Houtsk채r
St o r
Korpo
Nagu
m
en
Åbo
Helsingfors Porkkalaudd Högsåra
Hangö
Barösund Matgruvan
VIK A K S FIN
EN
Mickelsörarna
Tack till sjöbjörnen Lennart för fin seglats och för att du tålmodigt svarade på Nagu-nalles tusen frågor, tack till syster Maria som blåser friska vindar i dialogen och skummar bort onödiga ord, ett särskilt nalle-tack till Mårten, make och moitié, för uppmuntran och för att du låter alla djurvänner vimla i vårt hem! Tack också till Kulturfonden och FSF för stöd. Illustratören har fått stöd för sitt arbete från Finska Kulturfonden.
Nagu-nalle pรฅ djupa vatten
av Henrika Andersson
Schildts & Sรถderstrรถms
Till Oskar och andra äventyrare
Boken har utgivits med stöd av FILI/Delegationen för den svenska litteraturens främjande. www.sets.fi ©Text: Henrika Andersson, 2016 © Bild: Christel Rönns, 2016 ISBN 978-951-52-3809-2 Tryck: Nord Print Ab, Helsingfors 2016
Innehåll 1. Tankar i ett skåp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 2. Morris . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 3. Önskeramsa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 4. Inget är som förr . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 5. Det som hände medan jag varit borta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 6. Grälet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 7. Jakten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 8. En stjärna i natten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 9. Fritt fall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 10. På vilken planet ligger Nagu? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 11. Oväder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 12. Det bästaste bästa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 13. Försvunnen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 14. Havshypnos . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 15. Kasta loss . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 16. Fripassagerare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 17. Snarknatten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 18. Elli spelar roller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63 19. Morgondopp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 20. Havsspråk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72 21. Lala, Olle och Frille . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 22. Baggar och termiter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 23. Lilla Dis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 24. Kejsarens ö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 25. Monsterdopp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 26. Pinjas passion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 27. Natt före Nagu . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 7
28. Stormen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103 29. Borta bra men Nagu v채rst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110 30. Uppt채ckt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114
1. Tankar i ett skåp Livet är inte som förr. Det kan förstås betyda att det är bättre än tidigare. Men för mig är det definitivt tvärtom. Kanske det ännu händer där ute. Kanske det ännu finns liv och lek, russin och roligheter, äventyr som en björn som jag bara kan drömma om. För det är faktiskt allt jag kan göra. Drömma. Minnas. Tänka och fundera. Meditera, som Barbro säger innan hon somnar på sin yogamatta. Men jag kan inte ens lägga mig ner. Nej, livet är inte som det en gång var när man sitter i ett kallt skafferi med nosen tryckt mot dörren. En dörr som inte öppnats på så länge att jag börjar bli osäker på om träet och min nos vuxit samman. Jag har hört – för höra kan jag trots allt här inne – att de har roligt där ute i köket. Stora familjen äter frukost, middag och dricker kvällste. Där emellan är de utomhus, flänger och far. Förra veckan åkte de på 9
utfärd och under veckoslutet fick jag veta att påskharen gömt chokladägg i Nagu. Jag fick inga ägg, jag var inte där. Jag satt, precis som nu, inklämd i skåpets mörker i staden Helsingfors. Mellan en flaska julglögg och en burk lingonsylt från år 2014. Det var förresten ett bra år, 2014. Den sommaren var vi tillsammans i Nagu, Edi, Benjamin och jag. Till och med Mattias var där och sparkade fotboll på den stora gräsplanen inne i byn. Vi fiskade abborrar och Edi fick en jättebraxen som simmade iväg med spöet. Barbro lärde Benjamin plocka svamp. Jag sov i Edis säng, på den bästa platsen bredvid kudden. Och varje morgon bar han mig från vinden ner till frukostbordet som stod dukat på Kottbacken. Innan jag reste därifrån, tillbaka till djurfamiljen i stan, tände vi kockobrasan på Måsklippan. Hela sommaren släpade vi grenar och samlade pinnar. Augustinatten var mörk och magisk. Jag minns silhuetten av en segelbåt ute på havet som försvann bortom Stora bron. Jag minns hur elden sprakade och sköt gnistor upp i sammetshimlen. Så minnas och lyssna, det kan jag fortfarande. Och mycket har mina vita nalle-öron fått höra under denna långa vårvinter. Men jag tror jag tar det från början. Den som innehåller en hemsk överraskning och förklaringen till hur jag hamnade inuti skåpet.
