Samhällets innovatörer by Mötesplats Social Innovation

Hur samhĂ¤llsentreprenĂśrskap kan bli en del av lokal politik

Innehållsförteckning 3 Förord 4 En ny sorts entreprenör? 6 En ny sorts politiker? 8 En smedja för politiker, samhällsentreprenörer och forskare 10 Samhällsbehov i låsta strukturer 11 Samhällsentreprenörskap internationellt 14 Speciella entreprenörer? 15 Vad kan en kommunpolitiker åstadkomma?18 Samhälleligt entreprenörskap 20 Kommuner och regioner som främjar samhällsentreprenörskap 23 Bilaga

Samhällets innovatörer Hur samhällsentreprenörskap kan bli en del av lokal politik Utgivare: Mötesplats för social innovation och samhällsentreprenörskap i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting. Texter: Sidorna 4-7 och 11-13 av Erika Augustinsson, Erika Augustinsson AB. Sidorna 8 -10 och 14-20 av Lena Lundström, Sveriges Kommuner och Landsting Citat: Citaten som inleder vissa kapitel är hämtade från samtalen i Smedjan. Producent: Rebecca Allen Lamptey Foto: Fotografen Thomas Carlgren AB Form: You Us and Them

FÖRORD

egrepp som social innovation och socialt/samhällsentreprenörskap brukar förklaras som initiativ som vill förbättra det som inte fungerar eller saknas i samhällsbygget; innovativa idéer och metoder för hur vi ska tackla samhällsproblem på nya sätt. Social innovation och socialt/samhällsentreprenörskap är en växande global trend. Men vad har lokal utveckling med social innovation och samhällsentreprenörskap att göra? Frågan kom till Sveriges Kommuner och Landsting i slutet av 2007 och resulterade så småningom i ett projekt kallat Smedjan, en tanke- och handlingssmedja med politiker, samhällsentreprenörer och forskare. Projektet finansierades av SKL:s FoU-råd och Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling. Även Arena för Tillväxt1 stod bakom. Inom ramen för Smedjan diskuterade deltagarna hur kommuner och regioner kan främja samhällsentreprenörskap, vilka hinder som finns för vidare utveckling och varför samhällsentreprenörer är viktiga för lokal utveckling. Smedjans arbete har mött intresse, inte minst angående vad lokala politiker kan betyda. Därför har vi i den här rapporten sammanfattat de viktigaste slutsatserna och diskussionerna.

Sveriges Kommuner och Landsting, respektive Erika Augustinsson, författare, journalist, numera kommunikationsansvarig på Mötesplats för social innovation och samhällsentreprenörskap. Social innovation och socialt/samhällsentreprenörskap är en viktig del i hur vi kan nå en framtida hållbar utveckling, globalt, regionalt och lokalt. Många sociala innovationer uppstår i byn, i stadsdelen, i kvarteret – men alltför många idéer och initiativ faller bort för att vi inte lärt oss känna igen dem. Syftet med den här rapporten är att ge fäste för andra som vill upptäcka, förstå och främja samhällsentreprenörskap, lokalt och regionalt, inom och utom den offentliga sfären.

”alltför många idéer och initiativ faller bort för att vi inte lärt oss känna igen dem”

Mötesplats för social innovation och samhällsentreprenörskap Eva Engquist Vicerektor, Malmö högskola Sveriges Kommuner och Landsting Gunilla Glasare Chef, avd. för tillväxt och samhällsbyggnad

Texterna är skrivna med utgångspunkt i Smedjan och dess sex lokala projekt i sammanlagt åtta svenska kommuner, en lärresa till Storbritannien, forskningsprojekt, kommunikationsmaterial och samtal. Författare är Lena Lundström, projektledare för Smedjan,

1 Arena för Tillväxt är ett samverkansprojekt mellan ICA, Swedbank och SKL.

INTRO 1

EN NY SORTS ENTREPRENÖR? Hur känner man igen en samhällsentreprenör? Diskussionerna kring hur vi ska definiera de nya typer av entreprenörer som växer fram inom olika samhällssektorer är många och livliga. Det finns för- och nackdelar med allt, menar Mohamed El Abed, deltagare i Smedjan. Det är bra att området samhällsentreprenörskap växer och att allt fler vill göra bra saker, i olika former och sammanhang. Samtidigt ser han ett ökat behov av att börja definiera vad samhällsentreprenörskap är och vad det inte är. – En samhällsentreprenör skapar samhällsförändring och genererar samtidigt vinst. Jag vill visa att det är ekonomiskt lönsamt att driva en samhällsförändring och att det inte bara behöver ske med hjälp av bidrag och inom den ideella världen. Själv väljer han oftast att kalla sig för en idéspruta som jobbar för samhällsförändring, oavsett var han befinner sig. Han drar sig för att sätta etikett på sig själv som samhällsentreprenör. Mohamed El Abed har erfarenhet från både att driva företag och en ideell förening. I dag skaffar han sig erfarenhet från ytterligare en samhällssektor som projektledare för Stockholms stads satsning på utveckling av Farsta, en av Stockholms ytterstadskärnor. Just den tvärsektoriella erfarenheten är en nyckelkompetens för samhällsentreprenörer. De behärskar de koder, kulturer och normer som finns i flera olika samhällssektorer och kan på så vis arbeta mer gränsöverskridande. – Det är en spännande satsning och en utmaning att göra centrala Farsta attraktivt. Att leda ett samarbete mellan näringsliv och stad är min hemmaplan, en perfekt möjlighet att nyttja mina talanger att vara vägleda-

re och kommunikatör mellan olika sektorer. Samtidigt som det är lite som att sitta i skolbänken igen. Jag lär mig mycket och får en bättre insyn i strukturen och systemet. Från förening till företag Hans väg mot samhällsentreprenörskapet började i den ideella föreningen Mångfald och Inflytande, MOI, som han startade 2005 och sedan drev i två år. MOI arbetade för att öka den sociala mångfalden inom högre utbildning, kultur och andra samhällsinstitutioner. Det handlade om att förändra och ta bort de hinder, synliga eller osynliga, som stoppar många människor från att ta plats i samhället. Men det var lättare sagt än gjort. Behovet finns där, menar Mohamed, men systemet hindrar aktörer med nya lösningar från att släppas fram. – Som ideell organisation har du ingen frihet att välja vad du gör med de pengar du får. De flesta medel man kan söka är låsta till traditionella föreningar som prenumererat på bidragen år ut och år in. Det finns ingen plats för nytänkande eller förnyelse i systemet. Och om man mot förmodan får medel, då tar det ett halvår innan de betalas ut. Då är jag redan på väg till nästa idé. Efter att i två år kämpat med att driva MOI, valde Mohamed El Abed att tillsammans med en kollega starta ett företag i stället. Det blev kommunikationsbyrån Sprong AB. De kallade sig för ett samhällsförändrande kommunikationsnätverk och ville förbättra förutsättningarna för såväl medborgare som makthavare att göra medvetna val som gynnar en mer rättvis och grönare värld. Sprong gjorde bland annat en inspirationsfilm om unga kreatörer med invandrarbakgrund, med syfte att inspirera unga i utsatta områden. En film som senare blev en av Svenska Institutets marknadsföringsfilmer för Sverige.

