Om författaren Lars Fält har ett gediget intresse för uteliv och överlevnad och har lärt sig mycket av naturfolken, men det är främst via det militära han har utprovat sina praktiska kunskaper. Allt han skriver om är alltså väl utprovat. Trots uppväxten i skånska Malmö var det Sveriges norra delar som tidigt lockade. Efter värnplikten flyttade han tillsammans med sin fru Louise till lappländska Kiruna och en tjänst som yrkesbefäl vid Arméns Jägarskola. Flytten gick vidare från Kiruna till Karlsborg där Lars blev trupputbildare vid Fallskärmsjägarskolan och var drivande i utvecklandet av en överlevnadsenhet. Senare startade han Försvarets Överlevnadsskola, där han under många år har drillat värnpliktiga att uthärda de allra svåraste förhållanden. Lars Fält är en av de främsta författarna inom området och han är även erkänd internationellt. Han håller fortfarande välbesökta kurser inom uteliv och överlevnad, med deltagare från hela världen. Han har tidigare gett ut åtta böcker, bland andra kritikerrosade Uteliv med överlevnadskunskap, Vinterfärden och Friluftsboken. Hans två senaste böcker är Skogsliv – återupptäck kunskaper för naturnära liv och färder i skogslandet, som han har skrivit tillsammans med Bo Weslien, samt en ny, uppdaterad version av Vinterfärden, denna gång med titeln Uteliv på vintern, båda utgivna på Vildmarksbiblioteket.
Alf Lannerbäck Denna bok tillägnas minnet av Alf Lannerbäck (1929-2010), mästerlig illu stratör och en god vän. Lars Fält
5 Uteliv_sommar.indd 5
12-12-02 21.46.42
Förord När jordklotet återigen vrider sig mot norr börjar vårsolen smeka granskogarnas toppar och får dem att darra av förväntan inför den kommande växtsäsongen. Nedanför deras majestätiska kronor i de skuggfläckade svenska urskogarna vet jag att en själsfrände, en av mina äldsta och bästa vänner, kommer att sitta bredvid sin lägereld och uppmärksamma de finstämda förändringarna i naturen. Lars Fält är ett välkänt namn i Sverige, han är grundare av Försvarsmaktens överlevnadsskola och är i praktiken den som uppfann modern svensk överlevnadsteknik. Det är en förmån att känna Lars personligen, vilket jag gjort i knappt 30 år. Den före detta fallskärmsjägaren hade under hela sin långa armékarriär ett rykte om sig att vara en hårdför soldat, präglad av den miljö som bara medlemmar av ett elitförband verkligen förstår sig på. Hans omsorgsfulla utbildningsmetoder avspeglade en uppriktig hängivenhet för sina elever och deras välbefinnande. Lars var mycket angelägen om att hans soldater skulle bestå de hårda proven i överlevnad för att kunna återvända med stolthet och självförtroende. Han visste att han inte alltid skulle vara vid deras sida och därför måste övningarna i överlevnad vara hårda. Men det finns en annan sida av Lars. Under hans sträva yta finns en varmhjärtad familjefar med ett sinne för humor som är skarpare än hans egen yxa. Den Lars jag känner är en passionerad skogsman och fulländad yrkesman. Lars lämnade Försvarsmakten 2001 och därmed ansvaret för den militära överlevnadsutbildningen. Sedan dess har han fått möjlighet att uttrycka en mjukare, mer filosofisk sida av sin personlighet. Även om han är väl förtrogen med de senaste teknologiska framstegen i ämnet är det Lars passion för äldre kunskap och folklig tradition som inspirerar hans eget friluftsliv. Under de senaste 20 åren har Lars och jag arbetat tillsammans i Lappland med att utbilda i arktisk överlevnad och friluftsliv.Vi har delat goda stunder och hårda strapatser, under år av extremt kallt väder och år av abnorm värme har vi torkat våra strumpor över samma eld. Jag litar på honom, hans omdöme i svåra situationer är ofelbart. Med en telepatisk förmåga baserad på delade vedermödor kan jag med 100 procents säkerhet förutspå hans agerande i en krissituation, på samma sätt som han kan förutspå min. Lars bru-
