Majas blomsterpyssel

Några dagar efter midsommar vaknar Pelle av att det smattrar mot fönsterrutan. Ett riktigt sommarregn har dragit in över Uppsala.

I dag ska Pelle hälsa på hos Maja, men han vill inte gå ut i det blöta vädret. Därför stannar han kvar inomhus och hoppas att ovädret ska dra vidare.

Tills slut orkar Pelle inte vänta längre. Han letar fram sitt paraply och springer hela vägen hem till Maja.

Usch, vilket hundväder! fnyser Pelle och skakar vattnet ur pälsen.

Det slutar nog regna snart, säger Maja. Vill du ha en kopp sillmjölk så länge?

Gärna, svarar Pelle.

Han följer efter Maja till köket. Ovanpå köksbordet står en vacker sommarbukett i ett glas.

Visst har jag fina blommor, säger Maja. Jag tog med dem hem från Marielund.

Jättefina, säger Pelle. Synd bara att man inte kan spara dem till vintern. Det är ju då man skulle behöva dem som mest.

– Fast det kan man faktiskt, säger Maja.

Pelle skrattar till och skakar på huvudet. – Nej, Maja, det går inte. Alla blommor vissnar efter ett tag när man plockar in dem.

– Inte om man pressar dem, säger Maja.

– Pressar dem? säger Pelle. Vad betyder det?

– Jag ska visa dig, säger Maja och reser sig från bordet.

Titta, här är min blompress.

Hon pekar på en trave böcker som är staplade till ett torn på golvet.

Ker B T

Michael Rönn

Lovisa Lesse

Pelle hade bott ganska länge hos Birgitta och Olle när Maja kom på sitt första besök.

– Kliv in, sa Pelle och visade hur kattluckan fungerade.

– Var är din familj? frågade Maja.

– Bortresta, sa Pelle.

Han förklarade att familjen hade åkt iväg på ett kryssningsfartyg och att de inte kunde ta med honom eftersom det var djurförbud ombord på båten.

– Vilken tur! ropade Maja från vardagsrummet. Man kan bli blöt om man åker båt.

– Det har du rätt i, svarade Pelle. Men det hade varit spännande också.

– Vad är det här? frågade Maja och pekade på ett stort fat med strömming som stod på golvet i köket.

Pelle berättade att familjens granne var kattvakt.

– Han kommer hit med mat varje dag, förklarade Pelle. Och det som blir över ger jag till katterna i kvarteret.

– Du är snäll du, sa Maja.

Maja och Pelle delade på strömmingen och när de var mätta och belåtna bestämde de sig för att gå till Biffens Deli för att dricka varsin kattelatte.

Några som inte var lika mätta var Måns och Bill och Bull. De hade varit ute och jagat råttor hela natten, utan att ha lyckats fånga en enda. Nu hade de precis kommit hem till Gropgränd.

– Vilken tur att vi riggade råttfällan med ost innan vi gick, sa Måns. Jag är vrålhungrig.

Men när Måns tittade i fällan var den tom.

– Var är råttan? fräste han irriterat. Och var är osten?

– Den är här! sa Bill och höll fram en tass.

– Och här, sa Bull och gjorde likadant.

– Dumskallar, fräste Måns. Ni skulle lägga osten i fällan, inte gå omkring med den. Nu har vi inget att äta.

– Vi har osten, sa Bill och Bull.

– Jag är väl ingen råtta heller! skrek Måns. Arg och hungrig gav sig Måns av till Biffens Deli. Där fanns det i alla fall alltid något att äta.