Science Faculty Magazine nr 1 2018

Naturvetenskapliga fakulteten 1 | 2018

SCIENCE FACULTY M

Kan ny mat från havet lösa framtidens livsmedelskris? FORSKNING

Jordens arter försvinner i allt snabbare takt FORSKNING

FORSKAR MED NY TEKNIK

Upptäcker okänt Antarktis

DEKAN HAR ORDET SCIENCE FACULTY MAGAZINE Science Faculty Magazine är ett magasin för alla som är intresserade av Göteborgs universitet och i synnerhet den verksamhet som sker vid Naturvetenskapliga fakulteten.

REDAKTÖR Camilla Persson 031-786 9869 camilla.persson@science.gu.se

REDAKTION Cecilia Andersson Edwall Albin Dahlin Carina Eliasson Tanja Thompson

ANSVARIG UTGIVARE

Gustav Bertilsson Uleberg

GRAFISK FORM & LAYOUT Camilla Persson

OMSLAG

Antarktis. Fotograf: Johan Rolandsson

ADRESS

Göteborgs universitet Fakultetskansliet för naturvetenskap Box 460 405 30 Göteborg E-post: info@science.gu.se

UPPLAGA

5 500 exemplar

TRYCK

Exakta Print

Välkomna till en inblick i verksamheten vid Naturvetenskapliga fakulteten. Science Faculty Magazine riktar sig till en bred målgrupp, alltifrån alumner till näringsidkare, myndigheter och politiker med intresse för naturvetenskap och matematik.

i tar återigen utgångspunkt i FN:s globala mål för hållbar utveckling. Fokus i detta nummer är mål 14 och 15 som handlar om att bevara och utnyttja haven och de marina resurserna samt hejda förlusten av biologisk mångfald. DET FINNS ETT STORT INTRESSE för hållbarhetsfrågor hos våra studenter och det bådar gott för framtiden. Bland annat så försöker de blåsa liv i organisationen ”Science Students for Sustainability”. Satsar på spetsutbildning i marinbiologi gör även Gullmarsgymnasiet i Lysekil. Tillsammans med forskare på Kristineberg får eleverna delta i fältaktiviteter och olika forskningsprojekt. Kristineberg är på väg att utvecklas till ett forsknings- och innovationscentrum där externa aktörer också är aktiva. Läs mer om det i krönikan.

UNIVERSITETEN HAR ETT långsiktigt ansvar för att utbilda morgondagens forskare och innovatörer i hållbarhet. Vi har också ett ansvar att bidra med vetenskapligt baserade underlag till beslutsfattare. Ett exempel som beskrivs i detta nummer är ett nordiskt samarbete i en masterutbildning om biodiversitet. Masterutbildningen är öppen för alla studenter och ger en tvärvetenskaplig förståelse för biodiversitet och systematik. Denna typ av kunskap kommer väl tillpass på till exempel naturvårdsverket och museer eller i forskningen. Nya forskningsinriktningar integreras också efterhand i utbildningen för att rusta studenterna för framtiden.

PRENUMERERA

Gå in på www.science.gu.se/ magazine för att anmäla att du vill prenumerera på magasinet.

E-MAGASIN

www.sciencefacultymagazine.se

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

ETT HETT ÄMNE IDAG är effekterna av mikroplaster i naturen. Hur mikroplasterna påverkar djur och människor är inte klarlagt och mer forskning behövs. Ett problem är att mikroplaster kan bli bärare av giftiga ämnen som därmed också hamnar i näringskedjan och även når människor. Plast är dock bra på många sätt och det gäller att hitta en balans mellan effektiv användning och miljöhänsyn.

NYHETER FLERA ARTIKLAR BELYSER möjligheterna att utnyttja havens resurser till livsmedel, vilket även kopplar till mål 2 som handlar om att avskaffa hunger. Vi kan bli bättre på att använda olika typer av havslevande organismer till föda och göra det på ett hållbart sätt. Möjligheten att ”odla” sjömat skulle vara en möjlig väg att gå och mycket forskning och utveckling görs inom det området. Forskare på Tjärnö samarbetar till exempel med Maritima klustret i Västsverige för att undersöka möjligheten att använda okonventionella organismer som föda. I DETTA NUMMER BESKRIVS hur permafrost försvinner och ökar den globala uppvärmningen. En ökad temperatur påverkar i sin tur den biologiska mångfalden med konsekvenser som är svåra att överblicka. Nya rapporter om biologisk mångfald tecknar en mörk bild och det är viktigt att vi på alla sätt kan bidra med kunskap om dessa processer, både genom forskning och i utbildningen av morgondagens beslutsfattare.

Hur påverkar havets barnkammare klimatet?

Plast och kemikalier i havet – hur mycket tål vi?

Eldsjälen som inspirerar unga att ta hand om havet

REFOTOGRAFERING BESKRIVS SOM ett sätt att

placera naturvetenskapliga undersökningar i en social och historisk kontext. Gamla foton används tillsammans med nytagna bilder från samma platser för att berätta om klimatets påverkan på miljön. Denna forskning visar också på betydelsen av digitalisering av gamla verk och fotografier. Det finns idag en helt annan möjlighet att koppla samman då och nu för att förstå de historiska sammanhangen. VÅREN ÄR HÄR och vi kan se fram emot en skön sommar med tid för återhämtning och eftertanke, så läs och förundras över naturvetenskapens underbara värld. Med detta lämnar jag med varm hand stafettpinnen vidare till den nya ledningen för fakulteten och ser fram emot kommande nummer av Science Faculty Magazine.

Elisabet Ahlberg, dekan

Är vattenbruk lösningen på SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018 framtidens livsmedelskris?

FORSKAREN

Från snö och is till jord och växter Mats Björkman doktorerade på snöns kemi men har som permafrostforskare fortsatt i betydligt brunare nyanser. Som Marie Curie-stipendiat på Göteborgs universitet forskar han om vad som händer med miljön när permafrosten i norr smälter. – Första gången jag åkte iväg för att ta leriga prover bestämde jag mig för att aldrig jobba med permafrost, säger Mats Björkman. Det var så kletigt.

en ödet ville annorlunda. Sambo och barn gjorde att en postdoktortjänst i Göteborg, med forskning kring permafrost, passade bättre än att stanna i Norge där han doktorerat. Permafrost innebär att marken är helt genomfrusen. Denna konstanta tjäle, som beror på att det varit minusgrader i minst två år, kan vara upp till 600 meter djup och har som störst utbredning i den arktiska tundran. Men också i de nordligaste delarna av Sverige finns fläckvis permafrost i milsvida områden. På forskarspråk kallas det diskontinuerlig permafrost.

DET TAR LÅNG TID att smälta permafrost. Vanligtvis är det bara det allra översta lagret av jord och torv som smälter under somrarna och gör det möjligt för tundrans låga och ömtåliga växtlighet att överleva. Men i takt med att klimatet blir varmare smälter permafrosten undan, och det är just tiden efter avsmältningen som Mats Björkman och hans team forskar om. De vill kartlägga hur ekosystemet påverkas under den period då

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

permafrosten försvinner samt åren efter att permafrosten är helt borta. – Ingen vet exakt vad som kommer att hända med den biologiska mångfalden, säger Mats Björkman, eftersom det hittills saknats långa tidsstudier av mark där det tidigare varit permafrost. FÖR FORSKARNA ÄR DET ingen nyhet att allt större områden av permafrost försvinner och att det i sin tur påverkar växtligheten. En av dem som länge undersökt klimatförändringar och permafrost är Ulf Molau, professor i växtekologi vid Göteborgs universitet. Utifrån hans forskning identifierade Mats tre områden i närheten av Abisko där det tidigare varit permafrost som han undersöker närmare. Mats Björkman blev förvånad över hur stora förändringarna var, bara tio år efter Molaus studier. Han funderade nästan på om det blivit fel i mätningarna, men så var det inte. – Det här börjar bli läskigt. Effekten av klimatförändringarna märks tydligt, inte så

Mats Björkman Ålder: 39 Familj: Sambo och två barn, 2 och 4 år Bor: Lägenhet i Kålltorp Yrke: EU-forskare Gör på fritiden: ”Jag gillar att springa men det hinns inte med så ofta nu” Då är jag som lyckligast: ”Ute i naturen och när jag exempelvis tältar med familjen eller är på forskningsuppdrag – när allt funkar som det ska och jag kan sitta och njuta med en kopp te i handen” Talang: ”Jag kan sy. Och tidigare har jag varit bra på att dansa tango”

mycket här men i Arktis där vi kan se extrema effekter efter att värme härifrån transporterats norrut. I Svalbard har medeltemperaturen legat över det normala de senaste fem åren. I de områden vi undersöker blir det ett problem för lokalbefolkningen, exempelvis för samernas rendrift. TILL SOMMAREN RESER Mats tillsammans med studenter och fältassistenter för tredje året i rad norröver. De förflyttar sig mellan de tre områdena och gör växtinventering, tar jordprover och mäter koldioxid- och metanflöden, som visar hur ekosystemet påverkats. – Klimatförändringarna är tydliga och för mig skapar det ett slags etiskt dilemma som är svårt att tackla. Med den kunskap jag har borde jag definitivt sluta använda fossila bränslen, samtidigt är jag beroende av flyg och helikoptertransporter för att kunna göra mitt jobb.

Om ett år ska Marie Curie-projektet vara färdigt och förhoppningsvis resultera i två eller tre vetenskapliga artiklar, en EU-rapport och kanske några sidoprojekt. – Jag har haft tankar på att göra pedagogiskt material för att sprida forskningsresultaten ännu mer, exempelvis filmer eller lärarmaterial, men det är inte så lätt att få till det på ett bra sätt. Det mest meningsfulla är när jag har studenter och ser att de fattar vad jag pratar om. Permafrostforskningen kommer att fortsätta med ett anslag som Mats Björkman redan fått beviljat av Formas. Sedan vet han inte. – Om fem år hoppas jag att jag har en fast tjänst, eller en tjänst där man inte hela tiden behöver gå och tänka på hur jag ska kunna finansiera mig själv de nästkommande åren, säger Mats Björkman. TEXT CECILIA ANDERSSON EDWALL FOTO JOHAN WINGBORG

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

Nya redskap revolutionerar

polar forsknin Det är mer än hundra år sedan norrmannen Roald Amundsen vann kampen om att först nå Sydpolen. – Största skillnaden i Antarktisforskning idag jämfört med för hundra år sedan är att expeditionerna inte längre innebär risk för livet. Förr hände det ju att upptäcktsresande dog ute på fältet, säger polarforskaren Anna Wåhlin.

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

ngen

et var också vad som hände vintern 1912 under Terra Nova-expeditionen. Den engelske kaptenen Robert Scott, som redan deltagit i flera Antarktisexpeditioner och som var den som förutspåddes först nå Sydpolen, omkom efter stora svårigheter den 30 mars. Konkurrenten Roald Amundsen återvände till Norge som den förste som nått fram till den sydligaste punkten på jorden. – För hundra år sedan var Antarktis verkligen en vit fläck på kartan. Nu vet vi ju mycket mer om hur omständigheterna är där, säger Anna Wåhlin, professor i oceanografi. Tillsammans med forskarkollegan Sebastiaan Swart pratar vi om hur tekniken inom polarforskningen utvecklats genom åren. – Det har skett en i det närmaste exponentiell tillväxt i hur vi forskare samlar data och hur kvaliteten är. Idag kan vi mäta så mycket mer än bara för ett par decennier sedan, säger Sebastiaan Swart.

