Kattligan blädderex by Schildts & Söderströms

Schildts & Söderströms www.sets.fi Redaktörer: Ida-Lina Nyholm Omslag, illustrationer: Margareta Sandin Illustrationer: Margareta Sandin Omslag, grafisk formgivning, ombrytning: Pia Pettersson © 2018 Schildts & Söderströms, Malin Klingenberg Kopieringsförbud Det här verket är en lärobok. Verket är skyddat av upphovsrättslagen (404/61). Det är förbjudet att fotokopiera, skanna eller på annat sätt digitalt kopiera det här verket eller delar av det utan tillstånd. Mer information ger Kopiosto rf www.kopiosto.fi. ISBN 978-951-52-4462-8

3 DEL 1 Kapitel 1 Bästisplanen Kapitel 2 Vadå lukta fotboll? Kapitel 3 En tatuerad sexa Kapitel 4 På rasten Superhjälten Maximus

5–8 9–12 13–16 17–20 21

DEL 2 Kapitel 5 Rasses skjul Kapitel 6 Kevin är skit Kapitel 7 Hundsafari Kapitel 8 Pizza Margherita Kapitel 9 Köttfärs Kapitel 10 Tatueringarna Superhjälten Maximus

24–27 28–31 32–35 36–39 40–43 44–47 47

DEL 3 Kapitel 11 Vandalen Kapitel 12 Avtrycket i leran Kapitel 13 Maxims tecken Kapitel 14 Rastsmygaren Kapitel 15 Kottskottet Kapitel 16 Kevins klurighet

50–53 54–57 58–61 62–64 65–67 68–71

DEL 4 Kapitel 17 Konstiga Paula Kapitel 18 Klassfotografiet Kapitel 19 Nattplanen Kapitel 20 Punkarhjälpen

74–77 78–81 82–85 86–88

DEL 5 Kapitel 21 Vandalskandalen Kapitel 22 Kevin är skicklig på fotboll Kapitel 23 Ruttna sopor Kapitel 24 Hjärnskakning på Stumpvägen

90–93 94–97 98–101 102–105

DEL 6 Kapitel 25 Paulas dagbok Kapitel 26 En panda på skolgården Kapitel 27 Bästisprat Kapitel 28 Kattligan Superhjälten Maximus

111–114 115–118 119–122 123

DEL 7 Kapitel 29 Stina Kapitel 30 Öppet hus Kapitel 31 Fyrfota vandaler Kapitel 32 Modiga Kevin

126–129 130–134 135–138 139–143

107–110

Karta 140

DEL 1

K APITEL 1

Bästisplanen Paula stoppar in den sista pennan i burken och sopar ner suddgummismulorna i papperskorgen. Så där. Nu är det fint på hennes skrivbord. Allt är klart inför skolstarten i morgon. – Vad gör du Paula? Paulas pappa Niklaz står i dörren. Han har en smörgås i handen och hans hår är spretigt. Paula tycker att han kunde kamma sig, men pappa brukar säga att spretigt hår hör till hans stil. – Jag städar, säger Paula. Men sedan ändrar hon sig hastigt. – Eller jag menar att jag skriver. – Oj, ursäkta, jag ska inte störa, säger Niklaz och smyger ut ur rummet med händerna lyfta för att visa att han verkligen inte vill avbryta. Han tittar inte ens på hennes bord. Om han gjorde det skulle han se att alla papper och pennor ligger på sin plats, och att Paula inte alls håller på med något skrivprojekt.

Paulas pappa Niklaz är poet. När Paula säger att hon skriver lämnar han henne nästan alltid ifred, för han tycker att läsning och skrivande är det viktigaste som finns. Poesi är konstigt. Paula fattar aldrig vad Niklaz dikter handlar om. De rimmar inte ens. Hon tycker bättre om saker som följer ett system. Som matematik, till exempel. Eller recept. Eller regler. Därför gillar hon skolan. Det finns rätt och det finns fel. Den som bryter mot reglerna blir tillsagd. Den som är duktig och gör rätt får beröm och höga vitsord. Paula är duktig och gör rätt för det mesta. Paula fortsätter att ordna i sitt rum. Nu är det bokhyllans tur. En av böckerna sticker ut ur den prydliga raden. Den handlar om två bästisar som heter Anna och Anja. Hon puttar in den så den står rakt. Paula har ingen bästis, men hon vill gärna ha en. Hon har tänkt att Ylva skulle kunna passa bra. Ylva är snäll. Hon är duktig i skolan, och förra våren sa hon att hon kanske ska börja i samma dansklubb som Paula och Zakir. Paula bestämmer sig. Ylva och hon ska bli bästisar. Också en annan bok står snett. Hon tar upp den. Den här fick hon av sin moster när sommarlovet började. MINA VÄNNER står det på pärmen. Boken är nästan tom. Bara en sida har Paula fyllt i, en som handlar om henne själv.

