Inside The Artist´s Head Bandet Inside The Artist´s Head startades 2010 som ett experimentellt studioprojekt, som testade olika musikaliska influenser med olika tillfälliga medlemmar tills vi slutligen i mitten av 2013 hittade en fungerande formel säger Jonas.
– Kan ni berätta lite om er själva? Jonas: – När jag var tolv började jag spela bas, ungefär vid den tiden som man började utforska sig själv, och har sedan dess aldrig slutat, lär förmodligen aldrig göra det heller. Min musikaliska grund finns i Skatepunk och de gamla 90-tals banden. Under högstadietiden började Screamoband dyka upp och jag hakade på trenden. Sedan har det utvecklats och rör sig mer mot avgrunden. Tony: – Jag startade mitt första band 1993 i Göteborg och har mina rötter i Göteborgsmetal och scenen som finns där. När jag var barn, lyssnade jag på de klassiska Thrash banden, Slayer, Metallica (skäms), Anthrax och blev ju genom det intresserad av musik. Flyttade till Växjö 1998 och har spelat där sedan dess. Johan: – Jag var elva när jag började spela trummor och har spelat i olika rock och blues band genom åren. Började snacka med Jonas via något forum och… öööh… blev sedan inbjuden att gå med i bandet. Vi fungerade bra ihop och så har det varit sedan dess. Dino: – Jag är som många andra basister en före detta misslyckad gitarrist, haha. Råkade av misstag plocka på mig boken The Dirt om Mötley Crüe. Jag tyckte att Nikki Sixx var så
jävla cool så jag sadlade om och blev basist. Och så har jag lyssnat på en massa Red Hot Chili Peppers hela livet igenom och då blev det en stor inspirationskälla. Spelade mest Funk/ Funkrock innan jag flyttade till Växjö där det då blev Metal. And I never looked back. – Hur ser framtiden ut, skivsläpp, turnéringar och studioarbete? Hela Bandet: – Vi släpper snart (medan detta skrivs) vår andra EP titulerad Filth and Lies. Den finns att ladda ner gratis på vår bandcamp som man når via www.facebook.com/insidetheartistshead. Snart åker vi till England och ska spela på en kort miniturné med ett annat kompisband. Senare i höst väntar en sväng ner på kontinenten och då börjar vi skriva på vårt debutalbum. – Sedan blir det ju olika ströspelningar här och var runt om i landet då och då, tillägger Dino. – Hur är det att vara medlem i Inside The Artist´s Head idag? Jonas: – Utvecklande och inspirerande. Tony: – Sedan är det jävligt roligt. Dino: – Jag har ju spelat en massa tidigare. Men aldrig varit så kreativ som nu. Det är nog gruppdynamiken som gör det. – Vem är det som gör vad i bandet?
Jonas: – Jag är sångare och tillika diktator, sköter mycket av kontakten med andra aktörer. Tony: – Jag spelar gitarr och skriver grunden till de flesta låtarna. Johan: – Jag är bandets trummis. Dino: – Jag spelar bas och rättar Jonas när han klantar sig, samt en del marknadsföring. – Vad handlar era texter om? Följer de något mönster? Jonas: – Nästan alla våra texter är kritiska till olika saker i samhället som vi observerar. Exempelvis hela den här absurda ”titta på min mat” -kulturen på sociala medier och annat trams. Dino: – Jag har verkligen försökt testa skriva något som är snällt, roligt, romantiskt, men de går fan inte. Allt blir typ post- apokalyps, haha. – Vad anser ni vara er musikaliska milstolpe? Tony: – När vi gjorde vår första utlandsspelning i november förra året. Vi spelade i London och det var hur roligt som helst. Det var en helt annan scenkultur och alla var sjukt vänliga. – Var trivs ni bäst, studio eller konserter? Hela Bandet: – Live! – Vilka andra artister inspirerar er? Tony: – Det varierar mellan oss men, jag personligen måste säga Cannibal Corpse, Tom
Waits och Opeth. Jag står nog för hårdheten i detta gäng, haha. Johan: – Jag älskar Lamb of God, Meshuggah och den typen av teknisk Metal. Antar det hänger ihop med trummisrollen. Dino: – Jag nämnde ju tidigare Red Hot, annars gillar jag gammal Reggae och Funk. När de kommer till Metal så får jag i nuläget säga Suicide Silence och Behemoth. Nya skivan är fin! En hedersplats i hjärtat ägs dock av norska Blackmetal band, Satyricon i synnerhet. Jonas: – När det kommer till band i helhet så är det utan tvekan Parkway Drive. Enskild musiker, de nu bortgångne Mitch Lucker från Suicide Silence. Grymt scenspråk. Vill även nämna Phil Bozeman från Whitechapel, på grund av sin grymma teknik. – Vilken CD spelas flitigast i bilen? Dino: – Satyricon med skivan Age of Nero. Jonas: – Parkway Drive, Deep Blue. Tony: – Meshuggah, Koloss, just nu. Johan: – Min CD-spelare i bilen funkar inte så det blir mest pratradio. – Vad använder ni för instrument och utrustning? Dino: – En Fender Jazz Bass, American Standard. Lätt modifierad för att klara av låg
B stämning. I förstärkarväg har jag en 600W Kustom Groove Combo. Allt detta kryddas med en Boss B3 effektpedal med massa olika ljud, stämapparat och sådant. Tony: – En ESP Horizon NTX med Lundgren M6 mikrofoner. Min förstärkare är en Engl Powerball 60W 4x12’. Min backupgura är en ESP F105 med EMG81 mickar. Johan: – Tama Star Classic trummor. Sabian cymbaler och Evans skinn. Detta slår jag sönder med Vic Firth stockar. – Vilka artister har gjort era tatueringar? Tony: – Liemannen på underarmen har Axhell, House of Pain, Växjö gjort. Den på överarmen är en coverup av en gammal ful kniv. Som jag gjorde ung och full i Budapest. Det är Nico på Lady Luck i Växjö som håller på att göra den. Dino: – Min text gjorde Cad på Lyckliga Gatan Elektrisk Tatuering i Växjö. Jonas: – Min sleave och bröst har gjorts av Kalle Munge på Old Sailor Tattoo i Växjö. Ängeln på sidan kommer jag faktiskt inte ihåg namnet på men gjordes på traditionellt vis i Thailand. Johan: – Min på underarmen har gjorts i Pirate Island Tattoo i Kristianstad. – Har ni planer på fler tatueringar?
Tony: – Ja, för fan. Jonas: – Ja, självklart. Dino: – Inga planer, men man vet aldrig. Johan: – Självklart. – Hur kom ni fram till era motiv? Tony: – En coverup är en coverup. Jag ville ha ett Biomech-aktigt motiv, Liemannen kom jag på under en period i livet när jag var besatt av döden. Dino: – Mormor och morfars namn var ganska lätt att komma på. Två personer som gjort gigantiska avtryck i mitt liv helt enkelt. Jonas: – Ängeln är ju omringad av mina familjemedlemmars namn så den är gjord för dem. Min sleeve är en hyllning till musiken och bildspråket som hör till. Johan: – Min är också egentligen en coverup som spårade ur å kom att täcka hela underarmen. Gillade motivet helt enkelt. Allt behöver inte vara så jävla djupt hela tiden. – Finns det andra bodymods ni kan tänka er att göra? Dino: – Jag har haft båda bröstvårtorna piercade och ena ögonbrynet. Den ena i bröstvårtan tog jag ur, den andra stötte kroppen bort och ögonbrynet gick åt hades efter en smäll i en mosh pit på en Agnostic Front spelning.