Jenny Bicho Andrea Femerstrand

– Är du inte klar, Vilde? Du kommer för sent om du inte går nu!

Det är en tidig torsdagsmorgon och Vilde står i hallen. Hon letar efter sin nya vårjacka, men den finns ingenstans. Hon drar med handen och letar bland krokarna. Många jackor hänger där nu. På klädhängaren är det trångt sedan Magnus flyttat in till mamma och Vilde. Och inte bara där. I köket och badrummet ... Överallt är det proppfullt med saker.

Mamma har på sig sin blommiga morgonrock och en handduksturban över det ny­ duschade håret. Hon står med händerna i sidorna och följer Vilde med blicken. Hennes röst låter arg. frågar hon och böjer sig ner för att lyfta upp

– Men Vilde, varför skyndar du dig inte?

Blå i famnen.

– Jag hittar inte min jacka, säger Vilde sammanbitet.

Det är samma sak varje morgon. Mamma blir irriterad för att Vilde inte hittar sina saker. Mamma skäller för att klockan är mycket. Mamma blir arg för ... precis allt. frågar mamma och suckar.

– Tänk efter. Var hade du jackan senast?

Hon kliar Blå bakom örat.

Katten spinner nöjt.

Vilde känner sig allt annat än nöjd.

Men åh, varför måste du vara så sur hela tiden? Jag vet inte ... jag hängde väl upp den när jag kom hem, säger Vilde och försöker tänka efter vad hon gjorde av sin jacka i går.

Hon hade varit ute på gården tillsammans med Siri och Svea. De hade gjort en lång fälttävlansbana för käpphästarna och galopperat runt hela kullen. Winner hade varit så nära att vinna finalen när Svea och

Lady hade gått om strax före mållinjen. Åh, vad de hade haft roligt! Sedan hade mamma ropat ut genom fönstret att det var dags att äta. Och när hon kom in i lägenheten hade hon varit alldeles rödmosig om kinderna ... och dyngsur.

– Visst ja, den hänger på tork i badrummet! säger Vilde och går snabbt bort mot badrumsdörren, som är låst.

Vilde knackar försiktig på.

– Magnus! Jag behöver min jacka som är där inne, ropar hon genom dörren.

– En sekund! Jag är alldeles strax klar, hojtar Magnus glatt inifrån badrummet.

En liten stund senare står Vilde vid ytterdörren och ropar hej då in i lägenheten.

Mamma kommer ut i hallen igen.

– Okej, Vilding. Har du dina nycklar? Och mobiltelefon? frågar hon.

Vilde tittar ner och suckar.

– Jag vet inte …, mumlar hon tyst.

– Vadå vet inte? frågar mamma. Hon suckar och skakar på huvudet.

– Men åååå ..., fräser Vilde och går med bestämda steg mot sitt rum med ytterskorna på, trots att hon vet att det retar mamma.

Hon rafsar runt bland alla saker som ligger på skrivbordet. Inga nycklar och ingen mobiltelefon. Hon tittar på sängbordet och där, under en teckning, hittar hon mobilen – som är urladdad. Oj, hon måste visst ha glömt att lägga den på laddning innan hon somnade i går kväll.

Vilde tar den avstängda mobiltelefonen i handen och går ut i köket. Hon tittar på köksbänken och på köksbordet. Inga nycklar. Mamma kommer ut i köket. Hon håller upp handen framför sig och i den dinglar Vildes nyckelknippa.

Är det den här du letar efter? frågar hon.

Vilde tittar på henne, men säger ingenting. I stället går hon fram och rycker nycklarna ur mammas hand. Sedan går hon med bestämda steg mot ytterdörren.

– Skynda dig nu, Vilde, ropar mamma efter henne. Om du kommer för sent till skolan måste jag nog ställa in påsklovet med Cleo.

Vilde stannar upp, men går sedan tillbaka in i köket och ställer sig framför mamma.

Vad menar du med att ställa in? Cleo har väl ingenting med det här att göra?

Mamma suckar och tittar på Vilde.

Hur ska jag annars få dig att förstå hur viktigt det är att ta hand om sina saker och att komma i tid? frågar mamma och låter trött.

Vilde tittar på köksklockan på väggen.

Hon ser att hennes första lektion börjar om

12 minuter. Om hon springer hela vägen så kanske hon hinner.

Hon vänder på klacken och rusar genom lägenheten och öppnar ytterdörren med kraft. Hon hör den smälla i väggen bakom sig, men hon hinner inte vända sig om för att stänga den utan springer nerför de två trapporna. Det ekar i trapphuset av hennes klampande steg.

När hon kommer ut ur porten möts hon av den friska morgonluften. Solen har ännu inte hunnit värma gården. På asfalten ligger ett tjockt lager grus. Vilde stoppar ner nyckelknippan i väskan och sätter fart.

Trots att det bränner både i benen och lungorna när hon andas, springer hon hela vägen till skolan. Hon tänker att hon aldrig kommer förlåta sig själv, eller mamma, om

Cleo inte får komma och bo hos henne på påsklovet. De har ju planerat det jättelänge.

De får inte missa allt roligt som de ska göra och käpphästlägret som de ska gå på.

