Broschyr för tidskriften Evangelium

tidskrift för kultur, kritik & idé ESSÄ • PROSA/POESI • MÖTE • LITTERATUR • MUSIK • SCEN

LITTERATUR: KG HAMMAR

SPÄNNANDE SPIRITUALITETSSTUDIE IDÉ: HELENA WANGEFELT STRÖM

HELIGHET PÅ MUSEUM MUSIK: BJÖRN MALMEHED

ÖGONBLICKSBILDER

A V Å G T U R! L A PPE I C A E SP I P 1

EVANGELIUM NÅR UT Evangelium startades för två år sedan. Vi var många som kände att samtalet om Svenska kyrkans identitet inte hade någon riktig plats i det offentliga rummet. Vi ville fördjupa och samverka. Skapa en rörelse och ett samtal.

I Evangelium skriver studenten jämsides ärkebiskopen, prästen i samma nummer som agnostikern.

Böcker och skivor recenseras av skribenter som får träning i att analysera och bedöma. Vi beställer och publicerar ny dikt och prosa, alltid med bildkonst. Vi försöker att överbrygga kyrkliga konflikter och komma vidare framåt.

Den här specialutgåvan i papper har vi gjort för att visa hur smart det är att publicera på nätet... I stället för att tidningen ligger på ett bord i församlingshemmet når den alla dina församlingsmedlemmar, den når icke-medlemmar, den når alla med en dator.

Det är en bra idé.

REDAKTION

Tidskriften stöds av Statens Kulturråd med ett kulturtidskriftsstöd.

Vi är väldigt stolta över det stödet det visar att det svenska kulturlivet tycker att kyrkans frågor är angelägna för hela samhället.

Men en tidning klarar sig inte utan prenumeranter, och det är där Svenska kyrkans församlingar kan hjälpa till. När många ger lite kan ingen enskild aktör styra innehållet.

Tillsammans med andra församlingar är ni med och stöttar ett fritt kultursamtal som gör det lättare att vara kyrka. Det är ett immunförsvar för kyrkan.

Läs, delta och prenumerera!

SOFIA LILLY JÖNSSON sofia@tidskriftenevangelium.se Chefredaktör och ansvarig utgivare för Evangelium.

www.tidskriftenevangelium.se

INNEHÅLL Judith Fagrell, litteraturredaktör judith@tidskriftenevangelium.se Judith är tidskriftens litteraturredaktör, ordförande i föreningen Evangelium och läsande och skrivande präst i den lilla landsbygdsförsamlingen Ardala i Skara stift.

Camilla Hällbom, andre litteraturredaktör camilla@tidskriftenevangelium.se Camilla har en master i litteraturvetenskap och studerar nu teologi. Hon är särskilt intresserad av barn och ungdomslitteratur och läser helst Siri Hustvedt eller Richard Yates.

2 Ledare 3 Göran Greider: Evangelium 4 Jan Eckerdal: Guds rike?

6 Judith Fagrell och Emil Jörgensen: Från Judith till Emil 8 Björn Malmehed: Ögonblicksbilder 9 KG Hammar: Spännande spiritualitetsstudie 10 Helena Wangefelt Ström: Helighet på museum

Simon Berg, bildredaktör simon@simonberg.se

12 Staffan Fredén: Jordgubben i gräddtårtan

Simon är fotograf och utbildad på Högskolan för fotografi Valand i Göteborg.

14 Per Klingberg: Urnsättning 15 Kommande nummer

2

POESI

EVANGELIUM GÖRAN GREIDER Ur #1 oktober 2012: Strukturer

. . .

Jag har sett imaginära kyrkbänkar fyllas till sista plats på ett möte för unga fackliga ombudsmän långt nere i de mediefria katakomberna med det mäktiga Rom sorlande högt ovanför deras huvuden -

Jag har sett kyrkor och höga fönster formas som väldiga tunga dykarklockor kring två gestikulerande och mycket upprörda personer som bråkar i ett gathörn om hela detta samhälles kommande tid och jag såg dem sakta stiga mot ytan som i en fantastisk målning av Chagall -

Jag har sett karnevaler som liknar församlingar som börjat festa och äta och dricka och slå sig ner på altaret och fylla dopfunten med rött vin.

. . .

FOTO UR SERIEN ”SCENES OF SEASON” AV REBECCA MIANA OLSSON.

PRENUMERATION

KONTAKT

En helårsprenumeration (fyra nummer) kostar 3000 kronor för en församling eller motsvarande grupp i Svenska kyrkan.

Prenumeranter får del i nätverket Vardagsrum med studiematerial och utbyte av kompetens och idéer för kyrkan och kulturen. Miriam Wredén Klefbeck hjälper dig med frågor om prenumerationer, miriam@tidskriftenevangelium.se.