NÄR ETT FORSKNINGSFARTYG för tio år sedan läm-

nade Kapstaden med sikte på Antarktis så samlades bara ett trettiotal havsprover in på vägen, medan kostnaden fortfarande var stor. – Den exponentiella ökning vi har fått genom automatisering och användning av undervattensrobotar ger inte bara tiotusentals fler mätningar i området, utan det ger oss också kontinuerliga mätningar under hela året. Tidigare var vi hänvisade till sommaren och hade ingen aning om vad som skedde de andra årstiderna, allra minst på vintern. Det som hänt de senaste fem åren är en revolution i havsobservationer, säger Sebastiaan Swart. En av förklaringarna till framstegen är undervattensfarkosterna, det vill säga obemannade robotar som kartlägger havet under ytan. Via satelliter skickar farkosterna information om exempelvis vattnets strömningshastighet, temperatur, salt- och koldioxidhalt. ETT VIKTIGT MÅL med data från undervattensfarkosterna är att förstå det samspel som råder mellan Södra ishavet och jordens klimat och hur de påverkar varandra. Den bristande kunskap som råder i dessa frågor är en av de största osäkerheterna i dagens klimatprognoser.

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

– Vi får inte heller glömma det internationella nätverket Argo med de drygt 3 000 bojar som flyter i havet och kontinuerligt mäter och samlar in data. Skillnaden är stor jämfört med polarforskningens barndom när en forskare sänkte ner en flaska i havsvattnet, håvade upp den, mätte temperatur med termometer och antecknade resultatet på en papperslapp, säger Anna Wåhlin. MED UNDERVATTENSROBOTAR är det

möjligt att komma under glaciärerna. Till sommaren får Göteborgs universitet sin första större autonoma mätfarkost, en så kallad AUV, drygt sju meter lång. Men de mindre versionerna av undervattensrobotar, havsglidare, har redan prövats. Under en expedition till Antarktis i vintras använde forskarna en flotta av fem sådana glidare. – Antarktis kontinent fördubblas under vintersäsongen. Vi planerar att skicka glidare under havsisen i år eller senast nästa år och för första gången förhoppningsvis få mätningar under isen vintertid i Södra ishavet, säger Sebastiaan Swart. Med hjälp av de fem glidare som användes under vinterns expedition upptäckte forskarna nya processer i havet som de inte kände till förut, och som varit omöjliga att upptäcka utan den nya tekniken. Till exempel att havet genom fytoplankton

Med undervattensrobotar är det möjligt att komma under glaciärerna. De mind Swart (till höger).

absorberar mer koldioxid än man tidigare trott. – Vi såg att planktonen växte under en till två månader längre än vi trott, säger Sebastiaan Swart. FORSKARNA FANN ATT det finns mängder av små virvlar i Antarktiska oceanen, cirka 10 kilometer i bredd. En viktig upptäckt eftersom strömmar och havsvirvlar förändrar fysiken i havet och påverkar hur mycket värme som havet kan absorbera. – Djuphavet fungerar som värmelagring för jordklotet. Släpper man ut den värmen skulle jorden bli obeboelig. Så havet är väldigt viktigt för att reducera hettan sett ur den aspekten, säger Sebastiaan Swart. GEMENSAMT FÖR POLARFORSKARE förr och idag är att det inte alltid blir som planerat.

– För hundra år sedan var Antarktis verkligen en vit fläck på kartan. Nu vet vi ju mycket mer om hur omständigheterna är där, säger Anna Wåhlin, professor i oceanografi.

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

dre versionena, havsglidare, har redan prövats av sydafrikanen Sebastiaan

Forskaren Thomas Dahlgren, nyligen på väg med en brittisk forskningsexpedition till Antarktis för att studera små djur under glaciärisen, fick vända på grund av för mycket packis på vägen dit. – Men även om vi inte nådde hela vägen så har jag fått bra prover på djur som lever på botten Weddellhavet, randhavet till Antarktiska oceanen, säger Thomas Dahlgren på en knastrig telefonledning från Port Stanley. Hela Weddellhavets grunda del är dåligt känd på grund av den stora ismassans utbredning. – Vi fick helt unika prover på djurlivet från bottnarna där, många helt okända arter.

– Kartläggningen av djurlivet är lika viktigt som att kartlägga bottnar eller mineralfyndigheter. Kunskapen om djuren och om deras DNA kan användas på många sätt, till exempel för att studera effekterna av klimatförändringar. Genom kunskaper om djurlivet kan vi också ta reda på hur miljön såg ut kring Antarktis i historisk tid och få ny kunskap om hur allvarlig dagens klimatförändring är för Antarktis isar, säger Thomas Dahlgren. Vad påverkar då att flytande glaciärer smälter och försvinner i accelererande fart? – Det verkar vara varmvatten från djuphaven som smälter isen underifrån. Jag samarbetar med Anna Wåhlin i den frågan. Vi attackerar problemet från två olika håll, där jag med djurlivets hjälp försöker förstå vad som händer med klimatet, säger Thomas Dahlgren. TEXT CARINA ELIASSON FOTO JOHAN WINGBORG, ANNA WÅHLIN, SEBASTIAAN SWART&THOMAS DAHLGREN

MED SIG HAR THOMAS och hans forskar-

kollega Adrian Glover nu 300 burkar med millimeterstora djur. Alla har fotograferats i levande tillstånd. Och med ny DNA-teknik kan forskarna få information om exempelvis hur stora populationerna varit i historisk tid och hur isolerade olika områden varit från varandra. Dessa data kan användas för att förstå isarnas tidigare utbredning.

För mycket packis gjorde att Thomas Dahlgren och hans kollegor inte nådde fram till Antarktis under vårens expedition. Men han fick ändå med sig unika prover hem. SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

Tyrone Martinsson på Svalbard. Foto: Peter Johansson

Kameran berättar om förändringar i Arktis

Avsmältningen av isarna i Arktis har ökat snabbt de senaste åren, och glaciärerna i flera områden håller på att försvinna. De vetenskapliga resultaten är tydliga men det kan vara svårt att överblicka de drastiska förändringarna som pågår. Fotografen Tyrone Martinsson vid Akademi Valand använder sig av refotografi för att skapa en berättelse om vad som händer i Arktis.

efotografi är en metod som bygger på att man utgår från historiska bilder av specifika platser och tar sig ut i fält för att leta upp platserna där de togs. På platsen tas nya bilder, och genom att jämföra med de historiska skapas en bild av hur platsen förändrats över tid. – I grunden intresserar jag mig för hur fotografiska bilder kan användas kring det som rör människan i relation till miljön säger Tyrone Martinsson.

HAN ÄR UNIVERSITETSLEKTOR i fotografi vid Göteborgs universitet och har ägnat sig mycket åt ett fält som kallas environmental photography. Under de senaste åren har han bedrivit forskning i Svalbard där han bland annat använt refotografiska metoder utifrån bilder tagna år 1896 av vetenskapsmannen Nils Strindberg. Den svenska fotografin på Svalbard började redan 1861 och bilderna från de tidiga polarexpeditionerna utgör ett värdefullt arkiv när man vill studera förändringar över tid. I ett av Tyrone Martinssons

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

forskningsprojekt, som utmynnade i boken Frusna ögonblick, letades gamla polarbilder upp och digitaliserades för att synliggöra och dokumentera utvecklingen. EN STOR DEL AV Tyrone Martinssons arbete

har handlat om att hitta de platser på Svalbard som Strindberg fotograferade. Det har varit en ganska krävande uppgift då vyerna har förändrats. Om man tittar på en bild tagen av Strindberg på 1800-talet är det svårt att känna igen sig. – Det var väldigt mycket is på den tiden och bilderna stämmer inte alls överens med hur det ser ut idag. De stora glaciärerna är förändrade och små glaciärer som fanns då är helt borta. ÄVEN UNDER DEN RELATIVT korta tid Tyrone

Martinsson jobbat i Svalbard har han kunnat se hur landskapet och glaciärerna har förändrats. Han har arbetat tillsammans med glaciologer som hjälpt honom att tolka landskapet och hitta förklaringar till olika

Refotografi berättar om en plats förändring över tid. Övre bilden är tagen år 1930 av Carl Müller & Sohn. Nedre bilden år 2016 av Tyrone Martinsson.

förändringar. Det finns exempelvis svämmande glaciärer som förändras av andra orsaker än klimatet. Tillsammans har man kunnat knyta ihop långa berättelser som också gör det möjlighet att se vart vi är på väg JUST NU arbetar Tyrone Martinsson med ett projekt som kallas ”Den långa berättelsen”. Det är ett verktyg där man studerar Magdalenefjorden på Svalbard och utgår från visuell dokumentation 200 år bakåt i tiden. Materialet gör att man kan återskapa hur

platsen såg ut i mitten av 1800-talet samtidigt som man förmedlar hur den ser ut idag. I FLERA SAMMANHANG har Tyrone Martins-

son arbetat för att skapa tvärvetenskapliga samarbeten och möten över disciplingränser. Samverkan mellan fotografi, konst och naturvetenskap är något som intresserar honom. – Många av de finaste diskussioner jag haft kring fotografi har jag haft med naturvetare i fält. TEXT ALBIN DAHLIN FOTO TYRONE MARTINSSON SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

NYHETER

Ny bok om kyrkobyggnaders roll Vad ska hända med våra kyrkor? Svenska kyrkans församlingar äger fler kyrkor än de behöver. Varje år tas kyrkor ur bruk, en del läggs i malpåse i väntan på bättre tider, andra säljs eller byggs om. Liknande förändringar sker över hela Västeuropa. En ny bok från Göteborgs universitet belyser samtida och framtida utmaningar för Svenska kyrkans kyrkobyggnader.

– Många människor som aldrig går i kyrkan tycker ändå att själva byggnaderna är viktiga. Det är intressant. Vad ligger till grund för den hållningen, och vad krävs för att den ska bestå? Det är frågor vi försöker reda ut i antologin, säger Eva Löfgren, universitetslektor i kulturvård och en av författarna bakom boken.

Plastindustrin läcker mängder av mikroplast Miljontals plastpellets läcker ut i miljön från tillverkningsområdet i Stenungssund. Det visar en ny studie av forskare vid Göteborgs universitet. Och trots flera internationella och nationella regelverk fortsätter läckagen. Små plastpellets används som råmaterial. Pelletsen skeppas från tillverkningsom-

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

rådet till olika anläggningar för att användas till olika typer av plastprodukter. I den nyligen publicerade studien undersökte forskarna även spridningen av pellets och såg då att plastpellets fastnar utmed närliggande stränder, i fjorden och den närbelägna skärgården. Till skillnad från annan plast-

nedskräpning, till exempel av engångsförpackningar, är det här plast som aldrig hann komma till någon nytta. Forskargruppens beräkningar visar att kontinuerligt läckage leder till att mellan 3 och 36 miljoner plastpellets sprids ut från Stenungssunds produktionsområde varje år. – För att bättre förstå hur plastpellets hamnar i miljön har vi dokumenterat, mätt och beräknat pelletsflöden via vattendrag ut från produktions- och distributionsanläggningar i Stenungssund, där ungefär fem procent av det polyeten som används i Europa produceras, säger Martin Hassellöv, professor vid institutionen för marina vetenskaper.

