuger inte, jag får det, om jag är sugen.
Jag ber dem att säga att jag inte har borderline. De säger du har inte borderline.
De säger: Du är en överlevare och nu är det vår!
Jag kommer hem och undrar vad man kan göra.
Jag kommer bara på sängen.
Jag kan baka en påsktårta.
Jag lägger mig i sängen.
Ljuset är vitt.
Det finns gamla kvistar.
Ärr av kejsarsnitt.
Natten trär på mitt ansikte.
Jag är 40 plus
Det är en rund måne bakom kvistarna. Jag står på en klubb med hela media-stockholm och väntar på dig. Här är alla vita. För det är innerstan och längst upp kan man gå ut på en terrass. Gröna o röda lyktor reflekteras i den svarta fjärden. Varför är vi inte här hela tiden, frågar jag. En vakt kommer och säger att man inte får röka här.
Jag slänger en blick ner i den skvalpiga mångatan. En chefredaktör säger att min besatthet av dig är sorg. Efter mitt missfall?????
Jag är full och berättar för henne om barnen jag förlorar och fastän ett band spelar sätter vi oss ner och hon lägger sin drottninglika hand på mitt knä.
En harmynt mammabloggare tog livet av sig. Hon var 47 och alkoholist och hennes tagline var att det finns inget en margarita inte kan fixa. Hon hade blivit nykter. Alla hade följt hennes resa och hon hade två döttrar som hon skrev att de lärde henne saker om livet och inte tvärtom och hon blev avskedad för hon skrev om dem på sitt jobb. Om en man som visst aldrig kunde stänga käften och alla fattade att det var han för att han … ja, pratade mycket.
Hennes make skiljde sig från henne för att hon inte längre var den kristna brud han en gång gift sig med. Men hon var snygg trots gomspalt! Hon hade en ny pojkvän. Hon gjorde reklamsamarbeten.
Barnen växte upp. De var 14 och 18 när hon tog ett återfall. När hon tog sitt liv. Pojkvännen skrev innerligt på Instagram ta hand om varandra.
Jag vill att du ska slå mig tills jag kommer. Bort från mina barn.
Bort från min man.
Bort från underjorden.
Hon har lyckats säga ett ord: Mamma.
En av alla ljusa nätter låg en flicka med skosnören runt halsen
bunden till björken
Först gick kroppen igenom våld. Det är våld att det står här. Jag
vill ställa ner det på den lägsta suddiga stubben. Ett träd som inte längre är.
Det är hög sky.
En såpbubbla av natt.
Intakta termobyxor.
En rullstol svävar på snön.
Förlåt
Förlåt honom
Förlåt
den grå björken
att det är vår och
nu det gröna.
Jag blev slagen i huvet
Jag är besatt av en 13 år yngre student på SU
Hans läppar är som rosa kuddar
De sticker än hit än dit.
Jag är i diket.
Jag är ett fiber utan ryggrad. Också rosa.
Jag förstörde min familj
Sa adjö till hela paketet
Blodröda rosa hjärtan.
Livmoderns päron
mitt bröst och mjölken och centimeter
efter centimeter av guldigt hår som firas ner
som mina odugliga händer sträcker sig efter.
Det finns en allmänning utanför fönstret och på ett sätt är det min skog. Hur ser gula löv ut. Jättars monoklar. Stenen är hal av allt förmultnat. Jag försöker att inte låta skärrad när jag säger det till mitt lilla barn, mitt ljus, min dotter Teresa som ramlat i kärret.
Kom upp ur dyn.
Jag är glad över fimparna på berget
En skepparkrans av ljung.
Häromdagen såg jag en yngling röka på här i skogen och jag tänkte på min döda brors amorbåge
Det doftar sött av gräs.
Jag kan inte säga till unga män att jag älskar dem.
Men jag gör det.
Det är det enda som får mig på glatt humör.
Pappa stod i det fyrkantiga fönstret och skrek. En prick på höghusfälten. Vi gick på övergångsstället till den fula jävla Huvudstagallerian. Allt de sålde var socker och skit och trikå. Stekande hett och socfall. Teresa går ner i sjön vårens första dag. Jag bara skriker. Öser vattnet ur allvädersstövlarna. Säger förlåt. Säger vi börjar om.
Nu åker vi till förskolan!
En man på tuben kan vara vem som helst men också pedofil. Jag tycker att en vanlig man tar kort på mina döttrar. Jag ljuger och säger att vi ska av nästa. När vi går genom skogen hem händer det igen. Jag tänker på pappa. Hur hans barn dog. Han fick hämta kroppen. Flög flygplan med en 18-årig kropp. Jag vet inte.
Vad ska vi göra med alla 40-åriga kvinnor. Mammamagar i mammajeans. De kan inte föda barn och ingen gillar en kvinnlig chef. Det finns inget krig här. Det finns bara blodådror i ögonvitorna. En tonåring om natten. Atonal gråt bakom masoniten. Här i verkligheten finns bara hudvårdsprodukter som ska ta bort fina linjer.