Evangelium, Händene Lärkbacken, 532 96 SKARA. info@tidskriftenevangelium.se

Evangelium är en kulturtidskrift på nätet för svenskkyrklig idé, kultur och kritik. Evangelium ges ut av en ideell förening med syfte att fånga upp och odla ett samtal i kyrkan och om kyrkan i det offentliga rummet.

Obs! Denna trycksak är en reklamutgåva. Artiklarna i denna trycksak är kortade ur tidigare nummer av tidskriften med adress www.tidskriftenevangelium.se. Alla texter finns i original på tidskriftens webbsida och ska citeras därifrån. Upphovsrätten tillhör författarna.

Texter ur första årgångens utgivning finns också samlade i boken ”Strukturer, arvet, prästen, avförtrollning” på Gaudete förlag, 2013.

UPPLAGA:

500 ex, första tryckningen Hyltetryck LAYOUT: Simon Wämmerfors, wämmerfors.se BILDREDAKTÖR: Simon Berg REDAKTÖR: Sofia Lilly Jönsson ORG. NR: 80 24 66-9098 OMSLAGSFOTO: Ur serien ”Serapion” (2014) av goupal. www.goupal.se TRYCKERI:

3

ESSÄ

GUDS RIKE? JAN ECKERDAL Ur #2 december 2012: Arvet I Sverigedemokraternas kyrkopolitiska vision är kyrkans tradition är mer eller mindre liktydig med det gamla enhetliga Sverige. Det tillstånd av ”nu men ännu inte” som hör till den historiska kyrkans existensvillkor ersätts hos förbundet Fädernas kyrka av ett Svea rike. ”Nu men ännu inte” har blivit till ett ”förr, men knappast längre”.

Historiesynen i Sverigedemokraternas kyrkopolitiska manifest bär på ett drag av ett odefinierat ”förr i tiden”.

Argumenten är faktiskt beroende av att den fädernas kyrka som skall återupprättas ges samma vaga historiska förankring som lajv-rollspelets ”lägereldarnas och sagornas tid”. För i samma stund som man mer specifikt skulle definiera vilken tid som man menar verkligen härbärgerade allt det som har gått förlorat – vilken Fädernas kyrka som skall återupprättas, vilket arv det är som skall förvaltas –

4

skulle resonemangets sprickor stå i öppen dager. Då skulle visionen nämligen inte bara kunna stämmas av gentemot den bild av fädernas kyrka som psalmen med samma namn utmålar såsom ”kärast bland samfund på jorden”.

Då skulle det också vara möjligt att ställa den gentemot ett visst historiskt kyrkligt tillstånd. Och det historiska kyrkliga tillståndet har i varje tid alltid varit mer ambivalent än vad romantiska tillbakablickar vill göra gällande.

Teologen Jürgen Moltmann påpekar ofta att såväl den kristna kyrkan som kristen tro över huvud taget, bara är begriplig i ett eskatologiskt ljus. Eskatologin, alltså läran om de yttersta tingen, om Guds slutgiltiga seger över ondskan och om världens förnyelse, är inte något som kan betraktas som ett teologiskt fristående appendix. Kristendomen är istället helt och hållet eskatologisk, i betydelsen att den lever på löften som ännu inte har blivit uppfyllda i sin fullhet. Detta tillstånd av ”nu men ännu inte” hör till den historiska kyrkans existensvillkor.

Den historiska kyrkan måste förhålla sig till det faktum att den är ett provisorium som, i väntan på att Guds

rike skall komma i sin fullhet, är satt att vara ett vittnes- möjligheter som det förflutna gör närvarande i nuet”.

MacIntyres innehållsmättade formulering andas börd i världen. Tanken får förstås inte förväxlas med utvecklingspositivism. Det finns inga teologiskt trovärdiga inget av den statiska förståelse av tradition som förbunargument för att vi i vår gestaltning av kyrkan skulle vara det Fädernas kyrka ger uttryck för. Att stå i kontinuitet med sin tradition karakteriseras inte närmare Guds rike än vad tidigare geav att försöka hålla fast vid en tid nerationer har varit. Men rörelsen är som inte längre är, utan istället av att inte desto mindre framåtriktad. Kyr”Kyrkans uppdrag låta sig utmanas av traditionen och kans uppdrag är att redan nu gestalta är att redan nu kritiskt inventera vilka möjligheter hoppet om en framtid tillsammans gestalta hoppet den erbjuder i vår tid. Kyrkans tramed Gud – och försätta oss i rörelse ditionstillhörighet kan då skaka om mot den Gud som kommer oss till om en framtid och ge perspektiv som pekar utöver mötes. tillsammans den samtida horisonten, mot framI den kyrkopolitiska vision som med Gud” tida möjligheter, vilket är något helt Sverigedemokraterna ger uttryck annat än att låta traditionen yttra sig för har detta eskatologiska ”nu men i en vilja att återskapa en gången tid. ännu inte” på ett märkligt – om än långt från unikt – sätt ställts på ända. ”Nu men ännu inte” har blivit till ett ”förr, men knappast längre”. Tan- Jan Eckerdal är präst i Nyköping och forskare i systematisk kemodellen känns igen som en strategi som går igen i po- teologi. I avhandlingen ”Folkkyrkans kropp” om biskopen pulistiska politiska strategier. En gång var det bra, nu har Einar Billings folkkyrkobegrepp undersöker han bland annat nationalistiska strömningar i 1900-talets Sverige. det blivit dåligt, och vi måste tillbaka.

