DAPPING och andra spännande flugfiskemetoder
DAPPING JAN TILLIANDER
och andra spännande flugfiskemetoder
BOKFÖRLAGET SETTERN JAN TILLIANDER
LÅNGSPÖFISKE t DAPPING t TENKARA
Jan Tilliander är född 1965 och uppvuxen på Dalarö i Stockholms skärgård. I sitt första tydliga minne håller han i ett metspö och stirrar på ett guppande flöte. Att fiska, och i olika former skriva om sportfiske är hans stora passioner.
© Jan Tilliander, 2016 Foto Yulia Babkina: 50-51 Matt Jeppson: 70-71 Olga Miltsova: För- & eftersätt Simon Nielsen: 44 Jens Ottosson: 10-11 Bodil Tilliander: 6, 13,15, 17, 18, 20, 26, 27, 28, 30-31, 35, 36, 37, 38, 55, 56, 57, 58, 59, 68, 72, 73, 74 Jan Tilliander: 29, 33, 42-43, 53 62 Lina Wahlén: 46, 47, 48, 49, 60, 61, 63, 64, 65, 66 Tomas Wahlén: 8, 19, 21, 22, 23, 24, 40 Vladimir Vitek: Överst omslag
Utgiven av Bokförlaget Settern, 286 92 Örkelljunga Tel 0435-804 70 info@settern.se www.settern.se Tryckt vid Bulls Graphics, 2016
ISBN 978-91-7586-658-1
INNEHÅLL
FLUGFISKE
8
LÅNGSPÖFISKE 11 OM LÅNGSPÖFISKE 12 LÅNGSPÖT 15 LINAN 16 TAFSEN 18 FLUGORNA 19 FISKETEKNIKEN 25 DAPPING
30
OM DAPPINGFISKE 32 DAPPINGSPÖT 34 RULLEN 35 LINAN 36 FLUGORNA
37
FISKETEKNIK FRÅN BÅT 38 FISKETEKNIK FRÅN LAND
42
FYRA DAPPINGFLUGOR 45 TENKARA OM TENKARA
51 52
TENKARASPÖT 54 LINAN 56 FLUGORNA 58 FYRA TENKARAFLUGOR
62
FISKETEKNIKEN 67 REGISTER
75
FLUGFISKE
– på flera sätt
Att flugfiske existerat i långt mer än tusen år är väl känt. Belägg för det har hittats i ett flertal mycket gamla skrifter. Exakt var det först uppstod finns dock inget säkert svar på. Min egen, högst ovetenskapliga, tanke är att det vi kallar flugfiske, uppstått på flera av varandra oberoende platser. Det krävs ju trots allt inte mer än att en skarpsint filur får syn på en öring, vilken stiger och tar en dagslända vid vattenytan, för att tanken ska väckas att det kan vara en god idé att binda några fågeldun kring en krok och kasta ut… I evigheter såg flugfisket ut på i stort sätt samma sätt; ett långt spö med en lina knuten i toppen och i vars yttersta ända en fjäderbeklädd krok var knuten. I slutet av sextonhundratalet såg de första rullarna dagens ljus, men det kom att dröja 200 år innan de blev någotsånär vanliga. Därefter har redskapsutvecklingen tagit fart på allvar, för att fullkomligen explodera de sista decennierna. Idag finns det, på gott och ont, ett i det närmaste oöverblickbart antal olika typer av flugspön, rullar, linor och övriga tillbehör. Det som en gång var ett mycket enkelt fiskesätt, redskapsmässigt sett, är idag en riktig djungel som för novisen är nästintill omöjlig att hitta rätt i. Att det finns alternativa, enklare och mindre prylkrävande sätt än det moderna västerländska att fiska sina flugor på, är dock okänt för de flesta, faktiskt även för många flugfiskare. Jag har under ett antal år roat mig med att sätta mig in i olika ”alternativa” flugfisketekniker; långspöfiske, dappingfiske och det japanska tenkarafisket. För enkelhetens skull kommer jag i boken att kalla de olika teknikerna vid sina namn, och vårt vanliga västerländska flugfiske, kommer att benämnas ”flugfiske”, även om naturligtvis allt är lika mycket flugfiske. Det som från början var ett utslag av någon nyfiken nyck, har idag fångat mig helt och jag fiskar numera lika ofta och lika gärna med de här metoderna som med vårt vanliga flugfiske. I den här boken presenterar jag