3
ORDRESAN 1
Busfarfar INNEHÅLL 4-5 DEL 1 Persongalleri 6-7 Kapitel 1 Alma 8-11 Kapitel 2 Elli 12-15 Kapitel 3 Sara 16-19 Kapitel 4 Mio och Olle 20-23 Kapitel 5 Mamma 24-27 DEL 2 28-29 Persongalleri 30-31 Kapitel 6 Simma 32-35 Kapitel 7 Rasse 36-39 Kapitel 8 Staketet 40-43 Kapitel 9 Hos Elli 44-47 Kapitel 10 Svamparna 48-51 DEL 3 52-53 Persongalleri 54-55 Kapitel 11 Leken 56-59 Kapitel 12 Hemligheten 60-63 Kapitel 13 Finska 64-67 Kapitel 14 Alfabetet 68-71 Kapitel 15 Brevet 72-75
DEL 4 Kapitel 16 Poesi Kapitel 17 Björkens språk Kapitel 18 Farfars får Kapitel 19 Ramsan
76-77 78-81 82-85 86-89 90-93
DEL 5 94-95 Kapitel 20 Vilda djur 96-99 Kapitel 21 Teater 100-103 Kapitel 22 Var är Nisse? 104-107 Kapitel 23 Efter skolan 108-111 Kapitel 24 Röde Rasse 112-115 Kapitel 25 Busfarfar 16-119
8
K APITEL 1
Alma – Alma! ropar mamma. Mamma står i dörren. Alma ligger i sängen. – Stig upp! Farfar kommer snart, säger mamma. Då minns Alma. Idag börjar ju skolan. Farfar ska följa henne. Det pirrar i Almas mage. För man vet aldrig vad farfar hittar på.
9
Alma hoppar ur sängen. Hon klär på sig. Men hennes skolväska är borta. – Mamma! ropar Alma. – Vad är det? frågar mamma. – Var är väskan? Mamma och Lea kommer. Lea är är Almas storasyster. Hon brukar retas med Alma. – Du kan ju ta en plastpåse istället, säger Lea. Hon håller upp en påse som är liten. Den rymmer bara ett gem.
10
– Sluta retas Lea, säger Alma. – Där är väskan, säger mamma. Hon pekar under sängen.
Alma äter frukost. Sedan kommer farfar. Han ser konstig ut. Han har röd keps. Han har tuffa kläder. – Hej. I dag är jag inte farfar. Kalla mig Nisse. Jag tänker också börja ettan, säger farfar. Farfar är sextio år. Han har grått hår och rynkor. Men han är kort som ett barn. Det här kan bli roligt. – Då får du inte bestämma över mig, säger Alma. – Okej, säger farfar.
11
Mio är Almas kusin. Han väntar på Alma och farfar utanför skolan. – Hej Alma! Hej farfar! säger Mio – Nej, inte farfar. I dag heter jag Nisse och ska börja ettan. Mio fnissar. Han är också van vid farfars bus. – Vi säger inget till Elli, säger han.
12
K APITEL 2
Elli Elli är Almas och Mios lärare. Hon är snäll. – Hej alla. Välkomna, säger hon. Hon räknar eleverna. – Konstigt. Vi är en för många, säger hon och räknar igen. Farfar räcker upp handen. – Jag heter Nisse. Jag är inte med på listan. Elli blir glad. Hon älskar nya elever. – O, så trevligt. Välkommen. Alma och Mio fnissar. Märker hon inte att farfar är för gammal? – Hur gammal är du? frågar Elli. – Sex… tio. Det sista mumlar han. Bara Alma och Mio hör. – Så trevligt. När fyller du år? – I oktober.
13
Det är sant. Han fyller den tredje. – Nu presenterar vi oss. Jag börjar. Jag heter Elli. Jag är trettio år. Jag tycker om katter. – Jag heter Alma. Jag är sju år. Jag tycker om att vara ute. Nu är det farfars tur. – Jag heter farfar. Nej! Nu kommer Elli att märka deras bus. De har tur. Sara börjar hosta. Elli glömmer vad farfar sa. Sara får ett glas vatten. – Ursäkta. Du får säga på nytt, säger Elli till farfar. – Jag heter Nisse. Jag tycker om att busa och luras. Alla skrattar. Särskilt Alma och Mio. De vet att det är sant.
14
När alla har presenterat sig tar Elli fram sin telefon. Eleverna får inte ha telefoner i skolan. Lärarna får ibland. – Jag ska ta ett foto till vår klassblogg, säger Elli. Le! Alla ler. Men så råkar Alma titta ut genom fönstret. Treorna är på gården. Alma ser Lea. Almas mun blir ett rakt streck. Och just då fotar Elli. Äsch!