6 Uteliv_sommar.indd 6
12-12-02 21.46.42
kar säga att vi dricker ur samma kåsa. Vi har båda färdats till öde trakter i Arktis och haft privilegiet att under perioder få leva med naturfolk. Men det som förenar oss allra mest är övertygelsen att traditionella kunskaper och färdigheter bara kan utvärderas genom att testas under egna långfärder. Lars är ingen skrytmåns, han behöver inte imponera med hur mycket han har läst. I stället öser han ur sin djupa källa av kunskap och praktisk erfarenhet för att inspirera och leda sina elever. I en tid när bokhandelshyllorna är överfyllda med självproducerade publikationer och ogenomtänkta expertböcker kommer Uteliv på sommaren att stå i en klass för sig. Den är författad av en man som delar med sig av visdomarna av ett helt liv i skog och mark. Ray Mears
7 Uteliv_sommar.indd 7
12-12-02 21.46.44
Innehållsförteckning Inledning 10 Friluftsliv på sommaren 19 Människans förutsättningar 12 Kroppens kaloribehov 14
Utrustning 17
Kläder 17 Fotbeklädnad 19 Huvud- och handbeklädnad 22 Sovsäckar och liggunderlag 24 Ryggsäckar 27 Tält 31 Friluftskök 38
Kniv, yxa och såg 42 Från sten till stål 42 Kniven 44 Yxan 52 Sågen 61
Färden 64
Orientering 66 Vandring 85
Kanoting 100
Att välja kanadensare 102 Kanotfärdighet 105 Kanotvagn 105 Bärning 105 Packning av kanot 109 Paddelteknik 111 Säkerhet 118 Färdas efter förmåga 121
Lägerliv 133
Lägerplatsen 133 Kroppens behov av sömn 134 Hygien 136 Insekter och andra småkryp 136 Vatten 137 Matlagning 144 Fiske 150
8 Uteliv_sommar.indd 8
12-12-02 21.46.45
Vilda växter 161
Björk 161 Tall 163 Gran 164 Bredkaveldun, smalkaveldun 164 Maskros 166 Ormrot 166 Älgört 166 Kärleksört 167 Mjölkört 167 Rölleka 168 Naturens skafferi 168
Elden 169
Att göra upp eld 169 Ved 170 Eldplats 170 Tändmedel 171 Olika eldar 175
Säkerhet 177
Överlevnadskunskaper 177 Vid olycksfall 180
Knutar - knopar - stekar 186 Allemansrätten 189
Att färdas i naturen 189 Camping 190 Övriga regler i skog och mark 191 Att färdas i skog och mark 191 Bad och båt 192 Ta med skräpet 192 Plocka blommor och bär 192 Håll hunden i koppel 192 Fiske och jakt 193 Eldning 192 Om du eldar 194 Begränsningar i allemansrätten 195
Register 196
9 Uteliv_sommar.indd 9
12-12-02 21.46.45
Inledning Meteorologiskt är sommaren den årstid när dygnets medeltemperatur överstiger +10 grader Celsius. Vår och höst är den del av året då temperaturen ligger mellan 0 och +10 grader Man räknar årstiderna i tremånadersperioder, där våren är mars, april och maj; sommaren juni, juli och augusti; och hösten september, oktober, november samt vintern december, januari och februari.Variationerna när det gäller temperatur kan vara stora i vårt avlånga land (157 mil) som är beläget mellan två av vädrets ”stormakter” det kontinentala vädret och det maritima. Än dominerar det ena, än det andra. Under maj månad kan exempelvis tre årstider före-
Exempel på årstidernas längd i södra, mellersta och norra Sverige.