Mohamed El Abed

”Du har mer makt att förändra om du driver ett företag än en ideell organisation”

– På så vis kunde vi styra vår egen verksamhet, men framför allt så fick vi större frihet att experimentera och testa nya saker med de pengar som blev över i företaget. Du har mer makt att förändra om du driver ett företag än en ideell organisation, säger Mohamed.

generation unga som använder sig av företagsformen för att påverka samhället och dessa unga människor behöver stöd på nationell och lokal nivå för att utvecklas och etableras. Men visst finns det ett motstånd och det handlar om rädslan att förlora makt.

Det är ett påstående som många andra samhällsentreprenörer håller med om, men som i Sverige inte är helt okontroversiellt. Mohamed menar att vi är alltför fast i ett sektorsindelat samhälle där den ideella sektorn med folkrörelsen i spetsen ska sköta samhällsnyttan där staten inte räcker till. Att blanda ihop det kommersiella och ideella är något vi av tradition inte gör. – På många sätt är samhällsentreprenörskapet en revolt mot det gamla föreningslivet och folkrörelsen med sin höga medelålder och att de har samma makt och medel trots att de inte längre är en så viktig samhällsrepresentant som de en gång var.

Han tror att samhällsentreprenörskapet i sin gränsöverskridande form upplevs som hotfullt av flera aktörer: av näringslivet eftersom det vill använda begreppet entreprenör, av det offentliga för att politikerna är rädda att hamna snett i diskussionen om vem som ska göra vad i välfärdsuppdraget och av den ideella sektorn som är rädda att förlora sina bidrag. – Men samhället behöver samhällsentreprenörer. Staten kan inte täcka upp alla de behov som finns i samhället. Därför finns det ett stort behov av att skapa ett sorts paraplynätverk eller en organisation som arbetar med just stöd och råd till samhällsentreprenörer så att de kan växa och bli fler.

Han är kritisk till den ideella sektorns oförmåga att släppa in nya aktörer och framför allt unga människor. Många unga människor kan heller inte relatera till dagens politiska system och struktur. – Det är helt klart en generationsfråga. Många unga både tvingas in i och väljer att driva sin politik och sitt samhällsengagemang i andra former, till exempel i form av att bli samhällsentreprenörer. Rädsla att förlora makt Samtidigt betonar Mohamed El Abed samhällets roll att stödja den här utvecklingen. Han ser en helt ny

”Många unga både tvingas in i och väljer att driva sin politik och sitt samhällsengagemang i andra former, till exempel i form av att bli samhällsentreprenörer”

Ett nätverk som till exempel skulle vara ett samarbetsorgan som arbetar med att brygga över de klyftor som finns mellan de privata, offentliga och ideella sektorerna. Mohamed El Abed skulle också vilja se att man etablerar ett ambassadörsnätverk av samhällsentreprenörer som kan berätta om vad det innebär att vara samhällsentreprenör. – En av de viktigaste uppgifterna framöver är att definiera begreppet och sätta ramarna för vad samhällsentreprenörskap är. Och att arbeta med lobby och påverkan, säger Mohamed El Abed.

Mohamed El Abed är född 1979. Han har bland annat varit projektledare för breddad universitetsrekrytering, verksamhetsledare för organisationen Mångfald och Inflytande samt byråansvarig på företaget Sprong Kommunikation. I dag är han projektledare för Stockholms stads satsning på Tyngdpunkt Farsta. Han var en av tre samhällsentreprenörer som deltog i Smedjan.

INTRO 2

EN NY SORTS POLITIKER? – Tänk vad tråkigt det skulle vara i en kommun om det inte fanns samhällsentreprenörer! Orden är Lilly Bäcklunds, kommunstyrelsens ordförande i Lycksele. Att samhällsentreprenörer bidrar med något som vi ibland tar för givet och alltför sällan uppmärksammar var en av anledningarna till att Lilly Bäcklund gick med i Smedjan. Hon ville lära sig mer om samhällsentreprenörskap, bredda sitt perspektiv genom att träffa andra som också var intresserade av ämnet och bidra till att samhällsentreprenörskapet i Sverige växer. Smedjans partipolitiskt gränsöverskridande och sektorsövergripande sammansättning med forskare, politiker och samhällsentreprenörer ansåg hon vara en utmärkt plattform. – Genom Smedjan deltog vi till exempel i ett forskningsprojekt där jag samlade åtta–tio samhällsentreprenörer i Lycksele för intervjuer och samtal. De flesta var otroligt glada över att bli uppmärksammade för sitt arbete, berättar Lilly. Hon tror att det arbete som Smedjan gjort kommer att ge ringar på vattnet framöver och att man bidragit till att lyfta samhällsentreprenörskapet i Sverige. Att arbeta just gränsöverskridande och i samverkan är nödvändigt och ett framgångsrecept i dagens globaliserade samhälle. – Jag är över tygad om att vi på sikt kommer att få se många fler samhällsentreprenörer. Kommun och landsting kan inte finansiera allt Med samhällsentreprenör menar Lilly Bäcklund en person som for tfarande är svår att skarpt definiera, kanske för att området är relativt outforskat, kanske

för att de är just gränsöverskridande och därmed svårplacerade. En entreprenör och en samhällsentreprenör förenas i drivkraften entreprenörskap, men en samhällsentreprenör är intresserad av ett sakområde och vill lösa samhällsproblem och använder sin vinst eller den ekonomiska vinningen för att i första hand skapa samhällsnytta. – Och samhällsentreprenörer behövs! Kommun och landsting kan inte finansiera allt som behövs i samhället och då måste vi inom den kommunala världen ha mer kunskap om samhällsentreprenörer. Vi måste känna igen dem och våga ge dem möjligheter att testa saker.

