Sinne 2 blädderex by Schildts & Söderströms

SINNE

SINNE Människan i utveckling

Suvi Hoffman

Kristiina Holm

Människan i utveckling

SINNE

Vesa Åhs Camilla Norkko

1 Människans psykiska aktivitet och lärande 2 Människan i utveckling

ISBN 978-951-52-4203-7 K14

Schildts & Söderströms 9 789515 242037

INNEHÅLL I Grunderna

i utvecklingspsykologi

II Barndomen

Utvecklingspsykologiska grundbegrepp 8 Vad är utvecklingspsykologi? 8 Utveckling och åldersstadier 9 Delområden i utvecklingen 10 Utveckling sker i en kontext och i växelverkan 12 Förändringar och stadier i utvecklingen 14 Utvecklingen är dynamisk och individuell 17

Biologiska och sociokulturella faktorer formar människans utveckling 20 Arv eller miljö? 20 Hjärnans utveckling 22 Hjärnan är formbar hela livet 22 Under sensitiva perioder formas hjärnan 24 Temperamentet är medfött och biologiskt 26 Sociokulturella faktorers betydelse för utvecklingen 29 Närmiljön utövar ett direkt inflytande på individen 29 Distansmiljön skapar ramar för utvecklingen 31

3. Utvecklingspsykologisk forskning 34

Forskningsobjekt och mål i utvecklingspsykologin 34 Viktiga forskningsmetoder i utvecklingspsykologin 36 Tvärsnittsstudie och longitudinell studie 38 Adoptions- och tvillingstudier 41 Val av undersökningsmetod 44

Projektuppgifter till del I Teorier om individens utveckling under livscykeln 46

4. Utvecklingen i fosterstadiet och

spädbarnsåldern 52

Från befruktningen till födseln 52 Fostrets kognitiva utveckling 52 Betydelsen av miljön i fosterstadiet 54 Den nyföddas nya uppväxtmiljö 56 Fysisk och motorisk utveckling i spädbarnsåldern 57 Tidigt samspel 60 Anknytningsrelationer 62 Anknytningsmodeller 64 Anknytningsrelationerna är dynamiska 66

5. Fysisk, motorisk och kognitiv utveckling i barndomen 68 Fysisk och motorisk utveckling 68 Utveckling av kognitiva funktioner 70 Piagets teori om tänkandets utveckling 71 Vygotskij och den sociala inlärningen 73 Medvetandeteori och mentalisering 76 Utvecklingen av språk och tal 78 6. Den psykosociala utvecklingen i barndomen 82 Jagets utveckling 82 Självuppfattningens utformning 84 Utvecklingen av könsidentiteten 86 Utvecklingen av självregleringen 87 Att reglera och känna igen känslor 90 Lekens betydelse i utvecklingen 92

7. Utvecklingen i skolåldern 96 I skolåldern blir barnet mera självständigt 96 Fysisk och motorisk utveckling i skolåldern 96 Kognitiv utveckling i skolåldern 98 Problem i inlärningen 101 Skolan och barnets närmiljöer 102 Psykosocial utveckling 102 Lek och fritid i skolåldern 104 Prosocialt beteende och moralens utveckling 105

Projektuppgifter till del II Barndom i förändring 110

III Ungdomen 8. Den fysiska och kognitiva utvecklingen i ungdomen 114 Ungdomen som utvecklingsfas 114 Den fysiska utvecklingen i ungdomen 116 Sömnen i ungdomen 118 Den kognitiva utvecklingen i ungdomen 120 Utmärkande drag för tänkandet i ungdomen 121 Riskbeteendet ökar i ungdomen 122 9. Den psykosociala utvecklingen i ungdomen 126 De biologiska förändringarna leder till psykosociala förändringar 126 Autonomin ökar i ungdomen 126 Identitet och identifikation 129 Att bygga upp identiteten 129 Könsidentiteten och den sexuella identiteten 133 Sexualitetens utveckling i ungdomen 134 Den emotionella utvecklingen 137 Psykiska störningar i ungdomen 137

10. Social interaktion i ungdomen 140 Socialisation och kulturell identitet 140 Kamratrelationer 141 Sällskapande 144 Ensamhet i ungdomen 145 Förändringar i relationen mellan den unga och föräldrarna 146 Beteendeproblem i ungdomen 148 Övergången till vuxenåldern 150

Projektuppgifter till del III Att tillämpa den utvecklingspsykologiska kunskapen på ungdomen 152

IV Vuxenålder och ålderdom 11. Utvecklingen i vuxenåldern 156 Vuxenåldern – ett mångskiftande livsskede 156 Den tidiga vuxenåldern 156 Medelåldern och de många rollerna 157 Den sena vuxenåldern 159 Kognitiva förändringar i vuxenåldern 159 Psykosociala förändringar i vuxenåldern 162 Föräldraskap och social interaktion i vuxenålder 163 Vuxenålderns ålderskriser 164

12. Utvecklingen i ålderdomen 166 Den åldrande människan 166 Det primära åldrandet 168 Det sekundära åldrandet 170 En god ålderdom 172

Projektuppgifter till del IV Intervjuuppgifter 176 Viktiga forskare 178 Ordförklaring 180 Källor 192 Bildkällor 202

I GRUNDERNA I UTVECKLINGSPSYKOLOGI 1

Utvecklingspsykologiska grundbegrepp 8

2 Biologiska och sociokulturella faktorer formar människans utveckling 20 3

Utvecklingspsykologisk forskning 34

•

Projektuppgifter: Teorier om människans utveckling under livscykeln 46

Varifrån kommer de unga på bilden och vart är de på väg? I utvecklingspsykologin studerar man utvecklingen i olika faser av människans livscykel och olika individuella utvecklingsvägar. Individens utveckling formas starkt av olika händelser och val i barn- och ungdomen.

