bladderbar_nr5_6_2019 by Samverkan112

Magasin om blåljusverksamheter och specialfordon Nummer 5/6 2019 Årgång 18 Pris: 69 kr

ambulanshelikopter - utrustad med helblod

jobbutbyte - Växjö mot australien

kustbevakningen

- högst anseende bland myndigheter

kriminalhistoria

- hotade skjuta mot silja lines fartyg blåljusnyheter på nätet: www.S112.se

Heavy Duty patienthantering

Ferno Norden AB Tel: 0520-420200 samverkan 112 nr 5/6 2019 Mail:2 fab@fernonorden.com

www.s112.se

innehåll

8 ambulanshelikopter

16 årets polishund

sjöräddare präst

kollegor och sambos

6 blåljuslarm Blandat

8 ambulanshelikopter utrustad med helblod Två till tre uppdrag per dygn

11 försvarsmakten och sjukhuset övar 100 skadade personer på kort tid

12 sos alarms största trotjänare "Mitha" har jobbat på företaget i 42 år

14 tar tag i problemet med deltidsbrandmän Emelie Lantz forskar 50 procent

16 ÅRETS POLISHUND 2019 Bella med sin husse Tobias

18 präst och sjöräddare på gotland Intervju med Johan Sunnerstam

www.s112.se

26 tull, kustbevakning och polis

44 ALARM-Ambulansförbundet informerar

Samverkan mot brottsligor

Blåljuskörkort och ny medlemsapp

28 snabbspåret för höftfrakturer Forskning - Ingen genväg

30 sverige köper ambulanser åt zambia Hur gick det till

34 professor johan herlitz Berättar sin historia

38 jobbutbyte med AUSTRALIEN Daniel Jibbers egen berättelse

40 Frågor till mikael rolfs Chefläkare vid SOS Alarm sedan 2018

42 drönartransporter för akutmedicin Forskning runt nya metoder

48 Krisstöd till många Forskning - Krävs nya metoder

52 deltidsbrandmän och kollegor I nöd och lust

56 intervju med jerry lidberg Nya ordförande i RAS

58 kriminalhistoria Utpressare hotade Silja Lines fartyg

62 våld i nära relationer Forskning - Samverkan nödvändig

66 backspegel Datoriserad dirigering 1987

samverkan 112 nr 5/6 2019

GÄSTledare

Tillvarata det lokala engagemanget för att öka överlevnaden vid hjärtstopp i landsbygd ”Livräddande insatser kräver lagarbete” är en mening som går att läsa på sms-livräddares hemsida. Meningsinnehållet har väl aldrig varit mer aktuellt än vad det är idag! När jag som nyfärdig sjuksköterska sommaren 2000 påbörjade min bana inom ambulanssjukvården var det endast ambulanser som var utrustade med hjärtstartare och utalarmerades på hjärtstopp utanför sjukhus. Redan på väg ut till den hjälpsökande som befann sig i landsbygdsområden fanns en farhåga av att inte hinna fram i tid. Väl framme besannades allt som oftast farhågan då hjärt-lungräddningsinsatser inte gav effekt. I takt med teknisk utveckling och ett lokalt engagemang hos medborgarna har nya innovativa lösningar skapats. På mindre än 20 år finns nu hjärtstartare utplacerade i samhället, allt fler aktörer (än räddningstjänst) utalarmeras I Väntan På Ambulans (IVPA) uppdrag eller som Civila InsatsPersoner (CIP). Medborgare anmäler sig till smslivräddartjänsten och inom en inte allt för avlägsen framtid kommer drönare att

Utgivare: Tidningen Samverkan 112 ges ut av förlaget On Road Communications AB Förlaget är privatägt och står ägar- och åsiktsmässigt helt oberoende i förhållande till företag, organisationer och politiska partier

leverera hjärtstartare vid händelse av hjärtstopp. Utvecklingen har gett resultat! Allt fler erhåller idag hjärt-lungräddning innan ambulans ankomst och överlevande vid hjärtstopp utanför sjukhus har markant ökat. Detta till trots har ambulansens framkörningstid inom flera regioner inte minskat utan snarare ökat till hjälpsökande som befinner sig inom landsbygdsområden. Tid till effektiv hjärtlungräddning med efterföljande defibrillering är den avgörande faktorn för överlevnad vid hjärtstopp. Vi behöver därför förlita oss till det lokala engagemanget hos de medborgare som befinner sig på landsbygden. Livräddande insatser kräver ett lagarbete, alltså ett lagarbete där vi ser bortom inarbetade stuprörsorganisationer för att finna nyskapande lösningar där vi sambrukar för att nå bästa resultat. Det finns ett lokalt engagemang i landsbygden av att hjälpa sin medmänniska i nöd som måste tillvaratas. Att skapa förutsättningar för hur dessa ska utalarmeras måste därför vara ett ständigt pågående arbete! Så läs detta nummer av Samverkan

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Sven Åsheden, 070 - 603 40 53 Layout och formgivning: Sven Åsheden

Utgivningsbevis: 24 224 ISSN: 1650-7487

Tryck: Mixiprint AB, Olofström

Postadress: Nyckelpigevägen 2 374 51 ASARUM Tel: 0454 - 300 800

Övriga medarbetare i detta nummer: Markus Celander, Bengt Fridlund, Malin Gradow, Johan Herlitz, Karin Hugelius, Daniel Jibbers, Tim Johansson, Andrea Jonsson, Peter Jonasson, Andreas Nilsson, Maria Qvistgaard, Josefin Rahmqvist, Joakim Rådström, Mia Sandblom, Mats Thorén, Andreas Utterström och Fredrik Diits Vikström

E-post: red@s112.se Redaktörsråd: Sofia Almerud, Carina Elmqvist, Linda Fabricius, Bengt Fridlund, Kristina Julin Nyquist, Mikael Sibner, Anders Svensson, Pontus Albertsson Åman, Helena Nord Ljungquist och Sven Åsheden

Produktion: On Road Communications AB

112 och ni får mer information och fler insikter om mitt resonemang ovan. Avslutningsvis så vill jag passa på att flagga

för nästa års CISA konferens som hålls vid Linnéuniversitetet i Växjö den 22-23 oktober. Från att ha haft ett nationell huvudfokus kommer nästa års konferens även ha ett internationellt delfokus. Och notera, som alltid är konferensen kostnadsfri! ett gott nytt år önskar er Anders Svensson Ambulanssjuksköterska och klinisk lektor vid Linnéuniversitetet

Annonser: Sven Sandberg Telefon: 0470-802 02 eller 070-594 62 00 annons@s112.se Prenumeration: www.s112.se/prenumerera/butik Ett år 250:- 6 nummer, varav två dubbelnummer Utanför Sverige tillkommer 150 SEK Foto omslag framsida: Ulrika Roos/Försvarsmakten Tipsa oss... Tipsare skyddas alltid av källskyddet och är garanterad full anonymitet Hemsida: www.s112.se För åsikter som framförs i artiklar svarar intervjuade personer och textförfattaren

samverkan 112 nr 5/6 2019 www.s112.se

blåljuslarm / Blandat

Årets narkotikasökhund

Militärpolisen övar med hundar

651 antagna till Polisutbildningen

Foto: Svante Rinalder

Foto: Polisen

AKTUELLT. Att vara mentalt redo för att

vid Brottbekämpningsgrupp Malmö med sinförare Josefin Frid, har utnämnts till Årets narkotikasökhund 2019. Atte är en fyraårig labrador retriever som först var tänkt att bli en jakthund men skolades om och är nu en av Tullverkets bästa narkotikasökhundar. Atte, som kommer från kennel Roekull, kom till Tullverket mest genom en slump. En av Josefins kollegor var ute med sin hund och började prata med en jägare som inte var riktigt nöjd med Atte som jakthund. Ägaren tyckte att han var lite för självständig och dessutom pep under jakten. Kollegan vid Tullen uppmanade då Attes ägare att låta testa honom som narkotikasökhund. Han klarade testet, men bara med en hårsmån. – Han hängde lite löst då testledarna tyckte att han verkade lite miljösvag, berättar Josefin. Men sedan har han ju utvecklats fantastiskt! Josefin och Atte har nu arbetat tillsammans i två år och under det senaste året har de gjort 206 narkotikabeslag vid 152 tillfällen. De arbetar med alla typer av uppgifter med allt från fordonssök till husrannsakningar men om Josefin får välja en favorit så blir det när Atte själv får selektera i flöden med fordon eller personer. – Atte gillar att fånga vittring i vinden och sedan visa varifrån den kommer, där glänser han verkligen, säger Josefin. Ett minnesvärt beslag var när Atte satt mellan två filer med lastbilar som körde av färjan i Ystad. När han fick vittring valde han ut en lastbil där det visade sig att föraren hade 3 g cannabis gömd i en gördel. – En gång satt han med ryggen mot bilarna medan jag pratade med en kollega men helt plötsligt ställer han sig upp och springer fyra bilar bort och markerar, berättar Josefin. ■

inte veta när arbetsdagen tar slut. Det är något av det viktigaste att vara förberedd på som militärpolis. Under dygnets alla timmar var Livgardets 11:e militärpolisbataljon under några veckor i området kring Sundsvall och Härnösand för att öva många av de förmågor som är viktiga för att hantera gråzonsproblematik. Militärpolisbataljonen ska kunna verka i hela Sverige. Under veckorna i nedre Norrland har bataljonen rekognoserat och bekantat sig med det strategiskt viktiga området kring Sundsvall och Härnösand. Soldaterna har även tränat tillsammans med kompaniets hundgrupp och lärt sig var, när och hur de kan använda hundarna vid olika uppgifter som ska lösas. De har bland annat fått lära sig olika metoder för hur man kan följa efter en farlig person för att hitta den. De har patrullerat och övat på att söka efter gärningspersoner genom skog och mark. – Med hundarna kan vi spåra människor, minor, ammunition, vapen eller sprängmedel och det är ett väldigt effektivt sätt när vi till exempel behöver söka av ett område eller leta efter en person, säger militärpolisen Harry Billefeldt. – Vi har också samarbetat en hel del med hemvärnet under veckan och utbytt kunskaper och erfarenheter om hur hundarna bäst kan hjälpa oss. Det har varit väldigt kul och lärorikt att få jobba med andra under utbildningen, fortsätter militärpolisen Erik Rinaldo. Att eskortera samhällsviktiga personer är en annan uppgift som militärpolisbataljonen ska hantera. Tillsammans med Länsstyrelsen i Västernorrlands län övade bataljonens personskydd på att säkert eskortera en person från punkt A till punkt B. Det kan svårt att inte veta hur lång en arbetsdag kommer att bli eller var någonstans i Sverige en arbetsuppgift ska utföras, men det är något en militärpolis behöver kunna hantera. ■

AKTUELLT. 651 personer har antagits till polisutbildningens start i januari 2020. Flera åtgärder har vidtagits för att fler ska antas till polisutbildningen. Polismyndigheten växer samtidigt stadigt och är nu närmare 32 000 medarbetare vilket är fler än någonsin. – Trots att intresset för polisen är stort har färre än önskat antagits till polisutbildningen våren 2020. – Polismyndigheten har en offensiv rekryteringsprognos och vi är medvetna om att målet att bli 10 000 fler medarbetare jämfört med januari 2016 är en utmaning, säger Mattias Dejke, nationell tillväxtsamordnare för Polismyndigheten. Polismyndigheten har prognosticerat för 1020 studieplatser på den 2,5-åriga polisutbildningen från och med januari 2020. Från och med 2 januari 2020 går det att söka till polisutbildningen när som helst under året. ▶ Sista november 2019 var 20 452 poliser anställda hos Polismyndigheten vilket är den högsta nivån sedan 2011. Samtidigt är drygt 3 000 i polisutbildning. ▶ Från januari till och med november 2019 har 790 (4,2 procent) poliser lämnat Polismyndigheten. Drygt hälften (53 procent) av avgångarna består av pensionsavgångar. ▶ Allt fler tidigare poliser väljer att komma tillbaka till myndigheten. Sedan 1 december 2015 har cirka 25 procent (494 personer till i mitten av september 2019) av de poliser som lämnat Polismyndigheten återanställts. ▶ Den funktionsinriktade polisutbildningen innebär ytterligare en väg för att bli polis och riktar sig till personer med förkunskaper och erfarenhet inom specifika verksamhetsområden som myndigheten har behov av, exempelvis it-forensiker, analytiker och civila utredare. Utbildningen utgör ett komplement till polisutbildningen, som även fortsatt kommer utgöra basen för all polisrekrytering. ■

Källa: Svenska Kennelklubben

Källa: Försvarsmakten

Källa: Polisen

Foto: Anders Roos

AKTUELLT. Hunden Atte, som tjänstgör

samverkan 112 nr 5/6 2019

www.s112.se

uppemot 500 besökare

Tomtebad i Vättern

årets sociala tjänstehund

Foto: Erik Molander

Foto: Sven Åsheden

UTBILDNING. Sedan 2003 har CISA (Centrum för Interprofessionell Samverkan och sambruk inom Akut vård) anordnat en konferens på Linnéuniversitetet rörande akut vård och samverkan. För varje år har den växt och blivit större. Årets konferens innehöll fyra olika teman på två dagar och uppemot 500 besökare fanns på plats. – Nästa år siktar vi på att göra konferensen internationell, säger Carina Elmqvist, docent vid Institutionen för hälso- och vårdvetenskap och Vetenskaplig ledare för CISA. Redan i år fanns en internationell touch med föreläsare från University of Technology Sydney, Australien vilka föreläste om hur man kan implementera Själavårdare inom ambulansverksamheten. Totalt sett fanns 38 föreläsare och 13 utställare på plats. Programmet under de två dagarna var mycket gediget. Teman som avhandlades var: Hot och våld, Framtidens intensivvård, Framtidens tekniska lösningar för ett effektivt träningscentra och framtidens anestesi/ operationssjukvård. – Vi följer patientens väg genom hela vårdkedjan, påpekar Carina Elmqvist, och räknar bland annat upp polis, räddningstjänst, ambulans och akutvård. ■ Källa: Smålandsposten

Foto: Urban Brådhe

UTVECKLING. Lördagen den 14 december samlades många människor vid Varamons sandstrand för att se "tomtar" bada. Klockan 11:00 sprang tomtarna ner i det svalkande vattnet. Sjöräddningssällsakpet fanns för 2:a gången på plats vid detta arrangemang med svävare. Svävaren förstärker Sjöräddningssällskapets flotta och är byggd för att rädda liv i Östergötland. Den kan användas året runt i både förebyggande och operativt arbete, till exempel för att informera skridskoåkare om säkerhet, räddningsinsatser och sjuktransporter. – Länsförsäkringar Östgöta vill bidra till att skapa trygghet i Östergötland. Där gör Sjöräddningssällskapet ett fantastiskt jobb, så det känns mycket bra att stödja denna verksamhet, säger Stefan Nyrinder, bolagets vd. – För oss är detta ett mycket viktigt tillskott i vår beredskap. Aktiviteter på Vätterns is och på mindre sjöar blir alltmer populärt. – Svävaren är en resurs som kan innebära en avgörande skillnad för vår förmåga att rädda liv. Vi är mycket tacksamma för stödet från Länsförsäkringar Östgöta, säger Niklas Jendeby, kommunikationsoch insamlingsledare på Sjöräddningssällskapet. ■ Källa: Sjöräddningssällskapet Vadstena/Motala

BORÅS - Västra Götalandsregionen

AKTUELLT. 7-åriga vita herdehunden Dis, som arbetar tillsammans med läraren Denice Sverla på Ekebyhov grundsärskola i Ekerö kommun, har utsetts till Årets sociala tjänstehund. Med sin känsla för signaler och förmåga att tyda tecken från barnen kan hon överbrygga språkliga svårigheter och hjälpa barnen att utveckla sin kommunikation. Dis, eller Barvestad’s Last Dis Of Aliena som hon heter i stamtavlan, är Denice första hund. – Jag köpte henne när jag pluggade till lärare med målet att kunna ha henne med i arbetet, berättar Denice. Efter bara två år var Dis färdigutbildad besökshund och började arbeta tillsammans med Denice på Ekebyhov grundsärskola. Därefter har hon även utbildats till terapihund och skolhund med inriktning som fadder- och läshund. Tillsammans med sin förare hjälper hon elever i ämnen som matematik, svenska och kommunikation men tränar sig även på empati, samverkan och samarbete. – Dis älskar att arbeta och om hon skulle välja mellan matskålen och hänga med till jobbet skulle hon välja jobbet. Och då är hon ändå en matglad hund, säger Denice med ett skratt. ■ Källa: Svenska Kennelklubben

HÄLLEFORS - Region Örebro län

Anders, Sanna & Linda, hämtar V90 till Nära Akut Vård teamet

Sören, Anders och Linda hämtar sin XC90 Ambulans

Grattis Tel: 0430-490 50 www.nilsson.se

www.s112.se

samverkan 112 nr 5/6 2019

ambulanssjukvård / Luftburen

Ambulanshelikopter utrustad med helblod Västra Götalandsregionens ambulanshelikopter är flitigt använd och väl utrustad. För fyra år sedan var den först i landet med att flyga med blodprodukter i form av frystorkad plasma. I höst blev man även först med helblod prehospitalt. – Det är en bättre produkt som även går snabbare att ge, säger Per Arnell, verksamhetschef.

mbulanshelikoptern hinner stå på marken på Säve flygplats i Göteborg i tio minuter. Sjukvårdspersonalen hinner inte ens sätta sig vid bordet och börja äta innan larmet 8

samverkan 112 nr 5/6 2019

TEXT och foto: mia sandblom går på nytt. De drar på sig kläderna igen och springer ut till helikoptern. Piloterna är redan på plats. Det är dags att flyga till Åmål, som ligger ungefär två timmar bort med bil. Västra Götalandsregionens

ambulanshelikopter får i snitt 2000 larm per år, och handlägger ungefär hälften. Den vanligaste anledningen till att helikoptern inte lyfter eller flyger fram är att larmcentralen eller ambulans som kommit www.s112.se

Larmet går. Besättningen drar på sig kläderna och springer ut till helikoptern.

Ambulanshelikoptern bemannas av två piloter, en narkossjuksköterska och en narkosläkare.

I september togs de nya specialtillverkade påsarna i bruk med helblod innehållande plasma, röda blodkroppar och blodplättar.

till platsen, informerat om att enhetens resurser inte behövs. Ibland är prioritering nödvändig. Under vinterhalvåret händer det att vädret sätter stopp. Tekniska fel är numera sällsynta, sedan den toppmoderna helikoptern Augusta Westland 169 anlände förra sommaren.

två till tre uppdrag per dygn Ungefär 1000 flygningar per år blir det alltså, och fördelningen är ojämn, sommarmånaderna är mer ansträngda än resten av året. www.s112.se

– Turister kommer framförallt hit på sommaren. Dessutom sker det mindre olyckor så länge folk är på sina jobb istället för ute i trafiken eller naturen, säger Per Arnell. Han är överläkare och verksamhetschef för ambulanshelikoptern. Han arbetar i lokalen på Säve flygplats, tillsammans med piloter, läkare och sjuksköterskor. Den medicinska personalen kommer från regionens alla större sjukhus. En av läkarna i gruppen heter Gabriel Skallsjö, och han har brunnit lite extra för

Plasmaenheten tar fem-sex minuter att lösa upp i vätska. Varje enhet kostar 4000 kr.

att utrusta helikoptern med blodprodukter. Den här dagen befinner han sig i luften, med sikte mot en patient i Åmål, men hans chef berättar om projektet. – I Norge har man varit tidiga med att flyga med blod, och vi har hämtat kunskap där. Utifrån erfarenheter i Bergen kunde vi redan 2015 utrusta helikoptern med frystorkad plasma, säger Per Arnell. Han går in i förrådet och hämtar en flaska med torrt, gult material, och

►

samverkan 112 nr 5/6 2019

ambulanssjukvård / Luftburen

► berättar att det kommer från en tysk donator. Till flaskan hör även en påse med sterilt vatten. Plasman har koagulationsfaktorer, som gör att blodet stannar i blodbanan. – Nackdelen med plasman är att den tar fem-sex minuter att lösa upp i vätska. Det är inte alltid man vet i förväg att det kommer behövas, och den ska helst inte blandas i onödan, med tanke på att varje plasmaenhet kostar 4000 kronor, berättar Arnell. Under sommaren 2016 utrustade man sig även med erytrocytkoncentrat, det vill säga röda blodkroppar, som är en förutsättning för att blodet ska kunna transportera syre. Sedan detta projekt startade har ett 60-tal patienter fått plasma och erytrocytkoncentrat. Ungefär en tredjedel av helikopterns uppdrag är traumarelaterade som trafikolyckor och liknande, och av dem är det en relativt liten andel som behöver blod eller plasma. Men ibland kan det bli bråttom. Fördröjningen som det innebär att lösa upp blodplasman kan i värsta fall kosta liv, och läkare Gabriel Skallsjö har därför drivit frågan om helblod, men processen har varit komplicerad. – Dels behövde vi tillstånd från IVO för att hantera helblod. Det har inte använts sedan tidigt 80-tal, då man började separera blodkomponenterna, säger Per Arnell. I september kom till slut de nya specialtillverkade påsarna med helblod, vilket alltså innebär plasma, röda blodkroppar samt trombocyter, blodplättar. Det är enklare att ge och blodplättar behövs, för de är det första steget till att bilda koagel.

