Arkiven står inför sin största prövning

Lars Ilshammar

Arkiven står inför sin största prövning

I BEGYNNELSEN VAR ORDET. Sedan uppfanns arkivet. Så kan en mycket kortfattad historik över den mänskliga civilisationens gryning skrivas. Arkivet, den plats där vi förvarar våra minnen, har sedan genom århundraden och årtusenden förblivit en diskret och för många nästan okänd men samtidigt helt fundamental institution för att bevara och överföra kunskap om det gemensamma.

Om arkivet inte gör sitt jobb, kommer samhället i stort men också våra egna vardagsliv långsamt att sluta fungera. Arkivet är en garant för att skola, vård och omsorg håller vad de folkvalda lovar, liksom för att den gemensamma minnesbank som tidigare generationer har byggt upp inte förskingras. Det är ingen slump att historiens erövrare som velat kuva ett besegrat folk ofta har börjat med att bränna arkiven.

I dag när faktaresistensen breder ut sig och alla kan skriva sin egen historia efter tycke och smak blir oförvanskade historiska källor särskilt viktiga. Men så länge vi inte har ett konkret ärende dit är arkivet knappast något som vi tänker på eller bekymrar oss om. Arkivet bara är. Precis som avloppssystemet eller elnätet ligger arkivet där utan att vi har anledning att gå omkring och i varje stund fundera på hur det fungerar – så länge det fungerar.

Men på väg in i det digitala samhället står arkivet inför stora utmaningar. Att samla in och bevara det enorma digitala informationsflödet och att sedan tillgängliggöra de digitalt födda samlingarna är den kanske största enskilda prövning som arkivsektorn någonsin har ställts inför. Parallellt växer förväntningarna på digitalisering av de fysiska samlingarna, en mycket kostnadsdrivande och tidskrävande hantering.

Att hantera ett växande informationsöverflödsproblem med knappa resurser och att samtidigt hävda sig i stora pågående organisationsförändringar skulle under alla omständigheter vara en svår uppgift för arkiven. Nu tvingas man också kämpa mot samtidens växande krav på effektivitet och idén om kortsiktig ekonomisk nytta.

Arkiv och bibliotek präglas av en nödvändig långsamhet. Deras verksamhet befinner sig i en sorts tidlös tid där det längesedan förflutna och en avlägsen framtid är lika närvarande som nuet. Denna makliga tidsrytm stämmer allt sämre med tidens brådska och otålighet. Kvartalspolitiken ropar på snabba resultat, kan inte vänta, ser inte längre behovet av långa perspektiv.

Men utan arkiven riskerar vi att drabbas av samhällelig demens. Att förstå vilka vi är och varifrån vi kommer är nödvändigt om vi ska kunna bestämma vart vi ska. Därför borde en aktiv och generös arkivpolitik vara en helt självklar prioritet i bygget av en hållbar välfärd för framtiden. Slutligen är det också en uppgift för arkiven, arkivarierna och arkivinstitutionerna själva – och inte minst för deras användare – att bli besvärliga och göra mera väsen av sig. ●

Lars Ilshammar är biträdande riksbibliotekarie vid Kungliga biblioteket i Sverige och medlem av SLS insamlingsnämnd. Foto: Jann Lipka

”Det är ingen slump att historiens erövrare som velat kuva ett besegrat folk ofta har börjat med att bränna arkiven.”