Grunderna i utvecklingspsykologi / 7

UTVECKLINGSPSYKOLOGISKA GRUNDBEGREPP

Vad är utvecklingspsykologi? Då en enskild individ blir till inleds en unik livshistoria som sträcker sig från spädbarns åldern till ålderdomen. Varje människa föds in i en specifik miljö vid en speciell tidpunkt och är utrustad med ett visst genetiskt arv. Alla upplever vi olika händelser som i alla fall delvis skiljer sig från andra människors erfaren heter. Därför utvecklas vi till individer med egna unika egenskaper och personlighetsdrag. Alla människor genomgår liknande förändringar under sin utveckling trots att alla är unika indi vider. Ofta sker de här förändringarna i samma åldersstadier. Utvecklingspsykologi, som forskar i männ iskans utveckling i olika levnadsfaser, är ett av psykologins delområden. I utvecklingspsykologin studerar man hur den psykiska utvecklingen fortskrider och de förändringar som sker i psy ket. Man är intresserad av biologiska och sociala förändringar och hur de här förändringarna samverkar med de psykiska förändringarna. I utvecklingspsykologin försöker man också ut reda vilka faktorer som påverkar förändringarna i psyket. Man forskar med andra ord i hur och varför människan förändras och utvecklas under sin livstid. 8 / Grunderna i utvecklingspsykologi

Utvecklingspsykologin skiljer sig inte i egentlig mening från de övriga delområdena i psykologin utan den är sammanvävd med andra närliggande områden i psykologin och andra besläktade vetenskaper. Utvecklingspsykologin är i likhet med personlighetspsykologin intres serad av att utforska varför och hur vi blir de individer vi är. Gemensamt för utvecklings psykologin och den kliniska psykologin, vars fokus ligger på psykiska problem och psykolo giska behandlingsmetoder, är att dessa båda har som syfte att förstå och förebygga negativa ut vecklingstrender och uppkomsten av psykisk ohälsa. Utvecklingspsykologin har mycket ge mensamt med den kognitiva psykologin och neurovetenskaperna, som undersöker informa tionsbearbetning såsom minnesfunktioner och tänkande. Utvecklingspsykologin och socialpsy kologin delar intresset för att undersöka till exempel hur moralen utvecklas. Man kan säga att utvecklingspsykologer gran skar samma psykologiska fenomen som forskare inom de övriga delområdena i psykologi. Men i likhet med andra delområden har också utvecklingspsykologin sina egna forsknings traditioner och teorier. Den har också egna specifika sätt att granska psykiska fenomen där utvecklingsrelaterade synpunkter betonas. I den

här kursen bekantar vi oss med de drag som är typiska för utvecklingspsykologin och de vik tigaste forskningsrönen om förändringar i människans utveckling.

Utveckling och åldersstadier Ord som utveckling och förändringar har i många sammanhang en positiv klang. Utveck ling eller förändring är ändå inte i sig positivt och stöder inte alltid individens välbefinnande. Under sin livstid utvecklar många människor till exempel beroenden, sjukdomar eller mentala störningar som försämrar deras välbefinnande. Många råkar under sitt liv ut för förändringar

ÅR –0

som inverkar negativt på livet. När man använ der ordet tillväxt i utvecklingspsykologiska sammanhang avser man vanligen att positiva fenomen ökar. Människans utveckling är ett väldigt brett tema och därför är det ofta ändamålsenligt att granska det från ett visst perspektiv. Man kan till exempel välja ett åldersstadium såsom späd barnsåldern, barndomen eller ungdomen och granska den utveckling som sker i det stadiet. Olika åldersstadier hör ihop med olika ut vecklingsskeenden och förändringar. Viktiga utvecklingsrelaterade förändringar hos det lilla barnet är att det lär sig att gå och tala. Att knyta vänskapsband blir till exempel lättare för barnet

ÅLDERSSTADIUM fosterstadiet

0–1

spädbarnsåldern

1– 3

tidig barndom (spädbarnsåldern)

3– 6

lekåldern

6 –12

skolåldern

12 – 15

tidig ungdom

15 –18

ungdom

18 – 25

sen ungdom

20 – 40

tidig vuxenålder

40 – 60

medelålder

60 –

sen vuxenålder

65 –

ålderdom

Det finns många sätt att klassificera åldersstadier. De stadier som presenteras i tabellen och de åldrar som vanligen förknippas med stadierna är riktgivande. Benämningarna på åldersstadierna kan därför variera.

Grunderna i utvecklingspsykologi / 9

när det kan röra på sig på egen hand och ut trycka sina tankar med hjälp av språket. Moto riska färdigheter och talförmåga är ändå inte något absolut krav för en positiv utveckling. Ett barn med begränsad rörelseförmåga eller tal svårigheter kan behöva stöd från omgivningen för att klara av att skaffa vänner. I en del utvecklingspsykologiska teorier talar man om utvecklingsuppgifter. En utvecklings uppgift kan ses som ett mål som individen strä var efter att uppnå vid en viss ålder. Att uppnå ett mål är tillfredsställande och ger individen kraft att gå vidare till följande utvecklingsmål.

Delområden i utvecklingen Varje enskilt åldersstadium för med sig en im ponerande mängd olika utvecklingsrelaterade fenomen. Till exempel vid övergången från barn dom till ungdom sker förändringar i kroppen, psyket och i relationerna till andra människor. Ibland är det mer ändamålsenligt att i stället för att studera ett åldersstadium granska ett speci fikt delområde i utvecklingen. Utvecklingens delområden baserar sig på den traditionella uppfattningen om mänsklig aktivitet som upp byggd av biologiska, psykiska och sociala funk tioner. Vi kan i samband med till exempel biologiska funktioner granska den fysiska och motoriska utvecklingen eller i samband med psykisk aktivitet granska den kognitiva utveck lingen. I den psykosociala utvecklingen förenas psykisk och social aktivitet. Med fysisk utveckling menar man den ut veckling som hänger samman med fysiska egen skaper som längd, vikt och förändringar i kroppsstrukturen. Den motoriska utvecklingen 10 / Grunderna i utvecklingspsykologi