Det finns nattis. Det får inte spricka. Man vill inte spricka. Man vill inte tappa det på barnen för de är både på nattis och dagis. Det är mummel i tunnelbanegången. Jag håller i min lilla flickas hand och datorväskan i andra. Min stora flicka går framför, sömndrucken.
Jag tycker att de är för nära spåren. Jag tycker att perrongen är för smal. Hur ska vi kunna passa alla? säger en vit kvinna i tidningen. Hon behöver vila. Det är sommar och en autistisk femåring har gått ner i ån.
De skjuter mot nattis. Gärningsmännen behöver vila. De kanske kan vara med på vilan. Här i verkligheten har de tagit bort straffrabatten. Här river de ut blommorna. Den mulliga jorden.
Jag ser två rävar på tre dagar
Varje hem ska ha ett piano
Min bror satt i mexitegelvillan
Spelade ett stycke utan noter jag stannade på plastmattan i marmorimitation.
Jag kan ingenting men jag kunde höra det han komponerat.
Memorerade det i 20 år.
25:e året är det glömt.
Den dödes privilegium är att vara tyst
Den dödes hastighet är baklänges.
Vill du hålla mitt centrum? Jag kan inte. Jag vet att det är fel att lösas upp. Jag vet att det är fel att lämna sina barn. Vara sentimental. Vara kvinna. Inte bara vara kvinna. Men som en inifrånrapport: det går inte att vara jag. Saker faller isär. Jag kan inte vara mamma. Det är för fint. Jag kan bara gå till en bar. Ett vidrigt krypin i mellanklassen där man begår äktenskapsbrott. Du hade herpes och jag tackade Gud. Jag såg dig bakifrån och du kollade dig i mobilkameran. Det var generande för dig. Omanligt. Flera timmar gick och till slut var vi så fulla att vi kunde knulla. På natten drömde jag om att jag inte kunde transportera hem mina barn. De saknade cykelhjälmar.
Trottoaren var obefintlig. En utvecklingsstörd 60-åring tyckte att min 4-åring var söt.
Det sover någon i skogen.
Ett rödrandigt täcke fullt med dagg.
Jan Stenbeck berättade att hans lilla biljoner var en täppa på baksidan av en sommarstuga att driva upp sköra blommor på, som kabel-tv på 80-talet.
Det är Marie bebådelsedag. Jag gör våfflor som blir blöta på berget.
Ser mina barn äta. Inte jag. För jag bantar. Det är absolut ingen fara.
Jag vill bara vara med mina barn. Att älska sitt barn är att vara med det. Men jag vill skiljas.
Min make väser vid några pinnar. Ett varningens finger åker upp.
Skogen är liten och äcklig. Och tuben fylld av stekos.
1.
Knopparna släpar det är maj för evigt.
Jag frågar chat gpt 4 om jag får lämna man o barn för en vålnad en vårkväll
Svält är det enda som hjälper. Att dricka non stop är det enda som hjälper. Det blir aldrig mörkt och där de hatar invandrare som mest är det som vackrast och jag måste bara erkänna det. Det är inte en besvärjelse. Det är bara blad. Jag är fortfarande inte ung. Snittad x 2. Mina akuta kejsarsnitt slår ut snabbare än rhododendron som ska bli rosa. Snitten är rosa. De är lila och grinar som ormar som grinar. Som rosa knorrar på rosa grisar. Två ljuslila tuber i relief på mammamagen.
2.
Jag har läst om mammamagen. På aftonbladet.se. Det är en plusartikel om hur man får bort den. Det är en ljus natt. Det är en ljus dag. Jag har mitt kärleksintresse på mobilen. Under en långhelg tältar jag med familjen. Runt om gifter sig folk. Det är vita körsbärsblommors regn. Det är äppelblom. Det är ett laga brott att stalka
någon. Det är också en hobby. Det är inte otrohet om inte någon kommer. Jag var så dum som trodde jag skulle kunna bli älskad av en yngre lång blond man utan pengar med alkoholproblem. Om det finns en själ lämnar den kroppen i juni. Jag frågar får jag lämna man och barn för en vålnad för en vårkväll.
Solen är en klump. Även fostret och mensen. Jag har träffat dig nu. Ett du i texten. Mitt äktenskap är formaterat och vi är i punkten då allt ska gå åt helvete.
Jag är i en grop. Det finns liljekonvaljer i förorten. Det finns blommor utanför våra fönster. Och ett tecken på himlen. Jag får inte tro på tecken. Poesi är bara ett sätt att vara psykiskt sjuk. Att det är meddelanden och inte bara vanliga skyltar i lokaltrafiken. Att det finns mening. Jag är bara en av alla svenskar som blir glad av våren.
Men jag är också mor och det är mors dag och mina flickor är bäst.