Den teologiska frontförkortning som det innebär Denna artikel om Sverigedemokraternas kyrkopolitiska att förflytta visionen om Guds rike från ett eskatologiskt program skrevs på beställning av Evangelium. laddat framtidshopp till en passerad historisk epok är monumental. Med ett sådant förhållningssätt berövar man dessutom just den tradition som man vill värna på dess möjligheter att ge konstruktiva bidrag till en trofast gestaltning av kyrkan i vår tid. Filosofen Alasdair MacIntyre sammanfattar vad han menar utmärker en frisk traditionstillhörighet med orden: ”En adekvat förståelse av tradition kännetecknas av att den famnar de framtida

Strukturer, arvet, prästen, avförtrollning. Texter ur tidskriften Evangelium 2012–2013 Sofia Lilly Jönsson, redaktör | Gaudete förlag | 320 sidor, pocket standard | ISBN 978-91-86577-37-7 | Cirkapris 130 kr Enstaka böcker köper du från förlaget, nätbokhandlare eller beställer hos din vanliga bokhandlare.

5

IDÉ

FRÅN JUDITH TILL EMIL JUDITH FAGRELL & EMIL JÖRGENSEN Ur #1 oktober 2012: Strukturer Strukturutredningen vill döda landsortsförsamlingarna, skriver en ung präst i frustration på Twitter. Vi bad två präster växla brev med varandra om strukturer och kyrkosyn utifrån deras respektive sammanhang. ”Det blev ett uppriktigt samtal om kyrkan och dess strukturer.

Emil Jörgensen och Judith Fagrell i brevsamtal om sin kyrka.

8 september 2012 Hej! Det är kanske intressant att först beskriva våra respektive församlingar för varandra?

Jag kan tänka mig att vår utveckling är ganska vanlig i Svenska kyrkan. Vi har gått från 8 små gudstjänstfirande församlingar till att alltid fira huvudgudstjänsten (högmässa/högmässogudstjänst) söndag klockan 11 på samma plats (i tätorten), med samma gudstjänstordning varje söndag oavsett vad som sker i övrigt, vi har söndagsskola, stor lekmannamedverkan mm. Vi har alltid två gudstjänster per söndag, dvs alltid en på kvällstid, och då är vi i någon av de andra kyrkorna. Vi har sedan ca ett år tillbaka söndaglig mässa.

6

Det som framförallt känns skrämmande med den kommande organisationsförändringen (om det nu går igenom) är att den reella makten flyttas längre bort från de lokala församlingarna, och att den definition som allt sedan urkyrkan funnits för en församling – att man firar gudstjänst tillsammans – inte räknas med längre.

11 september 2012 Hej Judith!

Intressant att höra din berättelse. Den är nog, precis som du säger, ganska lik utvecklingen i många församlingar runtomkring i landet. I vårt fall är det faktiskt tvärtom.

Jag kom till Ljungby för drygt sex år sedan och under den tiden har min tjänst förändrats så att från att ha varit allmäntjänande komminister så blev det från 2008 mer fokuserat i Ljungby Maria församling. Jag har ju inte varit med särskilt länge med andra ord, inte ens i perspektivet av att det har varit en egen församling. Men jag har ju märkt hur mycket det vitaliserat arbetet att få ta eget ansvar. Från att ha varit ett distriktsråd med mycket informell makt så blev det till en egen församling med egen budget och eget ansvar för gudstjänst, diakoni, undervisning och misson. Sådant gör något med människor!

Vi får väl se var det leder ;) Ser redan fram mot nästa mail! Allt gott, Emil

11 september 2012

13 september 2012

Hej Emil!

Spännande att läsa om din församling. Vi kommer från olika håll men liknar varandra i mycket!