hör ihop med utveckling av olika motoriska färdigheter och rörelsefunktioner. Exempel på utveckling av motoriska funktioner är att lära sig att krypa eller cykla. Grovmotorik innebär att kunna behärska stora muskler och grund läggande rörelsefunktioner såsom att kunna gå eller kontrollera armar och ben. Finmotorik innebär att kunna reglera mindre muskler såsom att koordinera fingrarnas motorik och hålla i en penna. Den kognitiva utvecklingen utvecklar funk tioner som hör ihop med att bearbeta informa tion. Till det här delområdet hör bland annat utvecklingen av tänkande, minne, inlärning, varseblivning, uppmärksamhet och språk. Man kan studera utveckling på ett kognitivt del område, till exempel när en baby lär sig att tala eller när den lär sig att rikta sin uppmärksamhet på ett visst objekt under en längre tid. Men den kognitiva utvecklingen kan också undersökas genom att utreda hur den unga lär sig tänka på en mera abstrakt nivå. Den psykosociala utvecklingen omfattar ett brett område, såsom fenomen i känslolivet och personligheten och fenomen som hör ihop med växelverkan med andra människor. Man kan i forskning om den psykosociala utvecklingen välja att fokusera på till exempel emotionell utveckling eller utvecklingen av självet. Den emotionella utvecklingen innebär bland annat att förmågan att känna igen och reglera känslor utvecklas. Individens själv utvecklas i de processer där hens självuppfattning och identitet genomgår förändringar. De här processerna fortgår under människans hela livstid. När självet utvecklas skapar människan småningom en uppfattning

om sig själv som en separat och unik individ som är olik andra människor. I utvecklingspsykologin används också många andra begrepp som hör ihop med utvecklings psykologiska delområden och perspektiv och

som samverkar med varandra. De här begreppen presenteras här som en sammanfattning. Psykomotorik till exempel är sådana moto riska färdigheter där psykiska funktioner har stor betydelse. Inlärningen av många motoriska

psykosocial

socioemotionell sociokognitiv

el ur

l ku

bio

soc

ial

PS YK ot ISK ko ion gn e iti ll v em

isk log o i s sk ofy otori k y m ps ko y s p

fysisk

motorisk BIOLOGISK

Man använder sig av många olika begrepp för att förklara olika aspekter av mänsklig aktivitet och hur de olika delområdena utvecklas. En del av de här begreppen står för olika perspektiv på ett och samma utvecklingsområde.

Grunderna i utvecklingspsykologi / 11

färdigheter förutsätter att individen har tillräck ligt utvecklade funktioner för informations bearbetning. För att till exempel lära sig att kasta en boll är det viktigt att kunna se och känna igen ett föremåls form, dimensioner och rörelser och att kunna rikta in sin uppmärksamhet på en boll. Därför är det ibland mer ändamålsenligt att tala om utveckling av psykomotoriska färdig heter i stället för att enbart tala om utveckling av motoriska färdigheter. Man använder ofta begreppet socioemotionell utveckling när man granskar fenomen som hör ihop med samspelet mellan människor. Social interaktion är en central mänsklig egenskap som också är starkt förknippad med emotioner. Där för väljer man ofta att granska känslor och so cial växelverkan i olika relationer som en helhet. När man talar om den socioemotionella utveck lingen hänvisar man med andra ord ofta till samma fenomen som när man talar om psyko social utveckling. Valet av begrepp är ofta beroen de av vilken aspekt eller vilket delområde av mänsk lig aktivitet man vill betona eller lyfta fram.

Utveckling sker i en kontext och i växelverkan Förutom att kunna greppa olika åldersstadier och delområden i utvecklingen finns det en del principer som är viktiga att känna till för att förstå hur utvecklingen framskrider och vilka förändringar som sker just då. I utvecklingspsy kologin betonar man att utveckling alltid ska granskas som del av den kontext som den sker i. Bland annat det sociala samspelet mellan olika människor är viktigt då man granskar fenomen i utvecklingspsykologin. 12 / Grunderna i utvecklingspsykologi

Med kontext avses den psykologiska miljö och de omständigheter där utveckling förekom mer. Om en psykolog vill studera och förstå varför och hur barnets språk utvecklas i lekål dern ska hen både granska åldersstadiet och delområdet i utvecklingen, det vill säga språket, och beakta den bredare kontext som utveckling en sker i. Psykologen ska beakta till exempel barnets familj och andra nätverk i miljön där språkinlärningen sker. Forskning har visat att kvaliteten och kvantiteten i växelverkan mellan barnet och dess föräldrar har betydelse för bar nets språkliga utveckling. Om en förälder till exempel lider av svår depression och därför inte orkar vara tillsammans med sitt barn, kan det vara svårt för barnet att utveckla sitt språk i sin hemmiljö. Det är stor skillnad på olika tidsperioder där utvecklingen sker. I dag har många föräldrar bättre möjligheter att vara tillsammans med sina barn i lekåldern jämfört med hur det var för hundra år sedan. Då gick sannolikt föräldrarnas tid åt till att göra tungt fysiskt arbete och de hade inte tid för gemensamma lek- eller läs stunder som gör att språket utvecklas. Individen och hens omgivning står hela tiden i växelverkan med varandra och påverkar varandra ömsesidigt. Miljön inverkar på indi viden men individen påverkar också sin om givning. När man till exempel studerar den språkliga utvecklingen hos barnet räcker det inte att be akta miljöns effekter på barnet utan man beak tar också hur barnet själv påverkar och formar sin miljö. Föräldrar till ett barn med stort behov av social samvaro med andra bestämmer sig kanske för att låta barnet börja i dagvård tidigare

Inlärning och skolgång sker i väldigt olika kontexter. Skolgången har varierat under olika tidsperioder och olika barn i världen har väldigt olika skolmiljöer. Fundera på vilka skillnader det kan finnas i skolmiljön i en stad och på landsbygden.

än planerat. Där får barnet eventuellt större språklig stimulans än hemma. Barnet är alltså inte bara en passiv varelse som påverkas av mil jön utan det påverkar hela tiden sin omgivning med sin egen aktivitet. Grunderna i utvecklingspsykologi / 13