Den stora har ritat ett kort och den lilla har köpt ett kort på en apa som äter en banan. Jag var full i natt. Jag åkte über fyra gånger i natt. Jag åkte hem till dig. Jag låg bredvid dig en timme. Vi hade alla kläder på oss och jag frågade dig frågor om allt jag kunde komma på för vi hade bara en timme och du kysste mig. Jag tog en über hem igen. Trampade på liljekonvaljerna. Gick in och sov och vaknade till mors dag. På kvällen var min man ett riktigt svin och precis då, när jag hade tänkt lämna dig, för att du förstörde vår familj, fanns ditt namn som ett grattis, bokstäver, ovanför mitt huvud.
Jag har funnit kärleken. Jag vågar inte skilja mig. Jag är rädd att min make tar döttrarna. Vet att det låter skrytigt, men jag har två döttrar. Glänsande kalufser. Ögonfransar att dö för. Hela paketet.
Och på ett bevis jag beställde från Skatteverket står det att jag är vårdnadshavare. Jag förtjänar inte det såklart. Ingen ska behöva kalla mig mamma, men en flicka kan drömma och jag drömmer om er. Hur ni inte försvinner. Hur vi drar anekdoter på tunnelbanan och skrattar åt hur små ni var alldeles nyss och bet mig i bröstvårtan.
Syrenträdet, kastanjens vita klasar. Fågelsången är hysterisk, så här års, men mest just nu. Solen går upp. Jag föll i en järntrappa. I en secondhandaffär. Fick med mig två klänningar, en omodern damsko. Jag la mig på en parkbänk. Gick till biblioteket genom juni. Jag blev knuffad av en demon. Spräckte mitt bäcken för att minnas att jag inte var död. Jag tar inte morfin för jag är en god mor. Våren är en fara. Jag skyller inte ifrån mig. Jag är så här dålig. Men jag visste inte att kastanjernas klasar doftar, men det gör de. Det finns blåeld. Det är bra att pionerna är doftlösa. Det är bra att gullregn är giftigt annars hade folk … Jag vet inte. På sociala medier har jag sett folk göra sirap av syrenens nektar. De lägger den i sprit. Gryningen är både dag och natt. Den är alldeles vit. Jag har koll på den 03 varje dygn. Blommornas uppvigling. Ljusets nej. Riddarsporre. Nåt med löjtnant. Det pinsamma med magnolian är att den saknar blad. Min älskare sover utomhus. Här utanför på innergården. Under alla lila och vita syrenträd och en enorm kastanj och körsbärsträd på en träbänk. Jag var full igår när jag kom hem och lade mig i sängen med kläderna på bredvid min make.
När grönedräkten skänkts och större björkars kronor likt permanentat hår svalla i de rika villaområdena och andra klena björkar skymmer plåtlådor och gula baracker vid järnvägens linjer, där landskapet mest är industri, innan det blir hus och människor, vandrar jag en morgon. På natten drömmer jag om rosenträd i chockrosa och en kör som sjunger detta torg har sorg. På kvällen visar de människor som måste låtsas ha sex i ett fängelse med plastpåsar på huvudet. Nakna med snara runt halsen och löftet om avrättning om de trillar nerför en box. Din död är i allt så jag vet hur det känns att vara med i krig. Det är den tunga, gröna våren och tv:n och allt trä inomhus och allt trä utomhus.
Min förälskelse är en triangel i skogen
Alldeles i skugga
Jag går ner i svart
I tjärn och helvete snårigt
Det är perfekt att lämna sin familj
när man fått två missfall
två aborter
gått i parterapi köpt ett radhus i den enda närförort till Stockholm där alla röstar
rött
där det anses vara fel med mobiltelefoner för barn
Våra grannar är blonda och vänster och snör på sig längdskidorna utan problem
Man blir alltid kär i ungdomsalkoholister när man tecknat bolån Räntan galopperar. Rektangeln. Den lilla trädgården är täckt av snö, så ingen kan anklaga mig för vanvård, än, och det är inte det att jag inte kan se mina barn i ögonen. Jag ser dem. Jag ser in i deras ögon. Vad betyder vidgad pupill? Jag sa ju att detta var helvetet.
Två juggar på picknick bråkar i skogen
För gamla för att passera som ett ungt kärlekspar
En kuk hänger ut
En byggare med hängbuk pissar i gläntan
Det är fuktiga täcken i löven
Det är toalettpapper på toppen
Det finns ingenstans att vara ifred
Och det är nog bra
För i Dagens Nyheter nämner de en 11-årig flickas självmord som
om det var en nyhet bland andra.
Jag har sån himla stor lust att kliva ur min aura av fett.
Jag vill så gärna inte bli avvisad av en ung vacker man.
Vill du veta hur det är att ligga med en kvinna som fött två barn, jag menar tre, frågar jag med många emojis så han inte ska bli dödsskrämd.
Ett dödfött smiley face.
Han är så otroligt vacker. Han är student på SU . Han beundrar mitt arbete. Tror jag.
Vill du veta, frågar jag för jag vet att han vill veta. Jag lutar mig på statistik
milf kommer på femte plats av mest eftersökt på pornhub. Lesbiska kommer etta och det kan jag verkligen förstå.