”Vi måste känna igen dem och våga ge dem möjligheter att testa saker”

I Lycksele kommun bor cirka 12 500 personer. Orten kämpar med samma problem som många andra mindre kommuner i Sverige: avflyttning och nedläggning av industrier med arbetslöshet som följd. Ändå har Lycksele klarat sig relativt bra. De har en arbetslöshet som ligger nära riksgenomsnittet och relativt många entreprenörer och småföretag i olika branscher, omkring 900 företag och över 300 föreningar. Globaliseringen förändrar samhället på gott och ont, men en av globaliseringens fördelar är kanske framväxten av samhällsentreprenörer. Människor som med hjälp av ny teknik och ny omvärldskunskap ser nya lösningar på de utmaningar som samhället står inför. – Men ofta har det varit svår t att försörja sig som samhällsentreprenör, det har inte varit riktigt accepterat. Titta bara på gemenskapsföretagen2, vi placerar inte dem på samma piedestal som vanliga företag, eller hur? 6

För även om Lilly Bäcklund än så länge inte mött någon som varit kritisk mot samhällsentreprenörskap kan hon se att det finns ett visst motstånd och en viss försiktighet. En fördom som hon då och då har stött på är till exempel att det skulle ta jobben från de vanliga entreprenörerna. Just därför är det extra viktigt att kunskapen kring samhällsentreprenörskap ökar och att kunskapen också sprids ut till alla kommuner och regioner i Sverige, menar hon. – Alla som jobbar med företagande och stöd till företagande i dag ska kunna detta, så att inte bra idéer ramlar mellan stolarna. Uppdatera sin egen bild Då det gäller Smedjans huvudfråga, hur kommuner och regioner kan främja samhällsentreprenörskap, så har Lilly Bäcklund några förslag och idéer som har vuxit fram under arbetets gång. – Till exempel när man registrerar ett företag, måste vi se över vilken lagstiftning som passar just samhällsentreprenörer. Är det F-skattesedel de ska ha eller behövs det en annan form? Om inte rutan för samhällsentreprenörskap finns på blanketten, vilken ruta ska de då kryssa i?

hällsentreprenörskap betyder och vad det står för. En annan viktig aktör att påverka är bankerna. – Om en bank inte har hör t talas om samhällsentreprenörer är ju risken stor att de får blankt avslag på en god idé på grund av ren och skär okunskap. Att det är problematiskt för samhällsentreprenörer att hitta finansiering är en känd utmaning, just eftersom deras verksamheter framstår som hybrider i förhållande till gängse mallar för företagande. – Många samhällsentreprenörer tvingas jobba med sin verksamhet på fritiden. Varför inte testa att erbjuda samhällsentreprenörer stöd och tjänstledighet från ordinarie arbete för att inledningsvis kunna bygga upp sin egen verksamhet och bli självförsörjande?

Lilly Bäcklund

På nationellt och lokalt plan vill hon uppmana alla sakkunniga att uppdatera sin egen bild av vad det innebär att vara entreprenör och klargöra vad sam-

Lilly Bäcklund är född 1956 och är sedan tio år tillbaka kommunstyrelsens ordförande i Lycksele kommun. Hon är även ordförande för socialdemokraterna i Västerbotten och har varit politiskt aktiv i över 30 år. Tidigare har hon bland annat arbetat på ABF och Arbetsförmedlingen. Hon var en av de deltagande politikerna i Smedjan. 2 Formen för gemenskapsföretag är hämtad från Skottland (community business). Gemenskapsföretag vill kombinera affärsmässighet och idealitet och består juridiskt av en ideell organisation i kombination med aktiebolag.

INTRO 3

EN SMEDJA FÖR POLITIKER, SAMHÄLLSENTREPRENÖRER OCH FORSKARE ”Det är unikt att sitta över par tigränser och prata entreprenörskap”

ar samhällsentreprenörskap med lokal utveckling att göra och är det en angelägenhet för kommuner? Jovisst, det är utifrån lokala förhållanden samhällsentreprenöriella initiativ tas och de behövs för lokal utveckling. Ofta bemöts samhällsentreprenörerna väl av den kommunala organisationen, men det finns kulturkrockar, de kan ha otur och träffa fel person. I kommunens förvaltning behövs ett annat tänk och det är attityder, inte lagar och regler, som behöver ändras. Samhällsentreprenörer skulle å sin sida ha nytta av att lära sig hur kommuner och beslutsgångar fungerar. Så lät det ungefär när ett antal kommunstyrelseordföranden i början av 2008 fick frågan om samhällsentreprenörskap var relevant för dem. Via workshop och nätverk riggades Smedjan, ett utvecklingsprojekt där politiker, samhällsentreprenörer och forskare hade ett gemensamt uppdrag att besvara frågan: Hur kan kommuner och regioner främja samhällsentreprenörskap? Samhällsentreprenörskap och social innovation för 2000-talets behov är i början av sin utveckling och många frågor kan ställas. För Smedjan, som skulle se på möjligheter och begränsningar från kommunalt, politiskt, offentligt perspektiv, var det relevant att borra i: Varför är samhällsentreprenörer viktiga för kommuner och regioner?

Vilka behov svarar de mot? Vilka är förutsättningarna för att främja samhällsentreprenörskap? Vad är kommuners och politikers möjlighet och uppgift? Att sammanföra människor med olika kompetens, erfarenhet och uppdrag visade sig, som ofta, vara ett fruktbar t grepp för att bryta frågan och utveckla kunskap. Som tanke- och handlingssmedja hade gruppen i uppdrag att testa idéer i praktiken, utväxla erfarenheter, dra slutsatser och göra rekommendationer, för att på så sätt bidra till ökad kunskap och kompetensutveckling hos lokala beslutsfattare. I Smedjans blandning av politiker, samhällsentreprenörer och forskare deltog alla på lika villkor, men förväntades även stå för specifika bidrag: politikerna att testa aktiviteter på hemmaplan, samhällsentreprenörerna att väva in nytänkande förslag och forskarna att tillföra akademisk analys och utblick.

Smedjan hade sitt första möte i februari 2009 och det sista i september 2010. Projektet har varit en tanke- och handlingssmedja som drivit sex lokala projekt i åtta kommuner, genomfört en lärresa till Storbritannien, producerat två vetenskapliga artiklar, fört kunskapshöjande samtal, tagit fram ett kommunikationsmaterial och denna rapport samt hållit en nationell konferens, ”De kallas samhällsentreprenörer”. Deltagare i Smedjan har varit tio politiker (företrädesvis kommunstyrelsens ordförande), tre samhällsentreprenörer, två forskare och en kommundirektör som representerat SKL:s FoU-råd. Projektet har finansierats av SKL:s FoU-råd och KK-stiftelsen (Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling). SKL och Arena för Tillväxt har drivit och deltagit i projektet, inledningsvis ingick även KK-stiftelsen.

