Lisa 2014 by Section Suédoise au Lycée International

Framtiden är nu! Vår redaktion: Freja Avrin

Nils Corbiere Eva Despinoy Khaled Khouja Julia Mourier Hugo Nordin Emma Sumberac

FRAMTID står det mitt på tavlan när vi i Premièreklassen kommer in i klassrummet i början av 2014. Det är det gemensamma temat som hela sektionen jobbat med och därmed vårt huvudtema för denna tidning. Det var bara att sätta sig ner och börja tänka på vårt nya uppdrag: ta ansvar för LISA-tidningen (Lycée International Svenska Allehanda). Vi kom inte på så mycket just då, men våra tankar utvecklades rejält efter några dagar. Framtiden är ett ämne med tusen olika ämnen inom sig, mer än man någonsin kan tro. Vi trodde att det skulle vara klart på 2-3 veckor, ”göra en tidning kan ju inte vara så svårt” tänkte vi, men så är det verkligen inte. Planera, intervjua, skriva och rätta artiklar, hitta bilder mm.. Det svåraste för oss var nog att bestämma oss för ett gemensamt mål. Vad ska vi skriva om? Vad vill vi förmedla? Och till vem? Alla dessa frågor tog lite tid att besvara för allas åsikt måste ju räknas. Vi har velat dela med oss av våra kunskaper och intressen i denna tidning och vi hoppas att ni blir lika inspirerade som vi. Det är en seriös och ambitisös tidning dock. Tack vare Svenska Sektionen på Lycée International har vi fått äran att möta till exempel Lars Trägårdh och se pjäsen ”Vi som är hundra” av Jonas Hassen Khemiri. Men också ta upp kontakt med gamla elever som Raoul Grünthal och Camilla Brag som fått ett spännande och intressant liv efter sin tid på Svenska Sektionen. Det spelar ingen roll vem du är, vad du har upplevt, hur gammal du är, det viktigaste är att du känner till så många sätt som möjligt att påverka din och andras framtid på. Dina val påverkar inte bara dig utan också andra. Gå och rösta, slösa inte vatten, ta ut cykeln ur garaget. Var med och ta kontroll över framtiden. Framtiden väntar på dig!

Trevlig läsning önskar LISA-redaktionen! 2

Är svensken människa? Om den svenska välfärdsstaten. En intervju med professor

Lars Trägårdh av Thomas Puech Framtidens historia. Intervju med historikern Jenny Andersson, Science Po. Av Emma Leygnac Svensk utrikespolitik.—Möte med Sara Keusen. Intervju av Marie Danielsson. Krigskorrespondenten och författaren Janine di Giovanni . Isabelle Bjuhr samtalade med Janine.

6 8 10 14

Hur kommer vår framtid att se ut om 100 år? En krönika av Julia

Mourier.

Hur tänker vi egentligen? – Om svensk utrikespolitik.

En krönika av Nils

Nordin.

Hur går det för Euron i framtiden? Intervju med Finansinspektionens chefsekonom Henric

Braconier. Av Chloé Leygnac. Intervju med Schibstedts vd Raoul Grünthal. Av Hugo Nordin. Före detta eleven Camilla Brag reste till Sri Lanka och fick en ny syn på livet! En intervju av Khaled Khouja.

19 23 26

Kommer kvinnorna att dominera i framtiden?

Eva Despinoy funderar i sin krönika.

Entreprenörsskolan YUMP besökte Svenska Sektionen!

Douglas Edström intervjuade.

Hur ser framtidens idrottare ut? En krönika av Nils

Corbière.

Framtidsfilm eller film om framtiden?

Freja Avrin. Porträttet: Hans Rosling Av Axel Nilsson. Rallyföraren Tina Thörner besökte Svenska Sektionen. Emma Sumberac mötte henne. Av

38 42 45

”L’avenir n’appartient pas aux hommes” sa Charles de Gaulle, alltså « Framtiden ägs inte av människan ». En jordbävning kan hända när som helst, en meteorit kan falla på jorden när du stänger igen tidningen, som fjärilseffekten i det kaotiska systemet. Men om vi tränger in i detta perspektiv blir framtiden alltför komplicerad, och det vill jag inte.

Vi vet alltså inte vad som kommer hända när ni är klara med att läsa den här artikeln. Men precis som vi på Svenska Sektionen har gjort kan man försöka tänka ut vad som kan komma att hända, i många diverse ämnen. Det enda vi vet om framtiden är att den kommer snart. Det låter konstigt att säga det, men det är allt vi kan säga om den. Ingen kan kontrollera framtiden, och det är bra så. Om någon kunde det så skulle det säkert gå illa till. Jag har inga bevis för det jag har precis sagt, men jag har en känsla att jag har rätt. Svenska Sektionen har bestämt sig för att under några veckor jobba med framtiden. Vad innebär framtiden i vårt aktuella liv? Vi har försökt få svar på det, genom att fördjupa oss i många olika ämnen, och diskutera vad vi har kommit fram till. Kan människan kontrollera framtiden, eller kan vi överhuvudtaget påverka den?

I detta nummer kan ni läsa om ämnen vi självt valt, som till exempel utvecklingen av läsförmågan hos barn, kvinnornas situation i samhället, miljöfrågorna, familjestrukturen, framtidens idrottare, filmer som behandlar framtiden och en lång rad andra ämnen. Ni kommer också att möta en lång rad personer som vi mött och intervjuat. Som ni redan förstår kan vi inte behandla allt om framtiden i en tidning på 48 sidor, alltså valde vi de ämnen som vi uppfattade som viktigast! Vi hoppas att vi har kunnat förmedla vårt intresse för detta ämne, och ”Bonne Lecture!” Vi ses i framtiden! Hugo Nordin

Här arbetar vår flitiga redaktion med LISA 2014!

Är svensken människa? Professor Lars Trägårdh besökte Svenska Sektionens gymnasium och höll en föreläsning om den svenska välfärdsstatens framväxt och dess koppling till individualism och tillit. Thomas Puech intervjuade.

sitt land berättar Lars Trägårdh. I Sverige bygger man en relation på oberoende och jämlikhet i högre utsträckning än i vad man gör i övriga världen. Svenskar har för det mesta hög tillit till staten och politiker. Det är sällsynt att man ser staten som något positivt på samma sätt i andra länder. Den svenska betoningen på staten och individen, är det som Lars Trägårdh kallar för den svenska statsindividualismen. Individen betalar skatt och staten riktar sig tillbaka mot individen. Som en sann historieprofessor gör Lars Trägårdh en historisk exposé och börjar sin förklaring till den unika svenska individualismens utveckling redan i medeltiden. I Sverige lyckades bönderna få mycket hög grad av frihet och rättigheter i jämförelse med andra länder. Det ligger i Sveriges historia att staten är individens bäste vän. Individualismen är en central idé som återkommer i mycket av det som betraktas som svenskt, säger Lars Trägårdh. Exempelvis litterära verk som Pippi Långstrump som är en ensam och stark tjej och gör det som faller henne in. det svenska folket och dess förhållande till staten. En riktig svensk individualist ! Thomas Puech, Seconde -Svensken är socialt inkompetent, men älskar verige är ett extremt land, sett ur alla sociala aspekter, säger historieprofessor Lars Trägårdh. « Är svensken människa ?, blev därför en lämplig titel för en bok om den svenska välfärdsstatens alldeles specifika karaktär. Den svenska modellen är intimt förknippad med Sveriges historia och svenskens karaktärsdrag. Välfärdsstaten bygger på en individualism som präglat det svenska samhället sedan mycket lång tid tillbaka i historien. Det var alltså inte de svenska socialdemokraterna som satt sin prägel på de svenska välfärdssystemens utformning. Det är en myt att det är Per Albin Hansson och Tage Erlander som är de så kända svenska modellens fäder, hävdar Lars Trägårdh. Individens frihet och oberoende står i centrum för de värden som bidragit till att skapa den svenska modellen. Också i förhållande till familjen.— Individen är en självständig enhet i det svenska samhället. Lars Trägårdh utgår från svenskens karaktärsdrag och förklarar hur historien format

Fem frågor till Lars Trägårdh I din jämförande studie om barns rättigheter har du valt tre exempelländer, Sverige, USA och Frankrike. Varför valde du att studera barns rättigheter i Frankrike?

–Jag hoppades att du inte skulle ställa den frågan, svarar Lars Trägårdh skrattande. Jag jobbar framförallt med

Tyskland, Sverige och USA. Jag hade egentligen tänkt välja Tyskland. Men så hade jag en kollega i New York, och hennes speciallitet var Frankrike, och då tyckte jag det var ganska kul för mig att titta på Frankrike istället för Tyskland. Men det var en liten personlig olyckshändelse kan man säga som gjorde det, men jag tycker det är väldigt kul.

Du är en av experterna i Sveriges Framtidskommission. Vad arbetar ni med?

–Vi håller just nu på att utreda vår framtid! « Vad händer med kommissionen ? ». Men den finns där och används i olika sammanhang. Från början fick vi väldigt tydliga förordningsorder från Fredrik Reinfeldt och de andra partiledarna att inte lägga förslag som kostar pengar. Då fanns det inget för journalisterna att bita i. Så framtidskommissionen har hamnat i en slags medieskugga. Vi har inte skrivit mycket ännu men ni får se snart, efter vårt möte!

Anser du att svenskar är så individualistiska att det kan bli ett problem i framtiden?

–Den svenska individualisten är produktiv just för att det finns social tilit mellan människor, men börjar man bli allt för fokuserad på vad man själv vill ha och inte ingår i ett större sammanhang, så kan det ju bli ett problem. Och det finns de som redan tycker sig kunna konstatera detta. T.ex i debatterna om barnuppfostran idag som säger att vi gått för långt med att bejaka våra barns frihetsbegär och självbestämmande och dylikt. Vi ska vara lite mer tuffa och disciplinära, anser somliga. Jag är inte en stor anhängare av den idén men visst finns det frågetecken.

Varför blev du relegerad från Sigtuna under din tid på gymnasiet?

–Det var på grund av att jag var politiskt aktiv. Jag avslutade mina gymnasiestudier i Sollentuna. Jag har inga problem med detta. Jag är förundrad över hur känslig den här typen av frågor är för somliga, som exempelvis Jan Guillou!

Varför valde du att studera i USA?

–Vid den här tiden var jag enbart intresserad av « sun, sex and rock’n roll och därför var USA och Kalifornien en dröm!

Vem är Lars Trägårdh?   

