LYCKAN ATT FÅ SÄGA JA

Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått... En vigsel kan ske i all enkelhet med bara ett par vittnen närvarande. Det kan också ske med stort bröllop och många gäster – eller någonstans däremellan. Frid har pratat med fyra par som alla har valt olika sätt att både planera och genomföra sina vigslar och fester. Gemensamt för samtliga par är lyckan att ha fått säga ja till varandra och att vigslarna överträffade alla förväntningar.

TEXT: CARIN TRAUMER FOTON: PRIVATA

"Sofia och Michael gifte sig två gånger under en månad, en gång i Sverige och en gång i Uganda." SOFIA OCH MICHAEL

Sofia och Michael har varit tillsammans i 10 år. Tillsammans har de sonen Filip som är drygt 1 år. Sofia är präst i Salems församling och Michael jobbar med investeringar på ett företag i Stockholm. Första gången Michael och Sofia träffades var 2010 när Sofia volontärarbetade i Kampala i Uganda, där Michael kommer ifrån. De var båda bjudna på samma bröllop och gemensamma vänner presenterade dem för varandra. – När vi nu träffar Nicholas, brudgummen från det bröllopet, brukar han skämtsamt berätta för andra att det är tack vare honom som vi är ett par, säger Sofia och båda skrattar.

Under några månader umgicks Sofia och Michael all sin lediga tid och så småningom fanns kärleken där mellan dem. Något som var ganska oväntat för de båda två och dessutom stod de inför en oviss framtid med frågor som var i världen de skulle leva och hur allt skulle fungera. Men de kände att de inte hade något annat val än att försöka.

Runtomkring sig hade de många personer som var väldigt stöttande, medan andra inte alls kunde förstå. Men Sofia och Michael kämpade på och växlade mellan Sverige och Uganda. Långa perioder bodde Sofia i Kampala och andra månader var Michael här i Sverige. Vissa perioder tvingades de vara ifrån varandra, till exempel i väntan på visum eller på grund av viktiga saker i deras liv som krävde att de var i sina respektive hemländer. Sedan 2015 bor de permanent i Sverige men reser så ofta de kan till Uganda. – Det är tur att FaceTime gör avstånden mindre till familj och vänner. Och vem vet var vi bor i framtiden, säger Sofia.

Sofia och Michael gifte sig två gånger i augusti 2017, en gång i Sverige och en gång i Uganda. Då deras familj och vänner är från olika länder och de ville fira med så många som möjligt valde de därför att ha två bröllop. – Det var viktigt för oss att ingen av oss skulle behöva sakna någon en så viktig dag i livet, säger Michael.

Första bröllopet var ett litet bröllop med familj och nära vänner som hölls i Taxinge kyrka med fest på Taxinge slott. Lördagen efter hade de ett större bröllop på Speke

Resort Munyonyo vid Victoriasjöns strand i Uganda med 300 gäster. Några gäster kunde vara med och fira på båda platserna, vilket både Sofia och Michael tyckte kändes fint och lite som de fick en hel bröllopsvecka.

De var i Uganda tidigare under året för att planera och förbereda inför vigseln. Michaels familj hjälpte dem också väldigt mycket. Sofia flög med brudklänningen i handbagaget, så att den inte skulle komma bort till den andra vigseln. – Vi ville att allt skulle kännas så sammanhållet som möjligt. Att det var ett bröllop, fast på två platser, förklarar de.

Allra viktigast för Sofia och Michael var att inför Gud och många personer som är viktiga för dem få lova varandra att de vill höra samman, att de vill älska varandra och dela både glädje och sorg, det som är enkelt och svårt i livet. De säger också att det var viktigt att få dela dagen med nära och kära, ta emot deras lyckönskningar och att få Guds välsignelse. Det är något som bär dem varje dag i deras äktenskap. Sofia och Michael är otroligt nöjda och glada över sina två vigselgudstjänster och de båda tycker att allt blev bättre än vad de kunnat tänka sig. – Det var svårt att veta innan hur det skulle vara. Det blev väldigt speciellt. Vi hade så otroligt roligt och allt blev så bra. Så innerliga och minnesvärda vigselgudstjänster, fyllda av närvaro, löften, bön, vacker musik och tårfyllda ögon, berättar paret.

