V I C TO R I A S KO G LU N D
V I C TO R I A S KO G LU N D E N T R Ä D G Å R D S M Ä S TA R E S VÄ G
B O K F Ö R L AG E T M A X S T R Ö M
F OT O L E N A G R A N E F E LT
till farmor helene
I N N E H ÅL L
F Ö RO R D
7
V I N T E R S K RU D
8
Z E TAS T R Ä D GÅ R D
16
S AG OT R Ä D GÅ R D E N
40
PAT I N E R A D S K Ö N H E T ÖLIVETS ENKELHET SKÅNERESA
G L Ä N TA
80
96
L E K F U L L A RU M M O R S A RV
60
112
130 148
H E M M AV I D
160
R E G I S T E R VÄ X T P O RT R ÄT T TAC K T I L L … 1 81
1 79
MIN TRÄDGÅRD är som en skattkammare fylld av liv och diamanter. Ständigt
fylls jag av förundran och förvåning av det liv den väljer att leva. Men också en tidig morgon i Årsta partihallar, efter en bilfärd genom tomma gator i blekt solljus betyder mycket för mig. I Solbackens kök dricker jag mitt morgonkaffe och tar en skinksmörgås. Här är det rörigt med brödsmulor, kaffespill och en brokig skara människor. Jag har min egen plats i en hörna där jag läser morgontidningen, byter några ord och många skratt med andra morgonpigga trädgårdsmästare. När jag sedan vänder tillbaka till Zetas, går in på sommarblomslagret för att lasta av dagens leveranser är jag i mitt rätta element. Bland vagnar, damm och sopborstar känner jag mig hemma. Skönhetsvärdet är inte det högsta kan tyckas, men rummet förmedlar trygghet och minnen. I den här boken besöker jag även platser utanför min hemmamiljö, andras trädgårdar, sådana som inspirerar och fascinerar mig och får mig att må bra. En underbar sagolik trädgård utanför Stockholm, tre sinsemellan helt olika skånska trädgårdar, en lekfull plats på Kinnekulle, en botanisk trädgård och inte minst mitt älskade Öland där naturen själv fått råda över sättet att leva. Jag hoppas att du kan finna samma inspiration och lust i Lena Granefelts bilder från dessa utomhusrum. Jag samlar på intryck var jag än kommer och sparar dem i mitt inre. Vid olika tillfällen tränger de sedan fram och gör sig påminda. I mitt egna trädgårdsrum förvandlar jag dem till ett eget avtryck, ett slags kopia fast med min egen stämpel. De mer än trettio porträtterade växterna är alla sådana som jag älskar och som jag jag gärna omger mig med. Odlingstipsen och beskrivningarna bygger på mina egna erfarenheter kring odlandets ädla konst. Kanske kommer du att finna åtminstone en av dina egna favoriter bland dem men även någon ny att förföras av och förlustas i. Jag vill dela mina tankar, upplevelser och funderingar kring växter och människor, visa att det enklaste är det vackraste. Låt den egna kreativiteten alltid vara den starkaste drivkraften och använd den som byggstenar i din egen trädgård. Följ med på min resa in i svindlande sagorika rum. Victoria Skoglund
7
vinterskrud
Den frosttäckta bergsbambun är ett stilleben i sig.
JAG ÄR DOTTER till två trädgårdsmästare. Det yrkesliv de har haft och som
även jag har valt att leva är för mig det enda tänkbara. Det fyller en stor del av min vardag och mina tankar – året runt. Men vad gör en trädgårdsmästare på vintern? undrar många. De flesta av mina arbetsdagar på Zetas förvandlas till kontorsgöra. Det ska förberedas inför den kommande säsongen. En ny katalog ska finnas klar, växterna ska vara inhandlade och prissatta. En budget ska sättas, visioner och mål upprättas. Nu är jag ingen kontorsmänniska och har ingen som helst skrivbordskapacitet. Däremot har jag arbetskamrater som är oerhört disciplinerade och organiserade, och som ständigt ropar tillbaka mig från fikarummet. Jag kontrar med argumentet att fika är speciellt viktigt för min inneboende kreativitet – som så här års ändå visar sig mycket sällan. Ibland inte på hela dagen. På eftermiddagarna, när vi sammanfattar vad vi åstadkommit under dagen, kan jag skamset konstatera att jag vet vilka hus som är till salu både här och där. En och annan filmsnutt på YouTube kan jag också tipsa mina kollegor om, de som under dagen korrekturläst sjuttiofem sidor växtlistor.