NYHETER

Historien nyckeln till att förstå däggdjurs framtid

Foto: Tonje K Sørdalen

Läppfisk på rymmen Läppfisk fångas och säljs levande till laxodlingar för att bekämpa laxlus. Nu rymmer läppfiskar från laxodlingarna, vilket kan få stora konsekvenser för lokala bestånd, visar ny forskning. Många läppfiskar äter parasiter och rengör andra fiskar. Laxodlingar i Norge och Storbritannien använder därför olika arter av läppfisk, framförallt snultror, för att motverka laxlus. En av de mest använda arterna är Skärsnultra. Men nu rymmer snultrorna från de norska laxodlingarna. Väl utanför odlingarna leker de med fisk från lokala bestånd och deras avkommor blir då hybrider mellan fisk från Skagerrak och Tröndelag, visar ny forskning publicerad i Royal Society Open Science. – Mer än en tredjedel av de undersökta fiskarna visade sig vara rymlingar eller avkommor från rymlingar. Det betyder att fiskarna rymmer och leker med lokala bestånd, vilket kan ha stor inverkan på de lokala populationerna, säger Ellika Faust, doktorand i bevarandegenomik.

Höga halter av plast i sötvatten visar studentundersökning Inte bara i havet hittar vi höga halter av mikroplast, utan även i sötvatten. Det visade geovetarstudenterna Duncan van‘t Land och Oscar Robertssons i sin undersökning av Viskans vattendrag, som genomfördes under hösten 2017. – De höga halterna av plast i Öresjön var överraskande och kan bero på nedfall från atmosfären, säger Duncan van‘t Land.

Däggdjurs utbredning måste analyseras i sken av både klimatuppvärmning och mänsklig aktivitet. Det anser forskare bakom en ny studie i Nature Climate Change, som undersökt olika däggdjursarters utbredning i Nordamerika. – Vi såg att effekterna av den globala uppvärmningens påverkan på de stora däggdjuren i Nordamerika inte kan uppskattas fullt om vi inte också tar hänsyn till den mänskliga aktivitet som påverkat arterna, säger Sören Faurby.

Temperaturökningen påverkar världens jordar När klimatet blir varmare ökar också risken att marken, som då släpper kol, kommer att fungera som en ”kolbomb” och ytterligare skynda på klimatuppvärmningen. Men effekten på olika jordar varierar, visar ny forskning. – Vår studie förändrar inte det faktum att vissa jordar avger kol när klimatet blir varmare, men förhållandet mellan kol i marken och uppvärmning är komplicerat. Det varierar från plats till plats och mellan olika jordar och är sannolikt beroende av flera och inte bara en variabel, säger Louise C. Andresen.

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

Vad händer med klimatet om havets skogar försvinner? Övergödning, trålning, stora stormar och ett varmare hav. Det är olika faktorer som hotar sjögräsängarna utanför Östafrikas kust. – Om sjögräsängarna försvinner kan det få stora konsekvenser för klimatet på jorden, säger klimatologen Hans Linderholm.

tt skövlingen av skogar frigör mängder av koldioxid som förstärker växthuseffekten har vi känt till länge. Men vad händer med klimatet om havets skogar – sjögräsängarna – försvinner? Det vill klimatologen Hans Linderholm och hans kollegor ta reda på i ett stort forskningsprojekt i Östafrika. Tidigare forskning har fokuserat på vad som händer med sjögräset då klimatet förändras. Det unika med detta projekt är att forskarna vänt på frågeställningen och istället studerar vilken inverkan sjögräsängarna har på miljön. – Vi har kvantifierat hur mycket kol som finns bundet i sjögräsängarna utanför Tanzania, Mozambique och Madagaskar. Om kolet i form av koldioxid och andra växthusgaser frigörs, vilket sker om sjögräsen försvinner, så skulle det potentiellt kunna bidra till att

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

förstärka växthuseffekten ganska rejält, säger Hans Linderholm. SJÖGRÄSÄNGARNA UTANFÖR östra Afrikas

kuster är hotade av klimatförändringen. Ett varmare hav kan påverka sjögräsen negativt, stora stormar skapar enorma vågor som river sönder ängarna och kraftiga regn får floder med sediment att forsa ut i havet från land. Det här påverkar sjögräsängarna genom ökad mängd närsalter som leder till övergödning, ökad sedimentation och därmed minskad ljustillgång. Sjögräsen påverkas även negativt av bottentrålning, muddring och indirekt av överfiske samt av en ökad turism när sjögräs tas bort för att skapa badvänliga stränder vid nya hotell. – Ängarna är viktiga ekosystem, de brukar kallas havets barnkammare. Men de är också viktiga som kolsänkor, säger Hans Linderholm.

TEMA

TELLUS – JORDEN VI ÄRVDE

Östafrikaprojektet i korthet

”Om vi tappar tron på framtiden så är det ingen som orkar fatta beslut om att förändra vår livsstil, vi måste koncentrera oss på möjligheterna och det som går att göra.”

– Östafrika har hittills varit en vit fläck vad gäller den här typen av studier. Vår forskning blir en viktig pusselbit när man ska göra modellkörningar för olika faktorer som påverkar klimatet globalt. DET SOM OCKSÅ gör projektet ovanligt är att

ekologer, fysiologer och klimatologer jobbar tätt ihop. Förutom Hans Linderholm, som är klimatolog och professor i naturgeografi vid Göteborgs universitet, drivs projektet också av två forskare vid Stockholms universitet, docent Martin Gullström och professor Mats Björk. De två Stockholmsbaserade forskarna hade bedrivit forskning i området i Östafrika under två decennium då Hans Linderholm kom in i bilden för snart åtta år sedan. – De hade studerat sjögräsängar i Östafrika utifrån en rad ekologiska och fysiologiska frågeställningar Jag tyckte att det skulle

Namn: Assessment of carbon sequestering capacity in East African seagrass ecosystems affected by multiple stressors in a changing climate och Improving the understanding of carbon storage and sequestration and ecosystem services of blue forests: analysis of carbon flux in degraded seagrass beds. Antal involverade forskare: 3 seniora forskare plus ett flertal postdoktorer, doktorander, master- och kandidatstudenter. Pågått sedan: 2011. Finansiärer: Sida och Global Environmental Facilities, International Union for Conservation of Nature IUCN, United Nations Environment Programme.

vara spännande att studera sjögräsängar i ett större perspektiv. Förutom den ekologiska och ekonomiska betydelsen i regionen ville jag ta ett bredare grepp och se hur sjögräsängarna påverkar klimatet globalt. Tillsammans har forskarteamet under ett antal år samlat in stora mängder fältdata längs östra Afrikas kuster. Insamlingen av data är nu avslutad och nu återstår att göra beräkningar för att få fram reella siffror på sjögräsängarnas klimatpåverkan och hur det skulle kunna påverka medeltemperaturen om kolet i ängarna frigörs. HANS LINDERHOLM JOBBAR vanligtvis i

bergsmiljö där han tar prover på träd för att studera regionala klimatvariationer i Europa och Asien, från cirka 2000 år bakåt i tiden till de nästkommande 100 åren. Så att jobba under vatten blev en helt ny upplevelse.»

– Det har varit superspännande att studera de marina ekosystemen. Och utmanande. Det är inte de lättaste miljöerna att jobba i alla gånger. Man dyker med tuber och har bara syre en viss tid, man måste ta hänsyn till tidvatten och strömmar och det kan dyka upp elakartade djur. Hajar till exempel. Någon haj har dock Hans Linderholm aldrig träffat på, även om han fick höra att tigerhajar ibland simmar upp i flodfårorna och hoppar upp och tar byten som går i strandkanten just där han stått och tagit prov på mangrove-träd. – Första dagen kanske man är lite nervös men sedan slappnar man av. Man blir så uppe i det man gör att man glömmer hålla utkik, konstaterar han. ÄVEN OM MILJÖFÖRSTÖRING och människans framfart gjort att sjögräsängar tagit viss skada i Östafrika, precis som på andra platser i världen, vill Hans Linderholm inte se mörkt på framtiden. När väl problemen identifierats gäller det att fokusera på lösningar, menar han.

– Om vi tappar tron på framtiden så är det ingen som orkar fatta beslut om att förändra vår livsstil, vi måste koncentrera oss på möjligheterna och det som går att göra. Därför är Hans Linderholm och hans kollegor måna om att engagera lokalbefolkning på de platser där deras studie genomförs. – Vi diskuterar mycket med byborna. Vi måste hitta lösningar som är anpassade för befolkning där de är involverade och känner att nya metoder för exempelvis fiske faktiskt gynnar dem i långa loppet. Projektet har också gett ringar på vattnet då det delvis bedrivits i samarbete med studenter och forskare inom ett Sida-finansierat bilateralt program i Tanzania. – Många av studenterna där jobbar redan på någon myndighet eller inom universitetsvärlden i Tanzania och lär sig saker under utbildningen som de kan ha direkt nytta av i arbetslivet. Det känns otroligt värdefullt. TEXT KARIN FREJRUD FOTO HANS LINDERHOLM

Hans Linderholm Ålder: 49 Yrke: Klimatolog, professor i naturgeografi vid Göteborgs universitet Bor: Torslanda Familj: Fru och tre pojkar Forskning: Studerar regionala klimatvariationer och dess kopplingar till den storskaliga cirkulationen i atmosfären och haven i Norra hemisfären, från cirka 2 000 år bakåt i tiden till nästkommande 100 år. Studerar även effekterna av ett förändrat klimat på marina och terrestra ekosystem. Aktuell: I slutfasen av det stora projektet i Östafrika i vilket man undersöker sjögräsängars klimatpåverkan. Hans Linderholm tar prov på mangroveträd. 16

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

Luftföroreningar dödar miljoner Att luften i trafiktäta storstäder som New Dehli och Bombay är dålig råder det inget tvivel om. Men även på den indiska landsbygden är halterna av föroreningar i luften höga. – Luftföroreningar har stor påverkan på våra liv och är inte bara en hälsorisk, utan påverkar även tillgången till vatten och kvaliteten på våra grödor, säger universitetslektor Ravi Kant Pathak.

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

ndien är en hotspot för luftföroreningar, inte bara i storstäderna. Sedan ett drygt år tillbaka har Göteborgs universitet etablerat en forskningsstation i det så kallade Indo-Gangetic Plains-området, som sträcker sig från Pakistan och de norra delarna av Indien till Bangladesh längs floden Ganges. Omkring 700 miljoner människor bor i området, många på landsbygden där de försörjer sig som bönder.

ORSAKEN TILL DEN dåliga luftkvaliteten i

Indo-Gangetic Plains-området är framför allt den omfattande eldningen med biobränsle. Här eldar man med ved, kol, kogödsel och andra biobränslen för att laga mat och värma upp sina hus under vintern. Halterna av föroreningar som sot, atmosfäriskt brunt kol (brown carbon) och ozon är lika höga på den indiska landsbygden som i folkrika Beijing. Något som i högsta grad påverkar människorna som lever där. – Luftföroreningar är ett av de största dödliga hoten mot människorna på jorden. Varje år dör åtta miljoner människor i förtid efter att ha utsatts för luftföroreningar inomhus och utomhus, säger Ravi Kant Pathak.