Mitt kön är mörkrött och fruktigt som fruktkött. I mörka könets mörka skog. Gladans vinge. Över åkrarna ett eko. En skugga över ansiktet. Du sände mig ett dm. Det är en takt i natten. En ram medan rhododendron var blekrosa. Den slog ut i blixten.
En blöja i solen
En sax som stängs
Det är augusti
Pupillen i brunnen
Alla barn med alla bananer
En studentlägenhet med spräckligt aprikost golv att lägga sig och gråta på.
Det är sommar. Flugor och sperma i lakanen. Kött och cigaretter i trädgården. När jag vände mig om växte soppar upp och när jag vände mig igen var de där, smutsiga, och porösa, som jag. Jag drack hela natten och om jag ska vara ärlig, jag sa att jag skojade när jag sa att jag skulle äta flugsvamp till frukost, men jag skojade inte. Jag filmade min väg mot dem med mobilkameran. Jag är barfota i det mörkgröna gräset. En POV där de giftiga svamparna är teenage girls och jag är en man med stånd som stönar och vill dö.
Jag hatar mitt hemliga liv med mina 2 döda bebisar och man och barn och älskare
De får mig att känna mig så kvinnlig
Det luktar skarpt
Skarp sill
Surströmming
Sopparna har muterat
deras gula porer blåser ut och in deras ändrade kroppar
Flugsvampen vid entrén
De är 3 stycken när jag är tillbaka.
Jag stänger fönstret
Jag ligger i en rund säng tillsammans med en cowboy-boot i ljus
mocka jag hade hoppats att du skulle säga något om.
Ren tvätt och smutstvätt
Jag undrar om ett djur har dött utanför.
Jag undrar om det är de rökta räkorna med aioli jag och min make
åt i fredags när vi skulle fira ett kliv i karriären. Varför la han skalen utanför vårt sovrumsfönster?
Dina armar lyser i mörkret och det spelar ingen roll att det är för att du går på gym varje dag
De är så vackra att jag gråter
och när du knullar mig ser du allvarlig ut. Ursäkta språket. När du ligger med mig ser du frågande och sorgsen ut och jag vill också
gråta. Alla tjejer gråter alltid efter sex. Men inte jag med dig! Det
är första gången.
Jag kommer hem 02 på natten trampar på sopparna och flugsvampen och löven och kottarna
En natt lade jag mig på barren
Jag bad dig slå mig
Jag ville bli inlagd
Jag ville få en säng på sjukhuset
För jag kom hem 02 och mina änglar.
Mina vackra barn
De är flickor
Flickor!
De är jordens glitter
De är stjärnor dagtid
låg och sov tillsammans för att de måste dela rum
och min man låg full med kläderna på för han hade somnat vid
nattning
för han är också olycklig
och jag la mig bland kläderna i sängen.
Trädgården full av flugsvamp
Det enda som är sant är dina ögon.
Din blick underifrån mig
på parkbänken i natten
Då du ber mig alldeles tyst
Jag vet inte
Jag är ett guppande plommon
I det genomskinliga havet sväller havets gelé.
I min familj är vi paranoida.
Det är emblematiskt.
Jag klänger mig fast vid en pung
Vi kan säga som en kängurus unge
Bara för att jag har fått ett enda dm
biter som en bäver biter näver
Jag trivs rätt bra med att vara pervers det är de andra som har problem med det.
Jag är en kviga som ligger och guppar i vassen
Jag svalkar mig
Jag har mina barn nära
Jag nattar dem och somnar med dem varje natt
Varje natt när det är min natt
Sluter jag min bål runt deras krökta ryggar.
Menar inte att prata trojanska cykeln. Jag vill bara ge några alternativ. Surra fast mig vid en mast? och låt repet skära genom huden.
Som när du bet mig. Det blev så trevliga märken i fläsket. Lila tänder i hullet. Ett adelsmärke!
Jag berättar för att jag vill skryta om att en annan människa har tagit i mig.
Bevisen sinar.
Men även
En spruta i röven.
På Karlavägen idag.
Det var en barnmorska med smakfulla fillers som kötta.
Du gav mig gonorré. Jag ska inte klaga. Det fick mig att känna mig ung.
Som att jag inte är död.
Imorse tejpade jag mina glasögon som Christer Pettersson.
Jag gick till tuben.
Jag höll min lilla dotter i handen och lämnade henne på dagis. Hon sa gå inte när jag gick. När kommer du tillbaka, frågade hon. Tidigt sa jag. 10? sa hon. 4, sa jag. Hon blev lugn. Hon kan inte klockan.
Det ringde ett 08-nummer.
De sa att jag att jag var tvungen att ringa alla jag hade … bazz.
Jag har bara älskat en, svarade jag.
Det svarade de inte på. Det kan jag förstå. Det var barnsligt.
Det är inte vad de håller på med på Centrum för sexuell hälsa. Så jag
sa: Tror ni att han har varit otrogen? Han har varit otrogen, svarade jag mig själv. Jag var så duktig som inte grät där vid Karlaplans sprutande fontän.