10
De manar till skärpning, och säger att jag måste upprätta en arbetsplan. Två veckor innan vi öppnar på våren ska katalogen ligga färdig och allt annat vara klart. Det skrivs nya skyltar – nya rön görs ständigt och kanske fakta om växten och skötselråden måste ändras. I övrigt njuter jag av trädgården i vinterskrud. Den minimalistiska skönheten är på något vis lättare att ta till sig än all sommarprakt. En brungrå fröställning mot det vita kan vara väl så vacker som en prunkande blomma i ett hav av grönt. Det är underbart att gå omkring i en vinterträdgård och upptäcka sådant som inte syns övriga årstider, kanske rafsa bort lite snö från bambun och glädjas åt det kravlösa mötet. Att senare plocka fram perennlådorna som har vinterförvarats under bänkarna och upptäcka de nya livskraftiga skotten är en höjdpunkt. De är så vattenfyllda att de nästan spricker och närapå slår sig fram ur de täckande löven, upp mot ljuset. Men långt in i maj måste många växter täckas med fiberduk varje kväll till skydd mot den förrädiska nattfrosten. De nya liven vårdas ömt med stelfrusna fingrar. Vinterhalvåret framkallar inte min bästa sida som arbetare. Precis som växterna ligger jag i ett slags träda. Men på våren …
13
Kopparlönnens stam framträder extra mycket vintertid. Miskantusgräset får ny karaktär när frosten har satt sig till rätta i dess vippor.
14
zetas tr채dg책rd
Solhattarnas närapå självlysande pistilltoppar står nakna, oförsvarade mot väder och vind.
BARNDOMENS SOMMARKVÄLLAR dominerades av att min mor och far
köpte in pelargoner och tagetes inför morgondagens försäljning – ständigt talande i telefon med olika odlare. Femton lådor tagetes, trettio röda och vita petunior och så vidare. Sommarlovet tillbringade jag och min syster hos vår farmor på en ö i Åbolands skärgård där vi fick lära oss att så morötter och sallad och att ta vara på trädgårdens frukter och bär. Gud nåde den som slängde komposterbart skräp i soptunnan. Här skulle kretsloppet leva och ta plats. Naturligtvis klagade vi högt och jämmerligt över de ständiga trädgårdssysslor som tycktes oöverstigliga. Ett år överraskade våra föräldrar oss med en resa till Skåne. Vi såg sommarlovet äntligen bli till den långa räcka av lapande sol och vita stränder som vi hade önskat oss. Verkligheten visade dock en annan sida. Dagarna fylldes av utflykter till ”fantastiska” offentliga eller privata trädgårdar. Vi systrar satt tjuriga i baksätet och åt glass, läste böcker och var i största allmänhet griniga tonåringar. De utlovade Gröna Lund-besöken flyttades fram till ”lugnare perioder”. Bittert kunde vi då konstatera att tivolit var stängt i oktober. I grannskapet kring Zetas fanns, och finns, många trädgårdar med en ganska hög ambitionsnivå. Min far hade dock diverse synpunkter och skrev små lappar med uppmaningar och frågor som ”Du bör stamma upp tujan”, eller ”Vad har du planterat för skit?” till den som just anlagt en häck av brudspirea. Självklart utvecklade han senare sina korthuggna påstötningar. Långa listor med häckförslag som bok, måbär och liguster. Jag har upptäckt samma drag hos mig själv, om än med mer blygsamt uttryck. Jag promenerar ofta i grannskapet och upptäcker till min för-
18
19
20