Jag tänker över din fråga om det blivit som jag trodde, om verklighetens prästeri och församlingstjänst stämmer överens med drömmarna och viljan. Ja och nej. Det är bättre och sämre. Jag trodde aldrig att jag skulle jobba på landet – men jag älskar det. Jag trodde att partipolitiken skulle vara ute sedan länge i SvK vid den här tiden, men det känns mer som att partierna (vissa) tagit ett än fastare grepp. Jag trodde att kyrkorna skulle vara tomma, det är de inte, vår församling växer. Inte med mycket, men det går åt rätt håll. Jag trodde att vi skulle kunna påverka organisationskyrkan – det tror jag knappt längre.

Bättre och sämre, alltså. Det senaste året har jag dock för första gången börjat få funderingar som ”är det värt det?”. Är det värt alla kvällar och helger borta från familjen, är det värt allt slit utan några mätbara resultat? Vi jobbar i motvind, mot den kristna trons marginalisering i vårt samhälle, och dessutom mot vår egen organisation. Är det värt det?

Vad tänker du? Blev det som du föreställde dig?

I Kristus, Judith

Hej Judith!

Ja är det värt det? Nej, det är det nog inte i längden. Själv har jag alltid någon krok ute på ett annat håll, i någon annan organisation eller företag. Än så länge fungerar bara vetskapen om dessa livlinor som en slags energi att fortsätta. Sen är det givetvis så att mycket annat också håller mig kvar, jag älskar den församling jag är satt att tjäna och de verkar uppskatta mig. Jag får i det sammanhanget vara det som jag tror Gud kallat och avskiljt mig till, men samtidigt upplever jag att mer och mer tid går åt till annat som inte har med det att göra. Kanske är jag fortfarande för ung och entusiastisk (någon äldre kollega sa det till mig) men det är svårt att släcka en eld när den brinner, jag kan det inte.

Emil

14 september 2012 Hej. Det känns onekligen ofta som att vi är utlämnade till godtycke och andras välvilja, och när det gäller nationella beslut och aktiviteter intar både jag och min församling ofta ställningen som ”kusinen från landet” som vare sig förstår eller känner igen sig i vissa åtgärder som genomförs.

Judith

7

20 september 2012 Hej Judith!

Det gick ett tag innan jag hann svara, församlingsarbetet (och familjen) kom emellan. Och det är ju också det ett svar på din sista fråga; jag tror nämligen inte det är så naivt att jobba på i det lilla utan att bekymra sig så mycket för vad som händer på riksplanet. Visst kommer beslut i kyrkomöte och stiftsfullmäktige påverka hur församlingens arbete kan komma att fungera, men trots allt är det som vi tidigare sagt så att där människor samlas för

att tillbe och lovsjunga Gud där finns en församling. Jag tycker ändå det är hoppfullt.

Nej, jag vill inte lämna. Men ibland blir jag ledsen och trött och då kommer dessa tankar. Det som gör mig glad igen är att se ut över den församling jag för tillfället fått nåden att tjäna och se hur människor kommer till tro, ber, lovsjunger, delar liv och möter Gud. Det om något är hoppfullt, och det är oberoende av strukturer, organisation och ekonomi.

Emil

MUSIK

ÖGONBLICKSBILDER BJÖRN MALMEHED Ur #3 mars 2013: Prästen Det finns musik som berättar långa intressanta historier, och det finns musik som talar i fragment. Ensemble Lakonia ger ögonblicksbilder. Musiken på nya skivan Nattens lovsång tar tid på sig och målar bilden med små penseldrag. Här finns gott om plats för lyssnaren att fylla i med egna tankar.

Det sparsmakade i musiken återspeglas i namnet Lakonia, den grekiska provins som gett oss ordet lakonisk.

Andreas Runesons gitarrtoner skulle ha kunnat vara nästan ointressant insmickrande men blir som i stycket Avbild musik genom ett skarpt stränganslag på en oväntad plats i frasen, och låtarnas titlar leder tankarna vidare. I det här stycket genom temats ständiga speglingar, avbilder.

Tonspråket skiftar från folkmusikinspirerade slingor från både Afrika och Norden till jazz och blues. Första spåret, Richard Bergner, börjar med en rytm på det afri-

8

kanska instrumentet udu. Låtens namn är också namnet på en av ensemblens två slagverkare. När jag blundar är en gospel som svävar fritt utan påstridig puls.

Jag tycker mycket om pianisten Andreaz Hedéns långsamma klanger och fraser, de spelas sökande och egensinnigt.

Genomgående för skivans nio spår är att musikens kraft mer antyds än utvecklas.

Musiken på skivan har sitt ursprung i en meditativ miljö, i gudstjänstlivet på Bjärka-Säby. Det är inte den typiska meditationsmusiken, utan musik med nerv. Instrumenten gör inga stora utflykter, improvisationerna hålls nära melodin.

Jag är glad att jag gavs chansen att få höra detta.