Smedjan var en grupp med en övergripande gemensam strävan. När frågorna djupnade, visade det sig dock att rollerna var olika; att värvet som politiker, forskare eller samhällsentreprenör ger olika förutsättningar. Att ta fasta på deltagarnas respektive positioner blev ett sätt att föra arbetet framåt. Därmed kom samspelet mellan politiker och samhällsentreprenörer att bli en väsentlig fråga. 8

Foto: Jonatan Nylander

Foto: Mohamed El Abed

Foto: Peepoople Foto: Niklas Schröder

Några exempel på svenska samhällsentreprenöriella initiativ: Peepoople, Playing for Change, Saltå Kvarn, Sprong, Intize och Crossing Boarders.

UTGÅNGSLÄGE

SAMHÄLLSBEHOV I LÅSTA STRUKTURER ”Samhällsförändrande, det måste det här samhällsentreprenörskapet vara om det ska bära namnet”

akten att förändra är större genom att driva ett företag än genom att driva en ideell organisation, menar Mohamed El Abed, en av Smedjans deltagare, i intervjun på sidan 4-5 och pekar på ett trendbrott: ”Jag vill visa att det är ekonomiskt lönsamt att driva en samhällsförändring och att det inte bara behöver ske med hjälp av bidrag och inom den ideella världen.” Ideellt och kommersiellt är inga motpoler för samhällsentreprenörer. De sammanför ekonomisk logik och ideell drivkraft för att lösa samhällsbehov. Ofta betraktar vi samhället schematiskt, i tre åtskilda cirklar, en för vardera sektorn offentligt, privat, ideellt. De tre cirklarna är mer än en mental bild. Regelverken är skrivna därefter och upprätthåller gränsdragningen mellan sektorerna. Sektorsindelningen har länge fungerat väl, men svarar inte längre mot och lyckas inte heller lösa många pockande problem, alltifrån hög arbetslöshet bland unga till övergödda vattendrag. Och är det så givet var ansvaret för att lösa sådana komplexa problem egentligen ligger? Där vårt välfärdsbygge har hål eller saknar något väsentligt är det läge att spana efter samhällsentreprenörer. Därför syns de hittills tydligast i storstadsförort och glesbygd. Exempel som Trångsviksbolaget, Selfmade, Intize, Drömmarnas hus, Blatteförmedlingen, Fanzingo, Sätra brunn, Dem Collective, Apokalyps

Labotek, Saltå Kvarn (som läsaren uppmanas googla vidare på) har visat att det finns skäl att uppmärksamma och ta vara på samhällsentreprenörerna. De tar sig an arbetsområden som faller mellan sektorerna, de är ofta värderingsdrivna och de jobbar konkret och handfast med sådant som handlar om hållbar utveckling, rättvisefrågor och ledarskap. De flesta tycks dessutom vara framgångsrika. För en offentlig sektor som brottas med arbetslöshet, utflyttning, social skiktning och en svårlöst framtidsekvation kring välfärdens finansiering, där skattebasen inte kommer att täcka de ökande behoven och kraven inom vård, skola och omsorg, finns det anledning att se på samhällsentreprenörskap. Men det finns också grund för intresse från privat sektor. ”Krisen har gjort hundra gånger mer för oss än statens program”, sa Jonathan Robinson, grundare av The Hub, när Smedjan mötte honom i London i oktober 2009. Han talade mot bakgrund av den då aktuella ekonomiska krisen och menade att bankoch affärssektorn har ett väl så stort behov av reformer och av idéer om andra sätt att göra affärer på.

Offentligt

Privat

Ideellt

”en offentlig sektor som brottas med arbetslöshet, utflyttning, social skiktning och en svårlöst framtidsekvation kring välfärdens finansiering”

UTBLICK

SAMHÄLLSENTREPRENÖRSKAP INTERNATIONELLT Storbritannien går i täten, tätt följt av USA och nu även Europa, när det gäller att satsa på social innovation och samhällsentreprenörskap. Man brukar nämna personer som Florence Nightingale, som under 1800-talet reformerade sjukvården, som en social entreprenör. En annan är Andrew Carnegie, affärsman och filantrop som donerade stora summor till välgörande ändamål, bland annat till biblioteksväsendet i engelskspråkiga länder. Socialt entreprenörskap eller samhällsentreprenörskap som fenomen är inte nytt. Viljan att på nya sätt lösa samhällsproblem har funnits i århundraden. Det kan handla om avgiftsfria bibliotek, allmän/kvinnlig rösträtt och daghem eller dagens Fairtrade-märkning, Wikipedia och Facebook. Men det är en verksamhet som fått ny kraft av de senaste år tiondenas stora omvälvningar : Globalisering, ny teknik, klimatkris och ökad insikt om världens orättvisor har skapat ett stort behov av människor som arbetar gränsöverskridande och hittar nya lösningar. På många sätt upplevs dagens samhällsinstitutioner och aktörer som maktlösa, uddlösa och lite för stela i sina strukturer för att kunna hitta lösningarna på problem som fattigdom, skolor som inte fungerar, arbetslöshet, utanförskap, klimathot och utarmning av ekosystem. För att vi ska nå en hållbar utveckling krävs en ny form av gränsöverskridande ledarskap, och organisationer som kan arbeta över sektorsgränser. Som ett svar på detta behov träder samhällsentreprenörerna in på scenen och hävdar att genom att

kombinera ett entreprenöriellt tänkande med ett samhällsmål så hittar man nya verktyg och metoder som ger oss sociala innovationer. En av vår tids mest kända sociala entreprenörer är Muhammad Yunus, mikrofinansens frontfigur och grundare av det sociala företaget Grameen Bank i Bangladesh. När Yunus 2006 tog emot Nobels fredspris kallade han sig hellre social entreprenör än nationalekonom och banade på så vis vägen för etableringen av begreppet. Just Asien brukar kallas för det sociala entreprenörskapets vagga. Grameen Banks pionjärarbete, att med hjälp av mikrokrediter uppmuntra kvinnor i fattiga länder att bli entreprenörer, har lyft miljoner människor ur fattigdom. Begreppet socialt entreprenörskap myntades av Bill Drayton (1981), grundare av den amerikanska organisationen Ashoka, och betyder ”entreprenörer som arbetar för social/ekologisk förändring genom entreprenöriella lösningar”. Ashoka är i dag en global organisation som arbetar med att stötta sociala entreprenörer med stöd, råd och finansiering. En annan känd organisation som arbetar aktivt med att främja socialt entreprenörskap är Skoll Foundation, som grundades av Jeff Skoll, mest känd för att en gång i tiden ha star tat eBay. Från politiskt håll har intresset för olika former av samhällsentreprenörskap också ökat. Under våren 2009 lanserade Barack Obama ett ” Office of social innovation” i Vita Huset. Syftet är att stödja innovativa organisationer och sociala entreprenörer att sprida sina framgångsrika lösningar på växande so-