skräckelse allsköns blandningar av lobelia, pelargon och petunia i färgglada kompositioner. Jag brukar försiktigt fråga ägarna om de har provat snöflinga, silvernjurvinda eller den bedårande violdoftande heliotropen. ”Kanske kan ni hålla er till en färgskala?” Ofta blir jag faktiskt inbjuden till samtal, inte bara om trädgårdsfrågor, utan också om livet, kärleken och andra viktigheter. Gösta Zetterkvist var den som grundade Zetas och är den varifrån namnet härstammar. Många hade svårt att minnas efternamnet – Zetterberg, Zetterkvist, Zetterlund … – och han blev till slut kallad mäster Zeta. Hans största fascination var utan tvekan kvinnor. Yppiga med långt hårsvall och välformade ben. I trädgården fanns kvinnoskulpturer i alla variationer med utvikta kroppar, speglande sig i alla springbrunnar. Gösta var också en mystikens man med kinesiska förtecken. Som barn sprang jag och min syster ofta i hans trädgård. Hemliga stigar ledde fram till en borg byggd i sten där vildvinet klängde över tornet. Vi fantiserade och hittade på sagor om tillfångatagna prinsessor som satt fastkedjade i borgen. I ett hörn av trädgården fanns ett kinesiskt tempel uppbyggt. Där hängde vindspel, drakar och en turkos spegelmobil som gnistrade i silande solljus. Vi var alltid lite rädda för den där platsen. Kanske var det Göstas energi eller något annat andligt som fyllde våra mottagliga barnasinnen. När han var borta, och jag som vuxen flyttade in i hans hus fick jag förmånen att också njuta av hans trädgård. Japanska lönnar, en doftande tibast, kaktusar i stenröset och barrväxter så ovanliga att de inte gick att identifiera. Nästan varje dag kunde jag känna den kärlek han lät växa trädgården. När min äldste son föddes blommade en rosa nejliksyren, S. tigerstedtii. Doften var bedövande i maj. Jag tänkte att trädet var Göstas hyllning till barnet som fötts i hans hus.
De serpentinliknande hakarna, som egentligen är luftrötter, hjälper vildvinet att på egen hand klänga sig fast i vad som bjuds – väggar, takpannor, träd … Hittar den inget vertikalt att klättra uppför blir den snabbt en marktäckare.
23
magnolia l o e b n e r i , ’ l e o n a r d m e s s e l’
Zetas stolthet och passion i vår visningsträdgård är den-
32
ett vindskyddat läge och täckas med väv mot brännande
na magnolia, ett litet elegant träd eller en buske som
vårsol. Marken undertill bör bibehållas skuggig och sval
har ett upprätt växtsätt och mörkgrönt bladverk. Blad-
då magnolian växer med ytliga rötter. Röd sockblomma,
knopparna är omslutna av ett ludet knoppskal, och på
Epimedium x rubrum, myskmadra, Galium odoratum, är
bara grenar slår hon i maj ut fjärilslika ljust rosa blommor.
förnämliga marktäckare som hjälper till att hålla jorden
Det här är nog den mest lättodlade sorten man kan välja.
fuktig. Många av de storvuxna magnoliasorterna skuggar
Magnolior kräver humusrik jord. Blanda upp den gamla
sin egen mark när de blivit tillräckligt stora. Det är en myt
jorden med rejäla mängder grov kalkfri torvmull, rhodo-
att magnolior skulle vara svårodlade. För att den ska ha
dendronjord, barkmull och kompost. Under våren behö-
gott om tid att rota sig innan vintern är vår och försommar
ver särskilt nyplanterade magnolior mycket vatten, men
den bästa tiden för plantering. När den väl har etablerats
rötterna får absolut inte stå för blött. Magnolior vill stå i
är det en växt att älska i oändlighet.
krypkornell co r n u s c a n a d e n s i s
Krypkornellen kallas också amerikanskt hönsbär och är en
mull. På hösten ikläder hon sig vackert vintergröna kläder.
