Sagor om Siri blädderex by Schildts & Söderströms

ร sa Mendel-Hartvig Illustrationer Cara Knuutinen

Sagor om

Schildts & Sรถderstrรถms

Boken är utgiven med stöd av FILI/Delegationen för den svenska litteraturens främjande och Stiftelsen Finlandssvensk Bokkultur. Text © Åsa Mendel-Hartvig, 2017 Bild © Cara Knuutinen, 2017 Grafisk formgivning Maria Appelberg Tryck Oy Nord Print Ab, Helsingfors 2017 ISBN 978-951-52-4141-2 www.sets.fi

Siri firar nyår

Siri pratar i telefon

Siri krockar

Siri vill inte gå till dagis

Siri bakar sjörövarbullar

Siri sväljer en mutter

Siri och Arga gubben

Siri går till barnavårdscentralen

Siri och Rosa städar inte

Siri vill inte leka

Siri kommer bort

Siri och Vilda Matilda

Siri spelar spel

Siri plockar blommor

Siri och Rosa gömmer en skatt

Pappa är sur och dum

Siri blir kompis med Ville

Siri vill inte tävla

Siri plurrar

Siri gör något dumt

Siri och Rosa räddar en humla

103

Iggi blir nästan död

107

Siri hjälper en tant

112

Siri fyller år

116

SIRI FIRAR NYÅR

Siri och storasyster Rosa sitter på golvet i hallen. De har varit i affären med mamma och köpt tomtebloss. Siri har en ask och Rosa har en ask. När de skakar på askarna rasslar det. Siri skakar sin ask framför lillasyster Tuva-Lisa. Då skrattar Tuva- Lisa och sträcker ut sina små händer. ”Nä du, Tuva-Lisa. Du är för liten”, säger Siri, och går in i köket. I köket står pappa och lagar mat. ”Vill du se mina tomtebloss, pappa?” frågar Siri. Men pappa tittar inte upp. Han står böjd över en plåt på spisen med en stor, brun klump på. ”Kom här, Siri, så får du känna hur gott det luktar”, säger han. Siri tar ett steg närmare. Hon sniffar i luften. ”Vad är det för något?” frågar hon. ”Kalkon”, säger pappa. ”Känn så gott!” Siri rynkar på näsan. ”Det luktar inte gott”, säger hon. ”Jag vill ha korv!” ”Du är tokig”, säger pappa och nyper i Siris näsa. ”Kalkon är supergott! Riktig festmat.”

Då kommer mamma in i köket. Hon bär på Tuva-Lisa och en flaska med julmust. ”Tänk va”, säger hon. ”I morgon är det ett helt nytt år.” ”Varför då?” säger Siri. ”Ja, för att det blir det”, säger mamma och sätter ned Tuva- Lisa i barnstolen. ”Det här året är slut och i morgon börjar ett nytt år. Året när du fyller fyra.” ”Fyller jag år i morgon?” frågar Siri häpet. ”Nej, inte i morgon”, skrattar mamma. ”Du fyller ju år på våren. Men i morgon börjar året när du ska fylla fyra år. Rosa fyller sju år och Tuva-Lisa fyller ett år.” Siri tittar på Tuva-Lisa. Nu är Tuva-Lisa noll år. Hon är bara en bebis. Hon kan inte gå och inte prata. Hon kan bara sitta. Det har hon precis lärt sig. Siri rasslar med tomteblossen framför Tuva-Lisa. Tuva-Lisa försöker ta asken. Hon vill suga på den. Siri vet det. Tuva-Lisa vill suga på allt. Men hon får inte suga på Siris ask. Siri gömmer sina tomtebloss bakom ryggen. Då blir Tuva-Lisa arg. Mamma ger henne en tygtomte istället. Då blir hon glad. Tuva-Lisa tuggar på tomten. Fastän hon inte har några tänder. Jo, två små tänder har hon förresten, där nere i mitten, så små att de nästan är halva. Men Rosa, hon har tappat sina mittentänder istället. Hon la dem i ett glas med vatten. På natten förvandlades de till guldpengar. Siri vill också tappa tänder som blir pengar. Men allra helst vill hon fylla år. ”Mamma?” säger hon. ”Fyller jag år snart?” ”Nej”, säger mamma. ”Det är lång tid kvar.” Då kommer Rosa in i köket. Hon rasslar med asken. ”Ska vi inte gå ut?” frågar hon. ”Ja!” ropar Siri.