”genom att kombinera ett entreprenöriellt tänkande med ett samhällsmål så hittar man nya verktyg och metoder som ger oss sociala innovationer”

UTBLICK

ciala problem. Samtidigt skapades en ”Social Innovation Fund” med en startbudget på 50 miljoner dollar. Europeisk agenda I juli 2008 lanserade EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso sin plan för en ny social agenda i Europa: Social Europe, med syfte att göra Europas medborgare mer redo att möta de snabba förändringar som till exempel globaliseringen för med sig. Det är inom ramen för denna agenda som Barroso intresserat sig för social innovation. – Finanskrisen gör kreativitet och innovation, i synnerhet social innovation, ännu mer viktigt för att vi ska få en hållbar tillväxt, jobbsäkerhet och främja konkurrenskraft, förklarade Barroso. I april 2011 lanserade EU ”Social Innovation Europe”, en tvåårig pilotsatsning driven som ett konsortium under ledning av den globala organisationen SIX, Social Innovation Exchange. Ett av de viktigaste uppdragen är att bygga en digital plattform som ska samla alla intressenter i Europa, samt producera ett antal rappor ter på teman som finansiering, ”best practice” och modeller för tillväxt och spridning av sociala innovationer. EU-kommissionen finansierar också ett stort forskningsprojekt, Selusi, som studerar cirka 800 europeiska samhällsentreprenörer och sociala företag. Syftet är att så småningom kunna stödja och utveckla policyarbetet inom EU kring sociala företag och sociala innovationer. Storbritannien är en av föregångarna i världen när det gäller att på bred front satsa på olika former

av samhällsentreprenörskap. Redan 2002 lanserade dåvarande premiärminister Tony Blair en stor satsning för att lyfta det man i Storbritannien kallar ”social enterprises”. Det primära syftet var att modernisera den offentliga sektorn. De såg över tillgång till kapital, genomförde regelförändringar och andra åtgärder för att främja framväxten av denna nya sektor. Under finanskrisen sade Blairs efter trädare Gordon Brown vid flera tillfällen att sociala företag och entreprenörer var en stor del i hur Storbritannien klarade sig ur krisen. Bland annat satsade man 100 miljoner pund extra på att stödja sociala företag och initierade ett lånegarantiprogram på 1,3 miljarder pund, specifikt riktat till sociala företag. I dag finns cirka 60 000 social enterprises i Storbritannien som omsätter 30 miljarder pund per år, över en procent av årlig BNP. Nyligen etablerades en börs i London, Social stock-exchange, som syftar till att vara en samlande handelsplats för social enterprises och man har också inför t ett cer tifieringssystem för dessa företag, ett så kallat ”social enterprise mark”.

”I dag finns cirka 60 000 social enterprises i Storbritannien som omsätter 30 miljarder pund per år”

Även i vår t grannland Danmark arbetar man aktivt med det man kallar ”socialt ivärksätteri” (entreprenörskap). Danska tankesmedjan Mandag Morgen lanserade, efter ett arbete med hundratalet organisationer involverade, under våren 2010 sin rapport ”Välfärdens Ivärksätteri – en dansk strategi för socialt entreprenörskap”. Man slår fast att samhällsentreprenörer bygger broar mellan civilsamhälle, offentlig sektor och näringsliv och därmed visar vägen för hur framtidens välfärd byggs. 12

Även näringsdepar tementet har lyft upp samhällsentreprenörskap som en punkt på agendan i samband med regeringens strategi för tjänsteinnovationer. Framtidens tjänster inbegriper tjänster som utvecklar vår t samhälles funktioner. Departementet arbetar för att få med social innovation och samhällsentreprenörskap även i den nya nationella innovationsstrategin som ska presenteras under hösten 2012.

och samhällsentreprenörskap i regi av bland andra Malmö Högskola och Mittuniversitetet. Mötesplatsens mål är att bli en nod för utvecklingen av området i Sverige. Intresset visar på behovet av innovationer inom samhällsområdet och kanske kan man påstå att samhällsentreprenörer är ett symptom på en värld i kris. Samhällsentreprenörer är förnyare som utmanar våra gängse sätt att se på ekonomi och att tjäna pengar, de utmanar vår t sätt att resonera kring vem som ska ta ansvar för vad i samhället och de visar hur man driver företag och organisationer i en global tid där miljömässiga och sociala utmaningar är högsta prioritet.

Foto: Christian Åslund

Svenska initiativ I Sverige lanserade Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, KK-stiftelsen, 2008 en stor programsatsning med målet att främja utvecklingen av samhällsentreprenörskap i Sverige. Den preliminära definitionen var ”innovativa, samhällsnyttiga initiativ” och analysen att samhällsentreprenörskap behövs för att vi ska få ett hållbart samhälle i ekologisk, social och ekonomisk mening. Programmet var uppdelat i tre delar : forskning, kompetensutveckling och att skapa insikt om begreppet samhällsentreprenörskap.

Erika Augustinsson

I dag ser vi också allt fler svenska organisationer och företag som intresserar sig för samhällsentreprenörskap. Regionerna Västra Götaland och Skåne arbetar strategiskt med frågan. En satsning inom näringslivet som fått medial uppmärksamhet är Stenbecksfärens ”Playing for Change”, ett initiativ som vill vara en sor ts inkubator och stötta sociala entreprenörer som arbetar med barn och ungdomar. Under 2010 etablerades även en nationell mötesplats för kunskapsutveckling kring social innovation 13

BEGREPP

SPECIELLA ENTREPRENÖRER? ”Man kan inte förstå samhällsentreprenörer på håll. Det här mötet, det måste vara mycket närmare”

ika säkert som att den första bekantskapen med samhällsentreprenörskap gör att några snabbt blir intresserade av omedelbar närkontakt, lika säkert dyker ifrågasättande funderingar upp: Vad skiljer samhällsentreprenörer från vanliga företagare? Vad skiljer dem från eldsjälar? Går det alls att särskilja dem? Är det något nytt? Ska samhällsentreprenörer ha en gräddfil av särskilda villkor och varför det?

krati-delaktighet-engagemang? Kanske bådadera eller mer därtill, kanske är frågeställningen ofruktbar. Smedjan resonerade om skalan non-profit – for-more-thanprofit – profit och var på den skalan som samhällsentreprenörskap hör hemma. Men poängen är snarast att samhällsentreprenörskap luckrar upp tudelningen mellan idealitet och vinst, vilket kan förnya båda ideell och privat sektor.