utmärkt marktäckare i skuggigt läge. På Zetas har vi plante-
Behöver ingen beskärning eller tillsyn, vilket gör henne till
rat den uppe vid vattenfallet direkt i torvblock. Där kryper
en mycket underhållsfri dam. Kan kombineras med den vin-
den ut med underjordiska stammar och bildar täta hängande
tergröna hasselörten, Asarum europaeum, eller den fyllda
mattor. Blommorna är rent vita i juni–juli och följs sedan av
vitsippan Anemone nemorosa ’Vestal’ för att bryta mönstret
röda bär. Passar som undervegetation, gärna med rhodo-
om man har större ytor som måste kläs in. Linnea och kryp-
dendron, sammetshortensia och azaleor. Den trivs i sur jord.
kornell är två av ytterst få växter som trivs att växa direkt i
Blanda gärna ut jorden med massor av okalkad grov torv-
torvblock.
35
japanskt olvon v i b u r n u m p l i c at u m f. to m e n to s u m ’ m a r i e s i i ’
Det här är en av Zetas särdeles mest vackra buskar. Detta
36
lysande brunröd färg innan frostens nypor fäller dem till mar-
olvon har ett utbrett, spännande växtsätt och grenarna
ken. Busken brukar nå en höjd av en meter, men kan med
sträcker sig horisontellt med vackra gröna blad. I maj täcks
åren bli fyra meter bred. Planteras med fördel i ett vindskyd-
hela busken av vita, flata blomskyar. Blommorna liknar
dat läge med mustig väldränerad jord. Som undervegetation
klätterhortensians och tittar man närmare på blomman kan
kan ruggar av den fyllda snödroppen, Galanthus nivalis ’Flore
man erinra sig en vit stjärnhimmel. På hösten får bladen en
Pleno’, planteras.
glansmiskantus m i s c a n t h u s s i n e n s i s ’g r ac i l l i m u s ’
Ett stoltserande och elegant gräs som hör till de vackraste
38
varmt och skyddat, inte nödvändigtvis med full sol; gräset
utan att behöva glänsa med några vippor, och det blir bara
klarar även ett halvskuggigt läge. Fullvuxet brukar det nå
vackrare med åren. I vår visningsträdgård planterades det i
en höjd av cirka en meter. Min erfarenhet när det gäller de
en grusgrop som förbättrades med ny jord och kompost. Jag
flesta japanska gräs är att vinterhärdigheten ökar om jor-
tycker det här gräset blir vackrast om det får växa solitärt
den är ordentligt väldränerad. Blanda gärna i några nävar
utan andra konkurrenter än grus och sten. Bladen är gracila
grovt grus i jorden vid plantering. Detta är inte den härdi-
och tunna med ett lätt överhängande växtsätt. På hösten an-
gaste sorten, men jag tycker att man får räkna med ett visst
tar grässtråna en otroligt vacker skiftande bronsfärg. Jag
bortfall ibland. Min far har sett M. ’Gracillimus’ samplante-
klipper ner hela gräset strax ovan markytan och dressar upp
rat med elefantgräs, Miscanthus giganteus, och tyckte de
jorden med kompost eller kogödsel på våren. Läget bör vara
var ett otroligt vackert par.
vild buskpion pa e o n i a r o c k i i
Trädgårdens primadonna, en växt som utan betänkligheter
underbart och starkt. Hon är frisk och växer snabbt upp
ger sin skönhet och lättja till vem som helst som älskar henne.
till två meters höjd på lätt knotiga och förvedade stammar.
De svulstiga, vita kronbladen viker ut sig och blottar en inre
Plantera henne i väldränerad lätt, djup jord. Hon växer vild
mörkt purpursvart teckning. De rufsiga pistillerna förtrollar
i sällskap med azaleor, vilket antyder att hon föredrar väl-
humlornas inträngande. Blommorna kan bli uppemot tjugo
dränerad, aningen sur jord. Komposterad kogödsel är min
centimeter i diameter. Den rosablommande buskpionen är
fars rekommendation som extra näring. På Zetas växer hon
fullt härdig och sägs klara ner till minus trettiofem grader,
i egen majestätisk stolthet bredvid en gammal ormhassel
medan den vita formen är betydligt ömtåligare. Doftar
och en pärlbuske.
