Samlade dikter 1955–2015 GÖSTA ÅG RE N
Jordlös bonde (roman) · 1956 Emigrantresan (reseskildring) · 1960 Din makt är alltför stor (essäer) · 1963 Vem gråter? (hörspel) · 1963 Dan Anderssons väg (litteraturhistorisk essä) · 1970 Kärlek som i allting bor. Dan Anderssons liv och diktning 1916-1920 (doktorsavhandling) · 1971 Han kommer, han kommer (en berättelse för radion) · 1973 Hurrarna. En stridsskrift om finlandssvenskarnas nutid (redigering och essä) · 1974 Hammarbandet. En bok om Österbottens allmogebåtar · 1975 Vår historia. En krönika om det finlandssvenska folkets öden, en analys av vårt lands historia · 1977 Dan Andersson: Samlade skrifter 1-10 (redigering, inledning, kommentarer) · 1978 Paus. Valda dikter 1955-1980 (dikturval) · 1979 Liv. Inga Ågrens samlade dikter (redigering, förord) · 1981 En man gick genom stormen. Leo Ågrens liv och diktning · 1983 Ett nej (essä) · 1986 Människans ansikte. En bok om Per Olov Hjortell (redigering, essä) · 1988 Jär. Del 1 i lyriktrilogin med samma namn · 1988 Städren. Del 2 i Jär-trilogin · 1990 En dal i våldet. Poesin 1955-1985 (dikturval) · 1990 Hid. Del 3 i Jär-trilogin · 1992 Kväll över seklet (lyrik) · 1994 Timmermannen (lyrik) · 1996 Dranga (lyrik) · 1998 Bortom Nostradamus (lyrik) · 2000 Detta liv (essäer) · 2001 En arkadisk sång (lyrik) · 2003 Nykarleby-målet (essä) · 2003 Här i orkanens blinda öga (lyrik) · 2006 von Bödelns nattvard (essäer) · 2007 Bottniska nätter (lyrik) · 2009 I det stora hela (lyrik) · 2011 Centralsång (lyrik) · 2013 Dikter utan land (lyrik) · 2015
2
Gösta
ÅGREN SAMLADE DIKTER 1955–2015
Schildts & Söderströms 3
Samlade dikter 1955–2015
© Gösta Ågren 2016
Schildts & Söderströms isbn 97 8 - 95 1- 52 -4 0 0 7-1 Omslag och layout Anders Carpelan Foto av författaren ©Paschinsky Studio Tryckt hos Nordprint, Finland 2016
4
Samlade dikter 19 55 – 2 0 15
·7
EN DAL I VÅLDET JÄR
· 93
STÄDREN HID
· 123
· 157
KVÄLL ÖVER SEKLET TIMMERMANNEN DRANGA
· 181
· 211
· 249
BORTOM NOSTRADAMUS EN ARKADISK SÅNG
· 279
· 319
HÄR I ORKANENS BLINDA ÖGA BOTTNISKA NÄTTER
· 389
I DET STORA HELA
· 427
CENTRALSÅNG
· 353
· 463
DIKTER UTAN LAND
· 493
Frågornas diktare. Efterord av Michel Ekman · 533
5
Samlade dikter 1955–2015
6
EN DAL I VÅLDET Poesin 1955–1985 i urval
Såningen Jag minns inte riktigt denna dikt. Allting var inte allting. Åkerns långsamma älv drev förbi min vandrande far. En längtande vinge av säd kom ur varje tecken handen gjorde. Kornen kastades in i framtiden för att tvinga den att komma. Så skedde såningen, så vandrade min far.
Födelse Du kom ur sommaren i den djupa modern. Du är hysterisk av liv. Skrikens radarsignaler söker efter ekon. Begynnelsens varma, nattliga lövskog 7
Samlade dikter 1955–2015
förvandlades till den vita sand, som nu tränger in i dina ögon, men att längta är det enda, som hjälper mot längtan.
Livet Nu har sunnanvinden kommit, likgiltig som silke, hänsynslös som kärlek. Alla, som sover i dunklet, skall födas utan förskoning. Och ändå: framtiden är starkare än livet. Krisen blir alltid andning igen. Varje förtvivlan övergår i gryning, varje duva flyger hemåt genom mörkret.