Han är universitetslektor vid Göteborgs universitet och ansvarig för arbetet vid forskningsstationen i norra Indien. En del av arbetet består av att samla in och analysera data över luftkvaliteten i området. En annan del handlar om att informera och utbilda det lokala samhället, för att på så sätt öka förståelsen för problemet och tillsammans hitta lösningar. Göteborgs universitet driver stationen, men har samarbeten med såväl lokala organisationer i området som med andra lärosäten och samarbetspartners i världen. – Luftkvalitet är inte bara en nationell fråga, utan berör oss alla. Luftföroreningar transporteras långa sträckor i atmosfären, och känner inte av några nationsgränser. Vi

Göteborgs luft- och klimatcentrum och IGP-Care Göteborgs luft- och klimatcentrum, GAC är ett centrum för atmosfärsrelaterad forskning i Göteborgsregionen. Centrumet verkar för ökat samarbete och bättre samordning av resurser och aktiviteter och omfattar i cirka 150 medlemmar som arbetar med atmosfärsrelaterade frågor. Forskningsstationen IGP-Care, Indo-Gangetic Plains Centre For Air Research and Education är belägen i de norra delarna av Indien.  Läs mer på igpcare.in

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

försöker nu med hjälp av egen och andras forskning visa hur man kan undvika den här typen av föroreningar. LUFTFÖRORENINGAR PÅVERKAR inte bara

vår hälsa genom att vi andas in farliga partiklar. De påverkar också klimatet, vilket indirekt påverkar vår hälsa. Till exempel inverkar luftföroreningar på molnbildning, vilket gör att nederbörden påverkas. Dessutom gör utsläppen av luftföroreningar att ozon bildas, som kan skada grödorna. – I en region där många lever av sitt jordbruk kan det vara katastrofalt, säger Ravi Pathak. En annan viktig aspekt på luftföroreningar är genusperspektivet. I fattigare områden är det framför allt kvinnorna som lagar mat över öppen eld – en eld som direkt påverkar deras hälsa. Kvinnor riskerar i större utsträckning att dö i förtid på grund av de hälsofarliga föroreningarna som vedeldning ger, vilket också gäller för deras småbarn. – Nästa generation påverkas av luftföroreningar, innan de ens börjat gå. ÄVEN I SVERIGE ELDAR vi med ved, och

enligt Naturvårdsverket dödar vår vedeldning cirka 1 000 personer i förtid varje år. Ravi Pathak tror att vedeldning kommer att bli vanligare i Sverige, eftersom vi har som mål att öka andelen förnybara energikällor och minska fossila bränslen till år 2030. Men frågan är vad som då händer med luftkvaliteten i Sverige? – Vi kommer att kunna använda oss av våra resultat från Indo-Gangetic Plainsområdet för att förutspå hur luftkvaliteten påverkas i Sverige om vedeldningen ökar, och vilken påverkan det får på oss människor. TEXT CAMILLA PERSSON FOTO SHUTTERSTOCK&RAVI KANT PATHAK

Farliga partiklar PM2,5 är partiklar som är mindre än 2,5 mikrometer, och som har tydliga kopplingar till vår hälsa på både lång och kort sikt. I Indo-Gangetic Plains-området har man under vintertid uppmätt nivåer av PM2,5 på 300mg/m³, att jämföras med miljökvalitetsnormen i Sverige som ligger på 25 mikrogram/m³ Sot (på engelska Black Carbon, BC), är mörka partiklar som bildas vid ofullständig förbränning. Exempelvis vid vedeldning eller i dieselmotorer. Sot har, precis som andra partiklar, visat sig ha starka kopplingar till negativa hälsoeffekter. Sot har även egenskapen att det absorberar ljus. Det gör att sot i atmosfären har en värmande effekt som driver på växthuseffekten. Att minska sotutsläppen är därför viktigt både ur hälsosynpunkt och för att minska klimatpåverkan. Källa: Naturvårdsverket

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

För lika villkor Ett nätverk som kan ge förebilder, fakta och stöd – det var målet när Anne Farewell tillsammans med några vänner startade en förening för kvinnor inom naturvetenskaplig forskning.

anken bakom nätverket Gothenburg Women Scientists är att stärka kvinnor inom akademin. – Om det inte finns kvinnor som undervisar och forskar finns heller inga förebilder för studenterna. Det blir som en negativ spiral, menar Anne Farewell, initiativtagare till nätverket och forskare i molekylärbiologi. Hon vill uppmuntra kvinnor att studera, forska och undervisa inom naturvetenskap. – De senaste femton åren har jämställdheten inom akademin blivit sämre, säger Anne Farewell. När jag var ung fanns många kvinnliga forskare och utvecklingen gick mot en mer jämställd akademi. Nu är det annorlunda. Det finns fortfarande många kvinnliga forskare men till exempel bara två kvinnliga professorer på institutionen (cirka 30 manliga professorer, redaktörens anmärkning).

MEDAN DET PÅ universitetsutbildningarnas grundnivå är fler kvinnor än män råder motsatt förhållande på forskar- och professorsnivå. Många kvinnor lämnar akademin och Anne Farewell har frågat sig varför. – Varför ska vi förlora hälften av vår kapacitet? När unga, duktiga kvinnor lämnar universitetet finns kanske många orsaker, och det ska vi ta reda på mer om. Vi är ju forskare och vill samla data, säger Anne Farewell.

En av de nytillkomna medlemmarna i nätverket är doktoranden Michelle Lindström. – Det är sorgligt att säga men det har blivit ännu tydligare nu, efter metoo, att det finns ojämlikhetsproblem i samhällets alla vrår, även inom akademin, säger Michelle Lindström. HON ÄR MED I en grupp inom nätverket som

ska samla in data, undersöka statistik och forskning kring jämställdhet inom akademin. De vill veta hur det står till med jämställdheten, om det finns skillnader mellan länder, orter eller lärosäten, och så vill de intervjua kvinnor som lämnat akademin. – Det är viktigt att ha fakta och belysa strukturella jämställdhetsproblem. Att universitetet tar det på allvar så att det diskuteras och inte blir något tabu. Om det finns en intressegrupp går utvecklingen snabbare framåt, säger Michelle Lindström. – Jag är också intresserad av att jobba med mentorskap. Kvinnor inom vetenskapen behöver ha förebilder och känna att de är välkomna. Att väcka flickors intresse för vetenskap redan i skolan är också en viktig del i arbetet. DET HAR NU GÅTT lite mer än ett år sedan Anne Farewell hörde talas om ett nätverk för kvinnliga forskare, 500 Women Scientists, i sitt ursprungliga hemland USA.

Jämställdhet inom akademin Trots att det finns betydligt fler kvinnor än män bland studenter är det fortfarande vanligare att en professor är en man än en kvinna. Samtidigt är vissa områden inom universitet och högskolor kvinnodominerade medan andra är mansdominerade.

– Min uppfattning är att problemen är större här än i USA, säger Anne Farewell. När Anne berättade om det amerikanska nätverket för kvinnliga kollegor blev hon förvånad att så många blev intresserade. Det verkade finnas ett uppdämt behov. GOTHENBURG WOMAN SCIENTISTS är ingen

enskild företeelse. Flera liknande organisationer finns för att stödja kvinnor, också inom andra yrkesgrupper. Naturvetarna överväger att bli en del av en större organisation, som exempelvis International Womens Club, och välkomnar olika perspektiv och samarbeten. ANNE FAREWELL HAR de senaste åren om-

prövat sin syn på kvotering. Hon har tidigare varit helt emot men kan nu se det som en väg mot större jämställdhet. För egen del är hon nöjd med att under sitt yrkesliv fått göra det hon tycker är roligast, nämligen att forska och undervisa. – Men osäkerheten har funnits för mig också, jag har inte alltid varit nöjd. Jag tror det blir bättre om vi kvinnor är förberedda, då tacklar vi på motstånd och osäkerhet bättre. TEXT CECILIA ANDERSSON EDWALL ILLUSTRATIONER ERIKA HOFF

Nationella sekretariatet för genusforskning hade under 2016-2017 i uppdrag att fungera som stödfunktion för lärosätena, inom ramen för projektet JiHU, Jämställdhetsintegrering i högskolor och universitet. Sekretariatet hade under 2013-2017 ett annat, liknande regeringsuppdrag att fungera som stödfunktion för 60 statliga myndigheter, inom ramen för JiM, Jämställdhetsintegrering i myndigheter. Uppdragen JiHU samt JiM fördes 1 januari 2018 över till Jämställdhetsmyndigheten. Källa: Nationella genussekretariatet

Professorer vid universitet och högskolor 2016 4 813 74%

1 718 26%

Källa: SCB/Universitetskanslersämbetet

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

NYHETER

Plast och kemikalier – hur mycket tål vi?

Plast och kemikalier Forskarna är eniga – det största hotet när det gäller mikroplast och kemikalier är bristen på kunskap. Det saknas överblick över alla kemiska ämnen, hur de reagerar tillsammans och hur de påverkar människors hälsa och miljö.

– hur mycket tål vi och vår omgivning?

ar står forskningen idag när det gäller plast och kemikalier? Vilka är hoten och möjligheterna? Vi har frågat några som länge har forskat kring kemikalier och plast i vår omgivning, Bethanie Carney Almroth, universitetslektor i zoofysiologi och Thomas Backhaus, professor i ekotoxikologi. Thomas Backhaus leder dessutom forskningscentret FRAM som arbetar för en hållbar användning av kemikalier.

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

Båda är överens om att det fortfarande finns alldeles för lite kunskap om kemikalier och mikroplaster och att helhetsbilden saknas. Antalet nya substanser och användningsområden ökar hela tiden, och det förs ständigt en kamp mot tiden för att hinna kartlägga kemikaliers användning, egenskaper och effekter. – Vi pratar om tusentals kemikalier, och nya tillkommer ständigt. Alla är inte farliga,

men några är det, säger Bethanie Carney Almroth, som undersöker vilken effekt mikroplaster har på fiskar. PLAST I HAVET är ett hett ämne nu och

något som allmänheten på allvar tagit till sig. Från juli 2018 gäller ett nytt förbud mot mikroplast i vissa kosmetiska produkter, och många hoppas att det är en början på mer omfattande förbud. Bethanie Carney Almroth berättar att det trots att kunskaperna om mikroplast ökar markant ändå behövs mycket mer forskning om hur plasten påverkar oss och ekosystemen. I tillverkningen av plast tillsätts olika ämnen såsom stabiliserare, mjukgörare, blankgöringsmedel och färg. Även om de enskilda ämnens egenskaper är kartlagda behövs ytterligare kunskap om tillverkningsprocesser, blandningar och ämnens förändring över tid. – I miljön kan plast binda till sig andra kemikalier som finns i vattnet eller sedimentet, exempelvis farliga, svårnedbrytbara miljögifter. Vi kan undersöka vad som händer under förenklade förutsättningar i laboratoriemiljö, men det ger inga säkra slutsatser om vad som händer i komplexa miljöer som havet, säger Bethanie Carney Almroth. PLAST ÄR INTE HELLER ett, utan många

olika ämnen. Dessutom finns många andra problem med kemikalier, som det behöver bedrivas forskning kring, som är mindre synliga och svårare att kommunicera. – Om det blir alltför mycket fokus på ett ämne eller problem finns en fara att annat förbises, säger Thomas Backhaus. Sverige har varit drivande i många frågor kring kemikaliehantering, bland annat i utvecklingen av Reach-förordningen som nu gäller i alla EU-länder och handlar om registrering, utvärdering, tillstånd och begränsningar av kemiska ämnen. – Vi behöver ta reda på mer, lägga ihop fakta och försöka se hela bilden, säger Tho-

mas Backhaus. Med tanke på att vi utsätts för en mängd olika kemikalier samtidigt, under lång tid, behöver vi förhålla oss till den så kallade cocktaileffekten, det vill säga att kemiska blandningar kan vara mer giftiga än varje enskild komponent. Han poängterar att plast och kemikalier i sig inte är något dåligt, utan att det är och har varit oerhört betydelsefullt för oss och det välstånd som vi byggt upp. Dessutom är långtifrån alla kemiska ämnen farliga. – Men vi måste hitta balansen för att kunna göra rätt val när det gäller kemikalieanvändning och eventuella ersättningsprodukter, säger Thomas Backhaus. MYCKET HANDLAR OM samverkan och om

kommunikation, exempelvis mellan forskare och industrin. – Vi forskare har ett stort ansvar att kommunicera begripligt. Om vi kommunicerar fel saker kan vi inspirera till lösningar som inte riktigt löser problemen, säger Bethanie Carney Almroth. Även om läget kan verka lite mörkt när det gäller miljöfrågor menar forskarna att det finns hopp. – Jag tror att vi kommer att kunna göra förändringar och förbättringar. Men vi måste göra det nu, det var kritiskt läge redan för tio år sedan, säger Bethanie Carney Almroth. TEXT CECILIA ANDERSSON EDWALL FOTO SHUTTERSTOCK

FRAM

Hållbar användning av kemikalier är en global utmaning. FRAM, forskningscentret för framtidens kemiska riskanalyser och styrning, är en del av Göteborgs universitets satsning på att möta globala samhällsutmaningar, med samlingsnamnet UGOT Challenges. Inom FRAM arbetar forskarna tvärvetenskapligt med fokus på kemikalieblandningar. Centrumet drivs av en tvärvetenskaplig grupp av miljövetare inom ekotoxikologi, ekologi, miljökemi, livscykel- och miljösystemanalys, miljöekonomi samt miljö- och skatterätt.