Förändringar och stadier i utvecklingen Förändringarna i olika åldersstadier kan vara antingen kvantitativa eller kvalitativa. Kvantitativa förändringar är mätbara för ändringar. Fysiska kvantitativa förändringar är till exempel längdtillväxt eller hjärnans ökade massa, och språkliga förändringar är till exempel ett större ordförråd. Kvalitativa förändringar är däremot förändringar som inte går att mäta. Det sker kvalitativa förändringar i barnets tänkande till exempel då det förstår att andra människor inte vet samma saker som det själv vet och inser att andra människors psyke är annorlunda än det egna psyket. Det har då skett en kvalitativ för ändring i tänkandet jämfört med innan, då barnet trodde att alla vet samma saker som det själv. Det finns olika synvinklar på hur utveckling en fortskrider under människans liv. En del utvecklingspsykologiska teorier ser förändring arna som stegvisa, medan andra uppfattar ut vecklingen som mera jämn, det vill säga som ett kontinuum. Den stegvisa utvecklingen innebär att man tänker sig att utvecklingen sker i stadier, indi viden går från ett stadium till ett annat lite på samma sätt som om den skulle ta ett trappsteg åt gången. Typiskt för det här synsättet är att man tänker sig att när individen övergår från ett stadium till ett annat förändras hen kvalitativt. Lite senare i den här boken presenteras Jean Piagets (1896–1980) och Erik H. Eriksons (1902–1994) klassiska utvecklingsteorier som båda är så kallade stadieteorier. Piaget har beskrivit tänkandets utveckling från och med barndomen som en stegvis 14 / Grunderna i utvecklingspsykologi

händelsekedja där tänkandet utvecklas från ett stadium till ett annat. Om individen inte har tillägnat sig tankefärdigheter som hör till ett tidigare stadium klarar hen inte heller av tänk ande på ett högre stadium. Erikson har delat in livscykeln i åtta utvecklingsstadier och varje stadium har en särskilt definierad utvecklings kris som individen ska lösa för att framgångsrikt kunna gå vidare till nästa utvecklingsstadium. De här båda teorierna har varit viktiga i ut vecklingspsykologins historia. Men de har också blivit kritiserade eftersom de ser utvecklingen som bundet till olika stadier och därför har de ansetts vara inexakta och inte tillräckligt beakta den individuella utvecklingen. Att uppfatta att utvecklingen framskrider jämnt och kontinuerligt innebär att man utgår från att utvecklingen sker småningom och grad vis. Den här typen av utveckling kan ses till exempel i barnets språkutveckling. Barnet lär sig först att forma viljestyrda ljud, därefter lär det sig enstaka ord och slutligen kan det själv ständigt forma hela grammatiskt komplicerade meningar. Också förmågan att gå kan uppfattas som en kontinuerlig utveckling. Först lär sig barnet att krypa, sedan klarar det av att stå upp rätt och slutligen, efter att ha kunnat gå med stöd, lär det sig att gå utan stöd. I utvecklingspsykologin har man sedan länge använt begreppet livscykel. Föreställningen om människans utveckling som en livscykel innebär att utvecklingen ses som en fortgående process som pågår hela livet. Man tänker sig att människan inte är färdigt utvecklad efter barn domen eller när hon blir vuxen utan man utgår från att det sker förändringar i människan under hela hennes liv.

Är personerna på bilden barn eller unga? Fundera på när du själv gick från att vara barn till att bli en ungdom. Kan du ange en tidpunkt för när du övergick från den ena utvecklingsfasen till den andra eller uppfattar du det som om de här två utvecklingsstadierna gick in i varandra?

Grunderna i utvecklingspsykologi / 15

När man studerar hur utvecklingen fram skrider är man också intresserad av olika ut vecklingslinjer. Med utvecklingslinje menar man den väg som individens utveckling följer. Individens utvecklingslinje går att förutsäga men det finns också många knutpunkter med alter nativa utvecklingsmöjligheter. Individens egen skaper, de händelser hen är med om och miljön formar hela tiden inriktningen i utvecklingen.

Enligt undersökningar kan till exempel utveck lingslinjen för en individ som i tidig ålder bör jar använda alkohol och som fortsätter med det i de senare tonåren resultera i problem med alkoholen som vuxen. En del av dem som är i riskzonen för att få problem med alkohol får det ändå inte. Det här visar att de utvecklingslinjer som utgår från samma punkt kan leda till väldigt olika livssituationer.

En fånge i sin cell i Saramäki fängelse i Åbo. Fundera på hur en fängelsevistelse inverkar på människans liv. Vilka utmaningar kan en frigiven fånge stöta på? På vilket sätt kan man stöda den frigivna fången

16 / Grunderna i utvecklingspsykologi

Hur olika snabbt olika individer utvecklas fysiskt syns tydligt när man ser en bild på en grupp unga, till exempel ett klassfoto. Också på andra delområden kan de individuella variationerna vara stora.

Utvecklingen är dynamisk och individuell Att något är dynamiskt innebär att det hela tiden förändras och utvecklas. I utvecklings psykologin tänker man sig att människans ut veckling sker i en ständigt föränderlig växel verkan mellan individen och hens omgivning. Det här synsättet, som innebär att utvecklingen uppfattas som en ständigt pågående, komplice rad och mångfasetterad samverkan betonas av de synsätt som talar om individens livscykel och livslopp. En viktig princip i utvecklingspsykologin är också individualiteten. Det här innebär att varje människas utveckling och alla de händelser och förändringar som sker i hennes liv är individu ella och unika. De individuella skillnaderna är

ibland häpnadsväckande trots att det är möjligt att förutse i vilken ålder och på vilket sätt många färdigheter och egenskaper framträder hos människan. När man studerar utveckling är det ända målsenligt att försöka reda ut och förstå hur utvecklingen vanligen sker, men samtidigt ska man komma ihåg att alla människor utvecklas på olika sätt. Om man inte tar hänsyn till de individuella skillnaderna finns det stor risk för att man inte märker hur mångfasetterad människans utveckling är. Det är lätt att se de individuella skillnaderna om man till exempel studerar eleverna i en klass som inleder sina studier i högstadiet. Redan utseendemässigt skiljer sig eleverna från varandra: de har vuxit olika snabbt, en del är ganska långa medan andra fortfarande är ganska kortväxta. Grunderna i utvecklingspsykologi / 17