Om mig Namn: Smeknamn: Ålder: Tre ord som beskriver mig:

Min favoritmat:

färg:

film:

sak:

bok:

person:

Det här är jag bra på:

Det här tycker mina klasskompisar att jag är bra på:

När jag blir stor vill jag

Paula funderar på att fylla i en sida om Ylva också. Men det är nog bättre om Ylva får skriva själv. Hon kan ta med boken till skolan i morgon. Det pirrar i magen när hon tänker på att hon snart börjar trean. I trean har man prov. Hon tänker få högsta betyg i alla. Hoppas Elli ger läxor redan första dagen. Och hoppas att hon får sitta bredvid Ylva.

K APITEL 2

Vadå lukta fotboll? Kevin torkar sig i pannan. Han och de andra hann spela fotboll i nästan en kvart innan det ringde in. Han är alldeles svettig. Han sparkar av sig skorna och hänger jackan på sin krok. – Hej Kevin! säger en glad röst bakom hans axel. Det är Bo. Bo och han spelar i samma lag. Kevin tycker att Bo är helt okej, men de är inte kompisar, precis. – Hej, säger Kevin. – Ska vi spela fotboll nästa rast också? frågar Bo. – Ja, det gör vi ju alltid, säger Kevin, samtidigt som han ger Hanna en high five. – Snyggt mål, säger Hanna och skrattar. – Det var du som passade, säger Kevin. Bo säger också något, men Kevin lyssnar inte riktigt, för där kommer Melvin. Han har en ny tröja med en bild av sin och Kevins favoritfotbollsspelare på magen.

– Vilken fin tröja du har, säger Kevin. Melvin lyser upp. – Tack! Jag fick den i Danmark när vi var i Legoland, säger han. – Jag skulle också vilja ha en sån, säger Kevin. Elli sticker ut huvudet genom dörren. – Kom in! Lektionen börjar nu, säger hon och ler. När Kevin skulle börja ettan kändes allt spännande. Han kunde knappt somna kvällen innan. Han låg vaken och tänkte på sin nya skolväska, på alla klasskompisar han inte hade träffat än, och på att han skulle få lära sig läsa. I tvåan var det också kul att komma tillbaka till skolan efter sommarlovet. De hade fått en ny elev i klassen som hette Lyra. Och han hade inte sett deras klassfarfar Nisse på hela sommaren. I år känns allt bara tråkigt och vanligt. Kevin känner redan alla klasskompisar. De sitter i samma klassrum som i fjol, och Elli har till och med samma kläder på sig som hon hade i våras. Det skulle vara mycket roligare om hon klädde ut sig till

något nytt varje dag. En häxa på måndag, en fotbollsspelare på tisdag, en björn på onsdag. Kevin fnissar för sig själv. Kevin har en lillebror som heter Kasper. Kasper börjar ettan i dag. Kevin har försökt tala om för Kasper att det inte är så kul i skolan som det verkar, men mamma tycker han ska vara tyst. Kasper måste få vara ivrig, säger hon. Kevin vill ju bara att Kasper inte ska bli besviken. När Kevin stiger in i klassrummet ser han att Elli har gjort en karta över alla bord i klassen, och skrivit in allas namn. I stället för att läsa kartan kollar han var det finns lediga platser. Han är den enda som inte har satt sig ännu, så om det finns en ledig plats kvar måste den vara hans. Han hoppas på att han ska få sitta bredvid Melvin eller Hanna. De är roliga att prata med. Det finns två lediga platser. En i mitten av klassen, bredvid Lyra. Och en längst framme i klassrummet, bredvid Paula. Kevin går direkt till platsen bredvid Lyra, men hon skakar på huvudet. – Det här är Ylvas plats. Hon är sjuk i dag. Å nej!