På monitorer visas vädret på sjukhusen i regionen. Det är molnigt i hela Västra Götaland den här novemberförmiddagen, men klar sikt på de flesta håll, med undantag för Strömstad, där det ligger påtagligt dis över taket konstaterar Per Arnell.

sex patienter har fått helblod Varje torsdag hämtas fyra enheter nytappat helblod från blodcentralen på Kungälvs sjukhus. De gamla, oanvända blodprodukterna lämnas tillbaka, komponentuppdelas och används. – Det är mycket logistik kring det här. Allt måste ha rätt temperatur och övervakas hela tiden, säger Per Arnell. Han visar kylskåpet där blodet förvaras, och som larmar efter bara någon halvminut med öppen dörr. Under de första tre månaderna har sex patienter fått helblod. Det är ännu inte möjligt att dra några slutsatser kring ökad överlevnad, men forskning pågår och Per Arnell tror att utvecklingen kommer gå framåt och att fler kommer kopiera konceptet. – Vi har i samarbete med Sahlgrenska och Försvarsmakten två doktorandprojekt 10

samverkan 112 nr 5/6 2019

Per Arnell, överläkare och verksamhetschef.

som handlar om prehospitala blodprodukter. Per Arnell tittar på flygradarn i mobilen och konstaterar att helikoptern har vänt tillbaka från Åmål, och tagit sikte mot Sahlgrenska. De stora sjukhusen i regionen har helikopterplatta. Det finns dessutom 100 fasta landningsplatser där ambulansen kan möta upp. – Ofta är patienten redan omhändertagen av en ambulans, men behöver kanske intuberas och snabb intransport till regionsjukhuset. Vi har två huvuduppgifter, dels prehospital vård, och dels transport.

Ofta sammanfaller uppgifterna, till exempel vid svåra traumafall med skallskada, som under prehospital intensivvård behöver komma till sjukhus, säger Per Arnell. På monitorer över matbordet i lunchrummet visas vädret på sjukhusen i regionen. Det är molnigt i hela Västra Götaland den här novemberförmiddagen, men klar sikt på de flesta håll, med undantag för Strömstad, där det ligger påtagligt dis över taket. – Där hade vi inte kunnat landa just nu, konstaterar Per Arnell. ■

www.s112.se

försvarsmakten / Liv 19

Försvarsmakten och sjukhuset övar sin gemensmma förmåga Södra Älvsborgs sjukhus i Borås övas på att ta emot, prioritera och omhänderta cirka 100 skadade personer på kort tid.

TEXT: SVEN ÅSHEDEN KÄLLA: FÖRSVARSMAKTEN Foto: Ulrika Roos/Försvarsmakten

På skjutfältet Bråt, som ligger cirka 4 kilometer söder om Borås, pågår en militär övning. Plötsligt sker ett väpnat angrepp av fientlig makt vilket leder till att cirka 100 soldater, befäl och civila skadas. Människor reagerar långsamt eftersom de tror att angreppet är en del i övningen. Förvirringen är stor med många skadade och chockade som följd.

redagen den 4 oktober genomfördes den jättelika katastrofövningen Liv19 i Borås. En gemensam övning mellan Försvarsmedicincentrum i Göteborg och Södra Älvsborgs sjukhus, SÄS. I mångt och mycket en logistisk övning. Den 12 april 2018 genomfördes den första Liv-övningen, då i samverkan med Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Liv har namnsdag den 12 april och övningen fick påpassligt sitt namn efter henne. Namnet är verkligen beskrivande i och med att övningen går ut på att rädda liv och minimera lidande.

civil-militär samverkan Övningsmodellen bygger på civil-militär samverkan och målet är att samhället och totalförsvaret ska bli så motståndskraftigt som möjligt vid kris, terrordåd, krig eller vid stora påfrestningar på samhället. Personer från Försvarsmakten agerade skademarkörer. Särskild sjukvårdsledning på SÄS övades, liksom kirurgisk akutvårdsavdelning, KAVA, medicinsk akutvårdsavdelning, MAVA, blodcentral, operation www.s112.se

Full aktivitet på akuten när många skadade kom in på kort tid.

Foto: Emy Åklundh / Försvarsmakten och intensivvårdsavdelning, IVA, men i simulerad form. Skadade anlände till sjukhusets akutmottagning med militära och civila mark- och luftburna transporter. De luftburna transporterna landade på helikopterplattan som ligger i nära anslutning till Överläggning och nästa steg för skademarkören diskuteras. akutmottagningen. Foto: Emy Åklundh / Försvarsmakten Försvarsmakten deltog med två Helikopter 16 eller Black ning och reda båda på det medicinska omHawk helikoptrar som är den amerikanska händertagandet och på logistiken och försvarsmaktens beteckning på helikopvi fick se ett oerhört fokus och engagetertypen. Västra Götalandsregionen deltog mang. Personalen utsattes för en extrem med sin toppmoderna Augusta Westland arbetsbelastning under övningen och alla 169 helikopter. gjorde ett fantastiskt jobb. Utvärderingen – Sammantaget gick övningen över all kommer säkert att identifiera förbättringsförväntan, berättar Espen Amundsen, områden men överlag har SÄS genomfört biträdande sjukhusdirektör. Det var ordövningen på ett övertygande sätt. ■ samverkan 112 nr 5/6 2019

SOS ALaRM / Porträtt

FRån SOSAB till SOS ALARMERING

– TILL SOS ALARM AB

TEXT och foto: sven åsheden

amverkan 112 har stämt träff med Maritha Ronefors i SOS Alarms säkerhetsklassade byggnad i Växjö. Här jobbar hon tillsammans med 55 kollegor bakom kassaskåpsliknande skyddsdörrar och skottsäkert glas.

Hon är SOS Alarms största trotjänare. "Mitha" har jobbat på företaget i 42 år 12

samverkan 112 nr 5/6 2019

FÖRST LITE BAKGRUNDSFAKTA. I januari 1974 invigde SOSAB sin första länsalarmeringscentral (LAC) i Västerås. I december samma år startade central nr 2 i Falköping. 1977 blev ett rekordår med nya länsalarmeringscentraler i Växjö, Norrköping, Karlstad, Halmstad, Eskilstuna och Falun. Innan SOSAB startade sin verksamhet betjänades larmnumret 90 000 av Televerkets SOS-centraler som kopplade samtalen vidare till rätt instans som tex ambulans, räddningstjänst eller polis. 1978 bytte SOSAB namn till SOS Alarmering och 1995 till SOS Alarm AB.

snörbord - coordcom - Zenith Maritha Ronefors har med sina 42 år inom företaget ett svårslaget rekord. Ingen www.s112.se

Maritha Ronefors i dåtidens trafikrum. Foto: Privat annan i SOS Alarms 45 åriga historia har arbetat lika länge som Maritha. – Jag började som 20-åring och ett av huvudskälen till att jag stannat så här länge är att jag trivs så bra, säger Maritha och tillägger; – LAC i Växjö invigdes våren 1977 i nybyggda lokaler några hundra meter från dagens SOS-central. Sedan dess har verksamheten förändrats tekniskt sett, från att ha varit helt analogt, till att bli helt digitaliserat och PC-baserat. Vår utrustning har under årens lopp moderniserats undan för undan. – I många år använde vi i Växjö Televerkets snörbord, en på den tiden väl beprövad telefonväxelteknik. Dom sista snörborden tog SOS Alarm ur drift 1992. – Under 1980-talet utvecklades CoordCom och den första utrustningen driftsattes 1987. Dess användarvänlighet var revolutionerande. CoordCom stödde datakommunikation med såväl text och bild som telefon och radiokommunikation. Läs även artikeln på sida 66. – Med CoordCom, som i sin senaste version kallades G5, fick vi flera hjälpmedel för vårt beslutsfattande som t ex ett digitalt kartsystem som visades på en separat bildskärm. Och inte minst möjligheten att kunna se ambulanser och adresser, vilket underlättade för oss att ta beslut om vilken ambulans som var närmast själva hämtplatsen, säger Maritha. En av bristerna med CoordCom var att systemet inte klarade av att leverera historiska data och statistik på ett fullgott sätt. Detta var en av anledningarna till att SOS Alarm påbörjade ett byte av informationssystem till den helt digitaliserade och PC-baserade teknikplattformen Zenit. www.s112.se

Maritha berättar, att Zenit erbjuder ett betydligt större stöd med ett medicinskt index för att prioritera ut alarmering till ambulanser. – Vi får ett säkrare förslag av systemet till följd av de val vi gör. Genom olika menyval ges automatiserade råd och förslag till åtgärd. – Ett exempel är våra råd och instruktioner för att göra HLR via telefon. – Våra SOS-centraler är sammankopplade med varandra i ett gemensamt nätverk. Jag kan till exempel sitta i Växjö och jobba på SOS-centralen i Malmö.

VIRTUELLT VÄNTRUM När det är extra hög belastning och ambulans inte kan skickas direkt, placeras prio 2 och prio 3 patienter i SOS-centralens virtuella väntrum. Väntrummet övervakas av sjuksköterska. Maritha berättar; – Sjuksköterskorna kontaktar patienterna med jämna mellanrum för att kontrollera aktuell status. Patientens tillstånd kan förändras, till det bättre eller till det sämre och därmed prioriteringen för transporten. Något som direkt påverkar ambulansdirigenten. – Väntetiden är i normalfallet begränsad till 20 minuter för prio 2 patienter och till 30 minuter för prio 3 patienter.

webb-bokning Maritha berättar; – Vårdinrättningar inom Region Kronoberg, Region Blekinge och Region Kalmar län kan boka ej akuta ambulanstransporter via internet. Beställaren guidas genom beställningsförfarandet, steg för steg. Ett antal frågor ska besvaras. – Detta webbaserade verktyg underlättar

beställningsförfarandet både för oss och för våra uppdragsgivare. Men nyutvecklade internetverktyg behöver lite tid för att slå igenom fullt ut.

Utmanande jobb En SOS-operatör måste vara empatisk och stresstålig och klara av att lösa akuta problem och snabbt kunna ställa om mellan olika ärendetyper. – Jobbet är utmanande och vissa samtal och ärenden är svårare och jobbigare än andra. Ingen dag är den andra lik. Men känslan av att kunna hjälpa människor i akuta och kaotiska situationer ger en särskild och speciell tillfredsställelse, avslutar Maritha Ronefors. ■

FAKTA - sos alarm - växjö ► Arbetsplats för 56 personer, varav 45 är SOS-operatörer. ► Säkerhetsklassad byggnad, självför- sörjande på el och vatten. Ventilation kan stängas vid farliga luftutsläpp. ► Tar emot samtal från hela landet. Larmar ut och dirigerar ett 50-tal ambulanser för Region Kronoberg, Region Kalmar län och Region Ble kinge. ► Samarbetar med ett 100-tal av räddningstjänstens stationer, omfat tande heltid, deltid och värn. ► Skulle brand trots allt skada trafik- rummet kan operatörer omlokalise- ras till SOS på andra orter där exakt samma teknik används. ► Bakom skottsäkert glas och skydds- dörrar som bara polisen har nyckel till. Källa: SOS Alarm samverkan 112 nr 5/6 2019

RÄDDNINGSTJÄNST / Forskning

Emelie Lantz, enhetschef för operativ räddningspersonal i beredskap. Foto: Lena Ehring

Emelie tar tag i problemet – genom forskning Det råder nationell brist på deltidsbrandmän. Frågan gällande resursförsörjningen av svensk räddningstjänst har diskuterats flitigt under flera år. Nu bedrivs för första gången någonsin forskning kring ämnet – med Västra Blekinges enhetschef Emelie Lantz i spetsen. TEXT: TIM JOHANSSON / BLT

ur får man tag på rätt deltidspersonal? Och hur lyckas man behålla dem? Via Brandskyddsföreningens Forskarskola, som ger anställda inom kommunal räddningstjänst möjligheten att fördjupa sig inom ett specifikt område, ska Emelie Lantz, enhetschef för operativ räddningspersonal i beredskap vid Räddningstjänsten i Västra Blekinge, titta närmre på frågan gällande resursförsörjningen. – Jag stöter själv på problematiken i 14

samverkan 112 nr 5/6 2019

min yrkesroll, säger Emelie Lantz som nu blir först ut med att ta sig an problemet genom forskning. Vid sidan av forskningen, som bedrivs på 50 procent med koppling till Lunds Universitet under de kommande fyra åren, kommer hon att fortsätta sitt vardagliga arbete på deltid. Att hon brinner för frågan råder det inga tvivel om. – Vi har en slogan som vi brukar använda: ”Nästa liv vi räddar kan vara ditt”.

Men rätt förutsättningar krävs. – Alla kan råka ut för en olycka och vi kan bistå med hjälp, om vi lyckas rekrytera och bibehålla personal, understryker Lantz.

finns utmaningar I Sverige består räddningstjänsten till 67 procent av deltidspersonal. Det är med andra ord betydelsefullt att såväl tillströmningen som bibehållandegraden är god. Men det finns utmaningar. www.s112.se

– Kravprofilen är ganska omfattande. Du ska vara lämpad för yrket såväl fysiskt som psykiskt och du ska bo tillräckligt nära brandstationen för att kunna ta dig dit inom fem minuter. Dessutom ökar kraven på yrkesgruppen i takt med att larmen blir allt fler, inte minst i Blekinge. Responsen och intresset för att veta mer om ämnet har varit stort från andra förbund runt om i landet. Även de lokala kollegorna ser med spänning fram emot att följa arbetet.

Kenneth Jensen, förbundschef för Räddningstjänsten Västra Blekinge. Arkivfoto: Peter Nyberg / BLT. Kartbild: Räddningstjänsten Västra Blekinge. – Om man tittar på vår organisation så är det ungefär 120 personer som är deltidspersonal, eller räddningspersonal i beredskap som det heter. Och det är en stomme i organisationen, men de är också svåra att hitta och kunna behålla, säger Kenneth Jensen, förbundschef för Räddningstjänsten Västra Blekinge. – Det blir värdefullt för vår egen del samtidigt som frågan tas till en ny nivå. Det berör ju räddningstjänster i hela landet, fortsätter Jensen. Emelie Lantz påpekar att forskningen endast utgör en liten byggsten i helheten och arbetet med att utveckla räddningstjänstområdet. Samtidigt tar hon med stolthet tag i utmaningen på allvar. – Det är kul att vi, som är förhållandevis små, får ta tag i frågan och prata om detta nationellt, menar den Karlshamnsbaserade 31-åringen. ■

STEGAR SOM RÄDDAR LIV BRAND – & RÄDDNINGSSTEGAR FRÅN WIBE LADDERS

Med vårt sortiment av stegar för räddningstjänsten så är du väl utrustad för att klara det mesta. Vi har multifunktionella skarvstegar, utskjutsstegar och arbetsplattformar som klarar de mest varierande uppdragen.

wibeladders.se/norbas

Samverkan 112, 93 x 130

Nor-Bas Annons 2019.indd 3

REALITi

2019-02-19 16:14:41

Integrated smart solution for more reality

FAKTA - FÖR ATT BLI DELTIDSBRANDMAN

▶ ▶ ▶ ▶ ▶ ▶ ▶ ▶ ▶ ▶

Över 18 år. Frisk. God kondition. Simkunnig. Ej mörk- eller höjdrädd. Gilla lagarbete. Stresstålig. Körkort. Bostad och arbetsplats med möjlighet att ta sig till brandstationen inom 5–7 minuter. Godkännande från huvudarbetsgivare.

PHC Nordic AB +46 855 53 63 00 phcnordic.com

Källa: blideltidsbrandman.nu. www.s112.se

iSimulate annonce.indd 1

samverkan 112 nr 5/6 2019

01/03/2018 09.39

polis / Porträtt

Bella med sin förare Tobias Hjalmarsson.

BELLA, hyllad som årets polishund 2019 Lördagen den 14 december fick Bella och husse Tobias Hjalmarsson ta emot utmärkelsen Årets polishund på Stockholmsmässan i Älvsjö. Tobias fick ett resestipendium och Bella fick ett smaskigt ben samt 6 månaders foder och en skön säng.

TEXT: sven åsheden foto: Anders Roos källa: svenska kennelklubben

obias Hjalmarsson hade arbetat som polis i tio år då han köpte Bella som valp, med målet att träna henne till polishund. Bella, eller Uruq-Hai Bea som hon heter i stamtavlan, är en femårig tik av rasen belgisk vallhund/malinois. Flera år av hård träning gav resultat och 2016 rekryterades Tobias och Bella till polisens hundgrupp i Helsingborg - och i juni 2017 var duon klara med hundförarutbildningen. – Det är en dröm som gått i uppfyllelse och ett kvitto på allt slit, säger Tobias och beskriver sin Bella som en glad och sprallig hund som alltid vill vara med. Det finns inga moln på hennes himmel.

favorituppdrag Favoritarbetet för duon Bella och Tobias är att söka efter såväl personer, narkotika som vapen. – Sökarbete är det vi trivs bäst med som ekipage då vi arbetar nära varandra. Att hitta personer, som försvunnit och kanske rädda deras liv, är det roligaste i vårt arbete, säger Tobias. 16

samverkan 112 nr 5/6 2019

En av flera insatser under det senaste året var då de sökte och hittade en dement man i 70-årsåldern som varit borta i två dygn i skogarna utanför Växjö. – Vi gick ut i mörkret klockan tio på kvällen i snöblandat regn. När vi efter två timmar hittade honom var han helt slut och jag fick bära honom ut till närmaste väg, berättar Tobias. Har de tid över söker Tobias och Bella gärna efter narkotika i så kallade utsatta områden och de har under året hittat en hel del, framför allt cannabis.

Juryns motivering Juryn, som bestod av Brith Andersson från Svenska Kennelklubben, Klas Johansson från Polismyndigheten samt Johan Petersson från Polisens hundförarförbund, motiverade sitt beslut så här: "Uruq-Hai Bea ”Bella” med sin förare Tobias Hjalmarsson kom i tjänst i juni 2017. Innan dess har Bella och Tobias levt tillsammans, då Tobias köpte henne med en dröm om att en dag få tjänstgöra som ekipage inom polishundverksamheten. Under nomineringsperioden 2018/2019

har den unga patrullen 375 registrerade insatser. Patrullen har på ett mycket aktivt sätt bistått kolleger vid bland annat flertalet räddningsuppdrag. Vid två av dessa tillfällen har de medverkat till att rädda livet på två äldre dementa personer. I Tobias och Bellas insatser ingår också ett flertal gripanden. Ett som särskilt sticker ut är i samband med en större sprängning i Skåne med materiella skador för ett sjusiffrigt belopp. Vid detta tillfälle inte bara greps gärningsmannen efter att flyktbilen kraschat, utan Bella räddade högst sannolikt även livet på personen, som hade livshotande skador efter kraschen och avvikit från platsen en bit ut i terrängen. Under perioden har Bella också anträffat en större mängd narkotika. Det har skett genom husrannsakningar åt andra enheter men till största del genom Tobias eget initiativ i särskilt utsatta områden. I samband med skottlossningar har Bella påvisat ett antal patronhylsor, vilket fått betydelse för utredningarna. I nomineringen har juryn särskilt beaktat patrullens bredd och Tobias stora engagemang och vilja att tillsammans med Bella vara en betydande resurs för polishundverksamheten. Bella med sin förare är utomordentliga ambassadörer för polishundverksamheten.■ www.s112.se

KUSTBEVAKNINGen /Högst anseende

Kustbevakningen med flaggan i topp! högst anseende bland myndigheter

Generaldirektör Therese Mattsson.

Precis som 2018 är det Kustbevakningen som har högst förtroende av de statliga myndigheterna i Kantar Sifos årliga anseendeindex. Dessutom har myndigheten ökat till 67 från 61 i anseendeindexet. TEXT: sven åsheden foto: kustbevakningen källa: kustbevakningen

antar Sifos har ställt frågor till ungefär 8 000 slumpmässigt utvalda personer om deras förtroende för ett antal statliga myndigheter. Med 67 i anseendeindex toppar Kustbevakningen före bland annat Polismyndigheten (37) och Tullverket (35). Ett anseendeindex på 50 eller högre är ett högt anseende för myndigheter enligt Kantar Sifo. Kantar Sifos anseendeindex för myndigheter 2019 90

– Det är glädjande och något vi i myndigheten ska känna stolthet över. Kustbevakningens verksamhet syns och uppskattas, som mätningen visar, säger generaldirektör Therese Mattsson.

Baseras på fem områden Dessa områden är: ▶ Övergripande värdering ▶ Personligt intryck ▶ Lita på ▶ Kvalitet, tjänster och produkter ▶ Framgång Kustbevakningen har starka värden på

70 50

samtliga områden, särskilt punkten som kan kopplas till tillit. – Att allmänheten känner tillit till oss är något vi verkligen ska vårda, säger Therese Mattsson. Det är ett kvitto på att vårt arbete och engagemang gör skillnad inte bara på kort sikt. Anseendeindex 2019 av myndigheter är Kantar Sifos åttonde årliga analys över anseendet för ett urval stora medieintensiva myndigheter. Detta är alltså andra året i rad som Kustbevakningen är i topp av myndigheterna. – Samtidigt som vi ska vara stolta ska vi också vara ödmjuka inför resultatet, säger Therese Mattsson. Anseende är något man måste jobba med för att upprätthålla. Den här mätningen visar att vi är på rätt väg. ■

30 10 -10 -30

Snitt alla myndigheter: 32 Illustration: Sven Åsheden Källa: Kustbevakningen www.s112.se

samverkan 112 nr 5/6 2019

sjöräddningssällskapet / Porträtt

präst och sjöräddare på gotland intervju gjord av: BENGT FRIDLUND FOTO: sjöräddningssällskapet

Hej där Johan Sunnerstam, du är ju till vardags präst på norra Gotland, där du – med glimten i ögat – har en funktion att rädda liv själsligt, men dessutom jobbar som sjöräddare i Fårösund, där du – med samma glimt i ögat - har en funktion att rädda liv fysiskt.

För att bli präst krävs en teologie kandidatexamen, dvs fyra års heltidsstudier, och därefter att antas som prästkandidat i ett stift med avslutande studier vid svenska kyrkans utbildningsinstitut under ett år. Det krävs alltså fem år för att bli präst vilket är en av de längre akademiska utbildningarna. Varför var det valet självklart för dig en gång i tiden?

– Valet var långt ifrån självklart i mina unga år. Från början ville jag bli sportjournalist och läste därför journalistik på gymnasiet, väl vid universitetet var jag inne på

Johan Sunnerstam, präst och sjöräddare i Fårösund på norra Gotland. Foto: Privat

samverkan 112 nr 5/6 2019

www.s112.se

att bli religions- och samhällsvetenskapslärare. Efter att ha läst religionsvetenskap ett år insåg jag att det är präst jag vill bli och så slog jag in på den banan. – Valet kändes till slut självklart då jag förstås har en stark och djup tro men också insåg att jag ville jobba med alla typer av människor i både livets ljusaste och mörkaste dagar. Hur kom det sig då att du blev sjöräddare? Har du alltid varit intresserad av ”hav och elände”? Så, helt enkelt, på vilka grunder och när väcktes dessa tankar?