  

Professor i historia och civilsamhällskunskap vid Ersta Sköndal högskola. Har bott i USA sedan 1970-talet. Inledde sin karriär med att jobba på dagis, öppnade ett café och jobbade i en itfirma. Till slut doktorerade han i historia i 1993 vid UC Berkeley . Han har tidigare varit historieprofessor vid Barnard College och Columbia University. En av hans många specialiteter är modern, tysk-svensk, historia. Han har under senare år återvänt till Sverige och tillsammans med fôrfattaren och journalisten Henrik Bergren skrivit « Är svensken människa ». Ledamot av den svenska regeringens Framtidskommisssion.

Emma Leygnac intervjuar Jenny Andersson, historiker vid Sciences Po

ramtiden, det är ett väldigt brett begrepp. Det handlar om allt som eventuellt kommer att hända och därför är det också ett väldigt oklart ord. Jenny Andersson, forskare på Sciences Po i Paris håller just nu på att forska om just framtiden. Mer specifikt framtidens historia.

Du håller just nu på att forska om ”framtidens historia”, det verkar väldigt brett, vad är det egentligen du gör? –Först måste man förstå vad framtid är. I det gamla jordbrukssamhället fanns inte begreppet framtid utan man såg tiden som en cirkel uppdelad i flera perioder. Det var först under 1700-talet som man började använda sig av termen framtid. Det har att göra med att tiden går framåt, vårt samhälle utvecklas ständigt. I vårt projekt studerar vi efterkrigstiden mer specifikt. Vi försöker förstå hur man både inom vetenskap och politik har skapat en kategori som man kallar framtid och som man försöker kontrollera. Intresset för framtiden var som starkast under 1970-talet. Man ifrågasatte det dåvarande samhället och den ständiga viljan att söka ekonomisk tillväxt. Man började också tänka på dess effekter. Man började uppfatta, och det gör man fortfarande idag, framtiden som något fullt av besvär och som skulle kunna sluta i en katastrof (miljökatastrof, kärnkraftskatastrof...). Detta ledde till behovet att vilja kontrollera den. I vårt projekt undersöker vi olika vetenskapliga inriktningar och politiska direktiv som har funnits sedan 70-talet för att försöka kontrollera framtiden, och det som görs för att försöka undvika katastrofer, och hantera dem långsiktigt. Så dessa ”framtidsvisioner” som finns, fungerar de? –Nej! I dagens samhälle är vi medvetna om behovet av att ha en så kallad hållbar utveckling. Man intresserar sig för vad som skulle kunna hända ifall utvecklingen fortsätter i samma spår, och idag vet man att tillväxttakten vi har inte kan fortsätta. Den är inte hållbar. Naturresurserna kommer inte att räcka. Men trots att vi vet allt detta så har vi inte lyckats ställa om våra samhällen. Idag är fortfarande tillväxt viktigare än hållbarhet. Vi förmår inte att se framtiden, den är något diffust och den skrämmer oss. Dessutom drabbar det inte oss utan de framtida generationerna vilket leder till en tendens att inte vilja ta ansvar. Hur ser du på framtiden? –Det finns väldigt stora problem som vi måste hantera. I dagens samhälle diskuterar vi väldigt mycket om vad tekniken kan göra för framtiden istället för att tänka på vad som borde ändras. Vi borde inte vara rädda för framtiden. Jag tycker även att vi borde ta hänsyn till dagens yngre generationer som kommer leva i ”framtiden” och vad de tycker. Jag har rest runt mycket i mitt jobb och jag har sett hur man har försökt att få dagens barn att vara med i debatten. I Hawaii har de ett så kallat ”framtidsparlament” bestående av barn, sådana intiativ borde vara vanligare. Emma Leygnac, Terminale

Lämnade Bildt för Paris...

Sara Keusen har under sex år varit politiskt sakkunnig åt Carl Bildt. Men är sedan september 2013 bosatt i Paris för att jobba som pressråd på Svenska Ambassaden. Marie Danielsson har intervjuat Sara. Vilken utbildnings– och yrkesbakgrund har du?

arkitekt eller jobba med samhällsfrågor. Vi vet att du har jobbat nära utrikesministern Carl Bildt, det låter spännande. Vad hade du för uppgifter då? Hur var det att arbeta med honom?

–Jag har en Pol mag från Lunds universitet och utöver det en internationell masterexamen från Sciences Po i Paris. Efter min examen jobbade jag en kort period i Bryssel och sedan som EU-samordnare på riksdagen. Efter det började jag som pressekreterare åt socialminister Göran Hägglund innan jag flyttade över till utrikesdepartementet.

–Jag började som pressekreterare 2007 hos honom. Efter några år övergick jag till att bli politiskt sakkunnig i hans politiska stab. Det blev sju år hos honom som varit helt ovärderliga för mig. Att få jobba så många år väldigt nära en stor politiker med det nätverk som Carl Bildt har ger viktiga erfarenheter på så många plan – inte minst hur man ska agera som chef. Bildt är oerhört imponerande på många sätt.

Vilka framtidsdrömmar hade du när du var liten? –Jag tror att mina drömmar var att antingen bli

Hur trivs du här ? Hur tycker du det är att leva och arbeta i Paris? –Detta är ett jobb som passar mig jättebra. Jag har ganska lång erfarenhet av Frankrike sedan tidigare. Vi stormtrivs här – det är svårt att inte göra det i Paris. Jobbet är oerhört stimulerande och roligt, det är högt tempo men det är väldigt varierande och det trivs jag med. Som kommunikationsansvarig är man involverad i alla frågor på ambassaden och det gör jobbet väldigt lärorikt såklart!

en för Sverige och Europa. Självfallet kommer även kriget i Syrien vara i fokus och utvecklingen i Europas södra grannskap. Vilken roll spelar Sverige i den internationella politiken idag i jämförelse med under Olof Palmes tid? Vilken skillnad finns det mellan borgerlig och socialdemokratisk utrikespolitik? –Jag upplever att den svenska rösten har höjts under Bildts tid som utrikesminister. Han har varit oerhört tongivande i Bryssel och har ett globalt nätverk som har varit viktigt för Sverige och för våra möjligheter att påverka olika politiska processer internationellt.

Om utrikespolitik: Vad kännetecknar den svenska utrikespolitiken? –Svår fråga, Sverige står tydligt för mänskliga rättigheter i världen och för stärkandet av demokratin i olika länder. Vi värnar yttrandefrihet och jämlikhet och det svenska biståndet är i världsklass. Dessutom är Sverige pådrivande för ytterligare integration inom EU och vi är en stark FN-vän. Det är några exempel på var Sveriges röst är tydlig.”

Jag tror i grund och botten att vi har en ganska samstämmig utrikespolitik mellan blocken i Sverige. Under mina år hos Bildt var det tydligt att vi förankrade våra ställningstaganden med oppositionen och vi har sällan varit oeniga med Socialdemokraterna i utrikespolitiska frågor av större vikt under de senaste mandatperioderna. Det är en styrka för Sverige att det är så och vi ska värna det politiska samarbetet i den delen. Det har betydelse för Sveriges trovärdighet i omvärlden att vår utrikespolitik inte uppfattas som ryckig och oberäknelig.

Vad tycker du Sverige kan vara mest stolt över vad gäller vår utrikespolitik? –Det är nästan omöjligt att svara på – jag som har jobbat när utrikesminister Carl Bildt kan känna tydligt hur viktig han som person har varit i EU-samarbetet i en rad olika utrikespolitiska frågor. Jag tror att vi behöver starka EU -förespråkare i Europa för att mota all EU skepticism som ofta grundas på rädsla och ogrundade och felaktiga argument om samarbetet. Vi måste hela tiden förklara att EUsamarbetet i grunden är ett fredsprojekt – inte minst nu när vi ser vad som händer i Ukraina är det viktigt att vi påminner oss om detta.

Utrikespolitik via de sociala medierna som till exempel twitter har blivit stort under senare år, tror du att det är en positiv utveckling, eller finns det risker genom att man reagerar för snabbt? –Jag tror definitivt att det är positivt för våra möjligheter att sprida information om vad vi gör, tycker och tänker. Genom att vara mer aktiva i vår externa kommunikation ökar vi också intresset och nyfikenheten för vad vi gör på det utrikespolitiska området. Det är helt enkelt oundvikligt att vi finns med i dessa nya kanaler – annars pågår diskussionerna utan oss! I en byråkratisk och politisk organisation är det lite ovant men vi har lärt oss mycket under det här senaste året då bland annat samtliga ambassader finns på twitter och facebook. Det gäller att vara lika omdömesgill online som vi förväntas vara offline.

Just nu verkar Ukraina vara den viktigaste utrikespolitiska frågan, vilka andra viktiga utrikespolitiska frågor tror du kommer att dominera 2014? –Jag är övertygad om att Europas ekonomiska återhämtning kommer att fortsätta vara en stor fråga under detta år – den spiller över på utrikespolitiken i hög grad. Annars tror jag att andra viktiga frågor kommer att röra Iran och kärnvapenfrågan samt Afrika. Vi har en pågående FN-insats i Mali där Sverige kommer att delta och en planerande som också kommer att utgöra en central fråga på dagordning-

Marie Danielsson, Terminale

Cecilia Malmstöm is back!

åren 2013 hade vi på Svenska Sektionens gymnasium den stora äran att få besöka Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström på EUkommissionen i Bryssel. Cecilia Malmström har själv varit elev vid Lycée International och har behållt kontakten med Svenska Sektionen genom åren. Ett år senare, i maj 2014, var det så dags för Cecilia att åter få besöka sin gamla skola och möta elever från Lycée Internationals alla sektioner. Cecilia uppfattade det som både rörande och nostalgiskt att komma tillbaka. Mötet ägde rum i slottet där Cecilias klassrum låg en gång i tiden. Vill du veta mer om Cecilia Malmström? Läs vårt stora reportage i LISA 2013!

Alla som hade den stora förmånen att få vara med under besöket var rörande överens: Cecilia är fantastisk!

Välkommen tillbaka Cecilia! 12

Ett stort tack till vår sektionschef, rektor, lärare, Lycée Internationals mest välkända profil, samt LISA-magasinets beskydarinna:

Maria Schoeffler,

som går i pension

efter 28 år på skolan! Varmt lycka till i FRAMTIDEN!

Här flankeras Maria Schoeffler av sina barn, som är före detta elever vid Lycée International, vid den stora avtackningscocktailen på skolans slott. Maria har blivit hyllad i många sammanhang. En person med ett elegant yttre och ett elegant inre, som vår rektor Joel Bianco sade i sitt stora tacktal till Maria. _______________________________________________________________________________________________

Annons

”Jag önskar ändå att FN skulle göra mer, även om Sverige faktiskt gör ganska mycket” skrattar Janine di Giovanni.