flugfisketeknikerna för en bredare allmänhet. Jag har under mitt fiske kommit underfund med att de här fiskesätten, trots de jämförelsevis enkla redskapen, rymmer ett nog så stort djup som någonsin flugfiske. De är ju trots allt nära släkt med varandra, låt oss säga att de är kusiner. Dessutom fångar de här teknikerna fisk, under gynnsamma förhållanden faktiskt mer fisk än vanligt flugfiske, om nu det skulle vara viktigt… En van flugfiskare kan definitivt lära sig mycket av dessa annorlunda fiskemetoder. På många sätt blir det att gå tillbaka till flugfiskets grunder och den rena nybörjaren kan snabbt komma igång med att få flugfångad fisk. Förhoppningsvis blir det inkörsporten till ett livslångt och svårbotat beroende till att fånga starka, vackra fiskar på fjäderklädda krokar, det mest vidunderliga beroende en människa kan ha! Jan Tilliander
En flugask tillverkas lätt av en bit kork och exempelvis en plåtask!
20
Slutligen har jag några flugor som fiskar på, i och strax under ytan. Att fiska med vanliga upprättstående torrflugor är svårt, men går om strömmen är svag. I starkare ström och forsar kommer flugan snabbt att bli våt och sjunka. Flugfiskaren råder snabbt bot på detta genom att piska vattnet ur flugan med något eller några hårda luftkast, men den möjligheten har inte vi långspöfiskare. I och för sig är det ingen katastrof ifall torrflugan blir våt och sjunker ner i eller under ytfilmen, den kan fiska minst lika bra ändå. Men då jag är ute med långspöt får ändå mina sirligaste torrflugor vackert stanna hemma. Nej, i askens sista lediga platser ligger istället flugor som är bundna för att hela tiden ligga och lömska sig i vattenytan. Det är till exempel nattsländepuppor vilka försetts med ”flytväst” av hjorthår och nattsländor med kropp av balsa, kanske med vinge av hjorthår eller kork. Det ger flugor som nästan säkert håller sig vid ytan och ger en fin profil för fisken att fundera över. Sådana flugor kan också ”repas” över vattnet på nattsländevis, för att ytterligare få det att vattnas i munnen på fisken. Exempel på sådana flugor är Elk Hair Caddis, Streaking Caddis, Rackelhanen och den korkvingeförsedda ÅBO-sländan.
Guldribbat haröra
krok Storlek 10 – 14 bindtråd Svart kropp Dubbad haröra ribb Guldtinsel
Jag kan exklusivt för er kära läsare, här och nu, avslöja att detta utan tvekan är världens bästa fluga (annars ett vanligt trätoämne bland flugfiskare). Den fångar fisk året om, världen över. Fick jag bara fiska med ett enda flugmönster resten av mitt liv så vore en drös haröron vad jag skulle fylla asken med. I strömvatten är den extra effektiv om man först trär på en 4 eller 5 mm guldskalle på kroken innan man börjar dubba kroppen och linda ribben, precis som jag gjort på den här flugan. 1. Trä först på guldskallen om en sådan önskas. Flugan kan förstås också förtyngas med några varv blytråd virade runt krokskaftet.
2. Fäst bindtråden bakom krokögat/guldskallen. Linda en liten bas av tråd bakom skallen så att den hålls ordentligt på plats. 3. Linda bindtråden ner till krokböjen där tinslet binds in. 4. Dubba tråden med haröredubbing och linda den fram och tillbaka över krokskaftet några gånger för att få en riktigt hållbar kropp. Avsluta vid guldskallen/krokögat. 5. Linda så tinslet i glesa varv fram över kroken. Avsluta med knut och lite lack.
21
LINAN Dappingflosset är flertrådigt och flyger lätt i vinden.