10 Uteliv_sommar.indd 10
12-12-02 21.46.46
komma samtidigt, sommar längst i söder, vår i mitten och vinter i norr. Samernas indelning av året i åtta årstider skulle stämma bättre i norr: vårvinter, vår, vårsommar, sommar, höstsommar, höst, höstvinter och vinter. Dessa årstider är anpassade till rennäringen och saknar tidsprecisering som ändå inte stämmer i praktiken. För de flesta är våren och sommaren i södra Sverige och mellansverige med värme, ljus och växtlighet idealisk. Sommaren i norra Sverige är speciell med midnattssolen som lyser dygnet runt, hösten är fjällens tid med färgerna, kvällskylan och lite vatten i älvar och bäckar, vilket underlättar vadning. På våren översvämmas ofta älvar och bäckar i fjällen av smältvatten från de snötyngda bergen. I kombination med stark ström kan många älvar och bäckar då vara omöjliga att ta sig över. I dag när de flesta människor inte längre lever nära naturen är naturupplevelserna viktiga inslag i våra liv. Det enkla friluftslivet börjar ofta i närområdet som ofta bjuder tillräckliga variationer för att få ett meningsfullt utbyte i kontakten med naturen. Denna naturkontakt ger oss en insikt om oss själva och vårt förhållande till naturen. Den kan också bättre hjälpa oss att förstå den stora del av jordens befolkning som lagar mat över öppen eld och kämpar hårt för att överleva. Friluftslivet kan också ge oss inspiration till förändringar i livsstil och konsumtionsvanor. Att leva friluftsliv innebär alltså att man reflekterar över det liv man lever. I dag använder många naturen som en ”billig” rekreationsmiljö. Detta sätt att åka till naturen som åskådare innebär att man tar med sig så mycket av stadens prylar som möjligt för att ”känna sig som hemma”. Friluftsliv har i dag blivit ett felaktigt samlingsbegrepp för olika aktiviteter i naturen. Genom att utöva traditionella kunskaper inom friluftslivet levandegörs vår tidiga historia på ett realistiskt sätt. Vi är den första generation som förlorar mer kunskap än vi skapar. I denna bok definieras begreppet friluftsliv så här: Ett enkelt liv på färd ute i naturen, där färden är förutsättningen för upptäckter och intellektuell stimulans i en naturlig miljö. Därför bör vistelsen vara naturnära och så ursprunglig som möjligt, annars missar man upplevelsen.
11 Uteliv_sommar.indd 11
12-12-02 21.46.46
Friluftsliv på sommaren En nordisk sommar är i dag inte alltid vad den har varit, detta har vi fått uppleva under en följd av år. Under en veckotur på fjället, i skogen eller på vattnet får man räkna med både regn, blåst och kyla under någon dag. Med friluftsliv följer därmed också ett behov av ändamålsenlig utrustning. Kläder och övrig utrustning är viktigt, men dess betydelse får inte överdrivas. En frilluftsutrustning är något man ”bygger upp” under flera år. Alla har sina egna recept på den perfekta utrustningskombinationen. Detta beror delvis på olika erfarenheter och kunskaper. Även fysiologiskt finns det individuella skillnader som exempelvis kondition, ämnesomsättning eller kroppsstorlek – en del fryser mer än andra – en del behöver mer mat osv.
Människans förutsättningar Människan är ett tropiskt däggdjur som genom årmiljonerna skapats för att leva utan kläder i en temperatur av +27 grader Celsius. Då fungerar människans värmebalans och kroppen har en konstant inre kroppstemperatur på +37 grader, utan att ämnesomsättningen ökar vid vila. Vid hårt arbete kyler svettningen av den varma huden. För att uppnå samma jämvikt i vatten, måste vattentemperaturen vara +37 grader, beroende på vattnets goda värmeledningsförmåga.Vatten leder värme 25 gånger bättre än luft. Att vi människor trots detta kan leva och bo i ett kallt klimat beror dels på vår anpassningsförmåga, men mest på våra kunskaper att tillverka och använda skyddande klädesplagg, dvs hålla kroppen i värmebalans. För att kroppen ska fungera krävs energi (mat och vatten) så att hjärtat kan pumpa, musklerna utföra arbete och hjärnan fungera. Den mesta energin, cirka 70%, går åt för att kroppen ska hålla en inre temperatur på +37 grader (den så kallade kärntemperaturen) sommar som vinter. Människan kan därför vara aktiv hela året till skillnad mot många andra djur som är inaktiva under vintern. Fysiskt arbete öka kroppsvärmen och är därför ett snabbt sätt att värma upp kroppen på om man är frusen. Att kroppsrörelserna skapar värme ställer också stora krav på kroppens värmeavgivning. Kroppen får inte överhettas. Därför är det viktigt att människans värmeproduktion och värmeavgivning är i balans.
12 Uteliv_sommar.indd 12
12-12-02 21.46.46
Människans värmeproduktion och värmeavgivning samt energiåtgång vid olika aktiviteter: Hårt uteliv: 400–450 W (340–500 kcal).
Värmestrålning: Värmen avges direkt från huden till en kallare omgivning, även genom kläderna. Du kan känna en liknande värmestrålning från solen eller om du håller handen nära en eld.