– Jag har alltid varit intresserad av hav och segling. I Karlstad där jag bott halva livet ville jag vara sjöräddare men jag hade för långt till stationen för att kunna vara aktiv. När jag flyttade till Fårösund insåg jag att det finns en sjöräddningsstation här också och nu bor jag bara 2 km från stationen.

www.s112.se

– Det var främst tre orsaker till att jag ville bli sjöräddare, jag älskar att vara ute på havet, jag vill dra mitt strå till stacken av att engagera mig ideellt någonstans och vara till hjälp för andra, dessutom får jag lära mig massor om båtar, säkerhet m.m. som aktiv i sjöräddningen. Hur länge har du idag varit präst respektive sjöräddare?

– I januari 2020 har jag varit präst i 10 år, sjöräddare har jag varit i fyra år. Hur funkar sjöräddarjobbet för dig rent praktiskt med tanke på ditt ordinarie prästjobb? Du kan ju knappast springa från en pågående begravning om du får ett akut sjöräddningsuppdrag. Hur ofta har du jour som sjöräddare?

– Jag har jour var tredje vecka. Vid de tillfällen jag har förrättningar eller annat som jag inte kan springa ifrån meddelar

jag det till stationen. Vi är flera sjöräddare som täcker för varandra vid liknande tillfällen. Vad krävs för att bli sjöräddare? Alltså vad krävs dels som person och dels för utbildningar och tester.

– Det viktigaste är att man har sunt förnuft och ett intresse för hav och en vilja att hjälpa andra. Utbildningsmässigt ska man gå kursen i egen säkerhet som bland annat ställer krav på att man kan simma 200 meter i full utrustning och själv ta sig upp på räddningsbåten. Och dessa egenskaper och tester hade du och klarade du galant, så klart! Så vad är din styrka tänker du?

– Ja det gick bra, trots att jag gjorde min testsimning i januari i 5-gradigt vatten. Jag glömde skyddet för huvudet vilket gjorde att jag var helt slut resten av dagen. Min styrka tänker jag är min sociala förmåga. Jag är duktig på att ta hand om chockade och skärrade människor. ►

samverkan 112 nr 5/6 2019

sjöräddningssällskapet / Porträtt

► Du bor 2 km från din inställelseplats och båt, men vilken inställelsetid gäller för sjöräddare?

– Precis, jag bor två kilometer från stationen och vi ska kunna avgå med båten 15 minuter efter att larmet går. Är det sjöräddningsjobbet som du har tänkt dig?

– Ja, det är ungefär som jag tänkt mig i form av vilka uppdrag vi får såsom motorproblem, personskador, grundstötningar, masthaveri, dock är det färre utryckningar än vad jag först trodde. Har din familj några synpunkter på - att du upptill ditt ordinarie arbete - dessutom inte sällan ger dig ut på ett stormigt hav?

– Min fru säger alltid till mig att vara försiktig och inte göra något dumt när larmet går. Hon blir lite orolig ibland när larmet går mitt i natten och det blåser men annars tycker hon att det är bra, vi är ju själva seglare och kan behöva hjälp någon dag.

Har du något särskild händelse du vill återge, där du verkligen har känt att du har gjort nytta eller skillnad i kombinationen präst och sjöräddare?

Som sjöräddare liksom många andra ”blåljusprofessioner” så behövs ju någon form av debriefing efter svåra uppdrag, hur genomförs det som sjöräddare? Har eller tar du någon speciell funktion eller roll här som präst?

– Nej, inte någon specifik situation men oftast är det mig som vi sätter ombord hos den nödställde. Jag ser min huvuduppgift som att ta hand om människorna och så har vi andra sjöräddare som är bättre lämpade när det gäller tekniska uppgifter.

– Än så länge har jag inte behövt ta någon speciell roll som präst vid sådana samtal då vi haft väldigt få sådana uppdrag. Dock samlas alla som varit inblandade i sådana uppdrag på stationen efter uppdraget och går igenom det utifrån våra olika roller och vad vi varit med om. Ser du någon fördel med eller har du någon användning av ditt sakrala yrke som präst i ditt agerande som sjöräddare. som kanske allt som oftast innebär livräddande insatser?

– Som präst möter jag ofta personer i sorg, och ibland chock. Den erfarenheten är utmärkt att ha med sig i mötet med människor som befinner sig i nöd på sjön.

samverkan 112 nr 5/6 2019

Och om frågan ställs omvänt; har du någon användning av att vara sjöräddare som präst? Har du hittat några infallsvinklar där t ex i dina predikningar?

– Ja, jag har haft flera predikningar som handlar om när hjälpen kommer från

ovan eller från någon annan än oss själva, om kraften i vågor, motorer, Gud och om att inte glömma bort att ringa, be efter eller om hjälp. Som en avslutande fråga, varför ska fler bli sjöräddare; vilka tre goda skäl vill du ge till att ta chansen att bli sjöräddare?

– Att vara sjöräddare innebär att man får möjlighet att hjälpa andra i svåra situationer, man får utbildning i sjukvård, navigation, egen säkerhet, kommunikation, och så får man verkligen uppleva en samhörighet i ett viktigt sammanhang. Stort tack, Johan Sunnerstam, präst tillika sjöräddare från Fårösund för du tog dig tid att svara på Samverkan 112s frågor. ■

Johan Sunnerstam, övar sjöräddning. Foto: Privat

www.s112.se

Till havs kan allting hända – och snabbt går det. En dröm kan förvandlas till mardröm, en strålande dag kan fortsätta med en åskstorm och en perfektionist till golvläggare kan visa sig vara en flexibel sjöräddare. Man vet aldrig. Just därför är det så viktigt att Sjöräddningssällskapet och våra frivilliga sjöräddare finns. Vi är delaktiga i 80 % av all sjöräddning i Sverige, och du kan alltid lita på att vi är redo att rycka ut om det händer något. Till vardags har sjöräddarna helt andra yrken, men när larmet går släpper de allt de håller på med och ger sig ut för att rädda liv. Inom femton minuter ska de vara på väg ut med räddningsbåten. För att klara det behövs snabba båtar, bra utrustning

och en organisation med stationer längs hela kusten. Sjöräddningssällskapet är en ideell förening och så har det varit ända sedan starten 1907. Vår verksamhet bygger helt på människors vilja att hjälpa varandra. Så tack alla medlemmar och givare! Det är er förtjänst att vi har 2 200 välutbildade frivilliga sjöräddare (med alla möjliga yrken), över 70 räddningsstationer och 260 räddningsenheter som alltid är redo att rycka ut. Ert stöd räddar liv till sjöss. Och som medlem får du själv kostnadsfri hjälp, även om det bara handlar om motorstopp en strålande sommardag. Det är vårt tack för att du stödjer oss. Välkommen som medlem på sjoraddning.se. Eller swisha en gåva till 900 5000.

Gudskelov! En golvläggare när man som bäst behöver.

F R I V I L L I G A S J Ö R Ä D D A R E S E D A N 1 9 0 7.

Dina pengar kommer fram! Vi har 90-konto och kontrolleras av Svensk Insamlingskontroll.

www.s112.se

samverkan 112 nr 5/6 2019

försvarsmakten / Krigsplacering av fordon

Din bil kan bli inkallad Om kriget kommer kan försvaret ta över din bil. För första gången på 20 år ska nu bilar bli krigsplacerade. Det här gäller om din blir uttagen. TEXT: FREDRIK DIITS VIKSTRÖM FOTO: NILKAS CARLE

ågra tusen bilägare har under de senaste månaderna fått brev från Försvarsmakten. Uttagningsbeskedet säger att deras bilar kan behöva rycka in vid händelse av krig och att försvaret då har rätt att ta över bilen. Bakgrunden är att regeringen beslutat att rusta upp totalförsvaret. – Det är omvärldsläget som gjort att regeringen har tagit det beslutet. Det är inte en ökad risk för krig men osäkerheten i omvärlden har ökat och därför har vi återstartat uttagningsprocessen, säger Otto Gröntoft, major vid Högkvarteret och projektledare för uttagning av egendom. Förutom bilar ska bland annat båtar,

samverkan 112 nr 5/6 2019

flygplan och arbetsmaskiner krigsplaceras. Systemet med uttagning av civila fordon har funnits sedan andra världskriget men inte använts sedan slutet av 90-talet. – Då skulle den eviga freden breda ut sig. Hotet mot Sverige hade försvunnit och Berlinmuren hade fallit. Men sedan dess har mycket förändrats. Därför återupptar vi totalförsvarsplaneringen, säger Otto Gröntoft. Tanken är att bilarna ska komplettera de militära fordonen. – Alla känner till våra grönmålade bilar men de är till för att vi ska kunna utbilda våra värnpliktiga och räcker inte till för ett komplett krigsorganiserat försvar.

Därför behöver vi extra bilar och för att inte behöva köpa in bilar som ska stå stilla under huvuddelen av året tar vi dem från samhället i stället om det blir höjd beredskap. Exakt hur många det handlar om är hemligstämplat. – För riket är det några tusen fordon, men jag kan inte precisera vad gäller län eller kommun. Den uppgiften bjuder vi inte motståndaren på, säger Otto Gröntoft.

urval via fordonsregistret Urvalsprocessen går till som så att förband och myndigheter får lista sina behov, sedan använder Försvarsmakten www.s112.se

Värderingen kan överklagas men bilen måste man lämna ifrån sig. Att få den tillbaka ska man inte räkna med. – Staten övertar fordonet med äganderätt, så man ska nog satsa på en ny bil istället. På baksidan av uttagningsbeskedet finns en lista på saker att ta med sig till avlämningen: bilens alla nycklar, all standardutrustning, reservhjul, vinterdäck och gärna takräcken, snökedjor och verktyg. Där finns också information om hur man tar sig hem. Otto Gröntoft är noga med att påpeka att bilen endast måste överlämnas vid höjd beredskap. – Ingen ska behöva vara orolig för att bli av med bilen i fred. Om vi behöver extra bilar till övning, då hyr vi bilar på vanliga kommersiella villkor.

gäller det att vi inte har för många bilmärken som ska förses med reservdelar, säger Otto Gröntoft och pekar ut Volvo och Scania som särskilt intressanta. Att dagens bilar är fullproppade av elektronik som kan gå sönder får försvaret acceptera. Eventuellt kan det bli tal om att koppla bort viss utrustning.

stor variation på fordonstyper

fordonsregistret för att hitta bilar med rätt egenskaper. – Vi väljer de bilar som motsvarar behoven och tittar på hur långt det är från fordonsägarens bostad till avlämningsplatsen, vilket drivmedel bilen går på och om bilen är utrustad på något speciellt sätt. Jag vill betona att det är ett noggrant arbete och inte någon slumpgenerator. Vi har en mängd faktorer att ta hänsyn till för att det ska bli en så bra uttagning som möjligt, säger Otto Gröntoft. På uttagningsbeskedet finns adressen till avlämningsplatsen, som vanligtvis finns i den egna kommunen, dit bilen ska köras om det blir höjd beredskap. – Där får man sin bil besiktigad och värderad av opartiska värderingsmän utsedda av länsstyrelsen. Bilägaren får då pengar för sin bil som motsvarar marknadsvärdet, på ungefär samma sätt som om man kör bilen till en bilhandlare, bara det att det är staten som köper bilen, berättar Otto Gröntoft. www.s112.se

Så länge freden består kan man använda bilen som vanligt. – Säljer man bilen eller krockar med den avförs den automatiskt och en annan bil blir uttagen. Den enskilde ska bara se till att ta hand om uttagningsbeskedet och stoppa det på en säker plats tillsammans med sin krigsplaceringsorder och sedan köra med bilen på vanligt omdömesfullt sätt, säger Otto Gröntoft. Vilka sorts bilar som väljs ut varierar kraftigt. – Spektrat är från lastbil med släp till snöskoter och fyrhjuling. Vi har behov av 30 – 40 olika typer av fordon, men lastbilar, skåpbilar och personbilar är i majoritet, säger Otto Gröntoft. Renodlade terrängbilar står inte överst på önskelistan. – Det finns rätt få terränggående bilar på den civila marknaden. Det finns bilar med fyrhjulsdrift men det är något annat än terränggående. Om krigsförbanden behöver terränggående fordon är det bäst att skaffa dem i fred. När det gäller personbilar står rymliga bilar högst i kurs, helst med dragkrok. – Naturligtvis är det bäst om det är kombibilar, som antingen går på bensin eller diesel. Det måste vara ett drivmedel som vi har tillgängligt under höjd beredskap. Elbilar lär inte bli aktuella. – Det är svårt att hitta kontakter på tallstammarna, skojar Otto Gröntoft. Försvaret försöker också begränsa antalet märken. – Vi förmodar att reservdelssituationen i landet kommer att vara rätt besvärlig, då

Otto Gröntoft, major vid Högkvarteret och projektledare för uttagning av egendom.

– Vi får fundera på vilken elektronik som ska hållas igång. Kanske kan man enkelt kapa en sladd eller ta ur en säkring. Det är något som vi får utreda framöver.

Uttagningsbeskedet gäller i tre år Uttagningsbeskedet gäller i tre år och därefter förs en ny bil in i systemet. Enligt Otto Gröntoft har reaktionerna på uttagningarna till 98 procent varit positiva. – Jag vill berömda fordonsägarna för den förståelse som vi har mött. Det var till och med en fordonsägare som hade ett handikappanpassat fordon som var villig att släppa det ifrån sig, men naturligtvis hävde vi det beslutet så att han kunde behålla sin bil. Det har varit en väldigt positiv respons från bilägarna, de är beredda att ställa upp för ett starkare försvar.■

samverkan 112 nr 5/6 2019

ambulanssjukvård / New York

NYTT FR

TEXT och foto: peter jonasson

ÅN

ANDRA

DE LÄN R

Ambulanssjukvård i New York

Minns du filmen ”Bringing Out the Dead” som handlade om en utbränd paramedic på Manhattan i New York? Bakgrunden till filmen var ambulanspersonalens hårda arbetsmiljö. New York är kanske den stad i världen som har flest antal ambulansuppdrag per år. Hur det är med den saken vill jag låta vara osagt, men under en semestervecka i New York i juli både såg och hörde jag ambulanser dygnet runt på Manhattan. 24

samverkan 112 nr 5/6 2019

www.s112.se

mergency Medical Services (EMS) i New York bedrivs sedan 1996 till stor del (67%) av Fire Department New York (FDNY), innan dess bedrevs den av staden New York (NYC). FDNY har cirka 450 ambulanser och cirka 4 400 anställda. FDNY har egen larmcentral som nås via larmnummer 911. FDNY använder ett analogt radiosystem på UHF. Sedan några år tillbaka finns det ett rikstäckande blåljusnät (FirstNet), baserat på LTE-teknik, som drivs av AT&T.

911 AMBULANCE Resterande del (33% ) bedrivs av ambulanser från ett 25-tal sjukhus som åker på 911-uppdrag enligt samverkansavtal. Dessa ambulanser har inte samma färgsättning som FDNY, men har ett märke på framdörrarna med texten ”Participating Member 911 Ambulance”. Exempel på sjukhus som har ambulanser är Mount Sinai, Presbyterian, NYO Langone Health och Lenox Hill Hospital. Även dessa ambulanser larmas av FDNY:s larmcentral och de har samma

kompetens, utrustning och behandlingsriktlinjer.

två ambulanstyper - BLS och ALS Det finns två olika ambulanstyper, Basic Life Support (BLS), som bemannas av Emergency Medical Technicians (EMT), och Advanced Life Support (ALS), som bemannas av paramedics. Personalens utbildningslängd varierar mellan de olika utbildningsinstanserna, men för en EMT är den cirka 110 timmar och upp till 2 år för en paramedic. Du måste först utbilda dig till EMT innan du kan utbilda dig till paramedic. Det finns olika behandlingsriktlinjer för BLS/EMT respektive ALS/paramedic.

(drygt 850 000 SEK) jämfört med en EMT (drygt 500 000 SEK) eller en paramedic (650 000 SEK). Alla siffror baseras på 5 års erfarenhet. Löneskillnaderna har vållat fackliga protester utan resultat. Att vara brandman är lugnare än att vara EMT eller paramedic, du hinner äta, gå på toaletten och umgås med dina arbetskamrater. En brandman har fler karriärvägar än en EMT eller paramedic. Personalbristen leder till att ambulanser inte kan bemannas, vilket i sin tur leder till ökade insatstider. Personalbristen innebär också att många års erfarenhet försvinner, cirka 60 procent av ambulanspersonalen har mindre än 3 års erfarenhet. ■

Personalbrist Det är stor personalbrist inom FDNY EMS. En stor anledning är att många EMTs och paramedics slutar (ca 900 st 2018) och blir brandmän istället. En brandman har högre grundlön

Läs mer: https://www1.nyc.gov/site/fdny/jobs/career-paths/ems.page

NYUF www.s112.se

Fire Department New York söker EMS-personal samverkan 112 nr 5/6 2019

samverkan / Tull, Kustbevakning och Polis

Tull, kustbevakning och

Samverkan ger resultat mot internationella brottsligor TEXT: Markus Celander FOTO: Byrd/Micke Wall Svensk tull, kustbevakning och polis tar krafttag mot utförseln av bland annat stöldgods. Under tre dagar i november hade de förstärkning av det europeiska samarbetet Operation Trident.

ars Bäckström, chef för tullens gränsskyddsverksamhet i region syd, berättar för Lokaltidningen Trelleborg att de tre myndigheterna samarbetat mot internationell brottslighet sedan ett regeringsuppdrag de fick för snart ett år sedan. – Vi har provat olika angreppssätt, bland annat med gemensamma grupper betecknade TKP – tull, kustbevakning och polis. Anledningen till samarbetet är att vi har olika befogenheter, och tillsammans är vi starkare. Polisens nationella operativa avdelning NOA uppskattar att internationella stöldligor ligger bakom runt hälften av alla bostadsinbrott och majoriteten, 90 procent, av stölderna av till exempel båtmotorer, bildelar och jordbruksmaskiner som förs ut ur landet.

INGEN RÄTT ATT BESLAGTA Även om tullen skulle påträffa misstänkt stöldgods i till exempel Trelleborgs hamn så har de idag inte rätt att beslagta det – EUs fördrag om fri rörlighet gäller och 26

samverkan 112 nr 5/6 2019

tullarna har därför inte ens rätt att kräva att få se kvitto på gods som de misstänker är stulet. – Stöldgodset vi pratar om i dessa fall är inte utförselreglerat, säger Lars Bäckström. Att beslagta stöldgods eller att gripa den misstänkte gärningspersonen är polisens uppgift. Problemet är att om polis inte hinner fram innan båten går så finns risken att personen och godset får fortsätta resan. Lars Bäckström påpekar dock att tullen, i nödfall, kan göra envarsgripande – att så inte sker mer frekvent handlar om tullens uppdrag och prioriteringar.

0,5 procent av kontrolltiden Mellan maj och juli i år la tullen i Sverige 47 332 timmar på kontroller. Av dessa rörde 234 timmar utgående kontroller – mindre än 0,5 procent. Lars Bäckström förklarar dessa siffror med att tullens uppdrag är att fokusera på vad som förs in i landet, till exempel vapen och narkotika. Tullen ansvarar förvisso även för utförselkontroller av reglerade varor, dit förutom narkotika räknas vapen och kulturföremål. Men utförselkontrollerna har i dagsläget lägre prioritet, enligt Lars Bäckström. Han är därför mycket positiv till den samverkan som numera sker mellan myn-

digheterna, som TKP-grupperna, och inte minst den stora Operation Trident – på svenska Operation Treudd – namnet kommer sig av nämnda tre myndigheter som samarbetar här. – Denna operation genomfördes nu i november för fjärde gången. Det är ett exceptionellt samarbete mellan tio europeiska länder och Europol, där tull, kustbevakning och polis får väldigt bra underrättelsestöd och förhandsuppgifter om till exempel vad som är på gång och vem som är på väg hit.

operation trident / TREUDD Operation Trident leddes denna gång från Malmö. Under de tre dagar den pågick genomfördes cirka 18 000 kontroller och 48 misstänkta avvisades vid gränsen när de försökte ta sig in i Sverige. Därutöver har 16 personer gripits och ett stort antal brott har rapporterats. Ewa-Gun Westford, kommunikatör på Polisregion Syd, tycker att samarbetet med tull och kustbevakning fungerar mycket bra. – I grunden har vi olika uppdrag och så ska det nog förbli för att behålla spetskompetens och utveckling inom det egna området. Men att sträva efter gemensamma plattformar gagnar oss. – I en insats som den här kan vi pröva organisation och arbetsmetoder för att www.s112.se

polis

REALITi Integrated smart solution for more reality

PHC Nordic AB

sedan införliva dem i ordinarie verksamhet. Vårt mål är att bli lika bra i vardagen. Operation Trident ska nu utvärderas och analyseras, men det myndighetsöverskridande arbetet kommer att fortsätta, enligt Ewa-Gun Westford. – Vi ser redan idag så många vinster med att arbeta gemensamt att det kommer att fortsätta på olika sätt. Bara under Operation Tridents första 36 timmar avvisades 22 individer vid Sveriges gränser, 13 personer greps, misstänkta för stöld, förberedelse till stöld, narkotikabrott och häleri. – Dessutom greps flera chaufförer som körde stora tunga lastbilar för rattfylleri. Hur går det till när ni avvisar någon vid gränsen?