Sofia och Michael har flera minnesvärda stunder att blicka tillbaka till, som till exempel när de i Uganda dansade långt in på natten till sitt bästa liveband som spelade alla deras speciella låtar. Allt detta under palmer som var klädda i glittrande lampor i en tropisk natt med stjärnklar himmel.

Men trots alla minnesvärda ögonblick kommer de särskilt att minnas stunderna då de såg in i varandras ögon och gav varandra löftena. Och självklart all glädje och skratt som de fick dela med sina nära och kära. De betonar att de känner stor tacksamhet.

"Johanna och Johan fick ändra sina planer flera gånger om och inget blev som de hade tänkt, det blev mycket bättre!" JOHANNA OCH JOHAN

Johanna och Johan har varit tillsammans sedan 2013 och bor sedan förra hösten i Sundbyberg. Sommaren 2020 gifte de sig på Tofta gård som ligger i det gamla och lilla fiskesamhället Stocken på västra Orust. Johan är uppvuxen på Stocken och han har alltid föreställt sig att ha bröllopsfest på Tofta Gård. Redan från början visste de att de ville ha ett stort bröllop men när corona drog in över landet avbokade de kyrkan där vigseln först var tänkt att hållas och i stället började de planera för en utomhusvigsel. – Att själva vigseln också blev på Tofta gård är vi så glada över i efterhand. Vi var samlade på en och samma plats hela helgen och det blev väldigt mysigt, även för gästerna, förklarar paret.

Utomhusvigseln planerades i en äppelträdgård som paret sedan tidigare visste skulle vara fantastiskt vacker i september då vigseln skulle hållas. De hade gett sina vänner i uppdrag att föra fint i trädgården. Stolar hade transporterats och altare hade byggts. Väderprognosen såg bra ut, men när väl bröllopsdagen kom spöregnade det hela förmiddagen och en timme innan vigseln fick paret återigen tänka om. Deras vänner var snabba med att omorganisera festlokalen till att bli så lik en kyrka som möjligt. Vigselgudstjänsten höll deras vän Fredrik i och några andra vänner spelade och sjöng.

Viktigast för Johanna och Johan var att få säga Ja till varandra. Både till det som har varit och det som nu väntar deras gemensamma liv. Dessutom var allt engagemang från vänner och familj en viktig del för Johanna och Johan. – Vi tog våra vänner till hjälp med allt kring både vigseln och festen och det gjorde att dagen blev så personlig, varm och kärleksfull. Något som var fint var att många gäster kom redan på fredagskvällen och då åt vi middag, badade badtunnor och laddade upp tillsammans inför den stora dagen, berättar paret.

Johanna och Johan fick ändra om sina planer flera gånger om och de hade hjälp från flera olika håll av vänner som är vana vid att planera vigslar. Trots det blev ingenting som de hade tänkt sig, istället blev det mycket bättre än vad de båda hade kunnat drömma om. – En god planering är bra, men sedan är det rätt skönt att bara släppa allt och åka med. »

Det blir som det blir, och det blir bra, säger Johanna.

Ett särskilt minne som paret kommer bära med sig länge är känslan av att gå fram genom ”altargången” och mötas av ”kyrkan” som deras vänner hade skapat, eftersom de inte hade sett sina vänners verk förrän då. De kommer också minnas hur alla gäster var så glada och bjöd på sig själva. – Det blev verkligen en dag att bära med sig i stor tacksamhet, betonar de båda två.

"Drop in-vigsel kändes rätt för Johanna och Bengt som ville ha en enkel men personlig vigsel" JOHANNA OCH BENGT

Johanna och Bengt träffades på en augustifest anordnad av gemensamma vänner. De har varit tillsammans i 24 år och snart varit gifta fem av de åren. Tillsammans har de två barn, Jesper och Julia. Johanna har sedan ett tidigare förhållande också dottern Josephine.

Johanna har aldrig har drömt om ett stort bröllop med kyrka, klänning och stor fest, snarare tvärt om. Det är något som växt fram under året och Johanna och Bengt har pratat om att de ville ha ett roligt, spännande och annorlunda bröllop. – Det skulle vara enkelt och absolut inte traditionellt. Därför kändes drop invigsel som något som skulle passa oss. Jag hade också en önskan om att vi skulle gifta oss i Danderyds församling då jag har jobbat där sedan 1994, säger Johanna.