Det är september nu och träden äger fortfarande sina löv. Jag gick under dem. I det som måste kallas dis. Jag satte mig på en mörkgrön vacker träbänk, för på Östermalm har de fortfarande vackra mörkgröna träbänkar med ryggstöd för uteliggare att sova på och kärringar att sitta på, men jag lyckades inte sitta. Jag flöt ut som ett människoskräp och grät. Jag ropade på mamma, stackars troll. Men mamma var på annat håll, hon fick BPD när hon var 20.
Om man följer munnens strålande ring. Linjerna från läpparna. Ciggkärringens sigill. Då kan man ta en kniv, det blixtrande stålet, i, säg en japansk kökskniv och skära längs rynkorna i mitt ansikte som en smällkaramell. Jag är ingen joker. Jag är en sörjande dam. Tjock och trind utan att vara god. Jag vill ingen illa. Jag råkar bara befinna mig biologiskt i kvinnans libidinösa pik. Det är äckligt. Jag erbjuder därför alternativ. Spetsa mig genom tjocktarmen på en påle. Slå mig ;) Säg att du älskar mig och svara inte på sms.
Min flicka är på Lucky Bowl. Det är kalas. Det finns en tid att passa. Det finns någon som är påklädd! En sjuåring med en utsträckt hand. Jag går i hypnos för att kunna svara när hon talar med mig. Hon berättar om att de har popcorn på fredagar i aulan. Inte bara hennes klass utan alla ettor har det. De ser en film som heter Ja-dagen med hon som blev dumpad av han som gift sig med J.Lo nu. I alla fall, i den filmen får barnen bestämma allt och jag har en uppgift och det är att säga vad kul den verkar bra.
Jag dricker babyccino med min baby. Vi träffas på kafé. Det är nåt med att jag önskar att barnet var barn. När barnet var barn varade en minut. Hon var blodig. Sen blev hon söt. När hon var två minuter blev hon kvinna. Och min bebis såg på mig. Det var pinsamt. Hon hade inte lärt sig att mingla än. Hon var allvarlig. Mormor ger henne läppstift. Clémentine frågar varför och jag skrattar och säger att barn är för roliga.
Utspottad från det aprikosa.
Psykreformens persikotegel.
Det man gör i lägenheter är att vänta.
Min famn är en tavla mellan bröstet.
Mina armar. Mina döttrar. Min son. Min bror.
Trädgårdens mjuka fyrkant.
Det är
grön frost
Ett hölje
styvt strå ljuslila rör
Det är bruna stammar.
Den döde sitter i en plaststol utan dyna och läser Idioten bland bråte
Ett brunt plank.
Det är radhus i Akalla
Det är chilenare i centrum
Det är ljung på fältet.
Iglar på anklarna
Yngel i det bruna
Ditt hopvikta namn
Jag kan inte se in i framtiden
Därför visste jag inte hur det skulle vara att vara ifrån mina flickor
Jag är det nu
Det går inte.
Moderkakan är ett sår
Ingen sa det.
Jag googlar mitt i natten
Efter att man har fött barn tar det tid att läka.
Två män har delad vårdnad om mig. Jag har varannan vecka med mina pojkvänner. De är för gamla för att bli kallade det. Och båda
är lika gnälliga och jag är jätteattraktiv och snygg.
Chillande sfinx
Jag vann parterapin
Jag har hela paketet.
Älskare hus barn man
Allt utom hund
Jag vill bli intuberad.
Det står i tidningen att 13000 bebisar dött
Här med. Här, här med.
Det har dött en bebis här
En svart diamant som jag kramar i fickan ett kranium i papperskorgen.
Flera gånger om fyllde min make lägenheten med rosor för det ska äkta män göra.
Lägenheten kan du få och bilen. Du kan få de handdrejade skålarna och Aaltovasen för den stal jag av en kvinnlig akademiker från Dalarna.
Vad gör vi med barnens hår? Ska vi klippa av det? Dela upp mellan oss?
Jag behöver en hjässa om natten.
Hur ska vi göra om de varma kropparna växer?
Linjalerna i dörröppningarna?
Har de nåt mot kylan?
Jag kan ta de röda hängselbyxorna som Teresa vägrade ta av sig under sitt tredje levnadsår. Jag kan sova med dem. Jag sover med dem.
De rånar oss. De rånar oss. Goretex är bara till för pojkar. Jag önskar att min sjuåring fick vara ett barn. Vi verkar värna om sorgkanterna.
Naglarna. Ingen av oss flickor tvättar händerna. Ingen säger till oss.
Vi går upp 6. Ett slott av tandkräm. Tar röda varje dag. Vi byter i Gamla stan varje dag. Min fyraåring har samma hy som våren. Min stora flicka har fått löss. Mobilen lyser upp hårbotten. Östersjöns lockar. En storm på kudden. Det är en utandning. De somnar omlott på mig på tuben hit och dit. Mitt kött och blod i knät. Jag har så lite pengar. Jag måste vara med mina barn.
