- KVINNA JAG HAR MÖTTCHLOÉ

”Vår tids Hunger games”

Stockholm, 2022

– Jag såg Hunger games i går och det var som att polletten föll ner. Om det är någonting som beskriver världen vi lever i och influencerbranschen i stort så är det ju den filmen.

Chloé ställer två kaffekoppar på bordet.

– Alla scenarier stämmer ju in. Pressen att göra sig till, att tävla mot någon annan, att skaffa sponsorer och bli omtyckt. Det är sjukt.

Jag nickar.

– Och på något sätt är det ju inte de som människor som kämpar för sin överlevnad, det är ju de som varumärken. Det gäller att du lär dig spela spelet innan någon annan spelar ut din relevans, säger jag.

– Exakt.

Chloé nickar uppmuntrande. Hon har jobbat nära influencers i flera år. Både som manager och på agenturer, och jag behöver henne för att förstå den samtid vi lever i. Den som i snart tio år har haft influencers i toppen av hierarkin. Hon är dessutom en av de smartaste personer jag känner.

Jag tror att hon är något på spåren med Hunger gamesreferensen. För det vi ser är en bransch som nästan uteslutande definieras av blicken utifrån. Där ditt värde bestäms av antalet likes och kommentarer, av räckvidd och engagemang. Det kräver att du hela tiden är på tå, har fingret i luften. Är mer intressant än personen bredvid. Eller den som jagar precis bakom.

Att vara mer intressant än personerna i samma bransch kan verka ofarligt i sig. Men berättelserna finns där, ryktena med. Jag hör dem hela tiden. Om unga tjejer som offrat vänskap för att sno åt sig någon annans företagsdeal. Om hur människor fejkat relationer för att få exponering, ridit på någon annans framgång, och sedan lämnat dem vind för våg så fort deras egen relevans värderats högre. Spelet är minst sagt hungrigt.

Chloé reser sig för att börja koka vatten i en keramikkanna på spisen.

– Den visslar när den är klar, säger hon med ett leende. Hon är tyst i några sekunder innan hon fortsätter.

– Om man ska dra parallellen till ett vanligt jobb så är det så mycket som inte är hållbart med den här världen. På ett vanligt jobb har du kollegor, en HR -avdelning, du har en chef och strukturer för en bra arbetsmiljö. Men här skickar vi ut unga människor i världen ensamma, som dessutom är extremt formbara, och kräver att de ska ta ansvar för andra människor på en ytlig nivå och dessutom navigera genom det.

Chloé suckar.

– När vi lever i en tid där det finns gymnasieutbildningar för att bli influencer så kan vi heller inte säga att yrket inte har påverkan, säger jag.

Människor blir ibland provocerade av att jag benämner influencers som makthavare. De vill gärna säga att de bara är marionetter, att de egentligen inte har någon egen makt utan bara är redskap för någon annans. Att vi manipulerats att tro att deras reklamsamarbeten, likes och följare är att se som mäktigt.

Men påverkar du vad människor väljer att lägga sin tid och sina pengar på, då har du makt. Över hur de tänker eller tycker, känner eller agerar. Har du dessutom inflytande över en större publik – då är du absolut en makthavare. Att tro något annat är att skygga för verkligheten.

– Vad tror du influencers går sönder av mest? frågar jag Chloé.

– Att konstant känna sig otillräcklig. Du skapar en persona och du är ditt varumärke dag ut och dag in. Varje dag vaknar du upp och tänker: ”Okej, hur kan jag vara den bästa versionen av mig själv för att bli maximalt omtyckt?” Det är som att vara fast i högstadiet för alltid.

– Och du får absolut inte göra fel, säger jag.

– Absolut inte! Du får inte känna någonting. Du får inte klaga på någonting. Du ska bara … Det är som att du för evigt sitter i en loop av duktig flicka-syndromet.

Chloé pratar snabbt. Hon pratar alltid snabbt.

– Att känna ångest över sociala medier är inte en exklusiv upplevelse bara för att du är offentlig. Inte heller att ifrågasätta vem du är i den här världen. Men om du är offentlig kanske du inte har råd att rannsaka dig själv och nå insikten att du är en del av en struktur. Du och jag kan ju göra det. Men om det är ditt dagliga jobb att vara perfekt, då är det också det du upprätthåller. Influencers är inte dumma, men ibland lever de efter ett motto.

– Vilket?

– Ignorance is bliss. De kan leva ganska länge på att inte ifrågasätta sina beteenden.

Chloé ställer ner kannan och börjar veva med en sked i kopparna.

– Jag får inte igång Nespressomaskinen, det är därför det blir snabbkaffe, säger hon och skrattar.

– Har du havremjölk så överlever jag, svarar jag och bestämmer mig för att haka på hennes utläggning om att det går att vinna något på att spela dum eller ignorant.