Kevin vill inte sitta längst framme. Men han vet att Elli är sträng med platserna. Han går långsamt fram till den lediga stolen och sätter sig med en duns. Paula ger honom en irriterad blick. – Du luktar fotboll, viskar hon. – Va? säger Kevin. Han fattar inte vad hon menar. Vadå luktar fotboll? – Lera och gammalt gräs, säger Paula. Usch.

K APITEL 3

En tatuerad sexa När Paula kommer hem är lägenheten tom. Pappa har ett möte i en annan stad och mamma är på jobbet. Just i dag hade hon tänkt fråga Ylva om de kunde leka efter skolan. Men Ylva var inte där. Hon har magsjuka och kommer inte till skolan på hela veckan. Paula vet att man inte kan vara arg på någon som är sjuk. Hon fattar att Ylva inte är sjuk för att få henne på dåligt humör. Ändå blir hon irriterad när hon tänker på det. Paula tar fram Mina vänner-boken ur väskan. Vad ska hon med den till? Hon kastar den på sängen, men istället för att ligga kvar där studsar den vidare från madrassen och landar på golvet med en duns. Den får en pytteliten reva mellan pärmen och inlagan. Äsch då. Det är bäst att reparera den på en gång. Hon hämtar en tejprulle från pappas skrivbord. Så noggrant hon kan tejpar hon revan tills den inte längre syns.

I ett rött häfte har Paula skrivit upp alla klasskamraternas adresser och hur långt från henne de bor. Ylva bor på Kattgatan. I tabellen står det att det tar sju minuter att cykla från Paulas hus till Ylvas. Paula skulle kunna göra en fin överraskning och lägga in den i Ylvas postlåda. Men tänk om Ylva har rört i postlådan med otvättade bacillhänder, och Paula också blir sjuk när hon rör postlådans lock? Det är bäst att akta sig. Vissa i klassen blev sura över att Elli gav dem läxor redan första veckan. Tills i morgon har de två läxor. Den första är lätt, Paula gör matematikläxan på fyra minuter. Men den andra tar längre tid. Läxan går ut på att eleverna ska leta reda på tre växter som de ska ta med till skolan i morgon. Paula stoppar en påse i fickan, knyter sina skor och kollar så att dörren går i lås bakom henne. Sedan går hon ut på gatan. Utanför staketet till hundparken växer gula blommor. Hon bryter av en och lägger ner den i plastpåsen. På andra sidan cykelvägen växer en lila blomma i Paulas favoritnyans. Det kan hända att den hör ihop med en rabatt som växer en bit bort, men eftersom den inte växer i själva rabatten bestämmer Paula att det är okej att plocka den.

Just som hon lägger den lila blomman i påsen hör hon ett skrapande ljud från hundparken. Vad är det som låter? Hon går närmare och kikar över staketet. Det finns inga hundar i parken, men en pojke sitter på en av bänkarna. Paula har sett honom i skolan, han går i sexan. Han ser inte Paula. I handen har han en spik, han håller på att rista in något i en av brädorna på bänken, fast det är förbjudet att förstöra andras egendom.

– Så där får man inte göra, säger Paula. Sexan rycker till och lägger handen över det han har skrivit. – Tror du jag bryr mig? säger han, och spottar på marken. – Sluta förstöra bänken, annars … Paula tystnar. Vad ska hon hota med? – Annars vadå? säger sexan och höjer på ögonbrynen. Paula kommer inte på något att säga. Hon tänker på Ylva. Om Ylva var här nu kunde de kunna gräla på sexan tillsammans. Inte för att han verkar särskilt lättskrämd, förstås. Sexan reser sig från bänken. Oj då. Han är lång och ser både stark och farlig ut. Han har tatueringar på båda armarna. Tatueringarna är inte riktiga, men de får honom ändå att verka hotfull. – Passa dig. Den som bråkar med mig får stryk! Paulas hjärta dunkar i bröstet. Hon är arg och rädd på samma gång. – Man får inte hota andra. Särskilt inte sådana som är mindre än en själv, säger hon. Hon vet att hon har rätt. Man får inte förstöra bänkar i parker. Och det är förbjudet att bråka med sådana som är yngre än man själv. Men hon gissar att sexan inte håller med henne om den saken.