– Nu ska vi skriva våra namn. Då glömmer jag inte vad ni heter, säger Elli sedan. De hämtar pennor och papper från Ellis bord.
15
ALMA, skriver Alma. MIO, skriver Mio. FNISSE skriver farfar. Han tänkte skriva farfar först. – Du heter väl Nisse och inte Fnisse, frågar Elli. – Jo. Fast ibland kallas jag Fnisse. Jag är så glad jämt, säger farfar.
16
K APITEL 3
Sara Sara och Alma har känt varandra sedan de var bebisar. På rasten kommer hon fram till farfar, Alma och Mio. – Tur att det funkade, säger Sara till farfar. – Va? säger Alma.
17
– Jag hostade på låtsas. Elli hörde inte att han sa farfar, säger Sara. – Känner du igen honom? frågar Mio. – Så klart, säger Sara. Tänk om hon säger åt Elli! – Tack för hjälpen. Men kom ihåg att jag är hemlig, säger farfar. Sara nickar. Hon förstår. – Annars kanske du inte får stanna i klassen, säger hon. Nu är de fyra som vet om hemligheten. – Kan du gunga med mig? frågar Mio. – Ja! Vad kul, säger farfar. De går till gungorna.
18
Lea kommer. Alma är sur på Lea. Hon vill inte prata med sin syster. Snabbt gömmer hon sig bakom en buske. – Var är Alma? frågar Lea. – Jag vet inte, säger Sara.
19
Alma kikar fram. – Här är jag, säger hon. Sedan gömmer hon sig igen. – Var? frågar Lea. Hon ser inte Alma. Alma ler. Men hon svarar inte.
20
K APITEL 4
Mio och Olle
– I dag ska vi rita våra familjer, säger Elli. Hon delar ut papper. I Almas familj finns mamma, Lea och Alma. Lea är ofta snäll, men ibland retas hon. Som i morse.
21
Hon sa att Alma tuggade med öppen mun. Hon sa att bebisar och ettor ofta gör det. Sen kallade hon Alma för mes. Alma vet att mesar är fåglar. Hon tycker fåglar är fina. Men hon förstår att Lea ville vara dum när hon sa det. Alma ritar en ram. Innanför ramen finns mamma och Lea. På bilden har Lea munnen på vid gavel. En ostbit sticker ut. Fast sedan ångrar hon sig. Hon vill ju inte att någon annan ska skratta åt Lea.
22
– Nisse, vem bor hemma hos dig? frågar Elli. – Farmor och jag, säger farfar. – Bor du med farmor? – Ja. Mina föräldrar är döda. Farfar ser ledsen ut. Fast man är gammal kan man sakna sina föräldrar. Alma klappar farfar på axeln.
23
Mio har inga syskon. Men han har en hund som heter Olle. Olle är en valp. Mio ritar Olle. När Mio kommer hem från skolan ser han Olle på långt håll. Olle viftar på svansen. Han är liten och smal. Han slickar på Mios arm. – Hej Olle! Kom så får du mat, säger Mio. – Vov, säger Olle. Mio tror att det betyder mums.
24
K APITEL 5
Mamma När Alma och farfar kommer hem får Alma en kram. – Hej! Hur har du haft det i dag? undrar mamma. – Jättebra, säger Alma.
25
– Det är jobbigt att gå i skolan. Jag är alldeles svettig, säger farfar. Mamma hör fel. Hon tror att det är jobbigt att gå TILL skolan. – Oj oj. Du är så gammal. Gamla människor ska vila. I morgon får ni ta bilen, säger mamma. – Nej! ropar Alma och farfar. En elev som kör bil. Det går inte. – Jag tänker åka rullbräda, säger farfar. Mamma tror att han skojar. Hon skrattar. Alma vet att farfar inte skojar. Hon skrattar också.
26
Farfar äter mellanmål hos Alma. Efteråt går farfar och Alma ut på gården. Farfar kan inte åka rullbräda. Alma kan lite. – Du måste träna din balans, säger Alma. – Okej, säger farfar och stiger upp på Almas bräda. Han åker mot rampen.
Alma blir rädd. Tänk om han faller. Tänk om han bryter armarna! Eller ramlar och börjar blöda på knäna. Men sen börjar Alma skratta. För farfar är jättebra på att åka rullbräda.
27
Han åker snabbt. Det gråa håret fladdrar. – Tjoho! Det här är lätt! ropar farfar. Nu vill Alma också åka. Hon går in och hämtar Leas rullbräda. Hon har inte bett om lov. Tänk om Lea blir arg.