Vila: 100–150 W (90–120 kcal).
Avdunstning: Värmen avges genom vätska som avdunstar. Detta sker främst genom svettning och blöta kläder som torkar på kroppen. Konvektion: Den uppvärmda luften närmast huden och mellan kläderna blåser bort av kall vind och rörelse.Varm luft är lättare än kall och därför strömmar den uppåt och bort från kroppen.
Andning: Energi förloras när den kalla luften inandas och värms upp i luftvägarna innan den når lungorna.
Sömn: 80–90 W (70–80 kcal).
Ledning: Kroppvärme överförs till kalla ytor. Kroppen strävar efter att värma upp platsen du sitter eller ligger på och leder därmed värme till det kallare underlaget. Extremt hårt uteliv: 1 500–2 000 W (1 200–1 700 kcal).
13 Uteliv_sommar.indd 13
12-12-02 21.46.47
Kroppens kaloribehov Vår kropp kan liknas vid en maskin som behöver bränsle för att fungera (kolhydrater och fett) men också reparation vid slitage och underhåll (proteiner och mineraler). En kalori är den mängd energi som går åt för att värma upp ett gram vatten från 14,5 till 15,5 grader Celsius. När man pratar om matens energiinnehåll används kalori (cal) eller kcal (en kcal = 1 000 cal). Numera används även enheten juole (j) (4,19 joule = 1 cal). I denna bok endast kcal. Födans energiinnehåll består främst av dessa tre näringsämnen: • kolhydrater – 1 gram ger vid förbränning 4 kcal • fett – 1 gram ger vid förbränning 9 kcal • protein – 1 gram ger vid förbränning 4 kcal. Mineraler och vitaminer behövs också för kroppens funktion. Om man planerar för en veckas friluftsliv behöver man bara koncentreras sig på energiinnehållet i maten och vattentillförseln. Det är först vid flera veckors uteliv man måste uppmärksamma vitaminbehovet och tillföra vitaminer.
Kolhydrater Kolhydrater som framställs från växtriket återfinns i vår föda i frukt, bär, potatis, bröd och mjöl. Detta är vår huvudsakliga föda (60%) då kroppen lätt tar upp energi från kolhydrater, speciellt vid ansträngning. Kolhydrater behövs också för fettets omvandling till energi och för hjärnans funktion, vilken kräver cirka 500–700 kcal per dygn från kolhydrater. Kroppens förråd av kolhydrater är cirka 0,5 kilo som lagras i muskler och lever. Levern omvandlar kolhydrater till glykos som förser hjärnan med energi via blodet. Om inga kolhydrater tillförs töms kroppens förråd på ett dygn vid lugn verksamhet.
Fett Fett finns i mat från däggdjur, fåglar, fisk, ägg och mejeriprodukter. Fettet har det högsta energiinnehållet av näringsämnena. Till skillnad från kolhydrater kan en större energireserv lagras på och i kroppen.Vi har normalt 10–15 kilo i reserv. Fettet ska även värma och skydda kroppens organ, speciellt vintertid. För att omsätta fettet till energi krävs vatten. Det är därför viktigt att dricka mycket när man äter fettrik mat och omvänt, ät inte fettrik mat om du inte har tillgång till vätska. Vid lugnt arbete kommer fet-
14 Uteliv_sommar.indd 14
12-12-02 21.46.47
tet att vara kroppens viktigaste energikälla. Om inga kolhydrater tillförs för omsättning av fettet till energi, speciellt vid hårt arbete, så förbränns inte fettet fullständigt och det bildas så kallde ketoner som utsöndras via utandningen och via urinen.Vid ofullständig fettförbränning kan man känna/lukta acetonsmak vid utandningen. Eftersom vi behöver syre till hjärnan, kommer kolhydrater från proteinet att omvandlas till glykos för hjärnans behov. Fettets energiförråd räcker upp till en månad vid vila.
Realmat smakar gott och ger snabb energi efter fyra timmars vandring i ett kuperat Tiveden.
Proteiner Proteiner finns i mat från däggdjur, fisk, ägg, mejeriprodukter och växter. Proteinerna används främst för att bygga upp muskler och reparera celler och vävnader som skadats.Vi har cirka 6 kilo proteiner lagrade i kroppens muskler. Protein används normalt inte för energi utom vid kolhydratbrist, då proteinet omvandlas till glykos. Om inga kolhydrater tillförs genom maten blir vi alltså av med 0,5 kilo protein (muskelvävnad) varje dag.