Att begreppen samhällsentreprenör, social entreprenör, social innovation och så vidare florerar är i sig ett tecken på att något förändrats, annars skulle vi inte behöva nya ord och begrepp. Det är en utveckling vi står mitt i och kanske är det till och med för tidigt att göra tydliga avgränsningar och slå fast definitioner.

I Smedjan berättade samhällsentreprenörerna om drivkraften i att aktivt äga sin egen utmaning, i kontrast till att ta emot bidrag. De berättade också om sina metoder att förverkliga idéer, med öppna nätverksrelationer som en viktig del. När Smedjan under sin studieresa till Storbritannien mötte och fick höra om konkreta exempel var både arbetsmetoderna i sig och de handfasta lösningarna sådant som gjorde intryck. Gruppen var starkt tilltalad av det tydliga ”görande” som till exempel stiftelsen Young Foundation visade upp.

Viktigt är naturligtvis att fråga sig vad utvecklingen betyder i svenskt sammanhang. Samhällsentreprenörer brukar, som framgått i föregående kapitel, beskrivas som personer som vill lösa samhällsproblem på nya sätt, genom att kombinera entreprenörskapets logik med ett samhällsnyttigt mål. Två återkommande slogans är ”från bidrag till uppdrag” och ”lön till mig själv och vinst åt samhället”. När samhällsentreprenörskap presenterades för svenska läsare i en bok av Erika Augustinsson och Maja Brisvall 2009 var titeln betecknande: ”Tjäna pengar och rädda världen. Den hållbara ekonomins entreprenörer”. Innebär då att främja samhällsentreprenörskap att framför allt främja företagare eller eldsjälar? Handlar det om tillväxt-affärsidéer-sysselsättning eller demo-

”Samhällsentreprenörskap är både gammalt och nytt”

Samhällsentreprenörskap är både gammalt och nytt. Gammalt, därför att människor i alla tider engagerat sig för lösningar på gemensamma behov. Nytt, därför att vår globaliserade värld ger en annan ram för samhällsutveckling och vad som behöver göras, och andra verktyg för att göra det, IT och sociala medier, för att kommunicera, mobilisera och samarbeta. Inom Smedjan var det inte ifrågasatt att det finns skäl för kommuner och regioner att främja samhällsentreprenörskap men hur var en annan femma.Vad händer när kommunalrådet möter samhällsentreprenören?

AGENDA

VAD KAN EN KOMMUNPOLITIKER ÅSTADKOMMA? ”Man måste vara medveten om att det är olika planhalvor : snabb entreprenör och demokratisk organisation”

n samhällsentreprenör kan sägas stå fri i förhållande till sektorerna ideellt, privat och offentligt. En kommun hör däremot hemma i en sektor, den offentliga. Kommunen är i mångt och mycket en lagstyrd verksamhet och ska hålla sig inom gällande regelverk. I Smedjans samtal återkom löpande frågan om vilket handlingsutrymme regelverket medger och inte medger, inte minst utifrån politikernas egna erfarenheter av revisorers granskningar, liksom för den delen medias. Begränsas möjligheterna att främja samhällsentreprenörskap av att kommunallagen förbjuder gynnande av enskild verksamhet? Eller av upphandlingslagstiftningens villkor för hur tjänster får köpas? ”Utrymmet för att göra en piruett i mitten av befintliga ramverk är inte stort”, sade en kommunföreträdare, men det sades också att det som inte är förbjudet är tillåtet. Även om de lokala verkligheterna är skiftande, menade Smedjan att det finns ett visst handlingsutrymme. Den politiker som vill främja samhällsentreprenörskap kan till att börja med ställa sig några frågor: Hur bemöter jag samhällsentreprenörer? Vad undviker jag? Vilken är vår kommuns uppgift för att främja samhällsentreprenörskap? Vilka förväntningar har jag på vad samhällsentreprenörerna ska åstadkomma?

Hur ser jag till att vår förvaltning främjar samhällsentreprenörskap? Smedjan landade i följande: Politikerna ska vara tydliga med det som är kommunens behov och prioriteringar. De ska utmana samhällsentreprenörerna kring deras agenda och drivkrafter, bjuda in till viktiga sammanhang, ge respons på initiativkraft och ge besked, ställa krav på resultat men lämna öppet för samhällsentreprenörernas val av lösningar. Politiker är intressenter i resultatet och ska visa stolthet över arbete man gemensamt kommit överens om. Kommunen ska ha många dörrar in, men inget ”bollande” bakom om vilken förvaltning samhällsentreprenörerna tillhör. Politikerna ska dela med sig, både av sin kompetens kring hur man tar en idé vidare och av sitt kontaktnät. Kommunen kan i vissa fall bistå med lokaler och administrativa faciliteter, ge legitimitet och bekräftelse.

”ställa krav på resultat men lämna öppet för samhällsentreprenörernas val av lösningar”

Samhällsentreprenörerna ska å sin sida lämna alla fördomar om politiker utanför mötesrummet. De behöver mer kunskap om kommunal politik och offentliga strukturer, genom utbildning menade några, andra ansåg att det bättre sker genom möten och delade erfarenheter. Genom att ställa frågor som kretsar kring bemötande och förväntningar, som ovan, kan man hitta vägarna som ger plats för samhällsentreprenörskap i den lokala utvecklingsagendan. Smedjans politiker menade

AGENDA

förvisso att det är svårt att nå bestående förändring under fyraåriga mandatperioder. De beklagade också att det inte ligger i en kommunal förvaltnings verksamhetsform att vara kortsiktigt flexibel – först vill man inte ha in samägda projekt, sen när de väl accepterats vill man inte släppa dem. Utifrån Smedjans arbete kan man också skissa på tre möjliga ”roller” för en kommun, som både främjar samhällsentreprenörskap och fyller de egna behoven. De är utförare, beställare, mötesplats; roller som ger olika växelverkan i förhållande till samhällsentreprenörer: Som utförare i egen förvaltning och verksamhet kan en kommun ha behov av samhällsentreprenörer som katalysatorer för förnyelse. Det kan även ge ett mer öppet arbetsklimat för de egna anställdas idéer. Som beställare kan en kommun ha behov av tjänster som ger nya lösningar på problem där man kört fast och själv stå för strukturer som främjar samhällsentreprenörskap på lång sikt. Som mötesplats kan en kommun erbjuda arenan där flera aktörer möts och fylla sitt eget behov av konkreta lösningar på lokala problem. Lokala projekt – Smedjans test av vad som är möjligt Ett åtagande för Smedjan var att genomföra lokala projekt, som ett test av hur kommuner och regioner kan främja samhällsentreprenörskap. Det blev sex olika projekt i åtta av Smedjans kommuner Botkyrka genomförde en förstudie för att utveckla sin