Isabelle Bjuhr möter krigskorrespondenten Janine di Giovanni –Min

tid i Bosnien var bland det mest smärtsamma i mitt liv. Jag hade aldrig sett dess like. Sen dess har jag rapporterat från många krig, så många att jag tappat räkningen. Men inget var som Sarajevo, säger Janine di Giovanni. Vi befinner oss på svenska klubben i Paris. Efter en tågresa från förorterna har vi anlänt till den luxuösa byggnaden intill Place de la Concorde. Väl inne i den äldsta utlandssvenska klubben i världen råder en stämning av vördnadsfullt lugn. Man kan höra ett band i salen bredvid som övar inför kvällens jazzklub och vi slår oss ner i väntan på att föreläsningen ska börja. Janine di Giovanni börjar med att berätta om Bosnienkriget, det krig som hon anser gjorde henne till den reporter, och den människa, hon är idag. – Det jag var med om där förföljer mig än idag, konstaterar hon. En dag vaknar man, och så har barrikader byggts. Man kan inte ta ut pengar, man har inget rinnande vatten, ingen teckning på telefonen- livet som man kände till det är bortryckt, förklarar Janine di Giovanni. Hon berättar hur en av hennes väninnor var på väg till sitt jobb den 6 april 1992, den dagen bankerna stängdes. Hon var på väg till sitt jobb, som vilken dag som helst, gående på huvudgatan i Sarajevo när en pansarvagn kommer ner för gatan. “Jag var som Alice i underlandet”, sade hennes kompis till henne, “Och det var den dagen jag gick ner i kaninhålet.” Janine di Giovanni understryker att Bosnienkriget var ett otroligt viktigt krig som vi inte får glömma. –Vi misslyckades som ett internationellt samhälle. Belägringen i Sarajevo fortsatte i tre och ett

halvt år. Tre och ett halvt år utan vatten, utan el, utan värme, utan mat, i mitten av Europa, i mitten av 1990-talet. Som ett internationellt samhälle gjorde vi ingenting, i tre år. Många jämför Bosnienkriget med det aktuella som händer i Syrien. Janine di Giovanni menar att politiskt, så är de olika, men att humanitärt sett är de lika, i och med att det är befolkningarna som blivit utsatta. Matköer, sjukhus och skolor förvandlas till måltavlor medan resten av befolkningen svälter ihjäl, och att vara med i oppositionen liknar Janine di Giovanni med helvetet. –Jag har aldrig riktigt lämnat Bosnien” säger hon, och man frågar om hon tror att samma öde kommer att drabba Syrien, “Jag hoppas inte det. Förhoppningsvis kan vi anse att tillräckligt med blod redan spillts, och förhindra samma sak ifrån att hända igen.”

–Alla krig är fruktansvärda, men det mest förargelseväckande med krig är alltid hur barnen påverkas. Janine di Giovanni förklarar hur man inte kan förlåta, och inte glömma, men finna fred med det som hänt. Hon berättar historien om hur krig påverkar människors liv, vanliga människor. –Jag berättar folks historier. Jag vill ge en röst till de som tystas. Men det mest smärtsamma under hela hennes tid som krigsreporter har varit att hon inte varit läkare. Att hon såg allt detta lidande, men inte kunde hjälpa praktiskt sätt. Hon har levt jämsides dessa befolkningar och deras liv har blivit tätt sammanflätade. Hon berättar att hon till och med vid vissa tillfällen känt sig som en humanitär- eller socialarbetare mer än journalist. –Om man kan rädda ett liv så kan man rädda mänskligheten. Man är i första hand en människa, alltså har man en humanitär skyldighet. Alla hennes erfarenheter har nu gjort att om det är någonting som hon verkligen värderar, så är det möjligheten att kunna duscha. Ända sen Sarajevo så har hon inte tagit någonting för givet. Däremot så har hon lidit av fruktansvärd “survivor's guilt”, alltså skuldkänslor av faktum att hon överlevt, men sett så många andra inte göra det. “Det är någonting som måste förfölja en, det finns inget alternativ.” menar hon. Något som Janine di Giovanni också kämpat med, och som hon anser är ett problem i dagens samhälle är ”compassion fatigue”, den gradvisa minskningen av medkänsla vi upplever efter att ha varit med om för mycket hemskt. Till en viss gräns upplever vi detta i dagens samhälle, på grund av att vi bombarderas med av tragedier i våra vardagliga liv: vi är ”utsatta” för så många hemska saker, vi ser tusentals döda i krig på nyheterna, vi läser om de miljoner som svälter världen över; all död, allt lidande alla brott mot mänskliga rättigheter, efter ett tag så kan man helt enkelt inte reagera på samma sätt längre. Dock har vi en skyldighet, säger Janine di Giovanni och menar att vi måste ändå veta att det finns allvarliga orättvisor i världen. Det är det som ligger i hjärtat av hennes yrke, att vara vittne till det som händer. Hon har haft tendenser att gravitera mot offer och civilpersoner, och att ”vara på deras sida”, men i slutändan så måste hon återge berättelsen som den är, så att man sen ska kunna välja själv. På vägen ut stannar jag för att köpa Janine di Giovannis biografi, ”Demoner i Dagsljus”, och för att ställa en fråga till Janine, ”Vad är det som väntar Janine di Giovanni? Vad kan vi förvänta oss av dig i framtiden?” –Oj, om man bara skulle kunna veta det, skrattar hon. Isabelle Bjuhr, Terminale

Hur kommer vår planet att se ut om 100 år?

Stigande havsnivåer, minskad utbredning av havsisen, smältande glaciärer och döende korallrev. Sedan mitten av 1900-talet har människans aktiviteter uppvärmt planeten, och följderna syns redan idag. Vad kan man göra för att stoppa detta?

Det finns många olika typer av hot både från miljöförstöring och global uppvärmning. De framtida effekterna av klimatförändringarna är omfattande och svåra att överblicka. Varje år försvinner omkring 13 miljoner hektar skog, vilket motsvarar ett område nästan lika stort som Sierra Leone och Panama tillsammans. Fast alla vet ju redan vad global uppvärmning handlar om. Vi vet att både vår planet och människans överlevnad är hotade. Här tänker jag inte skriva ytterligare en lista över alla miljöproblem som mängder av artiklar och dokumentärer redan behandlat. Den viktigaste frågan nu är hur vi kan rädda framtiden! FN:s millenniedeklaration består av åtta mål som ska göra världen bättre och mer jämlik innan år 2015. Millenniemålen ska också förbättra livet för världens fattiga människor. Ett av de åtta målen, millenniemål 7, handlar om hur våra samhällen borde utvecklas på ett hållbart sätt utan att miljön förorenas. De delmål som finns för millenniemål 7 täcker en rad olika områden. Ett av målen innebär att världens länder måste begränsa framtida effekter av klimatförändringen ge-

nom att minska sina utsläpp av växthusgaser. Men istället fortsätter de skadliga utsläppen att öka både i utvecklingsländerna och i de rikare länderna. År 2011 var den totala utsläppsnivån 46 procent högre än år 1990. Utvecklingen går åt fel håll! Precis nu när jag skriver den här artikeln är det 658 dagar, 13 timmar, och 47 minuter kvar för att uppnå de 8 millenniemålen. Och när du läser klart den här artikeln har vi kommit ännu närmare. Tiden rinner iväg, vi måste skynda oss, snart är det för sent! Vissa säger att människan borde leva lite mer gammaldags, och tänka på hur det var innan bilar och fabriker började släppa ut giftiga gaser. De rika länderna måste förändra sin livsstil och lära sig leva enklare och mer energisnålt. Inte behöver en amerikan konsumera 14 gånger mer än en indier? Andra påstår att lösningen är att återvinna så mycket man kan, undvika användningen av miljöfarliga ämnen i olika produkter, åka mer kommunalt och använda cykel för kortare sträckor. När vi väljer att gå, cykla eller ta bussen istället för att åka bil, gör vi ett val som minskar påverkan på vår miljö. När vi väljer att inte konsumera livsmedel med palmolja (bröd, kakor, margarin, Nutella etc.) bidrar vi indirekt till att minska skövlingen av tropiska regnskogar. Genom att ta korta duschar och stänga av vatttenkranen när vi borstar tänderna sparar vi på vatten, som är livsviktigt inte bara för oss människor men för allt levande på jorden. Vi måste lära oss att samåka till jobbet, och ta cykeln till sportaktiviteter. Inte behöver vi ta bilen varenda gång vi ska uträtta ett litet ärende? Vår planet och människans framtid angår oss alla. Vi måste bli mer medvetna om att allt vi gör har inverkan på vår miljö. Ju mer vi producerar och konsumerar ju mer påverkas allt levande omkring oss. Människans ökande konsumtion tar stora naturresurser i anspråk, och jorden klarar inte längre av att förnya naturresurserna i samma takt som vi konsumerar. En del säger att det inte spelar någon roll vad man själv gör, eftersom det man släpper ut bara är en droppe jämfört med resten av världen. Fast så får man inte tänka! Tillsammans kan vi förändra vår påverkan på planeten! Vi kan bli mer medvetna om vad vi konsumerar, välja miljömärkta produkter och slänga mindre. Vi kan bli bättre på att återanvända och att sopsortera. Man behöver inte vänta till man är vuxen för att rädda jorden.

Julia Mourier, Première

Hur tänker vi egentligen? Nils Nordin om svensk utrikespolitik

örfattaren Bertrand Russell sade en gång: ”I världspolitiken är det många som utger sig för att vara brandmän och samtidigt sprutar bensin.” Och om vi tittar på vårt eget land Sverige, och dess utrikespolitik, så kan vi konstatera att Russels citat stämmer in väl även på oss. Detta trots att vi ur ett historiskt perspektiv är ett litet fredligt land i periferin som år 2014 kan skryta med att det är 200 år sedan vi var i krig. Vi har alltid hävdat vår neutralitet och agerat som ett fredsälskande land som arbetar för fred, frihet och nedrustning på det internationella planet.

slags dubbelmoral alltså. Och om man verkligen börjar att granska svensk utrikespolitik ingående, så kan vi lätt hitta fler saker att ifrågasätta. Grundläggande så kallade värden som Sverige velat arbeta för är fred, konfliktlösning, mänskliga rättigheter. Sverige har varit en drivande kraft för internationellt nedrustningsarbete. Men samtidigt har vi exporterat krigsmateriel i maängder. För att den svenska neutralitetspolitken skulle vara trovärdig, så krävde det ett omfattande försvar och att man var oberoende av krigsmaterielförsörjning utifrån. Och det i sin tur gjorde att krigsmaterielexport ansågs nödvändig. Räknat per capita, så är Sverige världens största vapenexportör. Samtidigt som vi enligt den svenska regeringen sätter fredsfrågorna främst. Här agerar alltså Sverige som både brandfackla och brandkår samtidigt. Hur tänker vi egentligen?