Musik för meditation är inte bara samlade adagiosatser från Bach och Mozart, utan kan hellre vara uppfordrande som Ensemble Lakonias.

Björn Malmehed är organist i Umeå Maria församling och skivrecensent i Evangelium.

LITTERATUR

SPÄNNANDE SPIRITUALITETSSTUDIE KG HAMMAR Ur #3 mars 2013: Prästen Förre ärkebiskopen KG Hammar har läst en avhandling om ett stycke evangelikal historia som kan komma att användas som en introduktion i spiritualitetsforskning.

Joel Halldorf disputerade i april 2012 på avhandlingen Av denna världen? Emil Gustafson, moderniteten och den evangelikala väckelsen (Artos & Norma förlag). Jag hade tur som blev ombedd att recensera denna avhandling.

Annars hade jag nog inte läst den. Helgelseförbundet ligger lite långt från min kyrkliga vardagsverklighet och jag tänkte väl att det räckte med den kortfattade handbokskunskap som omfattar några namn, några särdrag och kanske lite till. Men jag utsattes för en stark läsupplevelse på flera plan. Avhandlingen är synnerligen systematiskt uppbyggd och därför lättläst. Den handlar i grunden om hermeneutik, vilket är mitt livs passion. Och den kan i framtiden komma att användas som en introduktion i spiritualitetsforskning, och göra denna mera begriplig och öppen för kreativ diskussion.

I avhandlingen symboliseras spiritualiteten av ett moln. Det är säkert ingen tillfällighet. Molnet placerar avhandlingen i mystikhistorien, där detta kommit att

stå för vår mänskliga oförmåga att förstå Gud. Gud som mysterium är bortom all mänsklig fattningsförmåga.

Men samtidigt är sökande och längtan mänskliga grundkategorier, så vi gör våra försök att förstå så ansvarsfullt som möjligt. Halldorf har valt att göra molnet tredimensionellt. De tre dimensionerna, som återkommer i avhandlingens uppbyggnad, är teman, motiv och praktiker; längd, bredd och djup om man vill se det så.

Jag utgår ifrån att det tydligt framgått att jag uppskattar mycket Joel Halldorfs avhandling. Det handlar inte bara om att jag fått inblick i en del av svensk kristenhet som jag tidigare varit tämligen obekant med. Jag har blivit introducerad i ett stycke evangelikal teologi från slutet av 1800-talet på ett skickligt och övertygande sätt som visar på en relevant och kreativ spiritualitetsforskning som kan tillämpas på många andra fält av ”vår Herres hage”. Samtidigt är ju styrka och svaghet två sidor av samma mynt. Så också här. Det systematiska upplägget gör att det blir många upprepningar och det kan vara tröttande för den läshungrige. Samtidigt innebär det att författaren har ett fast grepp om sin läsare och får garantier för att denne hänger med ända till slutet och fattar poängen med undersökningen.

KG Hammar är gästprofessor em vid Centrum för Teologi och Religionsvetenskap i Lund och tidigare ärkebiskop för Svenska kyrkan.

AV DENNA VÄRLDEN? EMIL GUSTAFSON, MODERNITETEN OCH DEN EVANGELIKALA VÄCKELSEN Joel Halldorf | Artos & Norma, 2012 Joel Halldorf (f. 1980) är verksam vid Teologiska institutionen, Uppsala universitet och Teologiska Högskolan Stockholm. Detta är hans akademiska avhandling. Han har tidigare publicerat Lewis brev (2007).

9

IDÉ

HELIGHET PÅ MUSEUM HELENA WANGEFELT STRÖM

temat död och återfödelse med samma yttre form men med nytt innehåll.

Att vara en del av ett kulturarv framstår nog för Ur #2 december 2012: Arvet många som något odiskutabelt positivt – men om kulVad innebär det att tända ett ljus framför ett huvudlöst turarvsstatusen innebär att man blir fången i museimonJesusbarn? Mötet med en skulptur blev avgörande för tern, till allmän beskådan och med krav på att aldrig förHelena Wangefelt Ström. Kan något vara musealt kul- ändras, hur betraktas den då?