När Vilde kommer fram till skolan hör hon skolklockan ringa in. Med sina sista krafter spurtar hon över skolgården. Om mobiltelefonen inte varit urladdad skulle hon ha skickat ett sms till mamma och meddelat att hon faktiskt hann i tid. Vilde tänker att det var enklare när hon var liten. Nu är det så många saker man måste ha koll på. Tider och alla grejer. Tänk vad enkelt det var när man var bebis och inte behövde bry sig om någonting alls. När man blev påklädd och ompysslad, och ens mamma inte var så himla sur precis hela tiden.

Solen skiner över gräsmattan mellan husen.

På håll ser Vilde att Siri och Svea håller på att ställa fram käpphästhindren runt kullen. De har lagt sina jackor i en hög i gräset. Tänk att det redan har blivit så varmt att man kan leka ute i bara tröja! Det har ju inte ens varit påsk än. Vilde drar ner dragkedjan i sin jacka och andas in våren.

När hon nästan är framme vid kullen upptäcker Siri att hon kommer gående.

– Hej, Vilde! Vi sätter upp samma bana som i går. Vill du vara med? ropar hon.

Gärna! Jag ska bara lämna väskan och hämta Winner först, säger Vilde och börjar springa mot sin port.

När Vilde kommer in i lägenheten slänger hon först väskan på golvet innanför dörren, sedan springer hon in i köket.

På bordet ligger en lapp från mamma:

Hej! Kommer

Gårdagensstrax.rester står i kylskåpet om du är hungrig.

OBS! Din katt vill att du städar kattlådan iNNAN du går ut och leker.

Puss från mamma

Vilde suckar. Mamma gör alltid så där och låtsas att Blå kan prata när hon vill att Vilde ska göra någonting.

Hon snappar åt sig ett äpple ur frukt­ skålen och tar en stor tugga utan att skölja av det först. Hon varken orkar eller hinner.

Om hon ska städa kattlådan nu kommer

Siri och Svea ha hunnit leka jättelänge innan hon kommer ut.

Hon öppnar badrumsdörren och tittar på kattlådan. Den behöver verkligen städas.

Stackars Blå, Vilde har verkligen inte varit en så bra matte den senaste tiden.

Hon får dåligt samvete.

– Blå? Kom då gumman, lockar Vilde och tittar ut i hallen.

Blå brukar alltid komma och möta Vilde när hon kommer hem från skolan, men i dag har hon inte synts till.

Blå, var är du? lockar hon igen, men fortfarande kommer ingen katt.

Vilde börjar leta. Först i köket, nere på golvet bakom bordet vid tidningsinsamlingen. Blå brukar ibland ligga och sova där, men inte i dag. Vilde går vidare och letar i mammas och Magnus rum. Hon tittar under sängen och bakom fåtöljen. Ingen Blå där heller. Sedan tittar hon i vardagsrummet. Men Blå finns varken i sin korg eller under soffan. Vilde tittar till och med bakom soffkuddarna om katten kanske har gömt sig där. Det har hon inte. Blå finns ingenstans.

Vilde skyndar in i sitt rum. Hon letar överallt och under allt, men Blå är helt borta. Genom fönstret ser hon Siri och Svea hoppa nere på gården med Miss Blueberry och Aladdin, som är Sveas nya käpphäst.

Den jättesöta skimmeln med gråskimrande man var Sveas finaste födelsedagspresent och sedan dess får Lady nästan aldrig vara med när de hoppar. Vilde sneglar mot sitt stall och bestämmer sig för att hon inte alls ska ta Winner i dag, utan Lussan. Fast först måste hon hitta Blå.

När hon letat ett varv till i lägenheten tar hon upp mobiltelefonen. Hon tvekar innan hon trycker på bokstaven M, som i Magnus.

Hon hinner ropa på Blå ett par gånger till innan han svarar.

– Hej, Vilding, är det viktigt? Jag ska precis i väg på ett jobb och mamma är på läkarbesök, men hon kommer nog hem ganska …, börjar han.

Vilde avbryter.

Jag kan inte hitta Blå, gnäller hon och hör själv hur ynklig hon låter på rösten.

– Hon måste väl vara där någonstans.

Var har du letat? frågar Magnus.

Vilde känner plötsligt hur ledsen hon är.

– Jag har letat precis överallt, men jag hittar henne inte, snyftar hon.

Magnus röst är lugn och snäll.

Ta det lugnt, Vilde. Blå kommer fram.

Hon ligger säkert bara och sover någonstans.

Om du fortsätter att leta så kommer du hitta henne snart, säger han.

När de har lagt på går Vilde in på sitt rum igen och letar, men fortfarande ingen Blå.

Hon tittar ut genom fönstret igen och ser inte längre Siri och Svea nere på gården. Jackorna ligger kvar, men kompisarna syns inte till.

Plötsligt ringer det på dörren. Vilde springer ut i hallen och öppnar. Utanför står

Siri och Svea.

– Kommer du snart? Och kan du ta med några snören så att vi kan fästa bommen på det röda hindret? frågar Svea och kliver in i hallen. frågar hon.

Siri tittar förvånat på Vilde.

– Vad är det med dig? Är du ledsen?

Vilde försöker hålla tillbaka gråten, men det går inte så bra.

– Blå är försvunnen. Jag har letat överallt, snyftar hon.