Utrikespolitik har alltid spelat en stor roll för Sverige. Som ett litet neutralt land fick vi under kalla kriget spelrum att agera mellan de två stora maktblocken. Och vad gjorde vi? Jo, för det första har vi det här med den svenska neutralitetsprincipen. ”Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig” var den utrikespolitiska linje som styrde Sveriges agerande på det internationella planet. Alla svenskar var nog lite stolta över vår neutrala linje som också gav oss en röst på det internationella planet. Men hallå där! Var vi neutrala? Vid kalla krigets slut raserades denna illusion, denna dogm, som alla svenskar blint trodde på. Sverige hade inte alls varit neutralt! Vi hade under hela det kalla kriget haft ett mycket långt gående försvarssamarbete med USA. Endast statsministern och ett antal ledande militärer kände till detta. Här hävdade vi alltså en linje officiellt, men på det reella planet, så framfördes en annan linje. En

Nils Nordin, Terminale

Och hur går det för euron i framtiden?

dag har 18 länder infört eurovalutan. I och med den ekonomiska kris som drabbade världen 2008 och inte minst euroområdet, så kan man undra hur det ska gå för det ekonomiska valutasamarbetet i EU i framtiden. Chloé Leygnac ringde upp Henric Braconier, chefsekonom vid Finansinspektionen. –Det är väldigt svårt att säga något bestämt om eurons framtid nu. Ingen vet riktigt, säger Henric Braconier, men tillägger att man nog kan säga att det ser ljusare ut nu än på länge. Efter att land efter land har fått lida av krisen, så verkar det som ekonomin kommer utvecklas något mer positivt. Detta läge kan i och för sig vända när som helst, och flera av länderna som använder sig av euron kan av bli nästa krissland, berättar Henric Braconier och exemlplifierar med Nederländerna, Frankrike och Italien som ekonomiskt instabila stater som skulle kunna få problem inom den närmsta framtiden. –Ett stort problem med euron som valuta är att den Europeiska Centralbanken är tvungen att reglera peningspolitiken för arton länder samtidigt, vilket gör det omöjligt att hjälpa bara ett eller två länder, förklarar Henric Braconier. Den gemensama valutan är då inte optimal eftersom länderna inte bedriver likadan finanspolitik. Henric Braconier väljer att jämföra med USA, där delstateri kris får stöd av andra stater för att de ingår i en federalstat med gemensamma mål. Så ser de tinte ut i Europa där vi har ett EU som âr uppbyggt via mellanstatligt samarbete. –Man borde därför ändra på det politiska systemet, så att det skapar förutsättningar för samarbete, anser Henric Braconier. Och kommer Sverige då att gå med i Eurosamarbetet ? –Den dag som Sverige hamnar i kris, så kommer vi troligen att hänga med. I dagsläget finns ingen anledning att byta valuta, säger Henric Braconier. LISAs slutsats av samtalet med Henric Braconier är att han förespråkar en mer federal utveckling av EU i framtiden, ett « Europas Förenta stater » för en stabil och trygg ekonomisk utveckling!

Chloé Leygnac, Terminale

Hur man förvandlar en artikel om modehistoria till en krönika om feminism...

De berättade lite om hur samhället ser på kvinnor nu för tiden. De sa till exempel att en sexig kvinna anses farlig, särskilt av män. Vilket faktiskt är sant. Nästan ingen kvinna vågar ha på sig kort kjol till exempel, för att de är rädda för att bli kategoriserade som « hora ». Det är vad man kallar för ”Slut-shaming” i engelskspråkiga länder: man försöker få en kvinna att skämmas för att ha betett sig på ett sätt som av tradition inte ses som acceptabelt, som till exempel att bära ”utmanande” kläder eller ha flera sexualpartner. Men rent rationellt, vad kan det göra att någon har en kort kjol på sig eller ligger med många personer (som vissa män brukar göra, vilket anses acceptabelt för dem)? Varför anses det oacceptabelt att kvinnor går utan överdel? Vi borde kunna klä oss hur vi vill utan att alla dömer oss för något som faktiskt är helt oskyldigt och inte orsakar någon skada. Kvinnor klär sig för sig själva, inte för män och om män inte kan behärska sig bara för att någon har en kort kjol på sig har de extrema feministerna faktiskt rätt i att vi borde införa ett matriarkat. Världen skulle kanske må lite bättre med flera kvinnor i maktpositioner. Den här kvällen var trots allt lärorik, och jag skulle nog rekommendera en titt på Camilla och Karinas sajter eller läsa deras böcker, som kanske handlar om modehistoria.

e som ville nå mig den fjortonde november på kvällen hade det nog svårt. Jag var nämligen på ”tjejkväll”. Min telefon stod på inspelningsfunktionen och jag satt på en stol och skrev för fullt. Inte direkt min definition av en tjejkväll. Hur hade jag, en 15-årig tjej som har mycket att göra på en torsdagkväll (läxor eller chatta med kompisar på Facebook) hamnat på det här mötet, där den genomsnittliga åldern var ungefär 50? Jo, jag som nybliven LISA-journalist, hade precis fått uppdraget att skriva en artikel om det här mötet, som tydligen skulle vara en liten modehistoria-kurs. De som organiserade den här « tjejkvällen » var Camilla Thulin och Karina Ericsson Wärn. Camilla är en känd svensk modedesigner som bland annat har gjort alla Army of Lovers dräkter och gett ut flera böcker om mode. Idag var hon klädd i en väldigt fin leopardmönstrad klänning och örhängen. Hon såg faktiskt väldigt snygg ut. Karina har skrivit flera böcker, som « Modebibeln » eller « Retro: en liten modehandbok.” De har tillsammans bildat sajten « Oss Granntanter Emellan » (notera att det heter tanter inte tjejer. Bara genom att kolla på namnet kan man se att jag absolut inte hade någonting att göra på deras lilla möte). Av det Camilla och Karina sa förstod jag snabbt att det här inte skulle handla om modehistoria, men det var faktiskt rätt intressant ändå till slut.

Eva Despinoy, Première

Hejdå kärnfamiljer!

amiljestrukturen har inte alltid varit likadan. Under historien har den förändrats och beroende på länderna skiljer det sig. Även nu, i Sverige, finns det flera sorters familjestrukturer. Det finns många olika. Det är svårt att beskriva vad den verkligen är. I en stor del av Europa har familjen länge varit en kvinna och en man som är gifta, eller åtminstone ihop, som bor tillsammans och har biologiska eller adopterade barn. Idag kallar man det för kärnfamilj: det är en "normal" familj. Om man inte är en kärnfamilj kan man anses som konstig. Men vad är egentligen en familj? Enligt ordboken är det ett hushåll bestående av ett föräldrapar och deras barn. Idag ifrågasätts begreppet kärnfamilj som norm. Det är mycket glorifierande och fint, som om att ha en kärnfamilj vore mycket bättre än de andra familjerna. Idag finns det många föräldrar som skiljer sig, då blir det hushåll med bara en förälder. De är också en sorts familj även om det inte finns något föräldrapar. Men vad finns det för andra familjer? Det finns hushåll där båda föräldrarna är kvinnor eller män. Man kallar dessa familjer regnbågsfamiljer. Det finns några barn från dessa hushåll som inte behandlas som ”vanliga” barn på grund av deras familjestruktur. Organisationen RFSL försöker förminska dessa skillnader. Det finns ett nytt begrepp för alla typer av familjer: stjärnfamilj. Det betyder att alla människor är som stjärnor som är unika och kan leva enligt sin egen vilja. Hur kommer framtidens familjestrukturer se ut? Den nuvarande ”normala” familjen kanske förvandlas till den ”annorlunda” familjen om några år. Kanske börjar man bo med vänner och deras barn som redan några gör, t ex Doreen Månsson. Hon är programledare och lever inte med sina barns pappor men med sina bästa vänner. Blir det inte mycket roligare att leva med kompisar? Kommer barnen på dagis fortfarande leka ”mamma, pappa, barn” eller kommer det att bli helt olika familjer som ”mamma, mamma, mammas kompis, barn”? Det kan ju också hända att det blir som i Aldous Huxleys Du nya sköna värld där det inte finns någon familj längre och där barn växer upp alla tillsammans beroende på deras socialklass.

Emma Sumberac, Première

Vi som är hundra av Jonas Hassen Khemiri Vilken period i livet är man lyckligast? Den frågan ställer sig Jonas Hassen Khemiri i sin teaterpjäs ”Vi som är hundra”. Jag har varit med Svenska sektionen i Paris för att se en nyskriven svensk pjäs som heter "Vi som är hundra" av Jonas Hassen Khemiri. Den här pjäsen fick lysande recensioner när den hade premiär i Göteborg 2009. Den uppsättning vi såg i Paris spelades i en fransk översättning och regisserades av Edouard Signolet. Under pjäsen följer man en och samma kvinna under olika tidsperioder av hennes liv. Man får se henne som ung, medelålders och äldre. Det som är bra med denna pjäs är att tre olika skådespelarna – livsperioderna - är på scenen samtidigt. Syftet med pjäsen är nog att visa oss i publiken att oavsett vilket ålder man är i, så kan man ha stunder av glädje.Men också stunder av misär. Jag tycker att pjäsen var väldigt bra spelad. Skådespelarna levandegjorde väldigt bra de tre olika tidsperioderna. Hon som representerade barndomen var väldigt pigg, och engagerad. Den som spelade medelåldern var lugnare och tryggare. Och kvinnan som var äldst framställdes som en orädd, högljudd dam. Pjäsen är lagom komplicerad och kan tilltala alla åldrar.