Hon vill tända sina tomtebloss NU. ”Nu?” säger pappa. ”Maten är ju strax klar.” ”Nu! Nu!” ropar Siri och Rosa. Mamma tittar på pappa. ”Det är kanske lika bra”, säger hon. ”Så att de orkar.” Pappa nickar. ”Hurra!” ropar Siri. Mamma hjälper Siri och Rosa att klä på sig. Tuva-Lisa får stanna inne med pappa. Sen går de ut. Det är mörkt ute. Mörkt som på natten. Det är för att det är vinter. Då är det som natt fastän det är dag. ”Är det ett nytt år nu?” frågar Siri när de kommit ut på gården. ”Nej, det blir det först i natt, när du och Rosa ligger och sover”, säger mamma. ”Kom nu!” Men Siri stannar. Hon ska öppna asken. Det är svårt. Hon måste ta av sig vantarna först. Då kan hon pilla ut ett tomtebloss. Plötsligt hör hon en smäll. Siri tittar upp. Och där, på himlen, fräser och glittrar det av stjärnor. ”Fyrverkerier!” ropar Rosa. Ett kort tag glimmar stjärnorna vita bakom trädtopparna. Sen försvinner de och det blir svart igen. Siri och Rosa väntar. Så hör de ett svagt, visslande ljud. Och nu kommer det gröna stjärnor på himlen. Och sen röda. Och så vita igen. Siri har aldrig sett något så vackert förut. ”Mera!” ropar hon. Men det kommer inget mera. Hur mycket Siri än väntar. Då går hon bort till mamma. Mamma fixar med tomteblossen. Hon böjer till skaften så att de kan hänga i äppelträdet. Siri och Rosa hjälper till. Sen tänder de varsitt tomtebloss i

en marschall. Blossen börjar glittra och fräsa. Som sprutande stjärnor ser de ut. Mamma tar sitt tomtebloss och håller det mot ett bloss i trädet. Då hoppar stjärnorna över till det otända blosset. Och snart gnistrar trädet av sprakande ministjärnor. ”Gott nytt år!” ropar mamma. ”Gott nytt år där nere!”

Det är Sallys matte som svarar. Hon står på sin balkong, med ett tomtebloss i varje hand. Sally syns inte till. Hon sover kanske redan, hon är ju bara en valp. ”Gott nytt år!” säger mamma. Sallys matte tittar på Siri och Rosa. Och så vevar hon runt, runt med blossen i luften, jättesnabbt, så att det blir lysande ringar. Siri gör likadant. Hennes ringar är till och med snabbare än mattens. ”Siri, vi ropar så här”, säger Rosa, och vill att Siri ska komma närmare. Hon viskar i Siris öra. ”Ett, två, tre”, räknar Rosa och så skriker de båda samtidigt: ”Gott nytt år, Bagarmossen!” Då hörs en smäll. Och när Siri tittar upp är himlen full av sprakande stjärnor.

SIRI PRATAR I TELEFON

Varje lördag ringer mormor för att prata med Siri och Rosa. Ja, hon vill prata med mamma med. Men då brukar Siri stå och rycka mamma i armen, tills mamma säger hejdå och ger telefonen till Siri. I dag är det Rosa som svarar. Siri hinner inte fram först. Hon sitter på golvet och leker med sina krokodiler. Egentligen är krokodilerna klämmor till brödpåsar. Men så fort de får komma ner på golvet blir de alldeles vilda. Så vilda och babbliga är krokodilerna i dag att Siri inte hör när det ringer. Och nu står Rosa redan där och pratar med mormor. Pratar och pratar. ”Är det min tur snart?” säger Siri. Men Rosa svarar inte. Hon bara viftar åt Siri med handen. Då sätter sig Siri ner vid Rosas fötter och väntar. ”Vad gör morfar då?” frågar Rosa. Rosa älskar morfar. Hon vill alltid vara med morfar. Men morfar tycker inte så mycket om att prata i telefon. Det gör inte Siri heller. Bara när mormor ringer. För mormor är den bästa Siri vet. I hela världen. ”När är det min tur?” frågar Siri.

Men Rosa svarar inte. Hon bara stampar ilsket med foten. Då kommer mamma. ”Var tyst och vänta nu, Siri, så säger Rosa till när det blir din tur”, säger hon. ”Jag är tyst och väntar!” säger Siri argt. För det är hon ju. Men hur länge ska hon behöva vänta egentligen? ”Ja”, säger Rosa. ”Och syltburken gick sönder. Det skvätte sylt på mina byxor och lite på min jacka med.” Hon är tyst och lyssnar. ”Nej”, säger hon sen. ”Jag blev inte skadad alls. Det är ju vinterkläder, mormor. De är tjocka.” Siri vet vad Rosa pratar om. Rosa och mamma var inne i stan i går och gick på bio. Utan Siri. Filmen var för större barn, sa mamma. Siri fick se film hemma med pappa och Tuva-Lisa istället. När Rosa och mamma var på väg hem från bion hände något spännande. En gammal farbror halkade utanför tunnelbanan, på en isfläck. Han ramlade på ryggen och skrek högt. En burk med lingonsylt, som han hade köpt, gick sönder. Rosa visade sin vinterjacka för Siri. Den hade mörka syltfläckar på sig. ”Men jag hade ju kunnat få glas på mig”, säger Rosa till mormor. ”Men jag hoppade undan. Jättesnabbt!” Så lyssnar hon igen. Mormor säger någonting där på andra sidan luren. Rosa ler. ”Nej”, säger hon. ”Mamma hjälpte farbrorn upp. Han kunde gå. Men först trodde jag att vi skulle ringa till ambulansen.” Siri suckar. Jättehögt suckar hon. Så att Rosa ska höra att nu måste det vara Siris tur. Och då, plötsligt, räcker Rosa telefonen till Siri. ”Hej då!” ropar hon och skuttar iväg.