36
Det som får att flugan att segla iväg som en drake med vinden är den speciella dappinglinan som används. På engelska kallas den ”Blow line” alltså blåslina, eller varför inte vindlina på svenska. Det är en mycket lätt och flertrådig flosslina som även i mycket lätt vind seglar iväg och bär flugan med sig. Det går att experimentera med olika alternativ som syntetiska ”trådiga” garner, poly yarn, som ofta används vid flugbindning och liknande. Boyle använder ibland tandtråd, men det är att låta snålheten bedra visheten. En rulle vanlig dappingfloss på 50 meter kostar inte många kronor, är det mest lämpade och räcer lång tid. På grund av det svala intresset för dappingfiske i Sverige kan det vara svårt att hitta linan i svenska fiskredskapsbutiker, jag har faktiskt aldrig sett det. I gengäld är det väldigt enkelt att beställa det från England. De flesta brittiska fiskeredskapshandlare på nätet har det i lager och en rulle kostar inte mer än 60 – 70 kr. Längden på linan man använder varierar efter vindstyrka, svag vind kräver längre blåslina och tvärtom. Själv använder jag oftast längder på 5 – 10 meter på dappingflosset, det är faktiskt inte så jättenoga. Vissa fiskare använder så långa längder som 20 meter, vilka de förser med knutar med några meters mellanrum. Det har jag dock själv aldrig funnit någon särskild nytta med.
Bakom dappingflosset har man på rullen bara vanlig fiskelina av nylon. En lämplig dimension är 0.30 – 0.35. Använder man sin vanliga flugrulle till dappingfisket, tar man bara bort fluglinan och fäster blåslinan direkt i backingen. I andra änden av flosset fästs en bit tafs på cirka 70 – 100 cm, även det är vanlig nylonlina. Det finns ingen anledning att fiska med för tunna tafsar. Eftersom tafsen helst inte ska vidröra vattnet kommer den inte att skrämma fisken. Dessutom kan de stora och buskiga flugorna lätt tvinna ihop en allt för tunn tafs. Själv slänger jag alltid ner en rulle 0.20 i fiskeväskan innan jag ger mig ut. Det enklaste sättet att fästa den trådiga blåslinan med backingen och tafsen är med enkla öglor vilka träs i varandra, snabbt och enkelt. Efter fisket är det således bara att enkelt ”ögla av” linan och rulla upp den på en tom spole i väntan på nästa fisketur. Och under tiden kan fiskerullen användas till annat.
FLUGORNA Dappingflugor är vanligen stora, buskiga torrflugor. Det har flera anledningar. De flyger väl i luften, de syns väl för fiskaren när de fiskas på långt håll, vilket är viktigt för att kunna styra flugorna och få dem att röra sig upp och ned och fram och tillbaka över vattnet, och viktigast; på en vindkrusig, kanske vågig vattenyta har de större möjligheter att upptäckas av fisken än en liten fluga har.
Dappingflugor är oftast stora torrflugor.
37
Mina ögon förbjuder mig att dappingfiska flugor i storlekar under storlek 12, medan de största kan vara så stora som storlek 6. Dappingflugor binds på lätta torrflugekrokar och görs ”flyg vänliga” genom vingar och täta hackel. Dappingflosset har dock en så bra bärkraft att det bär även sparsamt dressade flugor. Flugorna ska givetvis imitera insekter, främst större dagsländor, vilka rör sig kring vattenytan. Jag har dock själv haft god framgång med såväl gräshoppsimitationer av foam som med rena fantasiflugor vilka i stort sett endast består av ett brett hackel. Det är inte så mycket den exakta imitationen som är viktig, som att flugan har ett allmänt utseende av en stor insekt. Tack vare att flugan hela tiden rör sig kommer fisken inte kosta på sig någon noggrannare titt. Det kan även vara en god idé att som upphängare, nedanför torrflugan, knyta på en eller ett par våtflugor. Dessa kommer att röra sig i eller en bit under vattenytan medan den stora torrflugan om vartannat lyfter och landar på vattnet och på så sätt ytterligare dra fiskens uppmärksamhet mot ditt giller. Var noga med att impregnera de flugor du fiskar med på ytan. De kommer förr eller senare att bli dränkta och då bli omöjliga att fiska på rätt sätt. De går ju inte heller att torka som med ett vanligt flugspö. De impregneras lättast redan hemma vid köksbordet genom att flugorna sänks ned i flaska impregneringsmedel, för att sedan torka en stund. Det gör flugorna närmast osänkbara. Men det går förstås lika bra att impregnera dem ute vid fiskevattnet genom att fetta in dem med torrflugefett eller spray. Den som verkligen vill experimentera med dappingflugor rekommenderas att köpa Boyles bok. Han beskriver där hur han binder och fiskar med stora fiskliknande streamers, harkrankar ihopsatta parvis med särskilda ståltrådskonstruktioner, och med torrflugor stora som gråsparvar!