Johanna och Bengt höll sina vigselplaner hemliga in i det sista. Deras barn trodde att de skulle ha högtidliga kläder på sig för att de alla skulle åka in till stan och äta på en fin restaurang. Veckan innan bröllopet var de dock tvungna att berätta för äldsta dottern eftersom »

de hade planer på att sova på hotell och därför behövde barnvakter till de två yngre barnen.

Johanna berättar att när de kom till församlingshuset mötte de Johannas chef Ebba som först inte förstod att Johanna var där för vigsel. Ebba blev så chockad och grät och skrattade i omgångar. Men när kollegan hade fått smälta situationen fick Johanna och Bengt träffa prästen som skulle viga dem.

Prästen ville veta lite om dem, hur de träffades, hur deras liv ser ut och om de hade några speciella önskemål. Deras enda önskemål var att det skulle hållas enkelt och att Brudmarsch efter Larshöga Jonke av Jan Johansson skulle spelas. Utöver det fick prästen fria händer.

Både Johanna och Bengt tycker att vigseln var otroligt vacker och mycket personlig. Det personliga som de berättade för prästen under vigselsamtalet lyfte prästen fram väldigt vackert under ceremonin.

De menar att många nog tror att det skulle vara opersonligt med drop in-vigsel, men Johanna och Bengt tycker tvärt om. De har inte något att jämföra med eftersom ingen av dem har varit gift innan, men de rekommenderar verkligen drop in-vigsel. – Vi hade en mycket fin dag som avslutades på Skybar där jag och Bengt hade vår första dejt. Vi åt middag på en grekisk restaurang och sedan stannade jag och Bengt kvar på ett hotell där vi fick besök av en barndomsvän som ville gratulera, berättar Johanna.

RICKARD LARSSON FOTO:

"David och Beata hade bjudit in släkt och vänner till dop i Salems kyrka och överraskade då alla med att samtidigt gifta sig." DAVID OCH BEATA

David och Beata träffades genom jobbet på Brännkyrka brandstation. David hade redan jobbat där i några år när Beata började som ambulanssjuksköterska hösten 2016. Några månader senare blev de ett par. David har tre barn sedan tidigare och i september 2019 föddes deras gemensamma son Filip. När det var dags att planera Filips dop bestämde de sig för att de samtidigt skulle gifta sig.

Men vigseln skulle bli en överraskning för gästerna, endast Beatas syster Laura kände till bröllopsplanerna innan paret skred fram i kyrkan. – Alla gästerna blev mycket överraskade och tyckte att det var en rolig idé. En del såg väldigt chockade ut men på ett positivt sätt. Efter vigseln tyckte vissa gäster att de inte var finklädda nog men det var just det som vi ville skapa, en avslappnad miljö, förklarar paret.

David och Beata berättar att eftersom släkt och vänner skulle vara samlade så tyckte de att det skulle vara roligt att slå ihop dop och vigsel för att överraska alla gäster. De inledde med vigseln och när vigselakten var slut döptes Filip. Båda betonar att de ville att fokus skulle ligga på Filips dop, eftersom ingen av dem gillar att stå i centrum.

Paret bor i Grödinge så valet av Salems kyrka var både för dess närhet men också för att de tycker kyrkan ligger väldigt fint intill Bornsjön. – Det är en gammal och vacker kyrka. Ett annat plus är lokalen som låg invid kyrkan som var rymlig och passade bra för fest och fika efter ceremonin, menar paret.

Dagens allra viktigast för David och Beata var att familj och släkt var samlade och att de skulle få säga ja till varandra. De ville att det skulle vara en dag för att umgås och att alla gäster skulle få minnas vigseln som en rolig överraskning. Själva kommer David och Beata särskilt att minnas just glädjen och lyckan hos sina överraskade gäster.

Du har säkert sett honom, kantorn som spelar orgel i strumplästen. Roy Olofsson är truckföraren på Coca-Cola som sadlade om och blev kantor. Allt på grund av kärleken till ett instrument – orgeln! ORGEL + KANTORN = SANT!