Sättet att klä sig och frisyrerna kan variera, och för en del kan man utifrån deras utseende se vilka deras fritidssysselsättningar, intressen eller värderingar är. Man skulle få reda på flera skillnader om man intervjuade alla elever och bekantade sig med deras utvecklingshistoria. Varje intervjuad elev har sin individuella utvecklingshistoria där utvecklingen på varje delområde har påverkat utvecklingen på andra delområden. För varje enskild elev skulle man också märka hur miljön har påverkat hen men också hur den enskilda eleven själv ständigt har påverkat sin omgivning. Det kan hända att någon av eleverna har upplevt stark stress i sitt liv och kanske till och med varit med om olyckliga, traumatiska hän delser. Den unga kan därför ha haft problem med sömnen och bristande aptit, och det har i sin tur inverkat på humöret och inlärnings förmågan. Den unga kan ha upplevt skolgången

som tung på grund av sina svårigheter och kan därför tro att hen är mindre begåvad än sina klasskamrater. Fast inlärningssvårigheterna beror på helt andra orsaker kan den unga få en nega tiv uppfattning om sig själv som studerande. Svåra händelser kan inverka på individens fysiologi, till exempel på sömnen och aptiten. De kan också inverka på emotioner, såsom för ändringar i sinnesstämningen, och på kognitiva funktioner, till exempel förändringar i inlärnings förmågan. Alla de här förändringarna kan i sin tur påverka hur elevens självkänsla utvecklas. Som en följd av det fattar den unga beslut till exempel om yrkesval, som också inverkar på hens självuppfattning och kognitiva utveckling. Den fysiska, den kognitiva och den psyko sociala utvecklingen samverkar alltså tätt med varandra. Det här förklarar varför utvecklingen på ett delområde kan påverka och styra utveck lingen på ett annat.

Sommarjobb är bra tillfällen att öva på färdigheter som krävs i arbetslivet. Fundera på hurdana positiva följder ett sommarjobb kan ha för utvecklingen.

18 / Grunderna i utvecklingspsykologi

UPPGIFTER 1. a) Förklara vad utveckling är. b) Hurdana utvecklingspsykologiska fenomen är man intresserad av i utvecklingspsykologin? 2. a) Vilka av utvecklingspsykologins del områden har behandlats i det här kapitlet? b) Tänk på ditt eget liv i till exempel grundskolan och ge exempel på hurdana förändringar som skedde i din utveckling inom de olika delområdena. 3. a) Rita din livscykel på ett papper. Skriv in de viktigaste händelserna som du hittills har varit med om. b) Fortsätt att rita din framtida livscykel. Hurdana händelser tror du att du har

framför dig och vilka vändningar tror du att ditt liv kommer att ta? 4. Rita en begreppskarta över de viktigaste begreppen i det här kapitlet. För att hjälpa dig att förstå vad det betyder kan du definiera det och ge exempel på vad det innebär i praktiken. 5. Välj en tv-serie, film eller en bok och beskriv livsskedena hos en person som skildras i berättelsen. Skriv en kort text om hur händelser i personens utvecklings historia bidrar till hens yrkesval, relationer till andra människor och andra omständigheter i hens liv. Använd dig av de begrepp du har lärt dig i det här kapitlet.

Viktiga begrepp • utvecklingspsykologi

• psykosocial utveckling

• utvecklingsuppgift

• kontext

• delområde i utvecklingen

• livscykel

• fysisk utveckling

• utvecklingslinje

• motorisk utveckling

• dynamisk

• kognitiv utveckling

• individualism

Grunderna i utvecklingspsykologi / 19

BIOLOGISKA OCH SOCIO KULTURELLA FAKTORER FORMAR MÄNNISKANS UTVECKLING

Arv eller miljö? Är intelligens nedärvd? Inverkar föräldrarnas uppfostringsstil på barnets skolframgång? Beror en individs benägenhet till aggressivt beteende på arvet eller miljön? Under senare tid har fors kare i humanistiska vetenskaper och naturveten skaper fascinerats av arvets och miljöns inverkan på människans utveckling. Därför har de försökt reda ut om ett personlighetsdrag eller ett beteen de är resultat av det genetiska arvet eller den om givande miljön. Den här problematiken kallas för frågan om arv eller miljö. Beroende på tids period och forskare har man ibland lutat mot att arvet har en större betydelse och ibland mot att miljön har större betydelse för utvecklingen. Under flera århundraden var det många som starkt betonade miljöns betydelse och i början av 1900-talet blev det synsättet också viktigast i psykologin. Behaviorismen, en av de riktningar som då var förhärskande, ansåg att så gott som alla människans egenskaper och personlighets drag är miljöbetingade. Man trodde också att störningar i utvecklingen, såsom autism, var ett resultat av uppfostran och föräldrarnas påverkan. 20 / Grunderna i utvecklingspsykologi

Senare har forskningsresultat som gäller gener nas funktion kunnat visa att arvet otvivelaktigt har stor betydelse för utvecklingen. Det genetiska arvet baserar sig på individens genuppsättning. Generna styr cellernas funktion och inverkar därför på människans alla egen skaper och personlighetsdrag. De formas ändå inte bara utifrån genernas funktion utan också miljön påverkar utvecklingen. I takt med att forskningsmetoderna utvecklats och kunskapen ökat har de flesta forskare i dag börjat anse att frågan om arv eller miljö är föråldrad. Till ex empel psykologen Liisa Keltikangas-Järvinen (f. 1946) har konstaterat att det inte bara är onödigt att ställa arvet och miljön mot varandra utan att det till och med kan vara missvisande. Generna inverkar på individens egenskaper och aktivitet men egenskaperna och aktiviteten får sin betydelse i miljön där hen lever. Exempelvis har gener som gör individen mer benägen att bli överviktig betydelse enbart i miljöer där ohälsosam och kaloririk föda är lättillgänglig. När vi vill förstå hur en egenskap eller ett drag utvecklas är det viktigt att granska sam verkan mellan arvet och miljön.

Beteendegenetik är en vetenskapsgren där forskarna undersöker hur arv och miljö sam verkar under individens livscykel. I och med att forskningsmetoderna utvecklats har forskarna förstått att det inte går att göra skillnad mellan arvets och miljöns betydelse för individens liv eftersom de drag som styr människans aktivi tet och beteende är resultat av komplicerade händelseprocesser. Om man däremot studerar ett enskilt drag såsom intelligens hos personer i en större grupp så blir det i viss mån möjligt att skilja mellan arvets och miljöns betydelse. Keltikangas-Järvinen anser att en av beteende

genetikens viktigaste upptäckter är kunskapen om att människor som vuxit upp i samma miljö inte blir identiska. Skillnaderna i det genetiska arvet får till exempel syskonen i en familj att uppleva den gemensamma uppväxtmiljön på olika sätt. Samverkan mellan arvet och miljön formar oss till unika individer. Individen är inte som en trasdocka som kan slängas hit och dit av yttre krafter utan hens egna livsval och beslut påver kar också utvecklingen. Frågan om arv och miljö återspeglar en större fråga om hur å ena sidan människans biologi och å andra sidan andra

Vårt genetiska arv och vår uppväxtmiljö är i ständig samverkan med varandra och formar oss till de individer vi är.