Siri trycker luren mot örat. ”Är det Siri?” frågar mormor. Siri nickar. Så kommer hon på sig och svarar: ”Ja. Det är jag.” ”Ja, det var väl en ruskig historia mamma och Rosa var med om?” säger mormor. ”Vad gjorde du då, gumman? Var du hemma med pappa?” Siri tänker efter. ”Neej ...” säger hon dröjande. ”Jaså inte?” säger mormor. ”Vad gjorde du för roligt då?” Siri måste tänka efter lite till. ”Jag var ute”, säger hon. ”Och lekte.” ”Jaha”, säger mormor. ”Vem lekte du med då?” ”Ingen”, säger Siri. ”Jag var ute och lekte med mig själv. Och så ... gick jag vilse.” ”Nämen!” säger mormor. ”Gick du vilse?” Siri nickar. ”Ja”, säger hon. ”För ... det snöade så mycket att jag inte såg vägen.” ”Har det snöat så mycket hos er?” säger mormor. ”Här har vi ingen snö alls.” Siri tittar ut genom fönstret. Ja, det snöar faktiskt. Sådan där blöt snö som nästan är regn. Men på marken ligger det inte en flinga. ”Ja”, säger hon. ”Det var... storm!” ”Men vad säger du?” säger mormor. ”Och du var ute i stormen alldeles ensam?” ”Jaa”, säger Siri. ”Det var inte storm när jag gick ut. Jag skulle bara gå till pulkabacken. Men då såg jag ingenting för all storm och snö. Så jag gick vilse i skogen.” ”Oj”, säger mormor. ”Då blev du väl rädd?”

”Nej”, säger Siri, men hon ändrar sig snabbt: ”Jo”, säger hon. ”Jätterädd! Jag grät också.” ”Nej men, stackars Siri”, säger mormor. ”Hur hittade du hem igen då? Ropade pappa på dig?” ”Nä, han var inne med Tuva-Lisa. Han märkte ingenting. Han visste inte att jag var borta”, säger Siri.

”Men han kanske upptäckte det sen?” föreslår mormor. ”Och blev orolig.” ”Ja”, håller Siri med. ”Sen blev han orolig. För jag var a lldeles borta.” ”Vad hände då?” undrar mormor. ”Då träffade jag någon i skogen”, säger Siri. ”Vem kan det ha varit?” frågar mormor. ”En ... en älg!” ropar Siri. ”Ja, det var då för väl”, säger mormor. ”Fick du rida på älgen hem då kanske?” ”Ja”, säger Siri. ”Och pappa blev så glad, så glad.” ”Ja, det förstår jag”, säger mormor. Då sticker Rosa in huvudet i vardagsrummet. Hon tittar på Siri. Hörde hon vad Siri berättade för mormor? Kommer hon skrika att Siri bara ljuger? ”Vad har du gjort, mormor?” frågar Siri snabbt. Mormor blir tyst. Som om hon tänker efter. Sen säger hon: ”Jo förstår du, i går när jag var ute och hämtade posten, så satt det en liten gubbe på trappan.” ”Var det morfar?” frågar Siri. Mormor skrattar. ”Nej, nog för att han är kort. Men det här var en pytteliten gubbe. Inte större än min hand.” ”En tomte! ropar Siri. ”Just så”, säger mormor. ”En liten gårdstomte. Som var så ledsen. Och vet du varför?” ”Nä”, säger Siri. ”Hade han halkat på is?” ”Nej, tack och lov så har vi ingen is”, säger mormor. ”Men det var ju så att jag glömde att ställa ut gröten till jul.” ”Varför då?” säger Siri. ”För att jag hade det så trevligt med mina barnbarn”, säger

mormor. ”Så jag glömde alldeles bort det. Och du påminde mig inte, Siri. Hade du också glömt bort gröten?” Siri nickar. Hon hade alldeles glömt bort att hon och mormor skulle ställa ut ett fat med gröt till tomten. ”Men nu fick han gröt”, säger hon. ”Ja, nu fick han gröt”, säger mormor. ”Och oj vad han åt! Han åt upp alltihopa och bad att få mer.” Siri kan se det framför sig. Det stora grötfatet och den lilla, lilla tomten, som ligger på knä och lapar i sig gröt som en katt. Då sticker Rosa in huvudet igen. ”Siri?” säger hon. ”Ska vi leka?” Siri viftar åt Rosa. ”Snart”, säger hon. Sen trycker hon luren mot örat igen. ”Mormor?” säger hon. ”Var det där sant? Om tomten?” ”Nja”, säger mormor. ”Så där alldeles sant var det kanske inte.” Då skrattar Siri. ”Jag förstod det”, säger hon. ”För det finns ju inga tomtar. Nu får mamma prata.” Och så skuttar Siri iväg för att leka med Rosa.