– Det finns ett omfattande internationellt samarbete mellan EU-länderna. I detta samarbete finns olika register som vi som myndighet har tillgång till. Man kan till exempel vara internationellt efterlyst och beroende på vad som finns i registret kan vi agera.

stöldgods för 2 000 miljoner förs ut ur sverige Försäkringsbolagen uppskattar att stöldgods för ett par miljarder kronor förts ut ur Sverige varje år. Förklaringen är att den fria rörligheten även omfattar kriminella, konstaterar Ewa-Gun Westford. – Den gränsöverskridande grova brottsligheten är omfattande. Sedan det infördes tillfälliga gränskontrollerna på exempelvis på Öresundsförbindelsen har vi sett ett flöde av misstänkt brottslighet. Det kan handla om allt från misstänkt stöldgods till vapen, misstänkt människosmuggling, drog- och rattfylleri och annan brottslighet. – Och genom färjeförbindelserna med Europa kommer stöldligor hit och tar sig uppåt i landet för att begå olika former av grova brott – stölder av fordon, dyrare bilar, lantbruksmaskiner och vitvaror är några exempel, samt grova bedrägerier mot äldre. ■ www.s112.se

+46 855 53 63 00 phcnordic.com

iSimulate annonce.indd 1

01/03/2018 09.39

Andningsvårdsväska Light Saccis Andningsvårdsväska Light rymmer allt du behöver för att hjälpa patienter i behov av enkel eller avancerad andningshjälp. Slitstark CORDURA® för att klara de allra svåraste miljöerna 3 olika öppningslägen för smidigast möjliga åtkomst Nya ergonomiska bärremmar. Du hittar ett fullständigt produktblad på sacci.se

Sacci Ryggsäckar AB Gamla Tunavägen 8 784 36 Borlänge SWEDEN

Tel: 0243-932 50 Mail: info@sacci.se WWW.SACCI.SE

samverkan 112 nr 5/6 2019

ambulanssjukvård / Forskning

Snabbspåret för höftfrakturer

– Ingen genväg till snabbare vård Patienter med misstänkt höftfraktur är en stor patientgrupp inom ambulanssjukvården och de som har en fraktur i höften är ju oftast gamla, sjuka och sköra. Därför infördes ett snabbspår i ambulanssjukvården för flera år sedan, som förbigår akutmottagningen och tar patienten direkt till röntgen. Men leder verkligen snabbspåret till snabbare vård?

TEXT och foto: andrea jonsson

id misstänkt höftfraktur behövs en röntgen snabbt och svenska riktlinjer säger att operation ska ske inom ett dygn. Längre tid till operation kan innebära komplikationer som infektioner och ökad tid för rehabilitering efteråt. – De här patienterna har varit ganska lågprioriterade av sjukvården, det vill säga att de har blivit liggande länge på akutmottagningarna när vi transporterat dem dit och väntar på röntgenundersökning och att bli inskrivna på avdelning och planeras för operation, förklarar Glenn

Larsson, ambulanssjuksköterska och universitetsadjunkt på Högskolan i Borås.

ordentlig uppföljning saknas Snabbspåret innebär att de patienter som har misstänkt höftfraktur inte körs till akutmottagningen, utan direkt till en röntgenundersökning. Om det är en fraktur skrivs patienten in på avdelning direkt och planeras för operation. Det har införts på majoriteten av landets sjukhus, men det har inte gjorts någon ordentlig uppföljning. Glenn Larsson har i sin doktorsav-

handling undersökt om snabbspåret faktiskt leder till snabbare start av operation, när patienten inte behöver vistas flera timmar på akuten först. - I min studie lottades patienterna i ambulansen om de skulle åka till akuten eller med snabbspår direkt till röntgen. Det visade sig att det inte var någon större skillnad på tiden tills operation startade. – Däremot visade det givetvis att det gick snabbare att få en röntgenundersökning och bli inskriven på en avdelning. Vi kan inte heller bevisa att det fanns någon skillnad i vårdtid efter operation eller

Glenn Larsson, ambulanssjuksköterska och universitetsadjunkt på Högskolan i Borås.

samverkan 112 nr 5/6 2019

www.s112.se

minskad dödlighet genom att använda sig av snabbspåret. Så fyller snabbspåret för patienter med höftfraktur någon funktion? – I vår studie kunde vi inte se några medicinska fördelar. Däremot slipper ju patienterna onödig väntetid på en akutmottagning, som kan vara belastande mentalt inte minst. De slipper att undersökas på akuten, röntgas, förflyttas tillbaka till akuten och sedan till avdelningen. För patienter som är sjuka och sköra kan det vara mycket påfrestande, det har andra studier bekräftat.

Generellt - väntetiderna ökar Av de patienter som deltog i studien fick den stora majoriteten operation inom 24 timmar. Men flera studier visar att väntetiderna för patienter med misstänkt höftfraktur generellt ökar i landet. – Att det ser ut så kan säkert bero på flera faktorer, kanske ont om vårdplatser, tillgång till operationssalar och till kvalificerad personal. Att hålla nere väntetiderna är viktigt inte minst för att det är humant. Det är ett lidande att behöva ligga och vänta med en bruten höft som gör ont, utan att kunna röra sig och klara sig själv. Att förbättra det snabba omhändertagandet för patienter med höftfraktur menar Glenn Larsson nu är utanför ambulanssjukvårdens händer. – Vi på ambulanssjukvården har nog gjort vad vi kan för detta, till viss del stannar tempot upp när patienten kommer till sjukhus från ambulansen. Planeringen kring operationen, med operationsprogram och tillgång till operationssalar, det måste i vissa fall förbättras om tempot ska kunna upprätthållas, avslutar Glenn Larsson. ■

Så förbereder sig prehospitala vården för omställning Den 5 mars anordnar forskningscentrumet PreHospen ett symposium på Högskolan i Borås på temat ”Prehospitala akutsjukvårdens roll i omställning av vården”. Var med och ta del av diskussioner kring omställningen och hur prehospital samverkan påverkar hela vårdsektorn. – Kort sagt kommer du på symposiet att få ta del av det senaste om nära vård och hur ambulanssjukvården rustar sig för den nya rollen. Dessutom blir det tid till mingel, att bygga dina nya kontaktnät eller underhålla de gamla kontaktnäten. Missa inte detta symposium om du är intresserad av att få ökad förståelse för hur hälso- och sjukvården håller på att förändras, säger Birgitta Wireklint Sundström, senior professor på Högskolan i Borås. Utöver presentationer av forskning deltar också verksamhetschefer från vårdsektorn som ska ge sin syn på omställningen av vården. – Temat handlar om att hela hälso- och sjukvården håller på att ställas om till att mer vård kommer att utföras utanför sjukhus. Det är en omställning som gäller alla inom sjukvården, men vi kommer under symposiet att fokusera på hur det blir för ambulanssjukvården som intar en ny mer aktiv roll, förklarar Birgitta Wireklint Sundström. Omställningen innebär ett större ansvar för ambulanspersonalen, eftersom vården i ännu större utsträckning nu börjar redan

BORÅS - Västra Götalandsregionen

Birgitta Wireklint Sundström Senior professor Sektionen för vårdvetenskap Högskolan i Borås Foto: Suss Wilén

när ambulansen kommer till patienten. – Symposiet är inte bara intressant för chefer och personal inom ambulanssjukvården, utan även hemsjukvården, primärvården och akutmottagningen samverkar med prehospital vård. – Dessa tre vårdgivare måste tillsammans med ambulanssjukvården bilda ett mer sammanhängande team. Idag är vi stuprör och det kan vi inte fortsätta vara, avslutar Birgitta Wireklint Sundström. ■ Läs mer om dagen på: hb.se/PreHospen2020.

HÄLLEFORS - Region Örebro län

Anders, Sanna & Linda, hämtar V90 till Nära Akut Vård teamet

Sören, Anders och Linda hämtar sin XC90 Ambulans

Grattis Tel: 0430-490 50 www.nilsson.se

www.s112.se

samverkan 112 nr 5/6 2019

ambulanssjukvård / Zambia

►

Sverige köper ambulanser åt TEXT: JOAKIM RÅDSTRÖM FOTO: Joakim Rådström, RMNCAH-N och Sida

Inom ramen för svenskt hälsobistånd köper biståndsmyndigheten Sida in ambulanser åt Zambia. Men mycket arbete och list har behövt läggas på att undvika korruptionen i landet och att få ned höga inköpspriser på ambulanserna. Samverkan 112 besökte Zambia för att få reda på hur det gick till.

ambias huvudstad Lusaka dallrar i den 35-gradiga hettan. November innebär sommar här söder om ekvatorn, och den efterlängtade regnperioden har ännu inte kommit. Tanken infinner sig lätt hur många sjuka, äldre och barn som far illa i den envisa värmen. I detta land, där medellivslängden fortfarande bara ligger på 62 år, investerar för närvarande Sverige stora summor för att utveckla hälso- och sjukvården. Inte minst gäller det uppbyggnad av ambulanssjukvården. – Vi har köpt in sammanlagt 25 ambu-

samverkan 112 nr 5/6 2019

lanser, säger Cindy Chirwa, koordinator vid Zambias hälsoministerium för projektet Reproductive, Maternal, Newborn, Child and Adolescent Health and Nutrition (RMNCAH-N). Projektet med det omständliga namnet leds av Zambias regering men finansieras huvudsakligen av den svenska biståndsmyndigheten Sida, som bidrar med 409 miljoner svenska kronor. Det amerikanska biståndsorganet USAID skjuter till ytterligare 37 miljoner dollar. Som alltid finns det stora risker när det handlar om så pass stora summor i den

här sortens miljöer. 2009 avslöjades det att runt sju miljoner kronor av svenska skattebetalares pengar försvunnit till korruption inom hälsobiståndet i Zambia (pengar som Zambia senare betalade tillbaka). – I och med det drog många givare öronen åt sig, även Sverige, och vi kände att vi var tvungna att hitta andra sätt att stärka kvinnors och barns rättigheter, säger Ulrika Hertel, ambassadråd inom hälsa vid Sveriges ambassad i Lusaka. I slutet av 2015 fann dock Sida att tiden var mogen för att på nytt bedriva bistånd direkt med Zambias hälsomyndigheter. www.s112.se

ÅN

ANDRA

DE LÄN R

NYTT FR

Zambia

Cindy Chirwa, koordinator vid Zambias hälsoministerium.

öka efterfrågan på vårdtjänster samt stärka sjukvårdssystemet överlag. – Då kändes ambulanser väldigt nödvändiga, eftersom det handlar om att minska mödradödligheten, som är hög i landet, berättar Ulrika Hertel. I ett så fattigt land som Zambia räcker inte ambulanserna på långa vägar till för att transportera människor direkt från hemmet till kvalificerad sjukvård. Istället beställs merparten av ambulanstransporterna från primärvård eller vårdinstitutioner på mellannivå till mer avancerade sjukhus. – Det är inte som i Sverige där man kan ringa efter en ambulans från sitt hem – annat än i mycket exceptionella fall, säger Cindy Chirwa. Ett undantag är om man bor i en storstad, som Lusaka, och har en bra privat

Ulrika Hertel, ambassadråd inom hälsa vid Sveriges ambassad i Lusaka.

sjukförsäkring – då kan man ofta beställa ambulans direkt hemifrån. Detta är dock endast något som de rika och välbemedlade har råd med i ett land som Zambia.

11 ambulanser blev i stället 25 Högkvalitativt sjukvårdsmateriel som ambulanser kostar dock självfallet mycket i inköp. För att begränsa kostnaderna gick man därför till UNOPS, FN:s kontor för projekttjänster. – Det ursprungliga avropet låg på bara elva ambulanser. Men för samma pris som vi skulle ha fått betala för elva ambulanser i Zambia kunde vi köpa 25 ambulanser genom UNOPS, säger Cindy Chirwa. Ulrika Hertel berättar hur Sverige vill stötta och stärka de zambiska myndigheternas upphandlingskompetens, men att

►

– Men vi beslöt samtidigt att inte skicka pengarna som en klumpsumma till Zambias hälsoministerium, utan att arbeta mer på marken, på distriktshälsovårdsnivå. Dessutom satte vi in många kontrollsystem i programmet, säger Ulrika Hertel. Efter detta kunde det nya samarbetet starta i december 2015. Det övergripande målet med projektet, som ska pågå till juli 2020, är att förbättra livet för kvinnor, barn och ungdomar på regional nivå runt Zambia. Som underliggande mål ska man förbättra tillgången till kvalitativ sjukvård, www.s112.se

samverkan 112 nr 5/6 2019

ambulanssjukvård / Zambia

► Zambias eget system för offentlig upphandling fortfarande innehåller en del brister, och att den svenska ambassaden därför inte vågade lite på det. – Därför bestämde vi oss i ett ganska tidigt skede för att inte låta hälsoministeriet sköta upphandlingen av ambulanserna utan att vi skulle gå via FN-systemet istället, eftersom det är ett väl beprövat system, säger Ulrika Hertel.

Nya och terränganpassade Ambulanserna ifråga är helt nya Toyotaambulanser, om än med mycket lite utrustning – endast en brits, en tub med syrgas, ett litet medicinskåp och så vidare. De är samtidigt terränganpassade med hög markfrigång, vilket är ett måste i Zambia med dess undermåliga vägar. – Förarna tränas också i defensiv körning. För en enskild utryckning kan de behöva åka över 10 mil på dåliga vägar, vilket kan ta fyra timmar enkel väg. Du kan ju tänka dig om det är en födande kvinna som blöder och ska åka med ambulansen då, säger Cindy Chirwa.

utbildning för ambulanssjukvårdare Ingen särskild utbildning för ambulanssjukvårdare finns dock i Zambia, utan föraren får åtföljas av en sjuksköterska som har tränats i att använda ambulansens tillhörande medicinska utrustning. En bit utanför Lusaka, i den lilla staden Monze, försöker vi leta rätt på en av de svenskköpta ambulanserna. Just nu är den emellertid ute på utryckning, och de återstående fordonen är enligt den lokala vårdpersonalen trasiga. Svåra vägförhållanden och bristfälliga underhållskunskaper leder ofta till att fordon och infrastruktur faller sönder i länder som Zambia. – Det har varit viktigt att de här nya ambulanserna ska kunna bli servade, att det finns reservdelar på plats och så vidare, påpekar Ulrika Hertel. Och även om de nya fordonen är enkla jämfört med svenska motsvarigheter har ambulansinköpen – och Zambias utveckling av hälso- och sjukvårdssystemet överlag – redan gett tydliga positiva resultat. – Vi har sett en nedgång i mödradödlighet från förra året till i år. Och om man ser till en hälsoundersökning som gjordes 2013 visade den på en mödradödlighet om 398 kvinnor per 100 000. 2018 hade siffran gått ned till 272 per 100 000, säger Cindy Chirwa. ■

samverkan 112 nr 5/6 2019

www.s112.se

VÄSTRA GÖTALANDSREGIONEN

REGION VÄSTMANLAND

Andreas och Lennart hämtar två XC90 till NU-Sjukvården

Sören hämtar en ny XC90 Ambulans till Fagersta

REGION JÄMTLAND HÄRJEDALEN

Urban lämnar två XC90 till Tobias - Strömsund och Järpen

Grattis

Tel: 0430-490 50 www.nilsson.se

REGION ÖREBRO LÄN

Torben och Jonas hämtar ny XC90 till Örebro

Partnerskap för att rädda liv I mer än 30 år har det svenska HLR rådet och Laerdal samarbetat för att leverera det bästa i HLR-träning och utbildning. Nu arbetar vi tillsammans med att implementera RQI i den svenska sjukvården.

ww.laerdal.se www.s112.se

samverkan 112 nr 5/6 2019

PORTRÄTT / Johan Herlitz

professor Johan Herlitz berättar sin historia Foto: Ciprian Gorga

Det är förunderligt hur livet kan vara så fyllt av tillfälligheter och motsägelser. Om någon hade viskat i mitt öra när jag var 15 år gammal hur mitt liv skulle komma att gestalta sej så hade jag nog lyft på ögonbrynen en aning. TEXT: JOHAN HERLITZ

ag var på den tiden uppfylld av bollar och idrottsprestationer. Jag var nybliven svensk juniormästare i tennis och hade ett halvår tidigare blivit göteborgsmästare i bolljonglering. Dessförinnan hade jag blivit distriktsmästare i bordtennis för klubblösa med vänsterhand (jag var högerhänt). Men sommaren innan sista skolåret beslöt jag, utan att rådfråga någon, att lägga bollarna åt sidan och istället läsa upp mina skolbetyg för att kunna bli läkare. Mina föräldrar var förbryllade och min mamma sa spontant att ” Johan, det klarar Du aldrig”. Men jag hade bestämt mej. Det är nog bra med en idrottsuppfostran för det lär en att bli beslutsam, fokuserad och framför allt så lär man sej att kunna ta smällar. Ett och ett halvt år senare påbörjade jag mina medicinstudier i Göteborg.

samverkan 112 nr 5/6 2019

Jag trivdes med studierna men var ängslig för att inte räcka till som doktor. Jag hade ju tummen mitt i handen. Det enda som jag hade att komma med var ju mina ambitioner och min entusiasm. När jag så småningom påbörjade min praktiska utbildning som AT läkare på Bassjukhuset i Lidköping så upptäckte jag till min förvåning att jag verkade att klara av läkaryrket. Jag stormtrivdes i min nya roll och beslöt mej snart för att bli kvar i Lidköping som internmedicinare (knappast kirurg). Men ödet ville annorlunda. När jag rådfrågade överläkaren Birger Swedberg så sa han till min förvåning att ” Du som är så ambitiös måste åka till ett universitetssjukhus och inte stanna kvar här”. Jag blev grymt besviken men jag gjorde som han sa. När jag kom tillbaka till Sahlgrenska sjukhuset så var min tanke att snabbt

skriva en doktorsavhandling för att därefter åka tillbaka till Lidköping för att bli landsortsdoktor i internmedicin. Efter några månader i Göteborg så blev jag tillfrågad av Åke Hjalmarson (blivande professor i kardiologi) om att delta i ett forskningsprojekt som skulle utvärdera en ny typ av medicin (betablockerare) vid misstanke om hjärtinfarkt för att bromsa hjärtinfarktutvecklingen. Fem år senare försvarade jag min avhandling. Jag ville fortfarande bli internmedicinare och kunna lite av varje. Men många kollegor undrade varför jag inte blev kardiolog (hjärtdoktor) mot bakgrund av min avhandling. Med tanke på min opraktiska läggning så var jag tveksam om jag verkligen skulle räcka till som kardiolog. Nästan lite motvilligt beslöt jag att i alla fall försöka få en specialitet i kardiologi. www.s112.se

Så på hösten 1985 påbörjade jag mitt planerade randarbete på kardiologen i Göteborg. Jag var då fortfarande helt ovetande om hur min framtid egentligen skulle komma att se ut.

MÖTET MED AMBULANSSJUKVÅRDEN När jag den där första måndagen stegade in på hjärtinfarktavdelningen på Sahlgrenska sjukhuset så blev jag förvånad över att i fikarummet inte bara se vitklädda kollegor utan även några i blåa overaller. Det var kollegorna som jobbade i OLA ambulansen. Vår överläkare Stig Holmberg var också tillsyningsläkare för ambulanssjukvården i Göteborg. Stig var redan 1985 helt på det klara med att det skulle finnas sjuksköterskor i ambulansen och dom menade Stig, skulle rekryteras från hjärtinfarktavdelningen. Detta var 20 år innan Socialstyrelsens direktiv om sjuksköterskor i ambulansen. Hjärtsjukvården och ambulanssjukvården hörde ihop tyckte Stig. (Stig Holmberg avled 91 år gammal sommaren 2019) Man kan lugnt säga att, utan att be om det, så formligen drogs jag in i ambulanssjukvårdens värld. Flera viktiga forskningsprojekt hade redan genomförts men nu gällde det att klargöra om det var dags att inför propplösande läkemedelsbehandling i ambulansen. Det etablerades en frivillig separat jourlinje som täcktes av samtliga kardiologer i Göteborg. Vi larmades ut till patienter som ringt 90000 (som gällde på den tiden) och där larmoperatören misstänkte hjärtinfarkt. Vi kardiologer tyckte ju att detta var ”jättehäftigt” men ambulanspersonalen var nog måttligt imponerade av vårt agerande . Vi saknade ju egentlig utbildning i ambulanssjukvård. Ryktet sa att det var egentligen bara en av ca 20 kardiologer som skar fri och som ansågs stå med bägge fötterna på jorden när det blåste snålt därute. Den personen var inte jag. Men det var förstås lärorikt att få ta hand om de hjärtsjuka patienterna redan i prehospital miljö. Under de följande 15 åren så arbetade jag som sjukhusbunden kardiolog men parallellt med detta blev forskningen kring ambulanssjukvård allt mer intensiv. Ett flertal studier där vi testade olika läkemedel och även möjligheterna, att upptäcka hjärtinfarkt redan före ankomst till sjukhus med ett enkelt blodprov, studerades. Vi testade även beslutsstöd på larmcentralen. Vad som var viktigt under de här åren www.s112.se

var inte minst den sociala gemenskapen mellan hjärtsjukvården och ambulanssjukvården. En gång per termin brukade jag arrangera kvällsmöten på Hotel Palace i centrala Göteborg. Mötena inleddes med att jag föreläste en timma och därefter vidtog en middag som kunde pågå rätt sent. Jag tror att social gemenskap nästan är en förutsättning för ett framgångsrikt teamarbete kring vårdutveckling. Men social gemenskap ger också en rak kommunikation. Kollegorna på ambulansen hade svårt att tro att den där ”teoretikern” verkligen kunde kicka boll. Så vid något tillfälle hade ambulanspersonalen i anslutning till en av mina föreläsningar plockat fram en fotboll och tvingade mej att visa upp mina färdigheter i bolljonglering. Detta för att öka trovärdigheten av mina utsagor om tidigare eskapader. Den prehospitala forskning som vi bedrev i Göteborg på 80- och 90- talet betraktades säkert på olika sätt runt om i landet. En kardiologkollega i Stockholm kom en gång fram till mej och sa ”Du Johan, är inte ni Göteborgare en slags kardiologins cowboys”. Kanske hade han rätt. Vi jobbade ju i frontlinjen.

PREHOSPEN Just efter sekelskiftet kontaktades jag av Birgitta Wireklint på Högskolan i Borås som undrade om jag ville ansluta till den prehospitala undervisningen och forskningen som bedrivs i Borås.