Debatten kring skolavslutningar i kyrkan har blossat turarv och heligt på samma gång – och är det alls viktigt upp vid flera tillfällen under de senaste åren, nu senast att hålla isär begreppen? i år. Återkommande är hävdandet av kyrkan och krisDet hör till undantagen, men ibland är det möjligt att tendomen som ett svenskt kulturarv; Svenska kyrkans exakt tidsfästa när en tanke slår rot. För min del började kulturarvssamordnare menar till exempel att ”barn har resan mot det som skulle bli mitt avhandlingsämne inom rätt att få uppleva kyrkligt kulturarv” och den fackliga ämnet museologi när jag besökte en domkyrka i Sverige tidskriften Skolledaren konstaterar att frågan är problematisk men att ”tända adventsljus, och blev visad till en skulptur fösjunga en psalm i lektionssalen, ha reställande Maria med barnet. ”Vi julstjärnor, luciatåg eller julgranar i har återfört Maria in i kyrkan!” beskolan möter inga problem. Dessa rättade vännen och förevisade den Vad innebär saker anses tillhöra vårt kulturarv, medeltida mariabilden som var det att tända trots att de har klart religiöst urplacerad i en nisch i den murade ett ljus framför sprung.” väggen, framför vilken ett levande ett huvudlöst En bild framträder av en kyrka ljus och en färsk ros var placerade som är oönskad som religion, men på ett altare.

Jesusbarn? omhuldad som kulturarv. Till detIngenting av detta är särskilt ta kommer den brännande frågan anmärkningsvärt, varken i ett gloom vem som ska betala för bevabalt perspektiv eller i Svenska kyrkan idag. Det tog en stund innan jag såg det: Jesusbarnet randet av de många kyrkorummen: antikvariska myndigheter eller kyrkan och församlingarna – kulturarv eller i Marias famn saknade huvud.

Nu hände det märkliga, att min uppfattning av bild- helighet?

Frågorna kring vad som händer när det som är eller en framför mig på ett ögonblick – och alldeles ofrivilligt – växlade från ”helighet” till ”museum”. Jag frågade mig: en gång var heligt ometiketteras och ges kulturarvsstaVad innebär det att tända ett ljus framför ett huvudlöst tus – ett evigt (materiellt) liv i utbyte mot ursprunglig Jesusbarn? Blir det ett böneljus till en gudomlig makt el- identitet, om man vill se det så – och kring vem som har ler ett ljus till minne av något som varit, men inte längre makten att utföra denna process, är relevanta långt utanär? Kan något vara musealt kulturarv och heligt på sam- för Sveriges gränser. ma gång – och är det alls viktigt att hålla isär begreppen?

Det kritiska utforskandet av kulturarvssfären, där en Helena Wangefelt Ström är doktorand i museologi vid mångfald av aspekter som mänskliga rättigheter, koloni- Umeå universitet. Hon har tidigare skrivit artikeln ”Healism, turistindustrins utveckling eller synen på materia- ligt – Hotfullt – Historiskt: Kulturarvifieringen av det kalitet ryms, har på relativt kort tid blivit en stor och snabbt tolska i 1600-talets Sverige” i Lychnos – årsbok för idé- och växande del av den globala forskningen. Kulturarv och lärdomshistoria (2011). helighet har flera likheter när man börjar skärskåda dem: förmågan att skapa såväl intimitet och närhet till det osynliga som en vördnadsfull distans, eller det centrala

10

11

MÖTE

JORDGUBBEN I GRÄDDTÅRTAN STAFFAN FREDÉN Ur #4 juni 2013: Avförtrollning När Kerstin Norborg förlorade orden som journalist sökte hon sig till musiken, och från den till poesin och vidare till romanen. I ett samtal med Staffan Fredén berättar hon om sitt författarskap och hur det sammanlänkas med hennes eget liv.

Kerstin Norborg fick något av ett genombrott med romanen Min faders hus från 2001. Skildringen av prästen Arvid som plågas av svårmod och tystnar i predikstolen nominerades till Augustpriset och skickade ut Kerstin Norborg på många uppläsningar och litteraturaftnar.

Men det var tolv år sedan och den Kerstin Norborg som möter mig på ett fik i Gamla stan i Stockholm utstrålar viss nervositet. Eller snarare självmedvetenhet.

– Usch, det var så länge sedan jag blev intervjuad, men nu tänker jag bara att vi sitter här och pratar, säger hon på mjuk lundaskånska.

Jag vill börja samtalet på någorlunda säker mark och frågar hur det kom sig att hon skrev Min faders hus.

– Jag hade en släkthistoria med det här prästerliga, schartauanska. Och den hade funnits som en familjemyt i vår familj sedan jag var liten. Men att boken blev angelägen

12

för mig att skriva berodde på att jag drabbades av lite samma som Arvid gör, det vill säga att jag förlorade språket.

Kerstin Norborg började sitt yrkesliv som journalist men efter ett par år körde hon fast, tyckte inte att hon kunde skriva längre.

– Det var bara massa floskler. Det var för trångt. Så erfarenheten av att tystna, den var min egen.

Kerstin Norborg avbryter sig: – Nu blir det ändå så att jag säger sådant som jag har sagt tusen gånger. Jag känner mig som att jag sitter och rabblar som på ett författarbesök. Men det kommer att gå över, tror jag.