Jag vet inte om mitt barn fryser eller sover på natten. Jag ringer på morgonen och frågar var du vaken i natt? Du var vaken va? Som jag? Jag låg vaken och tänkte på att du var vaken.
Jag var inte vaken, säger hon. Och jag är stolt över hur välartikulerad min fyraåring är. Pappor är lika bra föräldrar som mammor.
Dessutom är jag inte bra. Det gör pappan extra bra.
Tittar till höger vänster höger igen. Äter mellanmål kl 14. Han vet
att den lilla blir kall lätt och att den större gråter på kvällen. Han vet att halvfabrikat är dåligt. Att den lilla tycker om att man kittlar henne. Han vet väl att den stora inte har någon kompis i nya klassen och att man varje dag måste fråga hur hon haft det i skolan och att hon först säger bra, men sen berättar om hur de går ifrån. Han måste veta att den lilla är helt maktlös på dagis. För att alla barn är helt maktlösa på dagis och överallt.
Den förlorade sonen
Jag vaknar 04 på lucianatten.
Jag bara öppnar handen och där har jag mobilen.
Jag skriver till min make.
Han bor på hotell nu.
Har du hört liknelsen om den förlorade sonen? frågar jag.
Har du läst parabeln?
En man har två söner. En son försvinner. Tar ut arvet. Ligger med horor. Gör av med pengarna. Bor i ett skjul. Tar jobb som dräng hos en bonde. Kommer på att han kan arbeta för sin farsa likaväl, som ju är fårabonde. Sonen återvänder och söker jobb. Han säger att han förstår om pappan inte vill att han ska bo i hans hus.
Minns du vad fadern sa?
Du behöver inte jobba, svarar pappan. Jag ska ge dig pengar. Du är min son och du ska bo här.
Jag ska ställa till med fest. Jag ska slakta den gödda kalven till din ära och klä dig i högtidsdräkt och sätta en ring på ditt finger.
Jag har kommit på vad det betyder.
Den handlar om en förälder som försöker återväcka sitt döda barn till liv.
För det är aldrig så. Sonen kommer aldrig tillbaka och det hjälper inte med guld eller nåt. Fest. Nåt.
Sonen är egentligen död.
Fattar du?
Det är en önskedröm
om att den döda ska bli levande igen
Farsan går med på allt. Han gör allt. Det står inte, men mellan raderna fattar man att han ber till gud bara hans son inte ska vara död. Köpslår. Mutar.
Jag ska ställa till med fest. (bara du kommer tillbaka)
Du ska få den vackraste av högtidsdräkter. (bara kom tillbaka)
Jag ska offra det finaste lammet till dig som du ska få äta. (bli levande igen)
Själv skulle jag erbjuda sätesbjudning.
Bara han kommer tillbaka.
Får jag komma hem? skriver jag till min man. Det kan röra upp saker, svarar han.
Han dejtar en norsk kollega nu.
Snälla läs, skriver jag.
Jag är den förlorade sonen. Min bror är den förlorade sonen. Vår son är den förlorade sonen. Och vi vill komma hem.
Jag födde henne
Hon promenerade i mitt päron gick i födelsegången forslades i kanalen
Fyra år gammal vände hon om och gick in i skogen igen.
Hon gick över berget inte neråt
mot Västbergas bostäder inte hem
Min make plockar fram olivolja, parmesan och vin från det tillfälliga sortimentet ur sin svarta Fjällrävenryggsäck. Radar upp varorna på köksbänken. Lägger ut en ny duk. Vi ska ha gäster.
Var är Teresa, frågar jag
Hon, säger han. Jag gick i förväg.
Han springer ut i snön i t-shirt.
Jag lägger mig på golvet och tänker att det är inte bra för min sjuåring att se mig så här. Reser mig igen och i en rörelse får jag ner hennes täckjacka från kroken och säger ta på dig den här och gå upp i skogen och leta efter din syster. Jag tittar ut genom fönstret och tänker på hur jag ska ta mitt liv nu när ett barn har dött igen. Borta vid berget ser jag rosa röra sig. Alla ytterplagg för flickor har detaljer i fuchsia. Och jag går också ut. Och tar inte heller på mig ytterkläder. Teresa sitter på en bergsknalle. Säger tyck inte synd om mig. Jag bär henne. Hennes runda kinder är våta mot mina i den töande snön. Den kalla dragkedjan i overallen.
Vi berättar vid frukostbordet att vi ska skiljas
Min äldsta flicka reser sig med långsamma rörelser för att sedan störta nerför trappan.
Jag springer efter. Hon slänger sig på sängen hon aldrig sover i, i sitt rum hon aldrig är i. Jag springer efter. Försöker täcka henne med min kropp. Jag lägger mina armar över hennes rygg. Kinden över hennes skulderblads vingar. De darrar upp och ner. Flaxar i
takt med gråten.
Detta är som en filmscen, dissocierar jag.
För jag vill ha exit.