Just nu spelas den inte längre, varken i Frankrike eller i Sverige. Men mitt råd är att se pjäsen om den skulle sättas upp igen. Ni kommer inte att förlora er tid utan lära er en massa saker och få en stunds trevlig underhållning. Christine Danielsson, Seconde

Papperstidningens död Sedan lång tid tillbaka frågar många sig: ”När kommer papperstidningen försvinna?”. Flera av de stora medieföretagen har redan utvecklat andra, mer moderna informationskanaler. De stora tidningarna arbetar med appar till mobiler och tidningarnas webbsidor har mer och mer fått tidningsformat. Många jobb inom tidningsbranschen är hotade. Enligt den australiensiske författaren Ross Dawson en kommer papperstidningen dö ut år 2025. Dä re mot är journalistyrket inte hotat på samma sätt, eftersom det inte enbart är beroende av papperstidningen. Det som är hotat är pappersboken och papperstidningen. I USA har många papperstidningsföretag gått i konkurs eller blivit uppköpta av större företag. Många trodde att papperstidningarna skulle ha försvunnit redan år 2000, men den har visat sig vara livskraftig. Hur kommer tidningarna se ut i framtiden, kommer man spara det nutida formatet eller kommer det utvecklas? Kanske kommer man ha ett hologram i telefonen eller kanske så blir tidningar bara en glasplatta? Papperstidningen kommer nog inte överlevna men medier kommer nog aldrig att försvinna. Det är en sak man inte kan avstå från med medier får man kunskap om vad som händer i världen och utan det blir det svårt att gissa om krig kommer bryta ut eller om en ny sjukdom sprids. Lucas Rochard, Seconde

Schibstedts vd Raoul Grünthal skapade LISA! Raoul Grunthal är en fd elev vid Svenska Sektionen,Lycée International. Under sin tid som elev på skolan grundade han vårt LISA-magasin. Hur upplevde du din tid på lycéet? -Det var en fantastisk tid. Lycée International är på många sätt en unik skola och det känns som ett att privilegium jag har fått gå nästa hela min skolgång där. Vilken betydelse har din skolgång på lycéet haft för din framtida karriär? -Den var helt avgörande, inte bara för min karriär utan för mitt liv. När man själv är mitt uppe i det ser man ofta skolan som ett sätt att komma vidare i sin karriär, men det är framför allt ett sätt att komma vidare i livet. Vid sidan om familjen är väl ofta skolan det som mest av allt formar en som person. Vårt tema i år är framtiden. Vilka råd skulle du ge oss gymnasieelever för att få en lika bra karriär som din? -Mitt bästa tips är att följa din passion. Sök dig till det du tycker är kul och meningsfullt. Att lyckas i arbetslivet tror jag i stor utsträckning handlar om att hitta uppgifter som ligger nära din personlighet och som du känner dig bekväm med. Försök så tidigt som möjligt att bestämma dig för vad du tycker är viktigt och vad du tycker är kul. Du kommer sannolikt aldrig att bli bra på att göra saker som du inte känner starkt för. Vad drömde du om när du gick på lycéet som gymnasieelev? -Kortsiktigt var mitt mål att komma in på Handelshögskolan i Stockholm. Långsiktigt drömde jag om att skapa saker och tidningar, företag eller annat jag tyckte var viktigt. Vilken utbildning valde du efter lycéet? -Jag började på Handelshögskolan i Stockholm. Senare pluggade jag också historia på Stockholms Universitet. Ganska snart började jag jobba i mediebranschen. Kan du berätta om ett minne du har från lycéet? -Jag har många olika minnen. Rädslan att åka dit för diverse bus och att inte komma upp till nästa klass var alltid närvarande, jag var inte alltid en mönsterelev. Idrotten och tävlingarna är också något jag minns med glädje, det var ju på detta område jag alltid presterade bra även när resultaten i övrigt var svagare. Jag minns också många lärare, de var ofta entusiaster och stora personligheter. Ibland var man lite rädd för dem. Hugo Nordin, Première

Vi som gått på svenska sektionen… MATHILDE DEDYE Tänk att Svenska sektionen vid Lycée International har en Guldbaggevinnare bland eleverna! Hon heter Mathilde Dedye, född 1977 i Frankrike. Hon tillbringade hela sin skolgång på Lycée International. Efter studenten 1995, flyttade hon direkt till Sverige där hon studerade läste Art and Media på Handels. 14 år senare producerar hon ”Återträffen” med Anna Odell, som både skrivit och regisserat filmen. Filmen vann Guldbaggen i år. Mathilde Dedye och Anna Odell fick ta emot årets Guldbagge för bästa film och för bästa manus. Julia Mourier

IRINA BJÖRKLUND Irina Björklund, före detta elev på Lycée International, är en finsk skådespelerska som har jobbat med de största som George Clooney i The American. Hon har också börjat sjunga och hennes andra album La vie est une fête kommer ut i Frankrike i april 2014. Irina Hon har studerat vid Svenska Sektionen, Lycée International och tyckte själv att det var svårt men mycket lärorikt. Hon fick läsa många böcker och det hjälpte henne senare när hon översatte några finska sånger till franska. Irina studerade sedan på Konstuniversitetets Teaterhögskola innan hon blev anställd vid Svenska Teatern i Helsingborg. Emma Sumberac

Så gick det sedan! FREDRIKA STAHL Fredrika Stahl är inte bara en talangfull sångerska, musiker och låtskrivare, hon är också en före detta Lycée Internationalelev. Svenska sektionen, givetvis. Hon slog igenom 2006 med sitt första album, då hon bara var 22 år. Hennes rigorösa jobb har gjort att hon släppt ett album vart annat år. Det är med vilja, talang och hårt arbete som Fredrika har kommit upp på stora scener i Paris men också i Polen, Finland, Tyskland, Belgien m f. Hennes senaste album ”Off to dance” är som vanligt en grym blandning av jazz och pop. Så tveka inte, köp det.

Freja Avrin

CECILIA MALMSTÖM Malmström är Sveriges EU-komissionnär, och hon var Sveriges EUminister under fyra år. Hon utsågs 2011 till hedersdoktor vid Samhällsvetenskapliga fakulteten. Hon har varit medlem i Folkpartiet i 30 år, och 2007 valdes hon till partiets viceordförande. Hon är uppvuxen både i Sverige och i Frankrike, där hon gick på Lycée International. Tack vare sin skolgång pratar hon flytande engelska, franska och spanska. Eva Despinoy

MARTIN ÅDAHL Martin Ådahl är inte bara chefsekonom i Centerpartiet men också en före detta elev på Lycée International. Han är journalist, debattör och moderator. Han har till och med jobbat på Sveriges Rksbank. Han är dessutom en av grundarna till Lisatidningen och har senare fortsatt med tidningar genom att starta Finanstidningen och Fokus. med fyra andra grundare. Freja Avrin

En ny syn på livet! Camilla Brag, före detta elev på Lycée International, tog studenten sommaren 2013. Nu siktar hon på en examen i statsvetenskap i Uppsala. Men först begav hon sig till Sri Lanka med ”Projects Abroad”, som är en organisation som skickar iväg frivilliga och engagerade ungdomar jorden runt för att hjälpa barn som har det svårt och lever med tuffa livsvillkor. Camilla hade långa och lärorika dagar i Sri Lankas hetta. – Under veckodagarna jobbade jag varje morgon på antingen en förskola då jag tog hand om barnen, lekte med dem, undervisade dem. Varje eftermiddag jobbade jag tillsammans med andra barn i samma ålder som inte heller hade tillgång till språklektioner och tillsammans med andra volontärer lärde vi dem engelska. Helgerna var lediga och då ägnande vi oss åt att resa runt i Sri Lanka tillsammans med alla andra volontärer. Sri Lanka är ett krigsdrabbat land. Under 30 år pågick ett inbördeskrig. Det har resulterat i 70 000 döda och många har tvingats fly från sina hem. Därför ser människor livet på ett annorlunda sätt än vi européer och har en annan attityd, säger Camilla. – Folk i Sri Lankas samhälle klagar inte och visar sällan känslor det kan bero på deras religion som lär en att acceptera sorg och smärta på ett visst sätt. Camilla berättar om en bussresa. – En dag på väg hem efter att ha rest under helgen fick vi stå upp bussen i över 5 timmar för att den var så fylld av människor. När vi européer stod och klagade på att det inte fanns sittplatser sa en lokal man till oss: ’’ Det är som det är och inget kan göras åt det’’ med ett leende. Det är en mentalitet som har hjälpt dem hantera smärtan under tsunamin 2004 och även inbördeskriget som ägde rum 1983 till 2009. Resan har varit otroligt lärorik för Camilla och hon har fått en ny livskänsla.

– Jag kommer inte längre ta min trygghet, säkerhet, utbildning, frihet och familj för givet. Bara att kunna leva i ett sekulariserat land gör mig idag överlycklig. Dessutom ser Camilla på vår skola som en nyckel till öppenhet och att kunna acceptera andra kulturer och traditioner. En sådan tolerans och öppenhet är fundamentalt för ett välfungerande internationalt samarbete. – Min upplevelse på Lycée International var fantastisk. Det är med ett annat perspektiv när man väl har gått ut från skolan man inser vilken tur man har haft att växa upp i en skola med en sådan internationell miljö. Det lär en om tolerans, om öppenhet gentemot andra kulturer och traditioner, att bli självkritisk och så mycket mer. Det är en tuff skola med mycket plugg och man har mycket ansvar. Men det gör en växa och bli självständig och det är jag mycket tacksam över. Khaled Khouja, Première

Läsförmågan hos barn - Framtidens utmaning Hallå där! När läste du en bok sist? Tänk efter, jag väntar… Jaha, du ser. Det var länge sen! Problemet är att du inte är den enda. Faktum är att allt färre människor läser böcker, framför allt barn, och deras läsförmåga försämras drastiskt. I artikeln ”Datorer ger sämre läsare i Sverige”(SvD den 30/03 2013) sägs det att ”... från 1991 till 2006 har läsförmågan i genomsnitt minskat i princip en hel årskurs. Eller mer exakt, lika mycket som skiljer tredjeklassare från fjärdeklassare.” Varför är det så, och hur ska detta lösas i framtiden?

Det är den perioden då barnen bör läsa flera böcker varje månad. Tyvärr är det allt färre barn som kommer i den idag.

Men hur ska detta lösas? Eller, ska man lösa detta? Är det verkligen ett problem? Ja, enligt många lärare och forskare. Läsa hjälper barnen att utveckla deras hjärnor, det tränar dem att komma ihåg saker och ting, och förbättrar deras talförmåga. Men räcker det inte att de läser på datorn? Nej, eftersom man snabbt blir trött av att läsa framför en skärm, och barn ofta slutar att läsa efter 30 minuter, kanske 45 minuter. Att skriva på datorn är en annan sak. Barnet tänker först , och skriver sen. Det tränar både tänkandet och den skriftliga förmågan. Ska man införa lagar som tvingar barnen att läsa böcker? Det låter lite väl hårt. Men det vore bra om skolor kunde till exempel organisera lästurneringar. Alltså de som läser mest böcker under en månad får pris. Själv upplevde jag detta, och det funkade väldigt bra: jag var sämst i klassen fastän jag hade läst 27 böcker… Det skulle göra att barn som vill vinna ”uppmuntras” läsa böcker, och på det sättet kommer läsförmågan förbättras. Om du är en förälder som läser detta: Vad väntar du på? Gå nu och läs böcker för dina barn! Omedelbart! Hur som helst är detta ett viktigt ämne, och någonting måste göras i framtiden. Ni vill väl inte att era barn tappar sin läsförmåga? Se till att de läser böcker då, eller tidningsartiklar om videospel om det är det enda de orkar med. Vi ses på bibblan!

