Hägersten, Midsommarkransen och Västertorp

1. En fristad blir ett helvete

Eolshäll

I slutet av 1800-talet öppnade Eolshälls kuranstalt. Det var Sveriges första behandlingshem för alkoholister och hade en beskyddare i prins Carl, som ristade in sin namnteckning på berget nära bryggan.

I början av 1920-talet tillkom Hemmet för vanartiga gossar, som kallades Hället. Där skulle pojkar gå i skolan för att hindra att de hamnade snett i livet. Mycket talar dock för att det blev precis tvärtom, då det finns åtskilliga vittnesmål om missbruk och övergrepp innanför hemmets väggar. Missförhållandena har blivit omskrivna av både Per Anders Fogelström samt av Stefan Jarl och Jan Lindqvist i Dom kallar oss mods.

Idag är villan från 1880-talet den äldsta bevarade byggnaden i området, som numera är hemvist för Eolshälls 4H-gård och ett HVB-hem. En minnesskylt tillägnad barnen på pojkhemmet finns på ett stort ankare vid vattnet.

2. En trubadur lockar bostadsspekulanter

Hägersten

Hägersten var länge relativt obebyggt. Stora delar av marken ägdes av företaget Olsson & Rosenlund, som tillverkade byggmaterial och drev ett av landets största tegelbruk. På 1910-talet började företaget bygga hus i det område som idag är Axelsberg och man var också aktiv i anläggandet av en spårväg från Liljeholmen till Mälarhöjden.

Under mellankrigstiden avstyckades villatomter och för att locka spekulanter till det nya egnahemsområdet tog man fram reklambroschyrer med vackra beskrivningar. Dessutom anlitades Evert Taube som komponerade Hägerstenslåten, i vilken områdets natur beskrivs i lyriska ordalag. Taubes visa användes flitigt i marknadsföringen och fastighetsbolaget såg också till att gatorna fick namn efter olika sorters hantverkare för att tilltala den tänkta målgruppen.

Om det var den kreativa marknadsföringen eller det natursköna läget kan diskuteras, men Hägersten växte så att det knakade och på mindre än ett decennium femdubblades områdets invånarantal.

3. En gubbe får en halsduk

Västertorp

Stockholms största skulptursamling finns i Västertorp. Ett drygt tjugotal verk finns att beskåda och stadsdelen stoltserar också med flera andra utsmyckningar i offentliga miljöer. Många av skulpturerna sattes upp under 1950-talet och är skapade av unga svenska konstnärer. Initiativ till flera av dem togs av Olsson & Rosenlunds direktör Fritz H. Eriksson, som hade ambitionen att konsten skulle ha en folkbildande funktion och vara en del av människornas vardag. Hägerstensåsens kulturella förening, där bland annat skulptören Stig Blomberg deltog, stod för många av utplaceringarna och uppmärksamheten var stor när skulpturparken invigdes 1955 av Gustaf VI Adolf.

Skulpturparken är än idag till glädje för boende och besökare. Allan Runefelts skulptur Gubben och geten tillhör de mest omtyckta. Många barn har genom åren suttit på getens rygg, bredvid gubben som på vintern ibland pryds av både halsduk och mössa.

4. En skylt målas över

Personnevägen

Katarina Frostenson växte upp i Hägersten och har berättat att tunnelbaneljudet var som rytmisk musik för henne som barn. Den litterära debuten skedde i slutet av 1970-talet och hennes egensinniga poesi väckte uppmärksamhet. Flera diktsamlingar följde och hon skrev också manus till teaterverk och operastycken. År 1992 valdes hon in till stol nummer arton i Svenska Akademin och 2006 sattes en litterär skylt upp till hennes ära bredvid idrottsplatsen i Hägersten. När hon gick förbi några år senare upptäckte hon att skylten var övermålad och att citatet inte gick att läsa. Händelsen skildras i boken Tre vägar, där den första delen kallas Svartmålningen och har självbiografiska inslag.