FISKETEKNIK FRÅN BÅT Traditionellt fiskas dapping från båt där fiskaren driver med vågor och vind över sjön medan han hela tiden fiskar flugan framför sig. På så sätt täcks stora vattenytor. Men det går lika bra att fiska ifrån land vid vindutsatta sjöar och tjärnar. Den bästa tiden att dappa på är varma, blåsiga dagar eller kvällar då insekter rör sig över vattnet och fisken är aktiv och jagar högt. Alla som vurmar för torrflugefiske vet att även under kalla och gråa dagar kan slumpvis fiskade torrflugor ge fisk, men särskilt effektivt är inte fisket. Då är det bättre att låta dappingspöt vila tills förutsättningarna blir de rätta. 38
Fiskar man från båt i en sjö har man stor fördel om man känner till sjön och dess topografi. Då kan man koncentrera fisket kring platser där man från tidigare fisken vet att det finns fisk. Det är till exempel grynnor och stora stenar, djupkanter nära land där insekter kan blåsa ned ifrån träd och annan växtlighet, eller i vindutsatta vikar, dit insekter kommer drivande och samlas i större antal. Men också de stora mörka vattenytorna kan vara givande då fisken lockas upp av svärmade insekter. Precis som med vanligt torrflugefiske gäller att hålla ögonen öppna efter fiskvak, och att fiska flugan där de upptäcks. När fisket börjas, lägger man båten tvärs mot vågorna och släpper ut linan. Det går till så att man håller upp spöt som en mast i båten och släpper ut lina. Sätt spöt med nedersta delen i mellangärdet som stöd och håll fast det ovanför rullen med ena handen. Den andra handen kontrollerar linan. Fiskar man med en flugrulle drar man av linan för hand, medan haspelrullefiskaren bara behöver fälla upp bygeln för att linan ska hasplas av rullen. Det gäller då att hela tiden ha en hand på linan, den kan annars fara av rullen okontrollerat fort och störta mot vattnet. Alla som någon gång flugit med en drake känner igen tekniken som används. Man släpper iväg några meter lina, stramar åt för att få linan att lyfta, på samma sätt som man får draken att lyfta. Proceduren upprepas tills man släppt ut önskvärd längd lina, då slår man för bygeln och börjar fisket. Flugrullefiskaren drar helt enkelt för hand av så
Dappingspöt är långt – för lång räckvidd!
39
Linnéa krok Nymfkrok 2X lång, storlek 8 bindtråd Svart stjärt En bunt hjorthår kropp Vitt floss ribb Rund guldtinsel kroppshackel Vit tupp fronthackel 2 st stora grå tupphackel, något tillbakalutade En stor, ljus dagslända vill man inte sakna i dapping asken. Den här tar någon minut extra att binda, men det är väl värt tiden. 1. Täck krokskaftet med bindtråden innan du tar en bunt på cirka tio hjorthår och binder fast dem ovanpå krokskaftet. Det sker enklast genom att du lägger bunten i 45-gradig vinkel mot/bredvid krokskaftet, ungefär mitt på. Spetsarna ska peka bakåt och vara så långa att de bildar en rejäl stjärt. Bind fast med några lagom hårda varv med bindtråden och fortsätt sedan framåt. Hjorthåren kommer då med bindtrådens hjälp att lägga sig ovanpå krokskaftet. Trimma med saxen bort de ändar som sticker ut framför krokögat. 2. Linda tillbaka tråden över hjorthåren för att forma ett bra underlag för kroppen. Det är mycket viktigt att bindtrådsvarven längst bak mot den utstickande stjärten blir lösare och lösare. De bakersta varven ska bara ”samla ihop” 48
stråna. Drar man åt för hårt kommer hjorthåren att spreta åt alla håll. 3. Strax innan de sista lösa bindtrådsvarven binds flosset, ribbingen och det vita kroppshacklet in. Linda fram tråden så den hänger cirka 7 – 8 mm bakom krokögat. 4. Linda först flosset till en jämn och fin kropp, bind fast och klipp av. Följ så efter med hacklet i öppna varv, bind fast och klipp bort överskottet. 5. Avsluta med att linda tinslet i öppna varv fram till bindtråden där den fästs och trimmas med saxen. Genom att sicksacka med handen fram och tillbaka då tinslet lindas undgår man att fånga och binda ner stråna från kroppshacklet. 6. Bind in och linda de två grå fronthacklen och avsluta med knut och lack.