Grunderna i utvecklingspsykologi / 21

människor, omgivningen och kulturen inverkar på hennes utveckling. I det här kapitlet granskar vi de här bakgrundsfaktorerna för utvecklingen ur olika synvinklar.

Hjärnans utveckling Redan när ett barn är ett par månader gammalt lär det sig att medvetet sträcka sin hand efter ett föremål som intresserar det. Ett barn som är under ett år kan säga ”ma-ma” eller ”pa-pa” och småningom forma riktiga ord som ”mamma” eller ”pappa”. All utveckling som sker under människans livscykel bygger på processer och förändringar i hennes hjärna. Hjärnan består av miljarder nervceller och av förbindelser mellan nervcellerna som kallas synapser. Nervcellen bearbetar, sänder ut och tar emot elektrokemiska budskap i hjärnan. En synaps är det ställe där två nervceller möts och där de är i kontakt med varandra. En enskild nervcell kan ha tusentals kontakter till andra nervceller. Nervcellerna fungerar inhibitoriskt eller excitatoriskt, det vill säga de antingen häm mar eller förstärker en elektrokemisk nervimpuls. Av de här räckorna av komplicerade förbin delser mellan nervcellerna formas neurala nät verk eller nervnät. Ett nervnät är ett nätverk av förbindelser mellan många nervceller. Det som händer i de här nervnäten är grunden för all vår aktivitet. När vi får nya erfarenheter och lär oss något nytt både formas och förändras de neu rala nätverken. Med hjärnans funktionella ut veckling avses att olika nervnät skapar kontakt med varandra och att aktiviteten i de här nerv näten utformas olika i olika delar av hjärnan. Nervnäten i till exempel nackloben är viktiga 22 / Grunderna i utvecklingspsykologi

DTI eller diffusionstensoravbildning är en metod som använder sig av magnetavbildning. Med hjälp av DTI kan man visualisera till exempel nervbanorna i hjärnans vita substans och på så sätt få en bild av kontakterna mellan olika delar av hjärnan.

för bearbetningen av synintryck, och nervnäten i pannloben, som utvecklas fram till 25 års ålder, är viktiga för planering och självreglering. Under människans första levnadsår bildas det uppskattningsvis så mycket som 700–1 000 nya synapser per sekund. Det genetiska arvet styr utvecklingen av stora strukturer i hjärnan, till exempel var olika områden i hjärnan börjar formas. Samverkan mellan individen och miljön inverkar däremot på förbindelserna mellan nervcellerna.

Hjärnan är formbar hela livet En av grundprinciperna för hjärnans aktivitet är plasticitet, det vill säga formbarhet. Den innebär

SENSORISKA BARKEN

MOTORISKA BARKEN

HJÄSSLOBEN

PANNLOBEN

NACKLOBEN

TINNINGLOBEN

LILLA HJÄRNAN HJÄRNSTAMMEN

Hjärnbarken i människans hjärna kan delas in i lober som ansvarar för olika funktioner när information ska bearbetas. Trots det fungerar hjärnan som en helhet. Här är några exempel på olika funktioner i hjärnans informationsbearbetning. Pannloben: planering av verksamheten och självreglering; den motoriska barken ansvarar för medvetna rörelser. Hjässloben: språk, visuospatial förmåga; sensoriska barken bearbetar information från känselsinnet. Nackloben: information från synsinnet. Tinningloben: visuellt minne, känna igen föremål, språk. Nere på bilden syns också lilla hjärnan, som bland annat är viktig för balansen, och hjärnstammen, som är nödvändig för att upprätthålla grundläggande livsfunktioner.

att nervnäten ständigt anpassar sig utifrån de erfarenheter som människan har och genom hennes beteende, tänkande och känslor. När ett barn lär sig ett språk och börjar använda det formas nya förbindelser mellan nervcellerna, och de förbindelser som redan finns förstärks. Hjärnan kan också gallra bort förbindelser mel lan nervcellerna om de inte längre är nödvän diga för individens aktivitet. Den här principen kallas för ”use it or lose it”. Hjärnan kan liknas

vid ett väldigt vägnätverk där de rutter som an vänds ofta och är populära förstärks medan de vägar som är i mindre användning förfaller och småningom tas ur bruk. En babys och ett barns hjärna innehåller fler nervceller än en vuxen individs hjärna, men däremot bara en bråkdel av de kopplingar mellan nervceller som finns hos vuxna. Därför är hjärnans plasticitet större under fosterstadiet och i barndomen än i vuxenåldern. Det här Grunderna i utvecklingspsykologi / 23

innebär till exempel att barnet snabbt lär sig nya färdigheter. I barnets hjärna sker strukturella förändringar om det till exempel börjar spela ett instrument av något slag. I en undersökning (Hyde m.fl. 2009) visade det sig att redan 15 månader efter att ett barn hade börjat spela piano kunde man se betydande förändringar i de områden av hjärnbarken som bearbetar hörselintryck och styr motoriken. Hjärnan bevarar sin plasticitet under männ iskans hela livstid. Om en person till exempel är med om en olycka och får en hjärnskada som leder till motoriska svårigheter i ena armen, kan man med hjälp av rehabilitering omforma hjär nan så att förmågan att röra på armen blir bättre.

Under sensitiva perioder formas hjärnan En sensitiv period är en utvecklingsfas då man på grund av hjärnans mognadsnivå lätt lär sig

nya saker. Det finns sensitiva perioder för bland annat synsinnet, språkutvecklingen, växelverkan med andra människor och vissa kognitiva funk tioner. Under en sensitiv period formas hjärnan lätt med hjälp av övning och erfarenheter. Tiden för när en sensitiv period börjar eller slutar kan också påverkas av yttre faktorer såsom hjärn skador eller en del mediciner som inverkar på nervcellerna och deras kopplingar till varandra. Ett exempel på en sensitiv period för den kognitiva utvecklingen är då barnet lär sig tala. Det sker när barnet är 1–6 år gammalt. I den här åldern lär sig barnet språk lätt men det be höver stimulans utifrån. Om ett barn varken hör ett språk eller får öva sig att tala är det senare mycket svårt att lära sig det. På grund av nerv systemet redan har hunnit utvecklas lär sig en vuxen inte längre andra språk lika lätt som ett barn. Undersökningar visar att det på många av delområdena i utvecklingen finns sensitiva