Frostenson och hennes make Jean-Claude Arnault var länge ett aktat par inom svenskt kulturliv, men i samband med kampanjen #metoo 2017 anklagades Arnault för sexuella trakasserier. Året därpå fälldes han för två fall av våldtäkt och dömdes till fängelse. Svenska Akademin kritiserades hårt för sitt samröre med Arnault och utdelningen av Nobelpriset i litteratur sköts upp. År 2019 lämnade Katarina Frostenson Akademin.

5. En gärningsman sprider skräck

Hägerstensåsens tunnelbanestation

Under några månader från hösten 1991 och framåt härjade den så kallade Lasermannen i Stockholm. Med ett gevär med lasersikte sköt han sammanlagt elva personer med mörk hudfärg. Det sista av attentaten ägde rum på Hägerstensåsens tunnelbanestation, där han gick in på en kiosk och sköt ägaren. Då offren var slumpmässigt utvalda hade polisen svårt att hitta en gärningsman, men en iakttagelse av en bil ledde dem till John Ausonius. När han bevakades rånade han en bank på Hornsgatan framför ögonen på polisens spanare. Han anhölls och dömdes till livstids fängelse för mord, mordförsök och flera bankrån. Medieuppmärksamheten var enorm och blev inte mindre av att Ausonius misshandlade sina advokater. I efterhand har Lasermannens brott blivit föremål för flera skildringar i tv och böcker.

6. En badgäst sätter sig

Personnevägen 90

Utanför Västertorpshallen står skulpturgruppen Efter badet. Uthuggen i kalksten utgör den en soffa där man kan sitta i knät på någon av de sju personer som avbildats. Den skapades under 1970-talet och bland de avbildade kulturpersonligheterna finns Sara Lidman och Mao Zedong. Att han ingår har mött kritik och 2006 diskuterade Stockholms kommunfullmäktige om skulpturgruppen var att betrakta som en hyllning till den totalitära kommunistledaren.

Upphovsmannen Pye Engström menade att Mao på den tiden ansågs ha fört Kina ur fattigdom och att det vore underligt att censurera konst så långt i efterhand. Debatten har återkommit vid flera tillfällen, men än så långe är sällskapet som erbjuder en viloplats för hallens besökare oförändrat.

7. En konstnär tar sig vatten över huvudet

Hägerstensbadet

I september 2016 sprayades Hägerstensbadets utomhusbassäng med rödfärgad mandala-inspirerad graffiti. Det uppdagades snart att konstnären Saga Berlin låg bakom installationen, som kallades Uppfinn något eller dö. Hon hade också dokumenterat den med både fotografier och filmer.

Att sanera bassängen visade sig dock vara svårt. Färgen hade gått ner i betongen och hela bassängbottnen fick göras om. Incidenten fick stor uppmärksamhet och ledde till en diskussion om konstens gränser. Berlin, som året efter skadades svårt i terrorattacken på Drottninggatan, dömdes för grov skadegörelse och fick betala ett skadestånd på drygt tvåhundraåttiotusen kronor.

8. En kiosk rammas

Hägerstensåsen

Ibland är det de mindre händelserna som lever kvar i det kollektiva minnet. År 1955 parkerade en buss utanför Nisses kiosk i Hägerstensåsen och chauffören gick in för att handla. Av okänd anledning började bussen att rulla och rammade den lilla kiosken, vars ägare med nöd och näppe lyckades ta sig ut. Olyckan slutade utan personskador, men kiosken var mer eller mindre förstörd och fick byggas upp i modernare tappning.

För områdets yngre generation fick den otäcka händelsen i alla fall ett positivt efterspel. I kraschen spreds karameller ut över marken och det sägs att barnen tilläts att ta för sig av de skadade godsakerna.

