LEDARE

» Våra känslomässiga responser på musik bär en slags paradox: å ena sidan är musik bara en abstrakt konstform, en slags poänglös form av rekreation, å andra sidan väcker den starka känslor som evolutionärt är utvecklade för att bidra till människans överlevnad. «

JENNIE OM MUSIKENS KÄNSLOMÄSSIGA KRAFT

”Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor”, så sägs Israel Kolmodin, biskop i Visby, ha skrivit i slutet av 1600-talet. Sedan dess har psalmen, som idag har nummer 199 i Psalmboken, skrivits om flera gånger.

Otaliga är de barn som firat in sitt sommarlov med dessa rader. Vigselpar, dopfamiljer, sörjande begravningsföljen – i hundratals år har psalmen betytt något för människor, så kommer den att göra också i framtiden.

Det finns en kraft i ord som tonsätts. Plötsligt djupnar dess innebörd. Vi liksom känner den dolda verklighet som orden rymmer genom de toner orden ackompanjeras av. När jag sjunger raderna i psalm 199 blixtrar en hel barndom förbi av känslor och minnen.

Men människan har också en oöverträffad förmåga att hitta mening i musik även då den saknar text som kan trigga känslor. Detta, att musik väcker känslor, har ofta betraktats som ett av livets mysterier som psykloger och musikvetare försökt förklara. Våra känslomässiga responser på musik bär nämligen en slags paradox: å ena sidan är musik bara en abstrakt konstform, en slags poänglös form av rekreation, å andra sidan väcker den starka känslor som evolutionärt är utvecklade för att bidra till människans överlevnad. Hur kommer detta sig?

För mig är detta mysterium ett av de skäl som gör att jag tror att det ligger en skapande kraft bakom människans existens. Människan är inte enbart en evolutionär varelse. Hon bär på dimensioner som är djupare än så. Det vackra slår liksom an något i oss och förnimmer Guds närvaro. I hundratals kyrkor och på skolgårdar sjungs även denna försommar ”Den blomstertid nu kommer” för att ta emot sommaren. Psalmen som talar så om hopp. Hoppet om en ny sommar. Ett sommarlov av skratt och lek, vila och växt. Hoppet om att allt kommer att bli bra. För även livets mörker, smärta och död kan vändas till nytt liv, det är den kristna trons kärna. ”Med blid och livlig värma till allt som varit dött, sig solens strålar närma, och allt blir återfött.”

Nu står vi inför en sommar. För egen del bär sommaren på förändring. Efter semestern går jag vidare mot nya uppdrag som kyrkoherde i Vantörs församling, Stockholms stift. Det är med både nyfikenhet och vemod. Känslan går att likna vid den att som barn komma tillbaka till skolan efter ett långt sommarlov. Sorgen över att sommarlovet som gav så mycket nu är slut, och förväntan på en ny termin, med nya intryck och nya erfarenheter.

Hur sommaren kommer att vara för dig vet jag inte. Den kan vara förknippad både med vila och stress. Välbehövlig flykt utan vardagens press eller oro över pengar som ska räcka och allt som ska hinnas med under en allt för kort ledighet. Men oavsett hur din sommar kommer att bli hoppas jag att du ges tillfälle att ana den: tonen som väcker något djupt inom dig och vittnar om att du är en del av skapelsens stora komposition. Ett mästerverk signerat själva livets kompositör, Gud själv.

Med önskan om Guds välsignelse!