Jag började med en 10 procentig tjänst som succcesivt har ökats. Sedan 2011 har jag arbetat på heltid med forskning och utveckling kring ämnesområdet prehospital akutsjukvård i Västra Götaland och tjänsten har varit knuten till Högskolan i Borås. Det har varit berikande på många sätt och jag har nu fått engagera mej i frågor som inte bara berör hjärtsjukvård utan även stroke och sepsis. Det som har varit mest positivt under dessa år är att jag har kunnat fokusera på den prehospitala vården utan andra konkurrerande intressen.

VARFÖR FICK JAG DET PREHOSPITALA PRISET? Ambulanssjukvården har Stig Holmberg att tacka för så mycket. Han förde samman ambulanssjukvården med slutensjukvården. Jag fick följa Stig under en stor del av resan från det att hjärt-lungräddning implementerades som en folkrörelse i Sverige. Stig sa ”Johan, det skall vara lika självklart för människor att kunna hjärt-lungräddning som att kunna simma”. Idag är ca fem miljoner människor i Sverige utbildade i hjärt-lungräddning. Stig lyckades 1990 övertala ambulansöverläkarna, under ledning av Bror Gårdelöv, att skapa ett kvalitetsregister för ambulanssjukvårdens omhändertagande av patienter som drabbats av hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige.

►

Prehospitala priset. Prisutdelare Angelica Vikström, pristagare Johan Herlitz och Flisas ordförande Håkan Klementsson. Foto: Peter Thore samverkan 112 nr 5/6 2019

PORTRÄTT / Johan Herlitz

►

Svenska Hjärt-lungräddningsregistret startade år 1990 och är det enda kvalitetsregistret i Sverige som rapporterar hur många människoliv som verksamheten räddar årligen.

är sannolikt att registret har kunnat visa en rapportering av allt fler räddade liv under den tid som registret har funnits. Detta har skett parallellt med att registret har visat en allt kortare tid till påbörjande av hjärt-lungräddning. Man skulle kunna säga att det har skett en kulturförändring i det tidiga omhändertagandet av patienter som drabbats av hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige. Detta är ju viktiga nyheter inte bara för ambulanssjukvården utan även för hela folkrörelsen hjärt-lungräddning i Sverige. Idag vet vi att ungefär var sjätte timme så räddas en människa till livet i vårt land efter att hjärt-lungräddning har påbörjats antingen utanför eller på sjukhus. Det Svenska Hjärt-lungräddningsregistret har ett gott rykte utanför landets gränser. Sverige är ju ett registerland alltsedan Gustav Vasas tid. Alla människor i vårt land finns med i register och förefaller att acceptera detta.

FRAMTIDSVYER

Nationella jämförelser. HLR LIVE

Detta var framsynt eftersom registret är ett av de första kvalitetsregistren i Sverige. Fem år senare bad Stig mej att ta över ansvaret för registret. Han tyckte med all rätt att han hade gjort sitt. Registret kom att bli mitt skötebarn under de följande 25 åren. Vi som jobbar med kvalitetsregister kal�las med rätta för ”registernördar”. Att vara registernörd innebär att man blir lycklig över varje ny siffra som registret genererar. 36

samverkan 112 nr 5/6 2019

Men registret och hela hjärt-lungräddningen i Sverige är också i mångt och mycket ”sjuksköterskornas baby”. Det var sjuksköterskorna som i första hand backade upp Stig när han en gång startade hjärt-lungräddningsprocessen och det är ambulanssjuksköterskorna som ansvarar för rapporteringen till registret. Det är deras plikttrogna arbete som kommer fram i årsrapporterna. Det som har glatt ambulanssjukvården

Den stora utmaningen för vårt register är att i ännu högre grad nå ut till verksamheterna. Den nye registerhållaren Araz Rawshani har skapat en digital årsrapport som man når via www.hlr.nu. Här kan man via länken HLR LIVE hitta en årsrapport för sin egen region, jämföra sin region med andra regioner och även med riket som helhet. Här finns även verktyg där man kan studera hur chansen till överlevnad efter hjärtstopp påverkas av förändringar av viktiga faktorer. Jag tror att den framtida kvaliten på vårt register kommer att vara beroende av hur duktiga vi blir i att levandegöra registret för ambulanssjukvården. Men hjärt-lungräddningsregistret är bara en del av det omfattande arbete som krävs för att synliggöra och evidensbasera morgondagens ambulanssjukvård. Ett flertal framstående ambulanssjuksköterskor har under de senaste åren framgångsrikt försvarat för ambulanssjukvården viktiga doktorsavhandlingar. Flera doktorander är också i slutfasen av viktiga doktorandprojekt. Det är min förhoppning att dessa personer skall driva vårdutvecklingen vidare i prehospital miljö. Ett nationellt kvalitetsregister för svensk ambulanssjukvård är också i en uppbyggnadsfas. Den yttersta målsättningen måste väl vara att skapa olika verktyg som hjälper ambulanssjuksköterskan i sitt arbete och att skapa en stimulerande arbetsmiljö som ger trygghet, glädje och yrkesstolthet. ■ www.s112.se

Framtidens integrerade IT-lösning för ambulanssjukvården med övervakning och kliniskt beslutsstöd MONITORERING Vitalparametrar övervakas i ambulansen och överförs automatiskt till sjukhuset. (EKG, SpO2, NIBP, EtCO2 samt respiration). Inställbara larmnivåer som uppdateras dynamiskt. EKG analys kan utföras direkt, antingen prehospitalt eller på sjukhuset. JOURNAL & BESLUTSSTÖD Baserat på gällande riktlinjer, fattas kliniska beslut för initial vård på plats och transport direkt till rätt vårdnivå (t.ex. PCI, stroke- /traumaenhet).

EXEMPEL PÅ FUNKTIONER • Integration mot sjukhusjournaler • Olycksplatsjournal för sjukvårdsledning • Läkemedelsmodul med doserings beräkning • Inloggning med kort • Kamera • Akutliggare för uppsikt över flera ambulanser • Beslutsstöd t.ex. ATLS: ABCDE, NEWS, RETTS • Slagningar i register: Sjukdoms historia, läkemedelsriktlinjer, guidelines, etc. • Meddelandefunktion

Sjukhusets olika avdelningar har tillgång till informationen och assisterar beslut och förbereder vårdinsats vid ankomst.

Region Kronoberg har integrerat MobiMed systemet med sjukhusjournalen Cambio Cosmic MobiMed journalsystemet har integrerats med sjukvårdens stora journalsystem. Arbetet som planerats en längre tid är nu klart. Vinsterna är många – framför allt för personalen som slipper extra arbete i form av dubbel journalföring. Patienterna kan nu dessutom läsa sina ambulansjournaler hos 1177.se. www.s112.se

www.ortivus.com | sales@ortivus.com | +46 8 446 45 00

samverkan 112 nr 5/6 2019

räddningstjänst / Jobbutbyte

jobbutbyte med AUSTRALIEN Byter Värends räddningstjänst i Växjö mot Elanora Guldkusten i Australien. Detta är Daniel Jibbers egen berättelse:

pända, nyfikna och helt ovetandes av vad vi egentligen hade gett oss in på, satte vi oss den 4:e Maj på tåget mot Köpenhamn för att därifrån ta oss vidare mot vår slutdestination, Gold Coast, Australien. Efter ett kort stop på några dagar i Thailand tog vi sedan flyget via Singapore för att slutligen landa i Brisbane. Resan gick bra och kl 06:00 den 8:e Maj så landade vi på flygplatsen i Brisbane och där väntade en vän till Chris Peate, som jag gör detta utbyte med, på oss och hälsade oss hjärtligt välkomna till det stora landet ”Down Under”. Efter ca 1 tim bilfärd kom vi fram till vad som skulle komma att bli vårt nya hem det närmaste året. Ganska omtöcknade och en aning Jetlag:ade så vet det lite svårt att ta in allt, men det stod ju helt klart att vi inte var

i Växjö längre i alla fall när solen stekte, temperaturen visade + 28 grader Celsius och barnen slängde omgående av sig kläderna och hoppade i poolen.

praktiska detaljer Sen följde några dagar med lite praktiskt fixande, telefonkort, bankkort, lite områdeskännedom för att lära sig hitta runt huset med omnejd och lite mer papper som skulle fyllas i. Sedan var det dags för mig att börja min introduktion och efter 4 dagar med lite smått och gott så var jag, enligt dom, redo att hoppa på och börja åka med skiftet. Ungefär samtidigt skolade vi in vårat äldsta barn, Devin 6 år, i skolan som ligger bara 5 min bilväg från där vi bor, och det gick långt över förväntan. Barnen va nog, skulle jag säga, det största ämnet som jag och min fru Jenny

Vi har precis landat i Brisbane och blev då upphämtade av en god vän till familjen Peates, som vi gör utbytet med. Han heter Kyle. Foto: Privat

samverkan 112 nr 5/6 2019

Uniformerna har gradbeteckning för att visa vilken grad man har, lite beroende på tjänsteår och utbildning. Foto: Privat

Andra veckan i skiftet och vi blev dragna på villabrand, villan totalförstörd men alla i familjen hann ut i tid. Foto: Privat

www.s112.se

diskuterade innan vi bestämde oss för att göra en sådan här grej. Hur dom skulle ta det och hur det skulle bli med den stora omställning för deras del va ett stort frågetecken, men så här, ungefär halvvägs in i utbytet så kan vi bara konstatera att alla farhågor vi hade angående den delen är totalt bortblåsta och det som innan va frågetecken har nu bytts ut mot flertalet utropstecken. Devin trivs otroligt bra och längtar till skolan varje dag, har fått massor med nya vänner och pratar, läser, skriver och räknar på engelska utan problem. Disa, våran dotter på snart 4 år, går på dansskola och ridskola, leker med grannbarnen var och varannan dag och gör sig även hon förstådd till viss del på engelska. Hon går inte på någon förskola utan är hemma med Jenny och med några av väldens finaste stränder, 4 stora nöjesparker, en helt fantastisk natur med vandringsleder, djungel, regnskog och lekplatser i oändlighet på bara minuters avstånd från vårat hus och med en stad med event nästan varenda dag så finns det gott om saker att hitta på. Att vi sedan har en egen pool med både vattenrutschkana och vattenfall gör ju inte saken sämre.

Guldkusten har många fantastiska platser att surfa på. Foto: Privat

annat tempo och oändliga resurser Jobbmässigt så kan jag bara konstatera att det är ett helt annat tempo än hemma. Det är även en mycket, mycket större organisation med över 8 heltidsstationer bara i det område som jag befinner mig så när det händer någonting lite större så känns det som resurserna är oändliga då det kommer styrkor från alla håll och kanter. För att inte nämna organisationen kring de skogsbränder som just nu rasar överallt omkring oss och längs med kusten hela vägen ner till Sydney. Stabsorganisationerna som byggs upp i samband med dessa bränder, liknar på flera ställen mer en liten stad än kanske det lilla rum med en whiteboard som jag är van vid. Det är självklart intressant att få uppleva, men också skrämmande att se hur otroligt fort det kan gå när omständigheterna är som dom är just nu och det är sådana enorma områden som brinner. I skrivande stund har över 1.000.000 byggnader slukats av lågorna och det handlar nästan uteslutande om att försöka rädda hus och omkringliggande byggnader så gott det går och väldigt lite om att försöka släcka själva elden. www.s112.se

Australien har fler än 10 000 stränder. Här finns en strand för alla smaker. Foto: Privat

Så vi hoppas på regn. Mycket regn. Larmmässigt så är det ungefär som hemma, det brinner i husen och folk krockar och hamnar i allehanda typer av trubbel även här. Sen har dom sina sätt att hantera dessa olyckor och det är också intressant att få ta del av och reflektera över varför dom väljer att göra som dom gör och vi har valt att jobba som vi gör hemma i Sverige. Jag får hoppa lite mellan de lika stationerna och är för närvarande stationerad på Surfers Paradise, Fire and Reacue. Vi är nu som sagt ca halvvägs in i vårt utbyte och det känns som att tiden bara rusar på. Vi reser en hel del och försöker ta del av allt som detta underbara land har att erbjuda, men vi sa redan efter vår tredje vecka här att vi skulle behöva ett utbyte på 2-3 år MINST, ha ha! Det är ju ett stort land och det finns

så otroligt mycket mer som vi skulle vilja göra om vi bara hade haft mer tid. Vi trivs verkligen och jag får ibland fortfarande nypa mig i armen, bara för kolla att det verkligen är sant att vi är här och allt detta inte bara är den dröm. Vi hade två utbyten på gång, innan detta, som tyvärr inte blev av så vi är otroligt glada och ödmjuka inför möjligheten vi fått att kunna göra en sådan här sak. Så är det någon som funderar på att göra ett utbyte så kan jag, utifrån våra erfarenheter så här långt, bara varmt rekommendera dem att försöka få till ett utbyte för det är en helt fantastisk resa man får vara med om! Klockan är nu 05:35 här i Australien och det är dags för mig att sluta skriva, gå ut i garaget och slänga surfbrädan på flaket så jag hinner dra några vågor i soluppgången innan det är dags att åka till jobbet. ■ samverkan 112 nr 5/6 2019

FORSKNING / CISA konferens / SOS Alarm

Mikael Rolfs, chefläkare vid SOS Alarm.

Frågor till chefläkare mikael rolfs intervju gjord av: BENGT FRIDLUND FOTO: PRIVAT Hej där Mikael Rolfs, chefläkare vid SOS Alarm sedan oktober 2018. Och stort tack för att du tar dig tid till att besvara åtta frågor för att bekantliggöra dig för Samverkan 112s läsare

ansvarstagande, strukturerad, och brinner för patientsäkerhet. Privat bor jag i Stockholm, men kommer från Norrbotten, fast ingen brukar tro mig eftersom jag aldrig tiger still!

Beskriv dig i/med 3 ord; vem är du som professionell? Men också gärna några ord vem du är privat!

Dessa egenskaper sammantaget, vilken spetskompetens blir då särskilt användbar i ditt arbete som chefläkare?

– Bara tre, ha, ha! Jo men visst, jag är 40

samverkan 112 nr 5/6 2019

– Skulle säga samtliga! En chefläkare

ska vara strukturerad och brinna för patientsäkerhet, hela tiden med fokus på medarbetarens möjlighet att verka och arbeta på ett säkert sätt! Vilken absoluta nyckelroll/-funktion anser du att SOS Alarm har i dagens samhälle, men inte minst får/tar i framtidens samhälle?

– Trygghet! Vi ska alltid finnas där när www.s112.se

du som medborgare befinner dig i en situation där du är i risk eller där du inte kan bedöma vad som sker med dig eller andra. – I framtiden måste vi jobba mer med datamottagning från de som vårdas i hemmet, eller de som har sjukdomstillstånd som kan påverka dem plötsligt. – Vi måste ta ansvar för att på nationell nivå jobba med att säkerställa att nivåstruktureringen i vården kan utföras som tänkt särskilt relaterat till transportkoordinering och andra trygghetslösningar. Vad blir då särskilt viktigt att satsa på strategiskt eller specifikt utifrån ett myndighetsperspektiv?

så här långt under det gångna året som chefläkare?

– Att vara ute så mycket som möjligt på de olika centralerna i landet, lyssna på samtal, delta i medarbetarsamtal och hålla undervisning inklusive reflektioner. Men även att träffa så många regioner som möjligt för att knyta kontakt med de medicinska företrädarna. Vad kan du summera så här långt; alltså vad är du mest nöjd med ”i ditt byggande” av SOS Alarm med dig som chef och ledare; sett ur något perspektiv såsom organisation, funktion, e d?

– Här behövs ett klargörande, jag är inte chef över någon personal. Chefläkare är det som finns angivet i författningen som ytterst ansvarig för det medicinska innehållet i företaget. Mest nöjd är jag med att det känns som snart sagt varje medarbetare vet vem jag är!

– Författningen om vad en alarmeringscentral gör måste omarbetas i grunden, där har vi redan en kommunikation med Socialstyrelsen och även hur vi ser på data som kommer in, vad kan vi göra för att verkligen säkerställa att patienten får rätt vård genom hela vårdkedjan som kommer efter oss?

Vilka fotavtryck vill du ha satt efter avslutat värv ”en gång i tiden” som chefläkare?

Som sagt, du är ju ännu ganska ny på din arbetsplats; vad är eller har varit ditt fokus

– Jag vill gärna tro att jag ska få stämpeln, han som satte sig in i hur det är att jobba operativt och försökte att tydliggöra

www.s112.se

och underlätta för oss som gör detta. Gärna med tvisten att det blev bättre! Avslutningsvis, hur läser du Samverkan 112?

– Digitalt. Än en gång tack för din medverkan, Mikael Rolfs, chefläkare vid SOS alarm

FAKTA Statistik från 2018. Källa: SOS Alarm

Antal SOS-centraler i landet: 14 Antal medarbetare: 1 169 Antal kunder: 18 000 Antal 112-samtal per minut: 6 Besvarade 112-samtal: 3 196 642 Tolkade samtal på 68 olika språk: 8 536 Medelsvarstid: 11,6 sek Krisberedskapsärenden: 14 363 Vidarekopplingar till Polisen: 744 850 Felaktiga samtal till 112: 955 779 Antal samtal till jourhavande präst: 94 285 Omsättning: 1 214 MSEK

samverkan 112 nr 5/6 2019

forskning / Ny teknik

drönartransporter för Karolinska Institutet och SOS Alarm arbetar tillsammans med drönarföretaget Everdrone för att utveckla metoder för att medicinsk akututrustning kan nå ut till patienter som drabbats av livshotande hälsotillstånd, var de än befinner sig. TEXT: MATS THORÉN FOTO: EVERDRONE

arolinska Institutet och SOS Alarm arbetar tillsammans med drönarföretaget Everdrone för att utveckla metoder för att medicinsk akututrustning kan nå ut till patienter som drabbats av livshotande hälsotillstånd, var de än befinner sig. Karolinska Institutet forskar sedan 2014 på att använda drönare för att nå fram med akutvård så snabbt som möjligt. Everdrone har under de senaste två åren bedrivit ett tekniskt utvecklingsarbete med fokus på säkra drönartransporter, samt med de regelfrågor som är kopplade till hur man får använda drönare. I somras flög Everdrone på försök 4,4 km mellan två sjukhus i Göteborg. Farkosten som användes i det försöket lastade cirka 1 kg och kunde flyga omkring 15 km i vindstilla förhållanden. De allra flesta av de 7 400 transporter som årligen utförs mellan Göteborgs tre huvudsjukhus gäller lätta paket, som blodpåsar och laboratorieprover.

unikt navigationssystem Everdrone betonar att det unika är navigationssystemet som i detta försök klarade att vägleda farkosten mellan höga hus och landa på en plats som inte gick att använda för flygändamål med bara GPS-stöd. 42

samverkan 112 nr 5/6 2019

– Det finns dock liknande system av större modell som lyfter över 10 kg, säger Mats Sällström, vd på Everdrone. Slutligen finns det bolag som just nu utvecklar drönare för laster upp till flera hundra kg, exempelvis Svenska ACC Innovation. Det finns egentligen inga hinder för att integrera vårt system på alla dessa maskiner. Den fysiska maskinen är inte vårt huvudfokus i dagsläget, då vårt system kan integreras med i stort sett vilken drönarplattform som helst. ¬Från Everdrones sida tittar man på flera segment parallellt för att se var vi kan tillföra mest affärsnytta, förklarar Sällström vidare. Samarbetet med Karolinska institutet och SOS Alarm är ett sådant spår. SOS Alarm presenterade för några veckor sedan en mobilapp som gör att den som larmar kan positioneras exakt: ¬– I just det fallet handlar det troligen om transporter på 1-3 kg som ska transporteras omkring 10-20 km. Angående landningsplatserna så behöver de generellt sett inte förberedas så länge GPS-mottagningen är god, fortsätter han. I praktiken är det ofta så att GPS-mottagningen är dålig på låg höjd, speciellt mellan byggnader. ¬– I dessa fall så är det ofta lämpligt att använda visuellt guidad landning genom

en utplacerad visuell markör på marken som drönaren kan styra mot, säger Mats Sällström. Men det ser olika ut beroende på tillämpning.

livräddande flygningar Den svenska drönarutvecklaren Everdrone är specialiserad på att skapa världsledande teknik och övervinna regleringsutmaningar relaterade till autonom drönarverksamhet inom hälso- och sjukvårdssektorn. Tillsammans med Center for Resuscitation Science vid Karolinska Institutet, Stockholm, undersöker Everdrone nu möjligheterna att utföra akutleveranser av medicin och medicinsk utrustning till patienter som drabbas av livshotande hälsotillstånd, var de än är. I samarbete med Sveriges nationella räddningsorganisation, SOS Alarm AB, är det långsiktiga målet att genomföra livräddande flygoperationer. Vid plötsligt hjärtstillestånd, anafylaktisk chock eller allvarlig förgiftning måste hjälp komma snabbt, varje sekund och minut räknas. Karolinska Institutet insåg på ett tidigt stadium potentialen att använda drönare för att transportera medicin och medicinsk utrustning och har forskat på området sedan 2014. - Under några år har vi undersökt www.s112.se

Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Mölndals sjukhus

akutmedicin i Göteborg konceptet att använda drönare för akuta medicinska leveranser - och hittills är resultaten lovande. – Vi befinner oss nu i ett skede där vi överväger kliniska prövningar i samarbete med SOS Alarm, men det är uppenbart att de tekniska och reglerande utmaningarna fortfarande utgör en stor utmaning. – Det är här Everdrone kommer in i bilden, säger Andreas Claesson, docent vid Center for Resuscitation Science vid Karolinska Institutet och ordförande för Swedish Resuscitation Council.

forskning och teknisk kunskap Medan Karolinska Institutet har arbetat strikt ur ett forskningsperspektiv, har Everdrone under de senaste två åren utfört FoU-arbete som syftar till säker drönarverksamhet och arbetat med reglerande frågor relaterade till verksamhet i befolkade områden. – När vi startade Everdrone för drygt två år sedan gjorde vi det med en ambition att tillämpa drönartekniken inom hälso- och sjukvårdssektorn. – När vi kontaktades av Karolinska Institutet tidigare i år såg vi en unik möjlighet att kombinera världsledande forskning med vår egen tekniska kunskap, säger Mats Sällström, VD för Everdrone. www.s112.se