Björnen krok bindtråd stjärt kroppshackel kropp fronthackel
Torrflugekrok, storlek 10 Brun En rejäl bunt bruna tupphackelfibrer Brun tupp Brun eller rostfärgad dubbing, här – Fly rite Nr 5, Rust Brun tupp, här med mörk mittstrimma, något tillbakalutat
Det här är en fluga jag ofta binder och fiskar med då jag är ute med mitt vanliga flugspö och lurar i strömmarna, men då binder jag den med ett lite mindre, och rakt, fronthackel. 1. Börja med bindtråden vid krokögat och täck krokskaftet med tråd. 2. Ta en jämn och tjock bunt hackelfibrer, lägg den diagonalt over krokskaftet och bind in.
4. Dubba tråden och linda kroppen. Genom att dubba tunt kan du gå fram och tillbaka över kroppen flera gånger, det ger en väldigt hållbar kropp. Avsluta kroppen så att tråden kommer att hänga 6 – 7 mm från krokögat. 5. Linda kroppshacklet i öppna varv fram till bindtråden och bind av. 6. Bind in och linda fronthacklet, avsluta med knut och lack.
3. Fortsätt med tråden framåt, det kommer att få stråna att lägga sig ovanpå krokskaftet. Linda tråden 2 – 3 gånger över hackelfibrerna för att forma ett bra underlag för kroppen. Avsluta nere vid krokböjen, just där den utstående stjärten börjar. Bind där in kroppshackelfjädern.
49
50
TENKARA
Japansk flugfiskekonst
51
OM TENKARA Trots att den japanska flugfisketekniken tenkara, där man endast använder ett långt smäckert spö, en lätt toppknuten lina och en enkel fluga, har väl så lång historia och tradition som vårt västerländska flugfiske så har det tills för bara för något årtionde eller två sedan varit i det närmaste okänt i västerlandet. De senaste åren har dock intresset glädjande nog exploderat, och det finns idag gott om tenkarafiskare runt om i världen. Ett antal riktiga eldsjälar, främst i USA, har drivit på hårt för att tekniken ska få spridning. Inte minst bör framhållas Daniel W. Galhardo som 2009 grundade sitt företag ”Tenkara USA” som har tagit fram ett stort antal filmklipp och artiklar om grunderna och de olika teknikerna i fisket, träget medverkat på mässor och utställningar och varit en starkt bidragande orsak till att tenkara snabbt som en löpeld finner nya utövare i USA och andra västländer. I de amerikanska flugfisketidskrifterna skrivs det numera en hel del om det japanska flugfiskesättet och det finns ett tämligen stort utbud av engelskspråkiga böcker i ämnet. I Sverige ligger dock tenkarafisket ännu i sin linda. Några enstaka artiklar i ämnet har publicerats men har gått ganska obemärkta förbi, och de svenska tenkarafiskarna för en tämligen tynande tillvaro. Under de år jag själv hängivit mig åt tekniken har jag faktiskt inte träffat på en endaste själsfrände vid någon av alla de strömvatten jag besökt. Tvärtom möts man av undrande och lite misstänksamma blickar då det teleskopiska, rullösa spöt plockas fram. De senaste åren har man dock glädjande nog kunnat ana ett visst gryende intresse för fiskesättet även i Sverige. Jag tror att om några år kommer tenkara ha växt sig stort även i Sverige. Det västerländska och det japanska flugfisket var en gång i tiden mycket lika varandra. Långa spön, toppknuten lina och med en liten flugtott i revens yttersta ände. Med tiden utvecklades de åt olika håll. Det västerländska spöt, flugspöt, blev kortare och försågs med rulle samt en tung lina för att med dessa som hjälp nå ut med