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

Norden hotspot för biodiversitetsutbildning Genom det nordiska masterprogrammet NABIS får studenterna god kännedom om artkunskap och systematik. – Vi människor är helt beroende av vad naturen kan ge. Men idag kan vi förlora viktiga arter utan att ens veta om det, säger Tobias Andermann, som studerat på NABIS vid Göteborgs universitet.

ABIS står för Nordic Masters Program in Biodiversity and Systematics och masterprogrammet inkluderar kurser i bland annat biodiversitet, systematik och organismkunskap. Genom utbildningen får studenterna inte bara översikt över artrikedomen på jorden utan lär sig också identifiera arter inom en organismgrupp och hur man vetenskapligt namnger. DNA-teknik och hur man praktiskt hanterar molekylär systematisk information är andra kunskapsmoment i NABIS. Huvuddelen av utbildningen sker online. – På så sätt finns valmöjligheter och en viss frihet. Jag åkte till exempel på fältstudier till Madagaskar en månad och läste en utlokaliserad Cambridgekurs där. Kursen kunde jag inkludera i NABIS. Så det finns möjlighet att plocka in relevanta kurser från andra universitet och införliva dem i utbildningen, säger Tobias Andermann. Han kommer ursprungligen från Tyskland. År 2015 avslutade han NABIS och fortsatte med forskarstudier vid Göteborgs universitet. DET UNIKA MED NABIS är att flera nordiska

universitet är involverade i utbildningen. Allt som allt ingår sju universitet och två fältstationer i nätverket. Men mastersprogrammet riktar sig inte enbart till nordiska studenter, utan till alla. Laima Bagdonaite från Litauen går sista året på NABIS. Efter ett utbytesår vid Göte-

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

borgs universitet sökte hon sig, efter avslutad kandidatexamen i hemlandet, till programmet. – Det är lärorikt och roligt att ha lärare från olika universitet. Det ger mycket kunskap och är ett bra sätt att få kontakt med fler människor. Det gillar jag verkligen med NABIS, säger hon. Det finns ett roterande ansvar mellan universiteten; just nu har Lunds universitet huvudansvaret. Bengt Oxelman är lärare på utbildningen och kontaktperson lokalt i Göteborg. – Det var Göteborgs universitet som initierade programmet med stöd från nordiska ministerrådet för sju år sedan, säger han. NABIS LEDER TILL en naturvetenskaplig

masterexamen inom biologi med inriktning mot biodiversitet och systematik. Masterprogrammet riktar sig brett till dem som vill jobba med naturvård på olika sätt. Naturvårdsverket eller världsnaturfonden är några tänkbara arbetsplatser. Museivärlden likaså. Forskning är en annan yrkesinriktning. I år läser ett tiotal studenter på NABIS och en handfull lärare vid Göteborgs universitet är engagerade i olika kurser. En av dem är Urban Olsson. Han håller i en kurs i ornitologi. Det är en distanskurs, men lärare och studenter träffas under två dagar för diskussion och praktisk träning. – Kursen går ut på att studenterna ska

TEMA

TELLUS – JORDEN VI ÄRVDE

Studenterna Tobias Andermann från Tyskland och Laima Bagdonaite från Litauen har både valt att komma till Sverige för att studera masterprogrammet i biodiversitet och systematik.

kunna 300 av de runt 500 fågelarter vi kan se i Sverige. Och de ska lära sig hur man fångar in fåglar, ringmärker och hanterar dem, säger Urban Olsson. Han anser att artkännedom och biodiversitet är viktigt ut många olika aspekter. Lärarna på NABIS vill ge studenterna den utbildning i systematik och artkunskap som krävs för att kunna bidra till att motverka till den utarmning av biologisk mångfald som pågår. – Om man bara ser naturen som en grön kuliss kan man inte ha en relation till den, annat än kanske konstnärligt, men biologiskt sett har man inte någon förståelse. Och har man inte det, bryr man sig inte heller om den på samma sätt. Och som världen ser ut idag, behövs det verkligen att människor bryr sig om naturen. TOBIAS ANDERMANN SIKTAR på en forskar-

karriär och just nu är det forskarstudier vid Göteborgs universitet som gäller. – Skandinavien är en ”hot spot” för systematik och forskning i evolutionär biologi. Många kommer hit för att lära sig mer om

hur man konstruerar evolutionsträd. I Göteborg finns en hög kunskapsnivå om detta, säger Tobias Andermann. I ett projekt i Sydamerika som han deltar i, undersöker man hur olika arter av kolibrier är relaterade till varandra. – Vi vill veta hur kolibrierna delats upp i skilda arter och vad som kan ligga bakom. Jag har hittat intressanta mönster där det verkar som att förändringar i Amazonflodens system av bifloder splittrat olika grupper som sedan blivit nya arter. KURSANSVARIGE BENGT OXELMAN hoppas på en breddning av mastersprogrammet framöver. – Idag har vi nya forskningsinriktningar företrädda av yngre forskare som Tobias. De studerar förändringen av den biologiska mångfalden i stor skala, både i modern tid och i geologisk tid. Och där finns bra forskning som inte riktigt kommit in i vår undervisning än och som vi vill inkludera i NABIS. TEXT CARINA ELIASSON FOTO ANNA-LENA LUNDQVIST

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

Jordens arter försvinner i allt En tredjedel av alla arter har försvunnit från den amerikanska kontinenten sedan den förste europén satte sin fot där. Och var fjärde art i Europa står inför en ogynnsam utveckling. Det framgår av nya rapporter om biologisk mångfald och ekosystemtjänster. – För att kunna möta de problem som finns behövs bättre samordning länderna emellan, säger Ulf Molau, professor emeritus i växtekologi, och en av författarna bakom rapporten om Europa och Centralasien.

otalt presenterades fyra regionala rapporter om artrikedomen i världen på IPBES (The Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services) stora årsmöte i Medellín i Colombia i mars. Förutom den om Europa och Centralasien, också rapporter för Amerika, Afrika samt Asien och Oceanien. – Biologisk mångfald och ekosystemtjänster underordnades tidigare FN:s klimatpanel. Men eftersom frågorna där blev lite styvmoderligt behandlade så bildades IPBES år 2012, säger Ulf Molau. Om FN:s klimatpanel IPCC kan sägas ”ta temperaturen” på jordens klimat så försöker den globala plattformen IPBES ge svar på hur de miljontals olika arter som finns på jorden mår. – I Europa måste vi skydda våra nationalparker. I Polen till exempel är de sista urskogarna hotade. Europas länder ligger olika bra till när det gäller att skydda sina djur, växter, hav, sjöar och landområden. För Sveriges del är målet som antogs när FNs konvention för biologisk mångfald hade partsmöte i Nagoya 2010 närmre; att sjutton procent av landytorna och tio procent av de marina områdena ska vara fredade. Men statistiken är bedräglig. – De skyddade landytorna i Sverige är till stor del fjälltrakter. Och visserligen ser utvecklingen positiv ut i exempelvis Kosterhavet, i och med nationalparkens inrättande

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

där, men det finns problem i många andra kustområden. På flera platser på Västkusten försvinner exempelvis strandängar, något som inneburit att vadarfågeln kärrsnäppa har gått tillbaka kraftigt de sista tio åren, säger Ulf Molau. IPBES REGIONALA RAPPORTER vilar på data från hundratals forskare från olika discipliner runtom i världen. Även lokala befolkningsgrupper har bidragit med information till rapporterna, likaså olika nätverk, som till exempel fågelskådare. – Med hjälp av fågelskådares olika nätverk har vi hyfsad koll på förekomsten av olika fågelarter. Vi har också ganska bra övervakning av växtvärlden. Däremot är det mer svåröverskådligt på insektsidan. Det finns ju dessutom så otroligt många arter insekter. Men är det så viktigt att behålla alla olika arter, klarar vi oss inte utan en del av dem? – Det är livsnödvändigt att vi behåller den biologiska mångfalden, dels för stabiliteten i olika ekosystem, arterna är ju beroende av varandra, dels för att monokulturer är mycket mer sårbara. Och inte minst för att vi behöver få tillgång till en stor genetisk mångfald och därmed ha flera alternativ inför framtiden. Ett exempel på hur illa det annars kan gå är det som har hänt på Bali. – Ön har numera nästan bara risodlingar,

snabbare takt allt annat har försvunnit förutom de tempellundar som fortfarande finns kvar. Till grund för IPBES arbete ligger vetenskapliga studier. Runt 1 300 forskare från hela världen bedömer det aktuella kunskapsläget. I panelen finns bred vetenskaplig expertis inom naturvetenskap, humaniora och samhällsvetenskap. Ett tiotal svenska forskare från olika universitet har deltagit i arbetet med de regionala rapporterna, tre från Göteborgs universitet. OCKSÅ EN FEMTE rapport om markför-

störing i globalt perspektiv lades fram på årsmötet i Medellín. Ulf Molau är en av forskarna bakom den. Flera av jordens ytor är hotade av markförstöring genom exempelvis skogsskövling, översvämning, överbefolkning, torka, bränder och överbete. Ulf Molau har sett tydliga exempel på det senare under fältarbeten på Nya Zeeland. – Intensiv fårskötsel i mer än hundra år har lett till erosion och utbredd markförstörelse på Nya Zeelands sydö. På vissa ställe finns bara en hård jordskorpa kvar. Det tar väldigt lång tid att återställa marken. Allt man kan göra är att vänta. Lättare går det att restaurera mark efter jordskred, till följd av exempelvis monsunregn. Det kan åtgärdas med återbeskogning, men kostar mycket pengar. Gemensamt för att lösa alla problem är att länderna måste samarbeta. Under IPBES mötesvecka i Colombia träffades regeringsrepresentanter från drygt hundra länder för att diskutera slutsatser. Naturvårdsverket representerade Sverige. – I rapporterna pekar vi på problemen men det är genom samarbete mellan länderna som frågorna måste lösas, säger Ulf Molau. TEXT CARINA ELIASSON FOTO ULF MOLAU

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

Han vill lära unga ta ansvar för havet Han tillbringade barndomens somrar vid havet. Nu inspirerar han unga att ta ansvar för den marina miljön. Ragnar Eide är en av eldsjälarna bakom spetsutbildningen i marinbiologi vid Gullmarsgymnasiet i Lysekil.

varta tavlan och bänkar i långa rader? Nej, på Gullmarsgymnasiets marina utbildningar bjuder klassrummet på akvarium, sjöborrar och strilande havsvatten istället. Det är lite kyligt och fuktigt när vi kliver in i den låga byggnaden på kajen strax intill Gullmarsgymnasiets huvudbyggnad i Lysekil. Mitt på det grå betonggolvet står ett gigantiskt kar med havsvatten där några små plattfiskar gömt sig i sanden på botten. En liten krabba ilar snabbt in under en tångruska när den märker av de oväl” komna gästerna som kikar ner i karet. I rummet finns också en lång ränna med strilande, friskt havsvatten som är full av olika små havsdjur och väggarna i rummet är täckta av hyllor där mindre akvarium trängs – elevernas egna visar det sig.

naturvetenskapsprogrammet med marinbiologisk spetsutbildning. Spetsutbildningen har funnits sedan 1995 och Ragnar Eide, lärare i marinbiologi, har varit med sedan starten. – Det är ett intressant och omväxlande jobb och jag lär mig hela tiden nya saker, säger han. I jobbet ingår, förutom att undervisa i marinbiologi, också mycket exkursioner där lärare och elever drar ut i fält för att samla in marina djur och studera deras uppbyggnad och beteenden. – Vi har även ett tätt samarbete med det marina laboratoriet vid Kristineberg och eleverna hjälper till med flera av deras projekt, berättar Ragnar Eide.