TEXT: CARIN TRAUMER FOTO: ANNA BJÖRKDAHL

– Orgeln är ett häftigt instrument med en mäktig klang. Det går att spela från de mjukaste vackraste små flöjter till stora pampiga trumpeter och basuner, säger Roy.

Drömmen om att få spela orgel har legat och grott hos Roy ända sedan barnsben. Redan i fjärde klass upptäckte han sin fascination för orgeln när han och hans klass var på studiebesök i Nynäshamns kyrka och han fick prova på att spela. – Jag minns än idag att jag spelade en melodi som heter Spanien. Jag kunde inte spela mycket mer än så, så den spelade jag på de mörkaste tangenterna till vänster.

Från första provtillfället i fjärde klass skulle det dock dröja 23 år innan Roy uppfyllde sin dröm på riktigt och sökte in till kantorsutbildningen.

Roy jobbade på Coca Cola under många år, fredagskvällarna ägnade han dock tidvis åt att gå på orgelkonserter efter jobbet. Han hade en liten enkel orgel hemma som han spelade på men någonstans låg drömmen kvar om att få spela riktig kyrkorgel. Han hade sett på internet att det i vissa kyrkor gavs orgellektioner så han skickade iväg ett mejl till organisten i Nynäshamns församling, där han bor. Organisten som svarade var Tobias Lundmark, som idag är organist här i Salems församling. – Tobias svarade att jag var varmt välkommen att komma och prova. Jag minns att jag spelade psalmen Blott en dag för honom som jag hade tagit ut på gehör. Han såg hur frälst jag blev och erbjöd mig att ta lektioner hos honom, förklarar Roy.

Roy berättar hur det blev hårdträning för honom i att lära sig noter. Något han beskriver som en enorm plåga. Han hade ingen tidigare egentlig musikalisk bakgrund men han visste i alla fall var g-klaven låg och kunde därför räkna de olika tonerna. Han satt i kyrkan flera timmar varje dag. I början fick han passa på att öva under tiden kyrkan var öppen, men efter ett tag fick han egen nyckel, så mycket tid tillbringade han på orgelpallen!

Fem år efter att Roy började ta lektioner hos Tobias sökte han in till kantorsutbildningen som är 2,5 år på folkhögskola. – Jag har många gånger tänkt att jag ska söka till kantorsutbildningen men blivit avskräckt av antagningsprovet där man är tvungen att sjunga. Men Tobias pushade mig och sa att det var dags att söka. Jag fick vara med i hans kör för att bli mer säker på sången.

Studietiden var en väldigt stressig tid i Roys liv. Han fick sitt första barn, samtidigt som han jobbade deltid på Coca Cola och pluggade till kantor. Det blev en hel del pendlande, på måndagar och tisdagar var han på skolan i Karlstad och resten av veckan jobbade han på Coca Cola i Haninge. Men Roy kämpade på och efter många års orgelintresse blev han äntligen färdig kantor. En verklig milstolpe för Roy.

Idag har Roy varit kantor i snart sex år. Direkt efter sin examen började han som vikarierande kantor i Nynäshamns församling och i samma veva började Tobias som organist i Salems församling. Men efter drygt ett års tid sökte Salem en ny kantor och så hamnade eleven och läraren återigen i samma församling. Roy har jobbat i Salems församling i fem år men har ännu en liten detalj kvar för att helt axla rollen. Ända sedan Roy började spela orgel har nämligen Tobias försökt få honom att köpa orgelskor, ett par skor med tunn mockasula med en vinkel och höjd som ska förenkla pedaltekniken. – Jag provade med orgelskor under ett par veckor men jag tycker bara att de är i vägen. Jag tycker det är mycket mer känsla utan skor. Men Tobias brukar påminna mig ungefär en gång om året att vi ska köpa orgelskor till mig. Sedan blir det inte av, jag fortsätter att spela i strumplästen. Men jag har en tanke att någon gång börja med orgelskor, skrattar Roy.

Roy är alltid väldigt noga med att öva inför alla sina orgelspel. Han är en enorm perfektionist som tycker om att vara ordentligt förberedd. – Jag minns en begravning här i Salem från när jag inte hade jobbat här så länge. Jag kommer med min väska med noter till Salems kyrka och jag möter hur mycket folk som helst. Det har kommit folk från alla världens hörn. Då berättar Martin, som jobbade som präst här, att det är en diplomat som har gått bort. Det var flera musiker på begravningen och allt kändes väldigt elegant och högtidligt. Då blev jag extremt pressad. Jag var

Kuriosa

inte beredd på den stämningen så jag blev jag nästan illamående av nervositet, men det gick bra, säger Roy och drar en lättnandens suck.