flugan i de större Engelska floderna. I Japan däremot förblev spöna långa men lätta eftersom de tillverkades av urholkad bambu, linan var alltjämt fast men allting förfinades till perfektion. Detta skedde särskilt under den så kallade Edo-perioden som sträckte sig från 1603 – 1868 då klanen Tokugawa styrde landet. Under den tiden, som ibland också kallas för det andra shogun atet stängdes landets gränser för handel men också för influenser utifrån. Mycket av det som vi idag ser som typiskt japanskt, till exempel teceremonier och Haiku-dikter, utvecklades under denna 52
tid. Även flugfisket utvecklades. Shogun uppmuntrade samurajerna att flugfiska, för att de så skulle hålla sina sinnen skarpa och krigarsjälar i schack under denna långa period av fred. Med detta fick fisket en hög status, olika hantverkare förfinade konsten när det gällde att tillverka spön, fina silkeslinor och flugor bundna på bockade synålar. Så skulle tekniken med tiden leta sig upp till de japanska bergen och dess forsar som idag starkt förknippas med fisket. Men som det mesta så är tenkaras ursprung omtvistat. Många hävdar bestämt att bergsbornas flugfiskande, vilket ofta skedde kommersiellt där fångsten såldes på torget, utvecklades på egen hand utan influenser från låglandet och samurajer. Andra illasinnade tungor, menar att tenkara faktiskt har sitt ursprung i Kina…
Vacker Smålandsöring.
Tenkarafiske kräver inte så mycket utrustning.
Det som idag är tenkara-fiske har dock lite att göra med samurajernas spösvingande. Under förra århundradet utvecklades fisket ytterligare och blev vad det är idag; ett modernt, ulltralätt och fantastiskt fångstgivande sätt att fiska fluga på. Men själen i fisket är densamma, sinnet måste vara vaket och skärpt, själen lugn och harmonisk… 53
Kloppan krok Klinkhamer eller torrflugekrok, storlek 12 – 14 bindtråd Oliv, här har jag använt ”Pearsall´s Gossamer silk” hackel Grått el brunt, här har jag använt någon bröstfjäder med ljusa spetsar ribb Oval guldtinsel kropp Bindtråd 1. Fäst bindtråden bakom krokögat och forma ett litet huvud med tråden genom att linda den 3 – 4 mm fram och tillbaka över kroken. Låt den sedan hänga vid huvudets bortre del.
3. Linda tråden ner till den punkt där du vill att kroppen ska börja. Bind där in ribbingen och forma sedan kroppen med bindtråden och låt den sedan hänga just bakom hacklet.
2. Fukta fingrarna och stryk med dem över hackelfjädern, så att fjäderstrålarna kommer att stå rakt ut från stammen. Ta sedan fjädern i stammen och lägg den ovanpå kroken med spetsen (alltså fjäderns yttersta, tunnaste del) där bindråden hänger. Fäst hackelspetsen med några bindtrådsvarv, och fortsätt sedan bakåt med tråden någon centimeter. Linda så hacklet bakåt längs krokskaftet, med det ena varvet tätt bakom det andra. Stryk fibrerna framåt för varje varv så att hacklet blir konformat. Efter 3 – 4 varv med hacklet binds fjäderstammen in och klipps av.
4. Linda tinslet i öppna varv över kroppen tills du når fram till tråden. Bind in och klipp bort överskottet.
66
5. Avsluta flugan på vanligt sätt. Det går lika bra att binda den här flugan med till exempel gul, grå, vit eller grön kropp. Den imiterar någon allmän slända som alltid finns i strömvattnen. Kanske misstar fisken den för en dränkt dagslända, eller en slända i något utvecklingsstadium.