Och det går över, rabblandet. När jag efteråt lyssnar på den inspelade intervjun klockar jag Kerstin Norborgs många tankepauser till i flera fall långt över 30 sekunder.

Farfar blev inspiration till skrivandet Arvid i Min faders hus är en allvarstyngd kyrkoherde under det tidiga 1900-talet. Han lider av tungsinne och vad hans läkare kallar för ”en plågsam känslighet”. Hans Gud är skräckinjagande och oresonligt sträng. All sin vakna tid ägnar Arvid åt att försöka rädda sig och sin familj från synden, från helvetet. ”Fader, döda mig inte”, ber han på kvällen före nattvardsgången.

– Farfar tystnade i predikstolen. Det var sådant jag Med stigande förtvivlan bläddrar Arvid i Bibeln. Slår på måfå efter tröst. Han läser Jesu liknelse om de tre tjä- hörde berättas om i min barndom. Han var, tror jag, denarna som sattes att förvalta sin herres pund. Två av dem primerad. Han träffade en psykiater och han for, precis lyckades förvalta pengarna så väl att de gav avkastning. som Arvid, iväg på ett nervhem. Och i alla fall för Arvid Men den tredje tjänaren fruktade sin herre och gömde tänker jag att detta är en lättnad, att få erkänna sig sjuk.

Det togs inte emot särskilt väl i familjen när Kerstin pundet i jorden. Svaret blir skoningslöst: ”Kasten den oduglige tjänaren ut i mörkret härutan- Norborg övergav journalistiken för en karriär som musiker. för. Där skall vara gråt och tanda– De kunde säga sådant som ’inte gnisslan.” ska du spela fiol, vi är så omusikaliska Dessa ord lämnar Arvid utan ro: i vår familj förstår du’. Det fanns nå”Varför hjälpte ingen tjänaren?

Allt som var för got sådant. Men för mig var musiken Varför öppnade inte Fadern sin känslosamt var så verkligen en jättestark längtan som famn? Den stackars mannen ville laddat i vår familj. jag aldrig riktigt fått bejaka. ju ingenting hellre. Han var ju rädd.

Det var så laddat Att bära på en stark längtan var Han ville ju bara att någon skulle inte alldeles okomplicerat i Kerstin lägga handen på hans axel, trösta.” med pappas Norborgs barndomshem.

Jag frågar Kerstin Norborg om helvetesskräck.

– Allt som var för känslosamt denna stränga gudsbild, som också var så laddat i vår familj. Det var så var hennes farfars, har präglat henladdat med pappas helvetesskräck. nes uppväxt.

– Min pappa gjorde ju allt för att inte föra över den Han fann sin frihet i det akademiska. Där var det ordgudsbild han var uppväxt med på oss. Med en sträng och ning och reda och han var väldigt strukturerad. Men jag straffande Gud, rädsla för Gud och rädsla för helvetet. tänker att han också var en väldigt känslosam person.

Men i det avståndstagandet finns också något som präg- Han lyssnade mycket på Bach och så men det var inte alls lar en. Och han tog inte avstånd från tron som sådan det här att jag skulle hålla på och spela. utan sökte sig hela tiden till en annan sorts tro. Han tyckte mycket om KG Hammar till exempel. Men han var ju Jordgubben i gräddtårtan ändå aldrig fri.

Denna insikt, att aldrig vara fri, ansätter också roma- Och Kerstin Norborgs pappa påverkade inte bara hennes nens Arvid. Han läser i Johannesevangeliet: musicerande. Pappas och farfars historia hängde som en ”Då sade Jesus till de tolv: Icke viljen väl också I gå skugga över hela uppväxten. bort? Simon Petrus svarade honom: Herre, till vem skul– Hela vår familj har haft väldigt lätt att identifiera le vi gå?” sig med min pappas problematik. Det har funnits ett De flesta tolkar nog dessa bibelord som förtröstans- slags hänsynstagande, en enorm lyhördhet för det som fulla. Men inte Arvid. För honom är de hotfulla. var han och hans problem. Och det är jag uppvuxen i.

Inför hans ögon sviker orden, förvränger sin betydelKerstin Norborg förebrår sig själv en aning för att se. Psaltarpsalmen han förut sökt tröst i skrämmer ho- hon dessutom med Min faders hus fortsatte på den innom nu: slagna vägen, ”som en jordgubbe i den här gräddtårtan”. ”Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig – Det finns ju något så otroligt självmedvetet i de här en boning ytterst i havet, så skulle också där din hand prästsläkterna. Alla farfars brev fanns sorterade i bokleda mig.” stavsordning. Att man tar sin egen betydelse för så given I sin anteckningsbok skriver Arvid: ”Det finns ing- att man bryr sig om att spara. Det är både vackert och enstans att fly.” lite…, säger hon och låter meningen hänga i luften.