39
sagotr채dg책rden
En om inte overklig så i varje fall osvensk scen. Man kan undra vilka dramer som spelas upp mellan buxbomhäckar och rödmålade pelare när ingen ser på.
NÄR JAG VAR sex år fångade jag bokstävernas betydelse. Jag förtrollades
av berättelser om prinsessor med guldkronor, häxor, troll och prinsar på vita hästar. Jag älskade slott med ståtliga torn och tunga järndörrar, och smög in i stora ekande salar. Då och då skrämdes jag av elaka drottningar men kunde ändå inte sluta läsa, i förvissningen om att det goda till sist skulle segra mot det onda. Jag kunde sitta i timmar på vinden och läsa gamla brev, tumma på fotografier och hitta på egna historier om de svartvita bildernas människor. När jag träder in i andras trädgårdar och öppnar rostiga, snirkliga grindar får jag samma känsla. Lusten att vilja öppna dörrar till andras hemliga rum kommer förmodligen från denna min barndoms fantasivärld. Att besöka Eva Björkströms sagolika trädgård i Nacka utanför Stockholm är som att stiga in i en sådan värld. Här blommar vita daggstänkta rosor, och klematisen snärjer sina rankor kring grindens mörkröda järnslingor. Buxbomkantade stenläggningar leder till trädgårdsrum som gjorda för hemliga möten. Spelande änglar svävar ovan låga berberishäckar. Inte ens den kämpahöga häcken saknas.
42
Och mitt i äventyret den goda drottningen själv i pionröd kappa och med sin svarta hund i ständigt sällskap. Jag blir alldeles lycklig bakom hennes grindar. Eva är konstnär och ett av uttrycksmedlen är just trädgården, där former och proportioner bildar en helhet. Här får det vilda samsas med ordningen. Klöver mellan trädgårdsgångens stenar, en nästan överväxt mystisk järnplatta från förr och Evas alla bikupor samlade under ett närmast orientaliskt tak. Schackbordets pjäser i givakt under ett otuktat lövverk. I Evas värld har fantasin och lekfullheten fått råda över det raka och disciplinerade, till lust för oss vardagsmänniskor. En trädgård som denna anlägger sig naturligtvis inte själv. Det krävs både noggrann planering och stor kunskap för att få allt att se ut som om det alltid har funnits där. Och det krävs arbete för att lekfullheten inte ska gå över styr. Men alla kan vi ta till oss och inspireras, även om vi inte är sagodrottningar, och skapa våra egna rum bara för oss själva.
Vattenspeglingar ger trädgården ett slags tredje dimension. Ett vackert kar eller kärl räcker ofta för att vattnet ska komma till sin rätt.
45
Klematisens nappatag kring grindens gallerverk framh채ver tr채dg책rdens hemlighetsfulla fantasirikedom.