Jag vill att takpannorna ska ryka. Att det ska öppnas en lucka genom taket och strila ner ljus på oss. Vår omfamning. Jag vill att himlen ska suga upp mig där genom hålet. Jag vill bli upptagen till Gud, förlåten. Men det här handlar inte om mig. Det är mitt barns sorg och det är jag som orsakat den. Jag måste vilja orsaka den här smärtan. Jag vill orsaka den här smärtan. Det är oförlåtligt. Det måste vara oförlåtligt och jag får inte be om förlåtelse.
På tuben framför ett lesbiskt par, på gröna linjen in mot Söder, frågar min yngsta dotter du kanske har glömt något?
Vadå?
Att vara en bra mamma.
Vi är vana vid pappa nu, säger min äldsta dotter.
Vi är dumma mot dig, för du är dum mot oss, förklarar min lilla flicka.
Försäkringsbolagets skyskrapa blinkar ut ett rosa hjärta. Titta ut, säger jag. Jag har fixat nåt till er. De tittar på mig och säger nej.
Man kan gå mil. Man kan gå över åkrar för att försöka få det man vill ha. På nätter. På ängar. Dimslöja. Små små vita blommor i mörkgröna vaxiga buskar. Vete. Havre. Råg. Axen. Det gröna havet. Det sjuka gröna havet. Det är rågens ax. Det är en flyktväg. Så man slutar känna nåt. Att känna inget är en flyktväg. Jag känner ingenting. Det är groteskt att lämna sina barn. Det är groteskt. Det är perverst. Jag är pervers. Jag är grotesk.
Vid nattning faller Clémentine ner på knä på parketten. Hon bönfaller att vi inte ska skiljas. Jag får upp henne i sängen och undrar om det skulle kännas bättre om jag köper ett Mario Switch?
Jag har redan köpt en ny tv. Det var ett väldigt bra erbjudande på Elgiganten i Sickla. Min kille körde dit i en hyrbil och levererade den till övernattningslägenheten. Jag betalade. Min dotter säger att såklart hjälper det inte att de får ett tv-spel. Jag skäms för att jag tror så lite om henne och om sjuåringar i allmänhet. Du sa att du skulle komma på fredagsmyset, säger hon. Men du dök inte upp. Du sa att du skulle ha fördrink med oss och pappa. Du håller inte vad du lovar. Det är sant. Jag håller inte vad jag lovar. Jag gör vad jag vill. Jag väljer att vara med en man. Ligga med honom. Jag vill verkligen hellre det än att ha fredagsmys. Jag hatar mello. Men jag känner mig dum, för jag trodde inte att min dotter skulle märka. Jag tänkte att det inte var så viktigt. Jag vet inte. Jag vill dö.
Min älskare lämnar mig 01 mellan fredag och lördag en natt i februari. Jag ligger på en tältsäng i en övernattningslägenhet i
Gamla stan och vill dö.
Så i mörkret sträcks en bukett av lugnande emot mig. Det är två barn. Jag har två barn.
Jag har två flickor. Jag har två döttrar. Det finns två barn. Jag har två barn. Men det är inte alls så. Det är att en dag senare när jag nattar dem viskar den lilla godnatt pappa i luften.
Jag brer ut mig tunt. En presenning över sand. Det är nåt med erosion, varje år – nåt med rötter. Pudrig puts. Röd jord. Jag får tröst av en man utan armar och ben. Han är 2800 år. Han har ett kuk-V. Han har rustning. Han saknar huvud. Han känner inte till Jesus. Han är här. Han är hård. Han är inte vävnad. Han är inte blöt. Han är inte balsamerad. Han har inget ansikte. Han är tyst. Han kan inte säga någonting alls. Jag kommer till en strand. Lägger mig på tistlar. Ojar mig. Jag väntar. Jag är för liten. Jag får inte plats. Jag är upplöst. Jag är ensam. Jag har ingen familj.
Det enda jag inte ångrar är att jag tog notan och att du stoppade din kuk i min mun
Jag vaknade av att en röd lus vandrade på min oljiga panna.
Jag blev inlagd
Det är verkligen sant.
Jag borde legat på sjukhus hela vårt förhållande.
Du borde ligga med hon blonda från Handels.
Jag gick till berget för att meditera.
Det finns inåt inåt inåt.
Jag finns inåt inåt inåt.
Det regnar duschstrålar på den strukturella hårdplasten.
Det skingrar en sol.
Jag är bara jag.
Det finns inget utanför. Det finns inget utanför.
Mitt bröst är ett skrin.
Undvik mig. Undvik mig. Undvik mig.
Jag ler för att jag hörde nåt om att jag inte skulle kunna stå i en stråle av smärta?
Haha.
Att jag inte skulle kunna klyvas av smärta?
Klyv mig. Klyv mig. Klyv mig.
Lägg in mig.
Jag är Jesus.
Det säger de på psyket också att de är. Jag vet det för jag följde med mamma till avdelningen och talade med patienterna där de låg i sina sängar.