Arvids ångest och depression växer tills han inte längre förmår yttra ett ord från predikstolen, inte kan röra sig Under våren 2013 läste Evangelium Kerstin Norborgs rour fläcken vid nattvardsgången. man Min faders hus om prästen Arvid och hans tvivel i en – Han är instängd i sin egen reflexion och depression. öppen läsecirkel. Novellen Eskimåprofet skrevs på beställOförmögen att möta vare sig Gud eller människor, säger ning för samma nummer. Staffan Fredén är journalist.

Kerstin Norborg och berättar att mycket av Arvids plågor också var hennes farfars.

13

POESI

URNSÄTTNING PER KLINGBERG Ur #5 oktober 2013: Bibeln

Märkligt att vi vandrar i silande solljus minneslunden till våra händer fulla av blommor psalmböcker i billighetstryck syskonbarnets tappade snuttefilt ovan psalmsång som i eftermiddagens hetta vacklar till och här är intet bestånd i världen, ändå är människans dagar som kvällsljusets gräs i vilken någon spritt ut baguettebitar som måsarna girigt fångar och sedan med hesa, skeva skratt åter svingar sig upp, störtar mot solnedgång och himmel till.

14

Vore det inte fantastiskt om den här tidningen fanns på riktigt?

DET GÖR DEN! Evangelium ges ut på nätet sedan 2012. Fyra nummer om året går djupt och brett i frågor som rör svenskkyrklig kultur, kritik och idé.

Utgivningen görs möjlig av församlingar som prenumererar.

GÖR SÅHÄR: 1. Betala 3000 kr till plusgiro 64 67 50-0 eller bankgiro 216-3319.

Märk betalningen med ”pren” + församlingens namn.

2. Mejla församlingens kontaktuppgifter till pren@ tidskriftenevangelium.se.

Om du hellre vill ha en faktura, kontakta miriam@tidskriftenevangelium.se.

Vill du skriva? Tips, texter och textförslag skickas till redaktionen (adresser se s 2). Evangelium publicerar recensioner av litteratur, skivor och scenkonst, och är alltid på jakt efter nya skribenter. Hör av dig!

KOMMANDE NUMMER SYNDEN september 2014 BARNET december 2014 BLODET mars 2015 PAPPA juni 2015 15

SAGT OM EVANGELIUM ”Hur ska man karakterisera den anda som präglar relationen till den stora mottagaren, Svenska kyrkan och samtiden? Den är varken sönderrivande negativ, eller enkelt gillande och berömmande. Den är kritisk i ordets neutrala mening, dvs. djupt intresserad och värderande, ja, engagerad i det som är rätt. I grunden och mellan raderna finns en övertygelse om att teologi, tänkandet om Gud, är något oerhört viktigt för kyrkan, för att hon ska vara kyrka på djupet, till hjälp för världen.”

Svensk Pastoraltidskrift ”Även om koncentrationen emellanåt sviker (långa texter gör sig alltjämt rätt dåligt i elektronisk form) så är det som dröjer kvar efter läsning av premiärnumret den höga takhöjden, samt lusten och hungern efter att (äntligen) få ifrågasätta och gripa sig an aktuella ämnen från nya vinklar och med delvis nya intellektuella verktyg. Det är en syresättning som Svenska kyrkan behöver.”

Kyrkans Tidning ”Jag vill att det ska finnas en öppen och bred debatt och dialog inom Svenska kyrkan. Tidskriften Evangelium ger ytterligare en röst och plattform för en fri och livlig debatt om teologi och kyrkans väsen”.

Carina Etander Rimborg, informatör för POSK

16

”Ett kvalificerat analys- och samtalsforum byggt på idealitet och engagemang med en fot i församlingen och en i akademin smakar Multivitamin. Bidrar nog till att förbättra mitt professionella hälsoläge.”

Johan Dalman, domprost i Strängnäs ”Ett framåtblickande projekt med tydlig ideell profil och intellektuella ambitioner som är värda stöd. Evangelium har potential att ställa sig i en kyrklig medietradition där Vår Lösen ännu är den lysande stjärnan. Det här är den första svenska riktiga nättidningen.”

Martin Garlöv, kommunikatör ”När några börjar tala om att bygga ett forum för reflektion och seriöst samtal kring teologi och kultur, då blir jag intresserad. När detta forum inte heller förutsätter medlemskap i någon åsiktsklubb, utan verkar vilja nå ut över de vanliga gränserna - klart jag vill vara med och stödja det!” sr Inger, Klaradals kloster

Läs Evangelium! En kulturtidskrift på webben för svenskkyrklig kultur, kritik och idé. www.tidskriftenevangelium.se