48
REGISTER VÄXTPORTRÄTT
Basilika, Ocimum basilicum ’Yemenite’ 170–171 Blodtopp, Sanguisorba officinalis 108–109 Blå nunneört, Corydalis elata x flexuosa ’Craigton blue’ 94 Bronsfänkål, Foeniculun vulgare ’Smokey’ 54–55 Brudmyrten, Myrtus communis 70–71 Dvärgkowhai, Sophora prostrata 56 Glansmiskantus, Miscantus sinensis ’Gracillimus’ 38 Heliotrop, Heliotrop arborescens ’Incense’ 76–77 Honungslök, Nectaroscordum siculum 128–129 Iris germanica ’Before the storm’ 72–73 Japanskt olvon, Viburnum plicatum f. tomentosum ’Mariesii’ 36–37 Jätterams, Polygonatum x hybridum 110–111 Kameleontbuske, Actinidia kolomikta 92–93 Kaukasisk förgätmigej, Brunnera macrophylla ’Jack Frost’ 124–125 Krypkornell, Cornus canadensis 34–35 Körsbärsbenved, Euonymus planipes 57 Lindernia, Lindernia grandiflora 172–173 Magnolia x Loebneri ’Leonard Messel’ 32–33 Mörkbladig klöver, Trifolium repens atropurpurea 158 Perukbuske, Cotinus ’Grace’ 58–59 Pimpinellros, Rosa spinosissima ’Stanwell perpetuale’ 90–91 Pärlbuske, Exochorda ’The bride’ 122–123 Silvrig höstanemon, Anemone tomentosa ’Robustissima’ 174–175 Stjärnnarciss, Narcissus ’White lady’ 146–147 Stor slideranka, Muehlenbeckia complexa 74–75 Stormhattsranunkel, Ranunculus aconitifolius ’Flore pleno’ 126–127 Stort treblad, Trillium grandiflorum 144–145 Strutbräken, Matteuccia struthiopteris 159 Triangeloxalis, Oxalis triangularis 78–79 Tulipa ’Couleur Cardinal’ 142–143 Törnrosas kjortel, Rhodochiton atrosanguineum 95 Vild buskspion, Paeonia rockii 39
179
TACK TILL …
Min mor Gunborg Mattsson, för all styrka med vilken du villkorslöst leder mig genom arbete och liv. Min far Folke Mattsson, som med kritiskt öga och stor kunskap faktagranskat alla växtporträtt. Rikard och alla mina arbetskamrater på Zetas, som gett mig utrymme att skriva denna bok, som uppmuntrar och delar med sig av oändligt kunnande och breda erfarenheter. Lena Granefelt – jag älskar att arbeta med dig. Du har lärt mig att se växter i bilder och allt det konstnärliga dina foton bär med sig. Ivrigt, engagerat fångar du allt det enkla jag vill förmedla genom växternas vackra yttre. Pistiller, kronblad, stjälkar och vackra stammar, inget är omöjligt för dig. Jonte Schlenz på Löddeköpinge plantskola, för din vänskap, dina kloka ord och för att vi fick fotografera i er mystiska, fantastiska miljö. Ulrika Marklund, för att du lånade ut din trädgård och visade oss det vackra i skuggan. Anita och Sven Nilsson, för att ni öppnade er trädgård i tidigt morgonljus. Maria Oberlies, för att vi fick fotografera dina myrtenträd. Eva Björkström – du är min trädgårdsgudinna och vackrare än alla världens växter tillsammans. Hannu Sarenström, för din gästfrihet, fantastiska mat och alla roliga samtal i ditt kök. Göteborgs botaniska, för fotografering. Patric Leo, för form och tålamod. Charlotta Broady – din värme, kompetens och ditt styrande över mina ord och meningar är ovärderliga. Marika Stolpe, förläggare på Max Ström, för att du tror på mig. Johan för kärlek.
181
VICTORIA SKOGLUND driver sedan 1996 Zetas trädgård söder om Stock-
holm. Hon har gjort sig känd för en större allmänhet genom sina krönikor i inredningsmagasin, men också genom att från tevesoffan ge råd och tips i trädgårdsfrågor. Hon föreläser för trädgårdsintresserade och har tidigare varit medförfattare till boken Zetas trädgård.
LENA GRANEFELT har arbetat som frilansande fotograf sedan 1992, främst
med reportage och böcker med inriktning mot människor, resor och trädgård. Hon har ett flertal böcker bakom sig, bland andra Zetas trädgård, tillsammans med Victoria Skoglund och Bella Linde, och Smakernas återkomst, med Mats-Eric Nilsson som författare.
©Bokförlaget Max Ström 2012 Text Victoria Skoglund Foto Lena Granefelt Form Patric Leo Redaktion Charlotta Broady Original Amelie Stenbeck-Ramel Faktagranskning Folke Mattsson Repro Linjepunkt, Falun Tryck Printer Portuguesa, Portugal 2012 ISBN 978-91-7126-218-9 www.maxstrom.se