10
2. Morris Det var strax efter jul, dagen då Sam och Barbro bar in en papplåda i köket. De höll i varsin ända av lådan och rörde sig så försiktigt att jag blev nyfiken. Jag satt på köksbordet och trodde att de kanske bar på en kaka, en överraskning. Men det luktade inte sött eller gott, snarare surt och stickigt. Jag spetsade öronen. Från lådans inre hördes pipiga ljud. ”Kom kom!” väsviskade Barbro ut mot hallen. ”Han är här!” ropade Sam. Först steg störstabror Mattias in i köket. Han hade precis kommit hem från träningen och var klädd i sin stiliga, glansiga fotbollsdräkt. Benjamin släntrade in efter sin storebror, och lämnade för en gång skull datorspelet på hälft. Han höll minstabror Edi i sin famn. Edi fyller snart fyra, men är så liten att han kan stå nästan raklång under köksbordet. Jag tycker om små mänskor, och Edi är den som leker mest med mig. Inuti papplådan låg en korg. Korgen lyftes ur lådan och ställdes på bordet så att alla kom åt att se. Alla utom jag. Fem huvuden lutade sig tätt kring överraskningen och jag såg inte ett dyft. ”Åååh!” ”Så GULLIG!” ”Tittatitta … nu vänder den sig! Kolla på hans vita luddiga mage!” Jag trodde Benjamin pratade om mig för ingen har en vitluddigare mage än jag. Det konstiga var bara att de alla stod vända åt fel håll. ”Och check the nose. Hur kan Putte vara så där … puttig?” sa Mattias och sträckte handen ner i korgen. ”Vem är Putte?” sa Edi. 11
Han stod nu uppe på bordet och försökte klämma in huvudet mellan sina bröder. Sam makade plats åt Edi och sa: ”De sa att han heter så, men vi kan förstås hitta på ett eget namn … Jag tycker faktiskt han mera liknar en liten mårra än en Putte!” ”Morris”, sa Barbro och skrattade. Därmed hade den pipande saken i korgen blivit döpt. Äntligen lyfte Sam upp Morris i luften så jag kunde se vad detta var. En hårig boll och fyra vilt spretande tassar. Ur varje tass stack det ut sylvassa krökta klor. Edi, som klokt nog försökte dra sig undan, fick genast ett klös över armen. Han skrek så kökslampan slocknade. Tre klara blodstrimmor sipprade fram längs hans arm. Och klomonstret fräste. Sam släppte taget om varelsen som jag till min fasa insåg att var en livslevande katt. På mindre en än sekund hade den huggit klorna i mig. Jag föll och låg kvar som en pinne på bordet tills Mattias räddade mig. Mattias springer jämt efter fotbollar och är numera längst i familjen. Han är också ganska tankspridd. För att skydda mig från kattmonstret öppnade han dörren till kallskåpet och lyfte in mig. Ställde ner mig intill glöggflaskan och stängde från utsidan. Här blev jag sittande medan familjen Sandberg firade både nyår, sportlov och påsk. Jag misstänkte att det var kväll, för den milda doften av silverte och honung sipprade in. Jag hörde Sam utbrista att björken utanför fönstret fått mössöron. Det betydde att våren var på väg! Jag insåg att det nu var dags. Jag måste komma på ett sätt att ta mig ut ur skåpet.
12
3. Önskeramsa Jag har två familjer. Stora familjen Sandberg och min djurfamilj. (Morris hör inte till den!) Djurfamiljen bor numera i Edis och Benjamins rum: leoparden Lala, ormen Olle och marsvinet Frille, Flodde flodhäst som är pensionerad, samt isbjörnen Isis med sina småttor. Eftersom jag heter Nagu-nalle är jag den enda i djurfamiljen som flyttar till Nagu med Stora familjen om somrarna. Lala fick följa med en gång, men det var för många år sen, innan Edi fanns.