idé om en entreprenörskapsakademi, ett koncept för ett sammanhållande kitt mellan förvaltningar och externa aktörer. Förstudien samlade samhällsentreprenörer och kartlade vilka insatser de önskar. Man fann behov av processtöd, nätverk, workshops med mera, som komplement till de traditionella entreprenörsarenorna. Fagersta ville visa uppskattning och ge legitimitet för samhällsentreprenörskap, samtidigt stimulera ungas intresse och öka medvetenhet bland allmänheten. Projektet samarbetade med utbildningsaktörer och innebar projektarbete på gymnasiet, kurs på folkhögskolan och samarbete med Ung Företagsamhet. Man ordnade även en fest med goda exempel för och av samhällsentreprenörer. Karlstad prövade praktiskt arbete i ett socialt företag i form av en smedja, för ett antal personer utanför arbetsmarknaden. I kombination med funktionen att stimulera deltagarnas egenmakt och minska utanförskap, var det ett sätt att ge en grupp arbetslösa skjuts mot egen försörjning. Trelleborg riktade in sig på 16-24-åringar och utlyste ett individuellt mindre pengastöd för samhällsförändrande idéer med potential att bli självförsörjande. Kort handläggning och erbjudande om bollplank via Navigatorcentrum gav kontakt med samhällsentreprenörer kommunen inte känt till tidigare och greppet fick fortsättning i ett ESF-projekt.

Vara utvecklade ett kreativitetsrollspel som verktyg för att stimulera kreativitet och entreprenörskapskänsla, och att se sin egen roll i en kreativ process. Spelet kopplades till ett befintligt skolutvecklingsprojekt för att utveckla entreprenöriellt lärande, testades av lärarlag och reviderades allt eftersom. Slutversionen är tillgänglig för olika skolprojekt. De fyra kommunerna Linköping, Lycksele, Högsby och Botkyrka genomförde en gemensam studie för att bättre förstå lokala samhällsentreprenörers drivkrafter och önskemål. Studien innehåller 30 djupintervjuer och ett antal slutsatser om regelverk, finansiering och kommunens roll. Den kategoriserar även samhällsentreprenörerna efter verksamhet, associationsform och finansiering. I de olika rapporterna från projekten inom Smedjan återkommer några tydliga önskemål, synpunkter om behov och hinder, från samhällsentreprenörerna till kommunerna. Behov Mötesplatser som ger nya kontakter Bollplank och handfast hjälp i företagskunskap Bekräftelse och legitimitet – att bli efterfrågad Hinder Bristande samordning mellan förvaltningar Den lokala jantelagen 17

FORSKNING

SAMHÄLLELIGT ENTREPRENÖRSKAP “Vi behöver några som spelar med spelreglerna”

et har sagts att samhällsentreprenörskap är en gren på entreprenörsträdet. Den grenen hade sedan tidigare väckt forskarna Karin Berglunds och Caroline Wigrens intresse. I Smedjan tog de initiativ till att använda de lokala projekten och smedernas reflektioner till att klarlägga innebörden av förstavelsen ”samhälls” i samhällsentreprenörskap. De konstaterade i en rapport att entreprenörskap generellt fått ökat intresse och ofta förespråkas som en tillväxtlösning av både politiker och forskare, även om det också finns kritik mot fastlåsning i en ekonomisk dimension och en idealiserad bild av entreprenören. ”Fokus i den traditionella berättelsen är på hjälten, den vinstmaximerande entreprenören, och skapelsen av snabbväxande företag som kan spela en viktig roll i den marknadsdrivna ekonomin,” skrev de. I Smedjan formulerades en ny berättelse, om ett samhälleligt entreprenörskap, som på många sätt står i kontrast till antaganden vi gör om entreprenörskap, menade Karin Berglund och Caroline Wigren.

De drog sina slutsatser dels utifrån Smedjans lokala projekt, dels utifrån resultatet av att låta smederna ta med sig, berätta och reflektera över, bilder och föremål som de förknippade med samhällsentreprenörskap. Med hjälp av forskaren Kenneth Burkes pentad3, som bygger på fem frågor sammansatta i en femhörning, kunde forskarna jämföra den ”stora berättelsen” om entreprenörskap med den om samhällsentreprenörskap, sådan den tog sig uttryck i Smedjan (se s. 19). Karin Berglund och Caroline Wigren menar att vi genom att skapa förståelse för hur den nya berättelsen om samhällsentreprenörskap avviker från den traditionella kan ge tanke- och handlingsutrymme för en typ av entreprenörskap där företaget och affärsplanen i sig inte står i fokus, utan idéer, utveckling och handling i ett brett perspektiv. Men också vilken roll som institutioner kan komma att spela för att bana nya vägar för detta entreprenörskap.

Caroline Wigren

Karin Berglund

Karin Berglund är lektor i entreprenörskap vid företagsekonomiska institutionen. Stockholms universitet, samt center director för Stockholm School of Entrepreneurship. Caroline Wigren är docent i företagsekonomi vid Lunds universitet och Malmö högskola. De ingick båda i Smedjan. Rapporten ”Smedjan, lärdomar från ett forskningsprojekt”, som texten ovan bygger på och citerar ur, återger även arbetsprocessen och problematiserar den interaktiva forskarrollen. Rapport samt info om vetenskapliga artiklar finns på www.skl.se/smedjan 3 Kenneth Burke (1962), A grammar of motives, and a rhetoric of motives, Cleveland: World Publishing Company.

HANDLING: Skapa ett kungadöme

SCEN: Marknaden

Den stora berättelsen om entreprenörskap

METOD: Företaget

AGENT: Entreprenören

AVSIKT: Vinst, tillväxt

Det traditionella entreprenörskapet handlar om hur den hjältelika entreprenören (agenten) skapar ett kungadöme (handling) genom att starta ett företag (metod) på marknaden (scenen) för att skapa vinst och bidra till utveckling (avsikt).