Från vänster: Andreas Claesson, Karolinska Institutet; Mats Sällström, Everdrone AB; Mattias Regnell, SOS Alarm AB

Under flera år har Karolinska Institutet och SOS Alarm AB haft ett nära forskningssamarbete. SOS Alarm AB är således också en viktig partner i det aktuella projektet. – SOS Alarm AB har ett starkt fokus på innovation. För bara några månader sedan släppte vi till exempel vår mobilapp, som gör att vi kan placera exakt var en person ringer från. – Konceptet att använda små obemannade flygbilar för att nå ut med fysisk

hjälp i form av vitala läkemedel eller annan utrustning är uppenbarligen oerhört spännande och relevant för oss, säger Mattias Regnell, assistent operations manager of care vid SOS Alarm AB. Syftet med projektet är att undersöka säkerheten och genomförbarheten för akuta medicinska leveranser med drönare - och i längre perspektiv att kunna utföra verkliga livräddande flygoperationer.■ Artikeln har tidigare varit införd i Transportnytt. samverkan 112 nr 5/6 2019

Betald annonsplats

ALARM-Ambulansförbun

Magasingatan 5 803 10 Gävle Tfn: 073 - 343 55 00 www.ambulansfacket.se

Mindre! Friare! Vassare! Det var när jag fick i uppgift att spontant, kvickt och kortfattat beskriva förbundet, som de tre orden kom till mig och föll så väl på plats, ”som en krocketklubba på smalbenet!” som min forne kollega och numera författaren Mikael Ressem hade sagt med ett brett flin. Har ni inte läst böckerna som Micke skrivit om ambulanssjuksköterskan Erik Sandström så är det ett hett tips att ni gör det. Mikael Ressems böcker är inte bara underhållande och gastkramande, utan de fyller också en viktig inblick, tillbakablick i såväl dåtid som framtid och samtid. Ur en fackmans synvinkel som min kan man inte undgå att i böckerna identifiera många av de risker i arbetsmiljön som vi dagligen möter i vår yrkesutövning, allt ifrån den psykosociala arbetsmiljön i form av jargong, konflikter och kärleksaffärer till hotfulla fysiska miljöer ute på fältet. Det som kanske tilltalar mig mest ändå är hur det gamla möter det nya, hur den medelålders yrkesmannen Erik Sandström delar med sig av sin yrkeserfarenhete till den nya men kunskapstörstande kollegan Karin och hur hon i sin tur skänker ny energi till honom. Jag vet att det inte är någon slump att det hamnade i böckerna Micke har alltid precis som jag värderat kombinationen

samverkan 112 nr 5/6 2019

yrkesskicklighet och ödmjukhet högst. Det är väl så det ska vara ändå? Med detta vill jag även passa på att gratulera Micke till författarframgångarna, jag är övertygad om att det inte bara är jag som uppskattar hans böcker utan säkerligen många av våra läsande medlemmar och kollegor. Vi kan tycka att det är mycket i Mickes böcker som inte hör hemma inom ambulanssjukvården, men det finns här,

www.s112.se

Betald annonsplats

det informerar FÖRBUNDSSTYRELSEN på våra arbetsplatser, bland våra kollegor i våra ambulanser, vi måste bara öppna våra ögon, välja att se det och göra något åt saken. Det är här vi kommer till där jag började; Mindre! Friare! Vassare! Ambulansförbundet är mindre, Ambulansförbundet är ett litet fack- och branschförbund men i litenheten vilar många av våra styrkor som gör oss vassare och i detta finner vi också friheten. I vår lilla platta organisation kan vi vara kollegan som sitter bredvid dig, vi vet hur du har det, för vi finns också där i verkligheten, vi talar samma språk som dig för vi befinner oss i ett gemensamt sammanhang. När vi företräder och förhandlar åt dig står du alltid i fokus, du är inte bara en medlem bland hundratusentals andra du är en del av Ambulansförbundet, du är vår medlem och du är vår kollega! Vi vill fortsätta att vara det mindre, friare och vassare förbundet, för även om vi skulle organisera hundra procent av all ambulanspersonal så skulle vi vara det mindre, friare och vassare förbundet, men vi skulle vara det största i vår bransch!

Henrik Johansson, tf. förbundsordförande, förbundssekreterare

Lars Hansson, 1:a vice förbundsordförande, förhandlingschef

Gordon Grattidge, 2:a vice förbundsordförande, förbundsstrateg

Bengt Olsson, förbundsekonom

Malin Marklund, ledamot, medlemsansvarig

Sven-Gunnar Lundin, ledamot

Tack till er alla som under ännu ett år har valt att låta Ambulansförbundet vara er fackliga hemvist! Tack till er alla som under året har valt att ansluta er till landets enda renodlade fack- och branschförbund för ambulanspersonal. Vill du göra skillnad? Häng då kvar med oss eller häng med oss nu! Tack för ordet och förtroendet Gordon-Paul Grattidge 2:a Vice Förbundsordförande

www.s112.se

Jonas Sjöström, ledamot

Christopher Eriksson, supleant

► samverkan 112 nr 5/6 2019

Blåljuskörkort nu!

►

Betald annonsplats

En av de största arbetsmiljöriskerna som vi utsätts för dagligen i vår yrkesutövning är trafiken, vi exponeras hela tiden för risken att skada oss själva, vår kollega, patienten eller andra trafikanter. Vi kan inte välja de yttre förutsättningarna utan färdas i rådande förhållanden dygnet runt under årets alla veckodagar. Det vi kan påverka är våra egna förutsättningar för att minimera riskerna i vårt framförande av ambulansen. Den stora variationen av kvalitet när det kommer till de interna körutbildningarna är allt för stor och kvalitetssäkringen är högst osäker. Det är dags att en behörighet för utryckningskörning läggs till på körkortet med Trafikverket som högsta och utfärdande instans. Utbildningen ska vara likvärdig och väl underbyggd för att nå upp till de höga krav som ställs på utryckningsförare, behörigheten ska även kunna dras in tillfälligt eller permanent, innefatta läkarundersökning samt synkontroll precis som hos övriga yrkesmässiga körkortsbehörigheter. Men allt ansvar kan inte läggas på körutbildare, instruktörer och arbetsgivare, vi vet hur mycket hårt arbete och engagemang det ligger hos landets körinstruktörer och ni skulle enligt oss vara de bäst lämpade att fortsätta med den biten men under andra former! Ovanstående har varit på tapeten en längre tid och vi vet att det pratas om det bland instruktörer och trafikutbildare, ni är välkomna att ta med oss som en part mot ett gemensamt mål. Autentisk bild av nyutexaminerad Block III – förare, hastigheten 100-120 km/h. Är det så här vi vill ha det?

Ambulansförbundets medlem tillika trafikprofil Mikael Signon bjöds in till förbundets kongress tidigare i år. Styrelsen fick en bra genomgång av allt från olycksstatistik till utveckling av nuvarande läroplan som oftast helt eller delvis ligger till grund för de interna körutbildningarna runt om i landet. 46

samverkan 112 nr 5/6 2019

Det slutliga ansvaret ligger dock alltid hos oss själva. Inställningen till vår uppgift och vår yrkesstolthet. En professionell ambulansare framför alltid sitt fordon föredömligt i trafiken och med ett högt risktänkande. www.s112.se

Betald annonsplats

Medlems-appen

Under första kvartalet av 2020 kommer vi att lansera vår applikation för våra medlemmar. I appen kommer ni finna allt som berör ert medlemskap, från era uppgifter till dokument knutna till ert medlemskap. Ni kommer att finna enkla vägar att komma i kontakt med oss. Svar på vanliga fackliga frågor i text och via filmklipp, dessutom utökade rabattavtal och medlemserbjudanden kommer vara lättåtkomliga i era telefoner. Vi kommer också få en direktkanal till er vilket ger oss möjligheten att skicka viktig information via notiser, utföra branschundersökningar via formulär m.m. Appen kommer exklusivt att vara till för våra medlemmar. Mer information kring detta i nästa nummer av Samverkan 112 och på våra sociala medier.

Nordiskt Samarbete Under de senaste åren och i synnerhet under slutet av 2019 har Ambulansförbundet sökt kontakt med Norska Ambulanseforbundet. Det har varit framgångsrikt och mynnar nu ut i ett första steg till ett nordiskt samarbete mellan fria fackförbund för ambulanspersonal. Våren 2020 planeras ett möte där Sverige, Norge, Danmark, Island och Färöarna kommer att delta. Samarbete stärker och vi kan stötta samt lära av varandra. Minst sagt spännande utveckling för förbundet.

www.s112.se

samverkan 112 nr 5/6 2019

FORSKNING / CISA konferens / Krisstöd

Krisstöd till många på en gång - en utmaning som kräver nya metoder TEXT Och foto: Karin Hugelius En kris eller katastrofhändelse kan bokstavligt talat vända upp och ner på tillvaron för enskilda personer och ett helt samhälle.

avsett vilken slags händelse som utlöst krissituationen karakteriseras kriser av att vara oväntade, oplanerade och oförutsägbara, och de innehåller ofta en stor portion av ovisshet. Just ovisshet har ibland kallats essensen av stress. Idag vet vi att kriser och katastrofer påverkar oss inte bara fysiskt utan även psykiskt och socialt. Och att dessa två senare konsekvenser ofta värderas värre än den fysiska. . När tillvaron slagits isär och man inte riktigt förstår vad som händer, där man förlorat något eller några som var viktiga, eller kanske varit rädd att man ska dö då reagerar människan med naturliga stressreaktioner – det som i vardagligt tal kallas för att vara i chock eller kris. Krisstöd i det akuta skedet efter svåra händelser bör vila på de fem evidensbaserade principerna som idag ligger till grund för alla riktlinjer för krisstöd i hela världen; allt som går för att skapa en känsla av säkerhet, lugn, tillit till egen och samhällets förmåga att hjälpa, socialt stöd och hopp. gamla metoder som inte hjälper Tidigare fanns en föreställning om att människor som drabbats av en svår händelse skulle fara mer illa om de inte fick bearbeta händelsen i ett tidigt skede. Metoder som debriefing eller avlastande samtal i grupp blev därmed populära. Idag vet vi från omfattande forskning att dessa metoder oftast inte hjälper, ibland kan de till och med leda till ökad 48

samverkan 112 nr 5/6 2019

Efter en svår naturkatastrof i Filippinerna år 2013 provade man att använda radio som krisstöd.

psykisk ohälsa. Sedan 2011 avråder Socialstyrelsen och WHO från att rutinmässigt använda sådana metoder. De säger också att man i det akuta skedet bör undvika att be drabbade eller kollegor att i detalj berätta om sina upplevelser, men däremot vara beredda att lyssna om någon spontant väljer att berätta.

Istället ska krisstödet inrikta sig på praktiskt och socialt stöd

Specialistinsatser

utifrån individens behov, och inte på generella lösningar. Vid svåra katastrofer kan antalet drabbade som är i behov av krisstöd bli mycket stort och då fungerar inte individinriktade krisstödsmetoder särskilt effektivt. Krisstödspyramiden (se bild) tydliggör hur krisstöd i akutfasen till stor del handlar om

Riktat stöd

Stärka motståndskraft hos drabbade

Säkerhet, trygghet, information och basala behov Krisstödspyramid.

Pyramidmodellen är hämtad från WHO 2017. Grafik: Sven Åsheden www.s112.se

praktiskt stöd och hjälp, och information. Efter en svår naturkatastrof i Filippinerna år 2013 provade man att använda radio som krisstöd. En tekniskt enkel radiostation sattes upp som sände radio dygnet runt, med information om katastrofen, hjälpinsatserna, information om vanliga stressreaktioner, egenvårdsråd och glad musik. radio och barnvänliga platser Forskningsstudier visade att radion faktiskt hjälpte människor att återhämta sig och känna livsgnista igen. Informationen, råden och den glada musiken bidrog till det. De som lyssnat till radion mådde bättre efter katastrofen än de som inte gjort det, och idag ingår katastrofradio som en del av FN:s nödhjälp vid naturkatastrofer. En annan metod är det som kallas ”barnvänliga platser” där man arbetar med särskilda arbetssätt för att barn och föräldrar genom bild, musik, lek och rörelse ska börja återhämta sig på ett bra sätt. Efter terrordådet på Utöya år 2011 förmedlades krisstöd via chattar och i sociala medier. Dessa stödformer fick gott betyg av ungdomarna. I USA används mobiltelefonappar som stöd för personer som drabbats av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och forskning om sådana metoder pågår även i Sverige. Detta är bara några exempel på hur krisstöd baserat på de fem principerna kan förmedlas med lite annorlunda metoder som fungerar även när det handlar om att hjälpa många människor på samma gång. Att få kontakt med sina nära och kära är ofta mycket viktigt, till och med viktigare än rent vatten eller sjukvård. Därför bör krisstödspersonal ha med sig mobilladdare, telefoner och vara beredda på att sätta upp en internetuppkoppling som fungerar så att människor kan få kontakt med www.s112.se

sin familj. Utbildad krisstödspersonal ska använda etablerade och vetenskapligt utvärderade metoder som t.ex. psykologisk första hjälpen för att förmedla krisstöd till individer eller grupper med behov av extra stöd. För drabbade som är i behov av specialisthjälp ska den ges i form av traumafokuserad behandling som ges vid specialiserade mottagningar, ofta över längre tid. Krisstöd förmedlas av alla som träffar den drabbade människan; från ambulanspersonal, poliser, brandmän till akutmottagningens personal, krisstödjare från kommunen eller kyrkan, försäkringsbolagen, vårdcentralen, skolan och företagshälsovården. alternativa metoder Det är en utmaning att säkerställa att alla arbetar i samma riktning, t.ex. ger samma information, råd och budskap till de drabbade. Att göra en insatsplanering för krisstödet, precis som man gör för sjukvårdsinsatser eller polisinsatser, är därför viktigt. I den bör man fastställa vilken aktör som gör vad, när och för vem. En viktig aspekt är att besluta vem som har ansvar för att på längre sikt följa upp de drabbade. Likaså behöver krisstödsorganisationen tidigt ta höjd för att krisen oftast pågår betydligt längre än man kan tro. Sammanfattningsvis kan man säga att krisstöd i det akuta skedet består mycket av praktiskt och socialt stöd. Alternativa metoder som radio och sociala medier kan på olika sätt hjälpa människor att komma i kontakt med sin familj, liksom vara viktiga insatser i situationer där många människor kan behöva stöd och hjälp samtidigt under lång tid. ■

Utveckla din kompetens inom samhällsskydd och beredskap Insatsmetodik för ras-, skredoch slamströmsolyckor 12-14 maj 2020 på Sandö Sista anmälningsdag 1 mars 2020

Informationsdelning och samlade lägesbilder 31 mars-2 april 2020 i Stockholm Sista anmälningsdag 19 januari 2020

Att identifiera och upprätthålla samhällsviktig verksamhet 21-22 april 2020 i Stockholm Sista anmälningsdag 25 mars 2020

Fler kurser och anmälan finns på msb.se/utbildning

Referenser och mer information finns i boken ”Krishantering i praktiken”, av Karin Hugelius & Jan Tapani, Studentlitteratur 2017. samverkan 112 nr 5/6 2019

FORSKNING / CISA konferens / Anestesi

inte vaken men inte heller sövd Patientstyrd sedering (PCS) vid korta obehagliga procedurer i diagnostiskt eller behandlande syfte. TEXT: ANDREAS NILSSON Foto: Fresenius Kabi Hong Kong Ltd

atientstyrd läkemedeladministrering innebär att patienten enligt eget önskemål tillåts reglera tillförsel av läkemedel. Sedan många år förekommer smärtpumpar där patienter efter kirurgiska operationer kan styra dosering av smärtlindrande läkemedel. Patientstyrd sedering (förkortat PCS – patient controlled sedation) innebär att patienten tillåts dosera läkemedel med avslappnande egenskaper, som i större doser gör att patienten slumrar till.

efterfrågas även för avslappning Vanligen används narkosmedlet propofol, som via en doseringsknapp och en pump kan administreras i det antal doser patienten önskar. Patienten kan variera sin avslappning mellan att vara helt vaken till att somna en kortare stund. Systemet är väl etablerat i smärtlindringssammanhang där morfin ger smärtlindring men idag efterfrågas metoden allt mer även för avslappning. 50

samverkan 112 nr 5/6 2019

Majoriteten av patienterna som använder patientstyrd sedering är efteråt mycket positiva till att ha ansvarat för sin egen avslappning och de allra flesta önskar hellre dosera läkemedel själva jämfört med att narkospersonal ger läkemedel. Sedering är ofta en förutsättning för att kunna genomföra korta obehagliga procedurer i diagnostiskt eller behandlande syfte och idag är metoderna för sedering många gånger otillräckliga.

flytta mindre procedurer från den högspecialiserade operationsmiljön till mindre mottagningar för att anpassa vårdnivån efter behovet. I dessa beskrivna sammanhang finns ofta förutsättningar för att erbjuda ett mer avancerat omhändertagande, bland annat genom patientstyrd sedering. Idag saknas en mellannivå där patient kan omhändertas, inte vaken men inte heller sövd. ■

MELLANNIVÅ - MED HUMAN GRUND Värdet av att ge avslappnande läkemedel har inte bara humana grunder utan är ofta en förutsättning för att med hög kvalitet kunna genomföra en aktuell procedur, som både kan upplevas obehaglig och smärtsam. Undersökningar och behandlingar görs ofta i stora antal inom slutenvården, idag med begränsningar i omhändertagandet samt stora krav på effektivitet och produktivitet. Dessutom eftersöks förutsättningar att

kontaktUPPGIFTER Andreas Nilsson, Anestesisjuksköterska, universitetslektor vid Linköpings universitet Kontakta gärna Andreas Nilsson via mejl: andreas.nilsson@regionostergotland.se Alternativt läs mer på: www.pconsultants.se Publikationer om PCS finns även på DiVA (sök Nilsson, Andreas vid Medicinska fakulteten) ■ www.s112.se

ANVÄNDAREN I FOKUS Att ta tillvara på den kunskap som finns inom vården är en viktig och avgörande del när vi ska öka kvalitén för patienter och personal. Ett bra exempel på hur det kan gå till att utveckla ambulansen som arbetsplats är när Region Dalarna för några år sedan såg förbättringsmöjligheter i samband med sina IVA-transporter och hur man då drog nytta av personalens kunskap och insikter. Efter att man gjort en utredning stod både nya rationella och ergonomiska lösningar på önskelistan. Till exempel skulle medföljande personal kunna ha full fokus på patienten men samtidigt vara säker och trygg i sin arbetsmiljö. Även insatstiden för varje transport kunde bli mer effektiv. Genom ett tätt samarbete mellan leverantörer, IVA-personal och

erfaren ambulanspersonal utvecklades ett system så att all medhavd utrustning (IVA) smidigt kunde förberedas på intensivvårdsavdelningen och möjliggöra för en mer tidseffektiv lastning av patient i ambulans. Tack vare ett lyckat utvecklingsprojekt sitter idag systemet Frontpack i Region Dalarnas samtliga ambulanser.

HAR DU IDÉER PÅ HUR MAN KAN UTVECKLA MORGONDAGENS AMBULANS? Vi sätter stort värde på om du vill dela med dig av dina tankar! Gå in på: ambulansproduktion.se/morgondagensambulans

HUR MYCKET ÄR ETT LIV VÄRT? VI HAR GJORT EN UTRÄKNING Ingen vill sätta pris på ett människoliv, varken på vårdtagare eller personal. Vi har istället gjort en kostnadsberäkning som visar att man inte behöver kompromissa för högre säkerhet och bättre arbetsmiljö. Se filmen på ambulansproduktion.se/ekonomi

Följ oss på sociala medier:

Ambulansproduktion Sandviken

www.ambulansproduktion.se

räddningstjänst / Porträtt

deltidsbrandmän och Kollegor i nöd och lust

Arkelstorp

intervju gjord av: BENGT FRIDLUND FOTO: PRIVAT

Hej Sara Svensson och Christoffer Nilsson, ni är ju sambos som båda arbetar som deltidsbrandmän i Arkelstorp – ett mindre samhälle med knappa 1000 personer inom Kristianstad kommun Ni båda har ju andra yrken som ger er era huvudinkomster, så Sara vad jobbar du vanligtvis med i din vardag? Och du då Christoffer? Sara:

– Jag jobbar som handläggare på Försäkringskassan i Karlshamn och jobbar hemifrån när jag är i beredskap. Christoffer:

– Jag jobbar som bilmekaniker på en lokal verkstad här i Arkelstorp där min chef också är brandkårschef på vår deltidsstation.

Kåren i Arkelstorp har 130 till 140 utryckningar per år. 52

samverkan 112 nr 5/6 2019

När ni är i tjänst som brandmän så handlar det om att ”hastigt och lustigt” lämna era ordinarie jobb när larmet går – hur ser era arbetsgivare på detta? Christoffer – hur funkar det hos dig? Sara – i ditt fall? www.s112.se

Christoffer:

– Ja, mycket bra med tanke på förutsättningarna. Jag lämnar verkstaden helt enkelt. Det är liten verkstad med två anställda så vi försöker att inte ha beredskap samtidigt, men ibland får vi stänga verkstaden. Sara:

– Det funkar också väldigt bra. Jag stämplar ut snabbt och mitt arbete är väldigt flexibelt så behövs det så kan jag bara jobba in utanför ordinarie arbetstid eftersom vi arbetar med flexibel arbetstid. – Jag försöker alltid ha lite upparbetad flex för att undvika onödig press om det inte är hög arbetsbelastning. Men hur kom det då sig att ni båda blev deltidsbrandmän? Christoffer vad var det som fick dig att söka till ett blåsljusyrke? Och du Sara? Christoffer:

– På något sätt kändes det naturligt eftersom släkt och vänner under min uppväxt har varit blåljuspersonal. – När jag flyttade tillbaka till min hemort Arkelstorp blev det ännu mer självklart. Sara:

– Det var egentligen av en slump. När jag flyttade tillbaka till mitt Arkelstorp så råkade jag få hyra lägenhet av just brandchefen i byn. – När han frågade om jag aldrig funderat på att bli brandman blev jag nyfiken och frågade lite om vad det innebar och vad som krävdes för att bli det. Sedan var jag fast! Sara, har du någon koll på hur stor andel som är kvinnor i detta mansdominerande yrke i Sverige idag? Sara:

– Nej, jag har ingen koll på några siffror. Min upplevelse är att det fortfarande inte är så vanligt men att det ökar och det är ju kul att fler blir intresserade.