Att vara lärare är faktiskt mer bildande än att vara forskare”

AKVARIERUMMET ÄR SJÄLVA navet i Gullmarsgymnasiets marina utbildningar. Här samsas eleverna på det relativt nystartade marina naturbruksprogrammet med elever på

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

ARBETET SOM LÄRARE ger honom

en unik chans att hålla sig uppdaterad inom hela det marinbiologiska fältet. Vetenskapen går fort framåt och Ragnar Eide uppdaterar hela tiden kurserna för att eleverna ska få ta del av de senaste rönen. – Att vara lärare är faktiskt mer bildande än att vara forskare. Som forskare måste du kunna allt i ditt eget ämne men jag har chans

Emma Kristensen, 18 år, Malin Hageräng, 18, och Daniel Albinsson, 18, går i Ragnar Eides klass på Naturbruksprogrammet.

Ragnar Eide Ålder: 56 Yrke: Lärare i marinbiologi på Gullmarsgymnasiet i Lysekil. Utbildning: Fil. kand. i marinbiologi vid Göteborgs universitet. Bor: Lysekil och Göteborg Familj: Flickvän Fritid: Lyssna på klassisk musik och vara ute i naturen. Tycker om att vandra, paddla, segla och dyka.

att få en mycket bredare kunskap. Bildningsmässigt tycker jag det är väldigt kul. Mitt intresse för vetenskap är det som driver mig och jag tycker om att hänga med i utvecklingen och få ge det vidare till eleverna. FORSKARBANAN VAR ANNARS det som

Ragnar Eide hade tänkt sig från början. Han läste marinbiologi vid Göteborgs universitet under 1980-talet och påbörjade en avhandling om evolution hos havsborstmaskar då en helt annan art pockade på hans uppmärksamhet – klockgrodan. Arten var utrotningshotad och Ragnar Eide fick chans att delta i ett projekt i samarbete mellan Universeum och Nordens ark för att rädda arten. Under några år i början av 1990-talet födde han upp klockgrodor för att sedan plantera ut dem i deras naturliga miljö i dammar i Skåne.

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

– Rädda grodor kändes viktigare än avhandlingen, säger han och skrattar. Och sedan kom chansen att vara med och starta upp den här gymnasiala spetsutbildningen i marinbiologi – en unik möjlighet att få ungdomar att intressera sig för den marina miljön. Ja, att värna om djur och natur har alltid varit en självklarhet för Ragnar Eide. – Jag har alltid tyckt om att ha djur. Jag släpade hem huggormar i svansen som grabb, till mammas förtvivlan. Så hade jag dem ett tag och studerade hur de uppförde sig och sedan släppte jag dem. Djur i bur gillar jag inte, nej, det ska vara till gagn för djuren. KÄRLEKEN TILL NATUREN och havet föddes under barndomens somrar på Flatön, inte långt från Lysekil. Ragnar Eide snorklade,

seglade och paddlade havskajak. Lycka var att stuva kajaken full med vatten och pulversoppa och paddla iväg på egen hand för att utforska skären längst med kusten under några dagar. – Jag sov under bar himmel i någon klippskreva. Började det regna drog jag bara en presenning över mig. – Mina föräldrar fick finna sig i att jag drog iväg så där. På den tiden fanns ju ingen mobiltelefon, men jag tror de resonerad som så att så länge de inte hörde någonting var allt bra. NÄR RAGNAR EIDE sedan började arbetet på

Gullmarsgymnasiet hittade han inte i ett enda kvarter inne i Lysekil. Men han kände varje skär i havet utanför staden. Något som kommer väl till pass under skolans exkursioner.

Sedan några år tillbaka är hans huvudsakliga uppgift att undervisa på det marina naturbruksprogrammet. Fokus är nya resursoch miljövänliga sätt att driva naturbruk till havs. – Det vi människor gjort mot miljön har fått katastrofala följder. Men vi får inte ge upp. Vi måste fokusera på det vi kan rädda. Algodling för biobränsleproduktion är till exempel ett aktivt sätt att sänka koldioxidutsläppen. – Jag vill få eleverna att se möjligheterna. Hur viktigt det är att vi sätter miljön främst och räddar det som räddas kan. TEXT KARIN FREJRUD FOTO ANNA-LENA LUNDQVIST

 Forskarnas samtal fångades

också på film. Se filmen på sciencefacultymagazine.se SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

Äntligen har vi

haven i centrum

ag började min yrkesbana med limnologi och sedan dess har det blivit 45 år i miljövårdens tjänst, på allt ifrån kommunnivå till internationell nivå i FN:s jordbruksorgan FAO. De marina frågorna har legat mig varmt om hjärtat allt sedan jag arbetade med Medelhavet i slutet på 1970-talet. När jag var generaldirektör för dåvarande Fiskeriverket fram till 2011 var det hållbart fiske i centrum. Nu är jag styrelseordförande för Världsnaturfonden, WWF, ett av de mest spännande hedersuppdrag man kan ha. NÄR FN:S GENERALFÖRSAMLING år 2015 an-

tog de globala utvecklingsmålen, Sustainable Development Goals, SDG var det en enorm framgång. De ersatte de så kallade Millenniemålen som gällde år 2000 till 2015 med den stora skillnaden att ansatsen nu var bredare och att de berörde alla länder, inte bara utvecklingsländerna. Målen gäller till och med år 2030 och omfattar 17 huvudområden, alltifrån fattigdom till hälsa, miljö och naturresurser. Inom varje område finns ett antal delmål, totalt 169.

inte bara inom FN-sfären och medlemsländernas regeringar. Inom näringslivet och civilsamhället har man ofta införlivat målen i sitt eget arbete. Ett exempel är WWF där vi helt har integrerat målen i vår strategi. Våra havsområden pekas särskilt ut och har ett eget område, mål 14, vilket är särskilt glädjande för alla som arbetar med marina frågor inom forskning och förvaltning. Ännu bättre är att Sverige tillsammans med Fiji åtagit sig att ta ledartröjan för just mål 14. Det får dock inte bara vara tomma ord som så ofta tidigare inom FN-systemet. Det började bra i juni förra året när Sverige, Fiji och FN ordnade the Oceans Conference i New York. DET VAR DESSUTOM den

första globala konferensen för något av de globala målen. Om man ska vara ärlig så var väl resolutionen från konferensen inte så imponerande utan det var det som skedde vid sidan om som var viktigt. Göteborgs universitet var där med bland annat Lena Gipperth, föreståndare för Centrum för hav och samhälle och jag hade förmånen att vara med i WWF:s delegation. Många kontakter knöts som kan vara viktiga för framtiden och naturligtvis förekom mycket lobbyarbete.

”Det får dock inte bara vara tomma ord som så ofta tidigare inom FN-systemet.”

DET ÄR INTRESSANT och uppmuntrande att

målen fått ett stort genomslag internationellt,

KRÖNIKA

ETT EXEMPEL BERÖRDE de fria haven, det

vill säga områdena utanför den ekonomiska zonen på 200 sjömil, vilket är den helt dominerande delen av våra havsområden. Där finns ingen egentlig reglering av biologisk mångfald trots att olika miljöorganisationer i decennier lobbat för att FN ska starta en process för att ta fram en konvention för biologisk mångfald inom dessa områden. Nu har äntligen beslutet i FN:s generalförsamling kommit och processen har börjat. Jag var en del av det omfattande lobbyarbetet i New York och vill gärna tro att vårt arbete var droppen som urholkade stenen. Nu återstår en lång resa där allt kan hända innan man har en konvention. INOM GÖTEBORGS UNIVERSITET pågår ett utvecklingsarbete med havet i fokus och ett viktigt steg var bildandet av Centrum för hav och samhälle som en fakultetsövergripande centrumbildning. Det är ju så att havet berör i princip alla fakulteter. Samtidigt bildades en marin institution. Den marina infrastrukturen brottades med ekonomiska bekymmer och därför behövdes ett utvecklingsarbete som handlade om bättre samordning och åtgärder för kostnadseffektivitet. EFTERSOM JAG LETT arbetet med att utveck-

la det marina klustret i Västra Götaland hade jag många kontakter och fick därför frågan om jag kunde hjälpa till. Ur detta föddes tanken att skapa något nytt på Kristineberg och jag bjöd in IVL, Svenska Miljöinstitutet, KTH, Chalmers och RISE till att utveckla ett unikt samarbete tillsammans med Göteborgs universitet. Efter diverse diskussioner lämnade jag min rapport i februari 2017 där jag bland annat föreslog bildandet av ”Kristineberg Center for Marine Research and

Innovation” med dessa fem organisationer som kärntrupp. Förslaget mottogs väl av både rektor och universitetets styrelse och genomförandearbetet kunde starta direkt. Det leddes av Lena Gipperth och till julen förra året fanns en plan och ett samarbetsavtal mellan de fem intressenterna. DET FÖRTJÄNAR ATT sägas att det här är något helt unikt i Sverige och troligen också inom Europa. Här finns allt från marin grundforskning till drift av testbäddar representerad. Redan idag finns samarbete mellan de här forskningsorganisationerna men potentialen är stor. Det som gör det extra intressant är att bakom den marina forskningen i respektive organisation finns en omfattande forskning inom andra och närbesläktade områden. Det kan handla om IT eller olika teknikområden och det är fantasin som sätter gränser. Samtidigt är det viktigt att skynda långsamt så att samarbetet blir stabilt och uthålligt. JAG HAR LÄMNAT mitt uppdrag nu men jag är oerhört glad att man har kommit så här långt och det finns all anledning att tro att det här kommer att lyckas. Det är också ett viktigt bidrag till att stärka det marina klustret i Västsverige. Min dröm är att det här ska bli en europeisk motsvarighet till Woods Hole i USA som av många anses vara den ledande marina forskningsstationen i världen! Axel Wenblad Ordförande WWF Hedersdoktor Göteborgs universitet

NYHETER

Nya riktlinjer ska förhindra spridning av invasiv laxfisk Att plantera ut laxfiskar utanför deras naturliga habitat bör undvikas. Det låter som en självklarhet, men faktum är att utsättning av till exempel regnbågslax och bäcköring i vattendrag där de normalt inte finns, är vanligt i Europa. Därför har forskningsprojektet SalmoInvade nu tagit fram policyrekommendationer för förvaltning av invasiva laxfiskar.

axfiskar är några av de mest betydelsefulla fiskarterna i Europa, ur såväl ett ekonomiskt som kulturellt perspektiv. De är viktiga arter för den ökande vattenbruksindustrin, men också för både sportfiskare och kommersiella fiskare. Därför har man, i olika stor utsträckning, planterat ut laxfiskar på

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

många ställen där de normalt inte finns, vilket kan få stora konsekvenser för både de inhemska fiskbestånden och hela ekosystemet. Jörgen Johnsson, professor i ekologisk zoologi är koordinator för forskningsprojektet SalmoInvade, som står bakom de nya rekommendationerna.