Vatten Människokroppen består till 70 % av vatten. Vi förlorar hela tiden vatten genom urinen, svettning och andning men också ge-
15 Uteliv_sommar.indd 15
12-12-02 21.46.50
Att kunna dricka rent vatten från bäckar och sjöar är Sveriges främsta naturtillgång som friluftsland.
nom förbränning av energi.Vi förlorar ungefär 2–3 liter per dygn vid lätt arbete. Kroppsfunktionerna är mycket känsliga för vattenbrist. En vätskeförlust motsvarande 4% av kroppsvikten, dvs 3 liter hos en man som väger 75 kg, försämrar arbetsförmågan med 50%. Generellt kan man säga att arbetsförmågan sjunker med 10% för varje procent vätskeförlust. Dödsfall har inträffat redan vid en vätskeförlust på 8% av kroppsvikten. Mätningar har visat att när vätskebristen överstiger 3% så börjar kroppstemperaturen att stiga proportionellt med vätskeförlusten. Detta innebär ökad fara för ”värmeslag”. Andra effekter av vätskebrist är orkeslöshet, pulsökning, illamående, huvudvärk och mörkfärgad urin. Alla dessa effekter kan enkelt elimineras genom att tillföra vatten. Det är därför viktigt att du planerar ditt vätskeintag under allt uteliv så att du dricker minst 3 liter per dygn. Vätska ska tillföras efter principen ”lite och ofta”.Vätskans idealtemperatur är 20–25 grader. Törstens intensitet indikerar inte den mängd vätska du ska dricka. När svettproduktionen överstiger 0,5 liter i timmen reagerar inte törstkänsla på det faktiska vätskebehovet.
16 Uteliv_sommar.indd 16
12-12-02 21.46.53
Paddlar och stenar som ersättning för tältpinnar.
Tips om tältning Vid hård vind eller lös mark kan det vara klokt att säkra tältspiken genom att lägga sten på dem. Lägg inte stenen över tältduken eller tältlinan då det är lätt att få förslitningsskador både på duken och linan. Får du inte ner tältspiken ”på rätta stället” i marken kan du använda paddeln eller en träpåk som läggs på tvären och hålls på plats av stenar. Detta system gör att risken för att linan ska nötas av reduceras. Undvik att lägga linor runt stenar. Detta resulterar oftast i att linan skavs av mot vassa kanter på stenen, i stark och byig vind. Det är viktigt att du lägger tillbaka stenarna där du tog dem, speciellt på fjället där vinden annars kan slita upp markvegetationen till stora öppna sår. Medför alltid extra tältlinor som komplement eller för att kunna öka stagningen av tältet. För att du ska kunna njuta av tältlivet behöver du erfarenhet men det beror också på din attityd till väta, blöta kläder och mygg. Det är inte alltid solsken och vindstilla, inget tält är helt kondensfritt och ingen tältplats är helt jämn. Detta uppvägs av friheten och säkerheten att välja sin egen väg och stanna för natten där man vill.
Tarp Inom det enkla och naturnära friluftslivet har tarpen (lättviktspresenning) flitigt använts framförallt i skogslandet och då ofta i kombination med en öppen eld. Detta är det perfekta skyddet att använda vid övernattning när man vill hålla regn och vind borta men samtidigt njuta av närheten till naturen. I dag tillverkas starka och oömma tarp i ultralätta ripstopnylon med hög rivstyrka. En tarp med ytan 3,0 x 3,5 meter väger endast 0,5 kilo.
36 Uteliv_sommar.indd 36
12-12-02 21.47.07
Vid skogsfärder när ved används till matlagning och för värme vid övernattning med eldstad, eller till kamin, är yxa och såg oumbärliga. Ett fodral med yxa och såg som enkelt kan bäras på ryggen gör att händerna är fria för till exempel vedbärning.
43 Uteliv_sommar.indd 43
12-12-02 21.47.16
45 Uteliv_sommar.indd 45
12-12-02 21.47.18
53 Uteliv_sommar.indd 53
12-12-02 21.47.23
Klyvning: Oftast är det lättast att klyva en vedklamp från toppänden. Hugg i kvist eller mitt emellan två kvistar så delar sig veden lättare. Håll långt bak på yxskaftet med raka armar och sträva efter att yxskaftet ska vara vågrätt vid klyvningsögonblicket.