FISKETEKNIKEN Förutom spö, lina och en ask med några flugor är det inte mycket som behöver packas ned inför fisketuren. En håv är bra att ha med sig. Eftersom fisket till största delen bedrivs i strömvatten, ja rent av i forsar, är håven närmast en nödvändighet då fisken ska landas, i synnerhet om den ska återutsättas. En peang är också bra att ha då kroken ska lossas ur fiskmunnar, i synnerhet om fisken är av det mindre slaget. En rulle tafsmaterial eller två stoppas också ned i fickan. Hela utrustningen går faktiskt att inköpa för under tusen kronor. Utöver ovan nämnda är det en sak jag verkligen vill tillråda i utrustningsväg och det är ett par solglasögon att använda som skydd för ögonen. Särskilt viktigt är att de bärs under fiske i blåst. Var gång jag hör att någon ska ut och vifta med ett flugspö tjatar jag om glasögon. Det är för att jag vet att det är en väldigt billig försäkring mot olyckor, och jag är rädd om mina fiskande bröder och systrar. Jag har, på allt för nära håll, både sett och känt vad en flugkrok kan ställa till med då den sätter sig i ögat eller där omkring, någon dag då solen skiner och man minst anar det. Dessutom är ett par polariserande glasögon en mycket god hjälp då man spanar genom vattnet efter fisk eller en väg att vada, eftersom de tar bort reflexer från vattenytan. Att bli en fullfjädrad tenkarafiskare tar åratal av idogt fiskande, men att komma igång och få fisk, tar bara några minuter. Det lätta spöt och den tunna linan gör att en person, helt ovan vid flugfiske och med ingen övning alls, direkt kan få ut flugan i vattnet och börja fiska. För att bli en framgångsrik strömfiskare, antingen man fiskar med tenkaraspö, långspö, eller vanligt flugspö, måste man för att nå framgång, lära sig strömfiskarens gyllene regel, nämligen den att inga regler finns! Vattnets virvlingar, stenars placering, träd och buskar längs stränderna avgör hur flugan måste fiskas. Kanske måste flugan fiskas uppåt mot strömmen, eller på tvären, eller rakt nedströms. Kommer bara flugan dit man vill ha den så spelar det faktiskt mindre roll om utförandet av kastet ser ut som hejkomochhjälpmig, eller inte finns med i några handböcker; det viktiga är att flugan landat där man tror att fisken står. Måste du hänga i knävecken i en murken trädgren ovanför vattnet för att få flugan dit du vill, så gör det!
67
SPÄNNANDE FLUGFISKEMETODER I den här boken presenteras för första gången på svenska tre effektiva, alternativa metoder till det västerländska flugfisket. Med bokens hjälp lär du dig snabbt både fisketeknikerna och att binda lämpliga flugor. Långspöfiske med fluga är i själva verket grunden för det moderna flugfisket. Med moderna material och flugor är det ett riktigt effektivt sätt att fiska fluga. Perfekt för spännande smygfiske! Det brittiska dappingfisket, där flugan med vindens hjälp förs ut mot fisken, är ett annat och spännande sätt att fiska fluga. Det är en utmärkt fisketeknik även för svenska sjöar, eller för fjällturen. I boken får du veta hur du ska göra. Det ultralätta och högeffektiva japanska tenkarafisket sprider sig nu som en löpeld över flugfiskevärlden, och det finns goda anledningar till det. Det är ett mycket spännande sätt att fiska fluga! Boken innehåller allt du behöver veta för att lyckas. En intressant aspekt på de fisketekniker som presenteras i den här boken är att det är lättare att komma igång med dem än vårt vanliga flugfiske. Det leder förhoppningsvis till att fler skaffar sig ett hälsosamt flugfiskeberoende som varar livet ut. Mycket matnyttigt finns även för den redan inbitne flugfiskaren som vill vidga sina vyer och på så vis få en djupare kunskap om sin hobby, och därigenom skaffa sig ytterligare vapen i arsenalen i sin jakt på sjöarnas och strömmarnas ädlaste byten.
BOKFÖRLAGET
SETTERN