Bäckrödingen är en invasiv art i Sverige.

”Sportfiskarna och andra ideella

föreningar i Sverige gör redan nu stora insatser för att förbättra naturliga habitat”

VARFÖR HAR NI TAGIT FRAM POLICYREKOMMENDATIONER?

– Det finns brister i förvaltning och reglering av spridning av invasiva laxfiskar i de flesta länder i Europa. Det är också stor variation mellan europeiska länder i denna förvaltning som varierar från mer central styrning och reglering i Skandinavien till starkare lokalt inflytande i kontinentala Europa. Det finns även brister i hur existerande regleringar efterlevs i alla europeiska länder. Vi kände därför att det behövdes en gemensam europeisk approach för att analysera och försöka förbättra situationen. VAD KRÄVS FÖR ATT DE SKA FÖLJAS?

– Ett närmare samarbete och dialog mellan reglerande myndigheter, forskare och lokalt ansvariga samt en förbättrad kunskapsöverföring så lokala intressenter känner sig motiverade och delaktiga att tillämpa rekommendatio-

Policyrekommendationerna i korthet Förbättra övervakningen, rapporteringen och utvärderingen av utsättning av laxfiskar.

Införa strikta riktlinjer för utsättning av invasiva laxfiskar för att bevara biodiversiteten. Förmedla kunskap och ge stöttning till lokala och regionala beslutsfattare och myndigheter för att skapa bättre lokala föreskrifter och utvärderingsmetoder. Beakta variationen i hur människor i de olika europeiska länderna värderar inhemska laxfiskar vid utarbetandet av strategier för deras bevarande. Förbättra dialogen mellan vetenskapssamhället, allmänheten och beslutsfattare för att skapa förutsättningar för biologisk mångfald.  SalmoInvade Policy Brief:

nerna och förstår varför de behövs. VAD KAN GEMENE MAN GÖRA FÖR ATT PÅVERKA?

– Man kan till exempel restaurera naturliga habitat för att stärka naturliga laxfiskbestånd i stället för att ägna sig åt utsättningar. Sportfiskarna och andra ideella föreningar i Sverige gör redan nu stora insatser för att förbättra naturliga habitat men det går alltid att göra mer. I kontinentala Europa är man ofta mer positiv till utsättningar, bland annat därför att naturliga laxfiskbestånd ofta saknas. Kunskapsspridning är också väldigt viktigt. I alla undersökta länder har gemene man ganska dåliga kunskaper om vilka laxfiskarter som är inhemska och vilka som är introducerade. Då är det svårt att engagera sig i att skydda inhemska arter. TEXT CAMILLA PERSSON FOTO JOACIM NÄSLUND

www.biodiversa.org/1330 SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

Allt fler vill äta fisk och skaldjur samtidigt som de vilda bestånden i haven krymper. Kan nya typer av vattenbruk vara lösningen på framtidens livsmedelskris?

Vattenbruket söker vägar för framtidens proteinförsörjning

ärldens befolkning växer och behovet av hållbart producerat protein ökar i snabb takt. Nu satsas mycket resurser på forskning för att hitta nya hållbara sätt att odla sjömat både i havet och på land. Odling av fisk och skaldjur är en kraftigt växande näring globalt, men dagens odlingstekniker kan också ha negativ inverkan på miljön. För att skapa ett hållbart marint vattenbruk krävs att man hittar lösningar på två stora utmaningar. Det handlar om näringen som läcker ut från odlingarna till havet och fodret som traditionellt bestått av fiskmjöl från vildfångad fisk.

I AUGUSTI FÖRRA ÅRET anlände 1 200 yngel av havskatt från Island till institutionen för biologi och miljövetenskap. Ynglen som vid leveransen bara vägde 5 gram har växt till sig ordentligt och de största väger nu 150 gram. Fiskarna studeras för att hitta fungerande metoder för kommersiell odling av havskatt och andra marina arter. – Vi gör olika försök för att se hur man

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

kan odla fisken på ett sätt som är optimalt för både miljön och djuren, säger Snuttan Sundell, professor i zoofysiologi och föreståndare för SWEMARC som samordnar all forskning kring vattenbruk inom Göteborgs universitet. Havskatt är en exklusiv och efterfrågad matfisk som ännu inte odlas kommersiellt i större skala. Odlingsförsöken är bara ett av flera projekt som syftar till att hitta metoder som underlättar utvecklingen av hållbart vattenbruk. Förutom att ta fram så kallade odlingsprotokoll för nya marina arter handlar mycket av forskningen om att testa olika typer av cirkulära vattenbrukssystem och att utveckla nya typer av foder. MAJORITETEN AV FISKODLINGEN i Sve-

rige sker idag i så kallade öppna system i sötvatten. SWEMARC jobbar istället med att hitta hållbara lösningar för det marina vattenbruket. För att få bättre kontroll både på det vatten som lämnar anläggningen och det vatten som fiskarna lever i, testar man

Kristoffer Stedt visade i sitt examensarbete att det går att rena avfallsvatten från en fiskodling genom att odla alger och musslor, men också att det finns praktiska utmaningar.

olika former av mer slutna odlingssystem. Studier visar att så mycket som 60 procent av kvävet från konventionella fiskodlingar släpps rakt ut i vattnet utan att tas tillvara. För att kunna odla fisk på ett hållbart sätt krävs alltså åtgärder. Rent vatten är en förutsättning för ett fungerande vattenbruk. För att rena vattnet i så kallade recirkulerande akvakultursystem används bland annat mikrobiologiska filter. – Det finns ännu inte så många marina recirkulerande odlingssystem som fungerar kommersiellt fullt ut och alltså även är ekonomiskt hållbara. Därför är den här forskningen särskilt viktig, säger Snuttan Sundell. EN ANNAN METOD för att minska effekten av

näringsläckaget från fiskodling handlar om att samodla flera olika arter i så kallade multitrofa system. I anslutning till en fiskodling odlas då exempelvis alger och musslor som har till uppgift att ta upp näring från vattnet och bygga in det i sin biomassa. Studenten Kristoffer Stedt visar att tekniken verkar fungera, men att det också finns praktiska utmaningar. I sitt examensarbete inom marinbiologi undersökte han nämligen möjligheterna att balansera näringsutsläppen från en fiskodling i Norge med hjälp av just alger och

musslor. Blåmusslorna filtrerar vatten och tar upp de partikulära näringsämnena medans algerna tar upp de lösta näringsämnena. – Vi fick bra resultat. Musslorna tog upp mellan 15 till 30 procent av de partikulära ämnena och algerna tog upp 60 till 70 procent av kvävet, säger Kristoffer Stedt. Ytterligare en bonus är att algerna och musslorna bildar en biomassa som kan skördas och användas till människoföda eller foder. Ett problem är dock att det krävs mycket stora algodlingar för att balansera upp näringsläckaget från storskaliga fiskodlingar då det handlar om stora mängder näring. ÄVEN OM DET FINNS stor potential för ökat marint vattenbruk i Sverige tror Snuttan Sundell att det nog är lång väg kvar innan vi kan tävla med exempelvis Norge när det gäller odlingsvolymer. En bättre väg att gå är att satsa på mindre och hållbara lokala odlingar med hög kvalitet, kanske med mer exklusiva arter som havskatt och hummer. – Nyckeln till framgång ligger i hållbara cirkulära odlingar i mindre skala. Det kan skapa nya näringar för lokalsamhällen längs kusterna när fiskekvoterna minskar. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN inom vattenbruket har tagit stora steg framåt de senaste åren, men ett annat hinder för mer storskalig odling är dagens regelverk på området. Inom SWEMARC jobbar naturvetare och samhällsvetare aktivt tillsammans för att åstadkomma förenklingar och påskynda hanteringen av tillstånd för vattenbruket. – Det finns många entreprenörer som vill satsa på hållbar odling, men dagens regelverk har inte hängt med den tekniska utvecklingen, säger Snuttan Sundell. TEXT ALBIN DAHLIN FOTO KRISTOFFER STEDT

 Läs hela intervjun på sciencefacultymagazine.se SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

Johanna Elam Ålder: 29 år Är: Oceanograf, tvärvetenskaplig doktorand Bor: Lägenhet i Linnéstaden Familj: Sambo Fritidsintressen: Snowboard (nytt intresse, har bytt från skidor), vandring, segling - allt där man är utomhus är trevligt. Som lyckligast: På, vid och i havet Oväntad talang: Mögel! Jag är bra på mögel och kan få vad som helst att mögla. Det är förmodligen en fin omskrivning för att jag är lite slarvig med vad jag har i kylen.

Med nyfikenhet som drivkraft 38

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

Johanna Elam backar inte för olika åsikter. Tvärtom trivs hon med att få del av olika synsätt. Med stor nyfikenhet och intresse för tvärvetenskap undersöker hon nu vad som händer med trägrundläggningar av byggnader i Göteborg när infrastrukturen förändras.

et är ett roligt projekt eftersom det är så konkret och engagerar många, säger Johanna Elam. Alla jag talar med har en åsikt, känsla eller insikt, olika infallsvinklar som kan komma till nytta. Jag lägger alla goda råd och på hög och lär inte få idétorka. Som doktorand i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt jobbar hon med att kartlägga i vilken utsträckning träpålarna i Göteborgs lergrund kan bli angripna av rötsvampar och bakterier när de omgivande förutsättningarna ändras. Doktorandprojektet är en fortsättning av en förundersökning som Johanna Elams handledare Charlotte Björdal genomfört på uppdrag av Västlänken. EFTERSOM DET BLAND göteborgare finns en

hel del åsikter och känslor runt Västlänken får Johanna Elam ofta frågor och kommentarer som berör det och om staden som står på lera kommer att hålla. – Så fort jag berättar vad jag arbetar med kommer Västlänken på tal och jag har inget emot det. Men jag önskar att folk inte trodde att jag har alla lösningar! Jag försöker hålla mig neutral och verkligen betona att jag inte håller på med Västlänken. Min forskning är min forskning och Västlänken är Västlänken. Johanna Elam har sedan hon började i höstas lärt sig mycket nytt om trä och hon visar stolt upp ett diplom från Svenskt Trä. Hon har nyligen placerat ut träprover på olika platser i Göteborg som hon säger ska ”gotta sig” i jorden i två år innan de tas upp och analyseras. – Vi har också lagt ner mätare som bland annat ger oss uppgift om portryck i leran. Vi vill försöka förstå sambandet mellan miljö och nedbrytning.