Huggkubbe: Huggkubben är det bästa hjälpmedlet vid vedklyvning. Placera vedklampen på bortre delen av huggkubben. Om du skulle missa vedklampen så träffar yxan huggkubben i stället för marken där du står.
Variationer på vedklyvning: Ha två stockar som underlag och stå kraftigt bredbent med vedklampen bakom benen. Svinga yxan mellan benen. Du träffar vedklampen när yxan passerat benen.
Dubbel stock som underlag: En mindre stock framför en grövre hindrar yxan från att slinta mot dig och kan ersätta huggkubben vid vedklyvning.
Klyvning av runt virke: Ha en stock som underlag. Hugg försiktigt fast yxan i virket. Svinga sedan både yxan och virket mot stocken.
54 Uteliv_sommar.indd 54
12-12-02 21.47.24
Användning av kompass tillsammans med karta • Håll kompassen vågrätt i handen och lokalisera norr, vrid därefter kartan så att kartans norr pekar mot verklighetens norr. Jämför därefter karta och terräng. • Lägg kompassen på kartan så att dess kant (eller hjälplinjer) bildar en linje från den punkt man står på till den plats man ska till. Marschriktningspilen ska peka mot målet. • Vrid kompasshuset så att kompasshusets norr pekar mot kartans norr. Finjustera så att kompasshusets hjälplinjer blir exakt parallella med kartans meridianer (kartans tunna norr- och sydlinjer) – inte att förväxla med kartans rutnät. • Ta bort kompassen och håll den vågrätt i handen. Vrid hela kroppen tills den rörliga kompassnålen pekar mot norr på kompasshuset. Kontrollera att kursriktningen stämmer överens med karta och terräng. • Sök upp en punkt i terrängen (ögonmärke) som ligger i linje med kompassens riktning. Riktningen mot målet är nu det som kompassens fasta marschpil pekar mot. • Kontrollera med jämna mellanrum karta och kompass under förflyttningen och stega vid behov för att få avstånd.
72 Uteliv_sommar.indd 72
12-12-02 21.47.39
Förflyttningsteknik med karta och kompass:
”Passa kartan”: Under förflyttningen ska man ha kartan ”passad”. Med detta menas att kartan ska vara vänd så att den stämmer överens med terrängen.
Kartläsning längs ”ledstänger” Den enklaste kartläsningen är när man förflyttar sig längs ”ledstänger” som finns angivna på kartan. Bra ledstänger är till exempel vägar, bäckar, telefon- och kraftledningar, skogsbryn och dalgångar. Förflyttning längs ledstänger sparar både tid och kraft, så leta efter lämpliga ledstänger vid planeringen. Dela upp färdvägen Det är inte ofta den raka vägen mot slutmålet som är den snabbaste. Dela i stället upp färdvägen i flera etapper där etappmålen ska vara tydliga. Det kan till exempel vara sjöar, höjder och stigvägskäl.
74 Uteliv_sommar.indd 74
12-12-02 21.47.40
Att välja kanadensare Vilken kanadensare du bör välja beror på vilka vatten du vill paddla i, hur långa färder du tänker göra och hur duktig kanotist du är. Den perfekta kanadensaren existerar inte, du måste kompromissa mellan olika egenskaper för att finna en kanadensare som motsvarar dina behov. Kanotens form, vikt och längd är avgörande för dess användbarhet.
Form Kanoten saknar utstickande kölar, stabiliteten ligger därför i bottnens utseende – och i kanotistens egen skicklighet. För paddling i bäckar, åar och sjöar passar en kanadensare med rak köllinje och flat botten. Den raka kölen gör kanadensaren snabb och kursstabil. Den flata bottnen gör kanadensaren stabil i lugnt väder och ger stor lastkapacitet. För paddling i strömmande vatten passar en kanadensare med böjd köllinje och rundad botten. Den böjda köllinjen gör den lättsvängd, vilket är önskvärt i strömmande vatten. Den rundade bottnen gör kanoten stabil vid sjögång och strömmande vatten, (för den erfarne kanotisten).