Sara Svensson jobbar som handläggare på Försäkringskassan i Karlshamn och jobbar hemifrån när hon är i beredskap. Foto: Privat Christoffer:

– Snacket blir lite annorlunda än med bara ”en bunke gubbar”. Sara:

– Jag tycker att vi kompletterar varandra väldigt bra, oavsett kön. I vissa situationer kan ju en kvinna vara mer lämplig eller ha lättare att hantera vissa situationer, och vice versa. – Det kan ju vara så att ett barn eller en kvinna känner större trygghet med en kvinnlig brandman i en otrygg situation.

Ni är ju som sagt sambos, vad innebär det familjemässigt att ni båda är brandmän? Blir det t ex mycket ”räddningsprat” vid middagsbordet? Eller val av TV program eller filmer? Christoffer:

Kan ni dra eller ha nytta av varandras brandmannakompetenser när ni arbetar som brandmän. Kan ni ge varsitt gott exempel? Sara:

– Ja, eftersom Stoffe jobbar som bilmekaniker så har han ju stor kunskap inom det området och om jag behöver den typen av hjälp snabbt vid exempelvis en trafikolycka så är han till stor hjälp.

– Ja, du har så rätt så, men ökningen går långsamt. Vid en enkel googlesökning framkommer att ca 5% av brandmannakåren är kvinnor idag och att kvinnliga brandmän har funnits inom yrket i 20 år.

Christoffer:

Vad ser ni för fördelar med att båda könen – och inte enbart det manliga – arbetar som brandmän?

Sara:

www.s112.se

men visst händer det ibland under arbetstid. – Senast det hände fick vänner till oss hämta vår dotter på förskolan, och sedan hämtade vi henne 21.00 sovandes hos våra vänner efter avslutat arbete.

– Nej, tyvärr. Förresten, händer det att ni beredskapar tillsammans?

– Ja, det händer ju. Inte lika ofta idag eftersom vi numera också är föräldrar,

– Nej. Sara:

– Jo, det gör det visst! Stoffe ser gärna på blåljusserier på TV. Ibland blir det lite räddningsprat också, om vi varit på något speciellt larm eller så. Men annars är det inte så stor del av vårt privata liv så att säga. – Det innebär ju också en del pusslande för att få ihop det eftersom vi inte kan ha beredskap samtidigt utanför arbetstid då dottern är på förskola. Det var ju helt klart mycket lättare innan. Ni beredskapar ju en vecka i månaden vilket då innebär att ni tillsammans är i tjänst två av månadens fyra veckor. Hur påverkar det familje- och fritid? Sara vad säger du? Och du Christoffer?

►

samverkan 112 nr 5/6 2019

räddningstjänst / Porträtt

► Sara:

– Ja, det kan ju bli lite låst ibland. Det går ju såklart att be om hjälp och byta bort lite beredskap, men i huvudsak har jag ju min egen beredskap och då får jag planera in saker på tid utanför den. – Om jag behöver göra ett större ärende eller vill åka på någon utflykt eller hälsa på någon utanför gränsen så att säga, då är det såklart lättast att planera in detta utanför beredskapen. Och visst, ibland kan det kännas att det är mycket beredskap och mindre fritid, eftersom vi avlöser varandra. Christoffer:

– Jag håller med! Sara svarade sakligt på frågan, men det är klart att ibland undrar jag vad fan vi håller på med (sagt med glimten i ögat.) Inom blåljusyrken uttrycks ofta ”att ingen dag är den andra lik”; på vilket sätt stämmer detta in för er? Christoffer – vad är din erfarenhet och Sara vad är din? Christoffer:

– Har det exempelvis inträffat en dödsolycka med yngre människor involverade är ”det klart speciellt” att släppa det och återgå till sitt arbete eller komma hem till familjen och fortsätta sitt vardagliga liv.

Christoffer Nilsson, jobbar som bilmekaniker på en lokal verkstad i Arkelstorp där hans chef också är brandkårschef på deltidsstationen. Foto: Privat

jag tror att det finns där i bakhuvudet att jag eventuellt kan känna igen någon där. Då blir det så klart tufft, men det får jag ta där och då. Känner jag att jag inte kan fokusera på arbetsuppgiften på ett säkert och bra sätt så får jag backa, det har vi pratat om, så det är inte några konstigheter.

Sara:

– Och sedan vid nästa larm kan det ju vara nåt helt annat. Det är verkligen så att ingen dag är den andra lik. – Vi åker ju på så många olika sorters larm, som trafikolyckor, brand, sjukvårdslarm, IVPA (i väntan på ambulans), djurlivräddning, mm.

Christoffer:

En självklar följdfråga blir, hur är det med debriefing eller motsvarande åtgärder för ert välmående? Har ni ”nytta” av varandra vid sådana här tillfällen? Sara, hur resonerar du här? Och Christoffer, hur fungerar du?

– Ja, vissa dagar är väldigt lugna medan andra dagar kan innebära att åka skytteltrafik mellan verkstaden och brandstationen. Ni bor ju ett litet samhälle där alla mer eller mindre känner varandra – hur går tankarna vid ett larm där det med stor sannolikhet föreligger att ni känner en eller flera på larmplatsen? Sara – hur tänker och hanterar du den situationen? Och du, Christoffer?

– Jag känner att jag är väldigt bra på att gå in i den bubblan och utföra mitt jobb på ett så bra sätt som möjligt. Men om det är någon påtagligt närstående kan vi ju – precis som Sara säger – välja att ta ett kliv tillbaka.

Sara:

– Ja, det skulle jag säga. Christoffer:

– Och vi pratar ju alltid igenom tunga händelser inom gruppen.

Sara:

Båda:

– Jag känner mig rätt bekväm ändå med det! Visst, jag vet ju aldrig förrän vi kommer fram vem som är på larmplatsen och

– Men vi har ju givetvis nytta av att vara varandras stöd även privat eftersom vi båda förstår vad det handlar om. Sedan

samverkan 112 nr 5/6 2019

har vi ju mer professionell hjälp att få inifrån huvudstationen i Kristianstad om det behövs. Där har vi ju också en fördel som par, alltså om vi märker att den andra mår dåligt efter en händelse, så kan vi se till att den får hjälp och stöd från huvudstationen. Avslutningsvis, det behövs fler deltidsbrandmän i Sverige, så vad ser ni för goda skäl till att välja brandmannayrket, som ni gärna vill förmedla till potentiella intresserade?? Båda:

– Vi känner ju båda att det är ett bra sätt att bidra till samhället och det känns så himla bra att kunna hjälpa någon i nöd och verkligen kunna göra skillnad. Sedan ger det också en skön trygghet i att kunna hantera vissa saker om vi skulle råka ut för det i övriga livet också. Det är ett väldigt spännande och givande yrke som är ett bra komplement till våra huvudsakliga arbeten i vardagen. Vi är ju dessutom en väldig tillgång på våra arbetsplatser med all den kunskap och erfarenhet vi får och bygger upp. Därmed tackar Samverkan 112 er så mycket för att ni tog er tid till denna intervju och önskar er många lyckliga och – om adjektivet tillåts – spännande år tillsammans.

– Tack för oss också! ■ www.s112.se

Telium Pandora är en smart, säker och flexibel kommunikationsplattform som används bland annat för ambulans och patienttransporter. All information är samlad på ett ställe, med ett gemensamt användargränssnitt för såväl Tetra/ Rakel, GSM och Intercom. Alla anslutna system kan styras via fordonets pekskärm. Telium Pandora är utformad i samarbete med slutanvändare och lätt att anpassa, bl.a. med snabbval för frekventa kommandon. Förare och vårdare manövrerar systemen oberoende av varandra, har tillgång till inbyggd Intercom och kan genomföra treparts-samtal. Kommunikationen förenklas och både arbetsmiljö och trafiksäkerhet förbättras.

Lättstyrd och säker kommunikation

”

Samverkan mellan Telium Pandora och CSAM Paratus skapar ett komplett system som tillsammans underlättar och hanterar alla kommunikationsaspekter i bl.a. ambulanstransporter.”

hstd

CSAM HEALTH

teliumsweden.se www.s112.se

samverkan 112 nr 5/6 2019

ambulanssjukvård / Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor - RAS

jerry lidberg

Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor Intervju med RAS nya ordförande Jerry Lidberg. Vi har ställt några frågor till honom om vem han är och hur han ser på sitt nya uppdrag. text: Malin Gradow FOTO: Johan Bonde 1

Vem är du?

– Jag fyller snart 40 år, är gift och har tre underbara barn. Vi bor i Karlstad och jag arbetar bland annat i Region Värmland, Region Örebro och Region Stockholm”. – Med mina tre vidareutbildningar IVA, Anestesi och Ambulans i ryggen är nu grunden att arbeta ungefär 50% som ambulanssjuksköterska och 50% som anestesisjuksköterska. 2 Har du några specialintressen?

– Eftersom jag brinner för att både själv utvecklas och att hjälpa andra utvecklas håller jag även i utbildningar i flertalet så kallade bokstavsutbildningar, såsom AMLS, TNCC och ENPC. – Att genom utökat engagemang i RAS få möjligheten att kunna påverka även ambulanssjukvården i stort känns både viktigt, utmanande och roligt. 3 Tankar om dagens ambulanssjukvård?

– Det har nog inte undgått någon att det händer mycket kring ambulanssjukvården nu och sedan några år tillbaka. Både på gott och ont. – Hot och våld har ökat i samhället i stort vilket på många sätt påverkar både ambulanssjukvården som uppgift och miljön för personalen. – Diskussioner kring materiel, rutiner och vård förs både utifrån ett föränderligt samhällsperspektiv och utifrån ökad forskning på området. 4 Dina mål som ordförande i RAS?

– Mitt fokus ligger framför allt på vikten av att vi inom ambulanssjukvården skapar en nationell samsyn. – Det är en självklarhet att RAS ska vara med och driva frågor i ämnet och vara ett naturligt bollplank för alla interna och externa instanser som påverkar och påver56

samverkan 112 nr 5/6 2019

kas av ambulanssjukvårdens utveckling, arbete och aktör i samhället. 5 Vad ska karakterisera RAS?

– Vi vill ha bra samarbetspartners och vi vill själva vara en bra samarbetspart. – Vi vill vara nära både ambulanssjuksköterskan som upplever, tycker och tänker om sin verklighet. – Vi vill också vara nära de som forskar såväl internt som externt samt de som tar beslut allra längst upp både i verksamheten och politiskt.

– RAS ska vara nationellt aktiv och delaktig i alla viktiga frågor som berör vår ambulanssjukvård och landets ambulanssjuksköterskor. 6

Några specifika mål framöver?

– Mitt och föreningens mål är att höja ambulanssjuksköterskans status. – Att tillsammans med forsknings- och utbildningsinstanser vara mer aktiva i frågeställningar som rör kompetens och den generella samsynen mellan våra 21 regioner. www.s112.se

Hur ska ni nå dina och era mål?

– I nuläget är RAS en förening med stort engagemang och stor potential. – Målsättningen är att bli ännu mer drivande och aktiv tillsammans med fler engagerade medlemmar och fler goda och bra samarbetspartners. 8

fession, vår arbetsmiljö och vår framtid. – I alla föreningar är både antalet ekonomiskt bidragande medlemmar och medlemmar som är aktiva i arbetet att nå målen essentiellt för att med kraft kunna uppnå våra gemensamma mål, drömmar och krav för såväl vårt eget som för patientens bästa i varje möte nu och i framtiden.

Ambulans 2021, pågår för fullt. Vi kommer fortsatt att förstärka tidigare samverkan och vi kommer arbeta med att skapa förutsättningar för goda, nya samarbeten. – Och inte att förglömma. Den 19-22 mars åker vi på Snö-RAS!! En resa med såväl skidåkning och utbildning som god mat och samkväm med likasinnade.

Hur ser du på utvecklingspotentialen?

– RAS har stora möjligheter att utvecklas för att ambulanssjuksköterskor utvecklas och för att människor som engagerar sig i RAS utvecklas. – Tillsammans ska vi utveckla vår pro-

www.s112.se

Vad har ni på gång just nu?

– Vi har snart årsmöte. Då ska vi diskutera nutida och framtida utmaningar. – Planeringen för den nu etablerade och mycket populära konferensen och mässan

Tack Jerry Lidberg för att du tog dig tid att svara på frågorna!

samverkan 112 nr 5/6 2019

kriminalhistoria / Utpressningsaffär

Utpressare hotade skjuta mot silja lines fartyg – med granatgevär TEXT: andreas utterström Foto: Marko Stamphel / AS Talling Grupp ILLUSTRATIONER: SVEN ÅSHEDEN

Olle var i desperat behov av pengar. Lösningen blev att skicka utpressningsbrev till Silja Line med hot om att beskjuta båtarna med granatgevär. Men planerna gick i kras när Olle hamnade i klorna på Stockholms mest pratglada polis.

ör svenskar har år 1994 ett särskilt skimmer över sig. Den ena stora nyhetshändelsen avlöser den andra. Svenska fotbollslandslaget vinner VM-brons. Den förrymde spionen Stig Bergling återvänder hem efter att ha blivit sjuk. Carl Bildts regering förlorar makten. Svenska folket röstar ja till medlemskap i EU. Men på färjebolaget Silja Lines kontor i Stockholm råder helt annan dramatik. En okänd person pressar företaget på pengar och ledningen börjar oroa sig över att han – för rent statistiskt är det ju nästan alltid en han – ska göra verklighet av sina hot. Allt börjar egentligen året före, i novem58

samverkan 112 nr 5/6 2019

ber 1993. Då kommer ett brev adresserat till bolagets vd. Där kräver avsändaren, som undertecknar med initialerna OTD, pengar. Han skriver: ”Med det här brevet en räkning på tre miljoner SEK gällande tre stycken pansarspränggranater till granatgevär m/48 Carl Gustaf. Räkningen skall betalas kontant på ett sätt vi berättar senare. Vi hoppas att vi inte behöver använda vapnet och granaterna mot era båtar. All inblandning av utomstående, polis eller dylikt, betraktar vi som fientligt och kan skapa mycket skada. Vi kanske berättar för pressen och då vågar folk inte åka med båtarna. Ni ska också veta att skytten

har tränat mycket med 20 mm instickspipa.” Sedan kommer brevskrivaren till saken. Silja Line måste skaka fram: ▶ Tre miljoner kronor i 500-lappar, nerpackade i lämplig ”bagväska”. ▶ En motorbåt med cirka 20 knops marschfart. ▶ En förare till båten som är van vid mörkernavigering. ▶ Ett sjökort för Stockholms mellanoch södra skärgård. ▶ En VHF-radio, alltså en kommunikationsradio som brukar användas i båtar och fartyg. Utpressaren vill också att Silja Line ska www.s112.se

sätta in en båtannons i affärstidningen Dagens industri den 6 december 1993. Den ska fungera som en hemlig bekräftelse på att färjejätten går med på kraven. Men företagsledningen ringer i stället till polisen. Verkställande direktör, säkerhetschef och informationschef träffar tre utredare och visar brevet. Polisen undrar om det finns några misstänkta, till exempel anställda som är arga på ledningen. Kanske har någon just fått sparken och vill hämnas? Så är inte fallet. I samråd med polisen väljer Silja Line att inte svara brevskrivaren. Men OTD är tillbaka redan veckan efter. ”Lita inte för mycket på att vi har tålamod och tid”, skriver han kryptiskt. Utpressaren kräver återigen att bolaget ska använda VHF-radion för att ta kontakt. ”Vill ni något kan ni pröva på kanal 6 kl 10.00 och 12.00. Ni kanske får svar”, står det i brevet. Men Silja Line svarar inte. Och tiden går. I december skriver OTD i ett nytt brev: ”Det verkar som om ni inte följer vad vi skrivit. Det kan vara mycket DUMT!” Och så här fortsätter det. Hotbrev följs av tystnad som följs av nya hotbrev och så vidare. För polisen är det svårt att komma vidare. Breven saknar fingeravtryck och stämplarna på kuvertet ger heller inga vettiga ledtrådar. Däremot försöker utpressaren ibland ta kontakt via kommunikationsradio, enligt de instruktioner som står i breven. ”Serenad OTD, kom”, låter det till exempel när han vid ett tillfälle förgäves letar efter någon från Silja Line att prata med.

Men färjebolaget lyssnar inte i andra änden. Det gör däremot Säpo, som lyckas spåra anropen. Men utan att lyckas hitta den exakta positionen. Däremot slås det fast att anropen kommer från Stockholmstrakten. När det gäller innehållet i breven så vet utredarna inte riktigt vad de ska tro. Brevskrivaren är sällan aggressiv, utan ger snarare ett omständligt intryck. Utpressaren verkar också fixerad vid att just kommunikationsradio ska användas vid kontakterna och att lösensumman ska överlämnas med båt. Men det finns en sak som gör att polisen ändå tar hoten på stort allvar. I det första brevet hotar avsändaren med att beskjuta Silja Line-båtarna med ett granatgevär av modellen Carl Gustaf. När polisen ber militären kontrollera sina förråd upptäcks att just ett sådant gevär saknas. Ingen vet vart det har tagit vägen. Kan det trots allt vara så, att utpressaren har kommit över ett granatgevär och är beredd att använda det? Om en av Silja Lines båtar träffas kan det orsaka gigantisk skada, kanske dödsfall. Men trots att OTD i ett av breven hotar att vända sig till medierna för att skapa panik gör han aldrig det. Eftersom både Silja Line och polisen håller tyst är utpressningsbreven inget som når allmänhetens kännedom.

höjer kravet I februari 1994 har hoten mot Silja Line pågått i fem månader. Nu börjar OTD bli riktigt irriterad. Han vill sätta mer press på företaget och höjer kravet på lösensumma till fyra miljoner kronor. ”Ni får hyra en helikopter som ska vara vid Danmarks holme på måndag kl 22.

Granatgevär Carl Gustaf m/48 Foto: Försvarsmakten www.s112.se

Föraren ska vara ensam och inga poliser inblandade”, står det i brevet. Sedan kommer OTD med ett obehagligt hot. I brevet står: ”Fattar ni inte allvaret i det här så får vi plocka en av era tjejer och dra ner trosorna på henne. Det finns dom som velat göra det för länge sen.” Vad utpressaren egentligen menar och vilka kvinnor han syftar på är oklart, men arg är han i alla fall. För sedan slår han till med: ”VI SKA HA BETALT NU” Om Silja Line hyr helikopter? Nej. Företaget avvaktar. Då kommer ett nytt brev där OTD höjer sitt krav ytterligare en gång. Nu ska bolaget betala hela fem miljoner kronor. ”Vi råder er att skärpa er”, står det i brevet. Därefter händer något oväntat. Det blir tyst. Breven slutar komma. Har utpressaren gett upp? Åkt in i fängelse för något annat brott? Eller kanske avlidit? Nej, svaret är ett helt annat.

sviktande hälsa Mannen som har skrivit breven heter Olle, är 57 år gammal och bor utanför Stockholm tillsammans med fru och barn. Tidigare jobbade han som konsult i eget bolag, men är nu sjukskriven sedan ett år tillbaka. Utåt sett handlar det här om en vanlig Svensson. Men Olle är inte vem som helst. Han är nämligen inte den som tvekar att ta vissa genvägar om det kan leda till egen vinning. Han döms för bokföringsbrott och får villkorlig dom 1985. Ett år senare åker Olle fast för grov förskingring och döms till sex månaders fängelse. Och 1991 är det dags igen. Då döms han ännu en gång för förskingring och får villkorlig dom. Men Olles största problem är hälsan. Sedan flera år tillbaka tar han medicin för att få bukt med sitt höga blodtryck. Våren 1993, ett halvår innan Silja Line får det första hotbrevet, är han inlagd på sjukhus efter att ha fått en blodpropp i huvudet. Den ger inga bestående men, men innebär starten på Olles sjukskrivning. I november samma år får han en ny propp, då hemma i lägenheten. Men han berättar inget för familjen. Olle vill inte göra fru och barn oroliga. Just familjen är något som han funderar mycket på. Olle undrar vad som händer om han inte reser sig upp nästa gång. Hur ska det då gå för fru och barn? Allt han skulle lämna efter sig är skatteskulder på ungefär en halv miljon kronor. ► samverkan 112 nr 5/6 2019

kriminalhistoria / Utpressningsaffär

►

Han har inte ens en vettig livförsäkring. Olle bestämmer sig för att ta ansvar för familjen en gång för alla. Han ska fixa pengar och ge fru och barn den trygghet de behöver om nästa blodpropp blir slutet. Men hur? En dag får Olle en idé. Han bor i en kommun som gör att han ofta passerar Silja Line-båtarna på väg in till Stockholms innerstad. Och båtar har han länge varit intresserad av. Familjen ägde tidigare en segelbåt. Även riktigt stora båtar, tänker han, är känsliga för attacker. I synnerhet om någon skulle skjuta mot dem. Olle kan en hel del om just vapen. Han gjorde militärtjänst i slutet på 50-talet, är utbildad eldledare inom artilleriet och muckade som fänrik 1960. Han har också varit aktiv i hemvärnet. I samband med detta var det tal om att de skulle få tillgång till granatgevär och då fick Olle instruktionsböcker som han läste. Allt det här snurrar nu runt i hans huvud. Olle behöver pengar. Kanske tre miljoner kronor skulle räcka. En sådan summa är kaffepengar för ett stort bolag som Silja Line, tänker han. Så vad skulle få ledningen där att betala ut en lösensumma? Kanske hot om beskjutning med granatgevär. Sakta men säkert börjar planen ta form. Eftersom Olle är sjukskriven har han tid att tänka och planera. Och en dag gör han slag i saken. Hemma i lägenheten finns en dator, men Olle har aldrig lärt sig hur den fungerar. Så i stället plockar han fram den gamla skrivmaskinen som står i sovrummet. Sedan sätter han sig ner och skriver det första hotbrevet till Silja Line. Och så fortsätter Olle. Ända fram till februari 1994. Då slutar han skicka brev. Olle inser att det här inte är någon bra

samverkan 112 nr 5/6 2019

idé. Det är faktiskt rent vansinne alltihop. Så han lägger planerna på hyllan. Detta är förklaringen till uppehållet i brevfloden till färjebolaget.