Det forskarna hittills sett är att det oftast är de yttersta centimetrarna av träpålarna som blir påverkade. Förundersökningsprojektet har gett en nollpunkt, hur det såg ut 2017. De nya proverna ska förhoppningsvis ge svar på hur lång tid det tar innan träet påverkas av bakterier och hur allvarliga angrepp det blir över tid. EN AV ANLEDNINGARNA till att Johanna Elam

tagit sig an detta projekt är hennes stora intresse för tvärvetenskap. Hon har en master i fysisk oceanografi och redan under studietiden breddade hon sina kunskaper och läste kemi, biologi och geologi. – Jag tycker om när jag får lära mig nytt och tillämpa de kunskaper jag har på nya områden. Det känns som att man hittar bra saker i mötespunkterna mellan olika ämnen. I doktorandtjänsten ingår också att undervisa, något som Johanna Elam tycker om och vill göra mer av. Lusten att undervisa bidrog i hög grad till att hon valde att doktorera. – Ögonblicket när jag ser att de förstår något som de inte förstod innan är härligt. Jag kanske har försökt på olika sätt, och när förståelsen väl kommer, precis där, då är det som ett färdiglöst sudoku. Det är något särskilt när man får det prydligt på plats sådär. PROJEKTET KOMMER ATT fortsätta i fyra till fem år. Så småningom hoppas hon ha en mer stadigvarande form av undervisningsposition, kanske som lektor. – Men det blir nog postdok först, säger Johanna Elam. TEXT CECILIA ANDERSSON EDWALL FOTO JOHAN WINGBORG

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

SCISS klädbytardag blev en succé och lockade många. Fem plagg kunde lämnas in, och bytas mot fem andra.

Studenter med hållbarhetsfokus Engagemanget är stadigt, tiden och kraften varierande. Så kan man sammanfatta verksamheten i SciSS, Science Students for Sustainability. Nu försöker studenterna blåsa nytt liv i föreningen.

e vill göra många kul saker för att få fart på studentintresset för hållbarhet. – Utöver klädbytardagar och inspirationsföreläsningar kanske filmkvällar och samarbete kring stadsodling, säger Gabriella Christenson som vill få fler studenter intresserade av att jobba för hållbarhetsfrågor.

Gabriella Christenson pluggar andra terminen på miljövetarprogrammet. Vid sidan om deltar hon som UNDP-informatör i FN-arbetet med att sprida kunskap om de globala hållbarhetsmålen, är med i en FNmiljögrupp och har som volontär jobbat med arbetsmarknadsmässan SPIRA Science.

Nytt mastersprogram ger tvärvetenskaplig kompetens

kurs i marin förvaltning som gavs i samarbete mellan naturvetenskapliga fakulteten, Handelshögskolan och samhällsvetenskapliga fakulteten. När Science Faculty Magazine hälsade på kursen i Botanhuset var det full aktivitet i ett av seminarierummen där studenterna samlats kring en stor spelplan utfälld på flera bord. På spelplanen placerades spelpjäser och färgglada brickor med olika symboler. Det handlar om ett rollspel där studenterna får simulera olika intressegrupper som ska utforma en marin havsplan. – Det var en svår övning för mig som fick rollen att spela företrädare för olja- och gasutvinning, säger studenten Cecilia Patriksson som tidigare läst miljövetenskap med bred inriktning.

I framtiden krävs en bred förståelse för frågor om hållbar utveckling och hur olika delar hänger ihop. Därför har Göteborgs universitet utvecklat ett nytt tvärvetenskapligt marint mastersprogram som startar hösten 2019, Master in Sea and Society. – Det är viktigt med ett långsiktigt program som kan bidra till en ny generation studenter med tvärvetenskaplig grund, säger Per Moksnes som ansvarar för det nya programmet. Satsningen på tvärvetenskaplig utbildning smygstartade redan i våras med en master-

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

Men naturvetare är väl alltid intresserade av hållbarhet, behövs föreningen? – Ja! utbrister Gabriella Christenson. Det räcker inte att ha ett intresse, ska man åstadkomma förändring måste man ta steget från att vara intresserad till engagera sig. Och tillsammans är man starkare. FÖR MÅNGA AV INITIATIVTAGARNA till SciSS har tiden inte riktigt räckt till, men nu hoppas de på en nystart. – Vi är flest miljövetare och vill få in även andra naturvetare, som kemister, biologer och geovetare som kan komma med perspektiv och mångfald, säger Christopher Magnusson som var med och startade föreningen 2015. Efter sin kandidatexamen i miljövetenskap läser han nu en master i biologi. Det första föreningen gjorde var en ”barbrescue”, en barbecue med varor som affärerna tänkte slänga. Sedan dess har det varit föreläsningar, bokcirkel och senast en välbesökt klädbytardag. – Det är viktigt att det finns ett sånt här forum för studenter. Vi kan både hjälpa

fakulteten med hållbarhetsarbete och lära oss mer om hållbarhetsarbete i vardagen, säger Christopher Magnusson. I strävan att utveckla föreningen finns egentligen inga begränsningar, förutom pengar. – Vi skulle kunna åka på resa, plocka skräp, jobba med kajodling, samarbeta med företag, hålla föreläsningar på skolor – det finns hur mycket som helst att göra, säger Gabriella Christenson. – Många har klimatångest och vet inte riktigt vad de kan göra. Då är det bra att studenter går ihop och kan känna att de gör skillnad. BÅDE GABRIELLA OCH CHRISTOPHER menar att det även är bra för framtida arbetskarriär att kombinera teoretiska kunskaper med praktiska aktiviteter. – Det vore kul om föreningen kan fungera som en hubb för alla möjliga initiativ och idéer från medlemmarna. Man får sån energi när det går bra, säger Christopher Magnusson. TEXT CECILIA ANDERSSON EDWALL

Hon tycker att kursen varit givande då frågorna som tas upp är sådant hon stött på ute i arbetslivet. Syftet med kursen är att ge en överblick över innehåll och krav i de EUdirektiv som reglerar det marina området och ge studenterna en ny typ av tvärvetenskaplig kompetens. Det handlar om att ha en förståelse för hur de olika delarna hänger ihop och påverkar varandra. Exempelvis syftar regelverken inte bara till att skydda naturen, utan det handlar också om nyttjande av de marina resurserna. I höst ges ytterligare två masterskurser; ”The sea and society relationship” och ”Bluegreen economy and sustainable use of marine resources”. Hösten 2019 startar programmet Master in Sea and Society. TEXT&FOTO ALBIN DAHLIN

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

NYHETER

Ny nationell arena för

marin forskning&innovation Genom ett nytt samarbete mellan fem starka forskningsaktörer tas nu första steget i skapandet av en nationell arena för marin forskning och innovation. – Det finns stor potential att utveckla hållbara marina näringar i Sverige, men för att lyckas krävs att den marina forskningen knyts ihop med näringslivet och innovationssystemet, säger Lena Gipperth, föreståndare för Centrum för hav och samhälle vid Göteborgs universitet.

ristinebergs marina forskningsstation i Bohuslän är en av världens äldsta marina stationer för forskning och utbildning och drivs sedan 2008 av Göteborgs universitet. För att utveckla verksamheten och möta framtidens utmaningar har fem starka forskningsaktörer, med stöd av Lysekils kommun, gått ihop för ett skapa ett gemensamt forsknings- och innovationscenter. – Den här satsningen stärker det maritima innovationsklimatet på regional, nationell och EU-nivå. Det ligger också helt i linje med

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

Sveriges åtagande inom det globala arbetet med hållbarhetsmål 14 om hav och marina resurser, säger Jessica Hjerpe Olausson, maritim expert på Västra Götalandsregionen.

Kristineberg Marine Research and Innovation Centre kommer att drivas gemensamt av de sex partnerorganisationerna Göteborgs universitet, Chalmers, KTH, IVL Svenska Miljöinstitutet, RISE och Lysekils kommun. Göteborgs universitet äger anläggningen tillsvidare.

Centret kommer att erbjuda avancerad marin infrastruktur, testbäddar och demonstrationsmiljöer, något som efterfrågas allt mer av näringsliv och offentlig sektor. Ett exempel på testbädd är Testsite Akvamarin med mål att stödja utvecklingen av nya innovativa marina livsmedel där cirkulära system för odling av fisk, skaldjur och alger står i fokus. Ett annat exempel är utvecklingen av Testsite Skagerrak som möjliggör havsbaserade test- och demonstrationsområden för marin energi och teknik. TEXT ALBIN DAHLIN FOTO EDUARDO INFANTES

UTMÄRKELSER

Scary Seafood ska lära oss äta ny mat från havet Kan sjöpungar, havsborstmaskar och alger bli framtida delikatesser? Även om det kanske inte låter så frestande rymmer havet många outnyttjade råvaror som fungerar utmärkt som mat för människor. Det nystartade projektet Scary Seafood vill inspirera till att äta nya marina arter som inte tas till vara och konsumeras idag.

å en workshop på Tjärnö marina forskningsstation i mitten av april samlades fiskare, odlare, och representanter för restaurangbransch och upplevelseindustri för att lära sig mer och smaka på några av dessa outforskade råvaror. Mycket av det vi äter styrs av traditioner och förväntningar. I tider av utfiskning och ökande efterfrågan på sjömat finns det skäl att tänka nytt kring vad som faktiskt går att äta. – Det handlar också om att återupptäcka mat som åts här förr, säger Christin Appelqvist som är forskare inom marinbiologi vid Göteborgs universitet och projektledare. PROJEKTET SCARY SEAFOOD som drivs av Göteborgs

universitet och Maritima klustret i Västsverige genomför en studie kring tänkbara och icke tänkbara arter från havet utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Målet är att beskriva kunskapsläget kring arterna och belysa hinder eller möjligheter för att få produkten från havet till tallriken. Projektet vill även stimulera till entreprenörskap och nyföretagande. Spektakulär och ovanlig mat kan också skapa reseanledningar och leda till utveckling av upplevelseturism. SOFIA B OLSSON SOM ÄR köksmästare på restaurang

vRÅ i Göteborg var en av deltagarna i workshopen. Hon är mycket intresserad av att hitta nya hållbara arter att servera då det ofta är svårt att variera menyn om kravet är att råvarorna ska komma från hållbara bestånd. – Det finns en mängd olika räkor, krabbor och bläckfisk som jag skulle vilja testa. Även sjögurka är intressant, säger Sofia B Olsson.

2018 JANUARI-MAJ BO BERNDTSSON, profes-

sor vid institutionen för matematiska vetenskaper har tilldelats Stefan Bergman Prize 2017 från American Mathematical Society. AXEL MÅLQVIST, professor vid institutionen för matematiska vetenskaper, har tilldelats Göran Gustafssonpriset i matematik. ERIK SANDBLOM, universi-

tetslektor vid institutionen för biologi och miljövetenskap, har tilldelats den prestigefulla President’s medal från Society for Experimental Biology. KARNA LIDMAR-BERGSTRÖM, professor emerita i

naturgeografi vid Stockholms universitet, har utsetts till hedersdoktor vid Naturvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet.

Följ oss i sociala medier! @naturvetenskapgu @naturvetenskap

facebook.com/naturvetenskapgu

TEXT ALBIN DAHLIN

SCIENCE FACULTY MAGAZINE MAJ 2018

AVSÄNDARE:

Vi kommer att i första hand kontakta dig som är alumn hos oss vid Göteborgs universitet, och får tidningen hem i brevlådan. Undersökningen sker digitalt, och vi kommer att skicka ut den via e-post som du registrerat i Göteborgs universitets alumndatabas.

Vill vara med och påverka tidningens innehåll och form? Hör av dig till oss! Camilla Persson, redaktör camilla.persson@science.gu.se

gazine! Ma

Under maj och juni 2018 genomför vi en läsarundersökning av Science Faculty Magazine. Syftet med undersökningen är att utveckla tidningen och göra den än mer läsvärd för dig som mottagare.

Hjä l

a ss

ckla Sci e v t tu

ce en

Göteborgs universitet Naturvetenskapliga fakulteten Science Faculty Magazine Box 460 405 30 Göteborg