Barn läser mindre och mindre enligt många studier. Men varför? Kanske för att videospel och telefoner gör att barn har annat att göra på sin fritid än att läsa. Och det påverkar deras läsförmåga. ”sms och kortare nättexter ger ingen läsning som går på djupet” enligt Monica Rosén, professor i pedagogik på Göteborgs Universitet. Att läsa på bloggar eller att chatta på internet definieras inte som lästräning. Korta texter är enklare att förstå än Hemsöborna av August Strindberg, och tyvärr är Sverige ”ett av de länder där datoranvändningen på fritiden har ökat mest, samtidigt som både nöjesläsningen och biblioteksutlåningen har gått tillbaka.” enligt Svenska Dagbladet. En annan orsak till att barnens läsförmåga försämras är deras föräldrar. Det låter konstigt, men det är sant. Barnen har allt färre vuxna som läser omkring dem. Och allt färre föräldrar läser för barnen på kvällen. Enligt Sveriges Radios webbsajt är det bara en tredjedel av föräldrarna som läser för sina barn på kvällen. Det ” verkar vara en minskning jämfört med tidigare undersökningar”. Att föräldrarna läser sagor för barnen på kvällarna är en viktig del i barnens utveckling, det hjälper barnen att komma i ndet som barnpsykologer kallar för bokslukaråldern.

Hugo Nordin, Première

Kommer kvinnorna att dominera i framtiden? Om man jämför med tidigare kan man se att andelen arbetande kvinnor har höjts väldigt mycket: så sent som 1950 jobbade ungefär bara en fjärdedel av kvinnorna. Samhället har utvecklats framåt väldigt mycket de senaste åren vad gäller kvinnors rättigheter, bland annat på jobbmarknaden: i 2009 jobbade ungefär 76 % av kvinnorna och 81 % av männen i Sverige, vilket är ungefär nästan samma för båda könen. På många andra områden har kvinnor också kommit ikapp männen i de västerländska kulturerna (Europa, Nordamerika...) som till exempel skolan, där pojkarna hade ett klart försprång genom att de var fler som gjorde högre studier och med bättre nivå. Men det har blivit mer vanligt bland kvinnor att utbilda sig till prestigeyrken som jurist eller läkare. Bland de som är över än 50 år i dessa yrken finns det fler män, men bland de som är yngre än 40 år dominerar kvinnor helt klart i antal. Om 20 år kommer de att vara många fler som jobbar i dessa yrken än män. Arne Järnelöv säger att kvinnor i Europa äger idag 50 % av hela kontinentens förmögenhet, och att inom 15 år tror man att kvinnor i Storbritannien kommer att äga 60 % av de brittiska rikedomarna. I medierna börjar kvinnor också bli mer och mer representerade: länge var science fiction och fantasy helt pojk-kodade genrer, men nu börjar flickor läsa mer än pojkar, och flera filmer som Hunger Games eller Beautiful Creatures presenterar kvinnliga starka karaktärer, hjältar som flickor kan identifiera sig med. Man kan också tänka på att Tyskland, ett av de mäktigaste länder och med väldigt låg arbetslöshet är styrt av en kvinna, Angela Merkel. Kanske har vissa rätt med att samhället skulle må bättre av att bli ett matriarkat i stället för ett patriarkat som det alltid har varit, och fortfarande är nu. Den positiva utvecklingen för kvinnor som händer nu sker inte i samma rytm i alla samhällen: i de flesta icke-västerländska länder som Afghanistan eller Irak är de fortfarande väldigt diskriminerade, de får till exempel inte köra bil, gå ut utan slöja eller manligt sällskap… Kvinnor kommer nog kanske att dominera över männen i en del länder (särskilt i Europa), men det finns fortfarande mycket att göra i många kulturer för att ändra bilden och rollen som kvinnor har där, så att hela världen blir jämlik för båda könen.

Eva Despinoy, Première

Författare som skriver om framtiden George Orwell -

En mycket berömd författare som

har skrivit böcker som bland andra 1984, en dyster vision från 1949 om ett framtida samhälle, där ‘Big Brother’ ser allt du gör. Du har inget privatliv, och det är alltid någon som bevakar dig.

Ray Bradbury -

Med sin bok Fahrenheit

451, beskrev Bradbury framtiden från år 1953. En väldigt interessant men också dyster bild av hur ett samhälle kan bli. I boken beskriver Bradbury ett samhälle som inte får veta sin historia, och där böcker är förbjudna. Där finns brandmän som bränner texter som folk gömmer i sina hem. Man får inte göra mycket, bara gå till jobbet, äta och sova. Det är alltså inte heller tillåtet med fritid. Man får inte gå på promenad om man inte har en exakt destination som man är på väg till.

Suzanne Collins -

Suzanne Collins är

mest känd för sina böcker Hungerspelen. I böckerna är livet en kamp på liv och död, och man måste slåss för att överhuvud taget få något att äta. Ungdomar måste kämpa i par för att få det som är bäst för sitt distrikt. Det kan bara bli en vinnare i spelen, så man lär sig att inte lita på någon.

Jules Verne -

En fransk författare som levde på

1800-talet. Verne kallas grundaren av Science Fiction, eftersom han skrev om tekniska uppfinningar som verkade helt otroliga på den tiden, men som senare blev alldaglig teknologi.

Äkta Människor - En svensk drama-thriller från 2012 om en framtid där alla har robotar – hubotar - som betjänter. Handlar om de känslomässiga relationerna mellan de olika karaktärerna och om hubotarna som vill bli fria från de ”äkta människorna”. Säsong två har precis haft premiär och serien har sålts till flera länder.

Elisabeth Andius, Seconde

Thomas More – Utopia

den här notisen ska ni få veta mer om Thomas More, en engelsman som fick ett händelserikt liv. Thomas More föddes den 7 februari 1478 i London och blev en känd engelsk författare och politiker. Under hans politiska karriär var han lordkansler, en mycket viktig roll som innebar ett stort ansvar. Men han är mest känd för att ha skrivit boken Utopia, en fiktiv skildring av ett främmande folks samhällsskick, på latin. Utopia handlar om en fiktiv värld som More har hittat på. I den världen är det lite grann som paradiset, det finns bland annat religionsfrihet, sex timmars arbetsdag och utbildning för man och kvinnor. More dog den 6 juli 1535, halshuggen för att han vägrade att svära en ed för kung Henrik VIII. Han blev först fängslad i Towern ett knappt år. Eden som Thomas More vägrade svära innebar att påvens överhöghet sattes ifråga. Spännande liv, tycker ni inte ?

Stephen Lindgren, Seconde

Mars – vår nästa koloni?

änniskor har redan varit på Månen, nu blir nog Mars nästa plats utanför Jorden som astronauterna besöker. Mars är förmodligen nästa planet som man kommer att kolonisera därför att den röda planeten har många likheter med Jorden; som till exempel dygnet och årstiderna. Dessutom finns det mycket is som man lätt skulle kunna smälta och dricka. Det gör Mars till den andra planeten som är mest lik Jorden i solsystemet efter Venus. Men eftersom temperaturen på Venus är mer än 500°C dygnet runt är det omöjligt att bo där. Projektet Mars One är redan igång och kommer att skicka frivilliga personer till Mars om 11 år för att kolonisera den röda planeten. De måste nog stanna där för evigt. Efteråt kommer nya personer dit vartannat år. Sedan letandet efter frivilliga började i april 2013 har fler än 78 000 personer varit anmält sig. Bara 40 personer kan åka dit. Fyra av de frivilliga kommer att lämna Jorden i april 2024 och landa på Mars 210 dagar senare. De 36 som är kvar reser vartannat år. Projektet drivs av två holländare, Bas Lansdorp och Arno Wielders. Projektet finansieras av privata donationer. Syftet är inte att tjäna pengar, utan att ta mänskligheten till Mars. Allt enligt www mars-one.com. Gustav Lindberg, Seconde

Kontrafaktisk historia - ”om inte om hade varit”

änk om Tyskland hade segrat i andra världskriget, hur skulle då Europa sett ut idag? Det är just som kontrafaktisk historia handlar om. Det är en litterär genre och en intressant metod inom historieforskningen som går ut på att granska hur det kunde ha blivit om de verkliga händelserna hade utvecklats på olika alternativa sätt. Det är helt enkelt en undersökning gjord vid en given tidpunkt som de flesta historiker inte brukar gilla av någon anledning, fast grenen växer fram inom historievetenskapen. Läs gärna Philip K. Dicks ”Mannen i det höga slottet”, en bok som handlar om segern jag precis talade om. Var i världen hade du varit just nu? Vem hade du varit? Hade du ens funnits? Andreas Fevrier, Seconde

Tre elever från YUMP besökte svenska sektionen för att berätta om sin unika utbildning. Här flankeras de av vd Tomas Fellbom och Anna Geist som jobbar med programmet.

Entreprenörsskolan YUMP Klassrummet är packat. Det är kvavt, alla fönster är öppna och gardinerna fördragna. Elever och vuxna tränger sig in och försöker hitta de få lediga stolarna. Fem representanter från YUMP dyker upp för att prata om entreprenörsprogrammet: vd Tomas Fellbom, Anna Geist och tre YUMP-elever. står för Young Urban Movement Project, akronymet är lite luddigt, men vad associationen går ut på är att stötta unga vuxnasom vill starta ett eget företag. Är det engelskt? Absolut inte, utbildningens ursprung är svensk... Initiativtagaren heter Rafael Bermejo och han kom på idén när han träffade ungdomar med stark drivkraft att lyckas, men som saknade kunskap och kontaktnät på Fryshuset i Stockholm. Han ville visa att det inte krävdes att man var akademiker för att lyckas inom entreprenörskap. Och så föddes YUMP 2009. YUMP kom sedan till Frankrike genom dess vd Thomas Fellbom.