Ro Jag minns hur jag lärde mig läsa. R och O tätnade till RO. Det var som att bländas och byta till ett djupare seende. 8
E N DA L I VÅ L D E T
Barndomssommar Genom de långsamma skuggorna nalkas korna, varma kvällsmödrar, som snarare dröjer än går. Deras ögon är stora blommor, deras kropp är full av gräs. Nästan växter är de, trevar sig hem på sakta gående rötter. Det var sommar. Sommar.
Och då Och äntligen kom han till verkligheten. Han blev rädd för sitt mod, ty här fanns ingen möjlighet till försvar. Han var ju sin egen kropp. Och kunskapen visade sig vara hans egen okunnighet, bara tydligare och större. Den omfattade atomer och galaxer, men inte verkligheten. Allt han slutligen fann var godhet, en slags vistelse, och då höll han sig kvar i den mörka, lidande massan. 9
Samlade dikter 1955–2015
Fjorton Det är högsommar. Vi leker död och kärlek, men dagarna går allt snabbare; det stora hjärtat skjuter fart. Snart är vi inte längre jättar, som leker med dockor. Vi är dockorna. Vi söker, men i mörkret i kroppens källare finner vi bara mörkret, och i böckerna bara kunskap. Hösten 1950 slutade vistelsen, började vandringen genom dessa låga år.
Striden Den mötande stormen av vapen, valet mellan att välja eller ej, landstigningen med skeppen förgyllda av eld – nej, det krävde inte mod, bara skräck. De dagar, när ingenting
10
E N DA L I VÅ L D E T
hände, stod striden. Då hördes inte ropen, men tät som astma var tystnaden. Mod är att långsamt åldras.
Europa De möttes, och plötslig som en genväg var kärleken. De skildes. Nu döljer en slöja av tårar det kala köket, nu är hon ensam, i regnet från den tickande klockan, och flygplanet dånar bort genom natten, och städerna driver som disiga blommor mot söder. Ack. Ett avsked upphör aldrig. Kärleken är odödlig. Farväl, men för evigt. Det vidöppna blodet på tavlorna; döden, ridande över torgen i metall; skogarna av ruiner – kulturen är bara ett ansikte, som döljer Europas själ, denna gamla, tårfyllda sång.
11
Samlade dikter 1955–2015
Nattsommar Att spara på överflöd är att förslösa det. Som den flammande sommaren finns vi, och förgår. När det gråa dammet morgon fyller rummet återstår av nattens mörker endast ljuset från den brinnande lampan.
Stress Posten faller som avklippta vingar till golvet. Du skriver upp i almanackan klockslag och dagar. Ditt liv blir långsamt viktigare än du själv.
I svartalfens år Du är fattig; du saknar ju ingenting. Överallt finns en starkare, ohörbar plats, där hungern mättar dig och kroppen gömmer dig. 12
E N DA L I VÅ L D E T
Tyst är den. Ormen rör sig i stället för att viska, hjärtat väntar, i stället för att slå. Allt, man saknar, finner man där. Saknar man döden, behöver man inte dö.
Besvärjelse En gång var min syn så god, att jag inte såg mörkret. En gång gick jag, ständig som ett urverk, alltid mot målet. När jag äntligen stannade fortsatte stegen utan mig och försvann i fjärran. I tystnaden och mörkret stod jag, fri.
Målet Varje omväg är en annan väg. Den har ett annat mål. Där du går finns redan det du söker. Systemen bryter samman, 13
Samlade dikter 1955–2015
livet djupnar. Målet är den väg, som du har följt.
Hembygdskärlek Det ljusnar. Trädstammarna försvinner i molntäcket av löv. Jag såg en fjäril och låtsades, att den var verklig. En hand, som jag märkte först då, släppte mig. Dess djupa boning stängdes. Endast den, som vistas i ett hus, kan välja vandringen. Vi, som är utan hem, har ingenting att lämna. Brant som ett rop är vårt liv här, där en gång en fjäril var verklig.
14