Mot mรถrkret och ljuset bortom.
texter & akvareller peter sundstrรถm
Svart 채r ocks책 en f채rg. Och alla f채rger tillsammans.
Vad är svart? Är det en färg? En blandning av alla färger och ingen egen färg, säger vissa. Ett otyg i färglådan som borde förbjudas, säger andra. En skönhetsupplevelse med skärpa, djup och kraft, säger jag. En klangbotten till kulörerna. Ensam eller blandad. Som en symbol för mångfald. Men också för enfald. Sig själv nog. Svart. Frånvaro av ljus. Men med allt ljus i sig.
Vad är vitt? Är det en färg? Ingen riktig akvarellfärg, säger vissa. Bara papperets vita är rätt, säger andra. En kontrast till det tunga som ger hopp, säger jag. Som omålat papper eller ren färg. Mångfalden med ljusets alla färger i sig. Och oskulden. Orörd som första snön. Med tyngden hos det svarta. Vitt. Samlar ljus. Med mörkret i sig.
Den grü dagern. Svartvit. Eller inte. Mer som Davys Grey. Som en fotostatkopia av verkligheten, där tonern bÜrjar ta slut.
Ensamheten vilar p책 horisonten. En utpost. En h채gring. Eller bara en k채nsla.
Bortom det djupa, mรถrka. Hitom det spruckna.
Mellan det ljusa lรถftet. och det flyende.
Aldrig, sa jag. Inte rött. Det är inte jag. För använt. Svart, ja. Absolut inte rött. Så fel jag hade.
Ett löfte om ett slut på regnet. Ett löfte om en början, ny och klar. Äntligen! Jag går ut.
På avstånd, i rörelse, en hägring. En stad. Ett land. En dröm.
Bråkar. Vresig, envis. Framåt. Över krönet. Jag ska!
Mot mĂśrkret. Och ljuset bortom. PĂĽ glid. Ovallat. Tjoho!
Den rÜda himlen brinner. Tillbakalutad i baksätet passerar jag.
I den blĂĽ tystnaden hĂśrs blodet rusa.
Elden och solen stiger. Ur jorden.
L책ngsamt flytande. Passerar. Allt.
Skymningen f채rgar sikten. Sjunker mot natten.
I de krackelerade lagren av v책ra liv v채xer vi.
Vårvintern. Gråvit. Och lite röd. Snart sol.
Jag tappade bort mig bland snölegor och rasbranter. Hittade tillbaka till den blå himlen. Räddad av minnet och fjolårsriset.
Rasbrantens stenar mot rasande man. Utg책ngen oviss.
Trampar genom skaren. Frasande kristaller lockar ut mot tomheten. Strandens stenskravel r채ddar.
En utv채g i gattet mellan n채ra och bortom.
Raspigt risig, sårad jord. Slarvigt snötäcke, hjäper knappast.
Skuggor eller blommor. Rädsla eller skÜnhet. Ögat leker med kontrasterna. Vi tvivlar.
Vass vind mojnar. Natten stillnar. M책nljus och skare. Ut med dig m채nniska!
Det svarta f채ller sina blad.
Den rรถda dimman mildrar fallet.
Det gula helar och st채rker. Vi v채xer igen.
Knoppar och frĂśn omsluter hemligheter. Ă–ppnar sig mot framtiden.
Löven flämtar. Flyr som flyktingar för vinden. Iskylan sprider sig. Världen väntar på värme.
Fj채llkammen vilar, vandringen lovar. Tj채len b채r.
Tågfönstret rusar genom natten. Blå timmen kramar mitt hjärta. Melankoliskt vackert. Norrlands inland.
Jorden flyr mot färdriktningen. Som vi. Spåret lagt, farten hög. Kurvan fjärran. Gasa på!
Detta Ăśverjordiska ljus. Denna himmelska jord. Och vĂĽra fĂśrunderliga liv. Tillsammans.
Dofter av svart och brunt. Färger av mylla och fukt. Värme av fallande snö. Och himlens kyla. Just här.
Artist Book © Peter Sundström, 2015 Black Island Books www.blackisland.se Tryck: Lule Grafiska, Luleå, 2015 Upplaga: 50 ex ISBN: 978-91-86115-85-2
Black Island Books
9 789186 115852