Vargbarnen Amala och Kamala i Indien. De så kallade vargbarnen, som har vuxit upp med djur, är extrema exempel på de sensitiva periodernas betydelse för individens utveckling. De här barnen lär sig i allmänhet inte att tala ett språk eftersom den sensitiva perioden för språkinlärningen är över i det skede då de har hittats av andra människor. 24 / Grunderna i utvecklingspsykologi

EXEMPEL PÅ ETT FALL Harvardforskaren Nelson har tillsammans med några kolleger undersökt utvecklingen hos de barn som hade vuxit upp på rumänska barnhem på 1990-talet. De hemska förhållandena på rumänska barnhem avslöjades för världen i mitten av 1990-talet då diktator Nicolae Ceausescus regering föll. Många av barnen på de här barnhemmen växte upp utan uppmärksamhet eller omsorg av en vuxen och med brister i hygienen. Forskarna märkte att det här hade påverkat barnens utveckling på många delområden, såsom längdutvecklingen och utvecklingen av kognitiva färdigheter, bland annat språkutvecklingen. För de barn som adopterades eller fick komma till ett fosterhem före två års ålder var de negativa konsekvenserna inte så stora. Om barnen var äldre då de blev omhändertagna var de negativa effekterna större. Med hjälp av magnetavbildning

(MRI = Magnetic Resonance Imaging eller MRT = magnetisk resonanstomografi) kunde forskarna se skillnader i hjärnans struktur och funktion hos de barn som hade varit en längre tid på barnhemmet jämfört med hjärnorna hos de barn som hade adopterats som yngre. Barnens hjärnor hade med andra ord formats av erfarenheter under de tidiga utvecklingsfaserna. Ju tidigare barnen kunde flytta till en gynnsam uppväxtmiljö desto färre negativa effekter hade vanvården på hjärnan.

perioder i den tidiga utvecklingen. I de tidiga åldersfaserna behöver barnet näring och skydd för sin fysiska utveckling, men det behöver också omsorg och stimulans. För att garantera att barnet får en gynnsam utveckling räcker det inte att det får sina biologiska behov tillfredsställda.

Fundera på vad tillräckligt god omsorg innebär. Vad behöver ett litet barn för sin psykiska utveckling?

Grunderna i utvecklingspsykologi / 25

PROJEKTUPPGIFTER TEORIER OM INDIVIDENS UTVECKLING UNDER LIVSCYKELN

Erikson: Teorin om den psykosociala utvecklingen Erik H. Erikson (1902–1994) har utvecklat en teori om psykosociala kriser som omfattar människans hela livscykel. Teorin bygger på en psykoanalytisk syn på människan. Enligt Erikson möter människan i olika åldersskeden olika psykosociala kriser som hör ihop med social interaktion och social utveckling. Genom de här kriserna utvecklar människan vissa egenskaper och lär sig olika färdigheter. Lösningarna på kriserna inverkar enligt Erikson på personlighetens strukturer och dess omstrukturering. Varje fas i utvecklingen är en potentiell möjlighet till en fortsatt god psykisk hälsa eller alternativt en risk för psykiska problem. Här presenteras Eriksons teori om hur den psykosociala utvecklingen framskrider under livscykeln.

1. Spädbarnsåldern: tillit (grundtrygghet) – misstro (brist på grundtrygghet) Det är viktigt att barnet får lära sig att känna tillit. När barnets vårdare gång på gång tillfredsställer dess behov, såsom behovet av föda eller närhet, utvecklar barnet grundläggande tillit till världen. Om barnet inte utvecklar grundläggande tillit leder den här utvecklingskrisen till misstro gentemot andra människor. 2. Tidig lekålder: autonomi – skam och tvivel Det 2-åriga barnets psykosociala kris handlar om önskan att vara självständig. Om föräldrarna uppmuntrar och stöder barnets ofta tjurskalliga försök att bli självständig i enlighet med barnets utvecklings nivå får den här krisen en positiv utgång. Om barnet inte uppmuntras eller om man ger det för mycket ansvar för tidigt känner barnet skam över att inte klara sig och tvivlar på sin egen förmåga.

46 / Grunderna i utvecklingspsykologi

3. Senare lekålder: initiativ – skuld Utvecklingsuppgiften för barn i 3–6 årsåldern är att få upplevelser av att de är självständiga individer som tar initiativ. När utvecklingskrisen får en positiv lösning upplever barnet att dess initiativtagande är betydelsefullt. Om man slår ner barnets tankar misslyckas utvecklingsuppgiften. 4. Tidig skolålder: arbetsflit – underlägsenhet Ett barn i skolålder njuter av att lyckas i sitt skol arbete och bland sina kamrater. Då barnet lyckas stärks dess förtroende för den egna förmågan. Självförtroendet leder till arbetsflit medan negativa erfarenheter leder till känslor av underlägsenhet och otillräcklighet.

5. Ungdomsåren: identitet – rollsplittring Den ungas utvecklingskris hör ihop med identitetens utveckling. En lyckad lösning på krisen leder till upplevelsen av en äkta enhetlig identitet. En misslyckad lösning leder däremot till upplevelsen av ett splittrat jag och svårigheter i att fatta beslut som handlar om ens eget liv.

7. Medelåldern: generativitet – stagnation eller omhändertagande – instängdhet För en vuxen är det viktigt att upptäcka de områden i livet där hen kan förverkliga sig själv, ta hand om andra och dela med sig av sin livserfarenhet till yngre människor. Om det här inte lyckas stagnerar individen och blir passiv.

6. Tidig vuxenålder: närhet – isolering

8. Ålderdomen: integritet – förtvivlan

Den unga vuxna balanserar mellan behoven av att vara självständig och att uppleva närhet till andra. En förutsättning för att krisen ska få en positiv lösning är att den unga klarar av en nära parrelation utan att vara rädd för att förlora sin egen identitet. Om den unga vuxna upplever andra människor som ett hot kan hen dra sig undan nära relationer.

I ålderdomen bevaras individens identitet när hen klarar av att godta de förändringar som sker fysiskt, psykiskt och socialt. Vid en lyckad lösning av utvecklingskrisen bevarar den äldre sin livsglädje och godkänner och tar ansvar för de val hen har gjort i livet. En misslyckad lösning leder till förtvivlan.