YUMP

–Vi är ute och letar efter kandidater till vårt utbildningsprogram, till skillnad från andra företag som sitter och väntar på sina kontor. YUMP är ute på plats och smälter in i målgruppen. Detta kallas för street marketing eller gerilla marketing, berättar Thomas Fellbom. Under föredraget deltog tre unga yumpare som nu går utbildningen. –YUMP gav oss tillgång till ett nätverk som är svårt att finna när man är nybörjare, berättar de. YUMP har hjälpt till med många nödvändiga grundkunskaper. Anna Geist berättar att de söker deltagare till utbildningen som har svårt att finna sig tillrätta i det vanliga utbildningssystemet. Och för att bli antagen krävs dels en ide om vad man vill göra och framförallt engagemang. Det är konsulter som jobbar med företagande som väljer ut de mest lovande talangerna. De tar ingen hänsyn alls till vilken skola man har gått, hur många språk man talar och andra mer traditionella meriter. De testas istället på vad som kallas för soft skills: När de väl är antagna till programmet börjar de en unik utbildning. Två dagar i veckan är Yumparna ute hos företag och lär sig det de behöver inom olika områden direkt av professionella experter. Yumparna får även en del individuell coaching med affärscoacher och rådgivare som valts beroende på de individuella behoven. Vid fyra tillfällen presenterar de sina projekt framför en jury bestående av investerare, ”business angels” och andra experter. Utbildningen tar 6 månader totalt och är alltså på heltid. -Observera att vi inte har några traditionnella lektioner och inte heller några lärare utan att Yumparna lär sig genom att praktiskt jobba fram en affärsplan, göra konkurrensanalyser och marknadsundersökningar och så vidare för sitt eget företag. De som delar med sig av sin kunskap och sina erfarenheter är våra partners, diverse experter och affärscoacher, säger Anna Geist. Hur finansieras då utbildningen? –Den sponsras av företag och statliga instanser. Vissa ideer finansieras också i form av crowdfunding: små privata sponsringar på internet, berättar Thomas Fellbom.

Douglas Edström, Terminale

Stockholmsutställningen 1930 ”Det nya decenniets sol på min hjässa. En helt ny stad av stål, glas och betong var rest på ställen där det förut varit ett tomrum” berättar Rudolf Persson i Den Svenska Litteraturen. Detta skulle bli hans mest häftiga upplevelse av hans liv.

Stockholmsutställningen var en nationell utställning om helt nya innovationer med nya typer av hus som var gjorda av betong och med helt nya inredningar, som tapeter eller linoleum. Den byggdes upp på Djurgården år 1930. Utställningen hade en framtidsvision av hur den nya tidens bostäder skulle se ut och vilka bekvämligheter som skulle finnas i huset, t.ex: rinnande vatten eller innetoa. Den arrangerades av den Svenska Slöjdföreningen, i Stockholm från den 16 maj till den 29 september 1930. Den uppvisade framtida och väldigt moderna arkitektur, design och konsthantverk. Under dessa månader kom ett enormt antal av besökande, faktiskt upp till fyra millioner personer! Medan Sverige på den tiden bodde det ungefär sex millioner invånare. Utställningen genomförde den Svenska funktionalismen, som anpassade sig till den existerande stadsbebyggelsen och till människans behov. Utställningsbyggnaderna var väldigt enkla, med mycket ljus, luft och utrymme. De visade ideala byggnader som inte var för dyra att bygga upp och var både snygga, enkla och hygieniska. Uppbyggd av flera kända arkitekter som bl.a Le Corbusier och Gunnar Asplund. Utställningen förde fram varmkorvskiosken för första gången i Sverige. Restaurangen hette ”Paradiset”. Eftersom evenemanget blev en sådan stor succé, började man redan ett år senare att bygga vissa hus från utställningen runt omkring Stockholm, t.ex: i Norra Ängby i Bromma. Niklas Brag, Seconde

Framtidens idrottare ”Nytt världsrekord”, skriker speakern. Hela stadion jublar efter det nya rekordet de just varit vittne till. När man ser ett nytt världsrekord blir man lycklig. Men enligt forskare kommer det snart bli omöjligt att slå ytterligare rekord. Kan det vara sant? Vad kan man göra för att idrottarna ska fortsätta att slå rekord? Vad får man egentligen göra? En idé är att man ska dopa idrottarna så att de blir bättre. Ett annat alternativ som man försöker utveckla i Kina är att göra genmodifikation på små barn så att de kan springa snabbare, hoppa högre, etc… Om detta skulle hända i framtiden, kommer idrottsvärlden försvinna för att bli en värld där forskare och läkare är viktigare än själva idrottarens träning. OS skulle bli en tävling för att se vilket land som använder bäst droger. I franska tidningen ”L’equipe” säger de att om 20 år kommer det inte vara olympiska spel längre , utan snarare de «bioolympiska spelen ». Det betyder att idrottare kommer ha delar av kroppar som är som maskiner. De kommer använda proteser och maskiner för att framföra en bättre ”show” för sin publik. Sport räknades som en konstform, men nu blir det mer och mer som ett spektakel. Ett typiskt exempel på det är i USA när man ser på en basketbollmatch, en baseballmatch, eller även en amerikansk fotbollsmatch. Publiken kommer se på

evenemangen som om det vore en match på TV. Men om man låter folk bli drogade och ändra sina gener, tittar man verkligen på människor eller bara en sorts monster som samhället har skapat? Tyvärr tror jag att sportens värld snart kommer att vara en riktig industri där man kan designa och köpa idrottare. Det börjar redan likna det i stora fotbollslag där idrottaren bara räknas som en marknadsprodukt med en valuta. Idrottens framtid är väldigt oklar. Det är möjligt att idrottsvärlden kommer att förbli som det är nu, men är det troligt? En idrottare i framtiden kommer att bli en slags blandning mellan människa och robot där till och med hjärnan är modifierad för att vara bättre. Hela kroppen kommer att bli som en stor maskin. Därför folk vill se ett spektakel, de är inte intresserade av sporten, de vill bara se någonting som de kan prata om med sina vänner. Men det jag verkligen undrar över är hur samhället kommer att se ut när folk kommer ha accepterat de nya idrottarna. Det jag blir rädd för är att alla kommer vilja bli som idrottsmännen och människor kommer bli mer och mer som robotar och mindre och mindre som en person.— I slutändan ett omänskligare samhälle. Nils Corbière, Première

Framtidsfilm eller film om framtiden?

ag dunsar ner i soffan med en skål chips och en flaska Cola, drar filten över mig, tar fjärrkontrollen och släcker taklampan. Netflix har ett grymt utval av filmer, det är bara trycka på knappen och luta sig bakåt. Starwars signaturmusik dånar samtidigt som den oändliga rymden framträder, en klassiker som alla

Det är klart att det vore häftigt att ha sin egen flygande bil eller kunna flyga men vissa saker undviker jag nog ändå, till exempel alla utomjordningar som vill ta makten över jorden som i Apornas planet eller zombiepidemin i World War Z. M e n det är ju inte som om filmer om framtiden är något nytt. Även om vi nu har datorer för att få trovärdigare monster och effekter har framtiden alltid varit en filmgenre. Frankenstein (1910) är nog en av de äldsta filmerna som visar en dröm om framtiden, att kunna skapa ett ”liv”. Det är väl det dagens robotar egentligen är eller? Den är bara 16 minuter lång och ansågs vara en skräckfilm . Det är nästan lite overkligt att tänka sig att för drygt hundra år sedan var det skrämmande att se på något som en sexåring kan titta på idag. En annan gammal film som faktiskt blivit ganska trovärdig med tiden är Metropolis (1927) med alla höghus som påminner om dagens New York City och alla motorvägar som 1927 verkade omöjliga (en ny version kom ut 2010 men den är inte lika nytänkande). Jag hade aldrig förstått hur påverkade vi egentligen är av alla de här filmerna före december 2012. Filmen 2012 hade världspremiär i slutet av 2009, men då var det bara en ny katastroffilm som man låg och tittade på i vardagsrummet med en skål chips. Men när datumet i filmen närmade sig det riktiga datumet blev det en annan sak. Filmen inspirades av fakta som inte var speciellt vetenskapliga, som att mayakalendern, som tar slut 2012, skulle innebära den

känner till. Just det, alla. Men varför är det så många som lockas av utomjordingar och andra planeter egentligen? Science fiction är faktiskt lite läskigt också. Men jag kan inte sluta titta på det. Man vill ju veta om allt detta verkligen är möjligt – nästan så att jag hoppas. Framtiden lockar som mest när man får en bild framför sig så att man får lite kontroll på sin fantasi. Det är nog därför det finns så många framtidsfilmer. Många andra filmer handlar också om framtiden. En del tillhör genren”Science fi c ti on” s om i nn e hå lle r my c ket specialeffekte, eftersom de ofta handlar om sådant som ännu inte är möjligt för människan men som kan blivit verklighet.

”sista dagen”. Och att vissa spågummor som sett samma sak i en sked eller vad de nu ser framtiden i. Det gick så långt att vissa tog livet av sig och andra försökte komma på sätt att fly denna dag. NASA utsåg 2012 till världens mest orimliga film genom tiderna. Men NASA fick samtidigt skapa en webbsida för att svara på alla frågor om jordens undergång. Det kanske gick lite för långt just den gången.

En film om framtiden är fortfarande en film som någon hittat på. Film är som en bok eller som en sång, det är inte för att det finns bilder som det bli verkligare. Men vad man än säger, tror eller vill tro om framtiden, så är faktiskt det viktigaste att inte glömma att du kan påverka den. Så gå och rösta så snabbt och ofta du kan för att få den framtid du vill ha! Annars kanske vi hamnar i en obehaglig politisk situation som i V for Vendetta och det tror jag inte någon skulle uppskattas.

Freja Avrin, Première

Kan man verkligen gå på Svenska Sektionen och samtidigt vara elitgolfare? Jag har fått äran att intervjua en framtida golfstjärna, Christine Danielsson. Hon är bara 15 år men tränar redan nio timmar golf per vecka och är samtidigt elev på Svenska Sektionen vid Lycée International.

hristine Danielsson började golf när hon var väldigt liten. När hon var tre började hon i trädgården och när hon blev sex började hon spela i golfklubben i Saint-Germain-enLaye. Idag har hon -1.1 i handicap och det är väldigt bra för hennes ålder. Hon är trea i hela Frankrike och etta i Sverige. Christine måste vara väldigt organiserad eftersom hon hinner spela golf nio timmar per vecka eller mer och måste också göra alla läxor i svenska och franska. Hon har även tid med att träffa kompisar och att ha fritid, säger hon. Christine har redan elitnivå, fast när jag frågade om hon ville bli proffs svarade hon: ”Nej, men jag vill åka till USA ifall jag får ett stipendium och se efter om jag vill bli proffs men jag vill ha ett jobb bredvid”. Nyligen har hon varit i Thailand med svenska landslaget under två veckor, hon missade en vecka skola så hon fick hinna ikapp lektionerna som hon missat. Risken med att spela så mycket är att man kan skada sig, detta hände Christine. För ett år sedan blev hon allvarligt skadad i ryggen, hon fick göra mycket fysisk träning. Även om det går bättre nu är hennes rygg fortfarande ömtålig och hon måste vara försiktig. Snart har Christine en stor turnering med svenska landslaget, EM. Vi önskar henne lycka till!