Roy har tidigare fått förfrågningar om att spela psalmer med annan melodi än vad som står i psalmboken och att spela stycken som han till en början har känt varit omöjliga. Men Roy tackar sällan nej till en utmaning. För några veckor sedan spelade Roy på en begravning där flera framstående operasångare närvarade. Det hade önskats svårspelad musik så Roy fick öva fler sena eftermiddagar för att vara säker på att kunna prestera. – När jag har semester brukar jag ta hem läxor för att jag inte ska bli ringrostig. Det brukar vara något utvecklande som jag inte vågar spela upp här på jobbet. I somras skulle jag lära mig att spela en fuga i cmoll av Bach, berättar Roy. Fuga är ett musikverk med ett tema som upprepas och varieras i flera olika stämmor som byggs på en efter en. – Men att jag väljer att ta hem läxor är bara för min egen skull och för att det är roligt. Det är skönt att få känna att jag har klarat ett stycke som från början kändes nästintill omöjligt.

Om möjligt så har Roy ett ännu större intresse för orglar idag än vad han hade när han började spela hos Tobias för 13 år sedan. I början av sin karriär lyssnade han ofta efter exakta skillnader mellan olika orglar, bland annat hur samma stämma låter i orglar från olika länder. Exempelvis kan en fransk stämma låta på ett visst sätt jämfört med en svensk stämma. Idag är han mer intresserad av orgelfunktioner och dispositioner. Dispositioner är vad orgeln består av för olika stämmor, där varje stämma är som ett eget instrument. Faktum är att Roy har lärt sig flera dispositioner utantill. – Jag kan storleksordna flera orglar som finns i Sverige och jag kan upp emot ett femtiotal olika dispositioner utantill. Då menar jag stämgrupperna, alltså vad det finns för spakar att dra i, säger Roy. När Roy fyllde 30 år gjorde han en orgelresa till Nederländerna. Där gick han på orgelfestival och fick lyssna på en berömd orgel som bland annat Mozart och Haydn har spelat på. Tyvärr fanns ingen möjlighet för Roy att testa just den orgeln, men han drömmer om att få spela på många andra orglar. På frågan om vilken som är den absoluta drömorgeln blir det nästan helt omöjligt för Roy att välja. – Oj, får jag bara välja en? Det finns ett gäng häftiga orglar av orgelbyggaren CavailléColl i Frankrike. Sedan finns det fina barockorglar i Tyskland och Nederländerna som vore häftiga att prova. Och kanske någon gigantisk orgel i USA. Jag kan nog inte välja, det beror helt på vad som ska spelas.

Roy berättar om orgelns historiska utveckling. Under barocken hade orgeln en krispig övertonsrik klang lämpad för den då rådande polyfona musiken men med tiden började man spela mer ackordiskt och ville åt en murrig basklang. Ju mer tiden gick blev klangen allt murrigare innan det kom en motrörelse som var ute efter extremt vassa orglar, likt den i Säby kyrka. Vissa orglar passar därför bättre för romantisk musik och andra orglar är mer lämpade för barockmusik.

Valet av musik är dock inte lika svårt, Roys favorit är utan tvekan Bach. – Jag älskar den snabba och harmoniska förväxlingen. Bach har en annan puls och än annan känsla än annan musik. När man börjar spela känns det omöjligt men helt plötsligt så går fingrarna och fötterna av sig själv. Det är utmanande och roligt på samma gång, förklarar Roy.

Roy ser fram emot att den nya orgeln som snart ska komma till Salems kyrka. – Det är häftigt att vi får ett helt nytt instrument. Jag och Tobias har varit med och bestämt vilka egenskaper orgeln ska ha. Annars när man kommer till en ny orgel kan man sakna en viss stämma, till exempel att det inte finns en trumpet. Den här orgeln kommer att ha 26 stämmor så vi kan inte få allt men vi har fått vara med i processen för att få med så mycket som möjligt, säger Roy och ler stort.