K APITEL 4

På rasten Det är rast, och Kevin spelar fotboll. Han springer så fort han kan. Melvin vinkar åt honom att passa, men han vill inte. Det här är hans boll, han ska göra ett lika snyggt mål som han såg på teve i går kväll. Han tar sats och sparkar hårt, men han siktar för högt. Istället för att landa i målet flyger bollen ut från planen och rakt i huvudet på en etta som Kevin inte känner. Han springer efter bollen. Ettan håller handen för kinden och har tårar i ögonen. Hoppsan. – Ursäkta, säger han till henne. Det var inte meningen. Ettan börjar gråta. Kevin vet inte vad han ska göra. Om det var hans lillebror Kasper som grät skulle Kevin kanske göra en fjantig grimas eller berätta ett roligt skämt. Någon kommer springande från skolgården. Det är Maxim i 6 B. – Vad har hänt, Marie? frågar han ettan. – Han sparkade bollen i mitt huvud, hulkar hon. Det gör jätteont!

– Förlåt, säger Kevin till Marie. Det var ett misstag. På riktigt. Maxims ögon smalnar. – Vill du att jag ska göra köttfärs av honom? frågar han Marie. Kevin börjar nästan skratta. Köttfärs. Det låter lustigt. Men så ser han på Maxim. Han ser ut att mena allvar. Marie torkar kinderna med handryggen och slutar gråta. – Jag vet inte, säger hon. – Du behöver bara säga till, säger Maxim. – Okej, säger Marie. Maxim lägger handen på hennes axel och blänger en sista gång på Kevin. Sedan går han sin väg och tar Marie med sig. – Kommer du snart? ropar Melvin från fotbollsplanen. Kevin joggar tillbaka till fotbollsplanen. – Maxim känns farlig, säger Melvin. – Äh, jag vet inte. Han är väl en helt vanlig sexa, säger Kevin.

Fast innerst inne tycker Kevin att Melvin har rätt. Maxim verkar opålitlig. Det är nog bäst att hålla sig undan. Kevin passar till Bo, samtidigt som han råkar kasta en blick mot himlen, där molnen ser väldigt mörka ut. Bo tappar bollen så den går till Hanna. Hanna dribblar bollen över planen och springer mot Kevin som egentligen borde försöka få bollen mot motståndarens mål. I vanliga fall är Hanna och Kevin ungefär lika bra på fotboll, men i dag tar hon sig förbi honom hur lätt som helst, för Kevin har stannat mitt på plan. Han stirrar uppåt. De mörka molnen blir fler. Det börjar blåsa hårt. – Fort! Spring! ropar Kevin till de andra. En åskknall hörs. Himlen öppnar sig, och regnet forsar ner. Det finns inte mycket Kevin är rädd för. Men när det åskar brukar han bli så rädd att han nästan kissar på sig. Han vet aldrig när det kommer att smälla, eller hur högt ljudet kommer vara. Han och Kasper brukar alltid gå ut och sätta sig i bilen om det åskar, för Kasper har läst att man är tryggast i en bil. Kevin springer så snabbt han kan över skolgården mot skolbyggnaden. Samtidigt letar han efter sin lillebror med blicken. Tänk om Kasper också är rädd!

– Kasper! ropar Kevin, men Kasper syns inte till. Nu är Kevin så rädd att han springer ännu snabbare, fast det nästan är omöjligt. Plötsligt krockar han med någon. – Vad håller du på med? Du är helt galen! Kevin har krockat med Maxim. Maxim är rosenrasande. Elli kommer. – Hur gick det? Slog ni er? frågar Elli. – Det gick bra, säger Maxim kort och går sin väg. Men inuti Kevin känns det trassligt. Han är rädd för åskan, och sur på Maxim som är så argsint, och ledsen för att han har gjort så både Marie och Maxim fick ont fast det inte alls var meningen. Elli kramar honom. Kevin snyftar till. – Det åskar och jag hittar inte Kasper, mumlar han in i Ellis mjuka tröja. – Kasper sitter tillsammans med sin assistent i klassen. Han har det bra. Kevin blir lite lugnare. Men när han kikar under Ellis arm ser han att Maxim stirrar på honom.

DEL 2