Emil Serreau , Seconde

Porträttet: Hans Rosling

Hans Rosling besitter en faktabaserad världsbild. Med hjälp av pedagogisk statistik blev han en av världens mest berömda svenskar. Och det är ett ett i huvudsak positivt budskap han har att förmedla om framtiden : Människor lever längre, läser bättre och låter vaccinera sina barn i högre utsträckning än vad vi tror... Vilken uppfinning under 1900-talet tror ni är den som har förändrat vardagen mest av alla för människan ? Kan det vara bilen, datorn eller kanske mobiltelefonen ? Nej, professorn i internationell hälsa, Hans Rosling , förklarar att den allra mest betydande uppfinningen är tvättmaskinen. Den har bidragit till en oerhörd tidsvinst som i sin tur gör att alla kvinnor, för det är ju de som traditionellt haft ansvar för tvätten, kan ägna sig åt andra saker. Som till exempel att studera. Detta förklarar Hans Rosling på ett förbluffande roligt och intressant sätt i en av alla de videofilmer som hans stiftelse Gapminder producerar. Gapminder är en verksamhet som är en slags global folkbildningskampanj med hightechinslag, där den numera världsberömda professorn framträder och förklarar världens utveckling landvis med en mängd olika måttenheter. « Data rock star » kallas han på föreläsningssajten Ted.

Oberoende av utbildningsnivå, så har vi en mängd fördomar om tillståndet i världen. En mängd felaktiga uppfattningar florerar. Och det är dem Hans Rosling vill arbeta bort genom att presentera statistiska data på ett attraktivt sätt. Men insikten att världsbilden inte stämde kom inte till genom statistik, utan genom arbete och forskning tillsammans med kolleger i länder i det vi fortfarande ibland kallar tredje världen. Hans Rosling har omfattande erfarenhet av arbete i Afrika. Exempel på uppfattningar som vi har om världen som inte alls stämmer är exempelvis de följande : Världens unga vuxna kvinnor har till exempel i genomsnitt gått i skolan i sju år. Vi tror att det är fyra år. Och vi har fel i fler frågor. Åtta av tio barn i världen vaccineras mot mässling. Svenskarna tror att det är ett av tio. Medellivslängden i världen är 71 år, men vi tror att den är runt 60. Bland Afrikas ungefär en miljard människor finns nästan 800 miljoner mobilabonnemang. Vi gissar att det är mindre än 100 miljoner. En grundbult i Roslings berättelse om världen – den verkliga världen, inte den vi filtrerat genom våra fördomar – är den falska bilden av en tudelning i en liten grupp rika länder och en stor grupp fattiga. Antalet döda i krig har minskat och andelen extremt fattiga har gått brant ned de senaste 20 åren. Men i båda fallen gissar svenskarna att utvecklingen gått åt andra hållet. Världen är helt enkelt bättre än vi tror. Världens länder är egentligen ganska jämnt utspridda på välståndsskalan. Mediernas val av negativa vinklar påverkar också världsbilden. Undersökningen visar inget samband mellan hög utbildning och god omvärldskunskap. Häpnadsväckande fakta och njutbar grafik betyder naturligtvis väldigt mycket, men inte allt. Förmodligen ligger en del av förklaringen till Hans Roslings popularitet i hans till synes totala oräddhet när han talar inför folk, en förmåga att helt och fullt verka vara sig själv i sin yviga entusiasm på scengolvet. Kombinera detta med ett välutvecklat sinne för dramatiska poänger och man har en unik föreläsningsform som snuddar vid stand up. Och dessutom kan han sluka svärd. Axel Nilsson, Terminale

Detta är Hans Rosling: 

Föddes i Uppsala den 27 Juli 1948, studerade medicin vid Uppsala universitet och blev legitimerad läkare 1975.



Har arbetat i U-länder, varit rådgivare åt Sida och WHO och var en av initiativtagarna till skapandet av organisation Läkare utan gränser i Sverige.



Är idag professor och föreläsare vid Karolinska institutet och Uppsala universitet.



Fick priset som Årets Svensk i Världen i 2012: « för sitt enträgna och innovativa folkbildande arbete med att sprida kunskap om världens och mänsklighetens utveckling ».

Google Glass - En smygtitt in i framtiden

ur kommer framtidens teknologi se ut? Det har alltid varit en väldigt svår fråga att besvara. Just nu undrar många till exempel var Internets framtid ligger. Det som började som något man bara hade tillgång till om man använde en dator, men som nu är en självklarhet i telefoner och andra bärbara apparater. Men vad kommer vi använda om några år?

Google ger oss en smygtitt med Google Glass, en revolutionär produkt inom den teknologiska världen. Google Glass är ett par glasögon med både en genomskinlig skärm som sitter på ett av glasen och en kamera. Den styrs med rösten och gör det mesta en telefon gör nuförtiden: ringa folk, surfa, filma… allt detta utan att använda händerna. Hittills är den inte tillgänglig för allmänheten, men så småningom kommer man helt säkert kunna köpa en själv. Kommer high tec -glasögon bli den ”nya” grejen om några år? Eller kommer det bara bli en dagslända, bortglömd lika fort som den föddes? I och med att vi alltid hittar nya saker att använda internet med, är Google Glass förmodligen inte den sista av sitt slag. Vem vet vad som dyker upp härnäst? Skärmar som liknar kontaktlinser? Datorer som kopplas upp direkt till din hjärna? En sak kan du dock vara säker på. Det dröjer inte länge tills The Matrix blir verklighet.

Adrian Bjuhr, Seconde

Rallyföraren Tina Thörner besökte Svenska Sektionen!

ina Thörner är en mycket känd kartläsare. Tina har bland annat tre vm-guld i rally på sin meritlista. Idag har hon slutat tävla och arbetar med cocaching och föreläsningar. Hon arbetar bland annat med skolfrågor och ville lära sig mer om Lycéé International. Emma Sumberac fick tillfälle att intervjua henne! Motorsport brukar anses som en killsport. Hur är det att vara kvinna i denna bransch? -Det beror på vad du gör till själv, men det har varit en stor utmaning. Jag har inte gjort det mer komplicerat än vad som var növändigt. Du kom tvåa i Dakarrally 2006 där det inte är mycket jämställt. Hur tittade alla på dig? -Det var respekt och acceptans. Längtar du inte efter rallytävlingar? Ibland längtar jag, men man kan inte ställa upp bara för att delta. Man ställer upp för att vinna och det krävs en hel del. Du ville först bli pilot. Varför blev du inte det? -Jag var i USA och utbildade mig till pilot och jag kom tillbaks till Sverige 1985. men då var det inte tillåtet med kvinnliga piloter i Sverige och då blev dey omöjligt. Jag kommer aldrig att förlåta Sverige för att jag inte fick bli pilot.  Varför var du med i Let's Dance 2011? -Jag tror att Let's Dance var viktigt för mig. Jag ansåg att jag hade levt 25 år i en motorsportbubbla och jag behövde göra något annat. Det bidrog till att jag fick fram en kvinnlighet som jag inte visste att jag hade. Tror du att det kommer att bli fler kvinnor i motorsport? -Nu är det många fler tjejer som har motorsport som hobby och det är klart att det sprider sig. Det ser vi ju redan idag. Det är fler tjejer på det internationella planet men även i Sverige. Det är mindre farligt än att rida häst för de enda skador jag har haft var på en häst då jag skadade mig och bröt både näsa och arm. Emma Sumberac, Première

Jag och min Älskade mobil...

ad är det första du gör när du vaknar och det sista du gör när du ska lägga dig? Tar du upp mobilen och tar en runda i sociala medier? Då är du inte ensam om det. Jag funderar över hur det kan vara möjligt att vi blivit så beroende av denna lilla pinal och hur kommer framtidens mobil att se ut och vilken roll kommer den att få i morgondagens samhälle? Idag är det inget snack om att vi använder våra mobiler för mycket. Jag skulle tyvärr ljuga om jag sa att jag inte gjorde det. Mobiltelefonen har blivit en av vår mest värdefulla ägodelar. Denna apparat är som en förlängning av oss själva. Vi använder den för att ta in världen och få kontakt. Mobilens huvudändamål är fortfarande att ringa men, med tiden och med teknologins framgång kan man nu göra mycket mer som att fotografera, surfa på internet, kolla på filmer och spela spel och läsa böcker. Man kan leva hela sitt liv med sin mobil som guide och vägledare. Hur kommer då framtidens mobil att se ut? Jag tror att den allmänna mobilen om flera år kommer innehålla nya hjälpmedel och avancerad teknik som kan anses väldigt dyrt i dagsläget. Jag syftar då på bildprojektion, olika betalmedel och identifikationshandling som till exempel fingeravtryck. Men det kan också finas risker med framtidens utveckling av mobilens möjligheter. Det kan öka risker for industrispionage mer miljöförstörande komponenter och mindre privatliv om vi träder in i ett så kallat övervakningssamhälle. Idag finns det nämligen en funktion på din smartphone som gör att man exakt vet var du befinner dig: gps-funktionen. Idag är det många som ständigt har koll på vad som händer i sociala medier, nyhetsflöde och andra olika spännande applikationer. Man kan säga att mobiltelefonen har börjat ta över våra liv, de har blivit mer utvecklande och avancerade än någonsin och man kan i princip sköta allt från den. Jag tror att människan har behov av trygghet, gemenskap och uppskattning, men andra saker kan vi bli beroende av som till exempel pengar och status. Vem kunde tro att vi idag skulle vara i extremt behov av mobilanvändning, jag kan tänka mig en sjätte behovs trappa i Maslows behovshierarki: mobilberoendet! Khaled Khouja, Première

LISA är ett magasin som skapas av eleverna vid Svenska Sektionens gymnasium. Tanken är att man med journalistiken som pedagogisk metod skapar intresse för olika ämnen, möjliggör möten med intressanta personer, samt bidrar till ökad förståelse och kunskap om mediernas funktion och roll i samhället. Av tradition är det andra årskursen på gymnasiet som utgör själva redaktionen och övriga gymnasieelever bidrar med artiklar. LISA skapades ursprungligen under slutet av 1980-talet av en elevgrupp vid Svenska Sektionen där bland andra Raoul Grünthal och Martin Ådahl ingick. Raoul grundade senare Finanstidningen och är idag vd för Schibstedts Sverige och Martin har varit med och grundat magasinet Fokus. Efter många år i träda återuppstod LISA 2011 och utkommer sedan dess med ett temanummer varje år. Ansvariga för LISA vid Svenska Sektionen är sektionschef Maria Schoeffler, svensklärare Peo Casselryd och gymnasielärare i historia, samhällskunskap och geografi Marita Haggren. Ett varmt tack till alla våra läsare i Frankrike och Sverige för allt beröm och alla uppmuntrande kommentarer och till våra annonsörer som möjliggör vår tidning!

Annons