Det betyder bara att de kan stå i strålen som är smärta
när svärdet körs in i magen. Och ut igen
Haha. Klyv mig. Undvik mig. Det finns inget utanför. Ni finns innanför innanför innanför. Jag ska hämta hem er. Tre koppar innanför västen. Till brädden fulla. Innanför kavajen. Skjortan. Skinnet. Och snart en bostad. Jag lovar.
Varför är jag inte rädd i skogen. Bland djuren. Jag är inte rädd. Jag ville gå upp upp upp för stenen inte ner ner ner i dyn
Förbrukade glowsticks skräpar på barren. Äggstockar. Lysmaskar. Likmaskar. Berget är en stängd port. Jag kan inte ploppa fler stenar. Krossa fler kranier. Hallå Steinkind. Du är alldeles tyst. Dina ögonlock rör sig inte. Dina armar stelnade i en kram?
På ultraljudet syntes en svans. Man får det om man ligger med en djävul. Nä allvar man får det om man ligger med någon överhuvudtaget. Jag har rymt från min heminredning. Är där bara svartskallar får vara. Så skriv inte, berätta ingenting om SL :s fina innerstadsbussar. Jag kommer aldrig återvända till parterapin. Jag nattar en sten nu.
Det är vår. Det är Folkets Kebab och sperma. Det är sol i mars.
Vissa tror att ketchup innehåller blod och mild vit sås på falafel och kebab innehåller sperma. Inte jag. Jag är inte psykiskt sjuk.
Jag slickar mig om munnen och tänker på min inre värld.
Uärk den är så liten.
Ringarna upplöses i kvistar i höftens rundel. Vad går att rädda?
Sommaren? Årsringar? Inlärningen? Matintaget? Hetsen?
Utseendet? Spårar striae.
Det finns inget intakt med moderskapet
Barnet är
och jag måste förlora det.
En obekant sol lämnar oss inte ifred. Himlen är babyblå. Det går inte att huka i mörker. Alla radhus som inte har skiljt sig har inte vildvuxna trädgårdar. Vår rektangel ser helt pundig ut. En ruta av virvlande hö. Kanelbulleformationer som mina flickor hoppar i.
Det gula gamla gräset från förra året. Hästtagel. Deras rågblonda hår. Jag måste borsta det. Jag har inte satt min fot i trädgården den här våren. Inte satt lökar. Inga frön i jorden. Inga knoppar skjuter.
Det finns inga blommor. Bara skjulet som blinkar i dagen.
Snön är borta sedan länge och nu går det att se trädgården.
Det är maj när jag kommer tillbaka. Jag ska hämta barnen.
Solen lyser på radhuset.
Så kommer jag tillbaka.
Jag går mellan rummen.
En man har städat.
Barnen har skärmtid.
En träningsväska i svart stark nylon står packad i hallen
I en ljusgrå modulsoffa, sån som alla har, sitter flickorna och tittar ner.
Det är små blommor i rabatterna. Det är en närförort med röda åsikter. Det är gängvåld på nära avstånd, men inte här. Det är churros på torsdagar. Det är Folkets hus. Det är ett centrum. Det är två pizzerior, två godisaffärer och ett surdegsbageri. En politiker håller tal framför det akut gula gullregnet. Höghusen är ljusgrå. Vilda syrener hänger över en asfalterad väg. Det är grenar i gångbron, där en människa hängde dagen efter nyårsdagen. Det finns ett fält med maskrosor. Stängsel runt fotbollsplanen. Det ligger vaniljiga kronblad på marken. Honungsrosen är nästan utblommad. Nu blommar nyponrosor. Knopparna är så små. Taggiga kvistar väller in över trottoaren och jag säger akta till mitt minsta barn när vi går till tunnelbanan, men hon säger att hon tycker om taggar, att hon är vän med naturen.
Epilog
Jag är tillbaka.
Du är infångad i min blick.
Den bildar en fyrkant
Det är en hage jag bär i ögonen.
Jag säger inget om det för jag vet att
du är för stor för den nu.
Du:et är en flicka. Och nu är du hos grannarna.
Clemenza!
Min exmake har försvunnit med norskan.
Det är påsklov
och femåringen är sjuk.
Vi är bara hemma.
Vi går aldrig ut.
Vi gör aldrig något.
I hemlighet är det de lyckligaste dagarna i mitt liv.
tidigare utgivning
Naturen, 2009
Rich boy, 2018
D e kroniskt, 2022
www.albertbonniersforlag.se
isbn 978-91-0-080497-8
C o PY rig H t © Caroline Ringskog Ferrada-Noli, 2024
o M slag Bodil Gustafsson Fürst
3d-ele M ent o M slag Martin Christensen, 3D-bilder: »Pile of torn trees«, © matousekfoto; »Moon flower«, © ostrich; »Stylized Low Poly Flowers Pack 01«, © Creative Trio; »Dry Flowers Bouquet«, © 3DSCANFR (sdrn); »Rose blue 3D model«, © dufe; »Stylized glowing mushrooms«, © RiZoRuS77; »Single flower / Rose Blue«, © GardenBee
trYCK ScandBook ab , Falun 2024