9. En skandalomsusad rockare tar pappaledigt

Arvodesvägen

När en neddrogad Johnny Thunders, tidigare gitarrist i banden New York

Dolls och The Heartbreakers, stoppades från att uppträda i tv-programmet

Måndagsbörsen 1982 var det inte första gången som svarta rubriker med

Thunders i huvudrollen prydde löpsedlarna. Ett år senare var han åter i Sverige och från scenen i Södertälje fick han ögonkontakt med en tjej i publiken. Dagen efter presenterades de för varandra och därefter dröjde det inte länge innan Susanne Blomqvist flyttade ner till Thunders i Paris. Efter några år av kringflackande rockstjärneliv blev hon gravid och paret bosatte sig i hennes mammas tvåa i Hägerstensåsen.

När dottern var ett halvår gammal började Blomqvist jobba och Thunders blev hemmapappa och promenerade med barnvagn längs gatorna i området.

I början av 1989 flyttade han dock tillbaka till USA och två år senare avled han i vad som misstänktes vara en överdos, men som i efterhand tros ha haft ett samband med att han led av leukemi.

10. En regent sätter upp ett mål

Stora Aspudden z

Det kan kännas avlägset, men under flera århundraden odlades tobak i Sverige och 1724 lanserade kung Fredrik I ambitionen att bli självförsörjande. Plantager anlades på flera håll i landet och i mitten av seklet var tobaksodlingen landets tredje största industri. Söderort var inget undantag och en av de större odlingarna var Stora Aspudden, där man på fälten nära Axelsberg odlade tobak fram till början av 1900-talet.

År 1939 upphörde tobaksodlingen i Stockholmsområdet. Endast en av dåtidens tobakslador har bevarats och den återfinns i Vanadislunden i Vasastaden. Den sista svenska tobaken för kommersiellt bruk skördades i mitten av 1960-talet i Skåne.

11. Ett företag bygger en stadsdel

Telefonplan

L.M. Ericsson var ett av Sveriges mest framgångsrika företag och under första halvan av 1900-talet behövde företaget större lokaler för att kunna växa. Valet föll på det oexploaterade området Midsommarkransen och man anlitade Ture Wennerholm som arkitekt. I medierna hyllades det funktionalistiska industrikomplexet som stod klart 1940 och på taklagsfesten deltog femhundra prominenta gäster.

På fabriken i Midsommarkransen tillverkades växlar med koordinatväljare, en modern elektromekanisk teknik som kunde användas i automatiska telefonväxlar. LM Ericssons fabrik kom att dominera området och runt om växte ett slags företagsstad fram med bostäder, butiker och fritidssysselsättning för de anställda. När tunnelbanan drogs fram på 1960-talet döptes den nya stationen till Telefonplan.

Genom åren har anläggningen utvecklats och byggts till, bland annat med laboratorier och ett sjuttio meter högt torn som använts för kortvågsforskning. I början av 2000-talet lämnade Ericsson den k-märkta byggnaden, som då anpassades för andra verksamheter.

12. En institution svajar i havets vågor

LM Ericssons Väg 14

Konstfack grundades redan 1844 och är den största svenska högskolan inom konst, design och hantverk. Genom åren har många välkända namn studerat vid lärosätet, däribland formgivaren Gunnar Cyrén och konstnärerna

Sigrid Hjertén och Carl Milles. År 2004 flyttade den anrika högskolan till de k-märkta funkislokalerna i den tidigare LM Ericsson-fabriken i Midsommarkransen. Här finns förutom undervisningslokaler och verkstäder också ett av Sveriges största bibliotek inom områdena konst, konsthantverk och design.

Många Söderortsbor besöker den omtyckta julmarknaden och andra publika evenemang, men under senare år har Konstfack även fått uppmärksamhet av mindre positivt slag. År 2008 ställde Magnus Gustafsson ut sitt verk Territorial Pissing, som utgjordes av ett videoverk som visade skadegörelse av en tunnelbanevagn. Än värre blåste mediestormen när ett konstnärskollektiv krävde att utställningslokalen Vita havet skulle byta namn, eftersom namnet ansågs förtryckande och rasistiskt. Då professor Sara Kristoffersson skrev ett debattinlägg i frågan möttes hon av kritik från kollegor för att hon bidrog till en offentlig diskussion. När stormen lagt sig fick namnet vara kvar och Konstfacks ledning bad offentligt om ursäkt för hanteringen av en av 2021 års stora kulturdebatter. Året efter gav Kristoffersson ut boken Hela havet stormar, som handlar om konflikten.