HANDLING: Initiera förändring

SCEN: Offentliga och publika rum

METOD: Projekt

Berättelsen om samhällsentreprenörskap

AGENT: Obetitlade entreprenörer

AVSIKT: Ett bättre samhälle, hjälpa personer, lösa samhällsproblem

Berättelsen om samhällsentreprenörskap handlar om hur individer som inte (nödvändigtvis) identifierar sig som entreprenörer och/eller organisationer (agenter) i samverkan genom projekt (metod) initierar förändring (handling) i det offentliga rummet (scenen), som syftar till att leda till ett bättre samhälle (avsikt).

FORTSÄTTNING

KOMMUNER OCH REGIONER SOM FRÄMJAR SAMHÄLLSENTREPRENÖRSKAP ”Finns det några cementerade föreställningar i den här kommunen som vi kan skrota?”

et finns naturligtvis mer att göra och fler stenar att vända på i frågan hur kommuner och regioner kan främja samhällsentreprenörskap. Hur hitta möjligheterna att arbeta utifrån sina förutsättningar? Utrymmet för att främja samhällsentreprenörskap är, menade Smedjan, en match som står mellan å ena sidan ”nätverkssamhället”, där samhällsentreprenörerna finns, å andra sidan ”revisionssamhället”, där offentlig sektor finns. Politikers och tjänstemäns agerande ska tåla en granskande revision, men ibland är den enda fråga som ställs revisionens ”Blev det rätt?” medan den lika väsentliga frågan ”Blev det bra?” faller bort. Att ändå hitta det utrymmet, kanske även genom bättre dialog med just revisorerna, är väsentligt. Om vi lämnar sådana svårigheter åt sidan, finns det skäl att belysa vad som kan hända när en samhällsentreprenör vänder sig till sin kommun med en idé. I Smedjan pekade en av samhällsentreprenörerna på risken för att ens idé blir väl mottagen, vilket kan tyckas gott och väl, men sedan utlagd för upphandling och tillgänglig att norpa. Smedjans forskare pekade på oklart ägarskap av idéer även i gemensamma projekt. Och politikerna såg en annan sorts risk: ”Vi ska inte göra idéer till kommunala projekt, då försvinner det entreprenöriella. Vi ska stimulera och bekräfta – utan att ta över.” Finansiering av samhällsentreprenöriella idéer är en annan viktig fråga. Om det är ”från bidrag till uppdrag” som gäller blir frågan var resurserna finns. Ska medel som tidigare använts till bidrag i stället gå till uppdrag och därmed anses bättre använda? Ska skattemedel

överhuvudtaget gå till att främja samhällsentreprenörskap? Är det ett offentligt ansvar och i så fall på vilken nivå: lokal, regional eller nationell? Och talar vi då om en förändrad stöd- och bidragspolitik eller om innovationspolitik? Delar av näringslivet har trätt in som finansiärer, men knappast i tillräcklig utsträckning. Alla blivande samhällsentreprenörer vänder sig heller inte i första hand till privata intressen. Kanske offentlig och privat sektor kan stå för olika sorters stöd för att samhällsentreprenöriella initiativ ska kunna utvecklas och etableras?

”talar vi om en förändrad stöd- och bidragspolitik eller om innovationspolitik”

Rapporterna från Smedjans lokala projekt beskrev samhällsentreprenörskap som en resurs och pekade på behov att frigöra idéer och att starta ett tänk kring entreprenörskap. Kunskap är en nyckel, underströk en av Smedjans forskare, ”om vi inte har kunskap blir vi osäkra och ser problem, inte möjligheter”. Det behövs också mer fakta kring samhällsentreprenörer och hur de svarar mot behov i samhället. Hur man främjar samhällsentreprenörskap fortsätter att vara en angelägen fråga. I KK-stiftelsens tidigare satsning fanns en formulering av Eva Moe, då programansvarig, som fortfarande är giltig: ”Det pågår en utveckling där nätverk, företag, ideella föreningar och enskilda personer har nya idéer, testar modeller och nya lösningar för att samhället ska fungera bättre. De här samhällsinnovatörerna är viktiga för framtidens Sverige. Vi behöver dem, men i dag hamnar de ofta mellan stolarna, eftersom de inte riktigt passar in i de traditionella strukturerna.”

Lena Lundström

ANTECKNINGAR

BILAGA

I Smedjan har ingått politiker, forskare och samhällsentreprenörer samt en representant för SKL:s FoU-råd. Listan nedan är i alfabetisk ordning. Observera att den anger läget när Smedjan inleddes; uppdrag/arbete har förändrats för flertalet sedan dess.

Smedjan Kent Andersson (s), kommunalråd, Malmö stad Karin Berglund, fil dr, Mälardalens högskola Ulf Bingsgård (m), kommunstyrelsens ordf, Trelleborgs kommun Lilly Bäcklund (s), kommunstyrelsens ordf, Lycksele kommun Mohamed El Abed, Sprong Kommunikationsbyrå AB, Stockholm Ewa Engdahl (c), kommunstyrelsens ordf, Högsby kommun Ulrika Forsgren Högman, Artcom AB, Malmö Stig Henriksson (v), kommunstyrelsens ordf, Fagersta kommun Kent Johansson (c), regionråd, Västra Götalandsregionen Maria Leifland (c), kommunstyrelsens ordf, Värnamo kommun Paul Lindvall (m), kommunstyrelsens ordf, Linköpings kommun Ola Nilsson, Forge och LSU, Stockholm Anna Sandborgh, kommundirektör, Karlstads kommun, SKL:s FoU-råd Jens Sjöström (s), vice kommunstyrelseordf, Botkyrka kommun Jan-Erik Wallin (m), kommunstyrelsens ordf, Vara kommun Caroline Wigren, fil dr, Lunds universitet

Projektgrupp Roland Lexén, verksamhetschef, Arena för Tillväxt Lena Lundström, utredare, SKL; projektledare för Smedjan Eva Moe, programansvarig, KK-stiftelsen - ingick inledningsvis

SAMHÄLLETS INNOVATÖRER Hur samhällsentreprenörskap kan bli en del av lokal politik Denna rapport handlar om Smedjan. En tanke- och handlingssmedja med lokala politiker, samhällsentreprenörer och forskare, på jakt efter svar på frågan: Hur kan kommuner och regioner främja samhällsentreprenörskap? Det är en rapport för offentliga beslutsfattare som undrar: Vad är samhällsentreprenörskap? Är det här en fråga för oss i kommuner, regioner, stat? Och för samhällsentreprenörer som frågar sig: Hur tänker ett kommunalråd? Och för alla andra som vill orientera sig i frågan om samhällsentreprenörskap.

Hitta mer om samhällsentreprenörskap och social innovation: www.skl.se/smedjan www.socialinnovation.se Twitter: @samhallsentrepr Facebook: www.facebook.com/socinn