börjar ringa Men två månader senare, i april 1994, drabbas Olle av en ny propp. Rent fysiskt klarar han sig förhållandevis väl, även den här gången. Men mentalt är det värre. Olle drabbas av dödsångest. De gamla tankarna på hur familjen ska klara sig om han försvinner får nytt bränsle. Olle sätter sig återigen vid skrivmaskinen och skriver till Silja Line. Nu kräver han att bolagets vd senare samma vecka ska infinna sig vid Skanstull i Stockholm med fem miljoner kronor i kontanter. Silja Line avvaktar, så Olle fortsätter att knattra på vid sin skrivmaskin. Han försöker ge hoten större tyngd genom att hänvisa till att en kommitté har fattat besluten, höjer lösensumman till sex miljoner kronor och hänvisar gång på gång till att tiden håller på att rinna ut. Men inget händer. Då börjar Olle använda telefonen i stället. I maj ringer han Silja Lines växel, blir kopplad till vd-sekreteraren och försöker få chefens mobiltelefonnummer för att en gång för alla få till överlämningen av lösensumman. För att bolaget ska förstå vem han är hänvisar Olle till OTD, signaturen i utpressningsbreven. Den 19 maj 1994 är Olle extra mycket på hugget. Han ringer flera samtal från Stockholm. Polisen spårar dem till Danderyds sjukhus och olika platser på Södermalm. Samtalen följer ofta samma mönster. Olle ber om mobilnumret till Silja Lines vd, men får besked om att det inte kan lämnas ut. Olle säger att han ska åter-

komma, polisen spårar samtalet – men när patrullen kommer fram är Olle borta. Så här långt finns ingenting i Olles brev eller telefonsamtal som tyder på att han kommer att göra verklighet av hoten. Men polisen vågar inte ta det antagandet för givet. Ju mer desperat utpressaren blir, desto högre är risken att han gör något dumt. Inget är så farligt som en desperat gärningsman, som inte längre har något att förlora. I synnerhet om han har tillgång till ett granatgevär.

speciellt utvald Men polisutredningen har gått in i en ny, mer optimistisk, fas. Utpressaren är nu inom räckhåll eftersom telefonsamtalen går att spåra. Problemet är att de inte pågår tillräckligt länge. Polisen behöver mer tid för att först spåra samtalet och sedan hinna fram till platsen. Då får en av polischeferna en briljant idé. Nästa gång som utpressaren ringer till vd-sekreteraren på Silja Line ska samtalet i hemlighet kopplas till polisen. Och där ska OTD få prata med en kvinnlig Stockholmspolis, speciellt utvald för uppdraget eftersom hon har en speciell talang. Hon kan aldrig hålla tyst. Hon ska helt enkelt prata med utpressaren så länge, om vad som helst, att polisen hinner spåra samtalet och sedan gripa gärningsmannen på bar gärning vid telefonkiosken eller varifrån han nu ringer. Men de första försöken misslyckas. Trots att den kvinnliga polisen får tiden att gå genom att säga att hon ska springa iväg och kontrollera faxnummer, kolla sin kalender och allt mellan himmel och jord lyckas hon inte hålla igång samtalen tillräckligt länge. Men till slut, den 2 juni 1994, går planen i lås.

www.s112.se

Olle ringer Silja Line och tror att han har kommit till växeln, men i själva verket är det en manlig polis på våldsroteln som svarar. Denne kopplar vidare samtalet till den kvinnliga polisen som låtsas vara vdsekreterare. Och den här gången får hon Olle ordentligt på kroken. Han försöker lägga på, men naglas fast i hennes oändliga ström av ord. Samtalet spåras till Sätra torg i Stockholm. En patrull, som fått i uppdrag att bevaka den närbelägna tunnelbanestationen och busstorget i Skärholmen, åker snabbt dit. Olle grips på bar gärning vid telefonkiosken. Åtta månader av utpressning är över.

korten på bordet Polisen andas ut. Utredningen, med spårning av radiotrafik och telefonsamtal samt spanare som bevakat telefonkiosker runt om i Stockholm, har tagit stora resurser i anspråk. Nu kan dessa i stället användas till annat. Det där granatgeväret som militären saknade, och som polisen befarade att Olle hade kommit över, visade sig inte alls ha med saken att göra. Vapnet hade försvunnit på annat håll. Nu börjar det mödosamma arbetet med att pussla ihop allting till något sammanhängande och begripligt. I förhör försöker Olle först slingra sig och berättar en långsökt historia om att han blivit indragen i en stor härva med internationella kopplingar. Sedan inser han att det inte är lönt. Han lägger korten på bordet och erkänner. I september 1994 döms Olle för försök till utpressning. Stockholms tingsrätt tar hänsyn till hans sviktande hälsa och därför kommer han undan med ett års fängelse, en dom som inte överklagas.

Att få har hört talas om det här brottet är inte så konstigt. Visserligen skriver både Dagens Nyheter och Expressen artiklar om det som hänt i samband med att Olle grips i juni 1994. Men sedan är det dags för fotbolls-VM och Sveriges mirakulösa brons och det tar allt syre i medierna. Bara några dagar före det att domen mot Olle meddelas är det riksdagsval i Sverige och några dagar efter att han dömts till fängelse sjunker passagerarfärjan “Estonia”.

Inklämt mellan alla dessa stora nyhetshändelser glöms Olles öde bort. I dag är han död. Men bland äldre poliser i Stockholm har utredningen blivit en klassiker. Där kommer man länge, med ett leende på läpparna, att minnas hur det gick till när Olle åkte fast. För när poliserna grep honom där i telefonkiosken på Sätra torg så pratade den kvinnliga polisen, hon som skulle dra ut på samtalet så länge som möjligt, med honom för fullt. I samband med att Olle övermannades tappade han telefonluren så att den hängde och dinglade i sladden. När en polis tog upp luren för att hänga tillbaka den i klykan hörde han hur den pratglada kvinnliga kollegan fortfarande snackade för fullt i andra änden. ”Du kan sluta prata nu. Han är gripen”, sa polisen och la på luren. Fotnot: Den här texten är en omarbetad version av ett kapitel i boken ”Misslyckade brott” av Mattias Bergman och Andreas Utterström (Pug Förlag). ■

www.s112.se

samverkan 112 nr 5/6 2019

FORSKNING / CISA konferens / Hot och våld

våld i nära relationer

En fungerande samverkan mellan olika samhällsaktörer är nödvändig TEXT: josefin rahmqvist, leg.ssk, fil.dr. / linnéuniversitetet FOTO: privat Våld i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem som starkt påverkar den fysiska och psykiska hälsan hos drabbade, både på kort och på lång sikt.

et är en del av grundläggande mänskliga rättigheter att få leva ett liv utan våld och det är ett samhällets ansvar att säkerställa vård, stöd och skydd för de som utsatts. Regeringen har beslutat om en nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och har gett i uppdrag till berörda myndigheter att förverkliga den strategin. Många av de personer som utsätts för våld kommer någon gång i kontakt med akutsjukvården. Därför är det avgörande att professionella där har kunskap att

samverkan 112 nr 5/6 2019

Josefin Rahmqvist. Foto: Privat

upptäcka, bemöta, vårda och stödja personer som utsatts för våld. För att lyckas med detta krävs en god samverkan då många olika aktörer kan bli inblandade efter våld i nära relation. Dessvärre fungerar den inte alltid och tidigare studier visar att det finns en osäkerhet och bristande kunskap avseende våld i nära relation. Denna osäkerhet leder till att samhällsaktörer inte ställer frågor om våld och inte erbjuder vård eller stöd efter våldsutsatthet. Det har visat sig speciellt svårt att hjälpa särskilt utsatta grupper. När kunskap saknas och samverkan brister skapas ett ökat lidande. Det kan för utsatta innebära att inte orka gå vidare med en rättslig process eller att söka stöd, vilket i sin tur kan leda till upprepad utsatthet. En fungerande www.s112.se

samverkan mellan olika samhällsaktörer vid våld i nära relationer är därför nödvändig för att ge brottsoffer kontinuitet, trygghet och ett effektivt stöd för att förebygga upprepad våldsutsatthet och lindra lidande.

Syftet med projektet Det övergripande syftet med det planerade projektet är att, genom ett interprofessionellt samarbete, skapa en intervention som ska öka kunskapen hos de professionella som möter brottsoffer, förövare och deras familjemedlemmar. Interventionen innefattar en konkret utbildnings- och arbetsmodell för samverkan vid våld i nära relationer i det akuta omhändertagandet. Målet med modellen är att skapa bättre förutsättningar för att upptäcka våldsutsatthet hos patienter, bemöta, vårda och stödja dem som drabbas och säkerställa kontinuitet och trygghet i vårdprocessen. Projektet kommer att genomföras genom att involvera brottsoffer, förövare, familjemedlemmar, berörd personal och beslutsfattare i att skapa en intervention som innefattar en konkret

utbildnings- och arbetsmodell. En förstudie har genomförts för att fånga och förstå hur samverkan fungerar vid våld i nära relationer utifrån olika perspektiv. Nästa steg är att utveckla den tänkta interventionen och sen implementera och utvärdera den. Interventionen innefattar ett interaktivt virtuellt utbildningsprogram med målet att förbereda professionella på situationer där de möter personer som upplevt våld i nära relationer och ökar deras kunskap, utvecklas deras färdigheter och därmed tryggheten i att hantera liknande situationer. Interventionen innefattar därtill ett flödesschema som en konkret modell att arbeta utifrån för att upptäcka våldsutsatthet, bemöta, vårda, stödja, dokumentera, samverka och hänvisa till stödinsatser samt anmäla vid misstanke att barn far illa.

Förväntad betydelse En fungerande samverkan mellan samhällsaktörer vid våld i nära relationer ger kontinuitet och trygghet för brottsoffer i vårdprocessen. Det bidrar till att personer som är

drabbade vågar söka hjälp, anmäla, bryta upp från den våldsamma situationen och därmed minska risken för upprepad våldsutsatthet och dödligt våld. Vid situationer med våld i nära relationer är vård- och omsorgsprocessen särskilt komplex. Arbetsmodellen som ska utvecklas i projektet bidrar till att samtlig personal från berörda professioner tränas i att agera vid våld i nära relation, både när det gäller brottsoffer men även när de möter förövare och familjemedlemmar. Arbetsmodellen i projektet kan på sikt användas i flera regioner och nationellt, både i klinisk verksamhet och i utbildningar för berörda professioner. Den interaktiva virtuella utbildningen ger alla professioner som möter brottsoffer, förövare och familjemedlemmar, möjlighet att öva praktiskt och se hela vård- och omsorgskedjan. Den inspelade interaktiva virtuella utbildningen ger också en unik möjlighet att aktualisera samt bibehålla kunskap och kompetens då den kan användas om och om igen. På så vis kan resurser sparas samtidigt som det säkrar kompetens och kvalitét i vård vid våld i nära relation. ■

Blåljuspersonalens Insamlingsstiftelse utlyser medel för att: • • • • 539243 Registrerad insamlingsstiftelse med tillsyn genom Länsstyrelsen Skåne. Stiftelsenummer: 1028555 Organisationsnummer: 802480-5726 Stiftelsen är bildad med medel från: - Tidskriften Samverkan 112 - Ferno Norden AB - Mago Scandinativa AB - Standby AB - Trentec Medical Professionell samarbetspart är CISA / Linnéuniversitetet i Växjö

ekonomiskt stödja personal inom ”blåljuslarm” som drabbats av arbetsrelaterad ohälsa stimulera och belöna utbildning och forskning inom ämnet god arbetsmiljö ge ekonomiskt stöd för ökad livskvalité stödja föredömligt entreprenörskap för bättre arbetsmiljö

Till målgruppen ”Blåljuslarm” räknas:

Ambulanssjukvård, Akutsjukvård (Akutmottagning, OP/Anestesi, Intensivvård samt Primärvård / Hemsjukvård), Kustbevakning, Polis, Räddningstjänst, SOS Alarm, Sjukvårdens larmcentral, Tull Ansökan görs skriftligen på stiftelsens hemsida:

blåljusstiftelsen.se/ansok/ Välkommen med din ansökan! Stöd gärna Blåljuspersonalens Insamlingsstiftelse med en penninggåva: Swish: 123 049 49 06

www.s112.se

Bankgiro: 5280-9126

Bankkonto: 5619 10 150 89

samverkan 112 nr 5/6 2019

FORSKNING / CISA konferens / Anestesi / operationssjukvård

Nya utmaningar inom perioperativ vård

patientens vård. En operationssjuksköterska beskrev att hon ”höll ett vakande öga” över patienten under hela operationen. Teoretiska kunskaper och kompetens inom viktiga områden såsom anatomi, operationsmetodik, aseptisk teknik och vårdhygien gjorde operationssjuksköterskorna trygga i sin önskan att vara delaktiga och tillsammans med övriga i operationsteamet arbeta för patientens bästa.

Hinder och rutiner för att vara delaktig Hinder för delaktighet beskrevs vanligtvis som organisatoriska hinder. Krav på effektivitet och en känsla av att inte kunna påverka sin arbetssituation upplevdes frustrerande. Ett annat hinder kunde vara dysfunktionella team där förståelsen för varandra var svag och samarbetet inte fungerade optimalt. Logistiken på en operationsavdelning är komplex och det är av yttersta vikt att kommunikationen mellan kollegor är tydlig för att undvika risker för patienten.

Erfarenhet och akademisk kompetens

Ökade krav på produktion och effektivitet inom perioperativ vård leder till mindre tid att kunna möta patienten före och efter operationen. Ändå ställs krav på att patienten ska vara i centrum. TEXT: Maria Qvistgaard foto: Åsa Bognell-Höjer

nn-Catrin Blomberg är Operationssjuksköterska och lärare för specialistsjuksköterskeutbildningen med inriktning mot operationssjukvård vid Karlstads Universitet. I april 2019 disputerade hon med avhandlingen Operationssjuksköterskans vårdande och kompetens inom perioperativ vård. Ann-Catrin upplevde under sin kliniskt verksamma period att hennes arbetstid till stor del upptogs av medicintekniska arbetsuppgifter och att patientkontakten emellanåt var begränsad. Hon upplevde att det var upp till henne själv hur mycket patientkontakt det blev i samband med varje operation. Hon beskriver att något saknades. Dessa funderingar väckte hennes intresse för forskning inom operationssjuksköterskans kompetensområde. 64

samverkan 112 nr 5/6 2019

Avhandlingen övergripande resultat kan sammanfattas i fyra övergripande områden: Att vilja vara delaktig i patientens vård, att hindras av rutiner och vanor, erfarenhet och akademisk kompetens har betydelse för utveckling av klinisk kompetens samt utmaningar för utveckling av vårdandet inom perioperativ vård.

Att vilja vara delaktig i patientens vård Intervjuer med kliniskt verksamma operationssjuksköterskor visade att de hade en önskan att följa patienten genom hela vårdförloppet från preoperativ vård till postoperativ eftervård. De önskade att det fanns tid till samtal med patienten i alla av faser av den perioperativa vården. Mötet emellan dem var nödvändigt för att kunna säkerställa och individanpassa

Operationssjuksköterskor ombads själva skatta sin kliniska kompetens i en av avhandlingens delstudier. Det visade sig att operationssjuksköterskor med lång yrkeserfarenhet skattade sig generellt högre än övriga deltagare. Operationssjuksköterskor med magisterexamen skattade sig högre gällande professionell utveckling och upplevde att de kunde ta till sig ny forskning på ett lättare sätt. I avhandlingens diskussionsavsnitt diskuterades operationssjuksköterskornas vilja att ha ett kontinuerligt interprofessionellt lärande på respektive arbetsplats. Det var en naturlig del i professionens utveckling men även en möjlighet att skapa förståelse för varandra inom det kirurgiska teamet.

Utmaningar för utveckling En av utmaningarna inom perioperativ vård är att kunna behålla och rekrytera nya operationssjuksköterskor. Bristen på utbildad kompetens är så pass stor i flera regioner att operationssalar har fått stänga tills vidare. Ann-Catrin tror att operationssjuksköterskans formella ansvar behöver förtydligas samt att patientnära vård ges ett större utrymme. För att vända trenden krävs att fler sjuksköterskor ser det intressanta och spännande yrke som operationssjuksköterska innebär. För ytterligare frågor och funderingar kontakta: Ann-Catrin.Blomberg@kau.se ■ www.s112.se

Save the date! CISA Konferens: Ett samarrangemang med Regionsdagarna för intensiv- och perioperativ vård och Blåljusstiftelsen.

22–23 oktober 2020

• Internationell konferens • Keynote speakers • Parallella föreläsare • Utställare • Workshop

Kostnadsfritt Drop-in Lnu.se/cisa

CISA – Centrum för interprofessionell samverkan och sambruk inom akut vård Kontaktperson: Carina Elmqvist, carina.elmqvist@lnu.se

www.s112.se

samverkan 112 nr 5/6 2019

backspegel / Svenska Räddnings- och Akutvårdsgruppen

saxat fr

ån

LAC U först igen!

Datoriserad dirigering modernast i världen!

Elsa Einarsson och hennes kollegor vid länsalarme ringscentralen i Västerås har lärt in det nya CoordComsystemet och larmchefen Kerstin Larsson konstate rade att allt fungerade bra på premiärdagen.

Länsalarmeringscentralen i Väste rås blev först igen. Nu handlar det om senaste nytt i datoriserad kommunikationsteknik. Den sjunde januari 1974 öppnade LAC U som den första av SOSABs 19 larmcentraler i vårt land. Det var en händelse av stor betydelse för "räddnings-sverige". Drygt tolv år senare, när vi skrev den 27 januari 1987, fick larmcentralen i Västerås Kerstin Larsson och hennes medarbetare landets första CoordCom-central. Utrustningen är modernast i världen. CoordCom bygger på en ny unik teknik som integrerar både de kom munikationssystem som redan finns och det som kommer i framtiden. På lite sikt går samtliga svenska länsalarmeringscentraler över till systemet. Hos LAC U dirigerar normalt två-tre larmoperatörer 12 ambulanser och 22 brandkårer. Länet har 11 kommuner och 255 000 invånare och är delat i fyra polisdistrikt. Transportmedicin var med när startskottet gick för CoordCom.

samverkan 112 nr 5/6 2019

Första tiden "kördes" den nya larmcentralen bara vissa timmar om dygnet och parallellt med snörbordsutrustningen från 1974. EN NY VÄRLD För operatörerna var övergången till det nya som att ta ett steg in i en annan värld. De hade pluggat, läst och lärt sig tekniken sedan mitten av december månad förra året. Deras nya jobb är betydligt mera lätthanterligt än det gamla (när de väl lärt sig det) och de har fått helt andra förutsättningar än tidigare att arbeta efter. De får informationen serverad på ett annorlunda sätt och ser hela tiden vilka resurser de förfogar över och var dessa finns. Talkommunikationen komplette ras senare med skrivare för Mobitex. Systemt provas till att börja med i tre ambulanser och några brandfordon. Planer finns på en provperiod i samarbete med polisen. EFFEKTIVARE – CoordCom gör oss betydligt mera effektivare, säger Kerstin Larsson.

– Fördelarna är många. Vi slipper till exempel att föra journaler och skriva rapporter. Allt sådant sker nu automatiskt i systemet. – Ambulansdirigeringen effektiviseras också. Bilen uppdragsmarkeras. En aktuell bild på skärmen framför operatören visar hela tiden var gripbara enheter finns. En annan visar ambulanser på uppdrag och hur långt dessa hunnit, vilken zon de befinner sig i. LAC U "bor" vägg i vägg med brandkåren i Västerås. Larmcentralen har fem datoriserade arbetsplatser med bildskärmar i färg. – Under en inkörningsperiod driver vi den nya centralen åtta timmar varje vardag, berättar Kerstin Larsson. Resten av dygnet tar vår gamla snörbordcemral över. – Den är för övrigt bemannad hela tiden och kan kopplas in direkt om någonting skulle haka upp sig medan vi kör in vårt nya system. Vi måste gardera oss även för det som rimligen inte bör hända...

Text och bild: CENNY

www.s112.se

Med Pensis ergonomiska utförande klarar du enkelt alla lyft rätt och riktigt

Pensi löser alla svåra passager vid överflyttning av patienten

Med ett enkelt knapptryck lastar och lossar du patienten tryggt och säkert in och ur fordonet

Let heavy be light Pensi gör det möjligt att lasta utan tunga lyft. På ett säkert och ergonomiskt sätt lastas patienten med enbart ett enkelt knapptryck. Bårens multifunktioner minskar antalet överflyttningar och gör transporten bekvämare och – både för våra patienter och för oss som arbetar med patientförflyttning. Pensi är ledande inom bårteknik och förser ditt fordon med den bästa utrustningen för transportoch vård av patienter.

SEXPUNKTSBÄLTE • TRAPPKLÄTTRARE • ENMANSHANTERING • ERGONOMISK

Återförsäljare i Sverige: Mago Scandinavia AB, telefon 0500-48 49 74

www.pensi.se

POSTTIDNING B

IPM Ulricehamn.

Avsändare: On Road Communications AB Nyckelpigevägen 2, 374 51 ASARUM

Ida Petersson, Ambulanssjukvården Malmö

KLÄDER FÖR IDA PETERSSON För dig som jobbar utomhus, i extrem hetta, kyla eller väta. För dig som jobbar i krävande miljö och för dig som handlar när andra råkat illa ut och som kan göra skillnad mellan liv och död. För er som ser till att allting fungerar så att vi andra kan slappna av. Vi finns för er.