Minstingen Edi, störstabror Mattias, pappa Sam, mamma Barbro och storebrorsan Benjamin Men, som sagt. Inne i skåpet insåg jag att inget längre var som förr. Edi hade inte saknat mig en enda gång sedan jul. Var det katten som förhäxat Stora familjen? Jag hörde dem turvis gulla och prata med klodjuret, säga sånt som ”om du sover med mig i natt så får du min salami”. Ju mer mat Morris fick, mest av Sam som gav den räkor och skinka i smyg, desto djupare blev dess mjauande. Jag föreställde mig 13
hur katten växte för var dag, och blev allt större och farligare. Det här lärde mig Mattias en gång, då både han och jag var knattingar: Om man önskar sig något riktigt mycket och hela tiden, så kommer ens önskan att gå i uppfyllelse till slut. Mattias önskningar handlade alltid om fotboll och bollarna tycktes verkligen gilla honom. Hans lådor svämmade över av guldpokaler och fotbollsmedaljer. Med nosen i skåpdörren satte jag igång. Första timmen önskade jag att Sam skulle få ett plötsligt sug efter spenatplättar. Till plättar behöver man sylt, och lingonburken stod ju i skåpet. Snart kurrade min mage så högt av plätthunger att jag bytte ut min önskan mot en annan. Jag tänkte i stället på glöggen. Själv äter jag helst bara russin och mandlar men Barbro älskar den rykande saften. Jag önskade mig att hon skulle få gäster och att gästerna frågade henne om julen. Och medan de pratade blev Barbro nostalgisk, för det blir hon när hon tänker på granar och glitter, pepparkakor och … glögg! Med tårfyllda ögon skulle hon minnas flaskan i skåpet. ”God jul! god jul! god jul!” galade jag in i dörren. Sen sjöng jag alla julsånger jag kunde: Hej tomtegubbar och Rudolf med röda mulen och den med tipptappande tassar. Jag blev äntligen lite varmare, men det verkade inte som om någon lyssnade där på andra sidan. Man ska inte ge upp förrän domaren blåser i pipan, säger Mattias. Han är både envis och klok. Så i stället för att sluta önska, lutade jag örat mot syltburken och hittade på en ramsa. Den lät så här: Jag vill ut! Jag vill ut! Öppna skåpet, nu till slut! Öppna dörren, öppna klinkan, jag vill inte bo i finkan. 14
Det var pappa Sam som äntligen hörde mig. På morsdagsmorgonen klagade Barbro över att samtliga fönster nu var så smutsiga att hon inte längre behövde dra för gardinerna. Sam hällde upp kaffe i köket och lovade ta hand om saken med en gång. Jag ramsade på i skåpet: Jag vill ut! Jag vill ut! Öppna skåpet, nu till slut! Öppna dörren, öppna klinkan, jag vill inte bo i finkan. Efter en stund hörde jag Sam ropa: “Kom igen killar, nu kör vi!” Med ett klick åkte skåpdörren upp och jag ramlade i famnen på Sam. Han gav mig till Mattias som precis klivit in genom dörren. Mattias lade mig på diskbänken. Och när Sam grävt fram hinken med fönsterputsare och trasor, som hela tiden legat bakom min rygg, var det Benjamins tur att traska in. Han lyfte mig i nackskinnet, slängde mig högt upp i luften och sa: ”Titta vem som också vill tvätta våra fönster!” ”Nagu-nalle!” tjöt Edi och tryckte mig i sin croissantdoftande famn. Edi bar mig omedelbart till Barbros och Sams jättelika säng, vilket var mycket klokt tänkt. Jag hade verkligen ingen lust att tvätta fönster. Ljuset stack i ögonen, tassarna kändes stela och nosen som en iskub. Edi strök mig över päl15
sen. Efter en evighet av ensamhet var Edis varma händer det bästa av allt jag kunnat önska mig. Så jag hade längtat! Inte bara efter min djurfamilj. Jag hade saknat Edis och mina äventyr och mysstunderna under täcket. Som den gången Edi berättade om flickan som tjuvat hans röda bil eller då han tappade sin tand i sandlådan. Edi tyckte om att viska hemligheter i mitt öra innan han somnade med kinden mot min mage. Jag funderade över om han flyttat till stora barnens sida under min skåptid. Om också Edis innersta önskan gått i uppfyllelse. Äntligen skulle livet bli som vanligt igen. Det var vad jag trodde. Men jag hann inte mer än knapra i mig några brödsmulor innan håriga Morris dunsade ner vid min sida. Katten hade blivit gigantisk! Vi såg på varandra och insikten slog mig på en bråkdels sekund – jag skulle inte ha en chans emot besten. ”Kanske bäst att du lägger undan Nagu-nalle” sa Barbro. ”Nej … inte skåpet!” gnydde jag ynkligt när Edi tog mig i tassen. Edi förstod mig genast. Han tryckte mig mot bröstet, bar mig in i sitt rum och stängde dörren. Så fick jag äntligen träffa Lala och mina djurvänner igen.
16