UPPGIFTER 1. Skapa en fiktiv människa och fundera på hur hennes liv kan utformas utifrån utvecklings kriserna i livscykeln. Fundera på hur lösningarna på tidigare stadiers kriser påverkar följande åldersstadium. 2. Fundera på hur realistisk bilden av en individs liv är i Eriksons teori. 3. Ta reda på vilken kritik som har riktats mot Eriksons teori. Sökord: Erikson, teorin om den psykosociala utvecklingen, kritik

Erik Homburger Erikson (1902–1994)

Grunderna i utvecklingspsykologi / 47

Elder: Teorin om livsloppet När man forskar i livsloppet reder man ut och beskriver hur individens liv eller ett visst delområde hör ihop med samhällsstrukturer och sociala, kulturella och historiska processer. Rötterna till forskning i livsloppet går tillbaka till 1920-talet. I forskningen betonas det hur olika möjligheter och val leder till slutliga mål. Med hjälp av den kan man utreda en enskild individs historia och studera hur tidigare erfarenheter inverkar på till exempel framtida beslut om äktenskap eller skilsmässa, kriminalitet eller risken att insjukna i en sjukdom. Glen Elder (f. 1932) är en av de som har utvecklat livsloppsteorierna. Enligt honom är de här teorierna för tillfället de mest anmärkningsvärda teoretiska sätten att forska i livsloppet. Elder särskiljer fyra dimensioner i livsloppet som forskarna använder som utgångspunkt när de forskar i individens livscykel. 1. Aktör

3. Sammanflätning

Individen är en aktör som med sina egna val och sin egen aktivitet bygger upp sitt livslopp inom ramen för de rådande omständigheterna. Hen kan å andra sidan också agera ”så som man brukar göra”. Livsloppet är en ständig samverkan mellan individen och hens livserfarenheter.

Olika individers livslopp formar nätverk där människor står i växelverkan med varandra och delar med sig av sina erfarenheter.

2. Tajmning Olika händelsers betydelse för människans liv är beroende av när i livet de äger rum.

UPPGIFTER 4. Jämför Eriksons och Elders teorier med varandra. Vilken central skillnad finns det mellan de två synsätten? 5. Tillämpa Elders teori på ditt eget liv. I vilken fas av din familjs liv är du född i? Hur tungt var dina föräldrars liv i det skedet? Hade dina föräldrar redan planerat för och önskat att de hade en familj? Hur påverkade din födsel familjens liv? Du kan också fundera på de här frågorna tillsammans med de människor som du har en nära relation till.

48 / Grunderna i utvecklingspsykologi

4. Tidsmässig, lokal och historisk dimension Tidpunkten och de erfarenheter som är bundna till den formar individens livslopp.

Freud: Teorin om den psykosexuella utvecklingen Psykoanalysens grundare Sigmund Freud (1856–1939) tänkte sig att den psykosexuella utvecklingen följer olika stadier. Det psykodynamiska synsättet betonar hur de omedvetna lustarna, önskningarna och drifterna inverkar på människans liv. Det här kommer också fram i Freuds utvecklingsteori. Freud menade att barnet i varje nytt skede av sin utveckling stöter på en konflikt som det måste klara av för att utvecklingen ska kunna gå vidare till följande fas och till sist nå det slutliga målet. 1. Den orala fasen (0–1 år) Munnens område är viktigt i den här fasen. Babyn upplever välbehag till exempel när den ammar. Om barnet försummas i den orala fasen utvecklar det inte grundläggande tillit. Det här kan uttryckas i senare livsfaser som misstänksamhet och en oro för att allting kommer att gå dåligt. 2. Den anala fasen (1–3 år) Upplevelser av välbehag är förbundna med analöppningen och avföring. När barnet tränar sig att bli torr känner det välbehag över att kunna lära sig att kontrollera den egna kroppen. Det är avgörande hur man förhåller sig till barnets avföring. Om föräldern till exempel visar avsky för barnets avföring kan det leda till att barnet blir kletigt eller att det senare blir överdrivet renligt. 3. Den falliska fasen (3–6 år) Barnet upptäcker sina genitalier och upplever välbefinnande genom dem. Fasen präglas av oidipus- och

elektrakomplexet. Enligt Freud förälskar sig en pojke i den tidiga barndomen och i lekålder i sin egen mamma (oidipuskomplexet) medan en flicka förälskar sig i sin egen pappa (elektrakomplexet). Barnet kan vilja gifta sig med föräldern av motsatt kön. Eftersom det är omöjligt börjar barnet ta modell av och identifiera sig med föräldern av samma kön. På så sätt hoppas barnet vinna föräldern av motsatt kön på sin sida. 4. Latensfasen (6–12 år) Inlärning och kamrater är viktiga i barnets liv men det är inte sexualiteten. Barnet umgås främst med vänner som är av samma kön. 5. Den genitala fasen (från ca 12 år) Den genitala fasen har samband med pubertetens början, uppvaknandet av erotiska känslor och den sexuella identiteten som börjar utformas. Den viktigaste källan till välbefinnande är genitalierna. Den genitala fasen är den psykosexuella utvecklingens slutmål.

Freuds teori fascinerade många i synnerhet i början av 1900-talet. Den inspirerar fortfarande bland annat konstnärer, och hänvisningar till teorin kan ses i många konstnärliga och populärkulturella verk. Freuds insikt om det omedvetnas betydelse för människans aktivitet var också betydelsefull. I ljuset av dagens vetenskapliga principer finns det trots det grava brister i den utvecklingsteori som Freud presenterade. De påståenden som presenteras i teorin är enligt den empiriska vetenskapens kriterier alltför ospecifika och alltför utmanande att undersöka vetenskapligt. Dessutom bygger de på ett alltför snävt och bristfälligt insamlat datamaterial.

UPPGIFTER 6. Enligt Freud utvecklar individen i den genitala fasen en sexuell anknytning till företrädare för det motsatta könet som inte hör till den egna familjen. Ta reda på hur Freud uppfattar en

sexuell anknytning som avviker från heterosexualiteten. Vad anser du om Freuds tolkningar? Motivera din åsikt. Sökord: Freud, psykosexuell utveckling, genital fas, psychosexual stages

Grunderna i utvecklingspsykologi / 49