Vikt En kanot ska kunna bäras mellan vattendragen. Därför bör vikten inte vara mer än 30-35 kg, helst mindre än 30 kg. Då blir bärningen ett välkommet avbrott i paddlingen. En tyngre kanot har sämre lastkapacitet, dessutom blir den också svårare att hantera i vattnet.
Längd Långa kanoter är snabbare än korta, men en kort är lättare och snabbare att svänga med. 15 fot (4,58 meter) är lämpligt för ensampaddlare – lätt att hantera och bära. 16 fot (4,88 meter) är lämpligt både vid enmansoch tvåmanspaddling. Den har begränsad lastförmåga när man är två. 17 fot (5,19 meter) är en lämplig långfärdskanot för tvåmanspaddling. 18 fot (5,49 meter) är lämplig för månadslånga långfärder med mycket utrustning.
Paddel Kanadensaren paddlas med enkelpaddel. Paddeln är ditt viktigaste redskap. Under en dags paddlande gör man tusentals paddeltag. Med paddeln driver, styr och manövrerar man kanoten. Många föredrar en paddel av trä för känslan, även om man kan skaffa en oöm paddel av plast.
102 Uteliv_sommar.indd 102
12-12-02 21.48.05
103 Uteliv_sommar.indd 103
12-12-02 21.48.06
Packning av kanot Det viktigaste är att kunna hålla utrustningen torr. Kanotpackningen ska också vara lätt att lasta i kanoten och enkel att bära vid landtransporter. All packning av kanoten sker när den ligger i vattnet. Försök få packningen att ligga så nära bottnen som möjligt eftersom detta ger en låg tyngdpunkt och en stadigare kanot. Största delen av packningen läggs i mitten på kanoten där det största utrymmet finns. I bottnen lägger du tunga saker som tält, mat, kök och liknande, i vattentäta säckar. Försök få kanoten så lågt packad att ingen del av utrustningen är högre än övre delen på kanotens sidokanter. Fördela övrig packning så att kanoten flyter rätt i vattnet. Den får inte vara fram- eller baktung eller ligga snett i vattnet när den är färdigpackad. Den blir då svårare att manövrera. Packningen placeras och surras därefter så att den inte ändrar läge ens om kanoten vickar till. Skulle lasten förskjutas under besvärliga förhållanden kan kanoten kantra.
109 Uteliv_sommar.indd 109
12-12-02 21.48.10
I skogen
På fjället
Med kanoten
Med kanoten Med en kanot och en tarp kan man bygga en kanotbivack. Genom kanotens form får du en ganska tät sida som skyddar mot vind och regn. Använd käppar eller paddlar för att spänna upp tarpen över kanoten. Det finns många olika variationer på en kanotbivack.
Kroppens behov av sömn Historiskt sätt har vår biologiska klocka varit anpassad till att arbeta under den ljusa tiden på dygnet och vila medan det är mörkt. Det märker vi – speciellt när vi sover ute – vid 4–5-tiden på morgonen, då börjar vi nämligen att frysa. Denna huttring i kombination med kärlsammandragningar av de ytliga blodkärlen är till för att öka kroppstemperaturen som varit sänkt en grad under natten. På så sätt förbereder sig kroppen för dagens aktiviteter.
134 Uteliv_sommar.indd 134
12-12-02 21.48.35
Olika eldar Beroende på vad man ska använda elden till, kan man använda olika slags ved beroende på vad man prioriterar – värme, ljus eller brinntid.
Riseld Denna eld är speciellt lämpligt när man snabbt måste torka kläder eller behöver ljus, men även som en improviserad nödsignal. Den går fort att ordna och utvecklar snabbt både värme och ljus.
Matlagningseld Exempel på lämpliga matlagningseldar är nyckelhålselden och jägarelden. Vid nyckelhålselden används glöden för matlagning och lågorna från elden för värme och torkning av kläder.
Övernattningseld Nyingen är en eld som brinner sakta, stabilt och länge. Den ger bra värme och relativt bra ljus. Vid övernattning måste man före mörkrets inbrott ha samlat in ved som räcker för hela natten. 5-10 stockar, beroende på tjockleken, behövs. Man bör också ha samlat in mindre späntad ved som ska användas för grundelden och för att understödja nyingen. Tillgång till ved är viktig när man väljer bivackplats med egentillverkad bivack.
Riseld
175 Uteliv_sommar.indd 175
12-12-02 21.49.08