13. En skyskrapa blir till smörrebröd

Telefonplan

Att bygga på höjden anses av många vara framtiden och 2006 lanserades Tellus Tower, ett sjuttiovåningshus vid Telefonplan ritat av arkitekten Gert Wingårdh. Planerna mötte starka reaktioner, däribland från Länsstyrelsen som påtalade att det höga huset riskerade att störa Försvarsmaktens tekniska system.

År 2016 presenterades ett omarbetat förslag där skyskrapan istället hade blivit två höghus med sjuttioåtta respektive femtioåtta våningar. Diskussionen tog ny fart och under hösten 2020 deklarerade Stockholms stadsbyggnadskontor att man inte längre gav sitt stöd till projektet på grund av konsekvenserna för riksintresset Stockholms innerstad och den omgivande kulturmiljön. Istället utgick man i den fortsatta planeringen från en grupp av hus med cirka 20–30 våningar.

Vad arkitekt Wingårdh tyckte om det framgick tydligt i lokaltidningen, där han jämförde förändringen med att ha chansen att äta japansk gastronomi och istället välja danska smörrebröd. De är visserligen också trevliga, men inte alls lika spännande.

14. En röd bankir påverkar utvecklingen

Midsommarkransen

Olof Aschberg var son till ett ryskt par som invandrade till Stockholm och byggde upp ett framgångsrikt möbelföretag. Han blev också själv entreprenör och kom med tiden i kontakt med fackföreningsrörelsen och Hjalmar

Branting. Aschberg såg en möjlighet i att låna ut pengar till arbetare som ville bygga egna hus och startade 1912 Nya banken, som skulle vara arbetarrörelsens bank. Förutom att stödja bostadsföretag erbjöds lån till industrier av olika slag, och de kunde också använda bankens mark i Midsommarkransen.

Redan efter åtta år ledde dock Aschbergs vidlyftiga affärer till att banken försattes i likvidation.

Aschberg var en omstridd karaktär i den svenska finansvärlden. Han sympatiserade med den kommunistiska rörelsen och hjälpte till att förse bolsjevikerna i Ryssland med pengar, något som gjorde att han kallades Den röde bankiren. Han ska dessutom ha tagit emot konfiskerat guld och varit involverad i försäljningar av ryska juveler runt om i Europa. På 1930-talet donerade han ett stort antal ikoner från ryska kyrkor som kommunistregimen förstört till svenska Nationalmuseum. Hans arv är än i våra dagar kontroversiellt, men hans inflytande på utvecklingen av flera områden i Söderort går inte att förneka.

15. En förare går på banken

Midsommarkransen

På 1950-talet gjorde bilismen sitt intåg i de svenska städerna och överallt öppnade bilanpassad service. Flera av de stora centrumhusen i Söderort hade bensinstationer i källarplanet och 1955 slog Sveriges första drive-in-bank upp luckorna i Midsommarkransen. Här kunde bilburna besökare uträtta sina bankärenden utan att behöva kliva ur bilen.

Drive-in-bankerna blev relativt kortlivade och i början av 1980-talet hade de flesta stängts eller omvandlats till vanliga bankkontor. Allt eftersom flyttade också bensinstationerna ut från stadsdelarnas centrala delar och placerade sig närmare de stora genomfartsvägarna.

16. En baron bygger ett flygplan

Tellusborgsvägen 94

Friherren Carl Cederström hade många strängar på sin lyra. Cowboy, trollkarl och gårdsägare var några av hans sysselsättningar innan han reste till Paris och tog flygcertifikat. När han i början av 1910-talet uppvisningsflög runt om i landet blev han första svensk i det inhemska luftrummet. Han blev känd